Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om fortsatt tillämpning av förordningen den 27 april 1923 angående rätt för Konungen att i visst fall åsätta särskild tullavgift.
1928-03-13 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1928:19, Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om fortsatt tillämpning av förordningen den 27 april 1923 angående rätt för Konungen att i visst fall åsätta särskild tullavgift.
Dokumentets text
4
Bevillningsutskottets betänkande Nr 19.
Nr 19.
Ankom till riksdagens kansli den 13 mars 1928 kl. 12.80 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till förordning om fortsatt tillämpning
av förordningen den 27 april 1923 angående rätt för Konungen
att i visst fall åsätta särskild tullavgift.
I en den 24 februari 1928 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 105, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över handelsärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen att antaga följande, vid propositionen fogade
Förslag
till
Förordning
om fortsatt tillämpning av förordningen den 27 april 1923 (nr 93) angående
rätt för Konungen att i visst fall åsätta särskild tullavgift.
Härigenom förordnas, att förordningen den 27 april 1923 angående rätt
för Konungen att i visst fall åsätta särskild tullavgift, vilken förordning
gäller till utgången av år 1928, skall äga fortsatt tillämpning till och
med den 31 december 1929.
Utskottet. Med hänsyn till möjligheten att Sverige kunde i avseende å sina handelsÅterblick.
förbindelser med något visst land komma att utsättas för nödvändigheten
av försvarsåtgärders vidtagande och under åberopande av en utredning,
av vilken framgick, att åtskilliga främmande länder i sin tullagstiftning
inrymt bestämmelser, som gåvo landets regering vapen i händerna för
nämnda ändamål, upptog 1906 års tulltaxekommitté i sitt med betänkande
den 3 maj 1909 framlagda förslag till förordning med tulltaxa för inkommande
varor ett stadgande (§ 2) av följande lydelse:
»Varor från land, där svenska fartyg eller varor åtnjuta mindre gynnsam
behandling än andra länders, må kunna efter Konungens förordnande be
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 19. 5
läggas med tilläggstui], utöver den enligt tulltaxan utgående tullavgift, till
högst samma belopp som denna senare eller, där varan enligt taxan är tullfri,
påföras tull till högst det belopp, vartill varans värde uppgår.
Särskild tullavgift, enligt vad nu är sagt, må åsättas allenast å tid, då
riksdagen icke är samlad. Beslutet därom skall underställas näst sammanträdande
riksdag inom tio dagar efter riksdagens öppnande och gäller, där
riksdagen icke godkänner detsamma oförändrat, högst tio dagar efter det
riksdagen fattat sitt beslut i frågan.»
Det sålunda föreslagna stadgandet ingick jämväl i det till 1910 års
riksdag av Kungl. Maj:t med proposition nr 69 framlagda förslaget till
tulltaxeförordning. 1910 års bevillningsutskott, som hade att yttra sig
över denna proposition, fann den rätt att i viss mån bestämma över tullbevillningen,
som med stadgandet skulle inrymmas åt Kungl. Maj:t, icke
lämpligen böra fastställas att gälla på obestämd tid, utan syntes det utskottet
lämpligare, att rätten i fråga upplätes allenast för särskilt begränsad
tid. Enligt utskottets i överensstämmelse med nämnda uppfattning
avfattade förslag beslöt riksdagen att till tulltaxeförordningen foga
stadgandet såsom en övergångsbestämmelse, vilken erhöll giltighet intill
utgången av år 1912.
Först år 1919 förelädes riksdagen förslag om återupplivande av den Kungl.
Maj:t genom berörda övergångsbestämmelse meddelade rätten att i visst
fall åsätta särskild tullavgift. Tull- och traktatkommittén hade i skrivelse
den 3 maj 1919, under framhållande att åtskilliga av Sveriges handelstraktater
upphört eller inom den närmare framtiden kunde komma att upphöra,
gjort framställning härom och därvid, för undvikande att stadgandet
erhölle en med hänsyn till då rådande förhållanden alltför snäv
omfattning, föreslagit viss ändring av dess lydelse sådan den förelåg i
övergångsbestämmelsen. I anledning av denna framställning föreslog Kungl.
Maj:t (proposition nr 403) 1919 års riksdag att antaga en förordning om
rätt för Konungen att i visst fall åsätta särskild tullavgift, avfattad i enlighet
med tull- och traktatkommitténs förslag och med giltighet intill utgången
av år 1920. Denna proposition vann riksdagens bifall. Det sålunda
åt Kungl. Maj:t lämnade bemyndigandet förnyades genom särskilda
beslut av 1921 och 1922 års riksdagar intill utgången av år 1923.
Genom proposition nr 172 till 1923 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t,
på framställning av tull- och traktatkommitténs traktatavdelning, sådan
ändring av bemyndigandet, att Kungl. Maj:t skulle äga att i fråga om
tullpliktiga varor förordna om deras beläggande med tilläggstullar till högst
300 procent av de eljest utgående tullsatserna. Den av Kungl. Maj:t föreslagna
förordningen i ämnet antogs av riksdagen samt utfärdades den 27
april 1923. Förordningen, vilken omedelbart efter publicerandet trädde i
kraft och ägde giltighet till utgången av år 1924, hade följande lydelse:
»Varor, som från visst land införas, må kunna efter Konungens förordnande
beläggas med tilläggstull, utöver den enligt tulltaxan utgående tull
-
Propositio
nen.
Utskottets
yttrande.
6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 19.
avgift, till högst tre gånger samma belopp som denna senare eller, där
varan enligt taxan är tullfri, påföras tull till högst det belopp, vartill
varans värde uppgår.
Särskild tullavgift, enligt vad nu är sagt, må åsättas allenast å tid, då
riksdagen icke är samlad. Beslutet därom skall underställas näst sammanträdande
riksdag inom tio dagar efter riksdagens öppnande och gäller, där
riksdagen icke godkänner detsamma oförändrat, högst tio dagar efter det
riksdagen fattat sitt beslut i frågan.»
Giltighetstiden för sistnämnda förordning har sedermera på förslag av
Kungl. Maj:t förlängts genom beslut av riksdagen, senast år 1927 för
tiden intill 1928 års utgång.
Det föreliggande förslaget avser en utsträckning av giltighetstiden för
förordningen den 27 april 1923 under ytterligare ett år eller till utgången
av år 1929. På sätt framgår av ovannämnda statsrådsprotokoll har föredragande
departementschefen vid anmälan av ärendet inför Kungl. Maj:t
förklarat sig förutsätta, att Kungl. Maj:t, som hittills icke begagnat sig
av ifrågavarande befogenhet att åsätta särskilda tullavgifter, icke heller
i fortsättningen skulle göra bruk därav under annan förutsättning än
att så visade sig oundgängligen nödvändigt.
I anslutning till den nu lämnade redogörelsen vill utskottet framhålla
följande. Då Kungl. Maj:t första gången begärde bemyndigande att åsätta
särskilda tullavgifter, motsatte sig bevillningsutskottet, att bemyndigandet
skulle såsom Kungl. Maj:t föreslagit meddelas utan tidsbegränsning och
riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag, att bemyndigandet skulle
gälla endast för en kortare tid, efter vars utgång något förnyande av
bemyndigandet icke ifrågasattes. När förslag härom åter uppkom, föranleddes
detta av att förhandlingar om handelstraktater med vissa främmande
makter förestodo. Bemyndigandet meddelades endast till utgången
av det närmast följande året och har sedermera, på sätt ovan nämnts,
efter förslag av Kungl. Maj:t av riksdagen förnyats.
Bevillningsutskottet som icke heller nu kommer att göra någon annan
hemställan än om bifall till propositionen, vill emellertid ifrågasätta, huruvida
icke Sveriges handelspolitiska förhållanden till främmande makter
kunna anses i en snar framtid medgiva, att den ur olika synpunkter
synnerligen betydelsefulla överflyttning till Kungl. Maj:t av en del av
riksdagens beskattningsrätt, som det ifrågavarande bemyndigandet innebär,
kan av Kungl. Maj:t undvaras. Utskottet förutsätter, att Kungl. Maj:t
till ett kommande år ägnar frågan härom särskild uppmärksamhet.
Under åberopande av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,
Bevillningsutskottets betänkande Nr 19. 7
att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts
förevarande proposition nr 105, antaga det med propositionen
framlagda förslaget till förordning om fortsatt
tillämpning av förordningen den 27 april 1923 (nr
93) angående rätt för Konungen att i visst fall åsätta
särskild tullavgift.
Stockholm den 13 mars 1928.
På bevillningsutskottets vägnar:
JOH. NILSSON.
Närvarande: herrar Johan Nilsson i Kristianstad, Örne, Bergman, Boman, Wigforss*, K. Oscar
Ericson i Oberga, Björnsson, Leander, Jönsson i Boa, Johansson i Arkösund
Bengtsson i Kullen, Olsson i Golvvasta, Nyländer, Björklund, Åström*, Wijkström*,
Olsson i Gävle, Ljunggren*, Andersson i Katrineholm* och Werner.
Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1928:82 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:t* proposition med förslag till förordning om fortsatt tilllämpning av förordningen den 27 april 1923 angående a1 i texten