Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckta motioner om upphävande av tullen å karbidkväve.

1928-03-20 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1928:22, Betänkande, i anledning av väckta motioner om upphävande av tullen å karbidkväve.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.

1

Nr 22.

Ankom till riksdagens kansli den 20 mars 1928 kl. 11 f. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner

om upphävande av tullen å karbidkväve.

(l:a avd.)

I två likalydande, till bevillningsutskottet hänvisade motioner, nr 154

i första kammaren av herr Sederholm m. fl. och nr 261 i andra kammaren

av herr Weibull m. fl., har hemställts, »att riksdagen måtte besluta, att

följande tulltaxans rubrik skall erhålla följande lydelse: 1228. Karbid
kväve

(kalkkväve) fritt».

Beträffande motiveringen för detta förslag får utskottet hänvisa till

den i första kammaren väckta motionen.

I enlighet med förslag av 1906 års tulltaxekommitté i dess den 3 maj

1909 avgivna betänkande stadgades i 1910 års tulltaxa för karbidkväve

(kalkkväve) en tull av 5 kronor för 100 kilogram. Denna tullsats bibehölls

oförändrad i 1911 års tulltaxa.

Gehom beslut av 1926 års riksdag, vid vilken i motionen nr 267 i andra

kammaren framställdes yrkande om borttagande av tullen å karbidkväve,

sänktes» på Kungl. Maj:ts förslag, tullen å denna artikel till 2 kronor

SO öre för 100 kilogram i samband med godkännandet av den samma år

mellan Sverige och Tyska riket avslutade handels- och sjöfartstraktaten.

Innan utskottet går att yttra sig över det nu ånyo framställda förslaget

om borttagande av tullen å karbidkväde, har utskottet ansett sig böra i

korthet redogöra för en verkställd utredning angående tullbeskattningen

av kvävehaltiga gödselmedel.

Med anledning av uttalanden av lantbruksstyrelsen och på anmodan av

chefen för jordbruksdepartementet överlämnade styrelsen för centralanstalten

för försöksväsendet på jordbruksområdet med utlåtande den 17 mars

1927 till nämnde departementschef yttrande i berörda ämne såväl från

anstaltens jordbruksavdelning som från dess avdelning för lantbrukskemi.

Det förra yttrandet gav uttryck åt den åsikten, att införandet av tullfrihet

å s. k. Leunasalpeter och liknande gödselmedel kunde vara till gagn

Jlihang till riksdagens protokoll 192%. 7 sand. 1.8 höft. (Nr 22.) 1

Utskottet.

Återblick.

Utredning angående

tullbeskattningen

av kvävehaltiga

gödselmedel.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.

för vårt jordbruk. I det senare yttrandet uttalades däremot, att den ifrågasatta

revideringen av gällande tulltaxa, såvitt anginge kvävehaltiga gödselmedel,

för närvarande icke vore önskvärd, då den utan att vara till större

gagn för lantbruket skulle väsentligt skada för landet och industrien vitala

intressen. Styrelsen för centralanstalten anförde för egen del, att

styrelsen, ur synpunkten av de intressen densamma hade att företräda och

i överensstämmelse med de i jordbruksavdelningens yttrande anförda synpunkterna,

ansåge sig böra tillstyrka en revision av gällande tulltaxa i

riktning mot utsträckt tullfrihet för kvävehaltiga gödselmedel.

Sedan lantbruksstyrelsen i infordrat utlåtande förklarat sig vidhålla

tidigare uttalad mening, att en revidering av tulltaxan, såvitt anginge

kvävehaltiga gödselmedel, borde komma till stånd, remitterades ärendet

till kommerskollegium. Kollegium ansåg sig i utlåtande den 22 december

1927 för det dåvarande böra, ur synpunkten av den inhemska kväveindustriens

intresse och med hänsyn till dess betydelse för landet i dess

helhet, på det bestämdaste avråda från upphävande eller väsentlig reglering

nedåt av gällande tullsatser å kväveprodukter och därmed jämställda

ämnen, sålunda även vissa kvävehaltiga gödselmedel. Kollegium åberopade

i nämnda utlåtande även åtskilliga andra omständigheter, som enligt

kollegii mening tydde på att den ifrågasatta tullättnaden icke skulle bereda

det svenska jordbruket några avsevärda fördelar. Sålunda anförde

kollegium, att gällande tullfrihet å vissa allmänt använda kvävegödselmedel

(såsom chilesalpeter, kalksalpeter och ammoniumsulfat) medförde,

att jordbruket här i landet redan åtnjöte världsmarknadspriset för kväve

till gödningsändamål och att tullskyddet å en del kväveprodukter (såsom

kalkkväve och ammoniumnitrat) icke kunde utnyttjas genom högre pris

än å motsvarande utländska produkter utan endast innebure en möjlighet

att åt de inhemska tillverkningarna i viss mån förbehålla avsättningen

av sagda tullskyddade varuslag inom landet.

I förnyat utlåtande den 14 februari 1928 har lantbruksstyrelsen till

en början framhållit, att Ljungasalpeter, ett svenskt fabrikat som med

hänsyn till sammansättning så gott som helt sammanfölle med Leunasalpeter,

för närvarande erbjödes till ett pris, som i förhållande till

priset å de tullfria gödselmedlen icke syntes kunna anses anmärkningsvärt,

samt att vissa av lantbruksstyrelsen anförda omständigheter

syntes tala för riktigheten av den av omförmälda centralanstalts

kemiska avdelning och kommerskollegium uttalade meningen, att borttagande

av tullen på ammoniumnitrat och vissa andra sammansatta kvävehaltiga

ämnen icke skulle vara av någon större betydelse för jordbruket.

Härefter har lantbruksstyrelsen i sitt utlåtande utförligt uppehållit sig

vid frågan om den betydelse för jordbruket, som ett borttagande av tullen

å karbidkväve kunde äga, och därvid anställt jämförelser mellan i Sverige

och Tyskland rådande priser å denna vara och vissa tullfria kvävehaltiga

gödningsämnen, vilka jämförelser jämväl utsträckts till att omfatta det

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 22. 3

relativa prisläget å det i de olika gödningsämnena ingående kvävet. Lantbruksstyrelsen

har i fråga om karbidkvävet såsom slutomdöme anfört, att

tillgängliga uppgifter syntes giva vid handen, att tullskyddet å karbidkväve

för närvarande endast i ringa grad om ens över huvud taget utnyttjades

samt att någon oskälig prisbildning å denna vara syntes utesluten

av det skälet, att varan varken fyllde något speciellt ändamål inom

jordbruksdriften eller hade några för densamma säregna och värderika

egenskaper, utan lätt kunde ersättas av andra gödselmedel, som tillverkades

inom landet eller kunde dit tullfritt införas.

Lantbruksstyrelsen har vidare framhållit, att det vore principiellt oriktigt,

att sådana för produktionen fundamentala artiklar som gödningsämnen

skulle, där ej särskilt vägande skäl därtill föranledde, vara belagda

med tull. Då frågan, huruvida sådana skäl i föreliggande fall vore tillfinnandes,

enligt lantbruksstyrelsens förmenande vore i viss mån avgörande

för ett slutligt ställningstagande till de i ärendet uppkomna spörsmålen

och därför syntes böra göras till föremål för ytterligare sakkunnig

prövning, har lantbruksstyrelsen slutligen, ej minst med hänsyn till att

föreliggande särskilda tullfråga i konsumentkretsar tilldragit sig allmänt

intresse, ifrågasatt, huruvida icke hela spörsmålet om en revision av tulltaxan,

såvitt anginge kvävehaltiga gödningsämnen, borde överlämnas till

1928 års tullkommitté för att tagas i övervägande vid fullgörande av dess

uppdrag.

Såsom bevillningsutskottet i sitt betänkande nr 6 angående vissa delar

av tullbevillningen anfört, står det enligt utskottets mening i överensstämmelse

med det syfte, som 1927 års riksdag med sin begäran (skrivelse

nr 181) om en tullutredning avsåg, om utskottet vid denna riksdag i uppkommande

tullskyddsfrågor, där icke särskilda omständigheter påkalla att

jämkningar eller ändringar omedelbart vidtagas, med hänsyn till den inom

1928 års tullkommitté pågående utredningen avhåller sig från att framlägga

positiva förslag. Eegeln om tullskyddsfrågors hänskjutande till

denna kommitté bör, såsom utskottet i nämnda betänkande framhållit,

särskilt gälla förslag, som nära beröras av de synpunkter, som riksdagen

vid angivandet av riktlinjer för utredningen framhållit, och alldeles särskilt

förslag, som angå spörsmålet om avvägningen av tullskyddet för

industrien och för jordbruket.

Av den utredning angående tullbeskattningen av kvävehaltiga gödselmedel,

för vilken en redogörelse här ovan lämnats, torde framgå, att det

föreliggande förslaget om borttagande av tullen å karbidkväve kan vara

förtjänt av särskilt beaktande, då det gäller att avväga jordbrukets och

industriens tullskydd. Med hänsyn härtill och då nyss berörda utredning

jämväl giver vid handen, dels att tullskyddet för karbidkväve för

närvarande utnyttjas endast i ringa grad eller icke alls, dels ock att en

oskälig prisbildning å denna vara synes utesluten av ovan återgivna, av

Ut skot tets

yttrande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.

lantbruksstyrelsen anförda skäl, har utskottet icke ansett sig nu böra ingå

på en närmare prövning av frågan. Densamma bör i stället enligt utskottets

mening i samband med andra närliggande tullfrågor bliva föremål

för fortsatt utredning av 1928 års tullkommitté.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna 1:154 av herr Sederholm

m. fl. och II: 261 av herr Weibull m. fl., om

upphävande av tullen å karbidkväve, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 20 mars 1928.

På bervillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON,

$

K. Oscar Ericson i Oberga, Leander, Jönsson i Boa, Johansson i Arkösund.- Hedlund i Östersund, Bengtsson i Kullen, Olsson i Ramsta, Lövgren i Nyborg/

Nyländer, Björklund, Åstromf, Lithander, Thorén, Nilsson i Hörby och Werner^

Reservationer;

av herrar K. Oscar Ericson i Oberga och Nilsson i Hörby, vilka yrkat

bifall till motionerna; samt

av herr Örne.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1928

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1928:122 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om upphävande av tullen å karbidkväve. a1 i texten