Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående lagstadgad rätt för yrkesmusiker att åtnjuta vissa fridagar.

1928-05-08 · 14 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1928:34, Utlåtande i anledning av väckt motion angående lagstadgad rätt för yrkesmusiker att åtnjuta vissa fridagar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 3Jt.

1

Nr 34.

Ankom till riksdagens kansli den 8 maj 1928 kl. 11 f. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående lagstadgad rätt för

yrkesmusiker att åtnjuta vissa fridagar.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 68,

vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Lovén hemställt, att riksdagen

ville besluta att hos Kungl. Maj :t anhålla om utredning angående införande

av genom lag stadgade bestämmelser, att yrkesmusiker måtte komma i åtnjutande

av en arbetsfri dag per vecka.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för ifrågavarande förslag, får utskottet

hänvisa till motionens innehåll.

Över motionen har utskottet i den ordning, § 46 riksdagsordningen föreskri\er,

begärt yttrande av socialstyrelsen. Det yttrande, som i anledning härav

kommit utskottet tillhanda från nämnda myndighet, finnes såsom bilaga fogat

vid detta utlåtande; och hänvisar utskottet till detsamma.

Den av socialstyrelsen verkställda utredningen giver vid handen, att i vårt

lands större städer ungefär en tredjedel av de organiserade musikerna med fast

anställning för närvarande åtnjuta kontrakterade fridagar samt att för personalen

vid- kungl. hovkapellet och landets symfoniorkestrar problemet lösts på

sa sätt, att a vissa dagar i veckan ingen offentlig föreställning äger rum, varjämte

de olika orkesterstämmorna här äro dubblerade. Av Svenska Musikerförbundet

uppgives vidare, att i ett flertal städer underhandlingar pågå om införande

av fridagar, vilka underhandlingar anses komma att leda till det resultat,

att musikerna bliva tillerkända två fridagar i månaden.

Socialstyrelsen har med hänsyn till berörda förhållande ifrågasatt, huruvida

icke kravet på fridagar tillsvidare kunde tillgodoses i avtalsväg, för att sedermera,

när fastare praxis hunnit utveckla sig, eventuellt regleras genom lagstiftning.

Fastän enligt styrelsens mening tvekan kan råda därom, huruvida tiden

är mogen att upptaga frågan om en lagstiftning på området, har styrelsen dock

funnit tillräckliga skäl tala för en utredning i ämnet.

Utskottet kan för sin del icke finna, att skäl föreligga att nu förorda

igångsättandet av utredning rörande den av motionären föreslagna lag
Bihang

till riksdagens protokoll. Utgå. 9 samt. 2 avd. 20 höft. (Nr 3k.) \

Utskottet.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 3-4.

stiftningen. Deri i vårt land gällande arbetstidslagstiftningen har hittills ansetts

böra omfatta allenast kroppsarbetare och torde icke, såsom ifrågasatts,

lämpligen kunna utvidgas att innesluta sådana yrkesgrupper som den nu ifrågavarande.

Skulle riksdagen vilja medverka till en särskild lagstiftning rörande

vilodagar för icke kroppsarbetare, synes det icke böra ifrågakomma att

begränsa en sådan lagstiftning till att avse endast yrkesmusiker, då även utövare

av andra yrken med lika skäl borde kunna påräkna statsmakternas intresse

för införande av lagstadgad vilotid. Utskottet vill för övrigt erinra därom,

att den för socialstyrelsen utfärdade instruktionen ålägger styrelsen att

med uppmärksamhet följa företeelserna på de områden, som äro föremål för

dess verksamhet, samt, efter omständigheterna, vidtaga eller hos Kungl. Maj:t

föreslå de åtgärder, vilka styrelsen i anledning av sådana företeelser finner

påkallade.

Utskottet anser sig slutligen böra omnämna, att i främmande länder yrkesmusikernas

arbetsförhållanden i allmänhet icke gjorts till föremål för närmare

reglering genom särskilda åtgärder från statsmakternas sida.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 8 maj 1928.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Westman, Österström, Martin Svensson* Sigfrid

Hansson och Berglund*;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Öberg,* Johanson i Hallagården,

Holmström i Stockholm, Ros, Johansson i Sollefteå, Andersson i ftasjön

och Pettersson i Hällbacken*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Magnusson i Kalmar och Holmström i Stockholm, vilka ansett

att utskottet bort föreslå, att riksdagen måtte i enlighet med socialstyrelsens

förslag hemställa hos Kungl. Maj:t om en förutsättningslös utredning i ärendet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 3k.

Bilaga 1.

Stockholm den 21 april 1928.

Till Riksdagens andra lagutskott.

Genom beslut den 3 februari 1928 har Kungl. Maj:t med anledning av anhållan

den 26 januari 1928 av riksdagens andra lagutskott om yttrande av socialstyrelsen

över en inom andra kammaren väckt motion, nr 68 angående lagstadgad

rätt för yrkesmusiker att åtnjuta vissa fridagar anbefallt styrelsen

att avgiva och till namnda utskott överlämna det av utskottet sålunda begärda

yttrandet. Till fullgörande av det givna uppdraget får styrelsen, med biläggande

av intörskaiiade yttranden från musiketablissementens förening (M E F )

och^ svenska musikerförbundet, anföra följande.

Yrkesmusikernas arbetsförhållanden i olika länder ha hittills i allmänhet icke

gjorts till föremal för närmare reglering genom särskilda åtgärder från statsmakternas

sida. Den numera allmänt genomförda skyddslagstiftningen i fråga

om arbetstid och yrkesförhållanden i övrigt lämnar också i det stora hela

nämnda kategori utanför. Förhållandena i vårt land utgöra härutinnan intet

undantag.

Däremot ha musikerna i flera länder genom kollektivavtal eller andra överenskommelser

i större eller mindre omfattning tillförsäkrat sig förmåner av

sadant slag, varom här är fråga, bland annat i form av två till fyra månatligen

återkommande fridagar. Även här i Sverige har en dylik anordning

numera i viss utsträckning genomförts efter överenskommelser mellan musikerna

och vederbörande arbetsgivare. För att belysa i vilken omfattning sådan

reglering skett för svenska musiker må här återgivas vissa från svenska

musikerförbundet införskaffade uppgifter, som bl. a. utvisa förekomsten av

dylika avtalade fridagar. Den redovisade personalen är uppdelad i organiserade

och icke organiserade, fast och tillfälligt anställda samt efter företagets

karaktär. Styrelsen, som ej är i tillfälle att kontrollera dessa uppgifter, föreställer

sig, att de, i vad de angå oorganiserade, enligt sakens natur höra betraktas

såsom approximativa. En sammanställning av uppgifterna, vilka avse

torhallandena den 1 december 1927 i städer med över 30,000 invånare (utom

Eskilstuna och Västerås), ter sig sålunda:

Antal musiker med fast anställning

Antal

musiker

utan

fast

anställ-

ning

—

vid

teatrar

och

bio-

grafer

vid

hotell,

restau- ranger,

dansloka- ler o. d.

tillhopa

därav

med

kontrak-

terade

fri-

dagar

1

Samt-

liga

musiker

Organiserade musiker

därav i

Stockholm, Göteborg och Malmö ....

Övriga 9 städer........

Oorgan isera de musiker

därav i

Stockholm, Göteborg och Malmö . . . . |

Övriga 9 städer......

532

446

86

114

86

28

564

520

44

205

97

108

1096

966

130

319

183

136

336

322

14

ej nppg.

ej "PPK- ej uppg.

471

306

165

300

140

160

1567

1272

295

619

323

296

Tillhopa |

640 |

769 |

1415

1

771 |

2186

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Ändra lagutskottets utlåtande Nr 3-4.

Uppgifter om kontrakterade fridagar ha ej kunnat erhållas för den oorganiserade

personalens del. Av de något över 1,000 organiserade, fast engagerade

musikerna å nämnda orter har enligt tablån ungefär en tredjedel (336) erhållit

rätt till två arbetsfria dagar per månad. Det stora flertalet av dessa äro

anställda vid större biografer och fasta teatrar i de tre största städerna. För

personalen vid Kungl. hovkapellet och landets symfoniorkestrar är problemet

löst på så sätt, att å vissa dagar i veckan ingen offentlig föreställning äger

rum, varjämte de olika orkesterstämmorna här äro dubblerade.

Ä'' övriga här redovisade orter har systemet med avtalade fridagar hittills

endast i ringa mån kommit till användning. Emellertid pågå enligt uppgift för

närvarande underhandlingar i flera städer (Hälsingborg, Jönköping, Karlskrona),

och påyrkas därvid från arbetstagarsidan dylika förmåner för biografmusiker.

_

Vid hotell, restauranger och övriga etablissement förekomma icke fasta fridagar,

vare sig i större eller mindre städer.

Av tablån framgår vidare, hurusom inalles 771 musiker eller c:a en tredjedel

av samtliga — varav 471 organiserade och 300 oorganiserade —- vid undersökningstillfället

saknade arbete eller åtminstone fast anställning inom yrket.

Denna relativt höga siffra häntyder på att man för närvarande synes kunna

räkna med en betydande reserv av ledig arbetskraft å ifrågavarande orter.

Den nu meddelade statistiken ger sålunda sammanfattningsvis till resultat,

att systemet med två månatliga fridagar i praktiken börjat tillämpas för visso

grupper av yrkesmusiker här i landet (vid biografer och teatrar).

Den av motionären ifrågasatta lagstiftningen åsyftar ^införande av en lagstadgad

fridag per vecka för yrkesmusiker i gemen. Såsom skäl härtill har

anförts musikernas ogynnsamma ställning i ifrågavarande hänseende jämförd

med andra yrkesgruppers, vartill kommer, att deras krävande arbete anses göra

behovet av regelbunden ledighet särskilt angeläget.

Liknande strävanden att på lagstiftningens väg förbättra de yrkesutövande

musikernas arbetsvillkor ha numera även framträtt i ett flertal andra länder.

Förutom bestämmelser om en fridag per vecka såsom ersättning för söndagsledigheten

inom flertalet andra yrken har man på sina håll påyrkat en begränsning

av musikernas arbetstid till högst 5—6 timmar per dag och 36—38 timmar

per vecka. Det bör tilläggas, att med begreppet en fridag ofta förstås

en sammanhängande ledighet av 36 timmar i veckan.

Enligt socialstyrelsens mening sakna dessa reformsträvanden icke berättigande.

Arbetets natur torde av flera skäl göra det både fysiskt och psykiskt

ganska tröttande, bl. a. på den grund, att tjänstgöringen i allmänhet till väsentlig

del är förlagd till aftontimmarna. Vad^ särskilt angår arbetstiden ma

vidare erinras om den extra tid. som maste anslas till erforderliga repetitioner,

vård av instrument, personliga övningar o. s. v. „

Från företagarhåll invändes, att musikernas anspråk på nödig vila och

rekreation tillräckligt tillgodoses genom ledighet under sommarmånaderna,

som i vårt land utgöra en tydlig lågsäsong på arbetsmarknaden inom förevarande

fack. Häremot anföres a andra sidan, att den regelbundet återkom

mande fridagen under pågående säsong ej torde kunna kompenseras genom en

i och för sig välgörande semesterledighet mellan arbetsperioderna. Dessutom

vore många musiker sysselsatta även under sommarsäsongen.

Såsom ovan berörts synes ett införande av periodiska fridagar åtminstone

för vissa kategorier av yrkesmusiker vara motiverat. Bestridas kan emellertid

ej, att genomförandet i lagstiftningsväg av en dylik anordning är ägnat väcka

vissa betänkligheter. Erinras må sålunda om musikernas ofta relativt kortvariga

engagementstider med mellankommande kortare eller längre arbetsledig

het samt musikerfackets i övrigt ganska växlande och obestämda karaktär i den

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr Sh.

5

meningen, att personer kunna utöva dylik verksamhet både som hel- och biyrke

eller innehava flera engagement samtidigt m. m. Allt detta är omständigheter,

som lära göra det vanskligt att i nu ifrågasatta hänseende tillämpa generella

normer. Vidare må särskilt framhållas svårigheten i vissa fall att anskaffa

kompetenta vikarier för ledig personal. Från arbetsgivarhåll har man

även naturligt nog betonat sistnämnda omständighet och särskilt pekat på

svårigheten att ersätta musikledare och andra mera kvalificerade musiker.

Sådana erinringar förtjäna tvivelsutan beaktande. I normala fall torde vikariatfrågan

icke erbjuda alltför stora svårigheter å orter med stadigvarande

god tillgång på musiker utan fast engagement. I de större och medelstora

städer, där fridagar införts i avtalsväg, synas olägenheterna i detta hänseende

i stort sett kunnat övervinnas. I mindre städer och samhällen med ringa tillgång

på extra arbetskraft torde däremot en dylik anordning vara förknippad

med avsevärda olägenheter, något som man även på musikerhåll synes vara

beredd att erkänna.

Framhållas må även, att en tillfredsställande lagstadgad reglering på förevarande

område icke torde kunna så lätt åstadkommas. Oavsett att vårt land

saknar egentlig mera allmängiltig lagstiftning rörande söndags- (eller vecko-)

ledighet, torde nämligen musikeryrkets här ovan berörda säregna beskaffenhet

vara ägnad att bereda svårigheter för en enhetlig reglering.

Vidare må erinras, att hittills någon lagstadgad reglering av arbetstiden ej

genomförts annat än för kroppsarbetare.

Jämväl får styrelsen erinra om sitt den 2 november 1925 avgivna betänkande

med förslag till reviderad lag om arbetarskydd. Detta lagförslag, vilket för

närvarande är föremål för Kungl. Maj:ts prövning, upptager bland annat i

17 § vissa bestämmelser till tryggande av arbetstagares natt- och söndagsvila,

vilka torde innebära en skärpning till arbetstagarnas förmån av de i sådant hänseende

nu gällande bestämmelserna (5 § i lagen om arbetarskydd den 29 juni

1912).

Med hänsyn till det nu anförda lärer det kunna ifrågasättas, huruvida icke

kravet på fridagar tillsvidare kunde tillgodoses i avtalsväg, för att sedermera,

när en fastare praxis hunnit utveckla sig, eventuellt regleras genom lagstiftning.

Ehuru tvekan sålunda kan råda, huruvida tiden är mogen att upptaga frågan

om en lagstiftning på området till positiva överväganden, finner styrelsen dock

tillräckliga skäl tala för en utredning i ämnet.

GUNNAK HUSS.

Kurt Bergström.

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr S4.

Bilaga 2.

Till Kungl. Socialstyrelsen.

Genom remiss den 8 innevarande februari har Socialstyrelsen berett oss tillfälle

att till styrelsen inkomma med utlåtande rörande en inom riksdagens

andra kammare väckt motion, nr 68, angående lagstadgad rätt för yrkesmusiker

att åtnjuta vissa fridagar.

Med anledning härav få vi vördsamt anföra följande:

Till Musiketablissementens Förening (M.E.F.) äro för närvarande anslutna

c:a 70 företag, huvudsakligen större restauranger, och de hos dessa företag

anställda musikerna torde uppgå till ett antal av vid pass 300. Vad i det

följande anföres beträffande den ovan berörda motionen avser självfallet endast

den kategori av musiker, som finnes anställd vid restauranger tillhörande vår

förening.

Varje person, som är sysselsatt med arbete, kroppsligt eller intellektuellt,

äro i behov av vila. Därest arbetet icke avbrytes genom pauser av tillräcklig

längd blir till slut arbetsprestationen lidande härpå, vilket i sin tur blir till

men för vederbörande arbetsgivare. Som en följd härav äro givetvis innehavarna

av musiketablissementen i vårt land direkt intresserade av, att de

musiker, vilka sysselsättas vid företagen, erhålla så rikligt tillmätt vila från

arbetet, att detta må kunna utföras på möjligast bästa sätt.

Statsmakterna hava genom lagen om arbetstidens begränsning fastslagit, att

en arbetstid på 48 timmar per vecka i regel skall utgöra maximum för flertalet

av våra kroppsarbetares arbetstid. För det intellektuella arbetet finnes ingen

sådan lagligt genomförd reglering av arbetstiden, men det synes antagligt,

att på grund av detta arbetes säregna natur sådant i regel bör hava en kortare

utsträckning än det rent kroppsliga för att i längden kunna fortgå med oförminskad

effektivitet. För personer med intellektuellt arbete torde också i vårt

land allmänt tillämpas en arbetstid, som är kortare än 48 timmar per vecka.

Enligt Socialstyrelsens egna utredningar uppgår den privatanställda kontorspersonalens

arbetstid till i genomsnitt c:a 42 timmar per vecka, och statens egna

tjänstemän hava en arbetstid av samma längd under större delen av året.

Någon officiell utredning rörande restaurangmusikernas arbetstid finnes veterligen

icke. Vår förening har emellertid hos ett antal musikkapell undersökt

arbetstidens längd och därvid funnit, att denna i genomsnitt uppgår till

36 timmar per vecka (sedan regelbundet återkommande längre raster frånräknats).

Sådant övertidsarbete, vilket icke kompenseras genom utbyte med

ordinarie arbetstid, uppgå på sin höjd till 4 timmar per vecka, varför nettoarbetstiden

för vanliga resturangmusiker kan sättas till högst 40 timmar per

vecka.

För kapell, vilka spela enbart dansmusik eller enbart konsertmusik, är arbetstiden

ännu kortare eller c:a 30 timmar per vecka.

Det må emellertid framhållas, att arbetet för våra musiker endast mera

sällan sträcker sig över hela året, utan avbrytes genom perioder av stundom

rätt lång varaktighet. Det sammanlagda antalet effektiva arbetstimmar per

år synes därför bliva jämförelsevis kort och understiger helt visst avsevärt motsvarande

siffra för flertalet övriga yrkesgrupper.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr $4.

7

Restaurangmusikernas yrke är i mångt och mycket att betrakta som ett

säsongyrke, och för flertalet musiker erbjuder sig ofta möjlighet att mellan

arbetssäsongerna åtnjuta en väl tillmätt period av vila, låt vara att denna understundom

tager sig formen av eller står på gränsen till arbetslöshet.

Vid diskussion rörande här föreliggande problem plägar understundom framhållas,

att utöver det så att säga egentliga arbetet viss tid åtgår för repetitioner

o. d. Härvid må emellertid framhållas, att dylikt utbildningsarbete icke är

säreget för musikfacket utan jämväl tillkommer utövare av andra intellektuella

yrken. Tjänstemän få studera författningar, facklitteratur o. d., skådespelare

studera och repetera teaterstycken o. s. v. Härtill kommer att de egentliga

resturangmusikerna i allmänhet besitta sådan rutin, att repetitionerna merendels

endast torde taga en ringa tid i anspråk.

En lagstiftning rörande stadgad arbetsfri dag i veckan för yrkesmusiker

måste redan med hänsyn till dessa musikers korta arbetstid betecknas såsom

helt obehövlig. Härtill kommer att en dylik lag skulle vara till betydande

skada för innehavarna av musiketablissementen.

Restaurangnäringen i vårt land befinner sig i en synnerligen brydsam ekonomisk

situation och konkurrensen mellan de olika företagen inbördes och med

andra förlustelseställen är hård. Restaurangernas kostnader för musik uppgå

till högst betydande belopp. Därest musikerna tillerkändes lagstadgad fridag,

måste detta medföra, att ersättare finge anskaffas, vilket skulle förorsaka

ökade kostnader för företagen. Härtill kommer, att å ett stort antal medelstora

och mindre orter några ersättare icke torde kunna uppbringas, vilket för övrigt

jämväl gäller våra allra största orter vad beträffar kapellmästare och andra

särskilt skickliga musiker.

Av vad sålunda framhållits, anse vi det till fullo ådagalagt, att något behov

av lagstadgad fridag för restaurangmusikerna icke föreligger och att genom

en dylik lag restaurangerna skulle tillskyndas skada och obehag, varför vi

anse det obehövligt, att någon utredning i denna fråga genom statsmakterna

igångsattes.

Stockholm den 24 mars 1928.

Musiketablissementens förening.

Bernhard G ar sten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 34.

Bilaga 3.

Svenska Musikerförbundets yttrande över inom riksdagens andra kammare

väckta motionen nr 68 angående lagstadgad rätt för yrkesmusiker

att åtnjuta vissa fridagar.

Musikutövningen i dess olika grenar ställer i våra dagar så stora fysiska och

psykiska krav på fackmusikerna, att dessa i minst lika hög grad som de

kroppsarbetande yrkesutövarna äro i behov av en arbetsfri dag i veckan.

Det är absolut emot naturens ordning — en fysisk omöjlighet — att utan

ödeläggande av hälsan utföra musik efter principen »åtta timmars normalarbetsdag».

Ehuru i viss mån ett kroppsligt ansträngande yrke är utförande

av musik även ett andligt, psykiskt påfrestande arbete, där minuterna kunna

vara mera ansträngande för musikerna än timmarna för kroppsarbetaren. Vid

en krävande musikprestation måste mången gång musikernas nerver spännas

till bristningsgränsen; och det vore helt enkelt absurt att vilja mäta det arbete,

som benämnes musik, efter samma måttstock och timantal, med det som försiggår

i fabriken, verkstäderna eller å kontoren. Lägger man härtill, att

musikern dagligen måste ägna flera timmar åt träning å sitt instrument för

att kunna vara i form —- något som icke äger motsvarighet inom andra yrken

— och att han i olikhet med andra yrkesutövare även har söndagen till arbetsdag,

då torde det även vara fullt förklarligt, varför fackmusikerna vid relativt

tidig ålder äro uppslitna och ur stånd att utöva sitt yrke.

Det är för att råda bot för detta uppenbara missförhållande, som musikerna

i skilda europeiska länder i dessa dagar gått till gemensam aktion för kravet

på i lag stadgade arbetsfria dagar. Redan år 1923 gjorde Norges musiker ett

försök att på lagstiftningens väg få denna vitala fråga löst. I den skrivelse,

som det norska musikerförbundet avlät till sitt lands regering i ärendet, bifogades

utlåtanden av en läkare, som under flera år haft tillfälle att gorå ingående

iakttagelser angående en del sjukdomsarter, som musiker varit behäftade

med och vilka haft sin härledning i överansträngningar under yrkesutövningen.

Bland andra funktionsdefekter påvisade denne läkare, att många musiker ledo

av sen- och nervskador i armarnas stammar, kramp- och förlamningssymtom

etc. Flera av sjukdomarna hade krävt operativa ingrepp, men många av dem

hade varit obotliga. Bland de sistnämnda var emfysem (utvidgning av lungorna)

rätt utbredd bland biåsarna, ävensom kramp- och förlamningssymtom i

ansiktets muskulatur o. s. v. Med stöd av de gjorda iakttagelserna förordade

denne läkare på det varmaste varje bestämmelse, som avsåg att lätta musikernas

arbetsvillkor. Ännu vänta Norges musiker på lagstiftningsåtgärder

angående en arbetsfri veckodag, och enahanda är förhållandet i alla andra

europeiska länder, undantagandes i England, där lagen om söndagsvila även

tillämpas på musikerna.

Bureau International du travail i Geneve har även ägnat uppmärksamheten

åt spörsmålet: obligatoriska fridagar för yrkesmusiker. År 1924 utsände nämligen

byrån en rundskrivelse till samtliga europeiska musikerförbund med

förfrågan om, huruvida det i de olika länderna existerade några enhetliga bestämmelser

rörande musikernas arbetsförhållanden, nattarbete, veckovis, se
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande, Sr Så.

mester, hygieniska ocli säkerhetsförhållanden. Svaren härå publicerades någon

gång under förliden höst och av desamma framgick, att musikutövarna i de

europeiska länderna saknade varje bestämmelse i lag, som tillförsäkrade dem

någon av i rundskrivelsen preciserade förmåner. I enstaka fall kom det i de

inkomna svaren till synes, att det lyckats vissa grupper musikutövare genom

avtal med resp. arbetsgivare komma i åtnjutande av en eller två fridagar i månaden.

Men i stort sett kan man säga, att musikutövarna i allmänhet äro i saknad

av såväl maximiarbetstid som obligatoriska fridagar.

Vid Internationella musikerunionens kongress i Paris på hösten 1927 stod

frågan om i lag stadgade fridagar för musiker på dagordningen. Frågan blev

därvid ingående diskuterad och beslutet resulterade i att varje till unionen

anslutet musikerförbund skulle hos sitt lands parlament söka utverka lagbestämmelser.

som tillförsäkrade musikerna en obligatorisk fridag i veckan.

För vårt lands vidkommande föreligger vid innevarande års riksdag motion

i ärendet, och det återstår nu att so, huruvida riksdagen skall bifalla motionärens,

herr Carl Loven, hemställan om utredning i motionens syfte.

Yi äro ingalunda blinda för de svårigheter, som kunna vara förknippade med

ett lagförslag som det nämnda. Att frågan skulle kunna lösas utan en grundlig

utredning, har motionären givetvis icke ifrågasatt. Vid uppställandet av

kravet på lagstadgade fridagar för musiker måste man givetvis i likhet med

vad fallet var när man utarbetade den s. k. åttatimmarslagen taga vederbörlig

hänsyn till den part, som utom musikerna, beröres av förslaget, nämligen arbetsgivarparten.

Enligt vårt förmenande måste det för en del musikarbetsgivare

komma att stöta på vissa svårigheter, att kunna gå med på ett lagförslag

som detta. Att exempelvis lagstadga att sådana företag, som hava musiker

i sin tjänst, skola hålla sina etablissement stängda en bestämd dag i veckan,

skulle självfallet komma att möta ett kompakt motstånd från dem, som komme

att drabbas därav. Oss synes det därför som om man måste gå fram med en

viss försiktighet vid utarbetandet av lagförslaget och i början endast tillämpa

detsamma i de större städerna, exempelvis i de som hava över 30.000 innevånare.

Praktiskt taget skulle en sådan tillämpning av lagen även vara till

fyllest, ty i de mindre städerna och municipalsamhällena är det ju endast ett

försvinnande antal nöjesetablissement, som hålla sig med musik.

Yi utgå nämligen ifrån att ett eventuellt lagförslag om obligatoriska fridagar

för musiker icke kommer att innebära, att musiketablissementen skola

hålla sina företag stängda för att bereda sina musiker lagstadgad fritid. I de

större och medelstora städerna torde tillgången på musiker vara så riklig, att

vikariefrågan för de genom lagen om fridagar lediga musikerna mycket val

kan ordnas. Däremot torde detta icke kunna gå för sig i de mindre städerna,

där man vid nöjesctablissementen endast består sig med eu duo eller trio och där

några musiker, disponibla för vikariat, säkerligen icke kunna uppbringas.

Men, som vi nyss nämnde, anse vi det icke heller nödvändigt, att lagen skulle

tillämpas i sådana samhällen. Det är f. ö. i storstäderna man utnyttjar musikerna

i den utsträckning, att dessa först och främst äro i behov av obligatoriska

fridagar, och i dessa städer torde det ej behöva stöta på några praktiska svårigheter,

att genom vikarier, bekostade av resp. arbetsgivare, bereda de engagerade

musikerna en vilodag i veckan. Vi utgå självfallet ifrån att sön- och

helgdagar icke göras arbetsfria, ty dessa äro för mången musikarbetsgivare de

dagar, som bestrida utgifterna för veckans övriga dagar.

Med någon förståelse för det berättigade i de krav på fridagar för musiker,

som motionären nu kommit med, torde saken säkerligen kunna ordnas, utan att

det ifrågasatta lagförslaget åsamkar dem som beröras därav några oöverkomliga

ekonomiska offer. Musikaliskt sett kommer lagen säkerligen — om den

blir antagen — att tillföra våra musiketablissementsinnehavare full kompen
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 84.

sation i så måtto, att deras musiker, genom den vila man bereder dem, komma

att giva sig helt och fullt åt sin konst, och icke som nu då de äro överansträngda,

med uppbjudande av de sista kraftresurserna utöva sin uppgift på ett sätt, som

låter en förstå, att det är tröttkörda musiker som musicera.

Liksom alla andra levande varelser ha även musikernas fysiska och psykiska

resurser sin begränsning. Varje människa är i behov av regelbunden vila, då

hon kan blicka bort från det dagliga jäktet, det må nu vara i fabriken, verkstaden,

kontoret eller i ämbetsverket. Så ock med våra musiker, vilkas arbete

i allmänhet är så krävande, att de före mången annan kategori av arbetare

borde vara tillförsäkrade i lag stadgade arbetsfria dagar.

Stockholm den 20 mars 1928.

Svenska Musikerförbundet.

F örbundsstyrelsen.

C. G. Lemon.

W. Koriander.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Anskri] t.

Bilaga -I.

Inkom till Soc.styr. den

22 mars 1928 D.N:r 11666

Ställningen den 1 december 15)27.

Gällande för säsongen 16/s 1927—''/e 1928.

Antal

Antal anställda musiker

Antal org. musiker

med kontrakterade

fridagar 6

Ej fast anställda mn-j

siker; disponibla förj

vikariat

org.

musiker

Org.

Oorg.

Org.

Oorg.

Org.

Oorg.

Vid

teatrar och

biografer

Vid rest,,

hotell,

dans etc.

Org.

C1 2 3 o. 4 * 6)

Oorg.

Därav vid teatrar o.

biografer

Däraf vid rest., dans,

hotell etc.

Stockholm.........

795

645

105

295

75

350

30

229

150

c:a 70

Göteborg''.........

249

215

50

103

8

112

42

5 30

—

34

> 30

Malmö..........

228

106

28

48

3

58

25

48

15

2 122

» 40

Norrköping........

58

19

21

14

4

5

17

14

—

3 39

> 25

Hälsingborg........

62

17

31

13

0

4

31

5_

—

45

> 10

Gävle...........

48

22

10

19

1

3

9

—

26

> 15

Örebro..........

16

16

20

8

10

8

10

—

—

—

> 4 so

Borås...........

12

6

22

4

7

2

15

—

—

6

> 20

Jönköping .........

26

19

8

8

1

11

7

5_

—

7

> 4 25

Uppsala..........

41

21

7

14

3

7

4

—

20

• 20

Karlskrona.......

32

10

17

6

2

4

15

5_

—

22

> 15 i

Summa

1567

1096

319

532

114

564

205

321

15

471

c:a 300

I hela Sr. M. F. 1 787.

Stockholm den 22 mars 1928.

Svenska musikerförbundet

Förbundsstyrelsen

W. Karlander.

1 Däri inberäknade ett fåtal musiker, vilka på grund av hög ålder ej kunna erhålla

engagement, men dock kvarstå i organisationen.

2 Av dessa innehava c:a 50 st. tillfälliga engagement i och utanför Malmö.

3 Genom Norrköpings Orkesterförenings upplösning äro c:a 25 musiker arbetslösa.

4 Däri inberäknat på övergångsstat överförda militärmusiker utan civilengagement.

6 Avtalsförhandlingar pågå, vilka med största sannolikhet resultera i 2 fridagar

pr månad för de flesta biografmnsiker.

6 Oorganiserade musikers förmåner kunna ej kontrolleras.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 3Jt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 34.

Statistiken är utarbetad på basis av uppgifter från 11 av landets största

städer. Att Eskilstuna och Västerås ej medtagits beror på att Sv. Musikerförbundet

därstädes ej har lokalavdelningar. Av tablån framgår att å dessa

platser finnas 2,186 utövande musiker av vilka 1,567 äro organiserade i Sv.

Musikerförbundet. Av dessa 2,186 innehava 1,415 engagement under säsongen,

under det 771 sakna fasta anställningar inom musikeryrket och till största

delen livnära sig av att utföra tillfällighetsmusik (vikariat, danstillställningar,

familjefester, konserter etc.) och — vad speciellt de oorganiserade beträffar —

av fast eller tillfällig anställning inom andra yrken.

Genom organisationens ansträngningar har principen rörande musikers rätt

till fridagar kunnat fastslås och erkännas av arbetsgivarna vid biografer och

fasta teatrar. Dess genomförande har dock vållat svårigheter och först efter

en långvarig konflikt i Stockholm år 1922 därstädes genomförts. Ingen som

helst svårighet vid eventuella vikariers anskaffande har någonstans gjort sig

gällande. Av allt att döma komma de underhandlingar, som nu pågå i ett

flertal städer, rörande fridagars införande vid biografer att leda till resultat

att musikerna tillerkännas 2 fridagar per månad, att uttagas i samråd med

direktion och kapellmästare. Vad Kungl. Hovkapellet och landets symfoniorkestrar

beträffar, är därstädes fridagsspörsmålet tillfredsställande löst, dels

genom att resp. stämmor i orkestern dubblerats, dels genom att vissa dagar i

veckan ingen föreställning resp. konsert eller repetition avhålles. För Hovkapellet

tillkommer dessutom c:a 2 V2 månads semesterledighet under sommaren

med bibehållande av full avlöning. Vad restauranger och övriga etablissement

beträffar har principen ännu ej erkänts. Förbundet önskar dock, innan

konfliktåtgärder för principens hävdande vidtagas, avvakta den ställning riksdagen

kommer att intaga till motion nr 68 i andra kammaren. Blir musikern

därstädes principiellt tillerkänd samma mänskliga rätt, som landets övriga

innevånare, hoppas förbundet på ett större tillmötesgående från arbetsgivaresidan

vid förhandlingar rörande detta spörsmål. Det lyckligaste voro om en

av Kungl. Maj:t påbjuden utredning av ärendet i sin helhet igångsattes och

frågan därigenom allsidigt belystes. Vi äro övertygade om att ett försöksvis

tillämpande av en lag, som tillförsäkrar musiker fridagar, inom här angivna

städer och övriga med över 30,000 innevånare, ej skulle stöta på minsta svårighet

vad vikariefrågan beträffar och förklara oss villiga att lämna all vår

medverkan för dennas ordnande därest så önskas. Av statistiken framgår att

överflödigt musikermaterial är förhanden. Detsammas organiserande för vikarieändamål

är en lätt sak.

Stockholm den 22 mars 1928.

Svenska Musikerförbundet.

Förbundsstyrelsen.

W. Karlander.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr Så
-

13

liilada 5.

Yttrande över motion nr 68 av herr Lovén angående

lagstadgad rätt för yrkcsmusiker att åtnjuta vissa fridagar,

av Socialstyrelsen infordrat från Musikerförbundet.

Det finns väl näppeligen i närvarande stund någon yrkesgrupp inom landet,

vars medlemmar äro i saknad av rimligt antal ledighetsdagar utom yrkesmusiker.

Kravet på ledighetsdagar för denna yrkesgrupp är ju dock såväl ur humanitär

som även ur rent praktisk synpunkt kanske ännu mera berättigat än

för någon annan yrkesgrupp. På grund av att detta yrkes prestationer ej äro

endast rent fysiskt sett mycket ansträngande utan även tar i hög grad de andliga

krafterna i anspråk. Men yrket hör ju ej till det produktiva och då

musikerna ej aktivt deltaga i näringspolitiken, har yrket alltid förbisetts, då

reglering av arbetstid och fritid vidtagits av statsmakterna. (Jämför butikstängnings-

och arbetstidslagen.)

Men genom uppkomsten av de nya och för musikerna utomordentligt ansträngande

arbetsfält, på vilka dessa i nuvarande tider till största delen äro

hänvisade att förtjäna sitt uppehälle (jazzlokaler och biografer), samt det ofta

hänsyslösa sätt, på vilket musikernas arbetsgivare utnyttja yrkeskonkurrensen

musikerna emellan till att av dem uttaga högsta möjliga prestationsintensitet

i såväl fysiskt som andligt hänseende, har det blivit ett livsvillkor för dessa att

komma i åtnjutande av tillräcklig vila och möjlighet att återhämta sig för att

kunna utföra detta krävande arbete.

En genomsnittsarbetstid på fyra å fem timmar varje kväll såväl söckendagar

som helgdagar (utom nödvändiga repetitioner) på biograflokaler med oftast

förskämd luft vid en liten orkesterlampa, som frestar ögonen till det yttersta,

och med endast ett par korta pauser på hela kvällen är mycket vanligt. Sönoch

helgdagarna, som borde vara vilodagar, äro musikernas mest ansträngande

arbetsdagar med i regel förlängd tjänstgöring och ofta även matinétjänstgöringar.

Tjänstgöringen slutar sällan före klockan elva och måste rubriceras

som nattarbete. På några biografer i Stockholm, Göteborg och Malmö har det

lyckats musikerna att utverka en eller två fridagar i månaden.

På restauranger, caféer och jazzlokaler äro förhållandena enahanda. Tjänstgöring

i regel sex timmar dagligen, slutar sällan före klockan tolv eller ett

på natten, och försiggår i en atmosfär, som är välkänd för en och var. Publikens

och arbetsgivarens ideligen stegrade pretentioner tvinga musikerna att

såväl kvalitativt som kvantitativt prestera mesta möjliga arbete. Ledighetsdagar

förekomma å dessa ställen aldrig.

Följderna av detta intensiva utnyttjande av musikerna visa sig också allt

mer och mer i deras hälsotillstånd. Svåra fall av nervsvaghet och neuralgier,

partiella förlamningar, värk i alla dess former, samt skadade ögon uppträda

allt oftare bland orkestermusikerna. Detta kan med lätthet styrkas.

Det kommer säkerligen från arbetsgivarhåll att resas den invändning, att

det är tekniskt outförbart att genomföra dessa fridagar, på grund av att med
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande Nr S-i.

lemmarna i de olika orkestrarna bestå av specialutbildade. Samma invändningar

ha gjorts då det gällde ordna ledighet för specialutbildad personal å hotell.

vid belysningsverk, trafikverkens personal o. s. v., eller med andra ord i

alla de företag, som hållas i gång alla veckans sju dagar.

Men det har visat sig att detta med lätthet i praktiken har kunnat genomföras

med litet god vilja hos bägge parterna. Det har också visat sig, att på

de få platser musikerna erhålla fridagar detta ej på något sätt har haft någon

störande inverkan på arbetet till följd, och förorsakat arbetsgivaren inga eller

mycket minimala extra utgifter. Det har även framkastats det påståendet, att

musikerna skulle komma att använda sina fridagar till musikprestationer å

annan plats. Mot detta behövs endast anföras, att samma, farhågor kunna resas

med Jika stort fog mot alla löntagare i alla yrken, som erhålla ledighetsdagar.

Då denna motion ej har något som helst med näringspolitik att skaffa, utan

endast är framkommen i humanitärt syfte, och då denna fråga är av så säregen

natur, att yrkesgruppen som sådan ej ser sig i stånd att ensam lösa densamma,

vilja vi med påpekande av att så gott som alla gruppers ledighetsfråga ordnats

och med stöd av vad som ovan är anfört vördsamt anhålla om bifall till motionen.

önskvärt vore att beslutet finge sådan form, att ett rimligt antal ledighetsdagar

(t. ex. var tionde dag för musiker, som uteslutande existerar på

musik) —— tillförsäkrades dessa utan att något avdrag å dem tillkommande

löneförmåner göres.

Dessa ledighetsdagar böra uttagas i fullt samförstånd mellan musikerna och

deras arbetsgivare på respektive engagementsplatser, dock inom ramen av

kalendermånad den tid anställning omfattar.

Malmö den 27 februari 1928.

Svenska Musikerförbundet.

Avdelning, Malmö.

John Holmberg.

Erik Hallberg.

Stockholm 1928. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

281662

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.