Betänkande, i anledning av väckt motion om nedsättning av tullen å visst slag av stärkelse
1928-03-21 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1928:24, Betänkande, i anledning av väckt motion om nedsättning av tullen å visst slag av stärkelse
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande Nr 24.
1
Nr 24.
Ankom till riksdagens kansli den 21 mars 1928 kl. 1 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om
nedsättning av tullen å visst slag av stärkelse
(l:a avd.)
I en inom andra kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad
motion, nr 174, har herr Lövgren i Nyborg hemställt, »att riksdagen måtte
besluta, att rubriken 83 i tulltaxan skall från och med den 1 april 1928
hava följande ändrade lydelse:
1
Kvantitet för
Tullsats
tullberäk-
j
nin en
Kronor
öre
1
Stärkelse:
83 a. av potatis, utan tillsats av andra äm-
nen och inkommande i förpackning
vägande brutto 50 kg. eller däröver
1 kg.
_
10
83 b. i annan ........................................................
1 kg.
20.»
Enligt gällande tulltaxa utgör tullen för »stärkelse, alla slag, vikten av
askar, papper och dylikt omslag inberäknad» (rubriken 83) 20 öre för kilogram.
Tullsatsen är för »druvsocker, stärkelsesocker och stärkelsesirap» (glykos;
rubriken 162) 23.5 öre för kilogram samt för »dextrin, i fast eller flytande
form» (rubriken 1245), varmed i tullbehandlingshänseende likställas »stärkelseklister
samt dextrin- eller stärkelsehaltiga appreturmedel» (anm. 1 till
rubriken 1245) 20 öre för kilogram.
Jämlikt 2 § i förordningen den 25 juli 1912 (nr 170) angående särskild
skatt å majs, utländsk potatis samt maniokarot och andra väsentligen lika
stärkelserika, tullfria utländska ämnen, använda vid tillverkning av stärkelse,
skall dels för majs, som användes vid sådan tillverkning, erläggas en
särskild skatt med 8 öre för kilogram, dels ock under tid, då på grund av
tillståndsbevis utländsk potatis må vid fabrik användas för dylik tillverkning,
för all den potatis, som avverkas, erläggas en särskild skatt med 2 öre
för varje kilogram potatis. Enligt samma författningsrum skall skatt i varje
fall erläggas för minst 500 kilogram majs eller potatis i medeltal för varje
Bihang till riksdagens protokoll 1928. 7 samt. 20 häft. (Nr 2b.) 1
Utskottet.
Gällande bestämmelser.
Tidigare förslag
om ändring
i tullsatsen.
1877 års
riksdag.
1888 års
riksdag.
1888 års
riksdag.
1892 års
riksdag.
1895 års
riksdag.
2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 24.
helgfritt dygn av den tid, under vilken avverkning av majs eller utländsk
potatis på grund av tillståndsbevis må äga rum. I förevarande hänseende
skall enligt 1 § i åberopade förordning varje ämne, som innehåller majs,
ävensom maniokarot och andra väsentligen lika stärkelserika, tullfria utländska
ämnen, likställas med majs och varje ämne, som innehåller utländsk potatis,
anses lika med utländsk potatis.
Beträffande tidigare förslag om ändring i tullsatsen å stärkelse må följande
översikt lämnas.
Till 1877 års riksdag avlät Kungl. Maj:t proposition (nr 37) om bland
annat nedsättning av tullen för stärkelse av vete, potatis eller andra vegetabiliska
ämnen från 6 öre till 3 öre för skålpund. Förslaget om tullsänkningen,
vilket framfördes sedan 1876 års tulltaxekommitté ifrågasatt tullfrihet
för sådan vara, avsåg att gynna den inhemska pappersfabrikationen, för vilken
varan användes såsom råmateriel.
Propositionen i denna del blev av riksdagen avslagen (skrivelse nr 56).
Enligt beslut av 1882 års riksdag sänktes tullen för stärkelse av vete,
potatis eller andra vegetabiliska ämnen från 14 öre till 10 öre för kilogram.
Denna nedsättning hade tillkommit efter framställning från tillverkare av
pressjäst, vilka framhållit det enligt deras mening orimliga i att pressjäst
vore tullfri, under det att stärkelse, som till betydlig del inginge i jästen,
vore belagd med tull av 14 öre för kilogram.
Av 1888 års riksdag beslöts i anledning av motioner i båda kamrarna
(skrivelse nr 56) en höjning av stärkelsetullen till 17 öre för kilogram. Ändringen
vidtogs för att få tullsatsen anpassad efter tullen för vete (2 kronor
50 öre för 100 kilogram) samt för risgryn (4 kronor 30 öre för 100 kilogram).
Genom beslut av 1892 års riksdag vidtogs i fråga om stärkelsetullen den
förändringen, att förut medgivet avdrag i vikten för askar och pappersomslag
icke längre fick tillgodonjutas.
Vid 1895 års riksdag bifölls ett förslag av bevillningsutskottet (betänkande
nr 16) om höjning av stärkelsetullen till 20 öre för kilogram (skrivelse nr
68). Ändringen hade samband med förhöjning i tullen å risgryn (6 kronor
50 öre för 100 kilogram), vilket syntes påkalla höjning i tullen å risstärkelse.
För potatisstärkelse ansågs visserligen någon tullförhöjning icke erfordras,
men då ur tullteknisk synpunkt svårighet mötte att tillämpa olika tullsatser
för olika slag av stärkelse och då en förhöjd tull för potatismjöl förutsattes
icke skola komma att inverka på priset å detta fabrikat, för vilket råämnet
funnes inom landet, syntes fortfarande såsom dittills samma tull, som funnes
nödig för risstärkelse, böra gälla även för övriga slag av stärkelse.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 24.
3
Tullsatsen för stärkelse har icke därefter undergått förändring. 1906 års 1906 åra tuiitulltaxekommitté
framhöll emellertid i sitt år 1909 avgivna betänkande taiekonimiUé
(sid. 352—353), att den dåvarande lydelsen av rubriken för stärkelse hade
synts mindre lämplig, då stärkelse av andra än vegetabiliska ämnen icke
syntes förekomma, varjämte angivandet av vissa slag av stärkelse hade ansetts
överflödigt.
Den av kommittén förordade avfattningen av rubriken upptogs i 1910
års tulltaxa och återfinnes oförändrad i gällande tulltaxa.
I en vid 1921 års riksdag inom andra kammaren väckt motion (nr 191) 1921 och 1921
framställdes förslag om rätt till tullrestitution för utländsk stärkelse, an- ars riksdaea''- vänd vid tillverkning av sirap.
Förslag om dylik restitutionsrätt för tillverkare av glykos, druvsocker
och dextrin föreslogs även vid 1924 års riksdag i en inom andra kammaren
väckt motion (nr 255).
I enlighet med hemställan av bevillningsutskottet (betänkanden nr 49 år
1921 och nr 14 år 1924) föranledde nämnda motioner icke någon riksdagens
åtgärd.
Vid 1925 års riksdag väcktes inom andra kammaren motion (nr 86) om 1925 års
sänkning av tullen å stärkelse, alla slag, från 20 öre till 10 öre. riksdag.
Bevillningsutskottet avstyrkte bifall till motionen (betänkande nr 40) av
det skäl, att denna avsåge en sänkning av ett i det gällande tullsystemet
ingående tullskydd och följaktligen en ren tullskyddsfråga samt att utskottet
ansett sig böra vidhålla en vid de senare årens riksdagar hävdad uppfattning,
att prövningen av förslag om dylika ändringar vid enskilda tullrubriker
i regel borde anstå till den revision av tulltaxan, som vore att
vänta. — Vid utskottets betänkande var fogad en reservation (nio reservanter),
i vilken yrkats sådan ändring av tullen å stärkelse, att dylik vara
av potatis, utan tillsats av andra ämnen och inkommande i förpackning,
vägande brutto 50 kilogram eller däröver, bestämdes till 10 öre för kilogram.
I reservationen meddelades dessutom, att reservanterna inom utskottet uttalat
sig för nedsättning av de skattesatser, som föreskrivas i 2 § av förordningen
angående särskild skatt å majs, utländsk potatis samt maniokarot
och andra väsentligen lika stärkelserika, tullfria utländska ämnen, använda
vid tillverkning av stärkelse, till 4 öre respektive 1 öre för kilogram, d. v. s.
i samma proportion som tullen å potatisstärkelse borde nedsättas.
Utskottets hemställan, att motionen icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd, bifölls av båda kamrarna.
I en vid 1926 års riksdag inom andra kammaren väckt motion (nr 265) 1926 års
framställdes samma förslag om stärkelsetullens sänkning, som i nyssnämnda riksda?’
motion vid 1925 års riksdag.
Bevillningsutskottet avstyrkte bifall även till denna motion (betänkande
or 20), under framhållande att, då i motionen icke några nya skäl åbero
-
Motionen.
Statistik.
4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 24.
pats utan frågan befunne sig i samma läge som vid 1925 års riksdag, utskottet
funnit sig sakna anledning frångå den av utskottet och riksdagen
då intagna ståndpunkten.
Åven mot sistnämnda utskottsbetänkande var avgiven en reservation (tio
reservanter) med motsvarande yrkande som i reservationen till 1925 års
utskottsbetänkande i ämnet.
Båda kamrarna beslöto i enlighet med bevillningsutskottets hemställan.
I den nu föreliggande motionen har framställts i huvudsak enahanda
yrkande som i de ovannämnda, vid bevillningsutskottets betänkanden nr
40 år 1925 och nr 20 år 1926 fogade reservationerna. Motionärens förslag
går sålunda ut på sådan ändring av tulltaxan, att för stärkelse av potatis,
utan tillsats av andra ämnen och inkommande i förpackning, vägande
brutto 50 kilogram eller däröver, tullen skulle nedsättas från 20 öre till
10 öre för kilogram. I övrigt skulle enligt motionärens förslag tullen å
stärkelse bibehållas oförändrad.
Beträffande den av motionären förebragta motiveringen får utskottet
hänvisa till motionen.
Rörande Sveriges potatisskörd samt tillverkning och införsel av potatisstärkelse
m. fl. varuslag nedannämnda år har utskottet låtit upprätta följande
sammanställningar:
Skörden i Sverige av potatis åren 1913 och 1921—1927.
ton
ton
1913
2,051,181
1924
1,418,202
1921
1,756,586
1925
2,106,074
1922
1,928,972
1926
1,879,665
1923
1,630,€86
1927
1,068,280 *
Sveriges tillverkning och införsel av potatisstärkelse m. fl. varuslag åren 1913
och 1921 — 1926.
i
i
1
Potatisstärkelse
Stärkelse- socker och
stärkelsesirap
Druvsocker,
stärkelse- soi ker och
stärkelsesirap
Dextrin och
preparater
därav
''
Dextrin
:
Tillverkning
kg
Införsel
kg
Tillverkning
kg
Införsel
ktr
Tillverkning
kg
Införsel
kg
1913
14,042,400
24,327
1,835,180
496,739
361,127
185,847
1921
9,851,832
975,702
1,400,663
1,231,212
268,169
67,106
1922
12,939,980
13,896
2,012,019
677,370
440,970
125,624
1923
11,504,055
7,199
3,171,938
659,040
499,370
144,873
1924
11,760,700
358,004
894,766
2,199,048
461,829
238,947
1925
15,863,865
207,930
435,233
2,578,117
418,320
264,933
1926
18,266,914
14,437
1,323,820
1,773,287
510,006
158,005
1 Preliminär siltra.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande Nr 24.
Med anledning av förevarande motion har bevillningsutskottet berett
sig tillfälle att taga del av följande ärende, som är beroende på Kungl.
Maj:ts prövning.
I skrivelse till Kungl. Maj:t den 25 januari 1928 hava kommerskollegium
och generaltullstyrelsen, med anledning av på senare tid inträffade
omständigheter, fäst Kungl. Maj:ts uppmärksamhet på vissa ogynnsamma
konsekvenser av stärkelsetullens bibehållande i dess nuvarande läge samt
hemställt om åtgärder för ändring härutinnan. Därvid hava ämbetsverken
framhållit, att det ogynnsamma utfallet av 1927 års potatisskörd föranlett
en synnerligen stark stegring av priset å svensk potatisstärkelse, vilket i
sin ordning medfört en hård belastning å de industrigrenar, som använda
potatisstärkelse såsom råvara, särskilt glykos- och dextrinindustrierna.
Förhållandet har föranlett ämbetsverken att införskaffa närmare uppgifter
om sakläget, och ett särskilt skäl härtill har kommerskollegium funnit
däri, att innehavaren av en limämnes- och dextrinfabrik anhållit om kollegii
medverkan för erhållande av tillstånd till tullfri import av viss
kvantitet potatismjöl i månaden.
Kommerskollegium, som icke funnit sistberörda väg att skaffa ifrågavarande
industri en behövlig lättnad vara framkomlig, har emellertid berett
Sveriges kemiska industrikontor tillfälle att yttra sig i ärendet. Industrikontoret
har företagit en utredning i saken och i avgivet yttrande hemställt
om åtgärder för ändring i tulltaxan därhän, att stärkelsetullen måtte nedsättas
från 20 öre till 10 öre för kilogram, om varan vore avsedd uteslutande
för framställning av glykos eller dextrin. I yttrandet har hänvisats till
en tryckt skrift, innehållande en av fil. d:r Carl von Schéele på uppdrag
av Kristianstads och Blekinge läns hushållningssällskap verkställd utredning
rörande den svenska potatismjölsfabrikationens storlek och avsättningsmöjligheter
jämte i samband därmed stående frågor.
Rörande marknadsläget hava ämbetsverken lämnat följande upplysningar:
Priset
å inhemsk potatisstärkelse (potatismjöl) hade under åren närmast
före världskrigets utbrott varit omkring 25 öre för kilogram fritt banvagn
å tillverkningsorterna i sydöstra Sverige. Under åren 1923—1927 hade
motsvarande priser varierat med potatisskördarnas utfall på ett sätt, som
karakteriserades av novembernoteringarna för nämnda år, nämligen år 1923:
36 öre, år 1924: 50 öre, år 1925: 30 öre, år 1926: 27 öre och år 1927: 44
öre, allt för kilogram. Lägsta noteringen under nämnda tidsperiod syntes
hava varit omkring 23 öre under våren 1927. Man finge anses vara berättigad
att i sagda relativt låga pris se en pristryckande inverkan av det
produktionsöverskott från 1926, som förekommit. Prisstegringen hösten 1927
hade som en konsekvens av den svaga potatisskörden fört noteringen från
26 öre i augusti till 43 öre i oktober.
En jämförelse med noteringar å utländskt potatismjöl visade, att vid rik
Framställning
hos
Kungl Maj:t
om nedsättning
av tullef*
å potatisstärkelse.
Kommerskollegium
och
generaltull
styrelsen.
6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 24.
potatisskörd i Sverige och därmed följande stor inhemsk produktion av potatismjöl,
den svenska stärkelsetullen kunnat utnyttjas endast till en mindre del,
medan vid knapp inhemsk skörd tullskyddet ganska fullständigt tagits i
anspråk.
Marknadsläget i januari 1928 uppvisade, enligt av kommerskollegium inhämtade
uppgifter, följande typiska prisnoteringar:
Potatismjöl: svenskt: å tillverkningsorten 44 ''/4 öre, i skånehamn 45 öre
och i mellansvensk hamn 47—48 öre för kilogram; — utländskt (av motsvarande
kvalitet): i syd- eller mellansvensk hamn, inkl. tull, 47—48 öre
för kilogram.
Glykos: svensk: noteras ej i öppna marknaden; — utländsk: i sydeller
mellansvensk hamn, inkl. tull, exkl. fat cirka 48 öre för kilogram.
Dextrin: svensk: 68—70 öre för kilogram; utländsk, inkl. tull, cirka
60 öre för kilogram.
I fråga om tillverkningen av potatisstärkelse hava ämbetsverken framhållit,
att denna i Sverige huvudsakligen utvecklat sig såsom en i intim
förening med jordbruket i vissa trakter bedriven hantering, fördelad på
ett stort antal, ofta såsom andelsföretag organiserade fabriker samt att,
ehuru gällande tull, 2d öre för kilogram, innebure ett i förhållande till
varuvärdet synnerligen högt tullskydd, fabrikationen syntes i sin nuvarande
organisationsform icke vara särdeles vinstgivande och ej heller
för närvarande erbjuda större utvecklingsmöjligheter.
Ämbetsverken, som lämnat uppgifter rörande avsättningsmöjligheterna
för svenskt potatismjöl, hava sammanfattat sina uppgifter härom på följande
sätt.
Situationen förefölle i stort sett vara den, att den inhemska stärkelsen
(potatismjölet) fortfarande kunde påräkna avnämare inom textilindustrien
och i viss grad pappersindustrien, men att övriga hittillsvarande tekniska
förbrukare — utom livsmedelsindustrierna — endera upphört att använda
potatisstärkelse eller måst inskränka sin förbrukning, eventuellt under uppsökande
av annan råvara. Vare sig man betraktade läget från stärkelseproducenternas
eller från de stärkelseförbrukande industriernas synpunkt,
måste därför utvecklingen betecknas såsom ganska ogynnsam. Omkring
hälften av avsättningen till industrien, motsvarande en fjärdedel av hela
den inhemska avsättningen, syntes vara förlorad eller på väg att förloras
av den inhemska stärkelseproduktionen. Att vinna ersättning därför genom
export fmge anses för närvarande vara utsiktslöst på grund av det svenska
potatismjölets i genomsnitt mindre goda kvalitet i förhållande till världsmarknadens
fordringar.
I fortsättningen hava ämbetsverken uttalat, att en väsentligt bidragande
orsak till denna nationalekonomiskt ofördelaktiga utveckling vore utan
tvivel stärkelsetullens höjd, både i och för sig och i förhållande till tullsatserna
å vissa stärkelseprodukter, såsom glykos och dextrin. Såvitt ämbetsverken
kunnat finna, vore en sänkning av stärkelsetullen en rationell utväg
att hindra en fortsatt inskränkning av industriens potatismjölskonsumtion.
Gjordes sänkningen tillräcklig för att möjliggöra glykos- och dextrinindustriernas
regelbundna verksamhet, skulle därigenom enligt ämbetsverkens
Bevillningsutskottets betänkande Nr 24. 7
förmenande kunna skapas en motvikt mot den definitiva förlust, jästfabrikationens
reducerade förbrukning av potatismjöl innebure. Möjligen kunde
därigenom en ökad förbrukning av inhemsk stärkelse så småningom uppdrivas.
I fråga om en dylik tullsänknings betydelse ur den svenska stärkelseindustriens
och därmed det svenska jordbrukets synpunkt hava ämbetsverken
anfört, att stärkelsefabrikerna och i sista hand jordbruket i sydöstra
Sveriges potatisdistrikt visserligen därigenom icke komme i tillfälle att vid
knapp potatisskörd genom uttagande av hela tullskyddet erhålla fullt så
höga pris för stärkelse, som nu vore fallet. I gengäld hade man dock enligt
ämbetsverkens åsikt anledning förvänta, att vid riklig skörd av potatis förefintligheten
av en bredare och mera konsoliderad marknad för stärkelse till tekniska
ändamål skulle minska risken av överproduktion och därmed förbundna
starka prisfall. I längden vore, menade ämbetsverken, en tullsänkning å
stärkelse ägnad att bereda potatisodlingen vissa fördelar i form av en mera
tryggad avsättning av potatismjöl samt mindre våldsamma prisvariationer
å denna vara.
Vidkommande frågan, huru långt en sådan tullnedsättning borde gå,
hava ämbetsverken, under erinran om de vid 1925 och 1926 års riksdagar
i ämnet väckta motionerna, framhållit, att frågan i dess nuvarande
läge borde ses i samband med gällande tullsatser för glykos och dextrin
samt med stöd av gjorda beräkningar förordat en sänkning av stärkelsetullen
till 10 öre för kilogram.
I överensstämmelse med vad sålunda anförts och under åberopande
bland annat av innehållet i ett av ämbetsverken den 6 april 1925 till
bevillningsutskottet avgivet utlåtande (avtryckt såsom bilaga till utskottets
betänkande nr 40 år 1925) hava ämbetsverken framlagt förslag dels
om i huvudsak samma ändring av tulltaxerubriken 83, som i nu föreliggande
motion föreslagits, dels ock därom, att den enligt ovan omförmälda förordning
den 25 juli 1912 utgående skatten för majs, utländsk potatis m. m.,
använda vid tillverkning av stärkelse, måtte nedsättas för majs från
8 öre till 4 öre för kilogram och för potatis från 2 öre till 1 öre för
kilogram.
Ämbetsverken hava emellertid funnit sig böra räkna med att de skäl,
som anförts för ämbetsverkens förslag om en generell sänkning av tullen
å potatisstärkelse, skulle kunna befinnas icke vara tillräckliga för ett biträdande
av förslaget.
För dylikt fall hava ämbetsverken ifrågasatt, att en sänkning av tullen
måtte ske åtminstone för sådan potatisstärkelse, som uteslutande vore avsedd
att användas för framställning av glykos eller dextrin. Enligt ämbetsverkens
mening borde därvid få anses lika med glykos samtliga de i tulltaxerubriken
162 upptagna varuslagen druvsocker, stärkelsesocker samt stärkelsesirap och
lika med dextrin de ämnen, som enligt anm. 1 till tulltaxerubriken 1245
tullbehandlades såsom dextrin, nämligen stärkelseklister samt dextrin- eller
stärkelsehaltiga appreturmedel.
Lantbruks
styrelsen.
8 Bevillningsutskottets betänkande Nr 24.
Vad angår den särskilda skatten å majs m. m. i fall, varom nu är fråga,
hava ämbetsverken framhållit, att det visserligen kunde sättas i fråga att i
1912 års förordning angående berörda skatt införa en undantagsbestämmelse,
innefattande en mot tullsänkningen svarande skattesänkning. Detta skulle
emellertid enligt ämbetsverkens åsikt kräva en sådan komplikation av det
beskattnings- och kontrollsystem, varpå nämnda förordning byggde, att
bestämmelsen bleve utan praktisk betydelse. Ämbetsverken hava därför
avstått från tanken på en dylik tilläggsbestämmelse.
Med anledning av den av kommerskollegium och generaltullstyrelsen
gjorda framställningen har, efter remiss, lantbruksstyrelsen den 9 februari
1928 avgivit utlåtande.
Lantbruksstyrelsen har funnit det icke vara berättigat att på grund av
tillfälliga förhållanden minska tullskyddet för stärkelse. Icke heller har
det synts lantbruksstyrelsen ligga något oskäligt däri, att tullskyddet för
stärkelse just vid lag skörd av potatis och därmed sammanhängande ogynnsamma
ekonomiska förhållanden för potatisodlingen fullt utnyttjades.
Skulle icke så kunnat ske, hade enligt lantbruksstyrelsens mening de
magra trakter i Skåne och Blekinge, dit potatisodlingen för stärkelsefabrikationen
huvudsakligen vore förlagd, i år blivit utsatta för ännu större ekonomiska
svårigheter än som varit fallet. Lantbruksstyrelsen har i detta
sammanhang ifrågasatt, huruvida icke olägenheter för industrien av
samma slag, som 1927 års låga potatisskörd vållat, för framtiden skulle
kunna regleras genom en jämkning uppåt av tullskyddet för glykostillverkningen.
Av nu återgivna och i övrigt anförda skäl har lantbruksstyrelsen
hemställt, att kommerskollegii och generaltullstyrelsens framställning
rörande sänkning av tullen å potatisstärkelse icke måtte föranleda
annan Kungl. Maj:ts åtgärd, än att densamma överlämnades till
1928 års tullkommitté för att tagas i övervägande vid fullgörandet av
kommitténs uppdrag.
Det av kommerskollegium och generaltullstyrelsen alternativt framförda
förslaget om sänkning av tullen å potatisstärkelse, i den mån varan vore
avsedd att tagas i anspråk för vissa industriella ändamål, har lantbruksstyrelsen
förklarat sig icke heller kunna tillstyrka. Lantbruksstyrelsen har
dock undersökt möjligheten att vidtaga annan åtgärd i syfte att för tillfället
bereda ifrågavarande industrier minskning i olägenheterna av den knappa
inhemska råvarutillgången. Emellertid har lantbruksstyrelsen uppgivit, att
styrelsen numera under hand inhämtat, att Sveriges stärkelseproducenters
förening u. p. a. utfäst sig att under vissa villkor intill den 1 oktober 1928
tillhandahålla för här förevarande industriers drift erforderliga myckenheter
potatisstärkelse till ett pris, motsvarande kostnaden för importerad vara, därest
tull uttoges med endast 10 kronor för 100 kilogram. På grund därav har lantbruksstyrelsen
förklarat sig för närvarande icke hava anledning föreslå någon
tillfällig anordning till avhjälpande av de svårigheter, vilka föranlett
den ursprungliga framställningen i ärendet.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 24.
9
Såsom bevillningsutskottet i sitt betänkande nr 6 angående vissa delar
av tullbevillningen anfört, står det enligt utskottets mening i överensensstämmelse
med det syfte, som 1927 års riksdag med sin begäran (skrivelse
nr 181) om en tullutredning avsåg, om utskottet vid denna riksdag
i uppkommande tullskyddsfrågor, där icke särskilda omständigheter påkalla
att jämkningar eller ändringar omedelbart vidtagas, med hänsyn
till den inom 1928 års tullkommitté pågående utredningen avhåller sig
från att framlägga positiva förslag. Regeln om tullskyddsfrågors hänskjutande
till denna kommitté bör, såsom utskottet i nämnda betänkande
framhållit, särskilt gälla förslag, som nära beröras av de synpunkter, som
riksdagen vid angivandet av riktlinjer för utredningen framhållit, och
alldeles särskilt förslag, som angå spörsmålet om avvägningen av tullskyddet
för industrien och för jordbruket.
Av den här ovan återgivna utredningen torde framgå, att frågan om
tullen å potatisstärkelse är av beskaffenhet att böra ägnas särskild uppmärksamhet,
då det gäller att avväga jordbrukets och industriens tullskydd.
Till följd härav har utskottet icke ansett sig böra nu utbryta
denna fråga ur det större sammanhang, i vilken den kan behöva skärskådas.
Utskottet har funnit sig hava så mycket mindre anledning härtill,
som, enligt vad lantbruksstyrelsen i sitt ovan återgivna utlåtande
upplyst, Sveriges stärkelseproducenters förening u. p. a. utfäst sig att
under vissa villkor intill den 1 oktober 1928 tillhandahålla för glykosoch
dextrinindustriens drift erforderliga myckenheter potatisstärkelse till
ett pris motsvarande den kostnad, som importerad vara skulle betinga
därest tull uttoges med endast 10 kronor för 100 kilogram. Jämväl för
tiden efter nämnda dag torde utsikt förefinnas för överenskommelse av
liknande innehåll. Det har synts utskottet mindre lämpligt att vidtaga
en rubbning av tullförhållandena å förevarande område, innan någon
erfarenhet vunnits beträffande omförmälda sammanslutnings möjligheter
att bereda potatis- och stärkelseproduktionen ett bättre ekonomiskt utbyte.
Av sålunda anförda skäl har utskottet icke heller kunnat förorda det
av kommerskollegium och generaltullstyrelsen i ovan återgivna utlåtande
alternativt framförda förslaget om tullnedsättning i fråga om sådan
potatisstärkelse, som uteslutande är avsedd för tillverkning av glykos,
dextrin och likartade ämnen.
Utskottet vill emellertid uttala, att, därest priset på potatisstärkelse icke
skulle bliva i fortsättningen genom överenskommelse reglerat på ett sätt
som kan anses skäligen tillgodose de olika intressena, 1928 års tullkommitté
icke torde underlåta att uppmärksamma frågan, varefter Kungl.
Maj:t har möjlighet att, så snart förhållandena därtill finnas giva anledning,
till riksdagen inkomma med förslag i ämnet.
Bihang till riksdagens protokoll 1928. 7 samt. 20 häfl. (Nr 24.)
Utskottetit
yttrande.
10 Bevillningsutskottets betänkande Nr 24.
Under åberopande av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,
att motionen II: 174 av herr Lövgren i Nyborg, om
nedsättning av tullen av visst slag av stärkelse, icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 21 mars 1928.
På bevillningsutskottets vägnar:
JOH. NILSSON.
Närvarande: herrar Johan Nilsson i Kristianstad, Bärg, friherre Beck-Friis, K. Oscar Ericson
i Oberga, Leander, Jönsson i Boa, Bengtsson i Kullen, Olsson i Hamsta.
Lövgren i Nyborg, Björklund, Wahlmark, Lithander, Thorén, Nilsson i Hörby,
Johansson i Krogstorp och Werner.
Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1928.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.