Sök i Ratio Lex

Andra lagutskottets utlåtande Nr 28

1928-04-19 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1928:28, Andra lagutskottets utlåtande Nr 28

Dokumentets text

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Andra lagutskottets utlåtande Nr 28.

Nr 28.

Ankom till riksdagens kansli den 21 april 1928 kl. 1 e. m.

Uflätande i anledning av väckt motion om ändrad lydelse av 6 §. i

lagen om försäkring för olycksfall i arbete.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr

191, vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Spångberg m. fl,

hemställt, att riksdagen måtte antaga följande förslag till ändrad lydelse

av 6 § i lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete:

6 i

Har arbetare skadats till följd av olycksfall i arbetet, skall på grund av

försäkringen till honom i ersättning utgivas:

1) om olycksfallet medfört sjukdom, som förorsakat förlust eller nedsättning

av arbetsförmågan:

a) så länge sjukdomen varar: erforderlig läkarvård jämte läkemedel

och andra till arbetsförmågans höjande eller eljest till lindrande av menliga

följder av olycksfallet nödiga särskilda hjälpmedel, såsom kryckor, enklare

konstgjorda lemmar, glasögon och dylikt;

b) under förutsättning att sjukdomen varat mer än tre dagar efter dagen

för olycksfallet och att arbetsförmågan nedsatts med minst en fjärdedel från

och med dagen efter sistnämnda dag och så länge sjukdomen varar: sjukpenning

för varje dag, utgörande vid förlust av arbetsförmågan ett belopp,

bestämt i förhållande till den skadades årliga arbetsförtjänst på sätt nedan

angives (hel sjukpenning), och vid nedsättning av arbetsförmågan det lägre

belopp, som svarar mot nedsättningen; skolande hel sjukpenning utgå med

följande belopp, nämligen:

Om den årliga arbetsförtjänsten ej uppgår till 1,620 kronor, med tre kronor,

om den årliga arbetsförtjänsten uppgår till 1,620 kronor men ej till

1,755 kronor, med 3 kronor 25 öre,

om den årliga arbetsförtjänsten uppgår till 1,755 kronor men ej till 1,890

kronor, med tre kronor 50 öre,

om den årliga arbetsförtjänsten uppgår till 1,890 kronor men ej till 2,025

kronor, med tre kronor 75 öre,

om den årliga arbetsförtjänsten uppgår till 2,025 kronor men ej till 2,160

kronor, med fyra kronor,

s. 25 Kontrollera mot PDF

Avdra lagutskottets utlåtande Nr 28.

25

om den årliga arbetsförtjänsten uppgår till 2,160 kronor men ej till 2,295

kronor, med fyra kronor 25 öre,

om den årliga arbetsförtjänsten uppgår till 2,295 kronor men ej till 2,430

kronor, med fyra kronor 50 öre,

om den årliga arbetsförtjänsten uppgår till 2,430 kronor men ej till 2,565

kronor, med 4 kronor 75 öre,

om den årliga arbetsförtjänsten uppgår till 2,565 kronor men ej till 2,700

kronor, med fem kronor,

om den årliga arbetsförtjänsten uppgår till 2,700 kronor men ej till 2,835

kronor, med fem kronor 25 öre,

om den årliga arbetsförtjänsten uppgår till 2,835 kronor men ej till 2,970

kronor, med fem kronor 50 öre,

om den årliga arbetsförtjänsten uppgår till 2,970 kronor men ej till 3,105

kronor, med fem kronor 75 öre samt

om den årliga arbetsförtjänsten uppgår till eller överstiger 3,105 kronor,

med sex kronor;

2) om olycksfallet efter upphörande av därav orsakad sjukdom medfört

under längre eller kortare tid bestående förlust eller nedsättning av arbetsförmågan:
a)

livränta under tiden å ett årligt belopp, motsvarande vid förlust av

arbetsförmågan två tredjedelar av den skadades årliga arbetsförtjänst, dock

ej understigande 900 kronor, och vid nedsättning av arbetsförmågan det

lägre belopp, som motsvarar nedsättningen, med tillägg av belopp, svarande

mot den sannolika årliga kostnaden för förnyelse av sådana särskilda

hjälpmedel, som under 1) nämnts, dock att vid förlust av arbetsförmågan

livräntan må, när den skadades tillstånd kräver särskild vård, med hänsyn

härtill bestämmas till högre belopp än nyss är nämnt, likväl ej överstigande

beloppet av den årliga arbetsförtjänsten, såvida denna ej understiger 900

kronor samt att livränta icke utgår, där ej arbetsförmågan blivit nedsatt

med minst en tiondel;

b) sådan behandling — — — av arbetsförmågan.

På därom — — — gällande beräkningsgrunder.

Kan vid — — — den skadade.

På grund — — — av arbetsförmågan.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för ifrågavarande förslag, får

utskottet hänvisa till motionens innehåll.

Såsom i motionen erinrats behandlades den nu föreliggande frågan vid

fjolårets riksdag på grund av motion i ämnet av herr Spångberg m. fl.

över motionen inhämtade andra lagutskottet i den ordning, § 46 riksdagsordningen

föreskriver, yttrande från försäkringsrådet och riksförsäkringsanstalten.

Båda dessa myndigheter avstyrkte förslaget. Vad särskilt

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 9 sand. 3 avd. 15 käft. (Nr 27—28.) 3

Frågans behandling

vid

1927 års

riksdag.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

26 Andra lagutskottets utlåtande Nr 28.

beträffade förslaget om höjning av minimigränsen för sjukpenning till

tre kronor yttrade försäkringsrådet, att detta innebure ett frångående av

principen att ersättning, som utginge enligt socialförsäkringen, borde sättas

i visst förhållande till arbetsförtjänsten och icke överstiga densamma. Riksförsäkringsanstalten

meddelade, att motionärernas förslag skulle föranleda

en betydande ökning av utgifterna för sjukpenning och uttalade, att ett

bifall till motionärernas förslag skulle medföra konsekvenser, som icke

kunde anses rimliga. För egen del fann utskottet, i arislutning till vad

myndigheterna anfört, sig icke kunna förorda motionärernas förslag.

Riksdagen godkände utskottets uttalande.

I förevarande motion hava upprepats de yrkanden beträffande sjukpenningens

belopp, som framställdes i nyssnämnda motion av herr Spångberg

in. fl. vid fjolårets riksdag. Därjämte har hemställts, att beloppen av de

enligt olycksfallsförsäkringslagen utgående livräntorna i intet fall skola

understiga 900 kronor för år. Ett genomförande av motionärernas förslag

skulle alltså medföra, att såväl sjukpenning som sedermera jämväl livränta

skulle kunna utgå med högre belopp än vederbörandes arbetsförtjänst.

Då utskottet ej anser sådana skäl hava i motionen anförts, som kunna

föranleda riksdagen att frångå den till grund för gällande olycksfallsförsäkringslag

liggande principen, att ersättning, som utgår enligt lagen, skall

stå i visst förhållande till arbetsförtjänsten och icke överstiga densamma,

samt utskottet i övrigt icke blivit övertygat om lämpligheten av de föreslagna

ändringarna i det vid 1926 års riksdag antagna, nu gällande

intervallsystemet vid beräkning av sjukpenning, får utskottet hemställa,

att förevarande motion måtte av riksdagen lämnas

utan bifall.

Stockholm den 19 april 1928.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Westman, von Sydow, Linder*, Österström, greve Spens

Thorberg*, Fråndén* och Sigfrid Hansson;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Öberg, Hagman, Hage, Ödström,

Holmström i Stockholm, Ros och Gardell i Gans.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 28.

27

Reservation

av herrar Thorberg, Magnusson i Kalmar, Hagman, Hage och Holmström

i Stockholm, vilka ansett, att utskottets yttrande bort hava följande

lydelse:

»I förevarande motion har bland annat framhållits, att nu gällande

bestämmelser i (i § i lagen om försäkring för olycksfall i arbete äro så utformade,

att såväl den vid olycksfall utgående sjukpenningen som även livräntan

vid bestående förlust eller nedsättning av arbetsförmågan äro synnerligen

låga, särskilt för arbetare med ringa arbetsförtjänst, samt att i vissa

fall sjukpenningen t. o. m. blivit lägre genom den lagändring, som genomfördes

vid 1926 års riksdag.

Utskottet måste medgiva att dessa påståenden äro riktiga och att de utgående

ersättningarna i många fall äro så små, att de icke ens räcka till

en nödtorftig existens, varför goda skäl torde kunna anföras för någon höjning

av beloppen av såväl sjukpenningen som livräntan, särskilt vad det

gäller de lägre arbetsinkomsttagarna.

Härvidlag torde det kunna vara rimligt, att minimigränsen för nämnda

lägre arbetsinkomstklasser sättes något högre än vad nu är stadgat beträffande

sjukpenningen samt att en minimigräns bestämmes för livräntan,

även om därav skulle bli en följd, att de allra lägsta arbetsinkomsttagarna

erhölle en ersättning, som endast med ett tämligen ringa belopp understege

den utgående arbetsförtjänsten.

Utskottet vill alltså ifrågasätta en partiell omläggning av ovannämnda

bestämmelser ungefärligen efter de riktlinjer, som här ovan anförts. En

sådan omläggning torde icke kunna ske utan en föregående utredning, som

alltså enligt utskottets mening bör syfta till framläggande av ett förslag

om dels åstadkommande av en högre minimigräns för sjukersättningens belopp

samt dels fastställande även för livräntan av en minimigräns, avvägd på

lämpligt sätt med hänsyn till sjukersättningen.

En partiell omläggning av olycksfallslagen efter dessa riktlinjer torde

icke komma att draga med sig en så avsevärt ökad belastning av arbetsgivarna,

att man kan hava anledning att av detta skäl motsätta sig densamma.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen med anledning av förevarande motion

måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl.

Maj:t måtte låta utreda, huruvida och på vilket sätt en

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Andra lagutskottets utlåtande Nr 28.

förhöjning må kunna åstadkommas — främst för de

lägre inkomstklasserna — av nu utgående sjukersättning

och livränta enligt lagen den 17 juni 1916 om försäkring

för olycksfall i arbete samt för riksdagen framlägga

det förslag, vartill utredningen kan giva anledning.

»

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1928.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.