Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående ändring av 49 § 1 mom. i lagen om fattigvården.

1928-04-19 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1928:26, Utlåtande i anledning av väckt motion angående ändring av 49 § 1 mom. i lagen om fattigvården.

Dokumentets text

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 26.

11

Nr 26.

Ankom till riksdagens kansli den 19 april 1928 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående ändring av 49 §

1 mom. i lagen om fattigvården.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion,

nr 365, vilken behandlats av andra lagutskottet, har fru Vessman

m. fl. föreslagit, att riksdagen ville hemställa, att Kungl. Maj:t måtte

låta utreda möjligheten av att 49 § 1 mom. i lagen om fattigvården måtte

erhålla följande ändrade lydelse:

»Har någon ................... mantalsskrivning.

Hinder för förvärv av hemortsrätt föranledes dock icke av fattigvård,

som bestått i

bekostande...................kläder, underhåll................skolundervisningen,

underhåll till minderårigt barn, där barnfadern ifråga om barn utom

äktenskap och moder ifraga om barn inom äktenskap genom försummelse

eller oförmåga helt eller delvis uraktlåter att fullgöra sin underhållsskyldighet,

läkar- eller ........................ å anstalt eller begravningshjälp.»

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sin hemställan, får

utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till

motionens innehåll.

över motionen har utskottet i den ordning, § 46 riksdagsordningen

föreskriver, begärt yttrande av statens inspektör för fattigvård och barnavård.

Det yttrande, som i anledning härav kommit utskottet tillhanda,

finnes fogat såsom bilaga vid detta utlåtande; och hänvisar utskottet till

detsammas innehåll.

Med utgångspunkt från de i fattigvårdslagen och lagen om samhällets innebörden av

barnavård meddelade bestämmelserna, att fattigvårds- och barnavårds- mo<’°"ar*rBOS

samhällen icke äga rätt till ersättning för lämnat underhållsbidrag till för8la9''

barn av den av föräldrarna, soi^i icke gjort sig skyldig till försummelse

i sin underhållsskyldighet, hava motionärerna framställt vissa erinringar

mot fattigvårdslagens regler angående förvärv av hemortsrätt.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 26,

Utskottet.

Sålunda hava motionärerna framhållit, att hinder för förvärv av hemortsrätt

i vistelsekommunen föreligger för moder, som bidrager till sitt

utomäktenskapliga barns uppehälle men på grund av barnafaderns försumlighet

eller oförmåga att helt eller delvis bidraga måst söka fattigvård

eller samhällsvård för barnet, under det att den försumlige barnafadern

icke hindras i förvärvandet av hemortsrätt. Vidare har erinrats,

att en man, som är gift med en kvinna, vars barn åtnjuter understöd och

till vilket barn annan man är fader, enligt gällande lag hindras förvärva

ny hemortsrätt, medan den försumlige barnafadern icke hindras härutinnan.

Slutligen har framhållits, att om vid äktenskapsskillnad såväl

mannen som hustrun ålagts utgiva underhållsbidrag till sina barn inom

äktenskapet samt fadern fullgör sin underhållsplikt men modern brister

härutinnan, understöd, som i anledning härav måste lämnas makarnas

minderåriga barn, hindrar förvärv av ny hemortsrätt för båda makarna,

ehuru fadern icke brustit vid fullgörandet av sina förpliktelser mot barnen.

Under anförande härav hava motionärerna hemställt om utredning

rörande möjligheten av att råda hot på dessa missförhållanden genom

sådan ändring av 49 § 1 mom. i fattigvårdslagen, att, förutom där omförmälda

slag av fattigvård, icke heller underhåll till minderårigt barn,

där barnafadern i fråga om barn utom äktenskap och modern i fråga om

barn inom äktenskap genom försummelse eller oförmåga helt eller delvis

uraktlåter att fullgöra sin underhållsskyldighet, skall utgöra hinder för

förvärv av hemortsrätt.

Åven om gällande bestämmelser rörande hemortsrättsförvärv kunna

medföra vissa icke önskvärda konsekvenser i de av motionärerna berörda

hänseenden, har utskottet icke ansett sig kunna förorda en lagändring i anslutning

till motionärernas förslag, då det synes finnas anledning att

befara, att den reform, som av dem föreslås, å sin sida skulle medföra

avsevärda olägenheter. Såsom fattigvårdsinspektören framhållit skulle

ett realiserande av motionärernas förslag bryta mot den grundläggande

principen, att fattigvård lämnad åt någon, som i hemortsrättsavseende är

beroende av annan person, inverkar på denna senares hemortsrättsförvärv.

Skulle därjämte, såsom förslaget innebär, hemortskommunens ersättningsskyldighet

för ifrågavarande slags understöd alltjämt bibehållas, skulle

följden bliva, att varje ny kommun, där barnamodern eller, om hon ingått

äktenskap, hennes man förvärvat hemortsrätt, bleve skyldig ersätta

fattigvården för barnet eller kostnaden för dess omhändertagande. Att

härigenom i många fall skulle uppkomma en orättvis fördelning kommunerna

emellan av fattigvårdstungan torde icke kunna undgås.

Utskottet får fördenskull hemställa,

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 26.

13

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 19 april 1928.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

trån första kammaren: herrar Westman, Linder*, greve Spens, Frändén* och Sigfrid

Hansson, fröken Hesselgren* samt herr Sundberg;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Öberg, Hage, Ödström, Holmström

i Stockholm, Ros, Johansson i Sollefteå* och Gardell i Gans.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Billiga..

Kungl. Socialdepartementet.

Statens fattigvårds- och

barnavårdsinspektion.

Till Riksdagens andra lagutskott.

Av Kungl. Maj:t anbefalld avgiva yttrande över en inom andra kammaren

av fru Vessman m. fl. väckt motion, nr 365, angående ändring i 49 § 1

mom. i lagen om fattigvården får jag härmed vördsamt anföra följande.

Motionen avser åstadkommande av utredning till utrönande av möjligheten

av sådan ändring av förenämnda lagrum, att, förutom där omför - mälda slag av fattigvård, icke heller underhåll till minderårigt barn, där

barnafadern i fråga om barn utom äktenskap och moder i fråga om barn

inom äktenskap genom försummelse eller oförmåga helt eller delvis uraktlåter

att fullgöra sin underhållsskyldighet, skulle utgöra hinder för förvärv

av hemortsrätt.

Beträffande understöd åt barn utom äktenskap har såsom motiv för

ifrågasatta lagändring anförts i huvudsak följande: Jämlikt 63 § andra

stycket i lagen om fattigvården ägde fattigvårdsstyrelse i sådana fall, där

fattigvården föranletts därav, att den av föräldrarna, som enligt dom eller

avtal vore pliktig att utgiva underhållsbidrag till barnet, försummat

ätt fullgöra denna plikt, icke rätt till ersättning mot den andra av föräldrarna,

som icke gjort sig skyldig till försummelse av sin underhållsskyldighet.

Motsvarande gällde enligt 68 § 4 mom. i lagen om samhällets

barnavård i fråga om barnavårdsnämnds rätt till ersättning av omhändertaget

barns föräldrar. Däremot hindrade sådan av barnafaderns försum
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande Nr 26.

melse föranledd fattigvård eller kostnad för barnavård moderns och, där

hon sedermera gift sig med annan än barnets far, även hennes mans förvärv

av ny hemortsrätt, varigenom, exempelvis vid behov av sjukhusvård,

dessa komme i en särdeles ogynnsam ställning. Det hade även visat sig,

att i allt större utsträckning äktenskap icke fullbordades genom vigsel i

sådana fall, där mannen kunde förväntas bliva ersättningsskyldig för fattigvårds-

eller barnavårdskostnad för hustruns barn före äktenskapet.

Beträffande barn inom äktenskap har anförts, att efter äktenskapsskillnad

den frånskilde mannen kunde komma i samma ogynnsamma belägenhet

som den ogifta modern, i fall att såväl mannen som hustrun ålagts att

utgiva underhållsbidrag till sina barn i äktenskapet samt fadern fullgjorde

sin underhållsskyldighet mot barnen, medan modern bruste därutinnan.

Jag har ansett det lämpligt att över motionen inhämta yttranden av

statens fattigvårds- och barnavårdskonsulenter.

Konsulenten i första distriktet anser, att en lagändring i motionens syfte

skulle innebära en stor orättvisa mot en familjeförsörjare med en stor

barnskara. Om dennes arbetsförtjänst icke räckte till, utan fattigvården

måste träda emellan, komme han i fråga om möjligheten att vinna ny

hemortsrätt i en sämre ställning än en moder med endast partiell underhållsskyldighet.

Konsulenten i andra distriktet har intet att erinra mot den föreslagna

lagändringen.

Konsulenten i tredje distriktet instämmer till alla delar i motionens

syfte.

Konsulenten i femte distriktet anför, att de i motionen framhållna olägenheterna

av gällande bestämmelser varit påtagliga och detta främst då

det gällde barn utom äktenskap, vars moder ingått äktenskap med annan

man med hemortsrätt i annan kommun. Protesterna från de kommuner,

som drabbats av dessa i deras tycke orättvisa bestämmelser, hade varit

både många och kraftiga. Kunde en ändring ske därutinnan, vore det av

behovet påkallat. Han vore likväl tveksam beträffande möjligheterna att

vinna några fördelar genom ändring av nuvarande hemortsrättsbestämmelser.

Konsulenten i sjätte distriktet anser icke några skäl hava anförts, som

kunna motivera den föreslagna lagändringen.

Icke heller konsulenten i sjunde distriktet finner de anförda skälen tillräckligt

bärande. Han tror, att ett genomförande av den föreslagna lagändringen

skulle komma att väsentligt öka processerna kommunerna emellan.

Att av nuvarande bestämmelser kunde i något fall föranledas orättvisa

mot enskild person kunde icke förnekas, men genom en lagändring

skulle uppkomma mycket större orättvisor kommunerna emellan.

T. f. konsulenten i åttonde distriktet anser, att det skulle vara en påtaglig

fördel, om ändring kunde ske, så att de i motionen påvisade bristerna

kunde avhjälpas. Största svårigheten med genomförande av en sådan

ändring som den föreslagna vore emellertid att avgöra, huruvida den ena

eller andra parten fyllt sin del av försörjningsplikten eller den del därav,

som skulle medgiva förvärv av ny hemortsrätt. En tydlig gräns därutinnan

vore i första hand nödvändig, om lagbestämmelsen skulle bliva av

verkligt värde. Skulle en blivande utredning visa, att ändring kunde

verkställas enligt förslaget, tillstyrkte han densamma.

Konsulenten i nionde distriktet fäster uppmärksamheten därvid, att

motionärerna icke avsett någon motsvarande ändring av 50 § 2 mom. i

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande AV 26. 15

fattigvårdslagen, vilket skulle medföra, att ersättning för sådan kostnad,

som här avses, likväl skulle kunna utkrävas av hemortskommunen. Det

läge icke någon större rättvisa diiri iin i det förhållandet, att den kommun,

där modern tidigare bott och ägt hemortsrätt samt där barnet beretts underhåll

eller omhändertagits till vård, ansvarade för kostnaden. Inträdde

för modern behovet av understöd under första mantalsskrivningsåret efter

nyinflyttning i en kommun, bleve alltså hemortskommunen ersättningsskyldig

för kostnaden, men modern vunne ändå hemortsrätt i den nya

vistelsekommunen. Kanske komme denna kommun att göra svårigheter,

när det sedan gällde att där erhålla fortsatt understöd. Ändring av 49 §

syntes alltså kräva motsvarande ändring av 50 § 2 mom. Att inordna alltför

mycket under sistnämnda lagrum vore emellertid icke välbetänkt, enär

därigenom kunde befaras en viss obenägenhet hos kommunerna att hjälpa,

där hjälp behövdes. Beaktansvärt i motionen vore vad där anfördes i

fråga om den inverkan, frånskild hustrus försummelse av sin underhållsskyldighet

hade å mannens förvärv av hemortsrätt. Detta innebure en

uppenbar orättvisa mot denne, som icke brustit i sin underhållsskyldighet.

Genom eu sådan lagändring, att efter skilsmässa de minderåriga barnens

hemortsrätt gjordes beroende av, vilkendera av föräldrarna som tillerkänts

vårdnaden om dem, skulle en del av syftet med motionen vinnas.

Då sådan lagändring nu icke vore aktuell, tillstyrktes alltså motionen, i

vad den avsåge underhåll åt barn i äktenskapet, dock under förutsättning

att 50 § 2 mom. i fattigvårdslagen erliölle motsvarande lydelse.

Som synes har flertalet av konsulenterna ingen större tilltro till möjligheten

att åstadkomma några förbättringar genom den föreslagna lagändringen.

Det förtjänar anmärkas, att den i motionen anförda, ovan återgivna

motiveringen icke fullt täcker motionärernas förslag till lagändring. De

åberopade bestämmelserna i 63 § i fattigvårdslagen och 68 § i lagen om

samhällets barnavård förutsätta för sin tillämpning, att faders eller moders

uraktlåtenhet att utgiva underhållsbidrag till sitt barn föranletts av

försummelse å hans eller hennes sida. Enbart oförmåga torde alltså icke

vara tillräckligt. Att göra bestämmelsen i 49 § 1 mom. mera omfattande

synes därför icke ens med motionärernas uppfattning om förevarande

fråga vara påkallat. Likaledes torde, av motiveringen att döma, med »moder

i fråga om barn inom äktenskap» avses frånskild hustru i förhållande

till de barn, gent emot vilka hon ålagts att utgiva underhållsbidrag.

Vidare kan beträffande den inverkan, gällande bestämmelser i motionen

påstås hava haft i fråga om fullbordande genom vigsel av äktenskap, där

ena kontrahenten har barn före äktenskapet, sägas, att, när på grund av

förenämnda bestämmelser i 63 § i fattigvårdslagen och 68 § i lagen om

samhällets barnavård ersättningsskyldighet icke åligger nämnda kontrahent,

ersättning icke heller torde kunna utkrävas av hans make. Berörda

menliga påföljd av bestämmelsen om makes underhållsskyldighet för

andra makens barn skulle alltså icke komma att bortelimineras genom ett

antagande av nu föreliggande förslag till lagändring.

De i motionen i övrigt påvisade betänkliga konsekvenserna av nu gällande

bestämmelser i förevarande hänseende äro otvivelaktigt för handen,

men fråga är, om det oaktat någon lagändring i motionens syfte ens i den

begränsade omfattning, som svarar mot den lämnade motiveringen, bör

genomföras.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande Nr 26.

Fattigvårdslagstiftningskommittén framhåller i sin motivering, att det

torde ligga i sakens natur, att fattigvård lämnad åt någon, som i hemortsrättsavseende

är beroende av annan person, inverkar på denne senares förvärv

av hemortsrätt, men att eftersom barn utom äktenskap ej i hemortsrättsavseende

följer fadern, det ej föreligger skäl att låta fattigvård åt

sådant barn hava någon inverkan på faderns hemortsrättsförvärv; den

omständigheten att han är försörjningsskyldig, bör bär ej vara avgörande.

I motionen synas mig icke hava anförts tillräckliga skäl för att nu bryta

mot denna av kommittén såsom självklar ansedda samt i Kungl. Maj:ts

proposition och av riksdagen jämväl godtagna princip.

Såsom av konsulenten i nionde distriktet påpekats, skulle dessutom enligt

förslaget hemortskommuns ersättningsskyldighet för ifrågavarande

slags understöd bibehållas. Härigenom skulle alltså, så länge intet annat

understöd utgår, varje ny kommun, där barnamodern eller, där bon ingått

äktenskap, hennes man förvärvat hemortsrätt, bliva skyldig ersätta fattigvården

till barnet eller kostnaden för dess omhändertagande. Oavsett att

härav obehag för de hjälpsökande kunna föranledas, vilka mer än väl uppväga

vad som genom lagändringen skulle vinnas i minskade olägenheter

i andra hänseenden, torde härigenom uppstå kännbara orättvisor för vederbörande

kommuner. Denna betänkliga påföljd av ett genomförande av

den föreslagna lagändringen skulle visserligen bortelimineras genom att

motsvarande ändring gjordes i 50 § 2 mom. i fattigvårdslagen. Med hänsyn

till de skäl, som i en annan i andra kammaren väckt motion, nr 190,

anförts för ett förslag att borttaga den i nämnda lagrum stadgade friheten

för hemortskommun från ersättningsskyldighet beträffande vissa slag av

fattigvård samt till vad av mig anförts i ett samtidigt härmed över samma

motion avgivet yttrande, kan jag likväl icke finna en sådan lösning av

förevarande fråga önskvärd.

På grund av vad sålunda anförts anser jag mig förhindrad tillstyrka

bifall till förevarande motion.

Stockholm den 27 februari 1928.

G. H. von KOCH.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1928.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.