Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 11 juli 1919

1928-03-08 · 25 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 23 av 25 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1928:12, Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 11 juli 1919

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 12.

1

Nr 12.

Ankom till riksdagens kansli den 8 mars 1928 kl. 2 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition

med förslag till förordning om ändring i vissa delar

av förordningen den 11 juli 1919 (nr 406) angående försäljning

av pilsnerdricka ävensom i ämnet väckta motioner.

(2:a avd.)

I en den 11 januari 1928 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad

proposition, nr 37, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,

föreslagit riksdagen att antaga följande

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 11 juli 1919

(nr 406) angående försäljning av pilsnerdricka.

Härigenom förordnas, att 6 och 9 §§, 15 § 3 mom., 16—19 §§, 22 och

27 §§, 28 § 2 mom., 29 § samt 35 och 36 §§ i förordningen den 11 juli

1919 angående försäljning av pilsnerdricka skola, 16 § 1 mom. och 27 §

i angivna delar, hava den ändrade lydelse nedan sägs ävensom att till

förordningen skall såsom dess 37 § fogas ett stadgande av nedanstående

avfattning samt att överskriften till 15 och 16 §§ skall hava följande

ändrade lydelse:

6 $.

1. Rätt till partihandel med pilsnerdricka tillkommer allenast tillverkare

samt den, som efter tillstånd enligt 8 § äger rätt att till avhämtning försälja

sådan vara och av Konungens befallningshavande erhållit tillstånd

jämväl till partihandel.

2. Pilsnerdricka, som försändes till återförsäljare, må ej avlämnas annat

än i köparens försäljningslokal eller därtill hörande magasin eller, för

fortsatt försändning till köparen, vid järnvägsstation, station för regelbunden

automobiltrafik eller å fartyg.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 7 samt. 10 haft. (Nr 12.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 12.

9 $.

1. Tillverkare av pilsnerdricka ävensom annan, som äger rätt till

partihandel med pilsnerdricka, vare berättigad att, den förre från tillverkningsstället,

den senare från försäljningsstället, på rekvisition försända

sådan vara till köpare; dock må vid sådan försändning varan ej

avlämnas annat än inomhus till därstädes boende eller, för fortsatt försändning

till köparen, vid järnvägsstation, station för regelbunden automobiltrafik

eller å fartyg.

2. Den, som efter tillstånd enligt 8 § äger rätt att till avhämtning

försälja pilsnerdricka och hedriver denna försäljning i samband med handel

med födoämnen eller läskedrycker, må efter rekvisition försända pilsnerdricka

till å orten bosatt person.

3. Den, som är berättigad att till avhämtning försälja pilsnerdricka, må

vid försändning till kund av matportion på rekvisition försända till densamma

hörande pilsnerdricka; dock må vid sådan försändning pilsnerdricka

avlämnas endast inomhus.

4. Konungens befallningshavande äger på ansökning meddela tillverkare

tillstånd att annorstädes än å tillverkningsställe inrätta upplag av pilsnerdricka

för att från detsamma försända pilsnerdricka på rekvisition på sätt

i 1 mom. sägs. I fråga om sådan ansökning och dess behandling skall

vad i 8 § sägs äga motsvarande tillämpning. För upplag skall finnas en

av Konungens befallningshavande godkänd föreståndare, som har att mottaga

till upplaget inkommande rekvisitioner. Såsom föreståndare må icke

godkännas annan än den, som kan erhålla tillstånd till detaljhandel med

pilsnerdricka. Föreståndare för upplag må ej själv verkställa forsling av

pilsnerdricka.

D. Gemensamma bestämmelser.

15 $.

3. Över de av Konungens befallningshavande meddelade tillståndshevis

rörande handel med pilsnerdricka skall hos Konungens befallningshavande

föras liggare eller kortregister, som utmärker dagen för bevisets utfärdande,

ort och plats, där rörelsen skall utövas, tillståndshavarens namn ävensom

annat beslut, som må hava meddelats angående samma rörelse.

Underrättelse om varje av Konungens befallningshavande enligt bestämmelserna

i denna förordning meddelat beslut, som har avseende å utövande

av handel med pilsnerdricka, skall, där icke fråga är om tillstånd till utskänkning

å järnvägståg eller passagerarfartyg, tillställas vederbörande

polismyndighet samt å landet jämväl kommunalnämnden.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 12.

3

16 §.

1. Avlider — — — dödsfallet.

Försättes den, som efter meddelat tillstånd utövar handel med pilsnerdricka,

i konkurs, må rörelsen för konkursboets räkning fortsättas, dock

icke längre än till dess tre månader förflutit efter första borgenärssammanträdet

i konkursen.

2. I fall, varom i 1 mom. sägs, åligger det stärbhuset eller konkursboet,

om de vilja fortsätta rörelsen, att inom en månad efter dödsfallet

eller första borgenärssammanträdet i konkursen därom göra anmälan hos

Konungens befallningshavande med uppgift tillika å den person, som antagits

till föreståndare för försäljningen. Göres ej anmälan inom föreskriven

tid, eller prövas den till föreståndare antagne icke vara därtill

lämplig, anses försäljningsrätten hava upphört den dag, tiden för anmälningsskyldigheten

gick till ända eller beslut i frågan meddelades.

17 §.

1. Vid försändning på landet av pilsnerdricka enligt 6 § 2 mom. eller

9 § 1 eller 4 mom. skall iakttagas följande:

Omlastning av vara må ske allenast i den mån sådant kräves för forslingens

ändamålsenliga handhavande.

Den, som forslar varan från tillverknings- eller försäljningsstället, skall

vara försedd med en kvittensbok, upptagande namnet å den, som verkställer

forslingen, och den myckenhet pilsnerdricka forslingen omfattar,

samt, särskilt för varje köpare, den rekvirerade myckenheten pilsnerdricka,

köparens namn, det ställe, där varan skall avlämnas, samt den dag, då

avlämnandet skall äga rum.

2. Partihandlare med pilsnerdricka åligger att föra försäljningshok,

utvisande den myckenhet pilsnerdricka, som under varje dag avlämnats

till försäljning. I försäljningsboken skola särskilt antecknas

a) varje post pilsnerdricka, som utlämnats till försäljning för export;

b) den myckenhet, som under varje dag avlämnats i enlighet med 6 §

2 mom. eller 9 § 1 eller 4 mom., med särskilt angivande av den myckenhet,

som för varje forsling införts i kvittensboken;

c) den för varje dag för försäljning till avhämtning utlämnade myckenheten

;

d) den för varje dag enligt 10 § levererade myckenheten.

3. Kvittensbok och försäljningshok skola hållas tillgängliga för Konungens

befallningshavande, kontrollstyrelsen samt allmän åklagare, kvittensboken

under forsling jämväl för person, som särskilt för detta ändamål utsetts

av nykterhetsnämnd samt av polismyndighet förordnats att utöva den

härför erforderliga polisverksamheten, så ock för annan polisman. Kvittens
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 12.

och försäljningsböckerna skola av partihandlaren förvaras under minst

två år efter varje hoks avslutande.

Närmare föreskrifter angående kvittens- och försäljningsböckerna samt

försänd varas utkvitterande meddelas av Konungen.

18 §.

1. Försäljningsställe skall vara beläget vid öppen gata, väg eller torg.

2. De rum, som nyttjas för utskänkningsrörelse, skola vara ljusa och

luftiga, hava en i förhållande till rörelsens omfattning tillräcklig storlek

samt hållas i ordentligt skick.

19 §.

1. Utskänkningsrörelse, vartill tillstånd erhållits enligt 13 §, må ej

utövas annorstädes än i lokal eller å plats, som blivit för försäljningens

bedrivande godkänd vid besiktning, vilken hålles i stad av stadsfiskal och

på landet av kronobetjänt jämte två personer, utsedda, en av nykterhetsnämnden

i kommunen samt en i Stockholm av överståthållarämbetet, i

annan stad av magistraten och på landet av kommunalnämnden. Besiktningsmännen

skola, därest försäljningsställe godkännes, om besiktningen

utfärda bevis, vilket skall innehålla beskrivning å den besiktigade lägenheten.

Innan bevis om besiktning utfärdats, må försäljning ej börjas.

Vad i detta mom. är stadgat gäller jämväl, då ny rättighet meddelas

att utövas i lägenhet, som förut varit använd som försäljningsställe.

Kostnad för besiktningen gäldas av tillståndshavare med belopp, som

bestämmes av Konungens befallningshavande.

2. Ombyte av försäljningsställe må ej ske, med mindre den myndighet,

som meddelat tillstånd till försäljningen, därtill giver sitt bifall; skolande

dessförinnan tillfälle att yttra sig i ärendet lämnas samma myndigheter,

som blivit börda över ansökningen till ifrågavarande försäljningsrättighet.

22 §.

1. Pilsnerdricka må å försäljningsställe icke utlämnas till den, som ej

fyllt aderton år.

Pilsnerdricka må icke försäljas eller utlämnas till den, som synbarligen

är berörd av alkoholhaltiga drycker, ej heller må försäljning eller

utlämning av pilsnerdricka äga rum, där uppenbart är, att varan helt eller

delvis är avsedd att användas i berusningssyfte eller till olovlig försäljning.

2. överlastad person får ej utdrivas från utskänkningsställe, där han

förtärt pilsnerdricka, eller lämnas utan vård.

3. I utskänkningslokal skall friskt dricksvatten ständigt tillhandahållas.

4. Å utskänkningsställe, där utskänkning av pilsnerdricka idkas utan

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 12. 5

stimband mod utskänkning av rusdrycker, vare förbjudet att låta rusdrycker

eller ersättningsmedel därför förtäras. Ej heller må rusdrycker

förvaras å utskänkningsstället eller eljest på sådant sätt, att gästerna äga

tillgång till desamma.

Det vare ock förbjudet för gäst att å sådant utskänkningsställe förtära

rusdrycker eller ersättningsmedel därför.

27 §.

1. Därest — — — utskänkningsrätten.

2. Därest av handel, vartill tillstånd enligt denna förordning erhållits,

oordningar föranledas eller å försäljningsställe, varest dylik handel idkas,

osedlighet bedrives och sådant fortfar oaktat skedd erinran från polismyndighet

i stad samt kronobetjänt eller kommunalnämnd å landet, må

i stad magistraten och på landet kommunalnämnden förbjuda försäljningens

fortsatta bedrivande. Beslutet därom gånge genast i verkställighet

men skall, vid äventyr att förbudet eljest går åter, senast inom åtta

dagar underställas prövning av Konungens befallningshavande, som,

därest tillståndet ej finnes böra återkallas, har att för viss tid fastställa

förbudet eller ock upphäva detsamma.

I Stockholm tillkommer det överståthållarämbetet att meddela förbud,

som i detta mom. sägs.

3. Om — — — stadgat.

4. Förekomma oordningar med anledning av sådan försäljning av pilsnerdricka,

som utan särskilt tillstånd utövas av tillverkare, eller bedriver tillverkare

sin försäljning så, att nykterhetstillståndet å viss ort därigenom

menligt påverkas, äger Konungens befallningshavande föreskriva de ordningsregler

för eller inskränkningar i försäljningen, som kunna finnas

erforderliga, eller ock för viss tid helt eller delvis förbjuda försäljningens

fortsättande. Beslut härom gånge genast i verkställighet utan hinder av

anförda besvär.

5. Finner kontrollstyrelsen vid granskning av kvittensbok eller försäljningsbok,

varom i 17 § förmäles, eller eljest anledning till anmärkning

mot det sätt, varpå tillverkare utövat honom tillkommande rätt till

försäljning av pilsnerdricka, äger kontrollstyrelsen, när skäl därtill äro,

efter verkställande av den utredning, som kontrollstyrelsen finner erforderlig,

om förhållandet göra anmälan hos Konungens befallningshavande.

28 §.

2. Beträdes någon andra gången eller oftare med olovlig försäljning av

pilsnerdricka, eller beträdes någon, som äger rätt till utskänkning av

alkoholfria och därmed jämförliga drycker eller som, efter anmälan som

i 9 § näringsfrihetsförordningen sägs, idkar handelsrörelse, under utövandet

av sin rörelse med olovlig försäljning, eller bedriver någon sådan försäljning

i större omfattning eller yrkesmässigt, straffes med böter från

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 12.

och med etthundra till och med tvåtusen kronor eller med fängelse i

högst sex månader.

29 §.

Beträdes den, som handhar utminutering av pilsnerdricka, med olovlig

utskänkning, eller den, som handhar utskänkning, med olovlig utminutering,

eller idkar någon detaljhandel med pilsnerdricka å annat ställe, än därtill

uppgivet eller medgivet är,

eller åsidosätter någon, som är berättigad att på rekvisition försända

pilsnerdricka till köpare eller för säljarens räkning ombesörjer sådan försändning,

de i 6, 9 eller 17 § eller med stöd av sistnämnda paragraf

meddelade föreskrifter,

eller fortsätter någon, oaktat återkallelse av meddelat tillstånd till försäljning

eller förbud däremot delgivits honom, med försäljningen,

eller bryter någon mot stadgande i 22 § 1 mom.,

straffes som i 28 § 1 och 2 mom. sägs.

35 §.

Yppar någon, som på grund av stadgande i 17 § 3 mom. tagit del av

partihandlares bokföring, affärsförhållande, varom han därvid fått kännedom,

och kan detta ej anses påkallat av tjänstens intresse, straffes med

böter från och med femtio till och med ettusen kronor. Sker det för att

göra skada eller begagnar han sig av sin kännedom till egen eller annans

fördel, må dömas till fängelse.

36 §.

1. Om husbondes ansvarighet för förseelse, som mot denna förordning

begås av hans hustru, husfolk eller i hans arbete antagen person, om

böters förvandling och fördelning, om rätt att anställa åtal och verkställa

beslag, om övervakande i övrigt av förordningens efterlevnad, om domstol,

där överträdelser av densamma skola åtalas, samt om rättegångsförfarandet

i sådana mål skall i tillämpliga delar lända till efterrättelse vad

i gällande förordning angående försäljning av rusdrycker stadgas.

2. Pilsnerdricka, som tagits i beslag, må försäljas till partihandlare

med pilsnerdricka.

37 $.

Vad enligt denna förordning tillhör stadsfullmäktiges handläggning

tillkommer i stad, där stadsfullmäktige ej finnas, allmän rådstuga; och

skall vad som tillhör kommunalstämmas handläggning tillkomma kommunalfullmäktige,

där sådana finnas.

Vad i denna förordning är stadgat i avseende å magistrat vare i stad,

där magistrat ej finnes, gällande om den för sådan stad särskilt tillsatta

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 12.

7

styrelse; och skall vad enligt denna förordning tillhör magistrats handläggning

tillkomma poliskammare i stad, där sådan tinnes.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1928.

Till utskottets behandling hava jämväl överlämnats följande i anledning

av propositionen väckta motioner nämligen:

l:o) två likalydande motioner nr 238 i första kammaren av herr Bärg

m. fl. och nr 412 i andra kammmaren av herr Olsson i Gävle m. fl., i

vilka hemställts, »att riksdagen ville besluta följande ändrade lydelse av

27 § mom. 5, i förslaget till ändring av vissa delar av förordningen den

11 juli 1919 angående försäljning av pilsnerdricka:

27 §.

5. Finner kontrollstyrelsen vid granskning av kvittensbok eller försäljningsbok,

varom i 17 § förmäles, eller eljest anledning till anmärkning mot

det sätt varpå tillverkare utövat honom tillkommande rätt till försäljning

av pilsnerdricka, äger kontrollstyrelsen avfordra tillverkaren förklaring

samt, när skäl därtill äro, giva tillverkaren erinran om vad honom enligt

denna förordning åligger eller anvisningar, huru syftet med de i denna förordning

meddelade bestämmelser bäst skall uppnås. Sker ej rättelse, äger

kontrollstyrelsen hos vederbörlig myndighet påkalla erforderliga åtgärder.»

2:o) motionerna nr 241 i första kammaren av herrar Magnuson och

Berglund, samt nr 413 i andra kammaren av herr Månsson i Erlandsro

m. fl., i vilka yrkats, att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts proposition

nr 36.

3:o) motionen nr 410 i andra kammaren av herr Röing, däri föreslagits,

»att riksdagen med godkännande i övriga delar av Kungl. Maj:ts proposition

nr 37 med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen

den 11 juli 1919 angående försäljning av pilsnerdricka ville besluta,

dels att 27 § 5 mom. i förslaget skall helt utgå,

dels att 9 och 17 §§, 22 § 1 mom., 27 § 4 mom. samt 35 § i förslaget

skola erhålla följande ändrade lydelse:

9 §.

1. Tillverkare av — — — (Kungl. Maj:ts förslag) — — — fartyg.

2. Den som---(Kungl. Maj:ts förslag)---bosatt person.

3. Den som---(Kungl. Maj:ts förslag)---endast inomhus.

4. Konungens befallningshavande äger på ansökning meddela tillverkare

tillstånd att annorstädes än å tillverkningsställe inrätta upplag av pilsnerdricka

för att från detsamma försända pilsnerdricka på rekvisition på sätt

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 12.

i 1 mom. sägs. För upplag skall finnas en av Konungens befallningshavande

godkänd föreståndare, som har att mottaga till upplaget inkommande

rekvisitioner samt underskriva förteckningar, som avses i 17 § 1 mom.

Såsom föreståndare må icke godkännas annan än den, som kan erhålla tillstånd

till detaljhandel med pilsnerdricka.

17 $.

1. Vid försändning---(Kungl. Maj:ts förslag)---ändamåls
enliga

handhavande.

Den, som forslar varan från tillverknings- eller försäljningsställe, skall

vara försedd med en av säljaren eller av honom bemyndigad person underskriven,

vederbörligen dagtecknad förteckning, upptagande namnet å den,

som verkställer forslingen, samt, särskilt för varje köpare, den rekvirerade

myckenheten pilsnerdricka, köparens namn, det ställe, där varan skall avlämnas,

samt den dag, då avlämnandet skall äga rum.

Det åligger den, som verkställer forslingen, att på anfordran av allmän

åklagare eller polisman uppvisa förteckningen.

Efter forslingens slutförande skall den, som verkställt forslingen, så snart

ske kan, avlämna förteckningen till säljaren, och vare säljaren pliktig att

förvara densamma under minst två år samt hålla den tillgänglig för

Konungens befallningshavande och allmän åklagare.

22 $.

1. Pilsnerdricka må å försäljningsställe icke utlämnas till den, som ej

fyllt sexton år.

Pilsnerdricka — — — (Kungl. Maj ds förslag) — — — olovlig försäljning.

27 %.

4. Förekomma oordningar med anledning av sådan försäljning av pilsnerdricka,

som utan särskilt tillstånd utövas av tillverkare, eller bedriver tillverkare

sin försäljning så, att nykterhetstillståndet å viss ort påtagligen

därigenom menligt påverkas, äger Konungens befallningshavande föreskriva

de ordningsregler för eller inskränkningar i försäljningen, som kunna

finnas erforderliga, eller ock för viss tid helt eller delvis förbjuda försäljningens

fortsättande. Beslut härom gånge genast i verkställighet utan hinder

av anförda besvär.

35 §.

Yppar någon, som på grund av stadgande i 17 § 2 mom. tagit del av

köpareförteckning, affärsförhållanden, varom han därvid fått kännedom,

och kan detta ej anses påkallat av tjänstens intresse, straffes med böter

från och med femtio till och med ettusen kronor. Sker det för att göra

skada eller begagnar han sig av sin kännedom till egen eller annans fördel,

må dömas till fängelse.»

opaginerad Kontrollera mot PDF

s betänkande Nr 12,

it

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för motionärernas yrkanden,

får utskottet hänvisa till motionerna.

I anledning av två likalydande, vid 1925 års riksdag väckta motioner,

anhöll riksdagen i skrivelse den 16 maj 1925, nr 196, under åberopande av

bevillningsutskottets av riksdagen godkända betänkande nr 30, att Kungl.

Maj:t ville föranstalta om utredning rörande sådan ändring i förordningen

angående försäljning av pilsnerdricka, att däri innefattade kontrollföreskrifter

fullständigades och förtydligades i syfte att förefintliga missförhållanden

på ifrågavarande område skulle kunna såvitt möjligt undanröjas,

samt om framläggande för riksdagen av det förslag, vartill utredningen

kunde föranleda.

På grund av riksdagens skrivelse anbefallde Kungl. Maj:t den 29 maj

1925 kontrollstyrelsen att efter länsstyrelsernas och övriga vederbörandes

hörande verkställa utredning och avgiva förslag i ämnet. Med skrivelse

den 12 december 1925 avlämnade kontrollstyrelsen förslag till förordning

om ändrad lydelse av vissa delar av förordningen angående försäljning av

pilsnerdricka ävensom till viss ändring av 74 § i förordningen angående

försäljning av rusdrycker. I yttranden, som efter remiss avgivits över

kontrollstyrelsens förslag, anfördes sådana betänkligheter mot detsamma, att

Kungl. Maj:t icke fann sig böra framlägga proposition i ämnet till 1926

års riksdag. Kontrollstyrelsen anbefalldes härefter genom remiss den 10

april 1926 att med hänsyn till vad som anförts i omförmälda yttranden

inkomma med förnyat utlåtande i ärendet, varvid särskilt frågan om rätten

att föreskriva inskränkningar eller villkor i avseende å tillverkares försäljning

av pilsnerdricka skulle upptagas till förnyad prövning. I anledning

härav avgav kontrollstyrelsen med skrivelse den 21 september 1926 ett nytt

förslag till förordning om ändringar i försäljningsförordningen.

Med proposition, nr 185, framlade Kungl. Maj:t för 1927 års riksdag

förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen angående

försäljning av pilsnerdricka. Förslaget byggde visserligen på sistberörda

av kontrollstyrelsen framlagda men avvek i flera viktiga punkter från detsamma.

Vid upprättande av Kungl. Maj:ts förslag utgick man från, att

allenast sådana förändringar i gällande förordning borde vidtagas, som voro

erforderliga för tillgodoseende av ordnings- och nykterhetssynpunkterna, men

att några föreskrifter, genom vilka den lojala konsumentens möjligheter att

inköpa pilsnerdricka skulle försvåras eller begränsas, ej borde meddelas.

Såsom ett beaktansvärt önskemål framstod också att i första hand inrikta

sig på åtgärder, vilka så litet som möjligt besvärade den lojale säljaren.

Ett av de mest omtvistade spörsmålen i förevarande lagstiftningsärende

var frågan om vilken myndighet, som i händelse av missbruk skulle äga

ingripa med reglerande föreskrifter i avseende å tillverkares försäljning.

Utskottet.

1925 års

riksdag.

Kontrollstyrelsen*
-

Proposition

nr 185 till

1927 års

riksdag.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 12.

Härom gäller för närvarande enligt 27 § 4 mom., att, därest oordningar

förekomma med anledning av sådan försäljning, länsstyrelse äger stadga

de inskränkningar vid försäljningsrörelsens bedrivande, som kunna Annas

erforderliga, eller ock för viss tid förbjuda dess fortsättande.

Enligt det av kontrollstyrelsen avgivna förslag, som låg till grund för

1927 års proposition i ämnet, skulle samarbete anordnas mellan kontrollstyrelsen

och svenska bryggareföreningen i syfte att på frivillighetens

väg undanröja de olägenheter, som vore förbundna med vissa tillverkares

försäljning. För att detta samarbete skulle bliva effektivt skulle den rätt

att under vissa förhållanden ingripa gentemot tillverkare, som för närvarande

tillkomme länsstyrelserna, överffyttas å kontrollstyrelsen. Dylika

ingripanden skulle få vidtagas ej blott såsom nu, då oordningar förekomme

i anledning av sådan försäljning, som utövas av tillverkare, utan även då

tillverkare bedreve sin försäljning så, att syftet med de i förordningen

meddelade bestämmelser eljest åsidosattes.

Då föredragande departementschefen för Ivungl. Maj:t anmälde frågan

om avlåtande av 1927 års proposition, fann departementschefen sig icke

kunna biträda kontrollstyrelsens berörda förslag, att rätten till ingripande

i avseende å tillverkares försäljning skulle överAyttas från länsstyrelserna

till kontrollstyrelsen. Till stöd för sin uppfattning i denna fråga anförde

departementschefen huvudsakligen följande.

Ett undanröjande på frivillighetens väg — utan lagstiftningsåtgärder —

av de rådande missförhållandena på pilsnerdricksförsäljningsförordningens

område vore utan tvivel det mest eftersträvansvärda. Samarbetet mellan

kontrollstyrelsen och tillverkarna syntes böra äga rum, utan att detsamma

bundes vid några författningsbestämmelser eller eljest av statsmakterna

givna direktiv. Ett sådant samarbete behövde emellertid icke bliva mindre

ingående och effektivt, därest styrelsen icke tillerkändes beslutanderätt.

Det syntes mindre egentligt, att kontrollstyrelsen efter att eventuellt först

under förhandling med tillverkaren eller sammanslutning av tillverkare

hava hävdat en viss ståndpunkt, utan att densamma av vederbörande frivilligt

beaktats, sedermera i kraft av styrelsen i förordningen given befogenhet

skulle hava att pröva vad enligt gällande föreskrifter kunde

tvångsvis åläggas vederbörande tillverkare. Den viktigaste invändningen

mot den föreslagna anordningen syntes dock vara, att länsstyrelserna och

deras underlydande organ, vilka innehade kännedom om de lokala förhållandena,

skulle känna sig i allt väsentligt avkopplade från ansvaret

för ordningens upprätthållande på ifrågavarande område. Vad anginge

varje annan försäljning än den, som bedreves av tillverkare, skulle länsstyrelsen

fortfarande hava att såsom första instans besluta om inskränkningar

i och förbud mot försäljningens utövande. Samtliga dessa frågor,

vare sig de rörde tillverkare eller icke, Ange dock till sin art och icke

minst med hänsyn till sin betydelse för nykterhetstillståndet ute i orterna

anses likvärdiga. Att låta en del av dem avgöras av den lokala ordnings
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 12.

11

myndigheten och andra av ett centralt verk, som närmast hade att bevaka

nykterhetsintresset, skulle innebära, att av varandra ofta direkt beroende

lokala frågor uppdelades på olika myndigheter, samt att ansvaret för det

hela och arbetet söndersplittrades. Då det icke kundo sättas i fråga att

till kontrollstyrelsen överflytta befattningen med samtliga dessa frågor,

hade departementschefen icke funnit sig kunna biträda vad styrelsen i

denna del föreslagit. Det syntes emellertid departementschefen vara för

ordning och nykterhet synnerligen gagneligt, att i fall, där det frivilliga

samarbetet och av kontrollstyrelsen meddelade anvisningar icke lett till

önskade åtgärder från vederbörande tillverkares sida, något kontrollstyrelsen

närstående organ bereddes möjlighet att påkalla vederbörande länsstyrelses

åtgärd och därvid utveckla de synpunkter som kontrollstyrelsen

önskade få framförda.

Kungl. Maj:ts förslag, som avfattades i överensstämmelse med den av

departementschefen uttalade uppfattningen, upptog icke några bestämmelser

rörande samarbetet mellan kontrollstyrelsen och tillverkarna samt inrymde

icke någon befogenhet för styrelsen att direkt ingripa mot tillverkare.

Däremot skulle för Stockholms stad samt varje län finnas ett i residensstaden

bosatt, av kontrollstyrelsen förordnat ombud med uppgift att under vissa

angivna förutsättningar påkalla erforderliga åtgärder hos länsstyrelsen eller

annan myndighet.

I övrigt innebar sistnämnda förslag i huvudsak följande. Enligt 6 § tillkommer

nu rätt till partihandel med pilsnerdricka allenast tillverkare samt den,

som enligt 8 § erhållit tillstånd till försäljning till avhämtning. Enligt propositionen

skulle partihandel få utövas, förutom av tillverkare, allenast av den,

som enligt 8 § äger tillstånd att försälja till avhämtning samt av länsstyrelse

erhållit särskilt tillstånd att idka partihandel. Rätt att försälja pilsnerdricka

genom försändning efter rekvisition, vilken rätt enligt 9 § nu tillkommer,

förutom tillverkare, envar, som eljest äger rätt till försäljning

till avhämtning — således även innehavare av utskänkningsrätt — skulle

tillkomma allenast partihandlare. Vid försändning efter rekvisition av pilsnerdricka

på landsbygden skulle den, som verkställde forsling, vara försedd

med en så kallad köpareförteckning, upptagande namnet å den, som verkställde

forslingen, samt, särskilt för varje köpare, den rekvirerade myckenheten

pilsnerdricka, köparens namn, det ställe, där varan skulle avlämnas,

samt dagen, då avlämnandet skulle äga rum. Köpareförteckningen skulle

hållas tillgänglig för länsstyrelsen, av kontrollstyrelsen förordnat ombud och

allmän åklagare samt under forsling på anfordran uppvisas för allmän åklagare,

polisman, ledamot av nykterhetsnämnd eller av sådan nämnd utsedd

person. Vara, som ej för fortsatt försändning till köparen avlämnades vid

järnvägsstation eller station för reguljär automobiltrafik eller å fartyg, skulle

ej få avlämnas med mindre köparen eller någon, som tillhörde hans familj

eller husfolk eller som vore anställd i hans tjänst, lämnade skriftligt erkännande

om varans mottagande. Länsstyrelse skulle på ansökning äga

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande Nr 12.

meddela tillverkare rätt att annorstädes än å tillverkningsställe inrätta upplag

av pilsnerdricka och att från detsamma försända pilsnerdricka. Vid

behandling av sådan ansökning skulle i fråga om kommunens medbestämmanderätt

gälla vad i 8 § i försäljningsförordningen stadgats, i följd varav

dylik ansökning komme att underkastas den kommunala vetorätten. Försäljning

eller utlämning av pilsnerdricka skulle ej få äga rum, där det vore

uppenbart, att varan vore avsedd att användas till olovlig försäljning eller

i berusningssyfte. Tillverkare skulle vara skyldig att föra en för länsstyrelsen,

av kontrollstyrelsen förordnat ombud och allmän åklagare på anfordran

tillgänglig försäljningsbok, innehållande på angivet sätt specificerade

uppgifter å den av partihandlaren under varje dag försålda myckenheten

pilsnerdricka.

1927 års Bevillningsutskottet anslöt sig visserligen till de principer, efter vilka

riksdag. Kungl. Maj:ts förslag utarbetats, men föreslog i flera hänseenden ändringar

i detsamma — främst avseende kontrollstyrelsens befogenhet att ingripa

mot tillverkare och de föreskrifter, som avsåge kontroll över försänd vara

och dennas utkvitterande — varjämte utskottet på åtskilliga punkter omarbetade

förslaget. I sitt med anledning av propositionen avgivna betänkande

nr 45 anförde utskottet i principfrågan samt i spörsmålet rörande

de befogenheter kontrollstyrelsen borde hava, i fråga om övervakandet av

det sätt, varpå tillverkare utövade honom tillkommande rätt till försäljning

av pilsnerdricka, till motivering för sitt förslag följande:

»I likhet med departementschefen finner utskottet genom den i ärendet förebragta

utredningen ådagalagt, att gällande lagstiftning angående försäljning

av pilsnerdricka i vissa delar av landet överträtts och att härav missbruk

föranletts. Även utskottet anser det därför erforderligt, att åtgärder

vidtagas i syfte att vinna en effektivare kontroll över försal jningsförordningens

efterlevnad. För att nå detta syfte torde det vara nödvändigt att

vidtaga vissa ändringar i nu gällande lagstiftning, Härvid har för utskottet

framstått såsom särskilt angeläget, att de ändringar i försäljningsförordningen,

som vidtagas, icke begränsa eller försvåra den lojale konsumentens

möjligheter att inköpa pilsnerdicka samt så litet som möjligt besvära den

lojale säljaren.

De klagomål, som framställts mot förordningens tillämpning, hänföra sig

främst till den försäljning genom försändning på rekvisition, som av tillverkare

utövas på landsbygden. Vid övervägande av de medel, som stå till

huds för vinnande av rättelse i nyssberörda avseende, har utskottet funnit

den av kontrollstyrelsen framförda och av departementschefen biträdda tanken

på åvägabringande av samarbete mellan tillverkarna eller deras organisation

å ena sidan och kontrollstyrelsen å andra sidan vara förtjänt av särskilt beaktande.

Ett dylikt samarbete bör, därest goda förutsättningar för detsamma

skapas, kunna lämna bättre resultat än detaljerade kontrollföreskrifter. De

riktlinjer för samarbetet, som kontrollstyrelsen i motiveringen för sina förslag

angivit, synas jämväl lämpliga. Vid utformandet av de författningsbestämmelser,

som äro erforderliga, därest avsedd effekt skall kunna vinnas

genom samarbetet, möta emellertid avsevärda svårigheter. Framför allt hava

erinringar framställts mot de olika förslag, som framkommit, till uppdelning

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 12.

13

mellan kontrollstyrelsen och länsstyrelse av uppgiften att ur nykterhets- och

ordningssynpunkt övervaka försäljningen av pilsnerdricka. Utskottet har

icke funnit Kungl. Maj:ts förslag vara fullt tillfredsställande i förevarande

avseende. Det synes sålunda knappast möjligt, att kontrollstyrelsen, utan

att direktiv i sådan riktning lämnas styrelsen i förordningen, skulle kunna

inleda samarbete med tillverkarna. Härtill kommer, att Kungl. Maj:ts förslag

innebär tillsättande av ett antal nya befattningshavare. ITnder nuvarande

förhållanden, då allvarliga ansträngningar göras för att begränsa antalet

befattningshavare i statens tjänst, bör det icke utan särskilt starka

skäl ifrågakomma, att nya befattningar inrättas. Sådana skäl för införande

av de föreslagna befattningarna torde icke föreligga. Det vill fastmera synas,

som om dessa ombuds arbetsuppgifter, utan särskild kostnad för statsverket,

skulle kunna anförtros åt redan existerande lokala organ samt åt

kontrollstyrelsen.

Med hänsyn till vad sålunda anförts har utskottet funnit sig böra föreslå,

att i överensstämmelse med Kungl. Maj:ts förslag rätten att ingripa mot

tillverkare i anledning av det sätt, på vilket han utövar sin försäljning,

alltjämt förbehålles länsstyrelserna, men att samtidigt en ny bestämmelse införes

i förordningen, varigenom kontrollstyrelsen berättigas att, därest styrelsen

finner anledning till anmärkning mot det sätt, varpå tillverkare utövar

honom tillkommande rätt till försäljning, avfordra tillverkaren förklaring

samt, när skäl därtill äro, giva tillverkaren erinran om vad honom

enligt förordningen åligger eller anvisningar, huru syftet med de i förordningen

meddelade bestämmelserna bäst skall uppnås. Skulle rättelse ej på

detta sätt vinnas, skall kontrollstyrelsen äga att hos vederbörlig myndighet

påkalla erforderliga åtgärder. Då kontrollstyrelsens befogenhet enligt utskottets

förslag blir av företrädesvis vägledande och rådgivande karaktär,

har utskottet ansett sig kunna angiva förutsättningarna för ingripande från

kontrollstyrelsens sida och syftet med de anvisningar, som kontrollstyrelsen

skall lämna, i helt allmänna ordalag.»

Beträffande Kungl. Maj:ts förslag, i vad detta avsåge införande av köpareförteckning

och försänd varas utkvittering vid försäljning genom försändning

på rekvisition på landsbygden, hade utskottet icke någon principiell

erinran. Utskottet hade emellertid funnit köpareförteckningen böra ersättas

med en kvittensbok. Härigenom vunnes bland annat bättre överensstämmelse

med det förfaringssätt, som i regel tillämpades vid hemsändning av

varor från större affärer. Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle bestämmelserna

om köpareförteckning äga tillämpning dels vid forsling av pilsnerdricka

för försäljning, hänförlig till detaljhandel, dels å sådan vara, som

vid dylik forsling medfördes för försäljning, hänförlig till partihandel. För

möjliggörande av en effektiv kontroll över försändningen på rekvisition

vore det emellertid nödvändigt, att bestämmelserna gjordes tillämpliga, även

då forslingen uteslutande avsåge pilsnerdricka för försäljning, hänförlig till

partihandel. Vissa av de bestämmelser, som avsåge köpareförteckningen

och den försända varans utkvittering, voro emellertid av den art, att de

lämpligare hade sin plats i en av Kungl. Maj:t i administrativ ordning

utfärdad kungörelse än i själva förordningen. Härigenom underlättades

också de jämkningar i fråga om detaljföreskrifter, som efter vunnen er
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande Nr 12.

farenhet kunde visa sig erforderliga. Utskottet hade därför i sitt förslag

upptagit en bestämmelse, enligt vilken närmare föreskrifter angående kvittensbok

och försänd varas utkvitterande skulle meddelas av Kungl. Maj:t. Då

mot de i Kungl. Maj:ts förslag lämnade föreskrifterna rörande försänd

varas utkvitterande framställts den erinran, att mångenstädes varken köparen

själv eller någon medlem av hans familj eller i lians tjänst anställd person

funnes tillstädes vid varans avlämnande, förutsatte utskottet, att Kungl.

Maj:t komme att särskilt uppmärksamma denna fråga. Utskottet ville vidare

framhålla angelägenheten av att vid tillämpning utav de av utskottet förordade

bestämmelserna den av departementschefen uttalade principen, att

den lojale konsumentens möjligheter att inköpa pilsnerdricka icke försvårades

eller begränsades, komme att följas. Granskningen av kvittensböckerna

under forsling borde såsom en ren ordningsfråga ankomma på polisman.

Emellertid syntes hinder ej böra möta för åvägabringande av ett samarbete

på detta område mellan polismyndigheten och nykterhetsnämnderna på det

sätt, att nykterlietsnämnd ägde utse en eller flera personer att biträda vid

övervakandet av nykterhetstillståndet inom kommunen i förevarande hänseende.

På framställning av nykterhetsnämnd skulle det, om sådan person

utsåges, ankomma på länsstyrelse att, med tillämpning av 21 § i polisreglementet

för riket, meddela honom förordnande att utöva den härför erforderliga

polisverksamheten. I 9 § 4 mom. fjärde stycket av det med propositionen

framlagda förslaget funnes en bestämmelse, att vid försändning av pilsnerdricka

den å forslingsredskapet befintliga myckenheten vid varje tillfälle

under forslingen skulle överensstämma med summan av vad som enligt den

för försändningen upprättade förteckningen icke dessförinnan avlämnats.

Vid denna bestämmelses avfattande syntes icke hänsyn hava tagits till den

under den förberedande behandlingen mot propositionens kontroll föreskrifter

framställda anmärkningen, att bristande överensstämmelse mellan den kvantitet,

som funnes upptagen som icke utlämnad och den faktiskt å forslingsredskapet

förefintliga myckenheten, kunde hava uppkommit utan något åsidosättande

av meddelade föreskrifter, t. ex. genom att en del av den medförda

kvantiteten förstörts. Det med bestämmelsen avsedda syftet syntes utskottet

bättre kunna vinnas genom en föreskrift, att i kvittensboken skulle antecknas

hela den myckenhet pilsnerdricka, som forslingen omfattade. Därest

under forslingen bristande överensstämmelse konstaterades mellan den kvantitet,

som enligt kvittensboken skulle finnas vid ett givet tillfälle, och den

faktiskt å forslingsredskapet befintliga, kunde detta giva anledning till en

undersökning, huruvida tillfyllestgörande förklaring kunde lämnas till den

bristande överensstämmelsen eller föreskrifterna åsidosatts.

Vidare föreslog utskottet i anslutning till väckta motioner höjning av

åldersgränsen från 16 till 18 år beträffande den, till vilken utlämning av

pilsnerdricka finge äga rum.

Mot utskottets förslag anmäldes reservationer dels av sju ledamöter,

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 12. 15

vilka på anförda skäl yrkade avslag å såväl propositionen som utskottets

förslag, dels ock av två ledamöter utan angivna yrkanden.

Vid ärendets behandling i kamrarna bifölls utskottets förslag av andra

kammaren men avslogs av första kammaren med 50 röster mot 45. Frågan

hade därmed förfallit för 1927 årb riksdag.

Det med nu föreliggande proposition framlagda förslaget överensstäm- Propositiomer

i allt väsentligt med ovannämnda av 1927 års bevillningsutskott ut- nen''

arbetade. Den befogenhet, som enligt bevillningsutskottets förslag tillerkänts

kontrollstyrelsen, har emellertid i författningstexten inskränkts

till rätt för styrelsen, om styrelsen vid granskning av kvittensbok eller

försäljningsbok eller eljest finner anledning till anmärkning mot det sätt,

varpå tillverkare utövat honom tillkommande rätt till försäljning av pilsnerdricka,

att, när skäl därtill äro, efter verkställande av den utredning,

som styrelsen finner erforderlig, om förhållandet göra anmälan hos länsstyrelse.

Såsom bilaga till propositionen har intagits ett utkast till kungörelse

med föreskrifter angående kvittens- och försäljningsböcker, som avses i

förordningen. Nämnda utkast har intagits såsom bilaga jämväl till detta

betänkande.

Föredragande departementschefen anförde vid förslagets framläggande Departementsbland

annat följande. Departementschefen vore fortfarande av den uppfatt- chefen.

ningen, att förefintliga missförhållanden beträffande pilsnerdricksförsäljningen

vore så allvarliga, särskilt i vissa delar av rikets landsbygd, att för

deras undanröjande lagstiftningsåtgärder vore erforderliga, och hade därför

ansett sig böra vidtaga åtgärder för att denna fråga på initiativ av Kungl.

Maj:t upptoges till förnyad prövning av riksdagen. Då bevillningsutskottets

förslag vid förra årets riksdag vann understöd från ett betydande antal av

riksdagens ledamöter och detsamma icke i några väsentliga hänseenden

skilde sig från det av Kungl. Maj:t framlagda, hade departementschefen

funnit sig vid ärendets fortsatta behandling böra utgå från det förstnämnda

förslaget.

Förutom tvivel på den föreslagna lagstiftningens behövlighet hade särskilt

två punkter i bevillningsutskottets förslag föranlett förslagets fall vid

förra årets riksdag, nämligen den, som avsåge kontrollstyrelsens befogenhet

till ingripande beträffande tillverkares försäljning, samt den, som avsåge

kvitterande av pilsnerdricka, som försänts på rekvisition.

Enligt den av utskottet föreslagna lydelsen av 27 § 5 mom. skulle, såsom

förut anförts, kontrollstyrelsen i anledning av missbruk av tillverkares försäljningsrätt

äga avfordra tillverkaren förklaring samt, där ej efter gjorda

erinringar rättelse skedde, hos vederbörlig myndighet påkalla erforderliga

åtgärder. Angående vad som avsåges med uttrycket »hos vederbörlig myndighet

påkalla erforderliga åtgärder» innehölle utskottets motivering icke

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Bevillningsutskottets betänkande Nr 12.

någon uttrycklig förklaring. Utskottet syntes emellertid hava avsett, att

kontrollstyrelsen i dylikt fall borde vända sig antingen till länsstyrelsen

eller till allmän åklagare med hemställan om vidtagande av åtgärder mot

tillverkaren. Reservanterna inom utskottet ansåge däremot stadgandet hava

den innebörd, att kontrollstyrelsen, där åklagare icke enligt styrelsens anmodan

väckte åtal, hos justitiekanslersämbetet borde anmäla vederbörande,

samt vidare att kontrollstyrelsen, därest länsstyrelse ej på ett enligt kontrollstyrelsens

förmenande tillfredsställande sätt vidtoge av kontrollstyrelsen

påkallade åtgärder, borde överklaga länsstyrelsens beslut hos Kungl. Maj:t.

En sådan anordning ansåge reservanterna icke lämplig. Reservanterna

vände sig också mot utskottets förslag om rätt för kontrollstyrelsen att »giva

tillverkaren erinran om vad honom enligt denna förordning åligger eller

anvisningar, huru syftet med de i denna förordning meddelade bestämmelser

bäst skall uppnås.» Denna rätt syntes enligt reservanternas förmenande

utan vidare tillkomma ett centralt ämbetsverk med avseende å frågor inom

dess verksamhetsområde, i varje fall hade bestämmelser av denna natur sin

rätta plats i ämbetsverkets instruktion.

Även om reservanternas tolkning av ifrågavarande bestämmelse icke kunde

anses hållbar, syntes det departementschefen vara till fördel, att bestämmelsen

till undvikande av misstolkningar förtydligades och därvid avfattades så, att

kontrollstyrelsen icke erhölle sken av att stå i motsatsförhållande till tillverkarna

utan tvärtom finge sin ställning som opartisk undersökningsmyndighet

framhävd. Bland annat av denna anledning ansåge departementschefen sig

föregående år böra utgå ifrån, att kontrollstyrelsen, utan att uttrycklig bestämmelse

därom inrymdes i försäljningsförordningen, vid inträffat missbruk

av tillverkares försäljningsrätt borde förhandla med tillverkaren eller sammanslutning

av tillverkare om åtgärder till undanröjande av förefintliga

missförhållanden, men att, om efter sådana förhandlingar rättelse ej skedde,

icke kontrollstyrelsen själv utan ett av styrelsen utsett länsombud skulle

äga påkalla ingripande av länsstyrelsen eller allmän åklagare.

I sådan utredning, som kontrollstyrelsen skulle hava att själv verkställa

för att kunna fullgöra sin uppgift som undersökningsmyndighet, inginge

tillverkarens hörande såsom ett nödvändigt led. Denna omständighet syntes

emellertid icke böra medföra, att i själva lagtexten inrymdes befogenhet

för kontrollstyrelsen att avfordra tillverkaren förklaring, vilken utväg hade

den olägenheten, att, såsom jämväl utskottet tydligen ansett, ett åsidosättande

från tillverkarens sida av eu dylik anmaning icke lämpligen kunde förknippas

med straffpåföljd. Det syntes departementschefen ej heller erforderligt

att uttryckligen tillerkänna kontrollstyrelsen befogenhet att giva tillverkare

sådana erinringar eller anvisningar, som utskottet avsett. Det borde

enligt departementschefens uppfattning ligga i sakens natur, att styrelsen

skulle hava sådan befogenhet, särskilt om, såsom departementschefen hade

för avsikt att föreslå, i kontrollstyrelsens instruktion intoges bestämmelse

om skyldighet för styrelsen att i den ordning, gällande författningar stad
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 12.

n

gade, taga bofattning mod ärenden angående försäljningen av pilsnerdricka,

samt kontrollstyrelsen i själva försäljningsförordningen gåves befogenhet att,

efter verkställd utredning rörande missförhållanden till följd av tillverkares

försäljning, med överlämnande av utredningen göra anmälan hos länsstyrelsen.

I sådan anmälan kunde kontrollstyrelsen naturligtvis angiva, huruvida

enligt dess uppfattning åtal borde äga rum eller länsstyrelsen med

stöd av 27 § 4 mom. borde besluta om inskränkningar i eller förbud mot

tillverkarens försäljning eller ingripande i båda dessa hänseenden borde äga

rum. Skulle länsstyrelse i något fall, då kontrollstyrelsen gjort dylik anmälan,

icke vidtaga åtgärder, stode det, då hithörande förhållanden avsåge

upprätthållande av allmän ordning, envar fritt att under åberopande av

den av kontrollstyrelsen gjorda utredningen hos länsstyrelsen föra talan

samt i förekommande fall genom besvär draga saken under Kungl. Maj:ts

prövning, därvid kontrollstyrelsen kunde genom remiss beredas tillfälle att

ytterligare framföra sina synpunkter. Emellertid vore det departementschefens

övertygelse, att, därest kontrollstyrelsen erliölle nu avsedd befogenhet,

dess förhandlingar med tillverkare i allmänhet skulle medföra rättelse

av påtalade missförhållanden och sålunda anmälan till länsstyrelse i frågakomma

endast i undantagsfall. Departementschefen förutsatte ävenledes, att

kontrollstyrelsens undersökningar i avlägset belägna orter komme att utföras

väsentligen med anlitande av därstädes boende, med ortens förhållanden

väl förtrogna personer och sålunda icke behöva medföra avsevärda utgifter

för resor av kontrollstyrelsens tjänstemän.

De erinringar, som föregående år inom riksdagen framfördes mot införande

av skyldighet att utkvittera försänd vara, och som närmast avsågo det fall,

då varken köparen eller någon av hans familj eller husfolk vore tillstädes

vid utkörarens ankomst, hade föranlett övervägande, huruvida svårighet

yppade sig att, utan äventyrande av kontrollens effektivitet, för säljare och

köpare undanröja de med kvitteringsförfarandet befarade olägenheterna.

Såsom av förenämnda utkast till kungörelse framginge vore det avsett, att

för varje köpare skulle i kvittensboken utskrivas en särskild, i boken fast inhäftad

kvittoblankett, vars innehåll vid utskrivandet kopierades å ett till

blanketten hörande, frånskiljbart kopieblad. Vid utkvitterandet tecknade

köparen eller hans ombud kvitto å den i kvittensboken inhäftade blanketten.

Kopiebladet kunde lämpligen, ehuru det ansetts obehövligt att lämna föreskrift

härom, tillställas köparen. — Därest varken köparen eller någon, som

å hans vägnar ägde erkänna mottagandet, vore tillstädes vid utkörarens ankomst,

vore denne ändock oförhindrad att avlämna varan, men skulle i sådant

fall ur kvittensboken frånskilja och jämte varan avlämna det mot kvittoblanketten

svarande kopiebladet samt å kvittoblanketten göra anteckning om

anledningen till att varan avlämnats utan att kvitto erhållits. Därefter finge

pilsnerdricka icke på senare rekvisition avlämnas till samme köpare utan att

säljaren dessförinnan fått köparens kvitto å den tidigare avlämnade varan

eller sådant kvitto tillhandahölles utköraren vid dennes förnyade besök för

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 7 sand. 10 häft. (Nr 12.) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

TJtskottets

yttrande.

18 Bevillningsutskottets betänkande Nr 12.

att avlämna senare rekvirerad vara. Kvittot borde givetvis helst lämnas på

det av utköraren kvarlämnade kopiebladet, men då det vore tänkbart att detta

förkomme, hade uttrycklig föreskrift därom ansetts ej böra lämnas. Kvittot

kunde antingen tillsändas säljaren med posten eller också avlämnas till

utköraren vid dennes nästa besök. Om ej heller vid det senare besöket

någon av köparens familj eller husfolk vore tillstädes, kunde kvittot å den

tidigare avlämnade varan av köparen lämpligen läggas på den plats, där

utköraren brukade avlämna varan, varefter utköraren vid sin ankomst medtoge

kvittot och avlämnade kopiebladet till den beträffande den nya varusändningen

utskrivna kvittoblanketten o. s. v. Om vad köpare sålunda hade

att iakttaga borde tydliga anvisningar meddelas i den tryckta texten å blanketterna,

något som säkerligen utan särskild föreskrift komme att iakttagas

av kontrollstyrelsen vid fastställande av formulär till kvittensbok. Enligt

ett efter remissen till 4 § första stycket gjort tillägg skulle sådant löst kvitto,

som nyss nämnts, biläggas kvittensboken och förvaras jämte denna.

Ett på sätt nu sagts anordnat kvittensförfarande syntes departementschefen

innebära en enkel och praktisk lösning av de svårigheter, man ansett föreligga

på denna punkt. Det kunde icke med fog göras gällande, att detta

förfarande för vare sig säljare eller köpare medförde nämnvärda besvär eller

olägenheter.

Utskottet har i föreliggande fråga intagit samma ståndpunkt som 1927 års

bevillningsutskott och har förty funnit erforderligt, att i enlighet med den

av 1925 års riksdag gjorda framställningen gällande bestämmelser i försäljningsförordningen

förtydligas och fullständigas för att i möjligaste mån avhjälpa

förefintliga missförhållanden. Då det nu framlagda förslaget, vilket

såsom tidigare framhållits i allt väsentligt överensstämmer med det av förra

årets bevillningsutskott utarbetade, synes vara ägnat att avhjälpa de påtalade

bristerna i gällande lagstiftning, har utskottet i princip anslutit sig till

detsamma.

I motionerna nr 241 i första kammaren och nr 410 i andra kammaren

har anförts — förutom att de föreslagna bestämmelserna vore alltför ingripande

— att desamma komme att i flera hänseenden förorsaka olägenheter

och besvär.

Så framhålles gentemot det föreslagna kvitteringsförfarandet, att detsamma

skulle bliva synnerligen besvärligt för såväl köpare som säljare utan

att någon effektiv kontroll därigenom vunnes. Någon befogad erinran synes

utskottet dock icke kunna riktas mot föreskriften därom, att en så vanligt

förekommande anordning, som att köparen vid mottagandet av honom tillsänd

vara lämnar skriftligt erkännande, skall iakttagas vid försäljning av

pilsnerdricka på rekvisition. De i utkastet till kungörelse föreslagna bestämmelserna

för kvittering, då pilsnerdricka avlämnas utan att köparen själv

eller annan person, som äger kvittera varan, är tillstädes, har utskottet

funnit ändamålsenliga. Genom dessa föreskrifter blir det även i sådana

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 12. 19

fall möjligt att med bibehållande av en tillfredsställande kontroll avlämna

varan och detta utan att vare sig köparen eller säljaren i nämnvärd mån

åsamkas ökat besvär.

Vidare har i sistnämnda båda motioner uppgivits, att förslaget om höjning

av åldersgränsen beträffande den, till vilken å försäljningsställe utlämning

av pilsnerdricka må äga rum, skulle försvåra möjligheten att

avhämta pilsnerdricka. Då det får anses angeläget, att pilsnerdricka icke

utlämnas till förtäring av den, som ej fyllt 18 år, har utskottet, oaktat

nu anförda betänklighet, likväl anslutit sig till Kungl. Maj:ts förslag i

denna del.

På skäl, som anförts av förra årets bevillningsutskott, har utskottet

ansett direktiv böra lämnas i förordningen i fråga om kontrollstyrelsens

uppgift att övervaka tillverkares försäljning av pilsnerdricka. Såsom

departementschefen framhållit torde det kunna antagas, att kontrollstyrelsens

förhandlingar med tillverkare i allmänhet skola medföra rättelse

av påtalade missförhållanden och sålunda anmälan till annan myndighet

ifrågakomma endast i undantagsfall. Denna kontrollstyrelsens på samarbete

med tillverkarna eller deras organisation grundade övervakande

verksamhet och sättet för dennas utövande torde säkerligen komma att

bliva av stor betydelse för en riktig tillämpning av försäljningsbestämmelserna.

Med hänsyn härtill och på skäl, som åberopats av bevillningsutskottet

år 1927, har det synts utskottet angeläget, att de uppgifter,

som skulle tillkomma kontrollstyrelsen, angivas i själva förordningen på

ett mera utföiligt sätt än Kungl. Maj:t föreslagit. Utskottet har därför

förordat, att 27 § 5 mom. erhåller den avfattning, som föreslagits i de av

herr Bärg m. fl. och herr Olsson i Gävle m. fl. väckta motionerna och

vilken helt överensstämmer med 1927 års bevillningsutskotts förslag på

denna punkt.

De bestämmelser, som intagits i berörda utkast till kungörelse med föreskrifter

angående kvittens- och försäljningsböcker, hava icke heller i övrigt

givit utskottet anledning till erinran.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj:ts

förevarande proposition, nr 37, icke kunnat oförändrad

bifallas och med bifall till motionerna I: 238 av herr

Bärg m. fl. och II: 412 av herr Olsson i Gävle m fl. samt

med avslag å motionerna I: 241 av herrar Magnuson

och Berglund, II: 410 av herr Röing och II: 413 av herr

Månsson i Erlandsro m. fl., för sin del antaga ovaD

införda förslag till förordning om ändring i vissa delar

av förordningen den 11 juli 1919 (nr 406) angående

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets betänkande Nr 12.

försäljning av pilsnerdricka med den ändringen, att

27 § 5 mom. erhåller följande såsom utskottets förslag

betecknade lydelse:

Kungl. Maj:ts förslag. 1

27 $.

5. Finner kontrollstyrelsen vid

granskning av kvittensbok eller försäljningsbok,

varom i 17 § förmäles,

eller eljest anledning till anmärkning

mot det sätt, varpå tillverkare

utövat honom tillkommande rätt till

försäljning av pilsnerdricka, äger

kontrollstyrelsen, när skäl därtill

äro, efter verkställande av den utredning,

som kontrollstyrelsen finner

erforderlig, om förhållandet göra anmälan

hos Konungens befallningshavande.

Utskottets förslag. 1

27 $.

5. Finner kontrollstyrelsen vid

granskning av kvittensbok eller försäljningsbok,

varom i 17 § förmäles,

eller eljest anledning till anmärkning

mot det sätt, varpå tillverkare

utövat honom tillkommande rätt till

försäljning av pilsnerdricka, äger

kontrollstyrelsen avfordra tillverkaren

förklaring samt, när skäl därtill

äro, giva tillverkaren erinran

om vad honom enligt denna förordning

åligger eller anvisningar,

huru syftet med de i denna förordning

meddelade bestämmelser

bäst skall uppnås. Sker ej rättelse,

äger kontrollstyrelsen hos vederbörlig

myndighet påkalla erforderliga

åtgärder.

Stockholm den 8 mars 1928.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

Närvarande: herrar Johan Nilsson i Kristianstad, Bärg, Bergman, Boman, Wigforss, K. Oscar

Ericson i Oberga, Björnsson, Leander, Johansson i Arkösund, Bengtsson i Kullen,

Olsson i Golvvasta, Nyländer, Björklund, Åström, Wijkström, Olsson i Gävle,

Brännström, Ljunggren, Andersson i Katrineholm och Werner.

1 Vid återgivande av förslagen hava de delar, som hava olika lydelse, kursiverats.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 12.

21

Reservationer:

1) av herrar Johan Nilsson i Kristianstad, Boman, Bengtsson i Kullen,

Nyländer, Wijkström och Brännström, vilka anfört:

»Det av utskottet förordade förslaget till ändringar i förordningen angående

försäljning av pilsnerdrieka överensstämmer, förutom i ett par detaljpunkter,

fullständigt med det av 1927 års bevillningsutskott framlagda.

De erinringar häremot, som gjordes i en vid bevillningsutskottets förra

året avgivna betänkande nr 45 fogad reservation, drabba förty jämväl

utskottets föreliggande förslag; och tillåta vi oss hänvisa till nämnda

reservation.

I densamma uttalade reservanterna till en början, att de icke av det

förebragta utredningsmaterialet bibragts uppfattningen, att förefintliga missförhållanden

på ifrågavarande område vore så stora, som föredragande

departementschefen gjort gällande, synnerligast som upplysningarna härom

mera hänförde sig till här och var iakttagna fall i en eller annan del av

riket och någon mera allmän undersökning om försäljningsförordningens

efterlevnad icke syntes hava blivit verkställd. Denna erinran borde enligt

vår mening hava föranlett, att innan frågan ånyo förelädes riksdagen utredningen

kompletterats, varvid särskilt bort undersökas, huruvida icke

redan med tillämpning av gällande lagstiftning de påtalade missbruken

kunnat åtkommas eller om ej, sedan frågan om revision av förordningen blivit

aktuell, polismyndigheterna i ökad omfattning kommit att ingripa till beivrande

av de uppgivna missbruken. Lämpligen borde därvid undersökts,

om icke överträdelserna företrädesvis förekommit å sådana platser, där på

grund av den kommunala vetorättens begagnande försäljning av pilsnerdricka

under kontrollerade och ordnade förhållanden icke kunnat utövas.

Måhända hade en sådan undersökning lämnat till resultat, att det här,

liksom i fråga om spritdryckerna, gäller, att allt för stränga restriktioner

leda till ökad konsumtion och till konsumtion i dess minst önskvärda former.

I stället för att vidtaga en sådan undersökning har departementschefen inskränkt

sig att hänvisa till det utredningsmaterial, som var tillgängligt

även för förra årets riksdag.

Sedan 1927 års. riksdags beslut i frågan fattats, har, såsom av den av

kontrollstyrelsen] förda statistiken rörande nykterhetstillståndet i riket otvetydigt

framgår, nykterhetstillståndet undergått en fortskridande förbättring.

Betänkligheterna mot den föreslagna lagstiftningen måste under sådana förhållanden

vara ännu större nu än i fjol. I detta sammanhang hava vi

funnit angeläget att understryka de erinringar, som i nyssnämnda reservation

framställdes mot anordningen att utöka ordningsmakten med särskilda

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Bevillningsutskottets betänkande Nr 12.

av nykterketsnämnderna utsedda, med polismans befogenhet utrustade personer,

Även om det till sist ankommer på länsstyrelserna att träffa personvalet,

tillägga bestämmelserna nykterketsnämnderna ett betydande inflytande.

På goda grunder synas invändningar kunna resas mot att ordningsmakten

på ett så osedvanligt sätt påbygges och detta desto hellre som denna påbyggnad

avser allenast försäljningskontrollen av en dryck, vilken enligt

gällande lagstiftning icke räknas till rusdryckerna.

I väckta motioner har anmärkts, hurusom den föreslagna lagstiftningen

skulle företrädesvis komma att drabba landsbygden. Detta måste anses innebära

en påtaglig orättvisa, icke minst med tanke på att nuvarande stadsbildningar

många gånger inrymma betydande områden av mer eller mindre

ren landsbygd, inom vilka förhållandena lämnas orubbade, medan å andra

sidan köpingar och andra stadsliknande samhällen, med en många gånger

betydande folkmängd, skulle drabbas av landsbygdens undantagsställning.

De anförda betänkligheterna mot den föreslagna lagstiftningen synas desto

mera vägande, som bestämmelserna, oaktat deras ingripande beskaffenhet

dock icke torde komma att medföra någon effektiv kontroll över försäljningen.

Sålunda skulle det komma att möta nära nog oöverstigliga svårigheter

att övervaka efterlevnaden av kvittensbestämmelserna. Möjligheterna

till överträdelser utan fara för ingripande äro här mycket stora och risken

för att dessa möjligheter utnyttjas är desto större, som det säkerligen icke

torde stå klart vare sig för tillverkarnas organ, utkörarna, eller för flertalet

köpare, att lagstiftningen är ägnad att medföra en förbättring av ordning

och nykterhet, utan denna för dem framstår såsom ett i viss mån onödigt

försvårande av åtkomsten till en dryck, som icke i allmänhet missbrukas.

Utskottet anför till stöd för det föreslagna kvitteringsförfarandet, att ett

skriftligt erkännande vid mottagandet av rekvirerad vara skulle vara en

vanligt förekommande anordning. Detta må i vissa fall och beträffande

de större städerna vara brukligt vid avlämnandet av varor i hemmen, men

det är säkerligen en anordning, för vilken landsbygdens befolkning i de

flesta fall står främmande. Enligt utkastet till kungörelse skulle, därest

icke någon till kvittering berättigad person funnes tillstädes, pilsnerdricka

få utlämnas utan att kvittering ägde rum omedelbart, men som villkor för

fortsatt leverans uppställes, att det sålunda utlämnade partiet skall på närmare

angivet sätt kvitteras, innan pilsnerdricka må ånyo avlämnas. Den

lättnad, som detta medgivande skulle innebära, synes oss vara mycket ringa

i betraktande av allt det besvär, som kvitteringsförfarandet över huvud

taget pålägger rekvirenten, och i en av de föreliggande motionerna har

framhållits den påtagliga frestelse, som härigenom uppkommer för ölutköraren

att för undvikande av vidare omak själv skriva rekvirentens

namn.

Den av 1927 års bevillningsutskott föreslagna höjningen av åldersgränsen

till 18 år beträffande den, till vilken å försäljningsställe utlämning

av pilsnerdricka må äga rum, har bibehållits i föreliggande förslag. Mot

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 12. 23

denna höjning restes redan vid fjolårets riksdag en kraftig kritik, och även

innevarande år har motionsvis framhållits, hurusom denna inskränkning för

en mängd legitima förbrukare, vilka ofta genom hemmavarande ynglingar

eller flickor uppköpa familjens behov av pilsnerdricka i närmaste handelsbod,

skulle komma att medföra svårigheter. Sådana svårigheter skulle

otvivelaktigt uppstå även i städerna, särskilt å verkstäder, affärer, kontor,

och andra arbetsplatser, där för avhämtning av pilsnerdricka m. m. för

personalens behov i regel användes personer mellan 16 och 18 år, såsom

springpojkar, springflickor och lärlingar.

På samma skäl, som anfördes av förra årets bevillningsutskott, har utskottet

ansett direktiv böra lämnas i själva förordningen i fråga om kontrollstyrelsens

uppgift att övervaka tillverkares försäljning av pilsnerdricka. Den

befogenhet att hos annan myndighet anmäla påtalade missförhållanden, som

därigenom uttryckligen tillerkänts kontrollstyrelsen, förmenar utskottet endast

skulle utövas i undantagsfall. Redan förra året påpekades i nämnda

reservation, att man knappast på något annat område kan finna motsvarighet

till sådana befogenheter hos ett centralt ämbetsverk, i varje fall i vad det

angår verkets ställning till allmän åklagare, och dessa allvarliga betänkligheter

kvarstå allt fortfarande. Ett förtroendefullt samarbete mellan de övervakande

myndigheterna och tillverkarna själva bör, enligt vad kontrollstyrelsen

också tidigare själv framhållit, kunna verksamt bidraga till upprätthållandet

av god ordning. I en av de i frågan väckta motionerna har

uppgivits, att bryggeriindustrien genom sin organisation själv träffat anordningar,

som måste anses verksamt underlätta myndigheternas arbete. Detta

har också bekräftats av svenska bryggareföreningen, som uppgivit, att sedan

någon tid en särskild tjänsteman blivit anställd med bemyndigande att inom

föreningens verksamhetsområde noggrant undersöka anmärkta missförhållanden

och söka åstadkomma rättelser, där missbruk konstaterats.

Slutligen hava vi ansett oss böra framhålla de olägenheter, som kunna

uppstå därigenom, att tillstånd till inrättande av upplag förutsätter medgivande

av den kommun, inom vilken upplaget inrättas. Ett dylikt upplag

torde böra betraktas såsom en filial till tillverkares huvudrörelse, och det

innebär enligt vår mening en inkonsekvens att för filialens upprättande

kräva ett villkor, som icke uppställts för tillstånd att anlägga det skattepliktiga

bryggeriet.

På grund av vad sålunda anförts hava vi inom utskottet hemställt,

att riksdagen måtte, med bifall till motionerna I: 241

av herrar Magnuson och Berglund samt II: 413 av herr

Månsson i Erlandsro m. fl., avslå ej mindre Kungl.

Maj:ts förevarande proposition, nr 37, än även motionerna

I: 238 av herr Bärg m. fl., II: 412 av herr Olsson

i Gävle m. fl. och 11:410 av herr Röing.»; samt

2) av herr Björklund.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bevillningsutskottets betänkande Nr 12.

Bilaga.

Utkast

till

Kungl. Maj:ts kungörelse med föreskrifter angående kvittens- och försäljningsböcker,

som avses i 17 § av förordningen den 11 juli 1919 (nr

406) angående försäljning av pilsnerdricka, m. m.

Kungl. Maj:t har, med stöd av 17 § 3 mom. i förordningen den 11 juli

1919 angående försäljning av pilsnerdricka, funnit gott förordna som följer:

1 $.

Kvittensbok, som avses i 17 § 1 mom. av förordningen angående försäljning

av pilsnerdricka, skall vara utfärdad av säljaren eller av honom bemyndigad

person, som själv icke innehar uppdrag att verkställa forsling av

pilsnerdricka. Vid försändning från upplag enligt 9 § 4 mom. i omförmälda

förordning skall kvittensboken utfärdas av föreståndaren för upplaget.

2 §.

Kvittensbok skall innehålla dels lämpligt antal fast inbäftade, i löpande

följd numrerade blad, dels ock tryckta, i löpande följd numrerade, fast

inhäftade kvittoblanketter jämte till de särskilda blanketterna börande,

medelst perforering eller på liknande sätt frånskiljbara kopieblad med

motsvarande nummerbeteckningar.

3 i

1. Å de i 2 § först omförmälda blad skola, i tidsföljd, för varje forsling

före dess början antecknas namnet å den, som verkställer forslingen,

och den myckenhet pilsnerdricka, forslingen omfattar, med angivande tilllika

av huru stor del av denna myckenhet, som motsvaras av verkställda

rekvisitioner, och huru stor del, som utgör reservkvantitet, ävensom av

nummer å de mot rekvisitionerna svarande kvittoblanketterna.

Efter forslingens avslutande skall den, som verkställt forslingen, så

snart ske kan till säljaren eller den, som i säljarens ställe ägt utfärda

kvittensboken, avlämna densamma, försedd med uppgift om den myckenhet

av den medförda varan, som efter forslingen må hava återställts.

2. För varje köpare skall före forslingens början å särskild kvittoblankett

antecknas den rekvirerade myckenheten pilsnerdricka, köparens namn,

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 12.

25

det ställe, där varan skall avlämnas, samt den dag, då avlämnandet skall

äga rum. Vid blankettens ifyllande skall så förfaras, att vad som tecknas

å blanketten kopieras å det till blanketten hörande kopiebladet.

4 §.

Skall vid sådan försändning av pilsnerdricka, som avses i 17 § 1 mom.

av ovannämnda förordning, varan avlämnas annorstädes än vid järnvägsstation,

station för regelbunden automobiltrafik eller å fartyg för fortsatt

försändning till köparen, må avlämnandet ej ske med mindre köparen

eller någon, som tillhör hans familj eller husfolk eller är anställd i hans

tjänst, å kvittoblanketten tecknar erkännande om varans mottagande.

Tecknar annan än köparen sådant erkännande, skall han angiva såväl

eget som köparens namn. Är person, som efter vad nu sagts äger erkänna

mottagandet, ej tillstädes, då varan är avsedd att avlämnas, må varan likväl

avlämnas. Där så sker, skall den, som forslar varan, ur kvittensboken

frånskilja och jämte varan avlämna det mot kvittoblanketten svarande

kopiebladet samt å kvittoblanketten göra anteckning om anledningen till

att varan avlämnats utan att kvitto erhållits, och må därefter pilsnerdricka

icke på senare rekvisition avlämnas till köparen med mindre säljaren

därförinnan erhållit kvitto å den tidigare avlämnade varans mottagande

eller sådant kvitto, då den senare rekvirerade myckenheten är

avsedd att avlämnas, hålles den som forslar varan till handa. Dylikt kvitto

skall biläggas kvittensboken och förvaras jämte denna.

Avlämnas varan på sätt ovan är sagt för fortsatt försändning till köparen,

skall anteckning om avlämnandet å kvittoblanketten göras av den,

som verkställt forslingen.

5 §.

Försäljningsbok, som avses i 17 § 2 mom. av ovannämnda förordning,

skall föras särskilt för varje tillverknings- eller försäljningsställe eller

upplag, som avses i 9 § 4 mom. av förordningen, och skall beträffande

sådant upplag föras av föreståndaren. Vid försäljningsbokens förande

skola iakttagas föreskrifterna i 9 § i förordningen den 4 maj 1855 angående

handelsböcker och handelsräkningar.

6 $.

Formulär till kvittens- och försäljningsböcker fastställas av kontrollstyrelsen.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 oktober 1928.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 7 sand. 10 häft. (Nr 12.)

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1928:121 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 11 juli 1919 s. 4 i texten