Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av Kungl. Maj.-ts proposition med förslag till förordning angående förfarandet i vissa fall vid oriktig avgiftsberäkning hos tullverket ävensom en i ämnet väckt motion.

1928-03-28 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1928:30, Betänkande, i anledning av Kungl. Maj.-ts proposition med förslag till förordning angående förfarandet i vissa fall vid oriktig avgiftsberäkning hos tullverket ävensom en i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 30.

1

Nr 30.

Ankom till riksdagens kansli den 28 mars 1928 kl. 12 m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj.-ts proposition

med förslag till förordning angående förfarandet i

vissa fall vid oriktig avgiftsberäkning hos tullverket ävensom

en i ämnet väckt motion.

I en den 2 mars 1928 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad

proposition, nr 158, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,

föreslagit riksdagen att antaga följande, vid propositionen fogade

F örslag

till

förordning angående förfarandet i vissa fall vid oriktig avgiftsberäkning

hos tullverket.

Härigenom förordnas som följer:

1 $.

Har i följd av oriktig tillämpning av tulltaxan tullbelagt gods utbekommits

mot för låg tull eller tullfritt, åligger den, som på grund av äganderätt

eller eljest varit i förhållande till tullverket berättigad att förfoga

över godset (varuhavaren), att till tullverket inbetala det felande tullbeloppet

tillika med belopp, som i övrigt må hava i anledning av den

oriktiga tillämpningen undanhållits tullverket, såvida krav mot honom

anställes inom sextio dagar från det tulltaxeringen avslutats.

Utrönes felet vid prövning av besvär över tulltaxans tillämpning å

godset eller har det föranletts av att varuhavaren eller hans ombud förfarit

brottsligt eller eljest icke varit i god tro, åligger varuhavaren betalningsskyldighet,

ändå att krav icke anställts inom nämnda tid.

Har godset behandlats i enlighet med av generaltullstyrelsen kungjort

beslut om tulltaxans tillämpning å vara av samma slag och tillämpningen

av tulltaxan å varuslaget ändrats genom senare beslut, skall, om godset

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 7 saml. 23 håft. (Nr 30—31.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 30.

utbekommits från tullverket, innan beslutet om ändringen kommit till

allmän kännedom, ändringen icke i och för sig föranleda skyldighet för

varuhavaren att utgiva högre avgiftsbelopp.

2 §.

Har i följd av oriktig tillämpning av tulltaxan varuhavare påförts för

hög tull för tullbelagd vara eller tull för tullfri sådan, äger varuhavaren

erhålla rättelse av debiteringen ävensom av tullverket återbekomma

oriktigt erlagt tullbelopp tillika med belopp, som i övrigt må

hava i anledning av den oriktiga tillämpningen för mycket inbetalts till

tullverket, såvida anmärkning göres eller krav mot tullverket anställes

inom sextio dagar från det tulltaxeringen avslutats.

Vad nu är sagt skall gälla jämväl för det fall, att godset behandlats i

enlighet med av generaltullstyrelsen kungjort beslut om tulltaxans tillämpning

å vara av samma slag och tillämpningen av tulltaxan å varuslaget

ändrats genom senare beslut.

3 §.

Har av annan anledning än oriktig tillämpning av tulltaxan tull eller

annan införselavgift, som uppbäres av tullverket, eller anståndspenningar

eller annan statsverket tillkommande avgift, som påföres av tullverket,

uttagits med lägre belopp än vederbort eller icke uttagits, där så bort ske,

åligger den, som skolat gälda avgiften, att till tullverket inbetala det

felande beloppet, såvida krav mot honom anställes inom två år från det

avgiften senast bort erläggas.

Har felet föranletts därav, att den, som skolat gälda avgiften, eller hans

omhud förfarit brottsligt eller eljest icke varit i god tro, föreligger betalningsskyldighet,

ändå att krav icke anställts inom nämnda tid.

4 $.

Har av annan anledning än oriktig tillämpning av tulltaxan tull eller

annan införselavgift, som uppbäres av tullverket, eller anståndspenningar

eller annan statsverket tillkommande avgift, som påföres av tullverket,

påförts med bögre belopp än vederbort eller påförts, där så icke bort ske,

äger den, som avgiften blivit påförd, erhålla rättelse av debiteringen ävensom

återbekomma oriktigt erlagt belopp, såvida anmärkning göres eller

krav mot tullverket anställes inom två år från det avgiften påförts.

5 §.

Har i fall, då avgiftsbelopp undanhållits tullverket i följd av oriktig

debitering, varuhavare eller annan, som skolat svara för beloppet, befunnits

sakna tillgång till dess gäldande eller icke kunnat anträffas och

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 30.

3

felet uppkommit genom förfarande, som kan anses hänförligt till vårdslöshet,

försummelse, oförstånd eller oskicklighet i tjänsten, är tulltjänstemannen

pliktig ersätta tullverket det felande beloppet, såvida krav mot

honom anställes, där fråga är om oriktig tillämpning av tulltaxan,

inom sextio dagar från det tulltaxeringen avslutats och i annat fall inom

två år från det avgiften senast bort erläggas.

I vidare mån än nu nämnts är tulltjänsteman icke ersättningspliktig i

anledning av oriktig debitering, som icke innefattar uppsåtlig förbrytelse

i tjänsten.

6 §.

Krav, som enligt denna förordning framställes i anledning därav att

tull eller annan avgift uttagits med lägre belopp än vederbort eller icke

uttagits, där så bort ske, skall anses vara anställt, då den, mot vilken

kravet riktas, fått del av handling, vari kravet framställes.

Av varubavare eller annan mot tullverket framställt krav skall anses

vara anställt, då besvär inkommit till generaltullstyrelsen, eller, där

rättelse skall sökas hos lokal tullmyndighet, ansökning inkommit till

denna.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1928.

Genom förordningen upphävas:

49 § i resolutionen den 19 januari 1757 på städernas allmänna besvär;

kungl. brevet till kammarkollegium den 15 augusti 1793 angående tiden

för återsökande och restitution av för högt beräknad eller erlagd tull vid

sjötullsverket; samt

§ 51 i förordningen den 15 februari 1881 (nr 7) angående lotsverket;

så ock vad eljest i allmän författning eller föreskrift finnes stridande

mot bestämmelserna i denna förordning.

De vid ikraftträdandet av denna förordning anbängiga mål och ärenden,

vilka angå ämne, varom bestämmelse meddelats i förordningen, skola

fortfarande handläggas och bedömas enligt dittills gällande bestämmelser.

Till utskottet bar jämväl överlämnats en i anledning av propositionen

väckt motion, nr 465 i andra kammaren av herr Forssell, däri hemställts,

»att riksdagen måtte besluta, att den i §§ 1 och 2 angivna tiden böjes

till 120 dagar».

Det med propositionen framlagda förslaget innefattar enhetliga regler angå- Utskottet

ende förfarandet i sådana fall, då tull eller andra allmänna avgifter, som på- 1’ropositionen.

föras och uppbäras av tullverket, beräknats till högre eller lägre belopp än

vederbort. I fråga om ordnande i detta hänseende av rättsförhållandet

mellan tullverket och varuägaren eller annan trafikant går förslaget ut

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 30.

därpå, att vid sådan oriktig avgiftsberäkning, som beror på att tulltaxan

oriktigt tillämpats, d. v. s. att vara hänförts till annan tulltaxerubrik än

den riktiga, vid fall av för låg avgiftsberäkning tullverket och vid fall

av för hög beräkning varuägaren skall äga att påkalla rättelse inom

sextio dagar, räknat från det tulltaxeringen avslutats eller med andra

ord från det tullbehandlingsattest utfärdats. För de fall då anledningen

till den felaktiga avgiftsberäkningen varit en annan än oriktig tillämpning

av tulltaxan skall preskriptionstiden för såväl tullverket som

trafikanten vara två år, räknat vid underdebitering från den tidpunkt, då

avgiften senast bort erläggas, och vid överdebitering från det avgiften

påförts. Har varuparti behandlats i enlighet med gängse praxis i fråga om

tulltaxans tillämpning å vara av samma slag och praxis ändrats genom

beslut, som kungjorts efter det varupartiet utlämnats från tullverket, skall

sådant förhållande väl icke medföra skyldighet för varuägaren att utgiva

högre avgiftsbelopp men däremot kunna åberopas av varuägare, som besvärar

sig inom förutnämnda tid av sextio dagar. Utrönes fel beträffande

tulltaxering vid prövning av varuägarens besvär eller har felaktig avgiftsberäkning

av vilket slag det vara må föranletts därav, att varuägare eller

annan trafikant, som skolat gälda avgiften, förfarit brottsligt eller eljest

icke varit i god tro, skall betalningsskyldighet föreligga, även om krav

från tullverkets sida icke anhängiggjorts inom fastställd preskriptionstid.

Beträffande tulltjänstemännens ansvarighet avviker förslaget i följande

hänseenden från vad för närvarande gäller. Krav från tullverkets sida skall

nu i anmärkningsväg riktas mot vederbörande redogörare, vilken har att

söka sitt åter av trafikant och för sådant ändamål är nödsakad att, om betalning

icke frivilligt sker, instämma trafikanten till domstol. Enligt förslaget

skall däremot tullverkets krav anmärkningsvis riktas direkt mot trafikanten,

och den tulltjänsteman, som föranlett den oriktiga avgiftsberäkningen, vara

subsidiärt ansvarig och detta endast då trafikanten befunnits sakna tillgång

eller icke kunnat anträffas samt den oriktiga beräkningen kan läggas tjänstemannen

till last såsom tjänstefel. Såsom förutsättning för detta tjänstemannens

subsidiära ansvar skall dessutom gälla, att krav mot honom anhängiggöres

inom samma tid, som i motsvarande fall föreskrivits i fråga

om krav mot trafikanten. Praktiskt möjliggöres detta genom att anmärkning

före nämnda tids utgång reservationsvis delgives såväl trafikanten

som tulltjänstemannen.

Krav från statsverkets sida om utfående av ytterligare avgiftsbelopp skall

anses vara anställt då den, mot vilken kravet riktas, fått del av handling,

vari kravet framställes. Trafikant skall i regel anses hava framställt krav,

då hans besvär inkommit till generaltullstyrelsen.

Beträffande vad föredragande departementschefen vid anmälan av ärendet

inför Kungl. Maj:t anfört till motivering för förslaget, får utskottet hänvisa

till ovannämnda statsrådsprotokoll.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 30. 5

Det av motionären framställda yrkandet att preskriptionstiden vid oriktig

tillämpning av tulltaxan måtte för såväl tullverket som varuägaren sättas

till 120 dagar synes närmast vara föranlett av omsorg om att statsverkets

intressen i detta avseende må bliva behörigen tillgodosedda. Utskottet

vill i anledning härav erinra, att 1914 års tullkommission haft under

övervägande att föreslå borttagande av rätt för såväl tullverket som varuägaren

att erhålla rättelse i en avslutad tulltaxering. Kommissionen hade

nämligen funnit detta ej vara för tullverket så betänkligt, som vid första

påseendet kunde tyckas, då en kontroll därå, att vid tulltaxeringen riktiga

rubriker blivit tillämpade, knappast kunde tänkas, sedan varan utlämnats

till mottagarens disposition och sålunda icke längre vore tillgänglig för

förnyad undersökning. Närmast av hänsyn till varuägaren och enär

enligt kommissionens förmenande tullverket och varuägaren borde tillerkännas

en lika gynnsam ställning, föreslog emellertid kommissionen, att

rätt till påkallande av ändring skulle vid oriktig tulltaxering vara såväl

tullverket som varuägaren förbehållen under trettio dagar från tullbehandlingstillfället.

I anledning av framställda anmärkningar mot

kommissionens förslag i denna del förordade generaltullstyrelsen i sitt

år 1922 däröver avgivna, av författningsförslag åtföljda utlåtande

en utsträckning av preskriptionstiden till sextio dagar från tullbehandlingsattestens

utfärdande. I de yttranden av ämbetsverk och

näringssammanslutningar, vilka avgivits över detta generaltullstyrelsens

förslag ävensom över 1926 års i förevarande hänseende därmed överensstämmande

tullstadgeförslag, har ingen som helst erinran framställts

mot en preskriptionstid av sextio dagar vid oriktig tulltaxering. Särskilt

må framhållas, att riksräkenskapsverket i sitt den 23 mars 1926

avgivna utlåtande uttryckligen förklarat sig icke hava något att erinra

mot en preskriptionstid av sextio dagar i detta fall. I anledning av vad

motionären anfört därom, att i följd av år 1927 verkställda indragningar

å generaltullstyrelsens revisionsbyrå ökade svårigheter yppat sig att medhinna

revisionsarbetet, vill utskottet erinra, att riksdagen i samband med

dessa indragningar (skrivelse nr 209 år 1927) ansett sig icke böra ställa

sig avvisande mot en övergång från då gällande granskningssystem, avseende

räkenskapsmaterialet i dess helhet, till en på metodiska stickprov

grundad kontroll. En sådan övergång har, enligt vad utskottet inhämtat,

nu också i viss utsträckning ägt rum. Den mera betydelsefulla kontrollen

över tulltaxeringen utövas emellertid genom överordnade tjänstemän vid

de lokala tullmyndigheterna och icke av generaltullstyrelsens revisionsavdelning.

Detta sammanhänger med de av 1914 års tullkommission i

dess förut omförmiilda yttrande angivna svårigheter, som äro förenade

med utövande av kontroll över tulltaxeringen sedan varan utlämnats från

tullverket och sålunda icke är tillgänglig för förnyad undersökning.

Rätten att i anledning av framställd anmärkning om oriktig tulltaxering

efterdebitera tull m. m. synes över huvud icke vara av större betydelse

Utskottets

yttrande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 30.

för statsverket. Enligt tillgängliga statistiska uppgifter (se propositionen

nr 70 år 1927, sid. 19—20) har nämligen sammanlagda beloppet av de för

räkenskapsåren 1914—1925/26 fastställda anmärkningarna å underdebiteringar

icke för något år, med undantag beträffande räkenskapsåret 1919,

överstigit 21,000 kronor, och för budgetåret 1923/24, för vilket år mera

specificerade uppgifter föreligga, härrörde av sammanlagda anmärkningsbeloppet

av såväl över- som underdebiteringar, 21,833 kronor 20 öre

(3,098: 42 + 18,734: 7s), allenast 2,564 kronor 46 öre från felaktig tulltaxering.

Då hänsyn till varuägarnas intressen synas bjuda, att preskriptionstiden

för tullverkets krav i nu förevarande hänseende icke bestämmes

längre än till sextio dagar och då, såsom av det anförda framgår, ur

statsverkets synpunkt några nämnvärda olägenheter icke torde vara förenade

med en sådan preskriptionstid, har utskottet ansett skäl icke föreligga

att på denna punkt frångå Kungl. Maj:ts förslag.

I anledning härav och då utskottet vid sin granskning av det föreliggande

författningsförslaget ej heller i övrigt funnit anledning till erinran

mot detsamma, får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts

förevarande proposition nr 158 samt med avslag å

motionen II: 465 av herr Forssell, antaga det vid propositionen

fogade förslaget till förordning angående förfarandet

i vissa fall vid oriktig avgiftsberäkning hos

tullverket.

Stockholm den 28 mars 1928.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

Närvarande: herrar Johan Nilsson i Kristianstad, Bärg, Bergman, Boman, Wigforss*, Iriherre

Beek-Friis, Björnsson, Leander, Johansson i Arkösund, Hedlund* i Östersund,

Olsson i Ramsta, Björklund*, Åström*, Andersson i Roda, Olsson i Gävle,

Granath*, Brännström, Nilsson i Hörby, Johansson i Krogstorp och Fjellman.

* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1928:132 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående förfarandet i vissa fall vid oriktig avgiftsberäkning hos a1 i texten