Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa beslut, som fattats av den internationella arbetsorganisationens konferens vid dess tionde sammanträde i Geneve år 1927.

1928-04-24 · 13 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,1 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 11 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1928:30, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa beslut, som fattats av den internationella arbetsorganisationens konferens vid dess tionde sammanträde i Geneve år 1927.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 30.

1

>r 30.

Ankom till riksdagens kansli den 24 april 1928 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med

anhållan om riksdagens yttrande angående vissa beslut,

som fattats av den internationella arbetsorganisationens

konferens vid dess tionde sammanträde i

Geneve år 1927.

Genom en den 10 februari 1928 dagtecknad proposition, nr 71, vilken

hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.

Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden, anhållit om riksdagens yttrande rörande de i

nämnda protokoll omförmälda av den internationella arbetsorganisationens

konferens vid dess tionde sammanträde i Geneve år 1927 fattade besluten.

De ifrågavarande besluten utgöras av ett förslag till konvention angående

sjukförsäkring för arbetare inom industri och handel samt tjänstefolk, ett

förslag till konvention angående sjukförsäkring för jordbruksarbetare samt

en rekommendation angående de allmänna grunderna för sjukförsäkring.

Konventionsförslagen och rekommendationen hava i översättning till

svenska språket följande lydelse:

1.

Förslag till konvention angående sjukförsäkring för arbetare inom industri

och handel samt tjänstefolk.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till

Geneve och där samlats den 25 maj 1927 till sitt tionde sammanträde

samt beslutit antaga vissa förslag angående sjukförsäkring för arbetare

inom industri och handel samt tjänstefolk, vilken fråga innefattas i första

punkten på dagordningen för sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av ett förslag till

internationell konvention,

antager denna, den femtonde dagen i juni år ettusen niohundra och tjugusju

efterföljande förslag till konvention att ratificeras av internationella arbetsorganisationens

medlemmar jämlikt bestämmelserna i del XIII av fördraget

i Versailles och motsvarande delar av de övriga fredsfördragen.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 9 sand. 2 avd. 17 höft. (Nr 30.)

629 28

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 30.

§ I
Varje

medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratificerar denna

konvention, förbinder sig att upprätta obligatorisk sjukförsäkring, erbjudande

villkor minst likvärdiga med dem som angivas i denna konvention.

§ 2.

Den obligatoriska sjukförsäkringen skall äga tillämpning å arbetare, tjänstemän

och lärlingar i industriella företag och handelsföretag ävensom å hemarbetare

och tjänstefolk.

Dock äger medlem att i sin nationella lagstiftning stadga undantag, som

kunna finnas nödiga beträffande:

a) kortvariga anställningar, som icke uppnå den tidslängd, vilken må vara

fastställd i den nationella lagstiftningen, oregelbundna anställningar, som icke

stå i samband med arbetsgivarens yrke eller företag, samt tillfälliga anställningar

och bisysslor;

b) arbetare, vilkas lön eller inkomst överskrider ett i den nationella lagstiftningen

fastställt belopp;

c) arbetare, som ej uppbära kontant avlöning;

d) hemarbetare, vilkas arbetsförhållanden icke äro likartade med vanliga

lönarbetares;

e) arbetare, som icke uppnått eller som överskridit viss åldersgräns, som

må fastställas i den nationella lagstiftningen;

f) medlemmar av arbetsgivarens familj.

Från obligatorisk sjukförsäkring må vidare undantagas personer, vilka på

grund av lag eller förordning eller särskild anordning äro vid sjukdomsfall

berättigade till förmåner, som på det hela taget äro likvärdiga med de i

denna konvention stadgade.

Denna konvention skall icke äga tillämpning å sjömän eller å fiskare, som

bedriva fiske till havs; rörande sjukförsäkring för dem må bestämmelser

meddelas genom beslut vid ett senare konferens sammanträde.

§3.

Försäkrad, som till följd av abnormt fysiskt eller psykiskt tillstånd är

oförmögen till arbete, skall vara berättigad till kontant ersättning under minst

de tjugusex första veckorna av arbetsoförmågan, räknat från och med den

första dagen, för vilken ersättning skall utgå.

Utbetalning av ersättning må göras beroende av att den försäkrade vid

sjukdomens inträffande viss tid varit ansluten till försäkringen ävensom av

utgången av viss karenstid, högst tre dagar.

Ersättning må innehållas:

a) då den försäkrade för samma sjukdomsfall på annan väg erhåller ersättning,

till vilken han jämlikt lag är berättigad; försäkringens sjukersättning

skall innehållas helt eller delvis, allteftersom den andra ersättningen är

likvärdig med eller mindre än den enligt förevarande paragraf utgående;

b) så länge den försäkrade icke på grund av sin arbetsoförmåga lider

minskning i sin normala arbetsinkomst eller ock underhålles på bekostnad

av försäkringsanstalten eller av allmänna medel; dock må ersättningen endast

delvis innehållas, när den försäkrade, som på detta sätt underhålles, har

familj att försörja;

c) så länge den försäkrade under sjukdomen utan giltiga skäl vägrar följa

läkarens föreskrifter eller gällande regler för de försäkrades förhållande under

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 30. 3

sjukdom eller ock utan tillstånd och avsiktligt undandrager sig försäkringsanstaltens

tdlsyn. do o

Ersättning må nedsättas eller förvägras vid sjukdomsfall, som uppkommit

genom den försäkrades avsiktliga åtgörande.

§4.

Den försäkrade skall äga att från sjukdomens början och minst intill utgången

av den för erhållande av ersättning fastställda tiden kostnadsfritt erhålla

Värr-na7 vederbörligen kvalificerad läkare samt medicin och övriga hjälpmedel

av tillfredsställande beskaffenhet och i tillräcklig myckenhet,

i Dock kan av den försäkrade krävas deltagande i kostnaden för berörda

lakarhjalp på sätt i den nationella lagstiftningen föreskrives.

må innehållas så länge den försäkrade utan giltigt skäl vägrar

följa kikarens föreskrifter eller gällande regler för de försäkrades förhållande

under sjukdom eller underlåter att begagna sig av den hjälp, som

erbjudes honom av försäkringsanstalten.

§5.

E?!1 nationella lagstiftningen må medgiva eller föreskriva tillhandahållande

av lakarhjalp åt medlemmar av den försäkrades familj, vilka tillhöra hans

hushåll och bero av honom; den skall i sådant fall angiva de villkor, på

vilka dylik hjalp må lämnas.

§ 6.

Sjukförsäkringen bör handhavas av självstyrda anstalter, som stå under

administrativ och finansiell kontroll av offentlig myndighet samt icke drivas

1.. Y1,n.®*sy „ • Anstalter, som upprättas på enskilt initiativ, skola i varje

särskilt fall godkännas av offentlig myndighet.

De försäkrade höra deltaga i förvaltningen av de självstyrda försäkringsanstalterna

på de villkor, som föreskrivas i den nationella lagstiftningen.

Mandhavandet av sjukförsäkringen må dock övertagas direkt av staten,

därest och så länge handhavandet genom självstyrda anstalter möter svårigleter

eller ar omöjligt eller olämpligt på grund av nationella förhållanden

och särskilt pa grund av arbetsgivar- och arbetarorganisationernas otillräckliga

utveckling.

§ 7-

... E® försäkrade och deras arbetsgivare böra deltaga i kostnaderna för sjukförsäkringen.

J

Det tillkommer den nationella lagstiftningen att bestämma om bidrag från

offentlig myndighet. 6

§ 8.

c Eenna konvention berör i intet hänseende de förpliktelser, som härröra

från den av internationella arbetskonferensen vid dess första sammanträde

antagna konventionen angående kvinnors användande till arbete före och

efter barnsbörd.

§ 9.

Besvärsrätt skall tillkomma den försäkrade i händelse tvist uppstår rörande

hans ratt till försäkringsförmåner.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 30.

§ 10.

Stater, som omfatta vidsträckta och mycket glest befolkade områden, skola

äga frihet att icke tillämpa konventionen inom sådana delar av sitt territorium,

där på grund av befolkningens ringa täthet och vida spridning samt

kommunikationsmedlens otillräcklighet en organisation av sjukförsäkringen

i enlighet med denna konvention är omöjlig.

Stater, som önska åberopa undantagsbestämmelsen i denna paragraf, skola

meddela denna sin avsikt, då de delgiva nationernas förbunds generalsekreterare

sin officiella ratifikation av konventionen. De skola underrätta internationella

arbetsbyrån, beträffande vilka delar av territoriet de tillämpa

undantagsbestämmelsen, och angiva skälen härför.

Inom Europa skall den i förevarande paragraf givna undantagsbestämmelsen

kunna åberopas endast av Finland.

§H

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet med

bestämmelserna i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar

av de övriga fredsfördragen, delgivas nationernas förbunds generalsekreterare

och av honom inregistreras.

• § !2.

Denna konvention träder i kraft nittio dagar från den dag, då ratifikationerna

för två medlemmar av internationella arbetsorganisationen inregistrerats

av generalsekreteraren.

Den är bindande allenast för''de medlemmar, vilkas ratifikationer inregistrerats

hos sekretariatet. .

Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem nittio dagar

från den dag, då dess ratifikation inregistrerats hos sekretariatet.

§ 13.

Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella arbetsorganisationen

inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas förbunds ge

neralsekreterare därom notificera alla medlemmarna av internationella arbetsorganisationen.

Han skall likaledes notificera dem inregistreringen av

ratifikationer, som senare delgivits honom av andra medlemmar av organisationen.

§ 14-

Under förbehåll med hänsyn till bestämmelserna i § 12 förbinder sig

varje medlem, som ratificerar denna konvention att tillämpa bestämmelserna

i §§ 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9 och 10 senast den 1 januari 1929 samt att vidtaga

erforderliga åtgärder för att göra dem effektiva.

§ 15,

Varje medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratificerar denna

konvention, förbinder sig att, i enlighet med bestämmelserna i § 421 av fördraget

i Versailles och motsvarande paragrafer av de övriga fredsfördragen,

tillämpa denna konvention på sina kolonier, besittningar och protektorat.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 30.

§ 16.

Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år förflutit

från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga densamma

genom skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare

för inregistrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett år,

efter det den inregistrerats lios sekretariatet.

§ 17.

Internationella arbetsbyråns styrelse åligger att minst en gång vart tionde

år förelägga generalkonferensen en redogörelse för denna konventions tilllämpning

och taga i övervägande, huruvida det finnes anledning att på konferensens

dagordning upptaga frågan om konventionens revision eller modifierande.

§ 18.

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda äga

vitsord.

2.

Förslag till konvention angående sjukförsäkring för jordbruksarbetare.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till

Geneve och där samlats den 25 maj 1927 till sitt tionde sammanträde

samt beslutit antaga vissa förslag angående sjukförsäkring för jordbruksarbetare,

vilken fråga innefattas i första punkten på dagordningen

för sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av ett förslag till

internationell konvention,

antager denna, den femtonde dagen i juni år ettusen niohundra och tjugusju

efterföljande förslag till konvention att ratificeras av internationella arbetsorganisationens

medlemmar jämlikt bestämmelserna i del XIII av fördraget

i Versailles och motsvarande delar av de övriga fredsfördragen.

§ 1.

Varje medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratificerar denna

konvention, förbinder sig att för jordbruksarbetare upprätta obligatorisk

sjukförsäkring, erbjudande villkor minst likvärdiga med dem som angivas i

denna konvention.

§ 2.

Den obligatoriska sjukförsäkringen skall äga tillämpning å arbetare, tjänstemän

och lärlingar i jordbruksföretag.

Dock äger medlem att i sin nationella lagstiftning stadga undantag, som

kunna finnas nödiga beträffande:

a) kortvariga anställningar, som icke upjjnå den tidslängd, vilken må vara

fastställd i den nationella lagstiftningen, oregelbundna anställningar, som

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 30.

icke stå i samband med arbetsgivarens yrke eller företag, samt tillfälliga anställningar

och bisysslor;

b) arbetare, vilkas lön eller inkomst överskrider ett i den nationella lagstiftningen

fastställt belopp;

c) arbetare, som ej uppbära kontant avlöning;

d) hemarbetare, vilkas arbetsförhållanden icke äro likartade med vanliga

lönarbetares;

e) arbetare, som icke uppnått eller som överskridit viss åldersgräns, som

må''fastställas i den nationella lagstiftningen;

f) medlemmar av arbetsgivarens familj;

Från obligatorisk sjukförsäkring må vidare undantagas personer, vilka på

grund av lag eller förordning eller särskild anordning äro vid sjukdomsfall

berättigade till förmåner, som på det hela taget äro likvärdiga med de i

denna konvention stadgade.

§ 3-

Försäkrad, som till följd av abnormt fysiskt eller psykiskt tillstånd är

oförmögen till arbete, skall vara berättigad till kontant ersättning under

minst de tjugusex första veckorna av arbetsoförmågan, räknat från och med

den första dagen, för vilken ersättning skall utgå.

Utbetalning av ersättning må göras beroende av att den försäkrade vid

sjukdomens inträffande viss tid varit ansluten till försäkringen ävensom av

utgången av viss karenstid, högst tre dagar.

Ersättning må innehållas:

a) då den försäkrade för samma sjukdomsfall på annan väg erhåller ersättning,

till vilken han jämlikt lag är berättigad; försäkringens sjukersättning

skall innehållas helt eller delvis, allteftersom den andra ersättningen

är likvärdig med eller mindre än den enligt förevarande paragraf utgående;

b) så länge den försäkrade icke på grund av sin arbetsoförmåga lider

minskning i sin normala arbetsinkomst eller ock underhålles på bekostnad

av försäkringsanstalten eller av allmänna medel; dock må ersättningen endast

delvis innehållas, när den försäkrade, som på detta sätt underhålles, har

familj att försörja;

c) så länge den försäkrade under sjukdomen utan giltiga skäl vägrar följa

läkarens föreskrifter eller gällande regler för de försäkrades förhållande under

sjukdom eller ock utan tillstånd och avsiktligt undandrager sig försäkringsanstaltens

tillsyn.

Ersättning må nedsättas eller förvägras vid sjukdomsfall, som upjjkommit

genom den försäkrades avsiktliga åtgörande.

§4-

Den försäkrade skall äga att från sjukdomens början och minst intill utgången

av den för erhållande av ersättning fastställda tiden kostnadsfritt erhålla

vård av vederbörligen kvalificerad läkare samt medicin och övriga hjälpmedel

av tillfredsställande beskaffenhet och i tillräcklig myckenhet.

Dock kan av den försäkrade krävas deltagande i kostnaden för berörda

läkarhjälp på sätt i den nationella lagstiftningen föreskrives.

Läkarhjälp må innehållas så länge den försäkrade utan giltigt skäl vägrar

följa läkarens föreskrifter eller gällande regler för de försäkrades förhållande

under sjukdom eller underlåter att begagna sig av den hjälp, som

erbjudes honom av försäkringsanstalten.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 30.

7

§

Den nationella lagstiftningen må, medgiva eller föreskriva tillhandahållande

av läkarhjälp åt medlemmar av den försäkrades familj, vilka tillhöra hans

hushåll och bero av honom; den skall i sådant fall angiva de villkor, på

vilka dylik hjälp må lämnas.

§ 6.

Sjukförsäkringen bör handhavas av självstyrda anstalter, som stå under

administrativ och finansiell kontroll av offentlig myndighet samt icke drivas

i vinstsyfte. Anstalter, som upprättats på enskilt initiativ, skola i varje

särskilt fall godkännas av offentlig myndighet.

De försäkrade böra deltaga i förvaltningen av de självstyrda försäkringsanstalterna

på de villkor, som föreskrivas i den nationella lagstiftningen.

Handhavandet av sjukförsäkringen må dock övertagas direkt av staten,

därest och så länge handhavandet genom självstyrda anstalter möter svårigheter

eller är omöjligt eller olämpligt på grund av nationella förhållanden

och särskilt på grund av arbetsgivar- och arbetarorganisationernas otillräckliga

utveckling.

§ ?•

De försäkrade och deras arbetsgivare böra deltaga i kostnaderna för sjukförsäkringen.

Det tillkommer den nationella lagstiftningen att bestämma om bidrag från

offentlig myndighet.

§ 8.

Besvärsrätt skall tillkomma den försäkrade i händelse tvist uppstår rörande

hans rätt till försäkringsförmåner.

§9.

Stater, som omfatta vidsträckta och mycket glest befolkade områden, skola

äga frihet att icke tillämpa konventionen inom sådana delar av sitt territorium,

där på grund av befolkningens ringa täthet och vida spridning samt

kommunikationsmedlens otillräcklighet en organisation av sjukförsäkringen i

enlighet med denna konvention är omöjlig.

Stater, som önska åberopa undantagsbestämmelsen i denna paragraf,

skola meddela denna sin avsikt, då de delgiva nationernas förbunds generalsekreterare

sin officiella ratifikation av konventionen. De skola underrätta

internationella arbetsbyrån, beträffande vilka delar av territoriet de

tillämpa undantagsbestämmelsen, och angiva skälen härför.

Inom Europa skall den i förevarande paragraf givna undantagsbestämmelsen

kunna åberopas endast av Finland.

§ io.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet med

bestämmelserna i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar

av de övriga fredsfördragen, delgivas nationernas förbunds generalsekreterare

och av honom inregistreras.

§ 11.

Denna konvention träder i kraft nittio dagar från den dag, då ratifikationerna

för två medlemmar av internationella arbetsorganisationen inregistrerats

av generalsekreteraren.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 30.

Den är bindande allenast för de medlemmar, vilkas ratifikationer inregistrerats

hos sekretariatet.

Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem nittio dagar

från den dag, då dess ratifikation inregistrerats hos sekretariatet.

§ 12.

Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella arbetsorganisationen

inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas förbunds generalsekreterare

därom notificera alla medlemmarna av internationella arbetsorganisationen.

Han skall likaledes notificera dem inregistreringen av ratifikationer,

som senare delgivits honom av andra medlemmar av organisationen.

§ Inunder

förbehåll med hänsyn till bestämmelserna i § 11 förbinder sig

varje medlem, som ratificerar denna konvention, att tillämpa bestämmelserna

i §§ 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8 och 9 senast den 1 januari 1929 samt att vidtaga

erforderliga åtgärder för att göra dem effektiva.

§ 14.

Varje medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratificerar denna

konvention, förbinder sig att, i enlighet med bestämmelserna i § 421 av fördraget

i Versailles och motsvarande paragrafer av de övriga fredsfördragen,

tillämpa denna konvention på sina kolonier, besittningar och protektorat.

§ 15.

Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år förflutit

från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga densamma

genom skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare

för inregistrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett år,

efter det den inregistrerats hos sekretariatet.

§ 16.

Internationella arbetsbyråns styrelse åligger att minst en gång vart tionde

år förelägga generalkonferensen en redogörelse för denna konventions tilllämpning

och taga i övervägande, huruvida det finnes anledning att på konferensens

dagordning upptaga frågan om konventionens revision eller modifierande.

§ 17-

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda äga

vitsord.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 30.

Rekommendation angående de allmänna grunderna för sjukförsäkring.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till

Geneve och där samlats den 25 maj 1927 till sitt tionde sammanträde

samt beslutit antaga vissa förslag angående grunderna för sjukförsäkring,

första punkten på dagordningen för sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av en rekommendation,

antager denna, den femtonde dagen i juni år ettusen niohundra och tjugusju

efterföljande rekommendation att underställas internationella arbetsorganisationens

medlemmar för att av dem tagas i övervägande med hänsyn

till dess förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat sätt jämlikt

bestämmelserna i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande

delar av de övriga fredsfördragen.

I betraktande av att upprätthållandet av en sund och kraftig arbetarstam

är av väsentlig betydelse icke blott för arbetarna själva utan också för de

samhällen, som önska utveckla sin produktionsförmåga;

i betraktande av att en sådan utveckling endast kan ernås genom en

ihärdig och systematisk tillämpning av förutseende åtgärder till förekommande

eller gottgörande av varje förlust av arbetarnas produktiva krafter,

och i betraktande av att det bästa medlet för vinnande av nämnda syfte

är upprättandet av ett socialförsäkringssystem, som giver de därav omfattade

personerna vissa tydligt fastställda rättigheter,

har internationella arbetsorganisationens generalkonferens

efter antagande av konventionsförslag angående dels sjukförsäkring för

arbetare inom industri och handel samt tjänstefolk dels ock sådan försäkring

för jordbruksarbetare, vilka förslag fastställa de minimivillkor, som från

början måste uppfyllas av varje sjukförsäkringssystem,

samt med hänsyn till att det, för att ställa vunnen erfarenhet till medlemmarnas

förfogande vid upprättande eller fullständigande av deras sjukförsäkring,

måste anses ändamålsenligt att angiva vissa allmänna grundsatser,

som i praktiken visat sig mest ägnade att främja en rättvis, effektiv och

lämplig organisation av sjukförsäkringen,

beslutit hemställa, att varje medlem av organisationen måtte beakta följande

grundsatser och regler:

I. Tillämpningsområde.

1. Sjukförsäkringen bör, utan åtskillnad till ålder eller kön, omfatta varje

person, som yrkesmässigt utför arbete på grund av ett arbets- eller lärlingsavtal.

2. Om det emellertid anses lämpligt att fastställa vissa åldersgränser med

hänsyn till att arbetare, som icke uppnått eller som överskridit dessa gränser,

åtnjuta skydd enligt lag eller på grund av annan anordning, bör berörda

begränsning icke från försäkringen utesluta unga personer, vilka ej kunna

betraktas såsom i vanliga fall underhållna av sin familj, och ej heller arbetare,

som icke uppnått den för erhållande av ålderspension föreskrivna

åldern.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 30.

Göres undantag för arbetare, vilkas arbetsförtjänst eller inkomst överstiger

viss gräns, bör undantaget avse endast arbetare, vilka hava sådan

arbetsförtjänst eller inkomst, att de skäligen kunna anses vara i stånd att

själva bära följderna av sjukdom.

II. Förmåner.

A. Kontanta ersättningar.

3. För att försäkrad, som blivit oförmögen till förvärvsarbete genom

sjukdom, skall kunna så snart som möjligt återvinna hälsa, bör det kontanta

understöd, som utgår i ersättning för mistad lön, vara av tillräcklig

storlek.

För detta ändamål bör den lagstadgade ersättningen i allmänhet fastställas

i förhållande till den normala lön, som utgör beräkningsgrund vid

försäkringen, och utgöra en väsentlig del av denna med hänsyn tagen till

honom åliggande försörjningsplikt. Dock kan det vara lämpligt att i länder,

där arbetarna hava tillfälle och vana att på annat sätt förskaffa sig fyllnadsersättning,

bestämma den lagstadgade ersättningen oberoende av lönen.

4. Lagstadgad ersättning bör beviljas åtminstone för de tjugusex första veckorna

av tiden för arbetsoförmågan, räknat från och med den första dagen, för

vilken ersättning skall utgå; dock bör den tid, under vilken ersättning utgår,

utsträckas till ett år i fall av allvarlig kronisk sjukdom samt för försäkrade,

som icke erhålla invaliditetsersättning vid utgången av tiden för rätt till sjukersättning.

5. Försäkringsanstalt, som kan visa, att den har en god finansiell ställning,

bör bemyndigas:

a) att inom vissa gränser öka den lagstadgade ersättningen, antingen för

alla försäkrade eller för vissa grupper av dem och särskilt för familjeförsörjare;
b)

att förlänga den i lag stadgade tid, för vilken ersättning skall utgå.

6. I länder, där begravningskostnader icke enligt praxis eller lag täckas

av annan försäkring, böra sjukförsäkringsanstalterna vid försäkrads frånfälle

utbetala ersättning för begravningskostnaderna; de böra även äga att bevilja

ersättning för kostnaderna för begravning av den försäkrades familjemedlemmar.

B. Ersättningar in natura.

7. Behandling av vederbörligen kvalificerad läkare samt medicin och övriga

hjälpmedel av tillfredsställande beskaffenhet och i tillräcklig myckenhet

böra beviljas den försäkrade från början av hans sjukdom och så länge hans

hälsotillstånd fordrar det; den försäkrade bör vara berättigad åtnjuta dessa

förmåner kostnadsfritt från början av sin sjukdom och åtminstone till utgången

av den för tilldelande av sjukersättning fastställda tiden.

8. Förutom behandling av vederbörligen kvalificerad läkare samt medicin

och övriga hjälpmedel av tillfredsställande beskaffenhet och i tillräcklig

myckenhet bör den försäkrade, då lokala och finansiella förhållanden medgiva,

beredas tillgång till specialistvård ävensom tandvård samt hava rätt

till vård å sjukvårdsanstalt, då hans familjeförhållanden göra det nödvändigt

eller hans tillstånd kräver behandling, som endast kan erhållas å sådan

anstalt.

9. Under den tid försäkrad är intagen å sjukvårdsanstalt bör försäkringsanstalten

till dem, som äro beroende av honom, utbetala hela eller en

del av den sjukersättning, som skulle hava utgått till honom, därest han

icke varit intagen å anstalten.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Andra lagutskottets utlåtande Nr 30.

10. För att trygga goda hälsovårdsförhållanden för den försäkrade och

hans familj bör åt dem av hans familjemedlemmar, som tillhöra den försäkrades

hushåll och bero av honom, beredas förmånen av läkarhjälp, så ofta

detta praktiskt låter sig göra.

11. Försäkringsanstal terna böra äga att på skäliga villkor begagna sig av

sådana läkares tjänster, av vilka de äro i behov.

I stadssamhällen och inom vissa territoriella gränser bör den försäkrade

hava rätt att välja läkare bland dem som stå till försäkringsanstaltens

förfogande, därest icke detta skulle förorsaka anstalten avsevärd extra

kostnad.

C. Förebyggande åtgärder mot sjukdom.

12. Då de flesta sjukdomar kunna förebyggas, är en vaksam förebyggande

verksamhet ägnad att förekomma nedsättning i arbetsförmåga, att för andra

ändamål göra tillgängliga medel, som utgivas för sjukdomar, vilka kunnat

undvikas, samt att främja samhällets materiella, intellektuella och moraliska

välbefinnande.

Sjukförsäkringen bör medverka till att bland arbetarna inskärpa vana att

iakttaga hälsovårdslärans regler. Den bör lämna förebyggande vård och bereda

sådan åt största möjliga antal personer, så snart sjukdomssymptom börja

framträda. Den bör vara i stånd att enligt en enhetlig plan, samordnande

alla därpå inriktade krafter, inträda i kampen mot folksjukdomar och verka

för folkhälsans höjande.

III. Försäkringens organisation.

13. Försäkringsanstalterna böra, under kontroll av offentlig myndighet,

förvaltas i enlighet med självstyrelsens grundsatser och uteslutande i de

försäkrades intresse. De försäkrade, som äro de mest direkt intresserade i

försäkringens verksamhet, böra genom valda representanter hava en betydande

del i förvaltningen.

14. En god organisation av läkarhjälpen och isynnerhet en rationell

anskaffning och användning av sjukvårdsutrustning, svarande mot den medicinska

vetenskapens och teknikens utveckling, kan lättast ernås — utom

under vissa särskilda förhållanden — genom verksamhetens sammanförande

distriktsvis.

IV. Tillgångar.

15. Försäkringens tillgångar böra åvägabringas genom avgifter från de

försäkrade och deras arbetsgivare. Dessa gemensamt åstadkomna medel

kunna lämpligen utökas med bidrag av det allmänna, särskilt för folkhälsans

förbättrande.

För att trygga försäkringens bestånd böra uppläggas reservfonder, lämpade

efter varje försäkringssystems särskilda förhållanden.

V. Tvisters avgörande.

16. Till vinnande av ett snabbt och billigt avgörande böra tvister mellan

försäkrade och försäkringsanstalt i fråga om ersättningar liänskjutas till särskilda

domstolar, vilka bland sina medlemmar böra räkna domare eller bisittare,

som äro särskilt förtrogna med försäkringens syfte och de försäkrades

behov.

VI. Undantag för glest befolkade områden.

17. Stater, som på grund av befolkningens ringa täthet eller kommunikationsmedlens

otillräcklighet icke kunna anordna sjukförsäkring inom vissa

delar av sitt territorium, höra:

s. 12 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

12 Andra lagutskottets utlåtande Nr 30.

a) inom dessa delar av territoriet upprätta en mot de lokala förhållandena

svarande hälsovårdstjänst;

b) periodvis undersöka, huruvida förutsättningarna för införande av obligatorisk

sjukförsäkring i dessa delar av territoriet inträtt.

VII. Sjömän och fiskare.

18. Denna rekommendation har icke avseende å sjömän eller å fiskare,

som idka havsfiske.

Såsom i propositionen omförmäles, åligger det medlemmarna av internationella

arbetsorganisationen att inom ett år eller vid förhinder på grund

av exceptionella förhållanden senast inom 18 månader efter avslutandet

av ett sammanträde av internationella arbetskonferensen underställa vid

sammanträdet antagna rekommendationer och konventionsförslag den eller

de myndigheter, till vilkas kompetensområden respektive frågor höra, för

deras omgestaltande till lag eller vidtagande av andra åtgärder. För det

fall att en rekommendation ej leder till någon lagstiftningsåtgärd eller

annat åtgörande för dess genomförande eller om ett konventionsförslag

icke vinner vederbörande myndighets eller myndigheters bifall, skall respektive

medlem av organisationen icke vara underkastad någon vidare

förpliktelse med hänsyn därtill.

De båda nu ifrågavarande konventionsförslagen föreskriva inrättande av

obligatorisk sjukförsäkring för vissa grupper av anställda. En anslutning

till konventionsförslagen skulle alltså för Sveriges del medföra förpliktelse

att införa tvångsvis ordnad försäkring på detta område.

Som bekant har, alltsedan nu gällande lagstiftning om sjukkassor år

1910 genomfördes samt grunderna för statsbidrag åt sådana kassor i huvudsak

fastställdes, strävandet att ernå en reform av den sociala sjukförsäkringen

allt jämt varit aktuellt, men någon lösning av spörsmålet har

ännu icke kunnat ernås. Enär frågan, huruvida en övergång till ett system

med obligatorisk försäkring bör ske eller försäkringens frivilliga karaktär

bör bibehållas, fortfarande är oavgjord, anser utskottet sig böra instämma

i föredragande departementschefens uttalande, att ett biträdande för Sveriges

del av ifrågavarande konventioner för närvarande icke kan äga rum.

Då den ifrågavarande rekommendationen ansluter sig till konventionsförslagen

och sålunda väsentligen hänför sig till den obligatoriska sjukförsäkringsformen,

har utskottet ej heller någon erinran att framställa mot

departementschefens uttalande, att denna rekommendation för närvarande

icke bör föranleda någon åtgärd för Sveriges del.

Utskottet tillåter sig därför hemställa,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t meddela,

att riksdagen för sin del icke haft något att erinra

mot vederbörande departementschefs uttalanden i det pro
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottet a utlåtande Nr SO.

13

positionen bilagda statsrådsprotokollet, att ett biträdande

för Sveriges del av ifrågavarande konventioner icke för

närvarande kan äga rum, ävensom att ifrågavarande rekommendation

icke för närvarande bör föranleda någon

åtgärd.

Stockholm den 24 april 1928.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Westman, Linder*), Österström*), greve Spens*),

Thorberg*), Martin Svensson, Sundberg och Berglund;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Hage, Magnusson i

Skövde, Johanson i Stockholm*), Johanson i Hallagården, Holmström i Stockholm,

Wallerius och Andersson i Rasjön.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1928:149 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa beslut, som fattats av den internationella a a1 i texten