Utlåtande i anledning av väckt motion angående lagstadgad rätt för yrkesmusiker att åtnjuta vissa fridagar.
1928-05-08 · 14 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 6 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1928:34, Utlåtande i anledning av väckt motion angående lagstadgad rätt för yrkesmusiker att åtnjuta vissa fridagar.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande Nr 3Jt.
1
Nr 34.
Ankom till riksdagens kansli den 8 maj 1928 kl. 11 f. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion angående lagstadgad rätt för
yrkesmusiker att åtnjuta vissa fridagar.
I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 68,
vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Lovén hemställt, att riksdagen
ville besluta att hos Kungl. Maj :t anhålla om utredning angående införande
av genom lag stadgade bestämmelser, att yrkesmusiker måtte komma i åtnjutande
av en arbetsfri dag per vecka.
Beträffande de skäl, som ligga till grund för ifrågavarande förslag, får utskottet
hänvisa till motionens innehåll.
Över motionen har utskottet i den ordning, § 46 riksdagsordningen föreskri\er,
begärt yttrande av socialstyrelsen. Det yttrande, som i anledning härav
kommit utskottet tillhanda från nämnda myndighet, finnes såsom bilaga fogat
vid detta utlåtande; och hänvisar utskottet till detsamma.
Den av socialstyrelsen verkställda utredningen giver vid handen, att i vårt
lands större städer ungefär en tredjedel av de organiserade musikerna med fast
anställning för närvarande åtnjuta kontrakterade fridagar samt att för personalen
vid- kungl. hovkapellet och landets symfoniorkestrar problemet lösts på
sa sätt, att a vissa dagar i veckan ingen offentlig föreställning äger rum, varjämte
de olika orkesterstämmorna här äro dubblerade. Av Svenska Musikerförbundet
uppgives vidare, att i ett flertal städer underhandlingar pågå om införande
av fridagar, vilka underhandlingar anses komma att leda till det resultat,
att musikerna bliva tillerkända två fridagar i månaden.
Socialstyrelsen har med hänsyn till berörda förhållande ifrågasatt, huruvida
icke kravet på fridagar tillsvidare kunde tillgodoses i avtalsväg, för att sedermera,
när fastare praxis hunnit utveckla sig, eventuellt regleras genom lagstiftning.
Fastän enligt styrelsens mening tvekan kan råda därom, huruvida tiden
är mogen att upptaga frågan om en lagstiftning på området, har styrelsen dock
funnit tillräckliga skäl tala för en utredning i ämnet.
Utskottet kan för sin del icke finna, att skäl föreligga att nu förorda
igångsättandet av utredning rörande den av motionären föreslagna lag
Bihang
till riksdagens protokoll. Utgå. 9 samt. 2 avd. 20 höft. (Nr 3k.) \
Utskottet.
2
Andra lagutskottets utlåtande Nr 3-4.
stiftningen. Deri i vårt land gällande arbetstidslagstiftningen har hittills ansetts
böra omfatta allenast kroppsarbetare och torde icke, såsom ifrågasatts,
lämpligen kunna utvidgas att innesluta sådana yrkesgrupper som den nu ifrågavarande.
Skulle riksdagen vilja medverka till en särskild lagstiftning rörande
vilodagar för icke kroppsarbetare, synes det icke böra ifrågakomma att
begränsa en sådan lagstiftning till att avse endast yrkesmusiker, då även utövare
av andra yrken med lika skäl borde kunna påräkna statsmakternas intresse
för införande av lagstadgad vilotid. Utskottet vill för övrigt erinra därom,
att den för socialstyrelsen utfärdade instruktionen ålägger styrelsen att
med uppmärksamhet följa företeelserna på de områden, som äro föremål för
dess verksamhet, samt, efter omständigheterna, vidtaga eller hos Kungl. Maj:t
föreslå de åtgärder, vilka styrelsen i anledning av sådana företeelser finner
påkallade.
Utskottet anser sig slutligen böra omnämna, att i främmande länder yrkesmusikernas
arbetsförhållanden i allmänhet icke gjorts till föremål för närmare
reglering genom särskilda åtgärder från statsmakternas sida.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda.
Stockholm den 8 maj 1928.
På andra lagutskottets vägnar:
K. G. WESTMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Westman, Österström, Martin Svensson* Sigfrid
Hansson och Berglund*;
från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Öberg,* Johanson i Hallagården,
Holmström i Stockholm, Ros, Johansson i Sollefteå, Andersson i ftasjön
och Pettersson i Hällbacken*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herrar Magnusson i Kalmar och Holmström i Stockholm, vilka ansett
att utskottet bort föreslå, att riksdagen måtte i enlighet med socialstyrelsens
förslag hemställa hos Kungl. Maj:t om en förutsättningslös utredning i ärendet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra lagutskottets utlåtande Nr 3k.
Bilaga 1.
Stockholm den 21 april 1928.
Till Riksdagens andra lagutskott.
Genom beslut den 3 februari 1928 har Kungl. Maj:t med anledning av anhållan
den 26 januari 1928 av riksdagens andra lagutskott om yttrande av socialstyrelsen
över en inom andra kammaren väckt motion, nr 68 angående lagstadgad
rätt för yrkesmusiker att åtnjuta vissa fridagar anbefallt styrelsen
att avgiva och till namnda utskott överlämna det av utskottet sålunda begärda
yttrandet. Till fullgörande av det givna uppdraget får styrelsen, med biläggande
av intörskaiiade yttranden från musiketablissementens förening (M E F )
och^ svenska musikerförbundet, anföra följande.
Yrkesmusikernas arbetsförhållanden i olika länder ha hittills i allmänhet icke
gjorts till föremal för närmare reglering genom särskilda åtgärder från statsmakternas
sida. Den numera allmänt genomförda skyddslagstiftningen i fråga
om arbetstid och yrkesförhållanden i övrigt lämnar också i det stora hela
nämnda kategori utanför. Förhållandena i vårt land utgöra härutinnan intet
undantag.
Däremot ha musikerna i flera länder genom kollektivavtal eller andra överenskommelser
i större eller mindre omfattning tillförsäkrat sig förmåner av
sadant slag, varom här är fråga, bland annat i form av två till fyra månatligen
återkommande fridagar. Även här i Sverige har en dylik anordning
numera i viss utsträckning genomförts efter överenskommelser mellan musikerna
och vederbörande arbetsgivare. För att belysa i vilken omfattning sådan
reglering skett för svenska musiker må här återgivas vissa från svenska
musikerförbundet införskaffade uppgifter, som bl. a. utvisa förekomsten av
dylika avtalade fridagar. Den redovisade personalen är uppdelad i organiserade
och icke organiserade, fast och tillfälligt anställda samt efter företagets
karaktär. Styrelsen, som ej är i tillfälle att kontrollera dessa uppgifter, föreställer
sig, att de, i vad de angå oorganiserade, enligt sakens natur höra betraktas
såsom approximativa. En sammanställning av uppgifterna, vilka avse
torhallandena den 1 december 1927 i städer med över 30,000 invånare (utom
Eskilstuna och Västerås), ter sig sålunda:
Antal musiker med fast anställning
Antal
musiker
utan
fast
anställ-
ning
—
vid
teatrar
och
bio-
grafer
vid
hotell,
restau- ranger,
dansloka- ler o. d.
tillhopa
därav
med
kontrak-
terade
fri-
dagar
1
Samt-
liga
musiker
Organiserade musiker
därav i
Stockholm, Göteborg och Malmö ....
Övriga 9 städer........
Oorgan isera de musiker
därav i
Stockholm, Göteborg och Malmö . . . . |
Övriga 9 städer......
532
446
86
114
86
28
564
520
44
205
97
108
1096
966
130
319
183
136
336
322
14
ej nppg.
ej "PPK- ej uppg.
471
306
165
300
140
160
1567
1272
295
619
323
296
Tillhopa |
640 |
769 |
1415
1
771 |
2186
4
Ändra lagutskottets utlåtande Nr 3-4.
Uppgifter om kontrakterade fridagar ha ej kunnat erhållas för den oorganiserade
personalens del. Av de något över 1,000 organiserade, fast engagerade
musikerna å nämnda orter har enligt tablån ungefär en tredjedel (336) erhållit
rätt till två arbetsfria dagar per månad. Det stora flertalet av dessa äro
anställda vid större biografer och fasta teatrar i de tre största städerna. För
personalen vid Kungl. hovkapellet och landets symfoniorkestrar är problemet
löst på så sätt, att å vissa dagar i veckan ingen offentlig föreställning äger
rum, varjämte de olika orkesterstämmorna här äro dubblerade.
Ä'' övriga här redovisade orter har systemet med avtalade fridagar hittills
endast i ringa mån kommit till användning. Emellertid pågå enligt uppgift för
närvarande underhandlingar i flera städer (Hälsingborg, Jönköping, Karlskrona),
och påyrkas därvid från arbetstagarsidan dylika förmåner för biografmusiker.
_
Vid hotell, restauranger och övriga etablissement förekomma icke fasta fridagar,
vare sig i större eller mindre städer.
Av tablån framgår vidare, hurusom inalles 771 musiker eller c:a en tredjedel
av samtliga — varav 471 organiserade och 300 oorganiserade —- vid undersökningstillfället
saknade arbete eller åtminstone fast anställning inom yrket.
Denna relativt höga siffra häntyder på att man för närvarande synes kunna
räkna med en betydande reserv av ledig arbetskraft å ifrågavarande orter.
Den nu meddelade statistiken ger sålunda sammanfattningsvis till resultat,
att systemet med två månatliga fridagar i praktiken börjat tillämpas för visso
grupper av yrkesmusiker här i landet (vid biografer och teatrar).
Den av motionären ifrågasatta lagstiftningen åsyftar ^införande av en lagstadgad
fridag per vecka för yrkesmusiker i gemen. Såsom skäl härtill har
anförts musikernas ogynnsamma ställning i ifrågavarande hänseende jämförd
med andra yrkesgruppers, vartill kommer, att deras krävande arbete anses göra
behovet av regelbunden ledighet särskilt angeläget.
Liknande strävanden att på lagstiftningens väg förbättra de yrkesutövande
musikernas arbetsvillkor ha numera även framträtt i ett flertal andra länder.
Förutom bestämmelser om en fridag per vecka såsom ersättning för söndagsledigheten
inom flertalet andra yrken har man på sina håll påyrkat en begränsning
av musikernas arbetstid till högst 5—6 timmar per dag och 36—38 timmar
per vecka. Det bör tilläggas, att med begreppet en fridag ofta förstås
en sammanhängande ledighet av 36 timmar i veckan.
Enligt socialstyrelsens mening sakna dessa reformsträvanden icke berättigande.
Arbetets natur torde av flera skäl göra det både fysiskt och psykiskt
ganska tröttande, bl. a. på den grund, att tjänstgöringen i allmänhet till väsentlig
del är förlagd till aftontimmarna. Vad^ särskilt angår arbetstiden ma
vidare erinras om den extra tid. som maste anslas till erforderliga repetitioner,
vård av instrument, personliga övningar o. s. v. „
Från företagarhåll invändes, att musikernas anspråk på nödig vila och
rekreation tillräckligt tillgodoses genom ledighet under sommarmånaderna,
som i vårt land utgöra en tydlig lågsäsong på arbetsmarknaden inom förevarande
fack. Häremot anföres a andra sidan, att den regelbundet återkom
mande fridagen under pågående säsong ej torde kunna kompenseras genom en
i och för sig välgörande semesterledighet mellan arbetsperioderna. Dessutom
vore många musiker sysselsatta även under sommarsäsongen.
Såsom ovan berörts synes ett införande av periodiska fridagar åtminstone
för vissa kategorier av yrkesmusiker vara motiverat. Bestridas kan emellertid
ej, att genomförandet i lagstiftningsväg av en dylik anordning är ägnat väcka
vissa betänkligheter. Erinras må sålunda om musikernas ofta relativt kortvariga
engagementstider med mellankommande kortare eller längre arbetsledig
het samt musikerfackets i övrigt ganska växlande och obestämda karaktär i den
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra lagutskottets utlåtande Nr Sh.
5
meningen, att personer kunna utöva dylik verksamhet både som hel- och biyrke
eller innehava flera engagement samtidigt m. m. Allt detta är omständigheter,
som lära göra det vanskligt att i nu ifrågasatta hänseende tillämpa generella
normer. Vidare må särskilt framhållas svårigheten i vissa fall att anskaffa
kompetenta vikarier för ledig personal. Från arbetsgivarhåll har man
även naturligt nog betonat sistnämnda omständighet och särskilt pekat på
svårigheten att ersätta musikledare och andra mera kvalificerade musiker.
Sådana erinringar förtjäna tvivelsutan beaktande. I normala fall torde vikariatfrågan
icke erbjuda alltför stora svårigheter å orter med stadigvarande
god tillgång på musiker utan fast engagement. I de större och medelstora
städer, där fridagar införts i avtalsväg, synas olägenheterna i detta hänseende
i stort sett kunnat övervinnas. I mindre städer och samhällen med ringa tillgång
på extra arbetskraft torde däremot en dylik anordning vara förknippad
med avsevärda olägenheter, något som man även på musikerhåll synes vara
beredd att erkänna.
Framhållas må även, att en tillfredsställande lagstadgad reglering på förevarande
område icke torde kunna så lätt åstadkommas. Oavsett att vårt land
saknar egentlig mera allmängiltig lagstiftning rörande söndags- (eller vecko-)
ledighet, torde nämligen musikeryrkets här ovan berörda säregna beskaffenhet
vara ägnad att bereda svårigheter för en enhetlig reglering.
Vidare må erinras, att hittills någon lagstadgad reglering av arbetstiden ej
genomförts annat än för kroppsarbetare.
Jämväl får styrelsen erinra om sitt den 2 november 1925 avgivna betänkande
med förslag till reviderad lag om arbetarskydd. Detta lagförslag, vilket för
närvarande är föremål för Kungl. Maj:ts prövning, upptager bland annat i
17 § vissa bestämmelser till tryggande av arbetstagares natt- och söndagsvila,
vilka torde innebära en skärpning till arbetstagarnas förmån av de i sådant hänseende
nu gällande bestämmelserna (5 § i lagen om arbetarskydd den 29 juni
1912).
Med hänsyn till det nu anförda lärer det kunna ifrågasättas, huruvida icke
kravet på fridagar tillsvidare kunde tillgodoses i avtalsväg, för att sedermera,
när en fastare praxis hunnit utveckla sig, eventuellt regleras genom lagstiftning.
Ehuru tvekan sålunda kan råda, huruvida tiden är mogen att upptaga frågan
om en lagstiftning på området till positiva överväganden, finner styrelsen dock
tillräckliga skäl tala för en utredning i ämnet.
GUNNAK HUSS.
Kurt Bergström.
opaginerad Kontrollera mot PDF
6
Andra lagutskottets utlåtande Nr S4.
Bilaga 2.
Till Kungl. Socialstyrelsen.
Genom remiss den 8 innevarande februari har Socialstyrelsen berett oss tillfälle
att till styrelsen inkomma med utlåtande rörande en inom riksdagens
andra kammare väckt motion, nr 68, angående lagstadgad rätt för yrkesmusiker
att åtnjuta vissa fridagar.
Med anledning härav få vi vördsamt anföra följande:
Till Musiketablissementens Förening (M.E.F.) äro för närvarande anslutna
c:a 70 företag, huvudsakligen större restauranger, och de hos dessa företag
anställda musikerna torde uppgå till ett antal av vid pass 300. Vad i det
följande anföres beträffande den ovan berörda motionen avser självfallet endast
den kategori av musiker, som finnes anställd vid restauranger tillhörande vår
förening.
Varje person, som är sysselsatt med arbete, kroppsligt eller intellektuellt,
äro i behov av vila. Därest arbetet icke avbrytes genom pauser av tillräcklig
längd blir till slut arbetsprestationen lidande härpå, vilket i sin tur blir till
men för vederbörande arbetsgivare. Som en följd härav äro givetvis innehavarna
av musiketablissementen i vårt land direkt intresserade av, att de
musiker, vilka sysselsättas vid företagen, erhålla så rikligt tillmätt vila från
arbetet, att detta må kunna utföras på möjligast bästa sätt.
Statsmakterna hava genom lagen om arbetstidens begränsning fastslagit, att
en arbetstid på 48 timmar per vecka i regel skall utgöra maximum för flertalet
av våra kroppsarbetares arbetstid. För det intellektuella arbetet finnes ingen
sådan lagligt genomförd reglering av arbetstiden, men det synes antagligt,
att på grund av detta arbetes säregna natur sådant i regel bör hava en kortare
utsträckning än det rent kroppsliga för att i längden kunna fortgå med oförminskad
effektivitet. För personer med intellektuellt arbete torde också i vårt
land allmänt tillämpas en arbetstid, som är kortare än 48 timmar per vecka.
Enligt Socialstyrelsens egna utredningar uppgår den privatanställda kontorspersonalens
arbetstid till i genomsnitt c:a 42 timmar per vecka, och statens egna
tjänstemän hava en arbetstid av samma längd under större delen av året.
Någon officiell utredning rörande restaurangmusikernas arbetstid finnes veterligen
icke. Vår förening har emellertid hos ett antal musikkapell undersökt
arbetstidens längd och därvid funnit, att denna i genomsnitt uppgår till
36 timmar per vecka (sedan regelbundet återkommande längre raster frånräknats).
Sådant övertidsarbete, vilket icke kompenseras genom utbyte med
ordinarie arbetstid, uppgå på sin höjd till 4 timmar per vecka, varför nettoarbetstiden
för vanliga resturangmusiker kan sättas till högst 40 timmar per
vecka.
För kapell, vilka spela enbart dansmusik eller enbart konsertmusik, är arbetstiden
ännu kortare eller c:a 30 timmar per vecka.
Det må emellertid framhållas, att arbetet för våra musiker endast mera
sällan sträcker sig över hela året, utan avbrytes genom perioder av stundom
rätt lång varaktighet. Det sammanlagda antalet effektiva arbetstimmar per
år synes därför bliva jämförelsevis kort och understiger helt visst avsevärt motsvarande
siffra för flertalet övriga yrkesgrupper.
Andra lagutskottets utlåtande Nr $4.
7
Restaurangmusikernas yrke är i mångt och mycket att betrakta som ett
säsongyrke, och för flertalet musiker erbjuder sig ofta möjlighet att mellan
arbetssäsongerna åtnjuta en väl tillmätt period av vila, låt vara att denna understundom
tager sig formen av eller står på gränsen till arbetslöshet.
Vid diskussion rörande här föreliggande problem plägar understundom framhållas,
att utöver det så att säga egentliga arbetet viss tid åtgår för repetitioner
o. d. Härvid må emellertid framhållas, att dylikt utbildningsarbete icke är
säreget för musikfacket utan jämväl tillkommer utövare av andra intellektuella
yrken. Tjänstemän få studera författningar, facklitteratur o. d., skådespelare
studera och repetera teaterstycken o. s. v. Härtill kommer att de egentliga
resturangmusikerna i allmänhet besitta sådan rutin, att repetitionerna merendels
endast torde taga en ringa tid i anspråk.
En lagstiftning rörande stadgad arbetsfri dag i veckan för yrkesmusiker
måste redan med hänsyn till dessa musikers korta arbetstid betecknas såsom
helt obehövlig. Härtill kommer att en dylik lag skulle vara till betydande
skada för innehavarna av musiketablissementen.
Restaurangnäringen i vårt land befinner sig i en synnerligen brydsam ekonomisk
situation och konkurrensen mellan de olika företagen inbördes och med
andra förlustelseställen är hård. Restaurangernas kostnader för musik uppgå
till högst betydande belopp. Därest musikerna tillerkändes lagstadgad fridag,
måste detta medföra, att ersättare finge anskaffas, vilket skulle förorsaka
ökade kostnader för företagen. Härtill kommer, att å ett stort antal medelstora
och mindre orter några ersättare icke torde kunna uppbringas, vilket för övrigt
jämväl gäller våra allra största orter vad beträffar kapellmästare och andra
särskilt skickliga musiker.
Av vad sålunda framhållits, anse vi det till fullo ådagalagt, att något behov
av lagstadgad fridag för restaurangmusikerna icke föreligger och att genom
en dylik lag restaurangerna skulle tillskyndas skada och obehag, varför vi
anse det obehövligt, att någon utredning i denna fråga genom statsmakterna
igångsattes.
Stockholm den 24 mars 1928.
Musiketablissementens förening.
Bernhard G ar sten.
opaginerad Kontrollera mot PDF
8
Andra lagutskottets utlåtande Nr 34.
Bilaga 3.
Svenska Musikerförbundets yttrande över inom riksdagens andra kammare
väckta motionen nr 68 angående lagstadgad rätt för yrkesmusiker
att åtnjuta vissa fridagar.
Musikutövningen i dess olika grenar ställer i våra dagar så stora fysiska och
psykiska krav på fackmusikerna, att dessa i minst lika hög grad som de
kroppsarbetande yrkesutövarna äro i behov av en arbetsfri dag i veckan.
Det är absolut emot naturens ordning — en fysisk omöjlighet — att utan
ödeläggande av hälsan utföra musik efter principen »åtta timmars normalarbetsdag».
Ehuru i viss mån ett kroppsligt ansträngande yrke är utförande
av musik även ett andligt, psykiskt påfrestande arbete, där minuterna kunna
vara mera ansträngande för musikerna än timmarna för kroppsarbetaren. Vid
en krävande musikprestation måste mången gång musikernas nerver spännas
till bristningsgränsen; och det vore helt enkelt absurt att vilja mäta det arbete,
som benämnes musik, efter samma måttstock och timantal, med det som försiggår
i fabriken, verkstäderna eller å kontoren. Lägger man härtill, att
musikern dagligen måste ägna flera timmar åt träning å sitt instrument för
att kunna vara i form —- något som icke äger motsvarighet inom andra yrken
— och att han i olikhet med andra yrkesutövare även har söndagen till arbetsdag,
då torde det även vara fullt förklarligt, varför fackmusikerna vid relativt
tidig ålder äro uppslitna och ur stånd att utöva sitt yrke.
Det är för att råda bot för detta uppenbara missförhållande, som musikerna
i skilda europeiska länder i dessa dagar gått till gemensam aktion för kravet
på i lag stadgade arbetsfria dagar. Redan år 1923 gjorde Norges musiker ett
försök att på lagstiftningens väg få denna vitala fråga löst. I den skrivelse,
som det norska musikerförbundet avlät till sitt lands regering i ärendet, bifogades
utlåtanden av en läkare, som under flera år haft tillfälle att gorå ingående
iakttagelser angående en del sjukdomsarter, som musiker varit behäftade
med och vilka haft sin härledning i överansträngningar under yrkesutövningen.
Bland andra funktionsdefekter påvisade denne läkare, att många musiker ledo
av sen- och nervskador i armarnas stammar, kramp- och förlamningssymtom
etc. Flera av sjukdomarna hade krävt operativa ingrepp, men många av dem
hade varit obotliga. Bland de sistnämnda var emfysem (utvidgning av lungorna)
rätt utbredd bland biåsarna, ävensom kramp- och förlamningssymtom i
ansiktets muskulatur o. s. v. Med stöd av de gjorda iakttagelserna förordade
denne läkare på det varmaste varje bestämmelse, som avsåg att lätta musikernas
arbetsvillkor. Ännu vänta Norges musiker på lagstiftningsåtgärder
angående en arbetsfri veckodag, och enahanda är förhållandet i alla andra
europeiska länder, undantagandes i England, där lagen om söndagsvila även
tillämpas på musikerna.
Bureau International du travail i Geneve har även ägnat uppmärksamheten
åt spörsmålet: obligatoriska fridagar för yrkesmusiker. År 1924 utsände nämligen
byrån en rundskrivelse till samtliga europeiska musikerförbund med
förfrågan om, huruvida det i de olika länderna existerade några enhetliga bestämmelser
rörande musikernas arbetsförhållanden, nattarbete, veckovis, se
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra lagutskottets utlåtande, Sr Så.
mester, hygieniska ocli säkerhetsförhållanden. Svaren härå publicerades någon
gång under förliden höst och av desamma framgick, att musikutövarna i de
europeiska länderna saknade varje bestämmelse i lag, som tillförsäkrade dem
någon av i rundskrivelsen preciserade förmåner. I enstaka fall kom det i de
inkomna svaren till synes, att det lyckats vissa grupper musikutövare genom
avtal med resp. arbetsgivare komma i åtnjutande av en eller två fridagar i månaden.
Men i stort sett kan man säga, att musikutövarna i allmänhet äro i saknad
av såväl maximiarbetstid som obligatoriska fridagar.
Vid Internationella musikerunionens kongress i Paris på hösten 1927 stod
frågan om i lag stadgade fridagar för musiker på dagordningen. Frågan blev
därvid ingående diskuterad och beslutet resulterade i att varje till unionen
anslutet musikerförbund skulle hos sitt lands parlament söka utverka lagbestämmelser.
som tillförsäkrade musikerna en obligatorisk fridag i veckan.
För vårt lands vidkommande föreligger vid innevarande års riksdag motion
i ärendet, och det återstår nu att so, huruvida riksdagen skall bifalla motionärens,
herr Carl Loven, hemställan om utredning i motionens syfte.
Yi äro ingalunda blinda för de svårigheter, som kunna vara förknippade med
ett lagförslag som det nämnda. Att frågan skulle kunna lösas utan en grundlig
utredning, har motionären givetvis icke ifrågasatt. Vid uppställandet av
kravet på lagstadgade fridagar för musiker måste man givetvis i likhet med
vad fallet var när man utarbetade den s. k. åttatimmarslagen taga vederbörlig
hänsyn till den part, som utom musikerna, beröres av förslaget, nämligen arbetsgivarparten.
Enligt vårt förmenande måste det för en del musikarbetsgivare
komma att stöta på vissa svårigheter, att kunna gå med på ett lagförslag
som detta. Att exempelvis lagstadga att sådana företag, som hava musiker
i sin tjänst, skola hålla sina etablissement stängda en bestämd dag i veckan,
skulle självfallet komma att möta ett kompakt motstånd från dem, som komme
att drabbas därav. Oss synes det därför som om man måste gå fram med en
viss försiktighet vid utarbetandet av lagförslaget och i början endast tillämpa
detsamma i de större städerna, exempelvis i de som hava över 30.000 innevånare.
Praktiskt taget skulle en sådan tillämpning av lagen även vara till
fyllest, ty i de mindre städerna och municipalsamhällena är det ju endast ett
försvinnande antal nöjesetablissement, som hålla sig med musik.
Yi utgå nämligen ifrån att ett eventuellt lagförslag om obligatoriska fridagar
för musiker icke kommer att innebära, att musiketablissementen skola
hålla sina företag stängda för att bereda sina musiker lagstadgad fritid. I de
större och medelstora städerna torde tillgången på musiker vara så riklig, att
vikariefrågan för de genom lagen om fridagar lediga musikerna mycket val
kan ordnas. Däremot torde detta icke kunna gå för sig i de mindre städerna,
där man vid nöjesctablissementen endast består sig med eu duo eller trio och där
några musiker, disponibla för vikariat, säkerligen icke kunna uppbringas.
Men, som vi nyss nämnde, anse vi det icke heller nödvändigt, att lagen skulle
tillämpas i sådana samhällen. Det är f. ö. i storstäderna man utnyttjar musikerna
i den utsträckning, att dessa först och främst äro i behov av obligatoriska
fridagar, och i dessa städer torde det ej behöva stöta på några praktiska svårigheter,
att genom vikarier, bekostade av resp. arbetsgivare, bereda de engagerade
musikerna en vilodag i veckan. Vi utgå självfallet ifrån att sön- och
helgdagar icke göras arbetsfria, ty dessa äro för mången musikarbetsgivare de
dagar, som bestrida utgifterna för veckans övriga dagar.
Med någon förståelse för det berättigade i de krav på fridagar för musiker,
som motionären nu kommit med, torde saken säkerligen kunna ordnas, utan att
det ifrågasatta lagförslaget åsamkar dem som beröras därav några oöverkomliga
ekonomiska offer. Musikaliskt sett kommer lagen säkerligen — om den
blir antagen — att tillföra våra musiketablissementsinnehavare full kompen
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
10
Andra lagutskottets utlåtande Nr 84.
sation i så måtto, att deras musiker, genom den vila man bereder dem, komma
att giva sig helt och fullt åt sin konst, och icke som nu då de äro överansträngda,
med uppbjudande av de sista kraftresurserna utöva sin uppgift på ett sätt, som
låter en förstå, att det är tröttkörda musiker som musicera.
Liksom alla andra levande varelser ha även musikernas fysiska och psykiska
resurser sin begränsning. Varje människa är i behov av regelbunden vila, då
hon kan blicka bort från det dagliga jäktet, det må nu vara i fabriken, verkstaden,
kontoret eller i ämbetsverket. Så ock med våra musiker, vilkas arbete
i allmänhet är så krävande, att de före mången annan kategori av arbetare
borde vara tillförsäkrade i lag stadgade arbetsfria dagar.
Stockholm den 20 mars 1928.
Svenska Musikerförbundet.
F örbundsstyrelsen.
C. G. Lemon.
W. Koriander.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Anskri] t.
Bilaga -I.
Inkom till Soc.styr. den
22 mars 1928 D.N:r 11666
Ställningen den 1 december 15)27.
Gällande för säsongen 16/s 1927—''/e 1928.
Antal
Antal anställda musiker
Antal org. musiker
med kontrakterade
fridagar 6
Ej fast anställda mn-j
siker; disponibla förj
vikariat
org.
musiker
Org.
Oorg.
Org.
Oorg.
Org.
Oorg.
Vid
teatrar och
biografer
Vid rest,,
hotell,
dans etc.
Org.
C1 2 3 o. 4 * 6)
Oorg.
Därav vid teatrar o.
biografer
Däraf vid rest., dans,
hotell etc.
Stockholm.........
795
645
105
295
75
350
30
229
150
c:a 70
Göteborg''.........
249
215
50
103
8
112
42
5 30
—
34
> 30
Malmö..........
228
106
28
48
3
58
25
48
15
2 122
» 40
Norrköping........
58
19
21
14
4
5
17
14
—
3 39
> 25
Hälsingborg........
62
17
31
13
0
4
31
5_
—
45
> 10
Gävle...........
48
22
10
19
1
3
9
—
26
> 15
Örebro..........
16
16
20
8
10
8
10
—
—
—
> 4 so
Borås...........
12
6
22
4
7
2
15
—
—
6
> 20
Jönköping .........
26
19
8
8
1
11
7
5_
—
7
> 4 25
Uppsala..........
41
21
7
14
3
7
4
—
20
• 20
Karlskrona.......
32
10
17
6
2
4
15
5_
—
22
> 15 i
Summa
1567
1096
319
532
114
564
205
321
15
471
c:a 300
I hela Sr. M. F. 1 787.
Stockholm den 22 mars 1928.
Svenska musikerförbundet
Förbundsstyrelsen
W. Karlander.
1 Däri inberäknade ett fåtal musiker, vilka på grund av hög ålder ej kunna erhålla
engagement, men dock kvarstå i organisationen.
2 Av dessa innehava c:a 50 st. tillfälliga engagement i och utanför Malmö.
3 Genom Norrköpings Orkesterförenings upplösning äro c:a 25 musiker arbetslösa.
4 Däri inberäknat på övergångsstat överförda militärmusiker utan civilengagement.
6 Avtalsförhandlingar pågå, vilka med största sannolikhet resultera i 2 fridagar
pr månad för de flesta biografmnsiker.
6 Oorganiserade musikers förmåner kunna ej kontrolleras.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 3Jt.
opaginerad Kontrollera mot PDF
12
Andra lagutskottets utlåtande Nr 34.
Statistiken är utarbetad på basis av uppgifter från 11 av landets största
städer. Att Eskilstuna och Västerås ej medtagits beror på att Sv. Musikerförbundet
därstädes ej har lokalavdelningar. Av tablån framgår att å dessa
platser finnas 2,186 utövande musiker av vilka 1,567 äro organiserade i Sv.
Musikerförbundet. Av dessa 2,186 innehava 1,415 engagement under säsongen,
under det 771 sakna fasta anställningar inom musikeryrket och till största
delen livnära sig av att utföra tillfällighetsmusik (vikariat, danstillställningar,
familjefester, konserter etc.) och — vad speciellt de oorganiserade beträffar —
av fast eller tillfällig anställning inom andra yrken.
Genom organisationens ansträngningar har principen rörande musikers rätt
till fridagar kunnat fastslås och erkännas av arbetsgivarna vid biografer och
fasta teatrar. Dess genomförande har dock vållat svårigheter och först efter
en långvarig konflikt i Stockholm år 1922 därstädes genomförts. Ingen som
helst svårighet vid eventuella vikariers anskaffande har någonstans gjort sig
gällande. Av allt att döma komma de underhandlingar, som nu pågå i ett
flertal städer, rörande fridagars införande vid biografer att leda till resultat
att musikerna tillerkännas 2 fridagar per månad, att uttagas i samråd med
direktion och kapellmästare. Vad Kungl. Hovkapellet och landets symfoniorkestrar
beträffar, är därstädes fridagsspörsmålet tillfredsställande löst, dels
genom att resp. stämmor i orkestern dubblerats, dels genom att vissa dagar i
veckan ingen föreställning resp. konsert eller repetition avhålles. För Hovkapellet
tillkommer dessutom c:a 2 V2 månads semesterledighet under sommaren
med bibehållande av full avlöning. Vad restauranger och övriga etablissement
beträffar har principen ännu ej erkänts. Förbundet önskar dock, innan
konfliktåtgärder för principens hävdande vidtagas, avvakta den ställning riksdagen
kommer att intaga till motion nr 68 i andra kammaren. Blir musikern
därstädes principiellt tillerkänd samma mänskliga rätt, som landets övriga
innevånare, hoppas förbundet på ett större tillmötesgående från arbetsgivaresidan
vid förhandlingar rörande detta spörsmål. Det lyckligaste voro om en
av Kungl. Maj:t påbjuden utredning av ärendet i sin helhet igångsattes och
frågan därigenom allsidigt belystes. Vi äro övertygade om att ett försöksvis
tillämpande av en lag, som tillförsäkrar musiker fridagar, inom här angivna
städer och övriga med över 30,000 innevånare, ej skulle stöta på minsta svårighet
vad vikariefrågan beträffar och förklara oss villiga att lämna all vår
medverkan för dennas ordnande därest så önskas. Av statistiken framgår att
överflödigt musikermaterial är förhanden. Detsammas organiserande för vikarieändamål
är en lätt sak.
Stockholm den 22 mars 1928.
Svenska Musikerförbundet.
Förbundsstyrelsen.
W. Karlander.
Andra lagutskottets utlåtande Nr Så
-
13
liilada 5.
Yttrande över motion nr 68 av herr Lovén angående
lagstadgad rätt för yrkcsmusiker att åtnjuta vissa fridagar,
av Socialstyrelsen infordrat från Musikerförbundet.
Det finns väl näppeligen i närvarande stund någon yrkesgrupp inom landet,
vars medlemmar äro i saknad av rimligt antal ledighetsdagar utom yrkesmusiker.
Kravet på ledighetsdagar för denna yrkesgrupp är ju dock såväl ur humanitär
som även ur rent praktisk synpunkt kanske ännu mera berättigat än
för någon annan yrkesgrupp. På grund av att detta yrkes prestationer ej äro
endast rent fysiskt sett mycket ansträngande utan även tar i hög grad de andliga
krafterna i anspråk. Men yrket hör ju ej till det produktiva och då
musikerna ej aktivt deltaga i näringspolitiken, har yrket alltid förbisetts, då
reglering av arbetstid och fritid vidtagits av statsmakterna. (Jämför butikstängnings-
och arbetstidslagen.)
Men genom uppkomsten av de nya och för musikerna utomordentligt ansträngande
arbetsfält, på vilka dessa i nuvarande tider till största delen äro
hänvisade att förtjäna sitt uppehälle (jazzlokaler och biografer), samt det ofta
hänsyslösa sätt, på vilket musikernas arbetsgivare utnyttja yrkeskonkurrensen
musikerna emellan till att av dem uttaga högsta möjliga prestationsintensitet
i såväl fysiskt som andligt hänseende, har det blivit ett livsvillkor för dessa att
komma i åtnjutande av tillräcklig vila och möjlighet att återhämta sig för att
kunna utföra detta krävande arbete.
En genomsnittsarbetstid på fyra å fem timmar varje kväll såväl söckendagar
som helgdagar (utom nödvändiga repetitioner) på biograflokaler med oftast
förskämd luft vid en liten orkesterlampa, som frestar ögonen till det yttersta,
och med endast ett par korta pauser på hela kvällen är mycket vanligt. Sönoch
helgdagarna, som borde vara vilodagar, äro musikernas mest ansträngande
arbetsdagar med i regel förlängd tjänstgöring och ofta även matinétjänstgöringar.
Tjänstgöringen slutar sällan före klockan elva och måste rubriceras
som nattarbete. På några biografer i Stockholm, Göteborg och Malmö har det
lyckats musikerna att utverka en eller två fridagar i månaden.
På restauranger, caféer och jazzlokaler äro förhållandena enahanda. Tjänstgöring
i regel sex timmar dagligen, slutar sällan före klockan tolv eller ett
på natten, och försiggår i en atmosfär, som är välkänd för en och var. Publikens
och arbetsgivarens ideligen stegrade pretentioner tvinga musikerna att
såväl kvalitativt som kvantitativt prestera mesta möjliga arbete. Ledighetsdagar
förekomma å dessa ställen aldrig.
Följderna av detta intensiva utnyttjande av musikerna visa sig också allt
mer och mer i deras hälsotillstånd. Svåra fall av nervsvaghet och neuralgier,
partiella förlamningar, värk i alla dess former, samt skadade ögon uppträda
allt oftare bland orkestermusikerna. Detta kan med lätthet styrkas.
Det kommer säkerligen från arbetsgivarhåll att resas den invändning, att
det är tekniskt outförbart att genomföra dessa fridagar, på grund av att med
-
14
Andra lagutskottets utlåtande Nr S-i.
lemmarna i de olika orkestrarna bestå av specialutbildade. Samma invändningar
ha gjorts då det gällde ordna ledighet för specialutbildad personal å hotell.
vid belysningsverk, trafikverkens personal o. s. v., eller med andra ord i
alla de företag, som hållas i gång alla veckans sju dagar.
Men det har visat sig att detta med lätthet i praktiken har kunnat genomföras
med litet god vilja hos bägge parterna. Det har också visat sig, att på
de få platser musikerna erhålla fridagar detta ej på något sätt har haft någon
störande inverkan på arbetet till följd, och förorsakat arbetsgivaren inga eller
mycket minimala extra utgifter. Det har även framkastats det påståendet, att
musikerna skulle komma att använda sina fridagar till musikprestationer å
annan plats. Mot detta behövs endast anföras, att samma, farhågor kunna resas
med Jika stort fog mot alla löntagare i alla yrken, som erhålla ledighetsdagar.
Då denna motion ej har något som helst med näringspolitik att skaffa, utan
endast är framkommen i humanitärt syfte, och då denna fråga är av så säregen
natur, att yrkesgruppen som sådan ej ser sig i stånd att ensam lösa densamma,
vilja vi med påpekande av att så gott som alla gruppers ledighetsfråga ordnats
och med stöd av vad som ovan är anfört vördsamt anhålla om bifall till motionen.
önskvärt vore att beslutet finge sådan form, att ett rimligt antal ledighetsdagar
(t. ex. var tionde dag för musiker, som uteslutande existerar på
musik) —— tillförsäkrades dessa utan att något avdrag å dem tillkommande
löneförmåner göres.
Dessa ledighetsdagar böra uttagas i fullt samförstånd mellan musikerna och
deras arbetsgivare på respektive engagementsplatser, dock inom ramen av
kalendermånad den tid anställning omfattar.
Malmö den 27 februari 1928.
Svenska Musikerförbundet.
Avdelning, Malmö.
John Holmberg.
Erik Hallberg.
Stockholm 1928. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
281662
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.