Utlåtande i anledning av väckt motion med förslag till förordning angående moderskapsunderstöd åt kvinnor i visst industriellt urbete.
1928-02-16 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1928:5, Utlåtande i anledning av väckt motion med förslag till förordning angående moderskapsunderstöd åt kvinnor i visst industriellt urbete.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
8
Andra lagutskottets utlåtande Nr 5.
Jtr 5.
Ankom till riksdagens kansli den 16 februari 1928 kl. 1 e. in.
Utlåtande i anledning av väckt motion med förslag till förordning
angående moderskapsunderstöd åt kvinnor i visst industriellt
urbete.
I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 291,
vilken behandlats av andra lagutskottet, har fru Vessman m. fl, hemställt,’
att riksdagen måtte besluta antaga följande förslag till
Förordning
angående moderskapsunderstöd åt kvinnor i visst industriellt arbete.
Härigenom förordnas som följer:
1
Kvinna, som i följd av stadgandet i 19 § första stycket i lagen om arbetarskydd
i anledning av barnsbörd är förhindrad att arbeta eller som med stöd
av andra stycket i samma paragraf avhåller sig från arbete, som omförmäles
i 15 § samma lag, skall, därest hon under minst tre månader närmast
före barnsbörden använts till arbete av i sistnämnda lagrum avsedd beskaffenhet,
för den tid hon sålunda icke deltager i arbetet vara berättigad
till moderskapsunderstöd i enlighet med vad nedan stadgas.
Hai kvinna, som under nyssnämnda tid före barnsbörden använts till
arbete som förut sagts, nödgats lämna arbetet till följd av olycksfall, sjukdom,
arbetsbrist eller annan omständighet, varöver hon icke kunnat råda,
skall detta icke utgöra hinder för att för henne uppkommer rätt till moderskapsunderstöd,
därest hon, såvida arbetet fortfarit, jämlikt första stycket
skulle hava inom en månad från arbetets avbrytande vunnit dylik rätt.
2 §•
Understöd, som i denna förordning avses, bestrides av statsmedel samt
bestämmes och utgives av riksförsäkringsanstalten; dock skall anstalten äga
att med registrerad sjukkassa träffa avtal därom att kassan skall inom sitt
verksamhetsområde eller viss del därav, mot vederlag av anstalten, i förhållande
till denna övertaga skyldigheten att bestämma och utgiva understöd
enligt denna förordning.
4
Andra lagutskottets utlåtande Nr 5.
3 $.
Understöd utgår för en tid av två veckor närmast före och sex veckor
närmast efter barnsbörden, dock endast för tid, då kvinnan avhåller sig
från förvärvsarbete.
Dör kvinna, som åtnjuter understöd, upphör detta att utgå.
4 §.
Understöd utgår för varje dag under tid, då kvinna är berättigad till
sådan förmån, med belopp bestämt i förhållande till kvinnans årliga arbetsförtjänst
på sätt i 6 § i lagen om försäkring för olycksfall i arbete finnes
stadgat angående beloppet av hel sjukpenning.
Beträffande beräkning av den årliga arbetsförtjänsten skall vad i 9 § i
nämnda lag stadgas äga motsvarande tillämpning.
5
Åtnjuter kvinna, som äger rätt till understöd enligt denna förordning,
ersättning på grund av olycksfall i arbete eller uppbär hon av allmänna
medel eller från arbetsgivaren underhåll eller avlöning för tid, då jämlikt
3 § moderskapsunderstöd skall utgå, skall från understödet avdragas vad
kvinnan sålunda uppbär för motsvarande tid.
Beredas kvinnan genom underhållet eller avlöningen naturaförmåner
såsom bostad eller fritt uppehälle, skall avdraget för dylika förmåner beräknas
efter de i orten gällande priser eller efter andra grunder som finnas
tillämpliga.
6
Ansökan om understöd skall av kvinnan eller, på anmodan, av annan för
hennes räkning skriftligen göras hos riksförsäkringsanstalten eller ock hos
sjukkassa, som har att utgiva understödet. Ansökan bör efter barnets födelse
eller efter det kvinnan i enlighet med 19 § andra stycket i lagen om arbetarskydd
på grund av förestående nedkomst erhållit ledighet från sitt arbete
göras utan uppskov; sker ansökan före nu avsedd tidpunkt, skall den upptagas
till slutlig prövning först sedan ledighet erhållits eller barnet blivit
fött. Då ansökan skett före barnsbörden, skall efter barnets födelse bevis
om denna utan uppskov insändas. Ansökan, som göres mera än ett år efter
bamsbörden, föranleder icke någon åtgärd.
Då kvinna i följd av stadgande i 19 §> i lagen om arbetarskydd erhållei
ledighet från arbete, åligger det arbetsgivaren eller den som å hans vägnar
förestår arbetet att ofördröjligen därom göra anmälan hos riksförsäkringsanstalten
eller hos sjukkassa, som har att till kvinnan utgiva understöd enligt
denna förordning, ävensom att lämna uppgift rörande kvinnans föregående
anställningstid och hennes avlöning.
Föreligger veterligen förhållande som i 5 § avses, skall upplysning därom
lämnas i ansökan eller anmälan enligt denna paragraf.
Andra laautskottets utlåtande Nr 5
7 §•
Beslut i anledning av gjord ansökan om understöd skall så fort ske kan
skriftligen meddelas kvinnan eller den, som för hennes räkning gjort ansökningen.
Beslutet skall utan hinder av förd klagan tills vidare lända till
efterrättelse.
Sedan riksförsäkringsanstalten eller vederbörande sjukkassa erhållit underrättelse
om barnsbörd eller ledighet som avses i 6 §, skall anstalten eller sjukkassan,
ändå att ansökan om understöd ej blivit gjord, bestämma det understöd
som enligt denna förordning skall utgivas.
Kan ej med ledning av inkomna handlingar eller eljest erhållna upplysningar
genast avgöras, huruvida understöd bör utgå, skall om sannolika skäl
därtill finnas understöd ändock provisoriskt utgivas. Kan ej med ledning
av erhållna upplysningar understödets storlek genast bestämmas, utgives provisoriskt
skäligt belopp. Understöd som enligt vad nu är sagt blivit provisoriskt
bestämt utgives utan aterbetalningsskyldighet, därest sedermera understödet
bestämmes till lägre belopp eller understöd finnes icke böra utgå.
Arbetsgivaren är pliktig att när som helst på därom framställd begäran
till riksförsäkringsanstalten, vederbörande sjukkassa eller försäkringsrådet
lämna sådan uppgift om arbetet, som må erfordras för bestämmande av huruvida
detsamma är av sådan art, som avses i 15 § i lagen om arbetarskydd.
Riksförsäkringsanstalten, så ock vederbörande sjukkassa äger att i den
mån sådant ma vara nödigt för bestämmande av understödsbelopp, taga del
av arbetsgivares avlöningslistor och förteckningar. Enahanda befogenhet
tillkommer jämväl försäkringsrådet.
8 §.
Understöd utbetalas i efterskott å sista dagen i varje kalendervecka.
Därest kvinnan befinner sig i nödställd belägenhet, må understödet på begäran
utgivas förskottsvis, dock icke någon gång för längre tid än en vecka.
9 §.
Rätt till understöd enligt denna förordning kan icke överlåtas och må
förty ej för gäld tagas i mät.
10 §.
Försummar arbetsgivare eller arbetsföreståndare att fullgöra i 6 § härovan
stadgad anmälningsskyldighet eller annan förpliktelse, som på grund
av stadgandet i 7 § fjärde stycket åligger honom, straffes med böter från
och med fem till och med två hundra kronor.
Lämnar någon i ansökan eller anmälan, som i 6 § avses, eller i uppgift,
som i 7 § fjärde stycket sägs, veterligen oriktigt eller ofullständigt meddelande,
böte från och med tjugofem till och med ett tusen kronor, där ej
förseelsen enligt allmänna strafflagen bör beläggas med strängare straff.
6
Andra lagutskottets utlåtande Nr 5.
11 *.
Förseelse som i 10 § avses skall åtalas vid allmänna underrätten i den
ort, där den tilltalade har sitt bo och hemvist.
Böter som ådÖmas enligt denna förordning tillfalla kronan. Saknas tillgång
till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmän strafflag.
12 §.
Närmare föreskrifter angående ordningen för ansökan och anmälan enligt
denna förordning samt för utbetalning av moderskapsunderstöd, så ock beträffande
tillämpningen i övrigt av förordningen, meddelas av Konungen
eller, efter Konungens bemyndigande, av försäkringsrådet eller riksförsäkringsanstalten.
13 §.
Över beslut av riksförsäkringsanstalten eller av sjukkassa rörande understöd
eller eljest rörande tillämpning av någon i denna förordning given bestämmelse
må klagan föras hos försäkringsrådet genom besvär i den ordning,
som i lagen om försäkring för olycksfall i arbete finnes för där avsedda
fall stadgad.
Försäkringsrådet äger, ändå att klagan icke förts eller framställning gjorts,
till prövning upptaga ärende som i denna paragraf avses.
Försäkringsrådets beslut meddelas kostnadsfritt.
över försäkringsrådets beslut må klagan ej föras.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1929. Understöd utgår icke i
anledning av barnsbörd, som inträffat före nämnda dag.
Beträffande vad av motionärerna anförts till stöd för ifrågavarande hemställan
får utskottet hänvisa till motionens innehåll.
Fråga™ be- Frågan om moderskapsunderstöd åt kvinnor i visst industriellt arbete före
handling
vid till behandling vid 1926 års riksdag genom en av Kungl. Maj:t i ären1936
års riks- . .
dag, det avgiven proposition nr 112.
Kungl. Maj:ts förslag i ämnet anknöt sig direkt till stadgandet i 19 § i
lagen om arbetarskydd att kvinna, som fött barn, icke må användas i sådant
arbete som avses i nämnda lag under de sex första veckorna efter barnsbörden,
därest icke med läkarbetyg styrkes, att hon utan men för sig eller
barnet tidigare kan börja arbetet. I nämnda paragraf stadgas därjämte att
om kvinna, som användes i arbete av förevarande art, företer intyg av läkare
eller barnmorska att hon med sannolikhet kan vänta sin nedkomst
inom två veckor, ledighet från arbetet ej må förvägras henne. I propositionen
framhölls, att då statsmakterna genom ett dylikt förbud i görligaste
mån sökt att i samhällets intresse undanröja de faror, som särskilt det industriella
arbetet innebär för den medellösa kvinnans moderskap, det synts
uppenbart att det allmänna även borde genom lämpligt avvägda understöd
Andra lagutskottets utlåtande Nr 5. 7
ekonomiskt säkerställa kvinnan under den tid yrkesarbetet vore henne förbjudet.
Understödet föreslogs skola utgå under eu tid av två veckor närmast före
och sex veckor närmast efter barnsbörden och fastställas enligt samma grunder
som beloppet av hel sjukpenning enligt lagen om försäkring för olycksfall
i arbete, motsvarande omkring två tredjedelar av kvinnans dagliga arbetsförtjänst.
Utanordnandet av understödsbeloppen skulle enligt förslaget
omhänderhavas av den i Kungl. Maj:ts proposition nr 109 föreslagna riksförsäkringsanstalten.
Den årliga kostnaden för ifrågavarande understödsverksamhet
hade beräknats till i runt tal 600,000 kronor.
1 anledning av propositionen väcktes inom båda kamrarna motioner i
ämnet, i första kammaren nr 300 av herr von Koch in. fl. samt i andra
kammaren nr 421 av herrar Gardell i Gans och Nilsson i Hörby och nr 427
av herr Bäckström m. fl.
I motionerna 1: 300 av herr von Koch m. fl. och II: 427 av herr Bäckström
m. fl. riktade sig motionärerna mot Kungl. Maj:ts förslag närmast
på grund därav, att understöd skulle komma att utgå oberoende av huruvida
behov förelåge, ett förhållande som enligt motionärernas mening kunde
vara förenligt med ett försäkrings- men ej med ett understödssystem och
som efter vad motionärerna framhöllo skulle komma att föranleda onödiga
kostnader, som hellre borde användas för att bereda andra behövande barnaföderskor
understöd. Motionärerna erinrade även om bestämmelserna i 5 §
i lagen om barn utom äktenskap, enligt vilka fadern till sådant barn vore
skyldig, efter ty med hänsyn till hans och moderns villkor kunde anses
skäligt, bidraga till hennes underhåll under sex veckor före och sex veckor
efter barnsbörden. I den mån den föreslagna understödsverksamheten skulle
medföra att den ogifta barnaföderskan icke gjorde sin rätt enligt nyssnämnda
lagrum gällande mot barnafadern skulle detta, med hänsyn till att Kungl.
Maj:ts förslag icke tillerkände staten regressrätt, enligt motionärernas uppfattning
innebära att barnafaderns skyldighet överflyttades på staten. Eu
dylik konsekvens funno motionärerna betänklig.
I den av herrar Gardell i Gans och Nilsson i Hörby väckta motionen
II: 421 framhölls, att en inskränkning av den föreslagna understödsverksamheten
endast till kvinnor i visst industriellt arbete måste anses utgöra
en uppenbar orättvisa mot medellösa eller mindre bemedlade mödrar, som
hade sin utkomst exempelvis inom jordbruket och det mindre hantverket.
Icke heller funno motionärerna det lämpligt att understödet beräknades
skola utgå efter den årliga arbetsförtjänsten. Härigenom skulle staten enligt
motionärernas uppfattning göra sig skyldig till mannamån mot de
kvinnor, som vore mest i behov av understöd. Motionärerna erinrade även
om att Kungl. Maj:ts förslag syntes bortse från barnafaderns förpliktelser,
ett förhållande som jämte den kvinnliga kontrahentens möjlighet till statsunderstöd
kunde befaras främja tendensen till stegring av antalet utom
8 Andra lagutskottets utlåtande Nr 5.
äktenskapet födda barn och i en snar framtid medföra konsekvenser av
den mest betänkliga art.
I sitt i ärendet avgivna utlåtande, nr 2, anförde andra särskilda utskottet
följande:
Enligt utskottets mening kunna ur arbetarskyddslagstiftningens synpunkt
starka skäl anföras för anordnande av en understödsverksamhet i huvudsaklig
överensstämmelse med grundtanken i Kungl. Maj:ts förslag. Eu
dylik understödsverksamhet skulle otvivelaktigt såsom i propositionen
närmare utvecklats komma att i ej ringa grad främja syftet med nu gällande
skyddslagstiftning, enligt vilken barnaföderskor äro förhindrade att under
viss tid i samband med barnsbörden deltaga i sådant industriellt arbete,
som avses i lagen om arbetarskydd. Vid prövning av det av Kungl. Maj:t
framlagda förslaget jämte de i ärendet väckta motionerna har utskottet å
andra sidan funnit, att viktiga synpunkter jämväl kunna åberopas till förmån
för den uppfattningen, att en direkt understödsverksamhet från det
allmännas sida i princip bör vara beroende av huruvida i varje särskilt
fall ett verkligt behov föreligger eller icke. Enligt Kungl. Maj:ts förslag
kommer det understöd, som skulle utgå, huvudsakligen att få- karaktären
av ersättning för den arbetsförtjänst, som vederbörande på grund av ovan
anförda bestämmelser i lagen om arbetarskydd nödgas avstå. Denna omständighet
skulle dock enligt utskottets uppfattning icke behöva hindra, att
det vid understödsbeloppets avvägande även i viss utsträckning tages hänsyn
till understödstagarens behov. Möjligen skulle understödssynpunkten härvid
kunna vinna tillräckligt beaktande därigenom att storleken av understödsbeloppet
gjordes oberoende av arbetsförtjänsten.
Såsom framhållits i motionerna 1: 300 av herr von Koch in. fl. och il: 427
av herr Bäckström in. fl. skulle den föreslagna understödsverksamheten
kunna i viss utsträckning sägas innebära ett överflyttande på staten av den
skyldighet att bidraga till moderns underhåll, som enligt 5 § i lagen om
barn utom äktenskap åligger barnafadern. Då en dylik konsekvens av den
föreslagna lagstiftningen synes olämplig, ansluter sig utskottet till den av
motionärerna hävdade uppfattningen att eu understödsverksamhet av förevarande
art bör kompletteras med bestämmelser om regressrätt från det
allmännas sida gent emot barnafadern. Vad i övrigt beträffar det i nyssnämnda
motioner framlagda förslaget till lag om moderskapsunderstöd,
vilket förslag är helt grundat på behovsprincipen, är det uppenbart att,
därest eu understödsverksamhet avseende moderskapshjälp skulle komma
att införas, värdet av densamma komme att ökas, därest den kunde utsträckas
till vidare befolkningslager, än som enligt Kungl. Majds nu föreliggande
förslag skulle komma att bliva föremål för understödsverksamheten
i fråga.
Emellertid synes motionärernas förslag böra göras till föremål för närmare
prövning från Kungl. Maj:ts sida under hänsynstagande bland annat
till kostnadsfrågan.
I samband härmed torde jämväl tagas under övervägande, huruvida icke
även beträffande de med Kungl. Maj:ts förslag avsedda barnaföderskor behovsprincipen
— helt eller delvis — bör tillämpas. Även om för dessa
barnaföderskor särskilda bestämmelser i övrigt anses böra gälla, torde emellertid,
såsom utskottet framhållit, regler om regressrätt mot barnafadern böra
införas i dessa. Slutligen lärer vid den förnyade utredningen övervägas,
huruvida ej den i såväl Kungl. Maj:ts förslag som i nämnda motioner upp
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 5. 9
tågna understödstiden för modern, åtta veckor, skulle kunna inskränkas,
huruvida kommunerna, för vilkas fattigvårdsutgifter den föreslagna understödsverksamheten
givetvis kommer att innebära en viss lättnad, i någon
mån böra lämna bidrag därtill samt i vad mån sjukkassornas medverkan
kan vinnas.
Under hänvisning till vad sålunda anförts hemställde utskottet, att riksdagen
måtte — med förklaring, att varken Kungl. Maj:ts proposition eller
de i ärendet väckta motionerna kunnat av riksdagen bifallas — i anledning
av nämnda proposition och motioner i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa,
att Kungl. Maj:t ville under hänsynstagande till vad utskottet i sin motivering
anfört verkställa förnyad utredning rörande de i propositionen och
motionerna behandlade frågor samt för riksdagen framlägga det förslag,
vartill utredningen kunde föranleda.
Utskottets hemställan bifölls av riksdagen och skrivelse i ärendet avläis
den 5 juni 1926.
Den av riksdagen begärda utredningen överlämnades enligt Kungl. Maj:ts
bemyndigande den 31 juli 1926 åt särskilda sakkunniga. Enligt av de sakkunniga
till riksdagsberättelsen innevarande år lämnad uppgift beräknas
utredningsarbetet kunna slutföras under år 1928.
Vidare må erinras därom, att vid innevarande riksdag väckts ytterligare
en motion i ämnet, nämligen nr 128 i andra kammaren av herr
Samuelsson m. fl. I denna motion har hemställts, att riksdagen måtte i
skrivelse till regeringen hemställa, att regeringen måtte i enlighet med i
motionen angivna riktlinjer skyndsamt låta verkställa utredning om införande
av obligatorisk, statlig moderskapshjälp samt att förslag till sådan
lagstiftning måtte föreläggas riksdagen. Motionen blev för förberedande behandling
hänvisad till andra kammarens fjärde tillfälliga utskott. Detta
utskott har i sitt över motionen avgivna utlåtande, nr 2, under hänvisning
till den pågående utredningen i ämnet, hemställt, att motionen icke måtte
till någon andra kammarens åtgärd föranleda.
Den ovan lämnade redogörelsen giver vid handen, att frågan om understöd
från det allmännas sida åt kvinnor vid barnsbörd upptagits år 1926
till utredning i enlighet med de av nämnda års riksdag givna riktlinjerna.
Denna utredning har, såsom ovan nämnts, ännu icke slutförts. Att under
sådana förhållanden nu antaga ett motionsvis framställt förslag till lag
om understödsverksamhet inom en del av det ifrågasatta området torde
icke böra förordas. Under uttalande av den förväntan, att förslag i detta
betydelsefulla ärende snart måtte av Kungl. Maj:t framläggas för riksdagen,
får utskottet hemställa,
Tillkallandet
av särskilda
sakkunniga
i ärendet.
Motion i
ämnet av herr
Samuelsson
m. fl. 11:128.
Utskottet.
10 Andra lagutskottets utlåtande Nr 5.
att motionen 11:291 icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 16 februari 1928.
På andra lagutskottets vägnar:
K. G. WESTMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
tran första kammaren: herrar Westman, Linder, greve Spens, Frändén och Sigfrid
Hansson, Iröken Hesselgren samt herrar Sundberg och Berglund;
från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Öberg, Hage*, Magnusson i Skövde,
Ödström, Holmström i Stockholm. Johansson i Sollefteå * och Gardell i Gans.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.