Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående provisorisk förlängning av förordningen den 26 jidi 1926

1928-03-15 · 12 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1928:21, Betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående provisorisk förlängning av förordningen den 26 jidi 1926

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

!

Nr 21.

Ankom till riksdagens kansli den 19 mars 1928 kl. 4 e. in.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition

angående provisorisk förlängning av förordningen

den 26 jidi 1926 (nr 3S2) angående utförselbevis för råg

och vete m. m. ävensom i ämnet väckta motioner.

Genom proposition den 10 februari 1928, nr 107, vilken hänvisats till

bevillningsutskottet, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma

dag, föreslagit riksdagen besluta, att förordningen den 26 juli 1926 (nr 382)

angående utförselbevis för råg och vete med däri enligt kungörelsen den 8

april 1927 (nr 121) gjorda ändringar skall äga fortsatt giltighet för tiden

från och med den 1 augusti 1928 till och med den 31 juli 1931, dock att

§ 2 skall från och med den 1 augusti 1928 i nedan angiven del hava följande

ändrade lydelse:

»§ 2.

Innehavare av — — — bevisets återställande

antingen utan---angivna tullbeloppet,

eller, i den mån varor, som nu sagts, under de sex kalendermånader, som

förflutit närmast före den månad, under vilken angivningen till utförsel ägt

rum, införts till myckenhet, att den därför influtna tullavgiften med avdrag

av ,vå procent beräknas därtill lämna tillgång, hos generaltullstyrelsen utbekomma

sagda belopp med avdrag av två procent.

Utförselbevis skall — — — därvid ifrågasättas.»

Beträffande motiveringen för Kungl. Maj:ts förevarande förslag får

utskottet, i den mån redogörelse för densamma ej lämnas i det följande,

hänvisa till ovannämnda, vid propositionen fogade protokollsutdrag.

Till utskottets behandling hava jämväl överlämnats följande i anledning

av propositionen väckta motioner, nämligen:

inom första kammaren: nr 257 av herr Nils Anton Nilsson m. fl.,

samt

inom andra kammaren: nr 434 av herr Andersson i Falkenberg m. fl.,

nr 435 av herr Gardell i Gans m. fl. och nr 437 av herr Pettersson i

Hällhacken.

Bihang till riksdagens protokoll 192S. 7 sand. 17 Ixäft. (Nr 21.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

Utskottet.

1936 års

riksdag.

I de av herr Nils Anton Nilsson m. fl. samt av herr Gardell i Gans

m. fl. väckta, likalydande motionerna har hemställts, att riksdagen måtte

vidtaga sådan ändring i förevarande proposition, att förordningen om

utförselbevis utsträcktes till att gälla även korn, samt att vederbörande

utskott måtte föreslå de ändringar i propositionen, som av nämnda yrkande

föranleddes.

I den av herr Andersson i Falkenberg m. fl. väckta motionen har hemställts,

»att, därest Kungl. Maj:ts proposition nr 107 om fortsatt tillämpning

av förordningen om utförselbevis bliver av riksdagen bifallen,

riksdagen måtte besluta sådan förändring i förordningen: att likvid av

tullbelopp medelst utförselbevis skall anses vara jämnställd med penninglikvid

i vanlig ordning och icke betraktas såsom likvärdig med vanlig

tullrestitution».

I den av herr Pettersson i Hällbacken väckta motionen har hemställts

om avslag å förevarande proposition.

I detta sammanhang har utskottet till behandling förebaft jämväl

följande två till utskottet hänvisade, under motionstiden vid riksdagens

början väckta motioner, nämligen:

nr 4 i andra kammaren av herr Lindman m. fl., i vilken framlagts

förslag, avseende permanenta bestämmelser rörande utförselbevis för

råg och vete av enahanda lydelse som den för närvarande gällande

förordningen i ämnet; och

nr 345 i andra kammaren av herr Nilsson i Hörby, i vilken föreslagits

förlängning för en tid av fem år av giltighetstiden för de i sistnämnda

förordning meddelade bestämmelserna.

Förordning angående utförselbevis för råg och vete av i huvudsak enahanda

lydelse som den nu gällande trädde i kraft den 1 augusti 1926. Förordningen

i dess genom beslut av 1927 års riksdag i visst hänseende ändrade

avfattning gäller till och med den 31 juli innevarande år.

I den skrivelse, genom vilken 1926 års riksdag för Kungl. Maj:t tillkännagav,

att riksdagen antagit ett i vissa inom riksdagen väckta motioner

framlagt förslag till förordning i ämnet, hänvisade riksdagen till en vid

bevillningsutskottets i ämnet avgivna betänkande (nr 39) fogad reservation,

i vilken anförts, bland annat, följande.

»Utskottet vill visserligen icke göra gällande, att införandet av systemet

med utförselbevis med säkerhet kan förväntas få några stora verkningar

till gagn för den svenska brödsädesodlingen. Därom är på förhand svårt

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

att fälla något bestämt omdöme, särskilt som marknadsförhållandena inom

oss närliggande och andra europeiska länder äro ovissa oeli fluktuerande.

Utskottet förmodar emellertid, att den ifrågavarande anordningen skall

kunna skapa visa ventiler för export av svensk spannmål under de tider

på höstarna, då prisläget för odlarna är som mest tryckt, och utskottet anser

så mycket mer att ett försök med utförselbevis bör göras, som andra

mera effektiva utvägar för återställande av spannmålstullens effektivitet

icke kunnat anvisas. Den nu av utskottet tillstyrkta förordningen angående

utförselbevis skall ock, såsom nedan framgår, hava giltighet allenast

under en tid av två år. De erfarenheter, som under denna tid kunna vinnas

rörande anordningens verkningar för spannmålsodlingen såväl som för

konsumtionen, torde få bli avgörande för statsmakternas ställningstagande

till frågan om förordningens framtida förlängning.»

Med vad riksdagen sålunda åberopat har riksdagen betecknat anordningen

med utförselbevis såsom ett försök och uttalat, att den för försöket

tillmätta tiden av två år kunde antagas bliva tillräcklig för bedömande

av frågan om förordningens framtida förlängning.

I den utredning, från vilken den förevarande propositionen utgår, har,

såsom föredragande departementschefen framhållit, vitsordats, att de hittills

vunna erfarenheterna om systemets verkningar kunna sägas hava ej blott

infriat de av systemets förespråkare hysta förhoppningarna om dess möjligheter

att förskaffa producenterna skäligare spannmålspriser, utan även

i väsentlig mån jävat de farhågor för åtskilliga olägenheter av utförselbevisens

tillämpning, som från den motsatta åskådningens företrädare uttalats.

Emellertid hava, på sätt av utredningen även framgår och av

departementschefen betonats, förhållandena under skördeåret 1926—1927

varit särskilt gynnsamma för systemets tillämpning, icke minst därigenom

att på grund av kvalitativt dåliga skördar i Tyskland och Frankrike

ovanligt fördelaktiga exportmöjligheter erbjudit sig för svensk brödsäd.

Då bevillningsutskottet haft att, med ledning av de erfarenhetsrön som

nu gjorts och den utredning av dessas innebörd som med propositionen

framlagts, bedöma frågan, huruvida anordningen med utförselbevis bör bibehållas

eller icke, har utskottet å ena sidan funnit uppenbart, att erfarenheten

icke ger stöd för systemets upphörande. Om utskottet således måste

avstyrka bifall till herr Petterssons i Hällbacken motion, torde å andra

sidan av vad utskottet redan framhållit om utförselbevisens verkningar

under den tid förordningen i ämnet varit gällande framgå, att den erfarenhet,

som hittills kunnat vinnas, icke varit tillräcklig för ett allsidigt

bedömande av utförselbevisens lämplighet under olika produktions- och

marknadsförhållanden. Vid sålunda angivna förhållande har utskottet

icke ansett tiden nu vara inne för ett slutligt avgörande av frågan, huruvida

anordningen med utförselbevis bör definitivt införlivas med vår tulllagstiftning.

Utskottet har därför icke kunnat tillstyrka bifall till vad i

Propositionen.

Utskottets

yttrande (ang.

propositionen

samt motionerna

11:4,

345 och 437).

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

Motionerna

I: 357 och

II: 435.

Utskottets

yttrande.

Motionen

II: 434.

den av herr Lindman in. fl. väckta motionen i berörda hänseende föreslagits.

Vid det slutliga avgörandet bör riksdagen kunna stödja sig på erfarenheten

under så lång tid, att stöd vinnes för en tillräckligt allsidig prövning

av olika på bedömandet inverkande omständigheter. Utskottet, som

ansett den av Kungl. Maj:t föreslagna tiden av ytterligare tre år kunna

antagas vara tillräcklig för nu angivna ändamål, har sålunda icke kunnat

tillstyrka bifall till det i herr Nilssons i Hörby motion gjorda yrkandet

om utsträckning av förordningens giltighetstid till och med den 31 juli

1933.

Av motiveringen för det förslag om utförselbevis även för korn, vilket

framställts i de av herr Nils Anton Nilsson m. fl. samt av herr Gardell

i Gans m. fl. väckta motionerna, framgår, att motionärerna tänkt sig,

att utförselbevis för korn skulle få användas till att ersätta betalning av

tull endast vid införsel av korn eller malt.

Kommerskollegium, generaltullstyrelsen och lantbruksstyrelsen hava i det

gemensamt avgivna utlåtande, som ligger till grund för propositionen,

behandlat även frågan om utförselbevis för korn och därvid anfört, att,

därest sådana utförselbevis skulle medgivas, deras användning borde inskränkas

på sätt nyss angivits. Ämbetsverken hava emellertid ansett, att,

då införselbehovet av korn och malt i allmänhet vore mycket obetydligt,

med en dylik begränsning i användningen utförselbevis för korn bleve av

mycket ringa värde för producenterna.

Med hänsyn till vad sålunda av ämbetsverken anförts och då det i

propositionen framlagda, av utskottet tillstyrkta förslaget avser ett fortsatt

försök för utrönande av utförselbevisens verkningar under olika förhållanden,

finner utskottet, såsom också föredragande departementschefen

uttalat, att härmed bäst överensstämmer att icke nu tillstyrka anordningens

utsträckande till att omfatta även korn.

Vad slutligen angår det yrkande i fråga om beräkningen av städernas

tolagsersättning, vilket innehålles i den av herr Andersson i Falkenberg

m. fl. avgivna motionen, vill utskottet ur vad till statsrådsprotokollet i

detta ärende anförts återgiva följande.

I cirkulär den 30 juli 1926 angående ordningen för utfärdandet och

redovisning av utförselbevis för råg och vete, § 6, har generaltullstyrelsen

föreskrivit, att tullavgiftsbelopp, från vars erläggande befrielse erhållits

genom avlämnande av utförselbevis, skola av vederbörande tullmyndighet

utan särskilt bemyndigande i månadsredovisningen för den månad, varunder

avlämnandet skett, avföras under titeln »Restitutioner: jämlikt

förordningen den 26 juli 1926». Då enligt tjänstgöringsreglementet för

tullverket den 14 december 1910, § 134, mom. 3, vid beräkningen av

opaginerad Kontrollera mot PDF

Derillnin().sutskottets betänkande Nr 21.

tolagsersättningen skall från den debiterade uppbörden avdragas under

året restituerat belopp därav, bär följden av nyssnämnda föreskrift blivit,

att någon tolagsersättning icke beräknats, för de tullbelopp, som under

andra förhållanden skolat erläggas kontant, men från vilka nu befrielse

erhållits, därigenom att utförselbevis till motsvarande belopp avlämnats.

I ovannämnda utlåtande hava ämbetsverken, efter att hava erinrat om

vad sålunda föreskrivits samt om gällande föreskrifter rörande ersättning

till stapelstäderna för tolagsavgiften, enligt vilka denna ersättning utgår

i visst förhållande till vederbörande stads årliga tulluppbörd, vidare anfört

följande.

Då nu enligt ordalydelsen av förordningen angående utförselbevis för råg

och vete § 2 någon verklig tulluppbörd icke förekomme för spannmål, som

infördes mot avlämnande av utförselbevis, utan denna införsel vore att betrakta

som tullfri, följde härav, att de tolagsersättningsberättigade städerna

genom det av generaltullstyrelsen föreskrivna redovisningssättet för de inlevererade

utförselbevisen icke kunde sägas gå förlustiga någon dem tillförsäkrad

rätt.

I stort sett borde den mot erhållande av utförselbevis skeende exporten

av brödsäd med vissa förut angivna begränsningar motsvaras av senare

skeende import av sådan spannmål, därest konsumtionen inom landet skulle

upprätthållas på samma nivå som tidigare. Under sådana förhållanden

kunde för hela landets vidkommande den verkliga minskning i kontant

erlagd spannmålstull, som utförselbevisen förde med sig, knappast uppgå till

något större belopp. Däremot vore det tydligt, att med avseende å särskilda

orter förhållandet mellan den importerade spannmålskvantiteten och den

kontant erlagda spannmålstullens belopp kunde bliva mycket växlande, beroende

på i vilken omfattning utförselbevis kommit till användning vid

importen. Lämpligaste utvägen att undgå den av sådana tillfälligheter härrörande

ojämnheten i tolagsersättningen för olika städer syntes ämbetsverken

vara, att vid tolagsersättningens bestämmande en utjämning verkställdes

städerna emellan, så att för var och en av de till tolagsersättning

berättigade städerna nämnda ersättning bestämdes — i den mån den skulle

utgå i förhållande till influten tull av omalen och målen råg samt omalet

och malet vete — efter den proportion, vari för hela rikets vidkommande

under respektive år den på införseln av nyssnämnda spannmålsslag belöpande

tullen erlagts kontant, d. v. s. utan användande av utförselbevis.

Ämbetsverken funne, på grund av vad sålunda anförts, någon ändring i

det i generaltullstyrelsens cirkulär den 30 juli 1926, § 6, föreskrivna sättet

för redovisning av inlevererade utförselbevis icke påkallad vare sig av

sakliga skäl eller med hänsyn till ordalydelsen av förordningen angående

utförselbevis för råg och vete, men hemställde, att vid uträknande av de

uppbördsbelopp, å vilka resp. städer tillkommande tolagsersättning skulle

grundas, den debiterade uppbörden av tull för omalen och malen råg samt

omalet och malet vete, vilket normalt skulle inräknas i sådant belopp,

måtte minskas i samma förhållande som företeende av utförselbevis minskat

den för hela riket uppdebiterade tullen för samma slags varor.

Svenska stadsförbundets styrelse, som beretts tillfälle att yttra sig i

ämnet, ställde sig på den ståndpunkten, att vid beräkningen av tolagsersättning

över huvud taget avdrag icke, såsom för närvarande är fallet,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

borde ske för den spannmålsimport, som äger rum mot företeende av utförselbevis.

Vad ämbetsverken föreslagit i fråga om ändrad grund för

fördelningen av tolagsersättningen avstyrkte stadsförbundets styrelse bestämt,

då detta förslag syntes styrelsen medföra synnerligen betänkliga

konsekvenser. Härom anförde styrelsen i huvudsak följande.

Förslaget innebure, att städerna även i framtiden skulle få bära förluster

av tolagsersättningen, men att dessa skulle fördelas jämnare i relation till

minskningen överhuvud i landet av tulluppbörden på grund av utförselbevisen.

Om man fasthölle vid tanken på, att städerna alltjämt skulle bära

förlusterna, kunde det väl teoretiskt sett synas bestickande att låta dem

dela bördan. Men i praktiken syntes saken ställa sig något annorlunda.

Detta framginge redan av ett flyktigt studium av föreliggande faktiska förhållanden.

Under budgetåret 1926—1927 hade 13 till tolagsersättning berättigade

städer fått sin ersättning minskad tack vare utförselbevisen. Men

de övriga 24 ersättningsberättigade städerna däremot hade icke alls fått vidkännas

någon dylik minskning.

Förlusterna vore också skäligen lokalt avgränsade. Samtliga Norrlandsstäder

hade av naturliga skäl icke haft någon olägenhet av utförselbevisen,

som i övrigt, med undantag för Stockholm samt Göteborg och ett par andra

västkuststäder, främst hade ifrågakommit i Skåne.

Redan av dessa skäl syntes det knappast kunna ifrågasättas att nu tilllämpa

ett utjämningsförfarande. Men därtill komme, att den av ämbetsverken

föreslagna metoden för detta förfarande till sina konsekvenser vore

rätt överraskande. Med stöd av det material, som från förbundets byrå

anskaffats, hade vissa beräkningar utförts rörande verkningarna av förslaget.

Efter vad dessa beräkningar gåve vid handen, skulle systemet i

stort sett verka därhän, att den förlust, som det gångna budgetåret drabbat

Stockholm, skulle för framtiden reduceras så väsentligt som till ungefär eu

tiondel, medan till följd därav andra städer skulle få vidkännas betydande

ökningar av sina förluster. Så skulle t. ex. Göteborg och Norrköping se

sina förluster me’r än fördubblade. De omnämnda städerna på Västkusten

och i Skåne skulle få sina förluster väsentligt ökade, i enstaka fall betydligt

mer än 10-dubblade. De hittills oberörda tolagsberättigade städerna skulle

dessutom få vidkännas förluster med belopp, varierande från några kronor

ända upp till över 2,000 kronor. Det syntes styrelsen uppenbart, att den

form för »utjämning», ämbetsverken föresloge, icke kunde ifrågakomma.

Chefen för jordbruksdepartementet har för egen del i förevarande punkt

anfört bland annat följande.

Den mot erhållande av utförselbevis verkställda exporten av brödsäd

medförde i stort sett en däremot svarande ökning i importen av sådan

spannmål, och för landet såsom helhet betraktat föranledde systemet med

utförselbevis knappast någon minskning i den kontant erlagda spannmålstull,

å vilken tolagsersättning beräknades. Att under sådana omständigheter,

på sätt svenska stadsförbundets styrelse framhållit såsom önskvärt,

medgiva tolagsberäkning på hela importkvantiteten utan avdrag med

hänsyn till exporten mot utförselbevis syntes icke rimligtvis kunna ifrågakomma.

Däremot vore det obestridligt, att anordningen med utförselbevis

förde med sig eu viss ojämnhet i beräkningen av tolagsersättning skilda

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21. 7

orsättningsberättigade städer emellan. Av vad stadsförbundets styrelse

anfört framginge emellertid, att det av ämbetsverken i syfte att åstadkomma

en rättvisare fördelning framlagda förslaget icke kunde anses tillfredsställande.

I anledning härav hade chefen för finansdepartementet, å

vilkens föredragning ifrågavarande spörsmål närmast ankommit, meddelat,

att han icke ansåge sig kunna förorda, att berörda förslag lades till grund

för framställning till riksdagen.

Av den utredning i frågan om den med utförselbevisen sammanhängande

beräkningen av städernas tolagsersättning, som nu återgivits, synes utskottet

otvetydigt framgå, att de beräkningsgrunder, som nu gälla, icke

äro tillfredsställande. Utskottet är emellertid icke i tillfälle att med stöd

av den föreliggande utredningen framlägga något förslag till ändrade

grunder, utan anser, att frågan är av den natur, att dess fortsatta prövning

bör ankomma på Kungl. Maj:t. Utskottet har därför velat föreslå

riksdagen att hos Kungl. Maj:t anhålla, att den till följd av anordningen

med utförselbevis uppkomna frågan om tolagsersättningens beräkning

måtte bliva föremål för fortsatt utredning samt att Kungl. Maj:t måtte

snarast möjligt för riksdagen framlägga förslag i ämnet.

Den i propositionen föreslagna ändrade lydelsen av § 2 i förordningen

i ämnet har icke givit utskottet anledning till erinran. Utskottet intager

emellertid i sin hemställan författningstexten i dess helhet.

Under åberopande av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte,

1) med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande proposition

nr 107 samt

i anledning av motionerna 11:4 av herr Lindman

m. fl. och 11:345 av herr Nilsson i Hörby ävensom

med avslag å dels de likalydande motionerna 1:257

av herr Nils Anton Nilsson m. fl. och II: 435 av herr

Gardell i Gans m. fl. dels ock motionen II: 437 av

herr Pettersson i Hällbacken, antaga följande

Förslag

till

förordning angående utförselbevis för råg och vete.

Härigenom förordnas som följer:

§ 1.

Den, som av omalen råg eller omalet vete, varöver han utan hinder av

tullverket kan inom riket fritt förfoga, på en gång till utförsel angiver och

med en och samma lägenhet till utlandet sjöledes eller på järnväg eller till

U tskottets

yttrande.

Hemställan.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

svensk frihamn utför sammanlagt eller av någotdera slaget minst 500 kilogram,

äger, såvida den utförda varan skäligen kan anses marknadsgill, av

vederbörande tullmyndighet erhålla bevis om utförseln, med angivande tillika

av det tullbelopp, som skolat utgå vid införsel av sådan vara till enahanda

myckenhet.

§ 2.

Innehavare av utförselbevis vare berättigad att, inom sex månader från

det angivningen till utförsel ägt rum, mot bevisets återställande

antingen utan tullavgifts erläggande införa omalen eller malen råg eller

omalet eller malet vete till så stor myckenhet, att den tull, som enligt tulltaxan

skolat därå belöpa, är lika med det i utförselbeviset angivna tullbeloppet,

eller, i den mån varor, som nu sagts, under de sex kalendermånader, som

förflutit närmast före den månad, under vilken angivningen till utförsel ägt

rum, införts till myckenhet, att den därför influtna tullavgiften med avdragav

två procent beräknas därtill lämna tillgång, hos generaltullstyrelsen utbekomma

sagda belopp med avdrag av två procent.

Utförselbevis skall återställas eller belopp, varå beviset lyder, inbetalas

till tullverket, därest den vara, för vilken beviset utfärdats, återinföres och

tullfrihet för varan därvid ifrågasättes.

§ 3.

Av Konungen meddelas närmare föreskrifter rörande utfärdande av utförselbevis

samt författningens tillämpning i övrigt.

Denna förordning träder i kraft den 1 augusti 1928 och gäller till och

med den 31 juli 1931.

2) i anledning av motionen II: 434 av herr Andersson

i Falkenberg m. fl., i den skrivelse, i vilken riksdagen

meddelar sitt beslut angående propositionen nr 107,

anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta frågan om beräkningen

av städernas tolagsersättning med avseende å

de tullavgifter, som skolat utgå för importerad spannmål,

men från vilka avgifters erläggande vederbörande

befriats på grund av avlämnade utförselbevis, bliva

föremål för fortsatt allsidig utredning samt till riksdagen

snarast möjligt avgiva förslag i ämnet.

Stockholm den 15 mars 1928.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

9

Närvarande:

vid beslut angående punkten 1):

herrar Johan Nilsson i Kristianstad, Bärg, Örne, Bergman, Boman, Wigforss, K. Oscar

Ericson i Oberga, Björnsson, Leander, Jönsson i Boa, Johansson i Arkösund, Bengtsson i

Kullen, Olsson i Golvvasta, Björklund*, Wijkström*, Olsson i Gävle, Henrikson, Ljunggren*,

Andersson i Katrineholm och Werner;

vid beslut angående punkten 2):

herrar Johan Nilsson i Kristianstad, Örne, Bergman, Boman, Wigforss, K. Oscar Ericson

i Oberga, Björnsson, Leander, Månsson i Furuvik, Jönsson i Boa, Johansson i Arkösund,

Bengtsson i Kullen, Olsson i Ramsta, Olsson i Golvvasta, Wahlmark, Jönsson i Slätåker,

Olsson i Gävle, Andersson i Katrineholm, Werner och Fjellman.

* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

Reservationer:

vid punkten 1):

a) av herrar Bärg, örne, Wigforss, Björnsson, Björklund, Olsson i Gävle,

Andersson i Katrineholm och Werner,

vilka yrkat avslag å förevarande proposition;

b) av herrar Johan Nilsson i Kristianstad, Jönsson i Boa, Bengtsson i

Kullen, Wijkström och Henrikson,

vilka velat tillkännagiva, att de inom utskottet anfört skäl för att redan nu,

i enlighet med den av herr Lindman m. fl. i andra kammaren väckta motionen

(nr 4), antaga förordning angående utförselbevis för råg och vete utan

tidsbegränsning;

c) av herrar Ericson i Oberga och Olsson i Golvvasta, vilka anfört:

»De skäl, som av utskottet åberopats mot införande av permanenta bestämmelser

rörande utförselbevis för råg och vete, kunna vi icke längre

finna avgörande, sedan utförselbevisen numera prövats och därvid visat

sig i allt väsentligt motsvara producenternas förväntningar utan att utsätta

konsumenterna för några olägenheter av betydelse. Åven vid den

ståndpunkt utskottet intagit — att ytterligare erfarenhet borde inhämtas

innan permanenta bestämmelser införas — hade dessutom skäl förelegat

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 7 samt. 17 häft. (Nr 21.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

att icke begränsa giltighetstiden till blott tre år utan åtminstone giva

anordningen den något större stadga, som skulle ha vunnits genom ett

bifall till motion nr 345 i andra kammaren av herr Nilsson i Hörby om

en giltighetstid av fem år, vilken tid av kommerskollegium, generaltullstyrelsen

och lantbruksstvrelsen i yttrande till Kungl. Maj:t angående

förlängning av förordningen om utförselbevis angivits såsom önskvärd.

Vad beträffar omfattningen av utförselbevisen hava vi ansett det befogat

att utsträcka deras tillämpning till att omfatta jämväl korn, såsom

föreslagits i motionerna 1:257 och II: 435 av herr Nils Anton Nilsson

m. fl. och herr Gardell i Gans m. fl., vilket icke torde behövt medföra

några olägenheter, då motionärerna endast avsett, att utförselbevis för

korn skulle få användas till att ersätta betalning av tull vid införsel av

korn eller malt.»;

samt d) av herr Björnsson, vilken beträffande § 2 i författningsförslaget

anfört:

»Sedan utskottet avslagit framställt yrkande om avslag å propositionen,

har jag ansett, att utskottets yttrande angående motionen II: 434 (ovan

sid. 7) bort hava följande lydelse:

''Av den utredning i frågan om den med utförselbevisen sammanhängande

beräkningen av städernas tolagsersättning, som nu återgivits, synes utskottet

otvetydigt framgå, att de beräkningsgrunder, som nu gälla, icke äro tillfredsställande.

Enligt utskottets mening torde det icke vara möjligt att finna någon

som helst tillfredsställande lösning av frågan, såframt man vill fasthålla

vid den hittills tillämpade tolkningen av bestämmelserna, enligt vilken tullavgiftsbelopp,

från vars erläggande befrielse vunnits genom avlämnande

av utförselbevis, likställes med restituerad tullavgift. Även om ägare av

utförselbevis endast finge begagna sådant för vinnande av tullfri införsel

över valfri tullplats, skulle det vara omöjligt att finna sakligt hållbar

grund för reduktion av den ena eller andra stadens tolagsersättning,

eftersom en export av spannmål över en viss hamn kan kompenseras genom

import över en helt annan, och slutligen kan det på exporten grundade

utförselbeviset användas som tullikvid vid eu tredje hamn, utan att

anordningen med utförselbevis på minsta sätt kvantitativt påverkat importkvantiteten

av ifrågakommande varuslag vid denna sistnämnda.

Men därtill kommer, att såväl nu gällande förordning som föreliggande

förslag ger ägare av utförselbevis rätt att, om han så önskar, få detsamma

inlöst av generaltullstyrelsen efter dess nominella värde med två procents

avdrag. På sådant sätt inlösta utförselbevis anses enligt nu tillämpad

praxis hava använts som tullikvid vid Stockholms lokala tullförvaltning,

varigenom tolagsersättningen till Stockholms stad minskas med ett belopp,

som svarar emot icke blott de vid Stockholms lokala tullkontor direkt inläm
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

lievillningsulskottets betänkande. Nr 21.

nade utförselbevisen utan jämväl de genom generaltullstyrelsens centrala

kassakontor kontant inlösta.

Härigenom öppnar sig bland annat en möjlighet för annan stad än

Stockholm att i väsentlig grad skydda sig mot fiirlust på grund av mistad

tolagsersättning, i det den kan genom någon sin förvaltningsmyndighet

låta uppköpa utförselbevis, vilka eljest skulle kommit till användning

som tullikvid för import över dess hamn, och därefter översända dem för

inlösen till generaltullstyrelsen. Att här antydda möjlighet i avsevärd

utsträckning kommit till användning, synes framgå därav, att generaltullstyrelsen

under budgetåret 1.026/27 kontant inlöst utförselbevis för

1,257,732 kronor, vilket efter värde räknat utgör något mera än tredjedelen

av samtliga i hela riket under detta budgetår utfärdade utförselbevis.

Det finnes därför grund för antagandet, att de nu föreslagna bestämmelserna

skulle leda dithän, att Stockholms stad snart nog får ensam

vidkännas minskning i sin tolagsersättning för samtliga i riket utfärdade

utförselbevis.

Utskottet finner det nödvändigt, att rättelse liärutinnan åstadkommes,

och då det, enligt vad ovan anförts, synes vara omöjligt att finna en sakligt

hållbar grund för uppdelning av förlusten mellan de till tolagsersättning

berättigade städerna, lär ingen annan utväg att vinna sådan rättelse

finnas än att betrakta utförselbevisen som vanliga betalningsmedel gentemot

tullverket och icke som restituerad tullavgift. Härför talar (Tckså

den omständigheten, att det av rent formella skäl kan ifrågasättas, huruvida

tullrestitution föreligger, enär den export, varpå utförselbevis grundas,

går före den därav föranledda importen.

Enklast synes man kunna fråntaga utförselbevisen karaktären av tullrestitution

genom att ur § 2 utesluta den bestämmelse, som ger ägare av

utförselbevis rätt att använda dem som tullikvid, och utskottet vill förorda

denna utväg. Av en dylik ändring skulle emellertid följa, att statskassan.

skulle få bära den förlust på grund av ändrad tolagsersättning,

som eljest enligt vad ovan sagts sannolikt skulle drabba Stockholms stad!

Övriga städer skulle visserligen i jämförelse med vad fallet var före utförselbevisens

införande bliva gynnade på grund av ökningen i fullbelagd

import, men i jämförelse med nu rådande förhållanden endast undgå besvär

och kostnader, förknippade med uppköp av utförselbevis.

Då emellertid vid utförselbevisens tillkomst allmänt förutsattes, att statskassan

icke skulle drabbas av någon som helst på förhand beräknelig

minskning i sina intäkter, synes det rimligare, att den börda, varifrån

främst Stockholms stad bör befrias, överflyttas på de näringsidkare, till

vilkas gagn utförselbevisen införts. En sådan överflyttning fördelad i

förhållande till de intresserades gagn av utförselbevisen synes kunna ske

genom att öka avdraget vid utförselbevisens inlösen från nu föreslagna

två till fem procent.’

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande 21.

I anslutning härtill har jag yrkat, att § 2 i det av utskottet framlagda

författningsförslaget måtte erhålla följande lydelse:

§ 2.

Innehavare av utförselbevis vare berättigad att, inom sex månader från

det angivningen till utförsel ägt rum, mot bevisets återställande, i den mån

omalen eller malen råg eller omalet eller malet vete under de sex kalendermånader,

som förflutit närmast före den månad, under vilken angivningen

till utförsel ägt rum, införts till myckenhet, att den därför influtna

tullavgiften efter avdrag av fem procent beräknas därtill lämna

tillgång, utbekomma sagda belopp med avdrag av fem procent.

Utförselbevis skall —> — “ därvid ifrågasättes.»

Stockholm, Isaac Marcus* Boktryckeri-Aktiebolag, 1928;

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1928:93 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts iproposition angående provisorisk förlängning av förordningen den 26 juli 1926 s. 14 i texten