Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av propositionen jämväl yttra sig i anledning av

1928-05-11 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Bev1LU 1928:2, Utlåtande i anledning av propositionen jämväl yttra sig i anledning av

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatta bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 2. 1

JJr 2.

Ankom till riksdagens kansli den 11 maj 1928 kl. 12 in.

Sammansatta bevillnings- och första lagutskottets utlåtande, i anlening

av dels Kungl. Maj:ts proposition med anhållan om

riksdagens yttrande över förslag till kungörelse angående

förbud mot utförsel från riket av smidbart järnskrot dels

ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 27 januari 1928 dagtecknad, till lagutskott hänvisad

proposition, nr 26, vilken överlämnats till första lagutskottet och sedermera

enligt överenskommelse mellan detta utskott och bevillningsutskottet

hänskjutits till behandling i sammansatt bevillnings- och första lagutskott,

har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av

statsrådsprotokollet över handelsärenden för nämnda dag, begärt riksdagens

yttrande över följande, vid propositionen fogade

Förslag

till

Kungörelse

angående förbud mot utförsel från riket av smidbart järnskrot.

Kungl. Maj:t har funnit gott förordna som följer:

1 §.

Från och med den 1 mars 1928 må utförsel till utrikes ort icke äga

rum, vare sig sjö- eller landvägen, av följande i gällande statistiska varuförteckning

under nedanstående nummer upptagna vara:

Nummer i statistiska

varuförteckningen

Varuslag

Ur

874

Järn och järnlegeringar: smidbart järnskrot: annat

än förzinkat (galvaniserat) eller förtent.

2 §.

I fråga om det i denna kungörelse stadgade förbud skall förordningen

den 3 mars 1916 om straff för olovlig varuutförsel m. m. äga tillämpning.

3 %.

Denna kungörelse gäller tillsvidare till och med den 31 augusti 1928.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 7 samt. 2 avd. 2 häfl. (Nr 2.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Utskottets

utlåtande den

17 februari

1928.

Framställningar

och

yttranden angående

exportförbud

å

järnskrot.

2 Sammansatta bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 2.

Till sammansatta bevillnings- och första lagutskottet hava jämväl överlämnats

följande i anledning av propositionen väckta motioner, nämligen

dels de likalydande motionerna nr 239 i första kammaren av herr örne och

nr 411 i andra kammaren av herr Röing, i vilken sistnämnda motion herr

Osberg instämt, dels ock motionen nr 240 i första kammaren av herr Asplund.

I anledning av nämnda proposition och motioner avgav sammansatta

bevillnings- och första lagutskottet den 17 februari 1928 utlåtande, nr 1.

Häri anförde utskottet följande:

»Genom kungörelse den 23 september 1927 har Kungl. Maj:t utfärdat

förbud mot utförsel från riket av smidbart järnskrot. Giltighetstiden för

detta förbud utgår den 29 innevarande månad, från vilken tidpunkt den i

förevarande proposition såsom förslag intagna författningen är avsedd att

komma i tillämpning.

Den tid, som sålunda står utskottet och riksdagen till buds för behandling

av den föreliggande frågan, synes allt för knapp för ett ställningstagande

till frågan i hela dess vidd. Dessutom torde det kunna vara av

betydelse för bedömandet att erhålla tillfälle att iakttaga, huru förhållandena

på området under någon tid framåt utveckla sig. Av sådana skäl och

då det icke bör möta några betänkligheter, att förbudet erhåller förlängd

giltighet till utgången av nästinstundande maj månad, har utskottet ansett

sig böra något uppskjuta sitt ställningstagande till frågan, huruvida förbudet

bör förlängas efter maj månads utgång, och kommer utskottet att vid avgivande

av slutligt utlåtande i anledning av propositionen jämväl yttra sig

i anledning av vad i ovannämnda tre motioner anförts och hemställts.»

I överensstämmelse med utskottets hemställan beslöt riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj:t

dels anmäla, att riksdagen icke hade något att erinra mot att en kungörelse

av det innehåll, som det vid propositionen fogade författningsförslaget

angåve, erhölle giltighet till och med den 31 maj 1928;

dels ock förklara, att riksdagen framdeles komme att avgiva slutligt

yttrande över det i propositionen intagna förslaget till kungörelse samt de

i anledning av propositionen väckta motionerna.

En kungörelse av berörda innehåll och med giltighetstid till och med den

31 maj 1928 har också av Kungl. Maj:t utfärdats den 24 februari innevarande

år.

Kungl. Maj:ts ovannämnda kungörelse den 23 september 1927 angående

förbud mot utförsel från riket av smidbart järnskrot var, såsom av det

åberopade statsrådsprotokollet framgår, föranledd av en utav fullmäktige i

jernkontoret gjord framställning den 30 april 1927, i vilken fullmäktige,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatta bevillning s- och första lag utskott (ds utlåtande Nr 2. 15

under åberopande av innehållet i en från jernkontorets tull- och traktatkommitté

inkommen skrift, hemställde om utfärdande av exportförbud snarast

möjligt å smidesjärnskrot, hänförligt till tulltaxerubriken 874. I anledning

av denna framställning hade kommerskollegium den 7 maj 1927

avgivit en promemoria i ärendet. I skrivelse den 12 september 1927 hade

fullmäktige i jernkontoret sedermera, under hänvisning till innehållet i ett

av ovannämnda kommitté avgivet yttrande över vissa bruksbolags erinringar

beträffande de dåvarande förhållandena å skrotmarknaden, hemställt, att

exportförbudsfrågan måtte ägnas möjligast skyndsamma behandling, över de

båda framställningarna avgåvo järnbrukssakkunniga och generaltullstyrelsen

infordrade utlåtanden. Slutligen uttalade kommerskollegium i skrivelse den

21 september 1927 i anledning av en från handelsdepartementet gjord

förfrågan, att ovan berörda, inom kollegium utarbetade promemoria fortfarande

i allt väsentligt vore ett uttryck för kollegii uppfattning i sakfrågan.

Beträffande innehållet i dessa framställningar och yttranden får

utskottet hänvisa till propositionen.

Sedermera hava kommerskollegium och generaltullstyrelsen den 16 januari

1928 gemensamt avgivit infordrat utlåtande, dels huruvida den utfärdade

kungörelsen angående exportförbud borde förlänas förlängd giltighetstid utöver

den 29 februari 1928, dels ock i sådant fall i vad mån omfattningen

av förbudet möjligen kunde inskränkas, och hava ämbetsverken efter järnkontorets

hörande hemställt, att utförselförbudet måtte med viss angiven

begränsning utsträckas att gälla till och med den 31 augusti 1928.

Med avseende å skrotexportförbudet, sett ur internationell synpunkt, framhöll

departementschefen i det propositionen bilagda statsrådsprotokollet följande:

»Vid en på nationernas förbunds initiativ avhållen diplomatisk

konferens i Geneve i oktober och november 1927 antogs en internationell

konvention rörande avskaffandet av förbud och restriktioner mot import

och export. I denna konvention, vilken såsom grundregel uppställer upphävandet

av dylika förbud och restriktioner i deras egenskap av handelspolitiska

kampmedel, intogs på yrkande av ett flertal vid konferensen representerade

nationer en övergångsbestämmelse, vilken medger de fördragsslutande

parterna att vid underskrivande av konventionen göra förbehåll

av temporär karaktär med avseende å vissa varor. Dessa förbehåll förklarades

emellertid uttryckligen endast skola avse att gälla så lång tid som de

omständigheter, vilka föranlett respektive förbudsåtgärder, fortfarande äga

bestånd. Av de aderton stater, vilka vid konferensens slut den 8 november

1927 undertecknade konventionen, hava följande anmält dylikt provisoriskt

förbehåll med avseende å exporten av järnskrot samt avfall av andra metaller

och legeringar, nämligen Tyskland, Österrike, Belgien, Frankrike,

Ungern, Italien, Luxemburg, Rumänien och Tjeckoslovakien. Av det

svenska ombudet vid konferensen anmäldes under förhandlingarnas gång

att Sverige även för sin del torde komma att göra förbehåll för järnskrot,

Skrotexportförbudet

ur

internationell

synpunkt.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Departeme nts•

chefen.

4 Sammansatta bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 2.

men påpekades samtidigt att Sverige utfärdat sitt förbud sist av alla de

europeiska länder, som infört sådant, vilket tydligt angåve det svenska förbudets

karaktär av rent defensiv åtgärd. Då Sverige sedermera enligt

Kungl. Maj:ts beslut den 2 december 1927 undertecknade ifrågavarande konvention,

förbehölls i enlighet härmed rätten att förbjuda utförseln av järnskrot».

Departementschefen har för egen del vidare anfört följande:

»Med avseende å de omständigheter, som på sin tid föranledde utfärdandet

av det intill utgången av februari månad 1928 gällande exportförbudet

för smidbart järnskrot, ber jag att få hänvisa till vad den nu lämnade redogörelsen

därom innehåller. Av samma redogörelse framgår, att de förhållanden

på den internationella skrotmarknaden, vilka framkallade denna

extraordinära skyddsåtgärd till förmån för den svenska järnhanteringen mot

uttömmande av de inhemska tillgångarna å skrot, alltjämt bestå. Med

hänsyn härtill finner jag, lika med ämbetsverken, angeläget, att det nu

gällande exportförbudet, i avvaktan på att mera normala förhållanden inträda

på den internationella skrotmarknaden, i huvudsak tillsvidare upprätthålles.

Jag förbiser härvid ingalunda, att upprätthållandet av ett dylikt förbud,

ur principiell synpunkt sett, kan betecknas såsom en avvikelse från den i

och för sig riktiga handelspolitik, som föres från Sveriges sida och som

innebär en strävan att medverka till återställande av ett fritt internationellt

varuutbyte. Också med avseende å handeln med järnskrot har denna ståndpunkt

från svensk sida vidhållits så länge detta över huvud kunde anses

rimligt med hänsyn till det egna näringslivet. Då det emellertid visat sig,

att andra järnproducerande stater alltjämt upprätthålla sin restriktionspolitik

på detta område och den redan förut med synnerliga svårigheter arbetande

svenska järnindustriens läge härigenom än ytterligare försämrats, har det

befunnits oundgängligt att vidtaga åtgärder för att i detta avseende tillvarataga

dess intressen.

Beträffande den omfattning ett förlängt förbud bör erhålla, har jag icke

någon erinran att göra mot ämbetsverkens därutinnan framställda förslag.

Genom fortsatt tillämpning av licensförfarande lärer tillfälle till export böra

beredas i fråga om sådant skrot, som eljest på grund av sin beskaffenhet

visar sig mindre användbart för den inhemska järntillverkningen eller av

annan grund icke är av intresse för densamma.

I avseende å den tid, varunder ett förnyat exportförbud borde vara gällande,

hava ämbetsverken föreslagit, att denna skulle fastställas till sex

månader. Häremot är från min sida icke något att erinra. Jag förutsätter

härvid emellertid, att förbudet även efter utgången av berörda tid bör, i

den mån så skulle visa sig erforderligt, erhålla förlängd giltighet.

I enlighet med vad jag sålunda anfört, har jag för avsikt att nu framlägga

förslag till författning i ämnet. Med hänsyn till ärendets beskaffenhet

s. 5 Kontrollera mot PDF

Sammansatta bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 2. 5

anser jag emellertid lämpligt, att riksdagens yttrande inhämtas rörande

berörda förslag».

Utskottet övergår härefter till att redogöra för innehållet i de med anledning

av propositionen väckta, till utskottets behandling hänvisade motionerna.

I de lika lydande motionerna nr 239 i första kammaren av herr örne Motionerna

och nr 411 i andra kammaren av herr Röing, i vilken sistnämnda motion

herr Osberg instämt, har hemställts:

»att riksdagen i anledning av propositionen nr 26 ville för Kungl. Maj:t

anmäla, att riksdagen finner den föreslagna kungörelsen angående förbud

mot utförsel från riket av smidbart järnskrot icke böra givas längre giltighet

än till och med den 30 april 1928, efter vilken tidpunkt den icke

bör förnyas.»

Till stöd för detta yrkande har anförts i huvudsak följande.

Det utfärdade förbudet för visst järnskrot innebure, att ägarna av den

till utförsel förbjudna varan avhändes per viktenhet räknat en viss summa,

vilken tillfördes företagarna i järnbruksbranschen och detta utan hänsyn

i varje särskilt fall till de förras ekonomiska ställning eller de senares behov

av varan. Ett dylikt ingrepp i den privata äganderätten vore i en

rättsstat knappast försvarbart i andra fall än då statens och folkets tillvaro

och högsta livsintressen vore hotade. Konsekvenserna av ett fortsättande

på den inslagna vägen vore också avskräckande, i det att detsamma

lätt skulle kunna leda till ett återinförande av hela krigstidsapparaten med

dess export- och importförbud, prisregleringar och ransoneringsbestämmelser.

Från internationell synpunkt vore också restriktioner på varuomsättningens

område fördärvliga, och då Sverige deltagit i utarbetandet av en internationell

konvention rörande avskaffandet av dylika restriktioner berövade landet

sig, genom att självt göra ett avsteg från den enda i längden hållbara

vägen, en del av den prestige, som vore förutsättningen för att kunna med

utsikt till framgång arbeta för tillämpning av riktiga principer i det internationella

ekonomiska umgänget.

Då i ett mycket stort antal länder exporten av järnskrot vore fri och vid

sjötransporter avståndet ej spelade så avgörande roll, att dessa länder enbart

på grund av sitt läge skulle vara uteslutna som leverantörer till Sverige

av nämnda vara, kunde man icke finna något verkligt stöd för fortsatt exportförbud.

De svårigheter, som uppstått för tillfredsställandet av den svenska järnhanteringens

skrotbehov, syntes till ej oväsentlig del vara att söka i exportförbudet

självt. De angivna siffrorna för skrotexporten från vårt land visade

nämligen att det just varit det överhängande hotet om förbudet, som

föranlett säljarna att i tid bringa varan utanför landets gränser. Export
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Sammansatta bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 2.

Motionen

1:240.

förbudet verkade också enligt vad erfarenheten från världskriget utvisat

genom själva sin tillvaro hämmande på tillförseln.

Slutligen syntes det, så vitt av propositionen framginge, som om regeringen

före utfärdandet av exportförbudet icke gjort några mer energiska

försök att utverka exportlicenser å skrot, vilka försök i betraktande av vårt

vänskapliga förhållande till de länder, som infört dylikt förbud, liade bort

krönas med framgång.

I motionen 1: 240 av herr Asplund har hemställts,

»att riksdagen ville vid avgivande av det yttrande, som av Kungl. Maj:t

begärts i proposition nr 26 angående förbud mot utförsel från riket av smidbart

järnskrot, låta de synpunkter, som anförts i denna motion, komma till

uttryck.»

Med avseende å motionens innehåll må i korthet anföras följande.

Motionären erinrar till en början om den förskjutning i användningen av

råvaror, som ägt rum vid framställning av järn enligt martin- samt degeloch

elektrostålmetoderna, i det att tackjärnet allt mera kommit att ersättas

med skrot, till följd varav priset å skrot i högre grad än priset å tackjärn

blivit bestämmande för götpriset. Då skrotpriset varit lågt under senare

år, låge häri ett huvudskäl till att den inhemska handelsjärnstillverkningen

icke helt överflyglats av importjärnet. Om emellertid priset å skrot komme

att stiga genom att exporten av varan finge fortsätta lika hejdlöst som importen

av dumpat järn, bleve nämnda tillverkning vanskligare.

Efter att sedermera hava ingått på kvalitetståltillverkningen framhåller

motionären vikten av att vi, för att kunna bibehålla vår ställning på detta

område, framför allt hava tillgång till billig kraft och anvisar vissa utvägar,

genom vilka enligt motionärens mening kraftpriset skulle kunna

nedbringas.

Motionären bemöter vidare vissa i herrar Örnes och Röings motioner

gjorda uttalanden och framhåller bland annat, hurusom nedläggandet av

tillverkningen av handelsjärn vid våra verk till följd av skrotbrist, tills

gynnsammare förhållanden inträtt, vore en ur arbetslöshetssynpunkt allvarlig

fråga, vilken icke vederbörligen beaktats av nämnda motionärer.

Vad handelsjärnverken beträffade, måste första åtgärden vara att söka

bringa desamma så långt möjligt motsvarande förmåner som konkurrenterna

i andra länder, nämligen tillgång till köpskrot av tillfredsställande kvalitet

och i tillräcklig mängd, detta särskilt med hänsyn till den i Sverige rådande

högre tillverkningskostnaden för tackjärn. En sådan tillgång på järnskrot

kunde för närvarande, då exportförbud eller prohibitiva exporttullar vore

rådande i de i fråga om skrottillgång viktigaste länderna, icke beredas på

annat sätt än att åt de svenska järnverken förbehölles det skrot, som finnes

inom landet. Då ett exportförbud med endast några månaders varaktighet

frestade innehavare av järnskrot att kvarhålla detsamma, tills förbudet beräknades

upphöra, och då järnbrukens skrotbehov icke så snart kunde fyllas,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Sammansatta bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 2. 7

torde man icke kunna undgå att utsträcka förbudet efter den föreslagna

tiden 31 augusti. Under sådana förhållanden syntes starka skäl föreligga

att redan nu utsträcka förbudet exempelvis ett år eller till den 1 mars 1929,

varigenom riksdagen också skulle få tillfälle att, innan något upphävande

av förbudet kunde ifrågakomma, på nytt pröva frågan under då föreliggande

omständigheter.

Med fullt erkännande av det berättigade i de strävanden för avskaffande

av förbud och restriktioner mot import och export, som på senare tider

gjort sig gällande och i vilka Sverige tagit verksam del, måste å andra sidan

beaktas, att situationer kunna inträda, i vilka det blir nödvändigt för

ett land att till skyddande av synnerligen viktiga intressen vidtaga åtgärder,

vilka under andra förhållanden måste betraktas såsom förkastliga. Sålunda

lär det endast kunna betecknas såsom ett utslag av självbevarelse,

att, då på grund av kända förhållanden praktiskt taget alla järnproducerande

länder, från vilka införsel till Sverige av järnskrot kan förekomma,

utfärdat exportförbud å nämnda vara eller belagt utförseln med exportavgifter

av prohibitiv natur, vårt land genom att följa det sålunda givna

exemplet tillförsäkrade sin egen järnhantering förmånsrätt till det skrot, som

uppstår här i landet. Det lär nämligen, tvärt emot vad i motionerna 1: 239

och II: 411 antagits, förhålla sig så, att, med hänsyn till den stegring i

tillverkningskostnaderna för handelsjärnet, som även en mindre väsentlig

fraktökning å järnskrot förorsakar, vid sjötransporter av sistnämnda vara

avståndet spelar en avgörande roll.

Den uppfattning, som ävenledes kommit till uttryck, nämligen att svårigheterna,

som uppstått för tillfredsställandet av den svenska järnhanteringens

skrotbehov, till ej oväsentlig del vore att söka i exportförbudet självt, enär

det just varit det överhängande hotet om förbud, som föranlett säljarna

att i tid bringa varan utanför landets gränser, finner icke stöd i de officiella

uppgifterna angående exporten. Av dessa framgår nämligen, att redan från

och med oktober månad 1926 en avsevärd stegring av exporten inträtt, nämligen

från i genomsnitt 277 ton per månad under årets tre första kvartal

till respektive 566, 911 och 1,525 ton under årets tre sista månader. Även

utförselsiffrorna för de första månaderna år 1927 utvisa en jämn stegring,

nämligen från 1,528 ton i januari till 3,857 ton i april, då framställning

först gjordes angående exportförbudets utfärdande. Även i våra grannländer

Danmark och Norge inträdde under samma tidsperiod en avsevärd

stegring i exporten.

För den föreliggande frågans ytterligare belysning anser sig utskottet

böra meddela följande uppgifter angående Sveriges in- och utförsel av järnskrot

under de tre sista åren och dess fördelning på olika länder.

Utskottets

yttrande.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Sammansatta bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 2.

Införsel av Järnskrot från olika länder.

(Kilogram.)

Å r

1924

1925

1926

1927

Norge .............................................

11,117,686

5,836,971

6,977,684

Danmark .......................................

22,604,519

5,458,770

9,673,409

Finland ..........................................

411,550

—

—

/Specifikation

/ saknas

Tyska riket ....................................

3,226,188

198,542

3,307,323

Nederländerna .................................

—

53,740

—

Storbritannien .................................

13,208

—

—

Polen .............................................

200,000

—

10,000

Danzig.............................................

—

28,840

—

Övriga länder .................................

1,026

7,715

3,139

37,574,167

11,584,578

19,971,555

7,203,964

Utförsel av järnskrot till olika länder.

(Kilogram.)

Å r

1924

1925

1926

1927 1

Norge .............................................

843,418

504,596

''701,056

1,604,436

Danmark .......................................

1,046,617

2,178,376

585,606

1,207,848

Finland .........................................

—

—

177,178

562,720

Tyska riket ....................................

892,521

4,458,420

2,792,260

16,980,804

Nederländerna .................................

—

—

32,160

15,000

Storbritannien .................................

1,189,114

852,811

582,174

718,935

Tjeckoslovakiet .................................

82,280

222,880

456,000

396,630

Lettland.........................................

—

—

—

19,000

Polen .............................................

—

493,560

101,180

6,838,370

Danzig............................................

—

5,000

—

8,024,247

Frankrike ......................................

—

—

20,000

—

U. S. A...........................................

50,000

—

—

16,476

Övriga länder .................................

10,630

—

—

—

4,115,080

8,717,643

5,447,674

36,384,466

Under det att sålunda handelsstatistiken för åren 1924—1926 utvisade ett

importöverskott av respektive 33,459, 2,867 och 14,524 ton, förefanns år 1927

ett exportöverskott av 29,180 ton. Detta förhållande jämte det stegrade

behov av lämpliga kvaliteter järnskrot, som gjort sig gällande och vars

tillfredsställande är ett huvudvillkor för uppehållandet av vår tillverkning

av handelsjärn, har haft till följd, att skrottillgången för närvarande icke

motsvarar järnbrukens behov. Enligt en på föranstaltande av järnkontoret

1 Förhandsuppgiit.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Sammansatta hevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 2. 9

verkställd utredning, vilken omfattar lagertillgången på järnskrot vid 17

av de större skrotlorbrukande verken och sålunda torde få anses karakterisera

det allmänna läget, utgjorde dessa verks lagerbestånd den 1 maj

1928 endast 18,233 ton mot en för årstiden normal kvantitet av omkring

32,900 ton.

Med hänsyn till den sålunda inom landet rådande knappheten på järnskrot,

vilken även vitsordats i affärskorrespondens, som företetts för utskottet,

torde uppmärksamheten fästas därvid, att även efter exportförbudets

ikraftträdande en avsevärd export av järnskrot förekommit. Detta förklaras

enligt uppgift bland annat därav, att förtent plåtskrot icke röner efterfrågan

inom landet samt att vissa slag av högvärdigt skrot betingat liögre pris än

de svenska bruken kunnat betala. Vid licenssystemets tillämpning torde

hänsyn hava tagits till skrothandelns intressen, så långt detta ansetts lämpligen

kunna ske.

Av särskilt intresse hade givetvis varit att noggrant kunna följa prisutvecklingen

beträffande järnskrot såväl här som å den utländska marknaden.

Att åstadkomma en fullt tillförlitlig sådan jämförelse låter sig emellertid

icke göra, enär kvaliteterna växla samt priserna dessutom äro beroende

på olika fraktkostnader och andra faktorer. På föranstaltande av handelsdepartementet,

där man sökt följa utvecklingen på ifrågavarande område,

har emellertid gjorts en utredning för bedömande av prisrörelsen å järnskrot

under åren 1927 och 1928, vilken utredning ställts till utskottets

förfogande. Prisen hava dels införskaffats från 6 större järnverk, ävensom

från 13 firmor, vilka driva handel med skrot, dels vid personligt besök

hos en större köpare hämtats direkt ur räkenskaperna. På grund av ovanberörda

svårigheter att beträffande olika kvaliteter ernå fullt jämförliga

siffror har man vid utredningen inskränkt sig till att söka finna medeltalen

för enbart prima chargerbart skrot. Härvid hava följande medeltal erhållits:

Pris per ton, fritt svenska bruk, å prima chargerbart gods.

1927

Jan.

Febr.

Mars

April

Maj

Juni

K r o

n o r

1

Järnbruken (Aritmet. medeltal)........................

53: —

51:-

52: —

55: —

57: —

57: —|

En köpare (Vägda medeltal) ...........................

50: 7 0

49: 9 0

50: 80

52: 60i 57: so

56: 301

Skrotfirmor (Aritmet. medeltal)........................

53: —

52: —

51: —

52: -

55:-

57:—|

Juli

Aug.

Sept.

Okt.

Nov.

Dec.

K r o

n o r

Järnbruken (Aritmet. medeltal)........................

56: -

57: —

55: —

55: —

55: —

55: —

En köpare (Vägda medeltal) ...........................

55: 30

55: 7 5

55: —

54: —

55: BO

56: 60,

Skrotfirmor (Aritmet. medeltal)........................

58: —

56: —

56: —

54: —

55: —

55:-i

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 7 samt. 2 avd. 2 häft. (Nr 2.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Sammansatta bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 2.

Pris per ton, iritt svenska bruk, å prima chargerbart gods.

1928

Jan.

Febr.

Mars

April

K r o

n o r

Järnbruken (Aritmet. medeltal) ..............................

55: —

bl: —

bl: —

57: —

En köpare (Vägda medeltal) .................................

56: 18

bl: 20

bl: 80

57: 20

| Skrotfirmor (Aritmet. medeltal) ..............................

55: —

56: —

bl: —

58: —

De mindre betydande skiljaktigheter, som föreligga, hava förklarats därmed,

att uppgifterna från köpare och säljare icke alltid motsvarade likartade

partier.

Till jämförelse med ovan angivna pris å den svenska marknaden hava i

utredningen anförts vissa exportpriser. De uppgifter, som erhållits om dessa,

betecknas emellertid såsom mycket sparsamma och avse icke senare leveranser

än under september 1927.

Exportpriser, fob. svensk hamn.

1927 Jan. Febr. Mars April Maj Juni Juli Aug. Sept.

Kronor per ton 45-51 50-55 49-56 49—62 52-60 56-61 51:50-59:25 59:2 6 56

För vinnande av full jämförelse med de svenska priserna bör antingen

till ovanstående belopp läggas frakterna från exporthamnen eller ock från

de svenska prisen dragas frakterna till järnverken. Dessa frakter äro givetvis

mycket växlande efter olika lokala förhållanden. Följande medelfraktkostnader

hava emellertid uppgivits:

Från Stockholm till Horndal ...........

» » » Hallstahammar

» » » Smedjebacken...

» Göteborg »

» Gävle »

» » »

» Malmö »

» » »

Västanfors .......

Horndal ..........

Smedjebacken ..

Hallstahammar

Kallinge ..........

kronor 5: 4 o

» 6: —

» 7:20

» 10: —

» 4:6 0

» 8: -

» 15:5 0

» 6: —

Av intresse hade även varit, om man till jämförelse med de pris, som

de svenska järnbruken betalat för sitt skrot, kunnat utröna, vilka pris

skrotet betingat hos de mekaniska verkstäderna. Svårigheten att härvidlag

erhålla jämförbara siffror är än mera påtaglig än då det gäller att påvisa

brukens inköpspris och skrothandlarnas försäljningspris. Enligt vad en

representant för en av våra större mekaniska verkstäder för utskottet upplyst,

växlar det pris, som verkstäderna kunnat erhålla för järnspån, så avsevärt

som mellan 15 och 45 kronor för ton, allt efter olika kvaliteter.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Sammansatta bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 2. 11

Denna representant betecknade emellertid prisfrågan å skrot såsom varande

av underordnad betydelse för verkstäderna.

Om den verkställda utredningen också icke fullt tillfredsställande kunnat

belysa det inhemska skrotprisets förhållande till världsmarknadspriset, synes

densamma dock icke giva stöd för den uppfattningen, att priset å järnskrot

här i landet varit föremål för någon nedpressning.

På grund av vad sålunda anförts och med hänsyn till den inhemska

handelsjärntillverkningens betryckta läge, vilket skulle än mera försämras,

därest tillgången på järnskrot av lämplig kvalitet genom exportens frigivande,

innan andra skrotkonsumerande länder vidtagit samma åtgärd,

skulle ytterligare begränsas, finner utskottet goda skäl tala för en utsträckning

av det nu gällande utförselförbudets giltighetstid.

Då emellertid genom exportförbudets upphävande i de på skrotmarknaden

med Sverige konkurrerande länderna eller till följd av andra omständigheter

ändring i det nuvarande läget kan tänkas inträda, och exportförbudet

givetvis icke bör upprätthållas längre än förhållandena oundgängligen kräva,

kan utskottet icke ansluta sig till den av herr Asplund i hans motion uttalade

meningen angående lämpligheten att redan nu utsträcka förbudet till

senare tidpunkt än den i Kungl. Maj:ts proposition angivna.

Utskottet får alltså hemställa,

l:o) att riksdagen måtte, med avslag å de likalydande

motionerna 1:239 av herr Örne och II: 411 av herr

Röing, i skrivelse till Kungl. Maj:t anmäla, att riksdagen

vid granskning av det vid förevarande proposition

nr 26 fogade författningsförslaget icke funnit skäl

till erinran mot detsamma; samt

2:o) att motionen I: 240 av herr Asplund, i den mån

densamma icke kan anses besvarad genom vad utskottet

i sitt yttrande anfört, icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 11 maj 1928.

På sammansatta bevillnings- och första lagutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Sammansatta bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 2.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Nilsson i Kristianstad, Örne* och Bissmark;

från andra kammaren: herrar Bengtsson i Kullen, Lövgren i Nyborg, Olsson i Golvvasta,

Lindqvist* i Halmstad, Leo*, Jansson i Edsbäcken och Johanson i Huskvarna.

- * Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr örne, som ansett, att exportförbudet icke borde givas längre giltighetstid

än till och med den 31 maj 1928.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1928.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1928:242 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande över förslag till kungörelse angående förhud mot utförsel a1 i texten