Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus dels ock i ämnet väckta motioner.

1928-05-10 · 44 sidor, varav 40 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 40 av 44 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1928:35, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr Bo.

1

Nr 35.

Ankom till riksdagens kansli den 3 maj 1928 kl. 11 f. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition

med förslag till lag om vissa av landsting eller

kommun drivna sjukhus dels ock i ämnet väckta

motioner.

Genom en den 17 februari 1928 dagtecknad proposition, nr 101, vilken

hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.

Maj:t, med åberopande av ett propositionen bilagt, i statsrådet fört protokoll,

föreslagit riksdagen att antaga här nedan införda förslag till lag om vissa

av landsting eller kommun drivna sjukhus.

I sammanhang med berörda proposition har utskottet till behandling

förehaft följande i anledning av densamma inom riksdagen väckta motioner,

nämligen

inom första kammaren:

nr 263 av herr Holmgren och

nr 264 av herr Henrik Andersson, samt

inom andra kammaren:

nr 439 av herr Lindberg,

nr 440 av herr Carlsson i Ystad,

nr 441 av herr Fast m. fl.,

nr 446 av fröken Wéllin,

nr 448 av herr Brännberg m. fl.,

nr 449 av herr Hage och

nr 458 av herr Hedvall.

I den inom andra kammaren väckta motionen nr 440 har hemställts,

»att riksdagen måtte besluta avslå det föreliggande förslaget och i skrivelse

till Kungl. Maj:t hemställa om njtt förslag, som endast bestämmer medicinalstyrelsens

befogenhet vid sjukhusen i egenskap av högsta myndighet över

sjukvården och stadgande om tillsättandet av läkare.»

För i övriga motioner framställda yrkanden, vilka samtliga avse ändringar

i olika detaljer i det i propositionen framlagda lagförslaget, kommer redogörelse

att lämnas vid behandlingen av de särskilda paragraferna i förslaget.

I fråga om motionärernas motivering till sina yrkanden tillåter sig utskottet

att hänvisa till motionerna.

Bihang till riksdagens .protokoll 1928. 9 sand. 2 avd. 21 höft. (Nr 35.) 1105 ss 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

Förslaget till De huvudsakliga ändringar i nu rådande förhållanden, som det framlagda

sjukimsiag. förslaget avser att åstadkomma, äro i korthet följande.

tionens I fråga om landstingens och de kommunala representationernas förhållande

innebörd, till styrelserna för de sjukhus, för vilka landstingen eller kommunerna i sista

hand bära det ekonomiska ansvaret — förslaget behandlar endast sådana

sjukhus — saknas för närvarande praktiskt sett bestämmelser. Enligt förslaget

skall det åligga landstings förvaltningsutskott, resp. vederbörande avdelning

därav, i egenskap av en landstingets sjukhusberedning att med uppmärksamhet

följa sjukhusväsendets behov och utveckling inom landstingsområdet,

att till styrelse för sjukhus, som drives av landstinget, göra de framställningar

och erinringar rörande sjukhusets ekonomiska förvaltning, som

av omständigheterna må påkallas, och därutinnan meddela styrelsen erforderliga

råd och anvisningar samt att i övrigt fullgöra vad som enligt lag eller

annan allmän författning åligger sjukhusberedning. I kommun, som driver

sjukhus, skall uppdraget att vara sjukhusberedning överlämnas åt lämplig

kommunal nämnd eller annat kommunalt organ. Landstinget eller kommunen

skall därjämte äga att genom sjukhusberedningen eller i den ordning eljest

finnes lämpligt anordna gemensam upphandling för två eller flera sjukhus,

för vilkas drift landstinget helt ansvarar.

Förslaget skiljer emellan sjukhus, som äro inrättade uteslutande för vård

av tuberkulossjuka (tuberkulossjukvårdsanstalter) och andra sjukhus. De senare

indelas i lasarett, som äro avsedda för vårdbehövande oberoende av fallets

svårare eller lindrigare art, och andra sjukhus, vilka benämnas sjukstugor.

Tuberkulossjukvårdsanstalterna indelas på enahanda sätt i sanatorier, som

äro avsedda för tuberkulossjuka oberoende av vårdens art, och tuberkulossjukstugor.

Sjukstuga får vara försedd med högst 30 vårdplatser men

får med medicinalstyrelsens medgivande förses med ytterligare intill 20 vårdplatser.

För flera av de sjukhus, å vilka den föreslagna lagen skall vara tillämplig,

må gemensam direktion utses. Förslaget upptager icke nuvarande bestämmelse

om att landshövding skall vara självskriven ledamot av direktion.

Lasaretts- och sanatorieläkare skola liksom nu utses av Konungen efter

förslag av medicinalstyrelsen. I avseende å sådant förslags upprättande

stadgas, att om sökande inom det område, som tjänsten avser, kan åberopa

framstående skicklighet, ådagalagd genom berömvärd tjänstgöring å sjukhus,

grundlig utbildning eller väl vitsordat vetenskapligt forskningsarbete, särskild

hänsyn därtill skall tagas. Sedan förslag upprättats, har sjukhusets direktion

att avgiva förord till förmån för någon av de tre a förslaget uppförda

eller annan sökande, som av någon av dem, som inom medicinalstyrelsen

deltagit i behandlingen av ärendet, ansetts böra erhålla förslagsrum. Nu

angivna tillsättningsregler skola ock tillämpas vid tillsättning av sjukstuguläkare

vid sjukstuga med mer än 30 vårdplatser, dock är sökande till sådan

befattning givetvis icke underkastad de för lasarettsläkare i administrativ

ordning stadgade behörighetsbestämmelserna.

Sjukhusberedningen tillkommer att bestämma, om och i vad mån an
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

svang sjukhusläkare, som med beredningens medgivande anordnar mottagning

för öppen sjukvård å sjukhuset, skall lämna ersättning för användande

av sjukhusets lokaler, instrument, förbandsartiklar och övriga hjälpmedel

samt för biträde, som lämnas av den vid sjukhuset jämte läkaren anställda

personalen. Beträffande taxereglerad öppen mottagning, tidigare benämnd

»poliklinisk mottagning», lämnar förslaget sjukhusberedningen och vederbörande

läkare öppet att träffa avtal såväl angående mottagningstid och övriga

regler angående mottagningen som angående de taxor, som därvid skola tilllämpas.

Kan sadant avtal ej komma till stånd, men har läkaren genom särskilt

avtal eller genom förbehåll i lönevillkoren tillförbundits att tillämpa

särskilda regler angående mottagningstid och dylikt samt att vid begäran om

gottgörelse följa en av medicinalstyrelsen bestämd taxa, åligger det medicinalstyrelsen

att på grundval av förslag av beredningen och läkaren, där sådan

är tillsatt, utfärda dylik taxa. Särskilda bestämmelser meddelas för att underlätta

avtal av sist angiven art emellan landstingen eller kommunerna och

läkarna.

I fråga om ansvarig läkares rätt till gottgörelse av patienterna föreslås

att nuvarande regler, enligt vilka läkare må mottaga men ej fordra sådan

gottgörelse, skola ersättas av följande bestämmelser: Ansvarig läkare å lasarett

eller sjukstuga må icke mottaga särskild ersättning för åtgärd, som står

i omedelbart samband med intagning å eller utskrivning från sjukhuset, eller

för undersökning, behandling eller skötsel av den, som vårdas å allmän sal

eller å särskilt rum, avsett för sjuka å sådan sal, dock må särskild ersättning

mottagas för mera omfattande laboratorieundersökning, som är nödvändig

för bedömande av frågan, huruvida inträdessökande, som icke av

annan läkare inremitterats till sjukhuset, behöver där intagas. För undersökning,

behandling eller skötsel av person, som vårdas å halven skilt eller enskilt

rum, må läkaren påfordra en med hänsyn till vårdens art och den vårdades

ekonomiska förhållanden skälig ersättning. Storleken av de ersättningar,

som sålunda må utgå, bestämmes av taxor, som utfärdas av medicinalstyrelsen.

Det förutsättes emellertid, att läkaren skall kunna tillförbindas att helt eller

delvis, t. ex. i fråga om patienter å halvenskilt rum eller inomlänspatienter,

avstå från den särskilda ersättningen, i vilket fall nödig kompensation givetvis

måste lämnas genom förhöjd lön. Ansvarig läkare å tuberkulossjukvårdsanstalt

skall icke äga att mottaga särskild ersättning av de å sjukhuset intagna.

De särbestämmelser, som före den föreslagna lagens ikraftträdande av

Kungl. Maj:t eller med Kungl. Maj:ts bemyndigande utfärdats för vissa

sjukhus, liksom dylikt bemyndigande, skola fortfarande vara gällande, intill

dess Konungen annorledes förordnar; och medgives med enahanda begränsning,

att i de ämnen, där särbestämmelser redan finnas, nya sådana utfärdas

i hittills gällande ordning. I propositionen framhålles emellertid beträffande

dessa särbestämmelser, att om det föreliggande förslaget leder till

utfärdandet av nya författningar, frågan om en revision av särbestämmelserna

bör tagas under omprövning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

Utskottet.

Motion.

Utskottet.

Medan gällande bestämmelser angående de sjukhus, varom här är fråga,

äro utfärdade i administrativ ordning, föreslås i propositionen, att i lagform

skola utfärdas ej blott sådana bestämmelser, som äro av kommunallags

natur, utan jämväl de principala regler i (ivrigt, vilka innebära ekonomiska

förpliktelser för landstingen och kommunerna. I fråga om övriga föreskrifter

föreslås åter, att de skola, i erforderlig mån med stöd av ett i den föreslagna

lagen intaget bemyndigande, utfärdas i administrativ ordning. Dessa

mindre viktiga bestämmelser hava sammanförts i ett vid propositionen såsom

bilaga fogat utkast till stadga angående lasarett, sjukstugor och tuberkulossjukvårdsanstalter

(sjukhusstadga).

Utskottet har för sin del funnit de principer, varpå det framlagda förslaget

är byggt, i stort sett ägnade att tillgodose det behov av ändringar

och kompletteringar, som otvivelaktigt förefinnes i avseende å gällande bestämmelser

angående bär ifrågavarande sjukhus. I vissa avseenden, särskilt

beträffande frågan om sjukhusläkarnas rätt till gottgörelse av de å sjukhusen

för vård intagna, har emellertid utskottet ansett sig böra föreslå ändringar

i Kungl. Maj:t förslag. För de sålunda föreslagna ändringarna, i den mån

de icke innebära allenast redaktionella jämkningar, redogöres här nedan

under de särskilda paragraferna.

1 §•

Herr Hage har i sin motion yrkat, dels att i första styckets första punkt

emellan orden »staden» och »ombesörja» måtte inskjutas orden »eller tillfälligt

där vistas och äro i behov av sjukhusvård» och dels att i samma styckes

andra punkt ordet »bör» måtte utbytas mot ordet »skall», dock att den

ovillkorliga skyldighet att ombesörja anstaltsvård vid barnsbörd, som sålunda

föreslagits, skulle inträda först efter en viss övergångstid, exempelvis tre år.

Yad angår det första av de av motionären framställda yrkandena torde

det vara tillgodosett redan genom den avfattning, paragrafen erhållit i propositionen.

Skyldighet för landsting och därmed jämställd stad att ombesörja

sjukvårdsanstalter har nämligen i paragrafen bestämts på sådant sätt, att

anstalter skola finnas för en var, som kan tänkas komma att begära fattigvård i

något till landstingsområdet hörande fattigvårdssamhälle eller i stad, som

nyss sagts. Någon skillnad mellan en vistelseort, som kan betraktas såsom

mera permanent, och en tillfällig vistelseort göres sålunda icke. Till undvikande

av missförstånd bör tillika framhållas, att paragrafen allenast avser

att angiva normen för landstingens och därmed jämställda städers skyldigheter

i avseende å sjukvårdsanstalters inrättande och icke reglerar frågan,

huruvida i det särskilda fallet en patient skall mottagas eller icke. I nuvarande

praxis, enligt vilken även den, som insjuknat inom visst landstingsområde

eller i viss i landsting ej deltagande stad, kan låta sig intaga å ett

av annat landsting eller annan stad drivet sjukhus, sker alltså icke någon

ändring genom förevarande paragraf. Men vid bestämmandet av antalet

vårdplatser å vederbörande sjukhus behöver enligt paragrafen hänsyn icke

tagas till dylika patienter.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr So.

5

I fråga om det senare av motionärens yrkanden är att erinra om att det

av 1926 års läsarettsstadgesakkunniga utarbetade förslag, som ligger till grund

för propositionen, upptog en ovillkorlig förpliktelse för landsting och därmed

jämställda städer att ombesörja anstaltsvård vid barnsbörd samt att

propositionen på förevarande punkt avfattats i huvudsaklig överensstämmelse

med vad som yrkats i det av svenska landstingsförbundet avgivna yttrandet

över sakkunnigförslaget. Propositionens ståndpunkt har motiverats därmed,

att det å ena sidan vore angeläget, att i författningen komme till uttryck,

att landstingen och med dem jämställda städer borde vara huvudmän för

den verksamhet, som hade att tillgodose behovet av särskilda barnbördsanstalter,

men att det å andra sidan icke vore nödvändigt, att bestämmelsen

härom erhölle tvingande karaktär.

Enligt utskottets uppfattning torde man äga anledning att antaga, att

den föreslagna bestämmelsen skall visa sig vara tillräcklig för att man skall

nå det resultat, vartill man vill komma, nämligen att landstingen och de i

landsting ej deltagande städerna skola draga försorg om att barnbördsanstalter

och förlossningshem inrättas i erforderlig omfattning.

I enlighet med det anförda och då utskottet ej i övrigt funnit någon erinran

mot förevarande paragraf, saknar utskottet anledning att förorda ändring

av densamma.

2§-

I den av herr Holmgren väckta motionen har yrkats, att till första stycket

av 2 mom. i paragrafen måtte fogas en punkt av följande lydelse: »Även

hem för kroniskt sjuka, som är förlagt i anslutning till lasarett eller sjukstuga,

är från lagen undantaget.»

I anledning av det sålunda framställda yrkandet får utskottet, som för

sin del icke funnit någon saklig anmärkning mot paragrafen, påpeka, att

enligt 1 § tredje stycket i lagförslaget från dess tillämplighet generellt undantag^

anstaltsvård för kroniskt kroppssjuka.

I redaktionellt avseende synes den ändringen böra vidtagas, att i 1 mom.

första stycket mellan orden »kvotdel» och »ansvarar» insättas orden »i sista

hand». Härom hänvisas till vad som yttras vid 3 §.

3 §•

I den av herr Hage väckta motionen har yrkats, dels att de i paragrafens

sista stycke förekommande orden »för vilkas driftkostnad landstinget helt

ansvarar» måtte utbytas mot orden »vilka drivas av landsting» och dels att

till paragrafen måtte fogas en bestämmelse av ungefär följande lydelse:

»Landsting må även kunna med annan myndighet överenskomma om den

gemensamma upphandlingens utsträckande till att omfatta även anstalt, som

drives av nämnda myndighet.»

Det första av ändringsförslagen har föranletts därav, att det enligt motionärens

förmenande av lagtexten ej skulle klart framgå, att sjukhus, som delvis

bekostades av annan än landstinget, t. ex. åtnjöte statsbidrag, inbegrepes

Motion.

Utskottet.

Motion.

Utskottet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Motion.

Utskottet.

6 Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

under det i paragrafen använda uttrycket. Med anledning härav må framhållas,

att med uttrycket »den, som helt ansvarar för driftkostnaden», avses

i propositionen den, som ensam bär risken för ett eventuellt underskott,

under det att uttrycket »den, som driver sjukhus», omfattar både den, som

ensam och den som jämte annan bär nämnda risk. Utskottet kan i följd

härav icke ansluta sig till ändringsförslaget men har, för att undvika den

av motionären befarade missuppfattningen, funnit sig böra förorda, att framför

orden »helt ansvarar» inskjutas orden »i sista hand». En konsekvens

härav blir, att motsvarande ändring måste vidtagas på alla andra ställen i

lagtexten, där uttrycket »ansvara för driftkostnaden» kommit till användning.

Då med uttrycket »drives» i paragrafens första stycke under 2) just torde

avses den, som i sista hand helt ansvarar för driftkostnaden, bör även där

en redaktionell ändring vidtagas.

Yad angår det senare av ändringsförslagen föranleder det intet annat uttalande

från utskottets sida än att den i propositionen föreslagna lagtexten

uppenbarligen icke utgör hinder för landsting att med annat landsting eller

med kommun, sammanslutning eller annan, som i sista hand helt ansvarar för

driftkostnaden för sjukhus, vilket avses i förevarande förslag, träffa sådant

avtal, som i motionen åsyftas, och att ej heller hinder möter för landsting att,

i den mån det erfordras efter överenskommelse med vederbörande styrelse,

anordna gemensam upphandling för sjukhus, som regleras i förevarande förslag,

och andra sjukvårdsanstalter, såsom epidemisjukhus och sjukhem för

kroniskt kroppssjuka.

6 §•

I fråga om denna paragraf har i den av herr Hage väckta motionen

yrkats, att i första stycket måtte intagas föreskrift om att sjukvårdspersonalens

tjänstgöring och arbete bör ordnas så, att, så långt möjligt är, man

undviker att överskrida en genomsnittlig daglig arbetstid av 8 timmar per

dag (48 timmar per vecka).

I anledning av motionärens yrkande torde en kortfattad sammanfattning

av sjukhuspersonalens förhållande till arbetstidslagstiftningen böra lämnas.

I lagen den 17 oktober 1919 om arbetstidens begränsning undantogs (1 §)

från lagens tillämpningsområde arbete, som är att hänföra till hälso- eller

sjukvård. Enligt 2 § i nämnda lag skulle vid lagens tillämpning ej såsom

arbetare räknas bl. a. bokhållare eller därmed jämställd person, ej heller

vaktmästare eller annat underordnat kontorsbiträde. Av den vid sjukhuset

anställda arbetarpersonalen blev alltså allenast sjukvårdspersonalen undantagen

från bestämmelserna om viss arbetstid. I anslutning till berörda lagstiftning

intogos genom kungörelser den 6 juni 1919 i § 10 i lasarettsstadgan

den 18 oktober 1901 och i § 2 i sjukstugestadgan av sistnämnda dag bestämmelser,

enligt vilka den vid lasarett eller sjukstuga anställda sjukvårdsbetjäningen

skulle vara så talrik och hava sin tjänstgöring så ordnad, att

nödig vila och ledighet bereddes densamma. I den följande, den 22 juni

1921 utfärdade lagen om arbetstidens begränsning undantogs från lagens

tillämpningsområde (1 §) bl. a. »arbete, som liar till ändamål att bereda

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 85. 7

sjukvård». I 2 § upprepades de i 2 § av den föregående lagen upptagna

undantagen från vad som skulle räknas såsom arbetare. I enlighet härmed

kom all vid sjukvårdsanstalt anställd personal att falla utom arbetstidslagstiftningen.

Ändringen föranledde icke några nya ändringar i lasaretts- och

sjukstugestadgorna. Enahanda regler återfinnas såväl i den därpå följande,

den 22 juni 1923 utfärdade lagen om arbetstidens begränsning som i den

nu gällande, den 4 juni 192G utfärdade lagen i ämnet.

Efter det sistnämnda lag antogs hava, såvitt utskottet kunnat finna, icke

inträtt så ändrade arbetsförhållanden för sjukvårdspersonalen, att någon

ändring i nu gällande regler bör ifrågakomma. Och som en sådan ändring

måste det av motionären framställda förslaget betraktas, även om den

av honom föreslagna bestämmelsen icke skulle erhålla tvingande karaktär.

Under sådana förhållanden har utskottet icke ansett sig kunna förorda

motionärens förslag. Däremot torde i ett annat, men närliggande avseende

en ändring av förevarande paragraf vara motiverad. Då enligt 1921,

1923 och 1926 års lagar om arbetstidens begränsning även ekonomipersonalen

vid sjukhusen undantagits från nämnda lagars tillämpning, synes enligt

utskottets förmenande beträffande denna personal enahanda bestämmelse

böra inflyta i gällande stadganden angående sjukhus som beträffande sjukvårdspersonalen.

Och då arbetstidslagen ej heller är tillämplig i avseende

å kontorspersonalen, lär hinder ej möta att låta ifrågavarande bestämmelse

avse sjukhuspersonalen i dess helhet. Utskottet förordar alltså, att i andra

punkten av paragrafens första stycke ordet »sjukvårdspersonalen» utbytes

mot ordet »personalen».

Angående ett av herr Hage vid denna paragraf i sin motion väckt yrkande

rörande vissa patienters skyldigheter att vidkännas kostnader i anledning

av sjukhusvistelsen hänvisas till utskottets yttrande vid 17 §.

7 §■

Vid denna paragraf har herr Holmgren i sin motion, dock utan att framställa

något formligt yrkande, uttalat, att anläggning av sjukhus ej borde få

påbörjas, innan medicinalstyrelsen godkänt ritningar över de elektriska

installationerna.

Utskottet har för sin del icke funnit anledning att i detta hänseende

frångå propositionens ståndpunkt.

Utskottet anser sig i övrigt böra framhålla, att paragrafen icke innebär,

att samarbetet emellan det landsting eller den kommun, som önskar anlägga

sjukhus, och medicinalstyrelsen förutsättes taga sin början först efter det

att samtliga i första stycket omförmälda förberedelser blivit slutförda. En

skyldighet att lämna sökanden förhandsbesked, som kan tjäna till hans ledning]

vid upprättande av de ritningar, varom i paragrafen är fråga, torde

följa av den förpliktelse, som åligger styrelsen enligt 1 § 2 mom. i dess

instruktion. Däri stadgas nämligen skyldighet för styrelsen att tillhandagå

kommunala myndigheter med de upplysningar och det biträde, som av dem

äskas och ligger inom området för styrelsens verksamhet, ävensom i övrigt,

Motion.

Utskottet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

Motioner.

Utskottet.

i den mån så lämpligen kan ske, lämna de meddelanden i därunder fallande

spörsmål, som av myndigheter eller institutioner begäras.

8§-

I fråga om denna paragraf har yrkats

l:o) i den av herr Fast m. fl. väckta motionen, att 2 mom. första och

andra styckena måtte erhålla följande lydelse:

»2. Direktion skall bestå av minst fem eller, vad angår sjukstuga eller

tuberkulossjukstuga, minst fyra för en tid av fyra kalenderår valda ledamöter.

Direktion för sjukhus, för vars driftkostnad landstinget helt ansvarar,

utses av landstinget. Erfordras fyllnadsval före valtidens utgång, skall sådant

ske för den återstående valtiden».

2:o) i den av herr Hage väckta motionen, dels att i paragrafen måtte vidtagas

enahanda ändringar, som i den förut omförmälda motionen påyrkats,

dels att till paragrafens 2 mom. sista stycke måtte fogas ett tillägg av följande

lydelse:

»Representant för befattningshavarna må dock i den utsträckning och på det

sätt, som landsting eller kommun, som driver sjukhus, beslutar, närvara vid

sammanträde och deltaga i förhandlingarna (men ej i besluten), då frågor

behandlas, vilka röra avlöning och anställningsvillkor, samt i övrigt spörsmål,

som beröra personalen.»

Det i motionerna framställda yrkandet om uteslutande av bestämmelsen,

att av direktionens ledamöter en bör vara läkare, har utskottet icke funnit

sig böra tillstyrka. För utskottet har därvid varit avgörande, att det i många

fall visat sig värdefullt för direktionen att hava tillgång till ytterligare en

läkares sakkunskap utöver styresmannens. Utskottet anser sig emellertid

böra betona, att ifrågavarande bestämmelse icke är av tvingande natur och

därför givetvis icke bör följas, därest det på grund av avståndsförhållanden

eller dylikt skulle vara förenat med svårigheter att förvärva en läkare till

direktionsledamot.

Däremot har utskottet funnit sig böra tillstyrka det i motionerna framförda

förslaget om borttagandet av nu gällande successiva förnyelse av direktionerna.

I likhet med motionärerna anser utskottet, att frågan, om sjukhusdirektion

skall kunna utses genom proportionella val, bör avgöras först

efter verkställande av den av årets riksdag begärda utredningen, i vilken

utsträckning den proportionella valmetoden kunde komma till användning,

utöver vad som redan är stadgat, vid på landsting, stads- och kommunalfullmäktige

ankommande val (se riksdagens skrivelse den 16 mars 1928, nr

73). Utskottet förmenar emellertid, att sjukhuslagen bör erhålla sådan

avfattning, att ett framtida införande av proportionella direktionsval underlättas.

Utskottet anser sig tillika böra framhålla, att, även om direktionerna förnyas

på en gång, anledning saknas att befara, att nödig kontinuitet icke skulle

kunna uppehållas. Till följd av den sålunda förordade ändringen torde ur

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35. 9

4 mom. böra uteslutas vad diir stadgas om det minsta antal direktionsledamöter

och suppleanter, som i där avsett fall skall utses av landsting.

Yad slutligen beträffar förslaget att stadga rätt för den, som driver sjukhus,

att medgiva representant för befattningshavare att närvara vid direktionssammanträde

synes en bestämmelse härom så mycket mindre av behovet

påkallad, som de frågor, vid vilka en sådan närvaro närmast skulle vara

motiverad, nämligen löne- och anställningsfrågor, regelrätt behandlas icke av

direktionerna utan av förvaltningsutskotten, resp. de kommunala lönenämnderna.

Angående ett i herr Holmgrens motion vid denna paragraf framställt yrkande

rörande styresmans rätt till tjänstebostad hänvisas till vad utskottet

nedan yttrat angående 22 § i utkastet till sjukhusstadga.

9 §•

Vid denna paragraf torde böra behandlas ett i den av herr Hage väckta

motionen framställt yrkande om att lagen och sjukhus stadgan måtte kompletteras

och utformas på sådant sätt, att ett likartat rättsskydd samt lika

rätt att till högre myndighet hänskjuta det slutliga avgörandet av frågor

rörande antagande och avskedande beredes såväl ekonomipersonal (inklusive

sysslomän) som sjukvårdspersonal.

Ifrågavarande yrkande riktar sig mot den olikhet, som enligt propositionen

föreligger i fråga om sjukvårdspersonalens och ekonomipersonalens

klagorätt. Enligt förevarande paragraf, jämförd med 39 § i stadgeutkastet,

kan klagan över entledigande av sjukvårdspersonal föras hos medicinalstyrelsen

och Kung! Maj:t, under det att rätt att klaga över direktionens beslut

att entlediga syssloman eller till kontors- eller ekonomipersonalen hörande

befattningshavare enligt förevarande paragraf, jämförd med 30 och

41 §§ i stadgeutkastet, icke medgivits.

Utskottet har funnit det sålunda väckta förslaget om beredande av besvärsrätt

åt ekonomipersonalen till sina verkningar alltför omfattande för

att nu böra upptagas till prövning. Ett inom utskottet framfört förslag

om beredande av förhandlingsrätt åt nämnda personal har utskottet ej heller

ansett böra föranleda något uttalande från utskottets sida, då detta spörsmål

torde bliva föremål för utredning i annat sammanhang.

11 §■

Vid denna paragraf har yrkats dels i den av fröken Wellin väckta motionen,

att antingen i 1 mom. tredje stycket av paragrafen orden »någon

av dem» måtte utbytas mot orden »tvenne av dem» eller ock bestämmelsen

angående förslag och förord i nu gällande lasarettsstadga (§ 21) bibehållas,

och dels i den av herr Hedvall väckta motionen, att riksdagen måtte uttala

önskvärdheten av sådan ändring i den för medicinalstyrelsen gällande instruktionen,

att vederbörande medlem av vetenskapliga rådet alltid skall

deltaga i ärende rörande upprättande av förslag till lasarettsläkare- eller

sanatorieläkare tjänst.

Motion.

TJtskottet.

Motioner.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

10 Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

Utskottet vill till en början erinra om att propositionen, såsom tidigare

omnämnts, i två avseenden innehåller avvikelser från nu gällande regler.

Den ena innebär, att vid upprättande av förslag till ifrågavarande befattningar

särskild hänsyn skall tagas till framstående skicklighet. Den andra

består däri, att direktionens rätt att avgiva förord, vilken nu kan utövas till

förmån för vilken som helst av de sökande, skall vara begränsad till sökande,

som erhållit förslagsrum eller av någon av de i förslagsärendets behandling

hos medicinalstyrelsen deltagande ansetts böra erhålla förslagsrum. Om

lämpligheten av det förra ändringsförslaget torde alla vara ense. Det senare

har föreslagits av 1926 års lasarettsstadgesakkunniga och vunnit anslutning

av svenska landstingsförbundet och Sveriges läkarförbund. Medicinalstyrelsen

och svenska lasarettsläkarföreningen hava däremot intagit samma ståndpunkt

som den först omnämnda motionen eller att för förord utom förslaget skall

erfordras minst två skiljaktigheter bland de jämte generaldirektören i medicinalstyrelsens

behandling av förordsfrågan deltagande, under det att svenska

sanatorieläkarföreningen och svenska föreningen för invärtes medicin påyrkat

förordets inskränkande till dem, som erhållit förslagsrum.

Utskottet ansluter sig i här ifrågavarande avseende till den ståndpunkt,

som intages i propositionen, under erinran därom att Kungl. Maj:t givetvis

icke är bunden av vare sig förslaget eller förordet.

Vad angår den av herr Hedvall väckta motionen må erinras därom, att

enligt medicinalstyrelsens arbetsordning vid upprättande av ifrågavarande

förslag i regel samtliga i tjänst varande byråchefer, som äro läkare, skola

deltaga samt att vid medicinalstyrelsens sida enligt den för styrelsen den

17 december 1914 utfärdade instruktionen är ställt ett vetenskapligt råd, bestående

av bl. a. en representant för en var av följande vetenskapsgrenar,

nämligen medicin, kirurgi, obstetrik, oftalmiatrik och syfilidologi. Medlem

av rådet deltager på generaldirektörens kallelse i handläggningen av ärende,

hörande till hans särskilda kunskaps- eller verksamhetsområde. Enligt

praxis lär medlem av vetenskapliga rådet ej tillkallas i ärende rörande upprättande

av förslag till läkartjänst i andra fall än då sökande åberopat vetenskapligt

författarskap.

Lika med motionären finner utskottet, att tillkallande av vederbörande

medlem av vetenskapliga rådet vid upprättandet av förslag till lasarettsläkar-

och sanatorieläkartjänster även i andra fall än då detta för närvarande

sker skulle vara ägnat att bereda ökad garanti för ett allsidigt bedömande

av de sökandes duglighet. Någon undantagslös skyldighet att tillkalla

medlem av vetenskapliga rådet synes emellertid icke böra föreskrivas;

i exempelvis sådana fall, då allenast en sökande anmält sig eller vederbörande

medlem av vetenskapliga rådet under avsevärd tid är förhindrad att

infinna sig i medicinalstyrelsen, bör uppenbarligen förslag kunna upprättas

utan dennes medverkan. Utskottet anser det alltså önskvärt, att i medicinalstyrelsens

instruktion intages den bestämmelse, att medlem av vetenskapliga

rådet skall, där ej särskilda omständigheter annat föranleda, tillkallas

vid upprättandet av förslag till här omförmälda läkartjänster.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

II

12. §.

Beträffande denna paragraf har i den av herr Hage väckta motionen yrkats,

dels att i lagtexten eller utskottets motivering måtte utsägas, att »patient

(åtminstone från främmande plats) skall ha rätt, i den mån plats finnes å

allmän sal och han det kräver, att intagas å sjukhus även i de fall, då sjukdomen

är av sådan beskaffenhet, att den kan behandlas vid av sjukhusläkaren

anordnad mottagning för öppen sjukvård», dels att antingen de i paragrafens

första stycke förekommande orden »om och i vad mån» måtte utbytas

mot orden »med vilket belopp» eller ock i riksdagens skrivelse måtte

uttalas, att sjukhusberedning hade rätt att kräva lägre taxor för taxereglerad

öppen sjukvård i fall, då ersättning från läkaren till respektive sjukhus

för begagnande av sjukhusets lokaler o. d. ej utginge eller utginge med

mindre belopp.

Mot det första av de i motionen framställda yrkandena reser sig först

och främst den invändningen, att detsamma skulle medföra en utvidgning av

sjukhusväsendets uppgifter och giva anledning till nya ekonomiska krav.

Vid nuvarande storlek av sjukhusanläggningarna skulle den praktiska nyttan

av förslaget i många fall vara ganska obetydlig. De sjuka, som utan att

vara i behov av sjukhusvård använda sig av sjukhusläkarens öppna mottagning,

måste nämligen givetvis, då fråga är om intagning å sjukhuset, stå

tillbaka för dem, som verkligen äro i behov av sjukhusvård, och då de flesta

sjukhus redan äro praktiskt sett fullbelagda med patienter av sistnämnda

art, skulle jämförelsevis sällan den i motionen förutsatta intagningsmöjligheten

föreligga. I de fall, då intagning skett utan att behov av sjukhusvård

förelåge, bleve det sedan uppenbarligen nödvändigt att låta patient av ifrågavarande

slag lämna sjukhuset, så snart hans plats behövdes för en patient,

som verkligen vore i behov av sådan vård. Med hänsyn till det anförda

har utskottet icke funnit sig kunna tillstyrka ifrågavarande yrkande.

Yad angår det senare av motionärens yrkanden synes en ändring av lagtexten

för att bereda sjukhusberedningen en vidsträcktare befogenhet ej vara

erforderlig liksom det även enligt propositionen tillkommer medicinalstyrelsen

att vid bestämmande av polikliniktaxa beakta alla förekommande omständigheter.

Utskottet har alltså ej heller ansett sig böra förorda motionärens

nu omförmälda förslag.

13 §.

I förevarande paragraf hava bl. a. upptagits bestämmelser om att sjukhusdirektion,

då underläkartjänst skall tillsättas, har att avgiva dels förslag

till tjänsten och dels förord för någon av de sökande.

Frågan om myndighet bör avgiva förord för sökande till tjänst, som tillsättes

av Kungl. Maj:t efter av myndigheten upprättat förslag, är på grund

av en av riksdagens justitieombudsman den 13 februari 1909 till Kungl.

Maj:t ingiven skrivelse beroende på Kungl. Maj:ts prövning, och yttranden

Motion.

Utskottet.

Utskottet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

Motion.

från vederbörande myndigheter hava infordrats genom remiss den 5 juli 1927.

Med hänsyn härtill synes möjlighet böra beredas Kungi. Maj:t att genomföra

gemensamma regler för såväl nyssberörda tjänster som här ifrågavarande

underläkartjänster. Utskottet förordar därför, att de bestämmelser, som

upptagits i andra och tredje punkterna av förevarande paragrafs andra

stycke, överflyttas till den föreslagna stadgan samt att i anslutning härtill i

20 § införes en bestämmelse, varigenom Kungl. Maj:t bemyndigas att i administrativ

ordning utfärda föreskrifter i ämnet.

Den i andra stycket upptagna bestämmelsen, att underläkare tillsättes

genom förordnande på viss tid, som ej utan Konungens medgivande må

överstiga tre år, utgör uppenbarligen intet hinder för att underläkare efter

ett visst treårsförordnandes utgång erhåller ett nytt sådant förordnande.

För att detta tydligare skall komma till uttryck föreslår utskottet, att lagtexten

något omformuleras.

14 §.

I den av herr Holmgren väckta motionen har föreslagits sådan ändring

i förevarande paragraf, att biträdande lasarettsläkarbefattning icke må kunna

inrättas å odelat lasarett.

Motionären har till stöd för sitt yrkande anfört följande:

»Utan tvivel kommer den att på de odelade lasaretten verka så, att de

invärtesmedicinska fallen, för vilka läsarettsläkaren, vilken undantagslöst nu

för tiden är kirurg utan utbildning i invärtes sjukdomar, icke i lika grad

intresserar sig, komma att överlämnas åt den biträdande lasarettsläkaren.

Resultatet härav blir, att man får ett slags invärtes avdelning på lasaretten

med särskild för vården av dessa sjuka ansvarig läkare, varigenom allmänheten

lätt får den uppfattningen, att det blivit väl ordnat eller åtminstone bättre

ordnat för de invärtessjuka än förut. Så skulle också vara förhållandet, i

fall denna biträdande lasarettsläkare genom sin utbildning förvärvat den

önskvärda kompetensen för att under eget ansvar kunna handha vården av

en avdelning för invärtes sjuka. Så torde emellertid på sin höjd rent undantagsvis

komma att bli förhållandet. Ingen läkare utbildar sig i våra dagar

på sådant sätt, att han förvärvar kompetens såväl för invärtes lasarettsläkaretjänst

som för kirurgisk lasarettsläkaretjänst, och den biträdande lasarettsläkaren

på ett odelat lasarett, som samtidigt tjänstgör som kirurgens

underläkare, har just sökt denna befattning för att få utbildning i kirurgi,

vilken är den enda, han där kan få, då chefen är uteslutande kirurg. Jag

befarar därför, att inrättandet på odelade lasarett av biträdande lasarettsläkare

av denna typ, som 14 § avser, kommer att ha en mycket olycklig

inverkan på utvecklingen av sjukhusvården för de invärtes sjuka i vårt land.

Landstinget eller kommunen, som driver sjukhuset, kan tro sig på detta

sätt ha ordnat något så när tillfredsställande för de invärtessjuka, under

det att i själva verket ingenting vunnits för dem. Det enda, som vunnits

är, att lasarettsläkaren blir avlastad från en kategori av sjukdomsfall, som

han mindre intresserar sig för. Denna avlastning är emellertid av rent

formell art. Ty han har även utan att en biträdande lasarettsläkaretjänst

för underläkare inrättas möjlighet att anförtro åt sin underläkare vilken del

som helst av sjukvårdsarbetet, som han anser denne vara kompetent att

utföra. Att det för underläkaren blir en fördel skall icke förnekas. Han

får en förnämligare ställning och en pappersmerit. Men vad departements
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr ■lo.

13

chefen menar med att förslaget »torde innefatta eu möjlighet till förbättring

av sjukvården» förstår jag icke, i den mån uttrycket innebär, att vid odelat

lasarett eu förbättring av vården för invärtes sjuka härigenom skulle ernås.

Förbättras genom förslaget resurserna för dessa sjukas behandling? Nej.

Komma de att vårdas av mer kompetent person än förut? Nej. Underläkaren

blir ej kompetentare, därför att han kallas biträdande lasarettsläkare.

Man kan ej heller till den biträdande lasarettsläkarebefattningen tänkas få

en invärtesmedicinskt mer kompetent person än till en underläkarebefattning

av skäl, som jag nyss anfört. Den enda skillnaden för de invärtes sjuka

blir, att de alldeles få vara utan lasarettsläkarens vård, vilken de förut kommit

i åtnjutande av i större eller mindre utsträckning. Då denne städse torde*

vara mer förfaren än sina underläkare, även i invärtes medicin, är det svårt

att inse, varuti fördelen för de sjuka ligger.»

De synpunkter, som framföras i motionen, överensstämma väsentligen med

dem, som anlagts av Svenska föreningen för invärtes medicin och vars yttrande

i ämnet refererats i propositionen, vartill utskottet härutinnan får

hänvisa.

I anledning av sistberörda yttrande har chefen för socialdepartementet

anfört:

»Förslaget att inrätta biträdande lasaretts- och sanatorieläkarbefattningar

torde innefatta en möjlighet till förbättring av sjukvården. Vid sådant förhållande

synes det mig icke försvarligt att vid odelat lasarett avstå från

denna möjlighet allenast för att bibehålla ett indirekt tvångsmedel till befrämjande

av eu ännu bättre men också vida kostsammare anordning, nämligen

inrättandet av särskilda medicinska avdelningar. Med kännedom om

landstingens intresse för att åstadkomma en tillfredsställande sjukvård

synes man ej heller hava befogad anledning att befara, att landstingen, hven

om biträdande läkarbefattningar inrättas i enlighet med sakkunnigförslaget,

skola underlåta att på de ställen, där det är påkallat, tillgodose behovet av

invärtesmedicinskt utbildade lasarettsläkare.»

Till det i propositionen gjorda uttalandet kan utskottet väsentligen ansluta

sig. Utskottet har alltså funnit sig icke kunna tillstyrka motionärens

ifrågavarande yrkande.

I ett annat avseende har däremot en ändring av paragrafen synts utskottet

motiverad. Den omständigheten, att för befattningar såsom biträdande

lasaretts- eller sanatorieläkare skäligen måste krävas mera kvalificerade

läkarkrafter än för underläkartjänsterna i allmänhet, torde knappast kunna

underlåta att medföra, att avlöningen till biträdande lasarettsläkare måste

sättas något högre än till vanlig underläkare. Under sådana förhållanden

torde inrättandet av dylik befattning icke böra ske utan att representant

för den, som driver sjukhuset, givit sitt medgivande därtill. I enlighet härmed

föreslås, att ansökan om inrättande av biträdande överläkartjänst skall

vara tillstyrkt jämväl av sjukhusberedningen.

15 §.

I den av herr Holmgren väckta motionen har föreslagits uteslutande av

det i förevarande paragraf stadgade förbudet mot lönevillkor, varigenom

läkare förhindras att utöva enskild praktik, som avser behandling i fall, då

Propositio
nen.

Utskottet.

Motion

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

Utskottet.

Motion
-

annan läkare med den för den sjukes behandling erforderliga specialutbildningen

icke utan olägenhet eller omgång kan erhållas.

Innan utskottet övergår till behandling av det i motionen väckta yrkandet,

vill utskottet erinra om att utskottet i 5 § föreslagit sådan ändring, att

nödig vila och ledighet blir beredd ej blott för sjukvårdspersonalen utan

även för övriga befattningshavare vid sjukhusen. Vid sådant förhållande synes

det ligga nära till hands att jämväl de i första stycket av förevarande paragraf

upptagna bestämmelserna om semester för läkare och sjukvårdspersonal

-göras tillämpliga jämväl å annan personal. En sådan ändring skulle i själva

verket icke innefatta annat än ett lagfästande av en utveckling, som redan

ägt rum. Så vitt utskottet kunnat inhämta, är nämligen semesterrätt genomförd

för all personal med stadigvarande anställning såväl vid de av landstingen

som vid de av kommuner drivna sjukhusen. Utskottet vill därför

förorda, att bestämmelsen i paragrafens första stycke göres tillämplig å all

vid sjukhus anställd personal, som vunnit stadigvarande anställning.

Yad härefter beträffar motionen, är densammas syftemål att förhindra,

att läkaren mer än nödigt är dragés från sin verksamhet vid sjukhuset.

Detta syftemål, som för övrigt ligger till grund för hela andra stycket i

paragrafen, anser jämväl utskottet beaktansvärt, men utskottet har icke

blivit övertygat om, att den av motionären anvisade vägen skulle visa sig

ändamålsenlig för dess ernående. I det fall, varom fråga är, eller att specialutbildad

läkare erfordras och sjukhusläkaren är den ende specialist, som kan

komma i fråga, skulle nämligen den av motionären föreslagna ändringen i

allmänhet blott medföra den effekten, att sjukhusläkaren tillkallades för konsultation

av den icke specialutbildade läkare, som i följd av ändringen måste

anlitas. Sjukhusläkarens verksamhet utanför sjukhuset skulle således näppeligen

minskas; däremot skulle uppenbarligen risk föreligga för att patienten

förorsakades omgång och eventuellt onödiga kostnader. I följd härav har

utskottet icke funnit sig böra tillstyrka motionärens ifrågavarande yrkande.

Däremot synes syftet att förhindra, att lasarettsläkaren företager sjukbesök,

som icke med nödvändighet äro erforderliga, i viss mån kunna på

annat sätt ytterligare tillgodoses. Paragrafens ordalydelse kan giva anledning

till den tolkningen, att sjukhusläkare icke må förbjudas att företaga sjukbesök

i de i paragrafen angivna fallen, även om den sjuke utan olägenhet

själv kan infinna sig i läkarens bostad eller vid hans mottagning å sjukhuset.

För att förhindra en sådan tolkning föreslår utskottet, att paragrafen något

omformuleras.

17 §.

På sätt vid 6 § anmärkts torde här böra behandlas ett i herr Hages

motion framställt yrkande, att i nämnda paragraf borde införas stadgande,

att person, som på grund av platsbrist å allmän sal eller på grund av sjukdomens

art och på grund av platsbrist å särskilda rum inlagts å enskilt

eller halvenskilt rum, icke härigenom skulle skyldigkännas att påtaga sig

några kostnader utöver dem, som han skulle haft skyldighet att taga på sig,

om han inlagts å allmän sal.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

15

Enligt utskottets förmenande är något stadgande av det innehåll motionären

antytt icke erforderligt för att säkerställa iakttagandet av den av honom

förfiiktade principen. Redan av allmänna rättsregler läror följa, att den, som

begärt att få bliva intagen å allmän sal eller halvenskilt rum, men på grund

av platsbrist ej kan där intagas, icke utan eget medgivande är skyldig att,

om plats beredes honom å annan avdelning, erlägga den högre avgift, som

skall utgå å sådan avdelning. Det sagda har givetvis sin tillämpning även

i avseende å läkarersättning. Av allmänsalspatient, som på grund av platsbrist

undantagsvis vårdas å halvenskilt eller enskilt rum, må läkararvode

följaktligen icke mottagas enligt det av utskottet förordade förslaget. På

grund av det anförda finner utskottet ej erforderligt att tillstyrka det framställda

yrkandet.

18 och 19 §§.

I den av herr Holmgren väckta motionen har yrkats, att förslagets 18 § måtte

erhålla följande lydelse:

»1. För sjukvård å lasarett, sjukstuga eller tuberkulossjukvårdsanstalt

ansvarig läkare må icke mottaga särskild ersättning för åtgärd, som står i

omedelbart samband med intagning å eller utskrivning från sjukhuset, eller

för undersökning, behandling eller skötsel av den, som vårdas å allmän sal

eller å särskilt rum, avsett för sjuka å sådan sal. För undersökning, som

utförts å icke inträdessökande vid mottagning, som i 12 § sägs, må dock,

där ej läkaren annorledes förbundit sig, särskild ersättning påfordras även

för det fall, att undersökningen utvisat behov av sjukhusvård och föranleder

intagning. Sådan ersättning må icke överstiga vad som bestämts i den av

medicinalstyrelsen enligt 12 § utfärdade taxan.

För undersökning, behandling eller skötsel av person, vilken vårdas å

halvenskilt eller enskilt rum, må läkare, som avses i första stycket, påfordra

särskild, med hänsyn till vårdens art och den vårdades ekonomiska förhållanden

skälig ersättning. Ersättning, vilken av sådan anledning utgår, må

ej överskrida vad som upptagits i en för sjukhuset gällande dagtaxa, vilken

utfärdas av medicinalstyrelsen. Har läkaren förbundit sig att ombesörja

vården utan särskild ersättning eller eljest på villkor, som äro för den betalningsskyldige

förmånligare, skall det lända till efterrättelse.

Innan medicinalstyrelsen utfärdar taxa, som avses i andra stycket, har

styrelsen att därtill upprätta förslag, varöver tillfälle skall lämnas sjukhusberedningen

att efter vederbörande läkares hörande avgiva yttrande. Taxa

må ej utan synnerliga skäl göras olika för sjukhus, som drivas av samma

landsting.

Angående ikraftträdande av taxa, som avses i detta moment, skall vad i

12 § stadgats rörande där omförmäld taxa äga motsvarande tillämpning.

2. Annan å sjukhus anställd personal än läkare, som ovan sagts, må icke

fordra ersättning i någon form för behandling eller skötsel av där intagen

person.»

I den av herr Henrik Andersson i första kammaren och av herr Lindberg

i andra kammaren väckta motionen har hemställts, att riksdagen måtte vid
-

Utskottet.

Motioner.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

Utskottet.

taga sådan ändring i 1 mom. andra stycket av 18 § i propositionen, att

lasaretts- och sjukstuguläkare må äga att fordra särskild ersättning av

sådana patienter, som i stycket angivas, endast där han av sjukvårdsanstalts

ägare erhållit uttrycklig rätt därtill.

I den av herr Fast m. fl. väckta motionen har yrkats, att de i 1 mom.

första stycket andra och tredje punkterna i propositionens 18 § intagna

bestämmelserna om läkares rätt till särskild ersättning av inträdessökande

för mera omfattande laboratorieundersökning måtte uteslutas.

I den av fröken Wellin väckta motionen har hemställts, att 18 § i propositionen

måtte utgå och ett nytt moment rörande läkarhonorar och taxor

införas i 20 § samt att i motiveringen till det blivande lagförslaget måtte

göras uttalanden om:

a) att rätt till särskild ersättning av patienter å enskilda eller halvenskilda

rum må tillkomma allenast ansvarig läkare å den avdelning, där patient

vårdas;

b) att vid utfärdande av bestämmelser rörande läkartaxorna möjlighet

hålles öppen att tillämpa två alternativa system;

c) att, därest sysslomannen skall inkassera läkare tillkommande honorar,

samtliga dylika avgifter böra inbetalas till sysslomannen; samt

d) att anmälningsskyldighet till medicinalstyrelsen om att patient anser

fordrat belopp oskäligt, icke bör åläggas sysslomannen.

I den av herr Brännberg m. fl. väckta motionen har yrkats, att 1 och 2

mom. i 18 § i propositionen måtte ersättas med en föreskrift av följande

lydelse: »För sjukvård å lasarett, sjukstuga eller tuberkulossjukvårdsanstalt

ansvarig läkare må icke mottaga särskild ersättning för åtgärd, som står i

omedelbart samband med intagning å eller utskrivning från sjukhuset, eller

för undersökning, behandling eller skötsel av den, som vårdas å allmän sal

eller å särskilt rum.»

I den av herr Hage väckta motionen har hemställts, att bestämmelserna

i 1 mom. första stycket andra och tredje punkterna i 18 § i propositionen

måtte uteslutas, att läkare å sjukstuga ej måtte erhålla rätt att påfordra

särskild ersättning av patient å halvenskilt eller enskilt rum, att den särskilda

ersättning, som eventuellt kunde komma att betalas, endast skulle utgå

för operation eller likartad behandling samt att landsting i övrigt, med

nämnda undantag, skulle hava rätt att bestämma i ersättningsfrågan.

Det centrala spörsmålet i fråga om 18 § i propositionen gäller lasarettsoch

sjukstuguläkares rätt till ersättning av dem, som vårdas å vederbörande

sjukhus.

Utskottet vill till en början erinra om nu gällande bestämmelser. Enligt

dessa äger läkaren icke att fordra någon ersättning av de å sjukhuset vårdade,

men är oförhindrad att mottaga sådan. Redan vid den nuvarande

stadgans tillkomst var emellertid förutsatt, att den förmögne skulle hava

en moralisk skyldighet att ersätta läkaren, och även om förhållandena växla

på olika platser och det till och med på sina håll förekommer, att ersättning

ej brukar lämnas, är dock huvudregeln, att lasarettsläkaren erhåller

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andni ItujniskoUt Is ntlåtaiiilc AV HA.

17

■en betydande del av sin inkomst genom frivilliga avgifter, vilka på vissa

orter erläggas ej blott av de å lialvenskilda och enskilda rum intagna utan

även av de å allmän sal liggande patienterna.

Det rådande systemet är emellertid förenat med avsevärda olägenheter.

Det lämnar sålunda patienterna, då de vilja honorera läkarna, utan vägledning

i fråga om honorarets storlek. Följden härav blir ofta, att patienterna

erlägga belopp, som beräknats helt och hållet på måfå. De flesta lasarettsliikare

torde kunna giva mångfaldiga exempel på att patienter till följd härav

i vissa fall erbjudit vida mer än som motiverats av deras ekonomiska ställ

ning och arten av läkarens åtgärd, medan förhållandet varit det motsatta i

fråga om andra patienter. Förutom att systemet sålunda ofta leder till

över- eller underbetalning, medför det för patienten även den olägenheten,

att han under sjukdomen, i oklarhet om storleken av det honorar han bör

betala, oroar sig över kostnadsfrågan, varigenom obehagen av sjukhusvistelsen

ökas. Aven för läkarna medför den ovisshet, som kännetecknar det

nuvarande systemet, vissa lätt insedda olägenheter.

Med hänsyn till nu angivna omständigheter bör enligt utskottets uppfattning

en reform av gällande regler vidtagas. I propositionen har föreslagits,

att läkarna vid tuberkulossjukvårdsanstalterna ävensom, såvitt fråga

är om vård å allmän säl, läkare vid lasarett och sjukstugor ej skola få mottaga

ersättning av patienterna. I fråga om vård å enskilda och halvenskilda

rum å sistnämnda sjukhus medger propositionen — på sätt i det följande

komrne att ytterligare beröras — vederbörande landsting och kommuner

frihet att välja emellan att genomföra ett system med förbud för läkaren

att mottaga ersättning av de patienter, som intagits å sjukhuset, och att

tillämpa ett system med obligatorisk skyldighet för patienterna att lämna

läkarne ersättning. En följd av propositionen skulle bliva, att förstnämnda

system komme att i stort sett tillämpas vid sjukstugorna, där såsom regel

endast allmänsalspatienter kunna mottagas. Motionsvis har framförts det

yrkandet, att i lag skulle intagas ett ovillkorligt förbud för läkarna vid

samtliga de sjukvårdsanstalter, varom här är fråga, att mottaga ersättning

av patienter, som intagits å vederbörande sjukvårdsinrättning.

Utskottet har för sin del icke velat göra den sålunda motionsvis föreslagna

anordningen till den enda tillåtna. Skälen för utskottets ståndpunkt äro i huvudsak

följande. Lasarettsläkareus utbildning är i jämförelse med de flesta andra

yrkesutövares utomordentligt dyrbar och lång; innan han uppnått en ålder av inemot

fyrtio år, lärer han i allmänhet icke hava erhållit en befattning, som möjliggör

en amortering av den betydliga skuldbörda, som han, därest lian ej

haft enskild förmögenhet, måst ådraga sig. Skall han därjämte kunna bibehålla

den höga nivå, som till fördel för alla hjälpsökande kännetecknar det

svenska lasarettsväsendet, måste han jämväl efter det lian vunnit lasarettsläkartjänst

underkasta sig ej obetydliga kostnader för utrikes studieresor,

litteraturinköp o. d. Under sådana förhållanden måste lasarettsläkarlönen,

därest honoraren från de å sjukhuset vårdade bortfalla, sättas vida högrj

än för närvarande är förhållandet. Man har emellertid att räkna med den

möjligheten, att många landsting och kommuner komma att finna det betänkligt

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 9 sand. 2 avd. 21 käft. (Nr ,15.) 1105 »s 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

att tilldela lasarettsläkaren eu så hög lön, som ur ovan angivna synpunkter

vore erforderlig, ocli att betänksamheten skulle finna stöd ej minst däri, att

de höga lasarettsläkarlönerna kunde förväntas komma att föranleda krav

på ökad lön från andra befattningshavare. Om vid ett dylikt system den

kontanta lönen icke blir tillräckligt hög, riskerar man emellertid antingen

att icke få så framstående läkarkrafter som nu eller ock att läkarna komma

att till lasarettens nackdel ägna en väsentlig del av sin tid åt enskild praktik.

Vid sådant förhållande har utskottet ansett det vara lämpligt, att lagen

bereder vederbörande landsting och kommuner tillfälle att själva avgöra,

huruvida läkarna vid deras sjukhus skola uppbära ersättning av patienter å.

halvenskilt och enskilt rum eller icke. Anledning att så hårt ingripa i

den kommunala självbestämningsrätten, att lagstiftaren ej medgåve landstingen

och kommunerna valfrihet härutinnan, har utskottet icke ansett föreligga.

Vid ett godtagande av utskottets förslag komma tydligen de önskemål, som

framförts i den av herrar Henrik Andersson och Lindberg viickta motionen

och som gå ut på att vederbörande landsting eller kommuns medgivande

skall erfordras för rätt att mottaga ersättning, att förverkligas beträffande

alla efter den föreslagna lagens ikraftträdande tillsatta läkare.

Ehuru utskottet sålunda i likhet med Kungl. Magt ansett det principiellt

riktigt att tillerkänna vederbörande landsting och kommuner frihet att välja

mellan de båda ovan angivna alternativen, har utskottet likväl icke funnit

sig böra förorda de regler rörande läkares rätt att erhålla ersättning av patienterna,

som vid utformandet av det ena alternativet föreslagits i propositionen.

Enligt de regler, som meddelas i propositionen, skulle patient å

halvenskilt eller enskilt rum vara skyldig att erlägga ersättning till läkare

enligt fastställd taxa, och denna skyldighet skulle i händelse av tvist kunna

rättsligen utkrävas enligt medicinalstyrelsens beslut. Att på rättslig väg

uttaga ersättning av patienter till läkare för vård å offentligt sjukhus skulle

emellertid helt säkert visa sig strida mot eu starkt rotad uppfattning och

ej alltid kunna ske med undvikande av obillighet. Vidare medför den omständigheten,

att en obligatorisk taxa noggrant måste efterlevas, den följden,

att en läkare, som mottager ett högre honorar än det i taxan angivna, gör

sig skyldig till straffbart tjänstefel. Det synes emellertid vara önskvärt, att

man icke meddelar regler, som medföra en kriminalisering av en dylik handling.

Med hänsyn till de olägenheter, som alltså äro förenade med införandet

av en obligatorisk taxa, har utskottet, för det fall att läkare medges rätt att

uppbära ersättning av patient, ansett sig böra förorda, att i fråga om patienter

å halvenskilda och enskilda rum nuvarande system med allenast frivilligt

erlagda honorar bibehålies men att därtill fogas den bestämmelsen,

att för varje sjukhus skall utfärdas en taxa, som utan att vara tvingande

skall tjäna patient till ledning vid hans bedömande av storleken av det

läkarhonorar, som han bör erlägga. Med undvikande av de olägenheter,

som äro förenade med den i propositionen föreslagna obligatoriska taxan,

medför den av utskottet förordade rådgivande taxan för patienterna samma

fördelar som den förstnämnda, I fråga om patienterna å allmän sal, vilka

s. 19 Kontrollera mot PDF

Andra laga!sköttels utlåtande Nr Hö.

19

utgöra det stora flertalet av sjukhusens patienter, gäller enligt utskottets

förslag liksom enligt propositionen, att ersättning till läkare av dem icke

skall erläggas. Patienterna å halvenskilda och enskilda rum vinna genom

den rådgivande taxan den fördelen, att de redan på förhand kunna erhålla

kännedom om storleken av den ersättning till läkare, som en viss behandling

anses böra medföra, samtidigt som det överlämnas åt dem själva att

efter övervägande bestämma, huru stort läkarhonorar deras ekonomi tillåter

dem att lämna. För läkarna torde den rådgivande taxan, jämförd med den

obligatoriska, i stort sett endast komma att medföra den försämringen, att

ersättningar icke komma att erläggas med fullt belopp i de fall, då ekonomiska

hinder därför föreligga.

I fråga om sättet för här ifrågavarande taxas upprättande förordar utskottet

den avvikelsen från det i propositionen framlagda förslaget, att

samma förfarande kommer till användning som det i 12 § beträffande taxa

för taxereglerad öppen mottagning föreslagna. Genom en sådan ändring

stärkes den kommunala myndighetens inflytande. Det blir bland annat för

densamma möjligt att uppställa taxeförslaget under hänsynstagande till övriga

ekonomiska förmåner, som vid sjukhuset beredas läkaren. Det behov,

som vid taxeförslagets upprättande kan göra sig gällande, att erhålla kännedom

om allmängiltiga medicinska synpunkter torde kunna tillgodoses därigenom,

att de kommunala myndigheterna inhämta upplysningar av medicinalstyrelsen.

Vid taxans utformande synes böra iakttagas, att den uppställes på sådant

sätt, att patienten utan svårighet med dess ledning kan bedöma storleken

av det läkarhonorar, som för hans fall ifrågakommer. Det förefaller antagligt,

att för vissa fall, t. ex. av inre medicinsk natur, en dagtaxa erbjuder

fördelar, medan för andra fall, t. ex. kirurgiskt behandlade, en behandlingstaxa,

angivande ersättning efter ingreppets art, kan vara lämpligare. Det är

även möjligt, att en kombination av de båda systemen under vissa förhållanden

kan anses böra ifrågakomma eller att ettdera av systemen finnes böra

komma till uteslutande användning. På förhand synes man icke böra utfärda

så bestämda anvisningar för taxans utformande, att de förhindra, att

hänsyn tages till olika förhållanden vid olika sjukhus och till de erfarenheter,

som komma att göras. Vilket av de här angivna systemen för taxans

utformande än kommer till användning, synes det emellertid böra vara förenat

med en maximering av läkarhonoraret. Härigenom vinnes för patienten

den fördelen, att han på förhand vet, att vare sig hans sjukdom medför

en långvarig sjukhusvistelse eller föranleder ett flertal åtgärder av en eller

flera läkare, högre ersättning till läkare än ett visst angivet belopp icke

ifrågasättes. Därjämte bör iakttagas, att taxa för vård å halvenskilt rum

sättes väsentligt lägre än för vård å enskilt rum.

För att patienterna vid de sjukhus, där en rådgivande taxa tillämpas,

skola erhålla kännedom om gällande bestämmelser, torde i administrativ

ordning böra föreskrivas, att taxan skall finnas tillgänglig för allmänheten

och inledas med ett utdrag av gällande lagbestämmelser.

s. 20 Kontrollera mot PDF

TJtskottet.

Utskottet.

20 Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

Slutligen anser sig utskottet böra betona, att det ifrågasatta införandet av

en rådgivande taxa i stort sett — med undantag för radiologer och dylika —- allenast avser att åstadkomma en reglering av redan utgående frivilliga avgifter

och sålunda icke får i större utsträckning än nyss angivits utnyttjas

till höjning av de inkomster, som skola tillkomma läkarna för deras arbete

å sjukhusen.

Yad härefter beträffar frågan om läkarens rätt till särskild ersättning för

åtgärd, som står i omedelbart samband med patients intagning å eller utskrivning

från sjukhus, har det synts utskottet icke innefatta några större

olägenheter att på denna punkt avvika från propositionen och genomföra

avgiftsfrihet. Därigenom vinnes bland annat den fördelen, att det icke blir

möjligt att av allmänsalspatient uttaga ersättning för en undersökning, som

tilläventyrs skulle kunnat uppskjutas till efter intagningen. Utskottet har

ej heller velat medverka till något undantag från den generella avgiftsfriheten

i ifrågavarande avseende genom att understödja det i herr Holmgrens

motion framställda yrkandet om rätt till avgift för undersökning av patient,

som icke är inträdessökande men som på grund av undersökningen intagits.

Skälet för utskottets ståndpunkt härutinnan är detsamma som det, som

ligger till grund för propositionens, eller att det i praktiken icke lärer

vara möjligt att klart skilja emellan inträdessökande och icke inträdessökande;

utskottet kan härutinnan inskränka sig till att hänvisa till vad som

härom anföres i propositionen.

Utskottet övergår därefter till frågan, huruvida vid tuberkulossjukvårdsanstalter

rätt till särskild ersättning av patienter å enskilt eller halvenskilt

rum — sådana förekomma här i mycket ringa utsträckning — må kunna

tillerkännas de ansvariga läkarna. Då de bestämmelser, som härom föreslås

i propositionen, praktiskt sett icke innefatta annat än ett fastslående av

gällande praxis, enligt vilken dylika avgifter regelrätt icke förekomma å

tuberkulossjukhus, har utskottet icke funnit anledning att på denna punkt

frångå propositionen.

En följd av de ändringar, som av utskottet förordats i förslagets 18 §, är,

att dess 19 § icke längre kommer att innefatta något undantag från förstnämnda

paragraf utan allenast från 17 §. Samtidigt med att det i förslagets

19 § upptagna stadgandet undergår av berörda ändringar föranledda jämkningar

torde det därför böra flyttas så att det kommer omedelbart efter

17 §. Utskottet förordar därför, att de två paragrafer i förslaget, varom nu

är fråga, byta plats.

20 §.

På sätt vid 13 § anmärkts, föranleder den i nämnda paragraf föreslagna

ändringen, att i förevarande paragraf, lämpligen närmast efter den nuvarande

punkten 2), inryckes bemyndigande för Kungl. Maj:t att meddela bestämmelser

angående upprättande av förslag till underläkartjänst.

23 §.

De i den av utskottet föreslagna 19 § upptagna nya bestämmelserna lära

föranleda viss jämkning i 2 mom. av förevarande paragraf.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

21

24 §.

I den av herr Holmgren väekta motionen har yrkats, att till förevarande

paragraf måtte fogas ett stadgande av följande lydelse: »Dock skall utan

hinder av innehållet i denna paragraf gälla, att lasaretts- och sanatorieläkare

utnämnas av Konungens.

Utskottet, som finner den tankegång, vilken ligger till grund för motionärens

yrkande, värd beaktande, kan för sin del icke förorda, att man, utan

att vederbörande landsting, kommuner och direktioner erhållit tillfälle att i

vanlig ordning yttra sig i ärendet, lägger motionärens förslag till grund fölen

lagbestämmelse. I betraktande kommer även, att en verklig reglering,

jämförlig med den, som i 11 § föreslås beträffande ansvariga läkare i allmänhet,

icke kan utan utredning genomföras; exempelvis skulle för sådant fall

särskilda regler behöva meddelas för länslasarettet i Lund, där överläkarebefattningarna

innehavas av professorerna vid Lunds universitet. Däremot

anser utskottet sig böra betona angelägenheten av att den i propositionen

i utsikt ställda utredningen rörande frågan, i vad mån nu gällande särbestämmelser

böra bibehållas, utan dröjsmål kommer till stånd.

27 §.

Godtages den av utskottet föreslagna ändringen av 8 §, blir det uppen_

barligen nödvändigt att genom eu övergångsbestämmelse fastslå den tidpunkt

vid vilken gemensam mandattid för direktionsledamöterna skall vara genomförd.

Lämpligen torde därutinnan böra så förfaras, att samtliga mandat få

utlöpa med utgången av år 1929. En sådan ändring nödvändiggör omarbetning

av de enligt propositionen i förevarande paragraf upptagna bestämmelserna

rörande vid sjukhusen anställda befattningshavares rätt att efter ny

lags ikraftträdande kvarstå i direktion.

Vid propositionen har, för att sätta riksdagen i tillfälle att bedöma, på

vad sätt det föreliggande författningsmaterialet uppdelats på lagbestämmelser,

som skola antagas av Konung och riksdag, och föreskrifter, avsedda att

utfärdas i administrativ ordning, fogats ett utkast till stadga angående lasarett,

sjukstugor och tuberkulossjukvårdsanstalter (sjukhusstadga).

Utskottet har för sin del icke funnit anledning till annan erinran mot

den verkställda uppdelningen av författningsmaterialet än att, på sätt utskottet

vid 13 och 20 §§ i lagförslaget berört, enligt utskottets mening till

stadgan böra överflyttas bestämmelserna angående upprättande av förslag

till underläkartjänst.

I vissa av de i anledning av förevarande proposition väckta motionerna

har hemställts, att riksdagen måtte uttala sig för att ändringar i närmare

angivna avseenden vidtagas i det vid propositionen fogade stadgeutkastet.

I 3 § i stadgeutkastet föreskrives bl. a., att vid varje lasarett skall finnas

en prästman. I 38 § meddelas därpå närmare föreskrifter angående präst

mannens åligganden. I fråga om dessa paragrafer har i den av herr Hage

väckta motionen hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kung!. Maj:t

Motion.

Utskottet.

Utskottet.

Utkastet till

sjukhusstadga.

3 och 38 §§.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

uttala sig för, att Kungl. Maj:t måtte överväga, om ej nämnda paragrafer

kunde så utformas, »att landsting hade möjlighet att giva anslaget till prästmans

anställande vid lasarett i den form, att hela eller någon del av anslaget

finge utgå till prästmän, tillhörande olika trossamfund, vilka vid olika

tillfällen tillkallades på begäran av patient eller som anlitades för gudstjänsts

hållande m. m.»

Med hänsyn till de funktioner, som enligt kungl. förordningen den 3 december

1915 angående kyrkoböckers förande, §§ 15, 17, 26 och 27, ankomma

å predikant vid sjukhus, därest sådan finnes anställd, torde det icke vara

möjligt att ersätta den i utkastet omförmälda, till statskyrkan hörande prästmannen

med prästman, tillhörande annat kyrkosamfund. Vid sådant förhållande

har utskottet icke funnit skäl tillstyrka motionen.

I 5 § 1 mom. andra stycket i stadgeutkastet föreskrives,bland annat, att då

vid omröstning inom direktion rösterna äro lika delade, den mening gäller,

som biträdes av direktionens ordförande eller den, som företräder honom,

dock att företrädet mellan dem, som vid val erhållit lika röstetal, bestämmes

genom lottning. I nämnda stadgande bör enligt utskottets förmenande en

ändring ske för att tydligt angiva, att i fall, då direktionens förhandlingar

enligt bestämmelsen i utkastets 4 § ledas av landshövding i denna hans

egenskap och fråga ej är om val, utslagsröst tillkommer direktionens ordförande

eller, vid förfall för honom, vice ordföranden eller den, som, vid

förfall för dessa båda, jämlikt 4 § utsetts till ordförande vid sammanträdet.

I 2 .mom. av utkastets 5 § föreskrives, att underrättelse om direktionssammanträde

skall, så vitt möjligt i god tid, meddelas en var, som jämlikt

4, 7 eller 10 § äger att deltaga i överläggning å sammanträde. Härmed

åsyftas landshövding, styresman, annan överläkare och syssloman. Angående

direktionsledamöternas underrättande om sammanträde finnes ingen annan

föreskrift än den i 1 mom. av paragrafen intagna, att direktionen sammanträder

på kallelse av ordföranden. För att direktionsledamöterna och nyssnämnda

personer skola vara tillförsäkrade möjlighet att förbereda sig på förekommande

ärenden, torde i paragrafen böra intagas föreskrift, att kallelse

till direktionssammantxäde bör vara åtföljd av föredragningslista.

Enligt 8 § i stadgeutkastet föredrager styresmannen inför direktionen alla

på dess prövning ankommande ärenden, som ej ordföranden själv förbehåller

sig, direktionen obetaget att bestämma, att på styresmannen eljest ankommande

föredragning skall, i den män styresmannen och en eller två av

direktionen utsedda ledamöter av densamma därom överenskomma, »verkställas

av någon av dessa ledamöter». I den av herr Hage väckta motionen

har påyrkats, att riksdagen måtte hemställa, att till de citerade orden måtte

fogas följande tillägg: »eller ock, där detta anses lämpligt, av sysslomannen».

Jämväl utskottet finner det av praktiska skäl lämpligt, att den i paragrafen

omnämnda delegationen och styresmannen skola kunna överlämna föredragningen

av visst ärende åt sysslomannen, och vill därför i anslutning till

motionen uttala önskvärdheten av att vid slutet av den i motionen avsedda

satsen tillfogas orden »eller av sysslomannen».

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

•Andra lagutskottets utlåtande AV H5.

Stadgeutkastets 22 § innehåller, bland annat, att lämplig bostad bör beredas

lasarettsläkare inom lasarettet eller i dess grannskap samt att, där

flera lasarettsläkare finnas, sådan bostad bör i första hand tillhandahållas,

om kirurgisk avdelning finnes, åt den, som förestår denna, och eljest åt

styresmannen. I den av herr Holmgren väckta motionen har uttalats, dels

att tjänstebostad borde »i första hand tillhandahållas styresmannen och eljes,

om kirurgisk avdelning finnes, åt den, som förestår denna» och dels att vid

ombyte av styresman, åt vilken i denna egenskap tjänstebostad upplåtits,

den avgående styresmannen icke borde vara skyldig avflytta från bostaden

förrän nästkommande flyttningsdag enligt ortens bruk.

Utskottet, som finner det riktigt, att i sjukvårdens intresse tjänstebostad

i första hand tillbjudes föreståndare för kirurgisk avdelning, vill i anledning

av motionen framhålla, att ifrågavarande bestämmelser icke äro av tvingande

natur och att därför vid deras tillämpning i erforderlig mån hänsyn kan

tagas till de av motionären framförda synpunkterna.

30 § i stadgeutkastet innehåller bland annat, att syssloman tillsättes av

direktionen med ömsesidig rätt till sex månaders uppsägningstid. Beträffande

detta stadgande har i den av herr Holmgren väckta motionen uttalats, att

det läge vikt uppå att sysslomannens ställning bleve starkare än vad den

hittills varit samt att det i enlighet härmed icke vore riktigt, att sysslomannen

tillsattes med sex månaders uppsägning.

Utskottet har för sin del icke funnit sig äga tillräckliga skäl att förorda,

att sysslomannen erhåller en starkare ställning än i utkastet avsetts. Bland

annat har därvid tagits i betraktande, att sysslomansbefattningen vid vissa

av här ifrågavarande sjukhus allenast är en bisyssla.

Slutligen vill utskottet erinra om att vid godtagande av de ändringar,

som av utskottet förordats vid 3 och 18 §§ i lagförslaget, vissa ändringar i

stadgeutkastet lära bliva nödvändiga.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen, med förklarande att ifrågavarande proposition

ej kunnat i oförändrat skick antagas, måtte för sin del

antaga följande

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

Lag

om vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus.

Härigenom förordnas som följer:

1 §-

Landsting, så ock stad, som ej deltager i landsting, åligger att för dem,

som hava sin vistelseort eller hemort inom landstingsområdet eller staden,

ombesörja anstaltsvård för sjukdom, skada och kroppsfel, i den män icke

annan drager försorg om sådan vård. I enahanda omfattning bör landsting

liksom stad, som nyss nämnts, ombesörja anstaltsvård vid barnsbörd.

Vård, som ovan avses, må ock ombesörjas av kommun, vilken deltager

i landsting.

Vad i denna lag finnes stadgat skall icke gälla anstaltsvård, varom föreskrifter

finnas meddelade i epidemilagen, ej heller anstaltsvård för sinnessjuka,

sinnesslöa, fallandesjuka, kroniskt kroppssjuka eller konvalescenter.

2 §.

1. Sjukhus anses vara drivet av 1. Sjukhus anses vara drivet av

landsting eller kommun, därest lands- landsting eller kommun, därest landstinget

eller kommunen eller samman- tinget eller kommunen eller sammanslutning,

vari landsting eller kommun slutning, vari landsting eller kommun

deltager, helt eller till viss kvotdel deltager, helt eller till viss kvotdel

ansvarar för driftkostnaden. i sista hand ansvarar för driftkostna

den.

2. Med sjukhus förstås nedan i denna lag sjukvårdsanstalt, som drives

av landsting eller kommun och som ej är anordnad vid fattigvårdsanstalt

eller lyder under militär myndighet.

Sjukhus, som ej är inrättat uteslutande för vård av tuberkulossjuka, benämnes

lasarett, om det är avsett för vårdbehövande oberoende av fallets

svårare eller lindrigare art, och eljest sjukstuga. Sjukhus, som är inrättat

uteslutande för vård av tuberkulossjuka (tuberkulossjukvårdsanstalt), benämnes

sanatorium, om det är avsett för sådana sjuka oberoende av vårdens art,

och eljest tuberkulossjukstuga.

För sjukvård ansvarig läkare benämnes, där fråga ej är om läkare, som

1009 28

s. 25 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottet a utlåtande Nr 35.

25

(Kunyl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

avses i 14 eller 22 §, vid lasarett lasarettsläkare, vid sjukstuga sjuks tugul åkare,

vid sanatorium sanatorieläkare och vid tuberkulossjukstuga tuberkulossjukstuguläkare.

3 §•

Landstings förvaltningsutskott åligger, i egenskap av eu landstingets sjukhusberedning,

utöver den skyldighet att för behandling i landstinget förbereda

och i övrigt taga befattning med frågor rörande sjukhusväsendet,

varom stadgas i lagen om landsting:

1) att med uppmärksamhet följa sjukhus väsendets behov och utveckling

inom landstingsområdet;

2) att till styrelse för sjukhus, som 2) att till styrelse för sjukhus, för

drives av landstinget, göra de fram- vars driftkostnad landstinget i sista

ställningar och erinringar rörande hand helt ansvarar, göra de framställsjukhusets

ekonomiska förvaltning, ningar och erinringar rörande sjuksom

av omständigheterna må påkallas; husets ekonomiska förvaltning, som

av omständigheterna må påkallas;

3) att därutinnan meddela sådan styrelse erforderliga råd och anvisningar;

samt

4) att i övrigt fullgöra vad som enligt lag eller annan allmän författning

åligger sjukhusberedning.

Vid beredande av förslag, som avser inrättande av nytt eller ändring av

förefintligt sjukhus, skall förvaltningsutskottet verka för främjande av största

möjliga planmässighet i landstingets sjukhusväsen och för sådant ändamål,

i den mån omständigheterna det påkalla, söka samarbete med vederbörande

statsmyndighet, så ock med andra sjukhusberedningar.

Är förvaltningsutskottet uppdelat på avdelningar, skall vad ovan stadgats

om förvaltningsutskottet såsom sjukhusberedning tillämpas å vederbörande

avdelning av utskottet, i den mån ej enligt utskottets reglemente behandling

av utskottet samfällt skall äga rum.

Landsting äger att genom sjukhus- Landsting äger att genom sjukhusberedningen

eller i den ordning eljest beredningen eller i den ordning eljest

finnes lämpligt anordna gemensam finnes lämpligt anordna gemensam

upphandling för två eller flera sjukhus, upphandling för två eller flera sjukhus,

för vilkas driftkostnad landstinget helt för vilkas driftkostnad landstinget i

ansvarar. sista hand helt ansvarar.

4§-

1. Kommun, som driver sjukhus, är pliktig att åt lämplig kommunal

nämnd eller annat kommunalt organ uppdraga att vara sjukhusberedning

med skyldighet att i fråga om kommunens sjukhusväsende fullgöra den

verksamhet, som i avseende å landstings sjukhusväsende jämlikt 3 § första

stycket åligger dess sjukhusberedning.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

Ansvarar sammanslutning, vari

landsting eller kommun deltager, helt

eller till viss kvotdel för driftkostnaden

för sjukhus, skall, utan hinder

av vad i 3 § samt i första stycket av

denna paragraf är stadgat, verksamheten

såsom sjukhusberedning beträffande

sjukhuset uppdragas åt sammanslutningens

styrelse eller annat

dess organ.

(Utskottets förslag.)

Ansvarar sammanslutning, vari

landsting eller kommun deltager, helt

eller till viss kvotdel i sista hand för

driftkostnaden för sjukhus, skall, utan

hinder av vad i 3 § samt i första

stycket av denna paragraf är stadgat,

verksamheten såsom sjukhusberedning

beträffande sjukhuset uppdragas åt

sammanslutningens styrelse eller annat

dess organ.

Drives sjukhus gemensamt av landsting eller kommun och annan utan

att särskild sammanslutning bildats för ändamålet, skall nyssnämnda verksamhet

ankomma å sjukhusberedning, som enligt vad ovan sagts har befattning

med sjukhuset, eller, om flera sådana beredningar finnas, å dessa gemensamt.

Ä myndighet, vilken har att i kommun eller för sammanslutning bereda

förslag, varom i 3 § andra stycket förmäles, skall vad där stadgas äga motsvarande

tillämpning.

Bestämmelsen i 3 § sista stycket skall äga motsvarande tillämpning i avseende

å kommun, så ock i avseende å sammanslutning, varom i andra

stycket förmäles.

2. Yad nedan i denna lag finnes

föreskrivet om landsting skall i fråga

om sjukhus, för vars driftkostnad

kommun eller sammanslutning, vari

landsting eller kommun deltager, helt

eller till viss kvotdel ansvarar, tilllämpas,

såvitt angår landstinget såsom

beslutande myndighet, i avseende å

den myndighet, som äger att besluta

för kommunen eller sammanslutningen,

och eljest i avseende å kommunen

eller sammanslutningen.

2. Yad nedan i denna lag finnes

föreskrivet om landsting skall i fråga

om sjukhus, för vars driftkostnad

kommun eller sammanslutning, vari

landsting eller kommun deltager, helt

eller till viss kvotdel i sista hand ansvarar,

tillämpas, såvitt angår landstinget

såsom beslutande myndighet, i

avseende å den myndighet, som äger

att besluta för kommunen eller sammanslutningen,

och eljest i avseende

å kommunen eller sammanslutningen.

5§-

Högsta tillsynen över sjukhus utövas av medicinalstyrelsen, vilken särskilt

har att ägna uppmärksamhet åt sjukvården och sjukvårdspersonalens

arbetsförhållanden.

6 §.

Yid sjukhus skall för dess behöriga Yid sjukhus skall för dess behöskötande

erforderlig personal finnas riga skötande erforderlig personal

anställd. Sjukvårdspersonalen skall finnas anställd. Personalen skall vara

vara så talrik och hava sin tjänst- så talrik och hava sin tjänstgöring så

s. 27 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr Hå.

27

(Kungl. Maj-.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

göring så ordnad, att nödig vila och ordnad, att nödig vila och ledighet

ledighet kan beredas densamma. kan beredas densamma.

Sjukhus skall vara försett med den utrustning, som med hänsyn till dess

ändamål kan anses av behovet påkallad.

Sjukstuga må ej vara försedd med mer än trettio vårdplatser; dock må med

medicinalstyrelsens medgivande ytterligare intill tjugu vårdplatser inrättas.

Tuberkulossjukstuga må ej hava mer än fyrtio vårdplatser.

Sjukhus, som har mer än tjugufyra vårdplatser, skall för vård av sådana

personer, som må å sjukhuset mottagas och på grund av smittsam sjukdom

eller av annan anledning icke utan olägenhet kunna vårdas å allmän sal,

vara försett med nödigt antal för sjuka å sådan sal avsedda särskilda rum.

7 §•

Anläggning av sjukhus må ej påbörjas, förrän medicinalstyrelsen, efter

inhämtande av byggnadsstyrelsens yttrande, godkänt såväl den för sjukhuset

avsedda tomten som byggnadsritningar för anläggningen samt ritningar

över uppvärmnings- och sanitärtekniska anordningar vid densamma.

Yad sålunda stadgats om anläggning av sjukhus skall i tillämpliga delar

gälla i avseende å inrättande av sjukhus i byggnad, som tidigare uppförts

för annat ändamål, så ock i fråga om

fintligt sjukhus.

1. Sjukhus skall förvaltas av eu

direktion, vilken utses av den, som

driver sjukhuset. Landsting äger besluta,

att gemensam direktion skall

finnas för flera sjukhus, för vilkas

driftkostnad landstinget helt ansvarar.

2. Direktion skall bestå av minst

fem eller, vad angår sjukstuga eller

tuberkulossjukstuga, minst fyra för en

tid av fyra kalenderår valda ledamöter,

av vilka en bör vara läkare.

Direktion för sjukhus, för vars driftkostnad

landsting helt ansvarar, utses

av landstinget. Av de ledamöter, som

valts första gången efter direktionens

inrättande, skall dock halva antalet eller,

om antalet är udda, hälften av antalet,

minskat med ett, efter lottning, som

verkställes inför landstinget, avgå efter

två år. Erfordras fyllnadsval före valtidens

utgång, skall sådant ske för

den återstående delen av valtiden.

avsevärd till- eller ombyggnad av före§■
1.

Sjukhus skall förvaltas av en

direktion, vilken utses av den, som

driver sjukhuset. Landsting äger besluta,

att gemensam direktion skall

finnas för flera sjukhus, för vilkas

driftkostnad landstinget i sista hand

helt ansvarar.

2. Direktion skall bestå av minst

fem eller, vad angår sjukstuga eller

tuberkulossjukstuga, minst fyra för en

tid av fyra kalenderår valda ledamöter,

av vilka en bör vara läkare.

Direktion för sjukhus, förvars driftkostnad

landsting i sista hand helt

ansvarar, utses av landstinget. Erfordras

fyllnadsval före valtidens utgång,

skall sådant ske för den återstående

delen av valtiden.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

För ledamöterna skall finnas lämpligt antal suppleanter, vilka utses i enahanda

ordning och för samma tid som ledamöterna. Vid suppleantvalet skall

bestämmas, i vilken ordning suppleanterna skola inkallas till tjänstgöring.

De år, då nyval av direktionsledamöter och suppleanter skall äga rum,

har direktionen att i god tid göra anmälan därom hos vederbörande sjukhusberedning.

Befattningshavare vid sjukhus må ej vara ledamot av sjukhusets direktion

eller suppleant för ledamot.

3. Beslutar landsting jämlikt 1 mom., att en för flera sjukhus gemensam

direktion skall övertaga förvaltningen av sjukhus, för vilket särskild direktion

finnes tillsatt, skall sistnämnda direktions uppdrag upphöra vid ingången av

det år, från och med vilket den gemensamma direktionen skall träda i verksamhet

beträffande sjukhuset.

4. Drives sjukhus gemensamt av

landsting och annan och har ej för ändamålet

särskild sammanslutning bildats,

skall avtal träffas om antalet

direktionsledamöter och suppleanter,

som en var skall utse. Ej må i sådant

avtal antalet av de ledamöter eller suppleanter,

som skola utses av landstinget,

sättas lägre än två. I fråga om sistnämnda

ledamöter och suppleanter skall

vad i 2 mom. stadgas i tillämpliga

delar lända till efterrättelse.

5. För nyinrättat sjukhus skall direktion utses i så god tid, att den må

kunna jämväl före sjukhusets öppnande vidtaga på direktionen ankommande

åtgärder.

6. Den i 2 § 2 mom. avsedde ansvarige läkaren eller, där flera sådana

finnas, den av dem, som därtill av direktionen förordnas, är mellan direktionens

sammanträden sjukhusets inför direktionen ansvarige styresman.

Direktion må, där mer än en läkare, som ovan sagts, finnes anställd vid

sjukhuset, när som helst återkalla styresmansförordnande och förordna annan

av läkarna till styresman.

7. Konungen må beträffande visst sjukhus på framställning av den, som

driver sjukhuset, meddela undantag från bestämmelserna i denna paragraf.

9 §•

Där ledamot av direktion eller någon, som enligt bestämmelser, vilka

meddelats av Konungen, äger deltaga i direktions överläggningar eller vars

enskilda rätt beröres av direktions beslut, förmenar, att direktionens beslut ej

tillkommit i laga ordning, eller icke åtnöjes med sådant beslut i fråga

rörande sjukvård, läkares tjänsteutövning, upprättande av förslag till underläkartjänst,

vid sjukhuset anställd sjukvårdspersonals arbetsförhållanden eller,

4. Drives sjukhus gemensamt av

landsting och annan och har ej för ändamålet

särskild sammanslutning bildats,

skall avtal träffas om antalet

direktionsledamöter och suppleanter,

som en var skall utse. I fråga om

de ledamöter och suppleanter, som skola

utses av landstinget, skall vad i 2 mom.

stadgas i tillämpliga delar lända till

efterrättelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr Ht). 2''.)

(Kungl. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

därest entledigande av befattningshavare, som tillhör sagda personal, skall

ankomma på direktionen, med beslut i sådant hänseende, mä den missnöjde

söka ändring i beslutet inom den tid och i den ordning, som föreskrivits för

överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut. Ändring

skall sökas hos medicinalstyrelsen; dock att, där besvär grundas på att beslut

angående förord till läkartjänst, som tillsättes av Konungen, ej i laga

ordning tillkommit, ändring skall sökas omedelbart hos Konungen, för

vilket ändamål besvären skola till medicinalstyrelsen ingivas.

10 §.

Finnes nödigt, att lasarett eller sanatorium uppdelas på två eller flera

sjukavdelningar med särskilda för sjukvården ansvariga läkare eller att vid

lasarett eller sanatorium ny avdelning med särskild för sjukvården ansvarig

läkare inrättas, har den, som driver sjukhuset, att, efter det direktionen samt

lasaretts- eller sanatorieläkare, som redan må hava anställts, i ärendet avgivit

yttrande, hos Konungen göra framställning i ämnet. År fråga om delning

av lasarett eller sanatorium eller av sjukavdelning, skall vederbörande läkare

i sitt yttrande angiva, vilken avdelning han önskar behålla. Vad sålunda

stadgats skall äga motsvarande tillämpning, då fråga uppstår att anställa

särskild lasaretts- eller sanatorieläkare med uppgift att verkställa undersökningar

eller meddela sjukbehandling av speciell art utan att för ändamålet

ny sjukavdelning inrättas.

I framställning, som ovan sagts, skall uppgift lämnas om storleken av de

föreslagna sjukavdelningarna samt om avlöning och andra förmåner, vilka

skola tillkomma innehavare av nyinrättad läkartjänst.

Vid sjukstuga eller tuberkulossjukstuga må sådan anordning, som avses

i första stycket, icke äga rum.

11 §•

1. Lasaretts- och sanatorieläkare utnämnas av Konungen.

Då sådan läkartjänst skall tillsättas, åligger det medicinalstyrelsen att, i

den mån enligt vederbörligen meddelade bestämmelser behöriga sökande

anmält sig, å förslag uppföra de tre i avseende å skicklighet och förtjänst

främsta bland de sökande. Kan sökande inom det område, som tjänsten

avser, åberopa framstående skicklighet, ådagalagd genom berömvärd tjänstgöring

å sjukhus, grundlig utbildning eller väl vitsordat vetenskapligt forskningsarbete,

skall särskild hänsyn därtill tagas.

Sedan förslag upprättats, äger sjukhusdirektionen att avgiva förord till

förmån för någon av de å förslaget uppförda eller annan sökande, vilken av

någon av dem, som inom medicinalstyrelsen deltagit i behandlingen av ärendet,

ansetts böra erhålla förslagsrum.

2. Sjukstuguläkaren vid sjukstuga, beträffande vilken medicinalstyrelsen

lämnat sådant medgivande, som i 6 § tredje stycket sägs, utnämnes av

Konungen. I avseende å sådant tillsättande skall vad i 1 mom. stadgats

lända till efterrättelse.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Annan sjukstuguläkare, så ock tuberkulossjukstuguläkare tillsättes av vederbörande

direktion genom förordnande för viss tid eller tills vidare, i senare

fallet med ömsesidig rätt till minst sex månaders uppsägningstid. Sådan läkartjänst

må ej besättas med annan än den, som av medicinalstyrelsen funnits

enligt vederbörligen meddelade bestämmelser till tjänsten behörig. I förordnande,

som för viss tid meddelas sjukstuguläkare, skall intagas förbehåll därom,

att därest beslut fattas om sådant utvidgande, att sjukstuguläkaren skall tillsättas

enligt första stycket, eller om sjukstugans omändring till lasarett,

sjukstuguläkaren skall vara pliktig att avgå sex månader efter uppsägning.

12 §.

Där sjukhusläkare, som avses i 2 § 2 inom., med sjukhusberedningens

medgivande å sjukhuset anordnar mottagning för öppen sjukvård, äger beredningen

bestämma, om och i vad mån läkaren skall lämna ersättning för

användande av sjukhusets lokaler, instrument, förbandsartiklar och övriga

hjälpmedel samt för biträde, som lämnas av den vid sjukhuset jämte läkaren

anställda personalen.

År läkare pliktig att vid mottagning,

som ovan sägs, tillämpa särskilda

regler angående mottagningstid och

dylikt samt att, i den mån ej annat

följer av stadgandena i 18 § 1 mom.

första stycket, vid begäran om gottgörelse

av de besökande icke överskrida

en av medicinalstyrelsen bestämd

taxa, skall sådan taxa på anmälan

av sjukhusberedningen utfärdas

av medicinalstyrelsen. Då taxas utfärdande

påkallas, skall beredningen

tillika till medicinalstyrelsen avlämna

ett av beredningen och läkaren gemensamt

uppgjort förslag därtill eller, om

enighet mellan beredningen och läkaren

ej kunnat vinnas, av beredningen

och läkaren var för sig uppgjorda

förslag; dock skall vad sålunda stadgats

om förslag av läkaren icke tilllämpas,

om läkartjänsten är vakant.

Där ej annat i vederbörlig ordning

bestämts, skall taxan tillämpas från

och med månaden näst efter den, då

laga kraftägande beslut rörande taxans

utfärdande föreligger. Väckes av be
-

Är läkare pliktig att vid mottagning,

som ovan sägs, tillämpa särskilda

regler angående mottagningstid och

dylikt samt att, i den mån ej annat

följer av stadgandena i 19 § 1 mom.

första stycket, vid begäran om gottgörelse

av de besökande icke överskrida

en av medicinalstyrelsen bestämd

taxa, skall sådan taxa på anmälan

av sjukhusberedningen utfärdas

av medicinalstyrelsen. Då taxas utfärdande

påkallas, skall beredningen

tillika till medicinalstyrelsen avlämna

ett av beredningen och läkaren gemensamt

uppgjort förslag därtill eller, om

enighet mellan beredningen och läkaren

ej kunnat vinnas, av beredningen

och läkaren var för sig uppgjorda

förslag; dock skall vad sålunda stadgats

om förslag av läkaren icke tilllämpas,

om läkartjänsten är vakant.

Där ej annat i vederbörlig ordning

bestämts, skall taxan tillämpas från

och med månaden näst efter den, då

laga kraftägande beslut rörande taxans

utfärdande föreligger. Yäckes av be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskott du utlutande Nr SS.

:n

(Kungl. Maj-.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

redningen eller läkaren förslag om redningen eller läkaren förslag om

ändring i taxan, skall beredningen ändring i taxan, skall beredningen

göra anmälan därom hos medicinal- göra anmälan därom hos medicinalstyrelsen,

och skall i avseende å ge- styrelsen, och skall i avseende å genomförande

av sådan ändring vad som nomförande av sådan ändring vad som

är stadgat om taxas utfärdande i till- är stadgat om taxas utfärdande i tilllämpliga

delar lända till efterrättelse, lämpliga delar lända till efterrättelse.

Är läkaren icke underkastad sådan förpliktelse, som avses i andra stycket,

men finnas bestämmelser i ämnet erforderliga, bör den, som driver sjukhuset,

genom sjukhusberedningen och direktionen med läkaren träffa överenskommelse

i ämnet. Dylik överenskommelse må träffas att gälla för läkarens

tjänstetid eller för kortart; tid eller, där uppsägningsrätt förbehållits, till

dess den på grund av uppsägning upphör att äga giltighet.

13 §.

Vid lasarett eller sanatorium må jämte lasaretts- eller sanatorieläkare

underläkare anställas; dock må ny underläkartjänst ej inrättas utan Konungens

medgivande. I ansökan om sådant medgivande skall uppgift lämnas

om arbetets omfattning, de för tjänsten anslagna löneförmånerna och de villkor,

som för deras åtnjutande ansetts böra uppställas.

Underläkare tillsättes av medicinal- Underläkare tillsättes av medicinalstyrelsen

genom förordnande på viss styrelsen genom förordnande på viss

tid, som ej utan Konungens med- tid, som ej utan Konungens medgigivande

må överstiga tre år. Innan vande må överstiga tre år i sänder,

styrelsen företager tillsättning sfr ägan,

skall direktionen, i den mån enligt vederbörligen

meddelade bestämmelser behöriga

sökande anmält sig, under iakttagande

i tillämpliga delar av stadgandet

i 11 § 1 mom. andra stycket och

efter det skriftligt yttrande i ärendet

avgivits av vederbörande lasaretts- eller

sanatorieläkare, å förslag uppföra tre av

de sökande. Direktionen äger därjämte

att för behörig sökande avgiva förord

till tjänsten.

14 §''

År å odelat lasarett eller å viss, Är å odelat lasarett eller å viss,

under särskild lasarettsläkare ställd under särskild lasarettsläkare ställd

avdelning av lasarett mer än en un- avdelning av lasarett mer än en underläkare

anställd, må medicinalstyrel- derläkare anställd, må medicinalstyrelsen

efter därom av vederbörande låsa- sen efter därom av vederbörande lasarettsläkare

gjord, av direktionen till- rettsläkare gjord, av sjukhusberedningen

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

(Kungl. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

styrkt framställning förordna en av och direktionen tillstyrkt framställning

underläkarna att, med bibehållande förordna en av underläkarna att, med

av sina åligganden som underläkare, bibehållande av sina åligganden som

i egenskap av biträdande lasarettslä- underläkare, i egenskap av biträdande

kåre på eget ansvar handhava vården lasarettsläkare på eget ansvar handav

de sjuka å visst eller vissa sjuk- hava vården av de sjuka å visst eller

rum. vissa sjukrum.

Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning i avseende å

sanatorium.

15 §.

Läkare och sjukvårdspersonal, som Vid sjukhus anställda befattningsvunnit

stadigvarande anställning, skola havare, vilka vunnit stadigvarande anberättigas

att årligen utan minskning ställning, skola berättigas att årligen

av lönen erhålla semester under viss utan minskning av lönen erhålla setid,

vilken för läkare, som är ansvarig mester under viss tid, vilken för läkare,

för sjukvård å vederbörande sjukhus, som är ansvarig för sjukvård å vedericke

må bestämmas kortare än en börande sjukhus, icke må bestämmas

månad. kortare än en månad.

För åtnjutande av lön må ej, såvitt För åtnjutande av lön må ej, såvitt

angår läkare, som nyss sagts, utan angår läkare, som nyss sagts, utan

Konungens tillstånd uppställas villkor, Konungens tillstånd uppställas villkor,

varigenom läkaren förhindras att ut- varigenom läkaren förhindras att utöva

enskild praktik, som avser konsul- öva enskild praktik, som avser konsultation

på annan läkares kallelse, mot- tation på annan läkares kallelse, mottagning

för sjuka i läkarens bostad tagning för sjuka i läkarens bostad

eller behandling av sjuka i fall, där eller behandling av sjuka i fall, där

annan läkare icke finnes att tillgå eller den sjuke eljest icke skulle hava tillannan

läkare med den för den sjukes gång till läkare eller icke utan olägenbehandling

erforderliga specialutbild- het eller omgång kunna erhålla läkare

ningen icke utan olägenhet eller om- med den för den sjukes behandling

gång kan erhållas. erforderliga specialutbildningen.

16 §.

1. Intagning å sjukhus må ej ske för annan vård än sådan, varför sjukhuset

är inrättat; dock må å sjukhus, som är inrättat för allenast visst slag

av vårdbeliövande eller för allenast visst slag av behandling, intagning för

annat i 1 § omförmält ändamål ske, där särskilt trängande omständigheter

därtill föranleda.

Sjuk, vilken lider av sjukdom, som avses i 2 § 1 eller 6 mom. eller 24 §

i epidemilagen, må icke, ändå att fråga är om vård, varför sjukhus är inrättat,

där intagas, med mindre betryggande åtgärder mot smittans spridande

vidtagas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr HA.

:sa

(Kungl. Maj-.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Intagning av den, som lider av kronisk kroppssjukdom eller av sinnessjukdom,

må icke, ändå att fråga är om vård, som nyss sagts, äga rum, därest

sjukdomen skulle medföra avsevärt obehag för andra sjuka.

År sjukhus uppdelat på avdelningar med särskilda ansvariga läkare, skall

vad ovan stadgats om sjukhus äga motsvarande tillämpning å sådan avdelning.

2. Jämte vad i 1 mom. stadgats skall beträffande intagning å sjukstugor

och tuberkulossjukstugor gälla, att å sådant sjukhus ej utan särskilda skäl

må intagas annan vårdbeliövande än sådan, som med hänsyn till sjukstugans

utrustning och sjukstuguläkarens utbildning lämpligen kan där behandlas.

Person, som lider av könssjukdom i smittsamt skede, må intagas å sjukhus,

som nu är sagt, endast om det kan ske utan olägenhet.

17 §.

För den, som är intagen å sjukhus, erlägges legosängsavgift efter de

grunder och till det belopp, som fastställas av den, som driver sjukhuset.

18 §.

Se 19 §! Oavsett bestämmelsen i 17 § skall

beträffande beloppet av sådan ersätt•

ning för vård, som det jämlikt lagen

om fattigvården eller lagen om samhällets

barnavård åligger fattigvårdssamhälle

eller kommun att vidkännas,

gälla vad i sagda lagar finnes därom

stadgat.

Personer, som vårdas för könssjukdom

i smittsamt skede, skola oavsett

bestämmelserna i nämnda paragraf

njuta underhåll och övriga sjukhusförmåner

kostnadsfritt, såvida de äro

intagna å allmän sal eller å särskilt

rum, avsett för sjuka å sådan sal.

18 §. _ 19 §.

1. För sjukvård å lasarett eller sjuk- 1. För sjukvård å lasarett eller

stuga ansvarig läkare må icke mottaga sjukstuga ansvarig läkare måickemotsärskild

ersättning för åtgärd, som står taga särskild ersättning för åtgärd,

i omedelbart samband med intagning som står i omedelbart samband med

å eller utskrivning från sjukhuset, eller intagning å eller utskrivning från sjukför

undersökning, behandling eller huset, eller för undersökning, behandskötsel

av den, som vårdas å allmän ling eller skötsel av den, som vårdas

sal eller å särskilt rum, avsett för sjuka å allmän sal eller å särskilt rum, avsett

å sådan sal. År mera omfattande la- för sjuka å sådan sal.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 9 samt. 2 avd. 21 höft (Nr 35.) lins 28 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

boratorieundersökning nödvändig för bedömande

av frågan, huruvida inträdessökande,

som icke av annan läkare inremitterats

till sjukhuset, behöver där

intagas, må dock, där eg läkaren annorledes

förbundit sig, särskild ersättning

för dylik undersökning mottagas. Sådan

ersättning må icke överstiga vad som

bestämts i en för samtliga sjukhus av

ifrågavarande slag gemensam taxa, som

utfärdas av medicinalstyrelsen, och må

icke utgå i andra fall än som angivas

i taxan.

För undersökning, behandling eller

skötsel av person, vilken vårdas å halvenskilt

eller enskilt rum, må läkare,

som avses i första stycket, påfordra särskild,

med ^hänsyn till vårdens art och

den vårdades ekonomiska förhållanden

skälig ersättning. Ersättning, vilken

av sådan anledning utgår, må ej överskrida

vad som upptagits i en för

sjukhuset gällande taxa, vilken utfärdas

av medicinalstyrelsen. Har läkaren förbundit

sig att ombesörja vården utan

särskild ersättning eller eljest på villkor,

som äro för den betalningsskyldige

förmånligare, skall det lända till efterrättelse.

Innan medicinalstyrelsen utfärdar

taxa, som avses i andra stycket, har

styrelsen att därtill upprätta förslag,

varöver tillfälle skall lämnas sjuhusberedningen

att efter vederbörande läkares

hörande avgiva yttrande. Taxa må ej

utan synnerliga skäl göras olika för

sjukhus, som drivas av samma landsting.

Förklarar den, som är betalningsskyldig

för vård å enskilt eller halv enskilt

rum, sig anse fordrad ersättning

oskälig, må det belopp, som han på

sådan grund icke vill erlägga, ej ut
-

(Dtskottets förslag.)

I den mån ej mellan den, som driver

sjukhuset, och läkare, som avses i

första stycket, överenskommits, att läkaren

ej heller må mottaga särskild ersättning

för vård av person, som intagits

å halvenskilt eller enskilt rum, må

läkaren för undersökning, behandling

eller skötsel av sådan person mottaga

frivilligt tillbjuden ersättning; dock må

i intet fall ersättning för dylik åtgärd

begäras.

Det åligger medicinalstyrelsen att till

ledning för den, som vill erlägga ersättning,

varom i andra stycket förmäles,

utfärda en för sjukhuset avsedd taxa.

Angående upprättande och ikraftträdande

av samt ändring i sådan taxa

skall vad i 12 § stadgas rörande där

omförmäld taxa i tillämpliga delar

lända till efterrättelse.

2. För sjukvård å tuberkulossjukvårdsanstalt

ansvarig läkare må icke

mottaga särskild ersättning för åtgärd,

som avses i 1 mom. första eller andra

stycket.

3. Annan å sjukhus anställd personal

än läkare, som ovan sagts, må

icke fordra ersättning i någon form

för behandling eller skötsel av där

intagen person.

s. 35 Kontrollera mot PDF

indra lagutskottets utlåtande Nr 35.

35

(Kungl. Maj ds förslag.)

krävas i vidare mån än medicinalstyrelsen

godkänt detsamma. Mot medicinalstyrelsens

beslut i sådant ärende må

talan ej föras.

Angående ikraftträdande av taxa,

som avses i detta moment, skall vad i

12 § stadgats rörande där omförmäld

taxa äga motsvarande tillämpning.

2. För sjukvård å tuberkulossjukvårdsanstalt

ansvarig läkare må icke

mottaga särskild ersättning för åtgärd,

som avses i 1 mom. första eller andra

stycket.

3. Annan å sjukhus anställd personal

än läkare, som ovan sagts, må

icke fordra ersättning i någon form

för behandling eller skötsel av där

intagen person.

19 §.

Oavsett bestämmelserna i 17 och 18§§

skall beträffande beloppet av sådan

ersättning för vård, som det jämlikt

lagen om fattigvården eller lagen om

samhällets barnavård åligger fattigvårdssamhälle

eller kommun att vidkännas,

gälla vad i nämnda lagar finnes

därom stadgat.

Personer, som vårdas för könssjukdom

i smittsamt skede, skola oavsett

bestämmelserna i nämnda paragrafer

njuta underhåll och övriga sjukhusförmåner

kostnadsfritt, såvida de äro

intagna å allmän sal eller å sådant

särskilt rum, som i 6 § sista stycket

sägs.

20

Konungen äger att beträffande sjukhus

meddela bestämmelser

1) om inspektion;

2) om direktions verksamhet;

(Utskottets förslag.)

Se 18 §!

§•

Konungen äger att beträffande sjukhus

meddela bestämmelser

1) om inspektion;

2) om direktions verksamhet;

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

(Kungl. Maj-.ts förslag.)

3) om tillsättande ocli entledigande

av andra befattningshavare än ansvariga

läkare och underläkare;

4) om ledighet för befattningshavare

och tillfälligt uppehållande av

befattning;

5) om befattningshavarnas åligganden;

samt

6) om de handlingar, som skola

avlämnas vid intagning, och om den

ordning, vari sådan skall ske.

(Utskottets förslag.)

3) om upprättande av förslag till

underläkartjänst;

4) om tillsättande och entledigande

av andra befattningshavare än ansvariga

läkare och underläkare;

5) om ledighet för befattningshavare

och tillfälligt uppehållande av befattning;
6)

om befattningshavarnas åligganden;

samt

7) om de handlingar, som skola avlämnas

vid intagning, och om den

ordning, vari sådan skall ske.

Övergångsbestämmelser.

21 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1929.

Genom denna lag upphäves vad i lasarettsstadgan den 18 oktober 1901

(nr 83), sjukstugestadgan den 18 oktober 1901 (nr 84), tuberkulossjukhusstadgan

den 17 december 1915 (nr 613) och tuberkulossjukstugustadgan den

17 december 1915 (nr 614) eller eljest i lag eller författning finnes stadgat,

som strider mot denna lag.

22 §.

Jämväl efter lagens ikraftträdande skall, i den mån ej Konungen annorledes

förordnar, inom varje landstingsområde, så ock i stad, som ej deltager i

landsting, finnas särskild av landstinget eller staden driven upptagningsanstalt

för sinnessjuka eller ock vid något av landstinget eller staden drivet

sjukhus vara anordnad avdelning för tillfällig vård av sådana sjuka. Å sådan

sjukvårdsinrättning skola bestämmelserna i denna lag i tillämpliga delar

lända till efterrättelse.

Till ansvarig läkare vid anstalt eller avdelning, som ovan sagts, må direktionen

för viss tid antaga legitimerad läkare, vilken av medicinalstyrelsen

förklarats därtill kompetent.

23 §.

1. Bestämmelserna i 6 § sista stycket skola icke äga tillämpning i avseende

å sjukhus, som inrättats före den 1 januari 1929.

2. Taxa, som i 12 § sägs, må utfärdas redan före den 1 januari 1929.

De taxor, som avses i 18 §, skola Taxa, som avses i 19 §, skall av

av medicinalstyrelsen utfärdas i god medicinalstyrelsen utfärdas i god tid

tid före sagda dag. före sagda dag.

I den mån det erfordras för nu omförmälda taxors utfärdande skola bestämmelserna

i 3 och 4 §§ genast träda i tillämpning.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr So.

37

(Kungl. Majds förslag.) (Utskottets förslag.)

24 §.

De särskilda, mot denna lag stridande bestämmelser, som före den 1

januari 1929 blivit av Konungen eller med Konungens bemyndigande utfärdade

för vissa sjukhus, så ock bemyndigande, som nyss sagts, skola

fortfarande vara gällande, och må beträffande de ämnen, som nämnda bestämmelser

avse, i hittills gällande ordning för sagda sjukhus meddelas de

föreskrifter, som må finnas lämpliga, Konungen obetaget att återkalla eller

inskränka meddelat bemyndigande.

2ö §.

Å sjukstuga, som den 1 januari 1929 har större antal vårdplatser än som

jämlikt 6 § tredje stycket är utan särskilt medgivande tillåtet, må intill den

1 januari 1930 utan sådant medgivande det förstnämnda dag förefintliga

platsantalet bibehållas.

Lämnas medgivande, som i 6 § tredje stycket sägs, beträffande sjukstuga,

varom i första stycket av denna paragraf förmäles, och är sjukstuguläkaren

förordnad för viss tid och i följd därav icke pliktig att avgå vid den tidpunkt,

från vilken medgivandet skall lända till efterrättelse, må med tillämpningen

av 11 § 2 mom. första stycket anstå, till dess den tid, för vilken läkaren

förordnats, gått till ända.

26 §''

Vad i allmän författning finnes stadgat om tuberkulossjukhus, som drives

av landsting eller kommun, skall efter denna lags ikraftträdande tillämpas å

sanatorium.

27

Lasaretts-, sjukstuga- eller tuberkulossjukstuguläkare,

som den 1 januari 1929

är ledamot av vederbörande direktion,

må kvarstå i sagda befattning, till dess

den tid, för vilken lian blivit vald, gått

till ända.

Sanatorieläkare, som enligt hittills

gällande bestämmelser nämnda dag är

ledamot av vederbörande direktion, är

icke fliktig att avgå från befattningen

förrän med utgången av det år, då nästa

gång nyval av direktionsledamöter skall

äga rum.

Vad i första stycket stadgas skall

tillämpas jämväl å annan vid sjukhus

anställd befattningshavare än ovan

nämnts.

§•

Vid sjukhus anställd befattningshavare,

som på grund av val eller

bestämmelse, vilken upphävts genom

denna lag, den 1 januari 1929 är ledamot

av sjukhusets direktion, må kvarstå

i direktionen till och med utgången av

år 1929.

Den, som eljest å nämnda dag på

grund av val är ledamot av sjukhusdirektion,

är, ändå att valet avser längre

tid, pliktig att avgå från sin befattning

med utgången av år 1929.

28 §''

Har sjukstuguläkare före den 1 januari 1929 antagits på förordnande tills

vidare, skall vad i 11 § 2 mom. stadgats om uppsägningstid icke tillämpas.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

B) att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla, att vid utfärdandet av

stadga angående lasarett, sjukstugor och tuber kulossjukvårdsanstalter (sjukhusstadga)

hänsyn måtte tagas till vad i utskottets betänkande anförts rörande

det vid propositionen fogade utkastet till sådan stadga; samt

C) att de i anledning av förevarande proposition väckta motionerna, i den

mån de icke kunna anses besvarade genom vad utskottet ovan hemställt,

icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 10 maj 1928.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Westman, Öst er ström, greve Spens, Sigfrid Hansson,

Sundberg, Berglund*, Petrén och Stenberg;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Öberg*, Hage, Magnusson i

Skövde, Holmström i Stockholm, Andersson i Rasjön, Gardell i Gans och Hedvall.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer

1) av herrar Magnusson i Kalmar, Hage, Holmström i Stockholm och Hedvall,

vilka reserverat sig mot vissa delar av motiveringen samt dessutom

ansett, att utskottet under hänvisning till den i motionen II: 449 anförda

motiveringen borde ha beträffande 6 och 8 §§ föreslagit följande ändringar

i Kungl. Maj:ts förslag, nämligen

att 6 § första stycket skulle erhålla följande lydelse: Vid sjukhus skall

—--- kan beredas densamma, och bör tjänstgöringen och arbetet ordnas så

att man, så långt möjligt är, undviker att överskrida en genomsnittlig arbetstid

av 8 timmar per dag.

samt att ur 8 § andra stycket satsen: »av vilka en bör vara läkare» måtte

borttagas.

Reservanterna anse också, att utskottet borde ha vid behandlingen av

propositionen föreslagit sådana ändringar i densamma, att man därigenom

kunnat tillmötesgå ett i motion framställt yrkande om att lagen och sjukhusstadgan

måtte kompletteras och utformas på sådant sätt, att ett likartat

rättsskydd samt lika rätt att till högre myndighet (eventuellt förvaltningsutskott

eller annan styrelse) hänskjuta det slutliga avgörandet av frågor rörande

antagande och avskedande beredes såväl e^onomipersonal (inklusive

sysslomän) som SjMliwc/.spersonal.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35. 39

Ifrågavarande yrkande riktar sig mot den olikhet, som enligt propositionen

föreligger i fråga om sjukvårdspersonalens och ekonomipersonalens klagorätt.

Enligt förevarande paragraf, jämförd med 39 § i stadgeutkastet, kan

klagan över entledigande av sjukvårdspersonal föras hos medicinalstyrelsen

och Kungl. Maj:t, under det att rätt att klaga över direktionens beslut att

entlediga syssloman eller till kontors- eller ekonomipersonalen hörande be*

fattningshavare enligt förevarande paragraf, jämförd med 30 och 41 §§ i

stadgeutkastet, icke medgivits, vilket torde innebära, att nämnda ekonomipersonal

saknar såväl klagorätt som förhandlingsrätt.

Det finnes enligt reservanternas mening ingen anledning att på detta sätt

åstadkomma olika bestämmelser för olika slag av personal, då det ena slaget

är lika nödvändigt för drivande av ett sjukhus som det andra.

Hela denna fråga om besvärsrätten har emellertid, som här ovan antytts,

ett visst sammanhang med kravet på förhandlingsrätt för personalen, vilket

krav i motion II: 449 framförts under 8 § i lagen. Med hänsyn härtill anse

reservanterna, att utskottet borde ha hemställt,

att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t

hemställa, att Kungl. Maj:t måtte låta utreda huruvida, eventuellt

genom lag, må stadgas, att sjukhuspersonal genom förhandlingsordning

eller på annat sätt må få en fastslagen rätt

att få frågor om anställning, avskedande och avlöning upptagna

till prövning och behandling.

2) av herrar Magnusson i Kalmar, Öberg och Andersson i Rasjön, vilka

ansett,

att i fråga om 18 och 19 §§ utskottets motivering bort hava följande

lydelse:

18 och 19 §§.

I den--— —----ersättningsfrågan.

Det — —-------sjukhus.

Utskottet — — — — — — — — sådan. Enligt vad som inhämtats är

praxis i förevarande hänseende skiftande. Å ena sidan torde förekomma

fall, där lasarettsläkaren erhåller en icke obetydlig del av sina inkomster

genom frivilliga avgifter från patienterna, under det att å andra sidan på

vissa orter ersättningar i nu åsyftad form aldrig eller blott undantagsvis

förekomma. När i propositionen föreslagits en uttrycklig rätt för läkaren

ej blott att mottaga utan jämväl att fordra ersättning av patienter å enskilda

och halvenskilda rum å lasarett och sjukstugor, kommer detta onekligen att

medföra en utvidgning av systemet i jämförelse med rådande förhållanden.

I den av herr Brännberg m. fl. väckta motionen, II: 488, har yrkats generellt

förbud för ansvarig läkare såväl att fordra som att mottaga någon ersättning

av sjukhusets patienter. I motionerna I: 264 av herr H. Andersson

samt II: 439 av herr Lindberg har föreslagits, att läkare skulle äga rätt att

Motioner.

Utskottet.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

fordra ersättning av patienter å enskilda oeli halvenskilda rum, endast där

han av sjukvårdsanstaltens ägare erhållit uttrycklig rätt därtill.

Medicinalstyrelsen har i här omhandlade fråga bl. a. anfört, att det vore ur alla

synpunkter riktigast, att ingen å lasarett intagen patient får avfordras någon

betalning utöver legosängsavgiften, varför nu gällande bestämmelser borde

bibehållas och naturligtvis även efterlevas. Med bibehållande av nuvarande

bestämmelser angående förbud för lasarettsläkare att avfordra patienterna å

enskilt och halvenskilt rum särskilt läkararvode borde följa en rätt allmän

löneförhöjning för lasarettsläkarna. Då det emellertid kunde antagas, att

landstingen under en avsevärd tid framåt ej skulle vara hågade att i erforderlig

grad höja lasarettsläkarnas löneförmåner, måste medicinalstyrelsen i huvudsak

biträda de sakkunnigas förslag i berörda avseende, dock under den bestämda

förutsättningen, att det föreslagna systemet med särskilt läkararvode

från vissa jiatienter å lasaretten endast vore en tillfällig anordning, som

snarast möjligt åter borde försvinna. Så snart ett landsting nöjaktigt reglerat

lasarettsläkarnas löner, borde stadgans bestämmelser i denna punkt utan

vidare omgång upphävas beträffande samtliga lasarett inom landstingsområdet.

I fråga om sanatorieläkarna förordar styrelsen ett bibehållande av

nuvarande ersättningsregler.

Svenska landstingsförbundet, som uttalar tvekan rörande möjligheterna

att nu komma fram till en tillfredsställande reglering av förhållandena på

hithörande område, anför i principfrågan bland annat:

»Mindre lätt är det däremot att förlika sig med de särskilda arvodesbestämmelserna

för patienter å halvenskilt och enskilt rum. Det måste nämligen

till en början under alla förhållanden te sig mindre tilltalande, att i

tider, då man på andra områden så vitt möjligt söker avveckla sportelsystem,

på förevarande område införa lagbestämmelser om ett sådant, även om man

å andra sidan kan säga, att ett av lag eller förordning reglerat sportelsystem

är bättre än ett helt och hållet oreglerat. För var och en, som icke är vän

av sportelsystem men som samtidigt icke genom eu oproportionerlig nedskärning

av lasarettsläkarens inkomster vill riskera en sänkning av denna

läkarkårs höga standard, måste den enda naturliga och fullt riktiga lösningen

av denna fråga innebära förbud mot all extra ersättning åt läkaren samtidigt

med en kraftig höjning av hans från landstinget utgående löneförmåner, varvid

landstinget åtminstone delvis kunde få sina höjda utgifter ersatta genom

en allmän höjning av legosängsavgifterna för patienter å enskilt rum. Av

allt att döma torde jämväl de sakkunniga haft de största sympatierna för en

dylik lösning.»

Utskottet, som ansluter sig till de synpunkter, som anförts i motionen

II: 448, har icke kunnat godtaga den i propositionen föreslagna anordningen.

Det synes uppenbart, att sagda anordning icke kommer att leda till

det av medicinalstyrelsen uttalade önskemålet, att systemet med särskilt

läkararvode från vissa patienter snarast möjligt borde försvinna, utan i

stället medföra, att systemet ytterligare utvidgas och befästes. Utskottet

finner sig i stället böra förorda, att som huvudprincip i lagen införes förbud

för de ansvariga sjukhusläkarna att mottaga särskilda honorar och att alltså

i detta hänseende likställighet åvägabringas emellan patienter å enskilda rum

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Andra lagutskottets utlåtande Nr Hd.

och å allmän sal. Givetvis förutsätter en dylik anordning eu höjning av

läkarnes löner, men landstingen torde icke vara obenägna att så långt skäligt

iir lämna sin medverkan härtill.

Då det emellertid kan tänkas att för vissa sjukhus, exempelvis de i samband

med läkarutbildningen anordnade klinikerna eller de större Stockholm

ssjukhusen praktiska skäl i något fall kunna tala för ett system liknande

det i propositionen föreslagna, har utskottet genom införande av

dispensmöjlighet velat hålla eu utväg öppen härtill.

Det torde vara självfallet, att de läkare, som vid lagens ikraftträdande

inneha tjänst som ansvariga läkare vid sjukhus, icke annat än efter överenskommelse

med sjukhusets ägare kunna förbjudas mottaga frivilligt tillbjuden

ersättning av enskilda rumspatienter, och för att klargöra detta bör en särskild

paragraf fogas till övergångsbestämmelserna.

I fråga om sättet — — — — —• — — medicinalstyrelsen.

Vid taxans utformande------— enskilt rum.

Vad härefter — —-----— propositionen.

Ett godtagande av vad här förordats föranleder viss jämkning i 19 §.

att 12, 18, 19 och 23 §§ i utskottets förslag bort avfattas på följande

sätt:

12 §.

[— propositionen).

18 §.

1. Vid sjukhus anställd läkare må ej, i den mån ej annat följer av 3

mom. i denna paragraf, mottaga särskild ersättning för åtgärd, som står i

omedelbart samband med intagning å eller utskrivning från sjukhuset eller

för undersökning, behandling eller skötsel av den, som vårdas å sjukhuset.

2. Annan å sjukhus anställd personal än läkare må icke fordra ersättning

i någon form för behandling eller skötsel av där intagen person.

3. På ansökan av den, som driver sjukhus, äger Konungen att, där särskilda

skäl därtill föranleda, medgiva, att för sjukvård å sjukhuset ansvarig

läkare må för undersökning, behandling eller skötsel av person, vilken vårdas

å halvenskilt eller enskilt rum, påfordra särskild, med hänsyn till vårdens

art och den vårdades ekonomiska förhållanden skälig ersättning. Ersättning,

vilken av sådan anledning utgår, må ej överskrida vad som upptagits

i en för sjukhuset gällande taxa, vilken utfärdas av medicinalstyrelsen.

Angående upprättande och ikraftträdande av samt ändring i sådan taxa

skall vad i 12 § stadgas rörande där omförmäld taxa i tillämpliga delar

lända till efterrättelse.

Förklarar den, som är betalningsskyldig för vård å halvenskilt eller enskilt

rum, sig anse fordrad ersättning oskälig, må det belopp, som han på

sådan grund icke vill erlägga, ej utkrävas i vidare mån än medicinalstyrelsen

godkänt detsamma. Mot medicinalstyrelsens beslut i sådant ärende

må talan ej föras.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 9 saml. 2 avd. 21 höft. (Nr 35.) nos 88 4

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

19 §.

Oavsett bestämmelserna i 17 och 18 §§ skall beträffande beloppet av sådan

ersättning för vård, som det jämlikt lagen om fattigvården eller lagen om

samhällets barnavård åligger fattigvårds samhälle eller kommun att vidkännas,

gälla vad i sagda lagar finnes därom stadgat.

Personer, som vårdas för könssjukdom i smittsamt skede, skola oavsett

bestämmelserna i nämnda paragrafer njuta underhåll och övriga sjukhusförmåner

kostnadsfritt, såvida de äro intagna å allmän sal eller å särskilt

rum, avsett för sjuka å sådan sal.

23 §.

1. Bestämmelserna i 6 § sista stycket skola icke äga tillämpning i avseende

å sjukhus, som inrättats före den 1 januari 1929.

2. Taxa, som i 12 § sägs, må utfärdas redan före den 1 januari 1929.

Taxa, som avses i 18 §, skall, där det påkallas, av medicinalstyrelsen

utfärdas i god tid före sagda dag.

I den mån det erfordras för nu omförmälda taxors utfärdande skola bestämmelserna

i 3 och 4 §§ genast träda i tillämpning.

samt att till utskottets förslag bort fogas en ny paragraf av följande

lvdelse:

29 §.

I fråga om läkare, som den 1 januari 1929 är ansvarig för sjukvård å sjukhus,

skola bestämmelserna i 18 § 1 mom., där ej annat avtalas, äga tillämplighet

allenast beträffande åtgärd, som står i omedelbart samband med intagning å eller

utskrivning från sjukhuset eller avser undersökning, behandling eller skötsel

av den, som vårdas å allmän sal eller å särskilt rum, avsett för sjuka å

sådan sal. I övrigt skall i fråga om läkare, som nyss sagts, gälla, att han,

i den mån ej annorlunda överenskommes mellan läkaren och sjukhusberedningen,

må mottaga frivilligt tillbjuden ersättning för undersökning, behandling

eller skötsel av den, som vårdas å halvenskilt eller enskilt rum; dock

må i intet fall ersättning för dylik åtgärd begäras.

3) av herr Magnusson i Skövde, som anfört följande:

»Frågan om extra ersättning till läkarna från patienter, som vårdas å enskilda

eller halvenskilda rum, är synnerligen svårlöst. Även om man sympatiserar

med tanken på generellt förbud för mottagande av sådan ersättning,

lär man ej kunna förneka, att en sådan åtgärd är vansklig att genomföra

och kan leda till en del ej önskvärda konsekvenser. Utskottets förslag med

en rådgivande taxa, som får överskridas, synes mig däremot endast innebära

ett lagfästande av nu rådande osympatiska förhållanden. Av dessa skäl

har jag funnit av Kungl. Maj:t föreslagna åtgärd med en bestämd taxa innebära

den säkraste och under förhandenvarande förhållanden lämpligaste

lösningen.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

På grund av vad sålunda anförts hemställer jag,

att nedanstående paragrafer i lagen om vissa av landsting

eller kommun drivna sjukhus måtte erhålla följande lydelse:.

12 §.

(= propositionen).

18 §.

1. För sjukvård å lasarett eller sjukstuga ansvarig läkare må icke mottaga

särskild ersättning för åtgärd, som står i omedelbart samband med intagning

å eller utskrivning från sjukhuset, eller för undersökning, behandling eller

skötsel av den, som vårdas å allmän sal eller å särskilt rum, avsett för sjuka

å sådan sal.

För undersökning, behandling eller skötsel av person, vilken vårdas å

halvenskilt eller enskilt rum, må läkare, som avses i första stycket, påfordra

särskild, med hänsyn till vårdens art och den vårdades ekonomiska förhållanden

skälig ersättning. Ersättning, vilken av sådan anledning utgår, må

ej överskrida vad som upptagits i eu för sjukhuset gällande taxa, vilken utfärdas

av medicinalstyrelsen. Har läkaren förbundit sig att ombesörja vården

utan särskild ersättning eller eljest på villkor, som äro för den betalningsskyldige

förmånligare, skall det lända till efterrättelse.

Innan medicinalstyrelsen utfärdar taxa, som avses i andra stycket, har

styrelsen att därtill upprätta förslag, varöver tillfälle skall lämnas sjukhusberedningen

att efter vederbörande läkares hörande avgiva yttrande. Taxa

må ej utan synnerliga skäl göras olika för sjukhus, som drivas av samma

landsting.

Förklarar den, som är betalningsskyldig för vård å enskilt eller halvenskilt

rum, sig anse fordrad ersättning oskälig, må det belopp, som han på

sådan grund icke ville erlägga, ej utkrävas i vidare mån än medicinalstyrelsen

godkänt detsamma. Mot medicinalstyrelsens beslut i sådant ärende

må talan ej föras.

Angående ikraftträdande av taxa, som avses i detta moment, skall vad i

12 § stadgats rörande där omförmäld taxa äga motsvarande tillämpning.

2. För sjukvård å tuberkulossjukvårdsanstalt ansvarig läkare må icke

mottaga särskild ersättning för åtgärd, som avses i 1 mom. första eller andra

stycket.

3. Annan å sjukhus anställd personal än läkare, som ovan sagts, må icke

fordra ersättning i någon form för behandling eller skötsel av där intagen

person.

19 §.

Oavsett bestämmelserna i 17 och 18 §§ skall beträffande beloppet av

sådan ersättning för vård, som det jämlikt lagen om fattigvården eller lagen

om samhällets barnavård åligger fattigvårdssamhälle eller kommun att vidkännas,

gälla vad i sagda lagar finnes därom stadgat.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

Personer, som vårdas för könssjukdom i smittsamt skede, skola oavsett

bestämmelserna i nämnda paragrafer njuta underhåll och övriga sjukhusförmaner

kostnadsfritt, savida de äro intagna a allmän sal eller å särskilt

rum, avsett för sjuka å sådan sal.

23 §.

1. Bestämmelserna i 6 § sista stycket skola icke äga tillämpning i avseende

å sjukhus, som inrättats före den 1 januari 1929.

2. Taxa, som i 12 § sägs, må utfärdas redan före den 1 januari 1929.

Taxa, som avses i 18 §, skall av medicinalstyrelsen utfärdas i god tid

före sagda dag.

I den mån det erfordras för nu omförmälda taxors utfärdande skola bestämmelserna

i 3 och 4 §§ genast träda i tillämpning.»

4) av herr Hage, som ansett, att utskottet bort ifråga om 3 och 38 §§

i utkastet till stadgan på ett mera tillmötesgående sätt ha behandlat det

yrkande, som rörande nämnda paragrafer göres i motion It: 449. Till stöd

härför anföres följande:

I nämnda paragrafer finnes en bestämmelse om anställande av prästman

vid lasarett. Den prästman, som på grund av denna bestämmelse anställes,

blir alltid en statskyrko^rint. Detta förhållande har en eller annan gång

diskussionsvis påtalats, då man gjort gällande, att det vore rimligt, att bestämmelserna

om anställande av prästman vore så utformade, att varje trosbekännare

bland patienterna kunde, så långt det vore möjligt, beredas tillfälle

att anlita prästman, tillhörande den religions- eller sektbildning, som

han själv önskade, samt att icke-statskyrkopräst erhölle samma rätt att hålla

predikan inom sjukhus’ område som statskyrkopräst.

Då en sådan uppfattning väl överensstämmer med religionsfrihetens princip,

anser reservanten, att utskottet vid avgivande av sitt yttrande om ovannämnda

stadga borde ha uttalat sig för

att Kung}. Maj:t måtte överväga, om ej 3 och 38 §§ i stadgan

kunde så utformas, att landsting finge möjlighet att giva anslaget

till prästmans anställande vid lasarett i den form, att

hela eller någon del av anslaget finge utgå till prästmän, tillhörande

olika trossamfund, vilka tillkallades på begäran av

patient eller som anlitades för gudstjänsts hållande m. m.

Stockholm, K. L,. Beckmans Boktr., 1928.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1928:251 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus dels ock i ämnet vä a1 i texten