Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckt motion om nedsättning av tullen å visst slag av stärkelse

1928-03-21 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1928:24, Betänkande, i anledning av väckt motion om nedsättning av tullen å visst slag av stärkelse

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 24.

1

Nr 24.

Ankom till riksdagens kansli den 21 mars 1928 kl. 1 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om

nedsättning av tullen å visst slag av stärkelse

(l:a avd.)

I en inom andra kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad

motion, nr 174, har herr Lövgren i Nyborg hemställt, »att riksdagen måtte

besluta, att rubriken 83 i tulltaxan skall från och med den 1 april 1928

hava följande ändrade lydelse:

1

Kvantitet för

Tullsats

tullberäk-

j

nin en

Kronor

öre

1

Stärkelse:

83 a. av potatis, utan tillsats av andra äm-

nen och inkommande i förpackning

vägande brutto 50 kg. eller däröver

1 kg.

_

10

83 b. i annan ........................................................

1 kg.

20.»

Enligt gällande tulltaxa utgör tullen för »stärkelse, alla slag, vikten av

askar, papper och dylikt omslag inberäknad» (rubriken 83) 20 öre för kilogram.

Tullsatsen är för »druvsocker, stärkelsesocker och stärkelsesirap» (glykos;

rubriken 162) 23.5 öre för kilogram samt för »dextrin, i fast eller flytande

form» (rubriken 1245), varmed i tullbehandlingshänseende likställas »stärkelseklister

samt dextrin- eller stärkelsehaltiga appreturmedel» (anm. 1 till

rubriken 1245) 20 öre för kilogram.

Jämlikt 2 § i förordningen den 25 juli 1912 (nr 170) angående särskild

skatt å majs, utländsk potatis samt maniokarot och andra väsentligen lika

stärkelserika, tullfria utländska ämnen, använda vid tillverkning av stärkelse,

skall dels för majs, som användes vid sådan tillverkning, erläggas en

särskild skatt med 8 öre för kilogram, dels ock under tid, då på grund av

tillståndsbevis utländsk potatis må vid fabrik användas för dylik tillverkning,

för all den potatis, som avverkas, erläggas en särskild skatt med 2 öre

för varje kilogram potatis. Enligt samma författningsrum skall skatt i varje

fall erläggas för minst 500 kilogram majs eller potatis i medeltal för varje

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 7 samt. 20 häft. (Nr 2b.) 1

Utskottet.

Gällande bestämmelser.

s. 2 Kontrollera mot PDF

Tidigare förslag

om ändring

i tullsatsen.

1877 års

riksdag.

1888 års

riksdag.

1888 års

riksdag.

1892 års

riksdag.

1895 års

riksdag.

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 24.

helgfritt dygn av den tid, under vilken avverkning av majs eller utländsk

potatis på grund av tillståndsbevis må äga rum. I förevarande hänseende

skall enligt 1 § i åberopade förordning varje ämne, som innehåller majs,

ävensom maniokarot och andra väsentligen lika stärkelserika, tullfria utländska

ämnen, likställas med majs och varje ämne, som innehåller utländsk potatis,

anses lika med utländsk potatis.

Beträffande tidigare förslag om ändring i tullsatsen å stärkelse må följande

översikt lämnas.

Till 1877 års riksdag avlät Kungl. Maj:t proposition (nr 37) om bland

annat nedsättning av tullen för stärkelse av vete, potatis eller andra vegetabiliska

ämnen från 6 öre till 3 öre för skålpund. Förslaget om tullsänkningen,

vilket framfördes sedan 1876 års tulltaxekommitté ifrågasatt tullfrihet

för sådan vara, avsåg att gynna den inhemska pappersfabrikationen, för vilken

varan användes såsom råmateriel.

Propositionen i denna del blev av riksdagen avslagen (skrivelse nr 56).

Enligt beslut av 1882 års riksdag sänktes tullen för stärkelse av vete,

potatis eller andra vegetabiliska ämnen från 14 öre till 10 öre för kilogram.

Denna nedsättning hade tillkommit efter framställning från tillverkare av

pressjäst, vilka framhållit det enligt deras mening orimliga i att pressjäst

vore tullfri, under det att stärkelse, som till betydlig del inginge i jästen,

vore belagd med tull av 14 öre för kilogram.

Av 1888 års riksdag beslöts i anledning av motioner i båda kamrarna

(skrivelse nr 56) en höjning av stärkelsetullen till 17 öre för kilogram. Ändringen

vidtogs för att få tullsatsen anpassad efter tullen för vete (2 kronor

50 öre för 100 kilogram) samt för risgryn (4 kronor 30 öre för 100 kilogram).

Genom beslut av 1892 års riksdag vidtogs i fråga om stärkelsetullen den

förändringen, att förut medgivet avdrag i vikten för askar och pappersomslag

icke längre fick tillgodonjutas.

Vid 1895 års riksdag bifölls ett förslag av bevillningsutskottet (betänkande

nr 16) om höjning av stärkelsetullen till 20 öre för kilogram (skrivelse nr

68). Ändringen hade samband med förhöjning i tullen å risgryn (6 kronor

50 öre för 100 kilogram), vilket syntes påkalla höjning i tullen å risstärkelse.

För potatisstärkelse ansågs visserligen någon tullförhöjning icke erfordras,

men då ur tullteknisk synpunkt svårighet mötte att tillämpa olika tullsatser

för olika slag av stärkelse och då en förhöjd tull för potatismjöl förutsattes

icke skola komma att inverka på priset å detta fabrikat, för vilket råämnet

funnes inom landet, syntes fortfarande såsom dittills samma tull, som funnes

nödig för risstärkelse, böra gälla även för övriga slag av stärkelse.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 24.

3

Tullsatsen för stärkelse har icke därefter undergått förändring. 1906 års 1906 åra tuiitulltaxekommitté

framhöll emellertid i sitt år 1909 avgivna betänkande taiekonimiUé

(sid. 352—353), att den dåvarande lydelsen av rubriken för stärkelse hade

synts mindre lämplig, då stärkelse av andra än vegetabiliska ämnen icke

syntes förekomma, varjämte angivandet av vissa slag av stärkelse hade ansetts

överflödigt.

Den av kommittén förordade avfattningen av rubriken upptogs i 1910

års tulltaxa och återfinnes oförändrad i gällande tulltaxa.

I en vid 1921 års riksdag inom andra kammaren väckt motion (nr 191) 1921 och 1921

framställdes förslag om rätt till tullrestitution för utländsk stärkelse, an- ars riksdaea''- vänd vid tillverkning av sirap.

Förslag om dylik restitutionsrätt för tillverkare av glykos, druvsocker

och dextrin föreslogs även vid 1924 års riksdag i en inom andra kammaren

väckt motion (nr 255).

I enlighet med hemställan av bevillningsutskottet (betänkanden nr 49 år

1921 och nr 14 år 1924) föranledde nämnda motioner icke någon riksdagens

åtgärd.

Vid 1925 års riksdag väcktes inom andra kammaren motion (nr 86) om 1925 års

sänkning av tullen å stärkelse, alla slag, från 20 öre till 10 öre. riksdag.

Bevillningsutskottet avstyrkte bifall till motionen (betänkande nr 40) av

det skäl, att denna avsåge en sänkning av ett i det gällande tullsystemet

ingående tullskydd och följaktligen en ren tullskyddsfråga samt att utskottet

ansett sig böra vidhålla en vid de senare årens riksdagar hävdad uppfattning,

att prövningen av förslag om dylika ändringar vid enskilda tullrubriker

i regel borde anstå till den revision av tulltaxan, som vore att

vänta. — Vid utskottets betänkande var fogad en reservation (nio reservanter),

i vilken yrkats sådan ändring av tullen å stärkelse, att dylik vara

av potatis, utan tillsats av andra ämnen och inkommande i förpackning,

vägande brutto 50 kilogram eller däröver, bestämdes till 10 öre för kilogram.

I reservationen meddelades dessutom, att reservanterna inom utskottet uttalat

sig för nedsättning av de skattesatser, som föreskrivas i 2 § av förordningen

angående särskild skatt å majs, utländsk potatis samt maniokarot

och andra väsentligen lika stärkelserika, tullfria utländska ämnen, använda

vid tillverkning av stärkelse, till 4 öre respektive 1 öre för kilogram, d. v. s.

i samma proportion som tullen å potatisstärkelse borde nedsättas.

Utskottets hemställan, att motionen icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd, bifölls av båda kamrarna.

I en vid 1926 års riksdag inom andra kammaren väckt motion (nr 265) 1926 års

framställdes samma förslag om stärkelsetullens sänkning, som i nyssnämnda riksda?’

motion vid 1925 års riksdag.

Bevillningsutskottet avstyrkte bifall även till denna motion (betänkande

or 20), under framhållande att, då i motionen icke några nya skäl åbero
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

Motionen.

Statistik.

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 24.

pats utan frågan befunne sig i samma läge som vid 1925 års riksdag, utskottet

funnit sig sakna anledning frångå den av utskottet och riksdagen

då intagna ståndpunkten.

Åven mot sistnämnda utskottsbetänkande var avgiven en reservation (tio

reservanter) med motsvarande yrkande som i reservationen till 1925 års

utskottsbetänkande i ämnet.

Båda kamrarna beslöto i enlighet med bevillningsutskottets hemställan.

I den nu föreliggande motionen har framställts i huvudsak enahanda

yrkande som i de ovannämnda, vid bevillningsutskottets betänkanden nr

40 år 1925 och nr 20 år 1926 fogade reservationerna. Motionärens förslag

går sålunda ut på sådan ändring av tulltaxan, att för stärkelse av potatis,

utan tillsats av andra ämnen och inkommande i förpackning, vägande

brutto 50 kilogram eller däröver, tullen skulle nedsättas från 20 öre till

10 öre för kilogram. I övrigt skulle enligt motionärens förslag tullen å

stärkelse bibehållas oförändrad.

Beträffande den av motionären förebragta motiveringen får utskottet

hänvisa till motionen.

Rörande Sveriges potatisskörd samt tillverkning och införsel av potatisstärkelse

m. fl. varuslag nedannämnda år har utskottet låtit upprätta följande

sammanställningar:

Skörden i Sverige av potatis åren 1913 och 1921—1927.

ton

ton

1913

2,051,181

1924

1,418,202

1921

1,756,586

1925

2,106,074

1922

1,928,972

1926

1,879,665

1923

1,630,€86

1927

1,068,280 *

Sveriges tillverkning och införsel av potatisstärkelse m. fl. varuslag åren 1913

och 1921 — 1926.

i

i

1

Potatisstärkelse

Stärkelse- socker och

stärkelsesirap

Druvsocker,

stärkelse- soi ker och

stärkelsesirap

Dextrin och

preparater

därav

''

Dextrin

:

Tillverkning

kg

Införsel

kg

Tillverkning

kg

Införsel

ktr

Tillverkning

kg

Införsel

kg

1913

14,042,400

24,327

1,835,180

496,739

361,127

185,847

1921

9,851,832

975,702

1,400,663

1,231,212

268,169

67,106

1922

12,939,980

13,896

2,012,019

677,370

440,970

125,624

1923

11,504,055

7,199

3,171,938

659,040

499,370

144,873

1924

11,760,700

358,004

894,766

2,199,048

461,829

238,947

1925

15,863,865

207,930

435,233

2,578,117

418,320

264,933

1926

18,266,914

14,437

1,323,820

1,773,287

510,006

158,005

1 Preliminär siltra.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 24.

Med anledning av förevarande motion har bevillningsutskottet berett

sig tillfälle att taga del av följande ärende, som är beroende på Kungl.

Maj:ts prövning.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 25 januari 1928 hava kommerskollegium

och generaltullstyrelsen, med anledning av på senare tid inträffade

omständigheter, fäst Kungl. Maj:ts uppmärksamhet på vissa ogynnsamma

konsekvenser av stärkelsetullens bibehållande i dess nuvarande läge samt

hemställt om åtgärder för ändring härutinnan. Därvid hava ämbetsverken

framhållit, att det ogynnsamma utfallet av 1927 års potatisskörd föranlett

en synnerligen stark stegring av priset å svensk potatisstärkelse, vilket i

sin ordning medfört en hård belastning å de industrigrenar, som använda

potatisstärkelse såsom råvara, särskilt glykos- och dextrinindustrierna.

Förhållandet har föranlett ämbetsverken att införskaffa närmare uppgifter

om sakläget, och ett särskilt skäl härtill har kommerskollegium funnit

däri, att innehavaren av en limämnes- och dextrinfabrik anhållit om kollegii

medverkan för erhållande av tillstånd till tullfri import av viss

kvantitet potatismjöl i månaden.

Kommerskollegium, som icke funnit sistberörda väg att skaffa ifrågavarande

industri en behövlig lättnad vara framkomlig, har emellertid berett

Sveriges kemiska industrikontor tillfälle att yttra sig i ärendet. Industrikontoret

har företagit en utredning i saken och i avgivet yttrande hemställt

om åtgärder för ändring i tulltaxan därhän, att stärkelsetullen måtte nedsättas

från 20 öre till 10 öre för kilogram, om varan vore avsedd uteslutande

för framställning av glykos eller dextrin. I yttrandet har hänvisats till

en tryckt skrift, innehållande en av fil. d:r Carl von Schéele på uppdrag

av Kristianstads och Blekinge läns hushållningssällskap verkställd utredning

rörande den svenska potatismjölsfabrikationens storlek och avsättningsmöjligheter

jämte i samband därmed stående frågor.

Rörande marknadsläget hava ämbetsverken lämnat följande upplysningar:
Priset

å inhemsk potatisstärkelse (potatismjöl) hade under åren närmast

före världskrigets utbrott varit omkring 25 öre för kilogram fritt banvagn

å tillverkningsorterna i sydöstra Sverige. Under åren 1923—1927 hade

motsvarande priser varierat med potatisskördarnas utfall på ett sätt, som

karakteriserades av novembernoteringarna för nämnda år, nämligen år 1923:

36 öre, år 1924: 50 öre, år 1925: 30 öre, år 1926: 27 öre och år 1927: 44

öre, allt för kilogram. Lägsta noteringen under nämnda tidsperiod syntes

hava varit omkring 23 öre under våren 1927. Man finge anses vara berättigad

att i sagda relativt låga pris se en pristryckande inverkan av det

produktionsöverskott från 1926, som förekommit. Prisstegringen hösten 1927

hade som en konsekvens av den svaga potatisskörden fört noteringen från

26 öre i augusti till 43 öre i oktober.

En jämförelse med noteringar å utländskt potatismjöl visade, att vid rik

Framställning

hos

Kungl Maj:t

om nedsättning

av tullef*

å potatisstärkelse.

Kommerskollegium

och

generaltull

styrelsen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 24.

potatisskörd i Sverige och därmed följande stor inhemsk produktion av potatismjöl,

den svenska stärkelsetullen kunnat utnyttjas endast till en mindre del,

medan vid knapp inhemsk skörd tullskyddet ganska fullständigt tagits i

anspråk.

Marknadsläget i januari 1928 uppvisade, enligt av kommerskollegium inhämtade

uppgifter, följande typiska prisnoteringar:

Potatismjöl: svenskt: å tillverkningsorten 44 ''/4 öre, i skånehamn 45 öre

och i mellansvensk hamn 47—48 öre för kilogram; — utländskt (av motsvarande

kvalitet): i syd- eller mellansvensk hamn, inkl. tull, 47—48 öre

för kilogram.

Glykos: svensk: noteras ej i öppna marknaden; — utländsk: i sydeller

mellansvensk hamn, inkl. tull, exkl. fat cirka 48 öre för kilogram.

Dextrin: svensk: 68—70 öre för kilogram; utländsk, inkl. tull, cirka

60 öre för kilogram.

I fråga om tillverkningen av potatisstärkelse hava ämbetsverken framhållit,

att denna i Sverige huvudsakligen utvecklat sig såsom en i intim

förening med jordbruket i vissa trakter bedriven hantering, fördelad på

ett stort antal, ofta såsom andelsföretag organiserade fabriker samt att,

ehuru gällande tull, 2d öre för kilogram, innebure ett i förhållande till

varuvärdet synnerligen högt tullskydd, fabrikationen syntes i sin nuvarande

organisationsform icke vara särdeles vinstgivande och ej heller

för närvarande erbjuda större utvecklingsmöjligheter.

Ämbetsverken, som lämnat uppgifter rörande avsättningsmöjligheterna

för svenskt potatismjöl, hava sammanfattat sina uppgifter härom på följande

sätt.

Situationen förefölle i stort sett vara den, att den inhemska stärkelsen

(potatismjölet) fortfarande kunde påräkna avnämare inom textilindustrien

och i viss grad pappersindustrien, men att övriga hittillsvarande tekniska

förbrukare — utom livsmedelsindustrierna — endera upphört att använda

potatisstärkelse eller måst inskränka sin förbrukning, eventuellt under uppsökande

av annan råvara. Vare sig man betraktade läget från stärkelseproducenternas

eller från de stärkelseförbrukande industriernas synpunkt,

måste därför utvecklingen betecknas såsom ganska ogynnsam. Omkring

hälften av avsättningen till industrien, motsvarande en fjärdedel av hela

den inhemska avsättningen, syntes vara förlorad eller på väg att förloras

av den inhemska stärkelseproduktionen. Att vinna ersättning därför genom

export fmge anses för närvarande vara utsiktslöst på grund av det svenska

potatismjölets i genomsnitt mindre goda kvalitet i förhållande till världsmarknadens

fordringar.

I fortsättningen hava ämbetsverken uttalat, att en väsentligt bidragande

orsak till denna nationalekonomiskt ofördelaktiga utveckling vore utan

tvivel stärkelsetullens höjd, både i och för sig och i förhållande till tullsatserna

å vissa stärkelseprodukter, såsom glykos och dextrin. Såvitt ämbetsverken

kunnat finna, vore en sänkning av stärkelsetullen en rationell utväg

att hindra en fortsatt inskränkning av industriens potatismjölskonsumtion.

Gjordes sänkningen tillräcklig för att möjliggöra glykos- och dextrinindustriernas

regelbundna verksamhet, skulle därigenom enligt ämbetsverkens

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 24. 7

förmenande kunna skapas en motvikt mot den definitiva förlust, jästfabrikationens

reducerade förbrukning av potatismjöl innebure. Möjligen kunde

därigenom en ökad förbrukning av inhemsk stärkelse så småningom uppdrivas.

I fråga om en dylik tullsänknings betydelse ur den svenska stärkelseindustriens

och därmed det svenska jordbrukets synpunkt hava ämbetsverken

anfört, att stärkelsefabrikerna och i sista hand jordbruket i sydöstra

Sveriges potatisdistrikt visserligen därigenom icke komme i tillfälle att vid

knapp potatisskörd genom uttagande av hela tullskyddet erhålla fullt så

höga pris för stärkelse, som nu vore fallet. I gengäld hade man dock enligt

ämbetsverkens åsikt anledning förvänta, att vid riklig skörd av potatis förefintligheten

av en bredare och mera konsoliderad marknad för stärkelse till tekniska

ändamål skulle minska risken av överproduktion och därmed förbundna

starka prisfall. I längden vore, menade ämbetsverken, en tullsänkning å

stärkelse ägnad att bereda potatisodlingen vissa fördelar i form av en mera

tryggad avsättning av potatismjöl samt mindre våldsamma prisvariationer

å denna vara.

Vidkommande frågan, huru långt en sådan tullnedsättning borde gå,

hava ämbetsverken, under erinran om de vid 1925 och 1926 års riksdagar

i ämnet väckta motionerna, framhållit, att frågan i dess nuvarande

läge borde ses i samband med gällande tullsatser för glykos och dextrin

samt med stöd av gjorda beräkningar förordat en sänkning av stärkelsetullen

till 10 öre för kilogram.

I överensstämmelse med vad sålunda anförts och under åberopande

bland annat av innehållet i ett av ämbetsverken den 6 april 1925 till

bevillningsutskottet avgivet utlåtande (avtryckt såsom bilaga till utskottets

betänkande nr 40 år 1925) hava ämbetsverken framlagt förslag dels

om i huvudsak samma ändring av tulltaxerubriken 83, som i nu föreliggande

motion föreslagits, dels ock därom, att den enligt ovan omförmälda förordning

den 25 juli 1912 utgående skatten för majs, utländsk potatis m. m.,

använda vid tillverkning av stärkelse, måtte nedsättas för majs från

8 öre till 4 öre för kilogram och för potatis från 2 öre till 1 öre för

kilogram.

Ämbetsverken hava emellertid funnit sig böra räkna med att de skäl,

som anförts för ämbetsverkens förslag om en generell sänkning av tullen

å potatisstärkelse, skulle kunna befinnas icke vara tillräckliga för ett biträdande

av förslaget.

För dylikt fall hava ämbetsverken ifrågasatt, att en sänkning av tullen

måtte ske åtminstone för sådan potatisstärkelse, som uteslutande vore avsedd

att användas för framställning av glykos eller dextrin. Enligt ämbetsverkens

mening borde därvid få anses lika med glykos samtliga de i tulltaxerubriken

162 upptagna varuslagen druvsocker, stärkelsesocker samt stärkelsesirap och

lika med dextrin de ämnen, som enligt anm. 1 till tulltaxerubriken 1245

tullbehandlades såsom dextrin, nämligen stärkelseklister samt dextrin- eller

stärkelsehaltiga appreturmedel.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Lantbruks
styrelsen.

8 Bevillningsutskottets betänkande Nr 24.

Vad angår den särskilda skatten å majs m. m. i fall, varom nu är fråga,

hava ämbetsverken framhållit, att det visserligen kunde sättas i fråga att i

1912 års förordning angående berörda skatt införa en undantagsbestämmelse,

innefattande en mot tullsänkningen svarande skattesänkning. Detta skulle

emellertid enligt ämbetsverkens åsikt kräva en sådan komplikation av det

beskattnings- och kontrollsystem, varpå nämnda förordning byggde, att

bestämmelsen bleve utan praktisk betydelse. Ämbetsverken hava därför

avstått från tanken på en dylik tilläggsbestämmelse.

Med anledning av den av kommerskollegium och generaltullstyrelsen

gjorda framställningen har, efter remiss, lantbruksstyrelsen den 9 februari

1928 avgivit utlåtande.

Lantbruksstyrelsen har funnit det icke vara berättigat att på grund av

tillfälliga förhållanden minska tullskyddet för stärkelse. Icke heller har

det synts lantbruksstyrelsen ligga något oskäligt däri, att tullskyddet för

stärkelse just vid lag skörd av potatis och därmed sammanhängande ogynnsamma

ekonomiska förhållanden för potatisodlingen fullt utnyttjades.

Skulle icke så kunnat ske, hade enligt lantbruksstyrelsens mening de

magra trakter i Skåne och Blekinge, dit potatisodlingen för stärkelsefabrikationen

huvudsakligen vore förlagd, i år blivit utsatta för ännu större ekonomiska

svårigheter än som varit fallet. Lantbruksstyrelsen har i detta

sammanhang ifrågasatt, huruvida icke olägenheter för industrien av

samma slag, som 1927 års låga potatisskörd vållat, för framtiden skulle

kunna regleras genom en jämkning uppåt av tullskyddet för glykostillverkningen.

Av nu återgivna och i övrigt anförda skäl har lantbruksstyrelsen

hemställt, att kommerskollegii och generaltullstyrelsens framställning

rörande sänkning av tullen å potatisstärkelse icke måtte föranleda

annan Kungl. Maj:ts åtgärd, än att densamma överlämnades till

1928 års tullkommitté för att tagas i övervägande vid fullgörandet av

kommitténs uppdrag.

Det av kommerskollegium och generaltullstyrelsen alternativt framförda

förslaget om sänkning av tullen å potatisstärkelse, i den mån varan vore

avsedd att tagas i anspråk för vissa industriella ändamål, har lantbruksstyrelsen

förklarat sig icke heller kunna tillstyrka. Lantbruksstyrelsen har

dock undersökt möjligheten att vidtaga annan åtgärd i syfte att för tillfället

bereda ifrågavarande industrier minskning i olägenheterna av den knappa

inhemska råvarutillgången. Emellertid har lantbruksstyrelsen uppgivit, att

styrelsen numera under hand inhämtat, att Sveriges stärkelseproducenters

förening u. p. a. utfäst sig att under vissa villkor intill den 1 oktober 1928

tillhandahålla för här förevarande industriers drift erforderliga myckenheter

potatisstärkelse till ett pris, motsvarande kostnaden för importerad vara, därest

tull uttoges med endast 10 kronor för 100 kilogram. På grund därav har lantbruksstyrelsen

förklarat sig för närvarande icke hava anledning föreslå någon

tillfällig anordning till avhjälpande av de svårigheter, vilka föranlett

den ursprungliga framställningen i ärendet.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 24.

9

Såsom bevillningsutskottet i sitt betänkande nr 6 angående vissa delar

av tullbevillningen anfört, står det enligt utskottets mening i överensensstämmelse

med det syfte, som 1927 års riksdag med sin begäran (skrivelse

nr 181) om en tullutredning avsåg, om utskottet vid denna riksdag

i uppkommande tullskyddsfrågor, där icke särskilda omständigheter påkalla

att jämkningar eller ändringar omedelbart vidtagas, med hänsyn

till den inom 1928 års tullkommitté pågående utredningen avhåller sig

från att framlägga positiva förslag. Regeln om tullskyddsfrågors hänskjutande

till denna kommitté bör, såsom utskottet i nämnda betänkande

framhållit, särskilt gälla förslag, som nära beröras av de synpunkter, som

riksdagen vid angivandet av riktlinjer för utredningen framhållit, och

alldeles särskilt förslag, som angå spörsmålet om avvägningen av tullskyddet

för industrien och för jordbruket.

Av den här ovan återgivna utredningen torde framgå, att frågan om

tullen å potatisstärkelse är av beskaffenhet att böra ägnas särskild uppmärksamhet,

då det gäller att avväga jordbrukets och industriens tullskydd.

Till följd härav har utskottet icke ansett sig böra nu utbryta

denna fråga ur det större sammanhang, i vilken den kan behöva skärskådas.

Utskottet har funnit sig hava så mycket mindre anledning härtill,

som, enligt vad lantbruksstyrelsen i sitt ovan återgivna utlåtande

upplyst, Sveriges stärkelseproducenters förening u. p. a. utfäst sig att

under vissa villkor intill den 1 oktober 1928 tillhandahålla för glykosoch

dextrinindustriens drift erforderliga myckenheter potatisstärkelse till

ett pris motsvarande den kostnad, som importerad vara skulle betinga

därest tull uttoges med endast 10 kronor för 100 kilogram. Jämväl för

tiden efter nämnda dag torde utsikt förefinnas för överenskommelse av

liknande innehåll. Det har synts utskottet mindre lämpligt att vidtaga

en rubbning av tullförhållandena å förevarande område, innan någon

erfarenhet vunnits beträffande omförmälda sammanslutnings möjligheter

att bereda potatis- och stärkelseproduktionen ett bättre ekonomiskt utbyte.

Av sålunda anförda skäl har utskottet icke heller kunnat förorda det

av kommerskollegium och generaltullstyrelsen i ovan återgivna utlåtande

alternativt framförda förslaget om tullnedsättning i fråga om sådan

potatisstärkelse, som uteslutande är avsedd för tillverkning av glykos,

dextrin och likartade ämnen.

Utskottet vill emellertid uttala, att, därest priset på potatisstärkelse icke

skulle bliva i fortsättningen genom överenskommelse reglerat på ett sätt

som kan anses skäligen tillgodose de olika intressena, 1928 års tullkommitté

icke torde underlåta att uppmärksamma frågan, varefter Kungl.

Maj:t har möjlighet att, så snart förhållandena därtill finnas giva anledning,

till riksdagen inkomma med förslag i ämnet.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 7 samt. 20 häfl. (Nr 24.)

Utskottetit

yttrande.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets betänkande Nr 24.

Under åberopande av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att motionen II: 174 av herr Lövgren i Nyborg, om

nedsättning av tullen av visst slag av stärkelse, icke

måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 21 mars 1928.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

Närvarande: herrar Johan Nilsson i Kristianstad, Bärg, friherre Beck-Friis, K. Oscar Ericson

i Oberga, Leander, Jönsson i Boa, Bengtsson i Kullen, Olsson i Hamsta.

Lövgren i Nyborg, Björklund, Wahlmark, Lithander, Thorén, Nilsson i Hörby,

Johansson i Krogstorp och Werner.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1928.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.