Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckta motioner om arvsskattens utbyggande och omformande för åvägabringande av en begränsning av de stora förmögenheterna m. m.

1928-03-27 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1928:32, Betänkande, i anledning av väckta motioner om arvsskattens utbyggande och omformande för åvägabringande av en begränsning av de stora förmögenheterna m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

1

Nr 32.

Ankom till riksdagens kansli den 5 april 1928 kl. 7 e. in.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner om

arvsskattens utbyggande och omformande för åvägabringande

av en begränsning av de stora förmögenheterna

m. m.

I två likalydande, till bevillningsutskottet hänvisade motioner, nr 157

i första kammaren av herr Möller m. fl. och nr 270 i andra kammaren

av herr Hansson i Stockholm m. fl., har hemställts, »att riksdagen ville hos

Kungl. Maj:t anhålla om utredning av det sätt, varpå arvsskatten bör utbyggas

och omformas för att åvägabringa en begränsning av de stora förmögenheterna

och en jämnare fördelning av egendomen».

Beträffande motiveringen för detta förslag får utskottet hänvisa till den

i första kammaren väckta motionen.

Det föreliggande förslaget avser att få till stånd en utredning i en socialekonomisk

fråga av grundläggande betydelse för den samhällsåskådning,

som motionärerna företräda. Dess utgångspunkt är egendomens fördelning

i det givna samhället, och det mål till vilket utredningsförslaget

syftar är ett överförande till staten av en del av den nationalförmögenhet,

som nu tillhör enskilda medborgare.

För den skärpning av arvsbeskattningen, som förslaget innefattar, anföres

sålunda icke det skäl, som brukar föranleda yrkanden om ökad beskattning,

nämligen att behov av ökade inkomster för det allmänna gjort

sig gällande. Motionärerna hava i sin motivering även behandlat frågan

om fondering av arvsskattemedel, men icke heller vid anläggandet av

denna synpunkt har det bärande motivet varit av statsflnansiell natur.

Tariffen för arvsskatten, sådan densamma nu gäller, grundar sig på

beslut av 1919 års riksdag, som efter förslag av Kungl. Maj:t höjde skattesatserna.

Frågan om fondering av den inkomst, som genom arvsskatten

inflyter till statsverket, har varit föremål för riksdagens prövning. I

samband med 1919 års förslag till höjning av arvsskatten avlät Kungl.

Maj:t till riksdagen proposition (nr 344) om inrättande av en statsverkets

kapitalökningsfond, till vilken skulle årligen avsättas sådana

statsverkets inkomster, som inflöte av skatt å kapital. Såsom sådan skatt

skulle enligt förslaget räknas bland annat arvsskatt. Sistnämnda proposition

vann icke riksdagens bifall.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 7 samt. 24 hd fl. (Nr 32—33.)

Ut sko i

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

Såvitt för närvarande kan bedömas giva de rådande förhållandena icke

särskild anledning att för ökning av statsverkets vare sig inkomster eller

kapitaltillgångar ifrågasätta någon ändring i de grunder, efter vilka arvsskatten

nu utgår eller arvsskattemedlen disponeras. Icke heller för minskning

av statsskulden, till vilket ändamål motionärerna tänkt sig att arvsskattens

ökade avkastning skulle finna en lämplig användning, synes något

behov av ökade medel göra sig gällande. Därest det statsfinansiella läget

kommer att framtvinga, att ökade medel ställas till statsverkets förfogande,

lär spörsmålet om de utvägar som härför böra anlitas liksom ock om sättet

för erforderlig beskattnings anordnande bäst bedömas med utgångspunkt

från de förutsättningar, med vilka man har att räkna när frågan uppkommer.

Då de sålunda angivna skälen varit för utskottet avgörande, har utskottet

funnit sig icke hava tillräcklig anledning att ingå i närmare bemötande

av de överväganden ur statsekonomiska synpunkter, på vilka motionärerna

grundat sitt förslag. Utskottet har endast, för att antyda några av de

synpunkter av principiell eller praktisk natur, ur vilka förslaget och den

för detsamma anförda motiveringen giva anledning till anmärkning, velat

ytterligare anföra följande.

Motionärerna hava enligt utskottets mening i sin motivering väsentligt

underskattat den grundläggande betydelse för näringslivets utveckling

och därmed för samhällets väl, som tillkommer kapitalbildningen i dess

genom utvecklingen givna former. Icke heller hava, synes det utskottet,

motionärerna tillräckligt beaktat kapitalets nutida stora rörelsefrihet och

den nära liggande faran av kapitalflykt från länder, där staten gör alltför

stora anspråk på de enskildas kapitaltillgångar. De praktiska svårigheter

som skulle uppstå att fastslå, huruvida den förmögenhet, en avliden person

efterlämnat, av denne förvärvats genom arv eller icke, synas oöverkomliga,

liksom det knappast torde vara möjligt att avfatta sådana bestämmelser i

ämnet, som icke med lätthet skulle kunna kringgås.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna 1:157 av herr Möller

m. 11. och II: 270 av herr Hansson i Stockholm m. fl.,

om arvsskattens utbyggande och omformande för åvägabringande

av en begränsning av de stora förmögenheterna

m. m., icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 27 mars 1928.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32. Reservationer.

Närvarande: herrar Johan Nilsson i Kristianstad, Bärg, Bergman, Wigforss, friherre BcckFriis,

It. Oscar Ericson i Oberga*, Björnsson, I.eander, Månsson i Furuvik*,

Johansson i Arkösund, Bengtsson i Kullen* Nyländer, Björklund, Wahlmark,

Lithander, Olsson i Gävle, Henrikson* Ericson i Boxholm, Ljunggren* och

Nilsson i Hörby.

* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

Reservationer:

av herrar Bärg, Wigforss, Björnsson, Månsson i Furuvik, Johansson i

Arkösund, Björklund, Wahlmark, Olsson i Gävle och Ericson i Boxholm,

vilka anfört följande:

»Utskottets utlåtande över här förevarande motioner synes vara anmärkningsvärt

ur den synpunkten, att det undviker varje diskussion av det i

motionerna upptagna spörsmålet. Motionärerna ha riktat uppmärksamheten

på ett av de mest framträdande och på samma gång mest oroande

dragen i vårt samhällsliv, nämligen den djupa klyftan mellan rika och

fattiga. De ha erinrat om följderna av denna medborgarnas klyvning i

klasser med motsatta intressen. De ha trott sig kunna påstå, att en

väsentlig del av den sociala oron har sin rot i den mycket ojämna fördelningen

av egendomen, och att vi här sålunda ha att göra med ett av

de stora hindren för en fredlig utveckling av vårt ekonomiska liv. Motionärerna

ha utgått ifrån, att denna fråga om rikedom och fattigdom

och den skarpa motsättningen dem emellan vore värd allvarlig uppmärksamhet

oberoende av skiftande politiska eller ekonomiska åskådningar,

och de ha föreslagit en skärpt arvsbeskattning såsom ett medel att begränsa

de stora förmögenheterna och främja en jämnare fördelning av

egendomen.

Utskottet ägnar icke ett ord i sak åt utgångspunkten för motionärernas

yrkande, nämligen den ojämna fördelningen av egendomen. Då det i-utlåtandet

heter, att utredningsyrkandet gäller en ’socialekonomisk fråga av

grundläggande betydelse för den samhällsåskådning, som motionärerna

företräda’, får man tvärtom intrycket, att hela frågan om rika och fattiga

inte har någon verklig betydelse för den samhällsåskådning, som utskottsmajoriteten

hyllar.

För reservanterna vore det frestande att endast konstatera ett dylikt

öppet erkännande av majoritetens brist på intresse för ett av de allvarligaste

samhällsproblemen. Men möjligt är ju, att utskottet med sina ord

om motionärernas samhällsåskådning mindre åsyftat deras krav på en

jämnare egendomsfördelning än deras förslag om förmögenheters indragning

till staten. I detta senare fall hade man emellertid kunnat vänta

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 32. Reservationer.

en diskussion av själva sakfrågan och ett anförande av de skäl, som

kommit majoriteten att avvisa den av motionärerna föreslagna metoden

att minska olikheten mellan rika och fattiga. En sådan motivering saknas

alldeles. Tre hela satser i slutet av utlåtandet äro visserligen ägnade åt

de ''synpunkter av principiell eller praktisk natur, ur vilka förslaget och

den för detsamma anförda motiveringen giva anledning till anmärkning’.

Men av dessa tre satser bygger den sista på eu missuppfattning av motionärernas

förslag, eftersom detta icke medför något behov ’att fastslå, huruvida

den förmögenhet, en avliden person efterlämnat, av denne förvärvats

genom arv eller icke’, och i de bada första pastas helt enkelt, att motionärerna

underskattat betydelsen av ''kapitalbildningen i dess genom utvecklingen

givna former’ och likaså underskattat riskerna för ''kapitalflykt’.

Reservanterna äro medvetna om att en utskottsmajoritet har att följa

sitt eget omdöme, då den avgör vilket mått av uppmärksamhet som bör

ägnas de av en minoritet framförda skälen, men de kunna å sin sida icke

underlåta att uttrycka den uppfattningen, att utskottsmajoriteten i förlitande

på sin styrka i voteringen ansett det överflödigt att på allvar ge

skäl för sitt avslag på motionerna.

Ty som skäl kunna reservanterna icke betrakta vad utskottet utöver de

nu omnämnda satserna anför. Detta utgöres nämligen endast och allenast

av ett konstaterande, att enligt utskottets mening en skärpning av arvsskatten

icke är av nöden för att täcka statens behov av medel för löpande

utgifter eller för amortering av statsskulden. Och denna utskottets mening

kallas sedan för de skäl, som ''varit för utskottet avgörande’, fastän man

på föregående sida fullt riktigt fått läsa, att motionärerna icke för sina

krav på skärpning av arvsskatten anfört motiv ''av statsflnansiell natur’.

Vad utskottet anser för sina avgörande skäl, riktar sig sålunda mot något

som motionärerna aldrig anfört, och motionärernas verkliga motivering

lämnas av utskottet öppet och avsiktligt åsido. Under sådana förhållanden

kunna reservanterna inskränka sig till att med åberopande av den i

omnämnda motioner framlagda motiveringen yrka bifall till den av motionärerna

föreslagna utredningen.»;

samt, mot vissa delar av motiveringen, av herrar Bergman, Leander och

Ljunggren, vilka ansett, att utskottets yttrande hort ha följande lydelse:

»Det föreliggande förslaget — — — riksdagens bifall.

Såvitt för närvarande kan bedömas, giva de rådande förhållandena icke

särskild anledning att för ökning av statsverkets inkomster eller kapitaltillgångar

nu göra någon ändring i de grunder, efter vilka arvsskatten

utgår eller arvsskattemedlen disponeras. Därest det statsfinansiella läget

framdeles kommer att kräva, att ökade medel ställas till statsverkets förfogande,

lärer spörsmålet om de utvägar, som härför böra anlitas, liksom

ock om sättet för erforderlig beskattnings anordnande bäst bedömas med

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32. Reservationer. 5

utgångspunkt från de förutsättningar, med vilka man liar att räkna, när

frågan uppkommer.

Då de sålunda — — — enskildas kapitaltillgångar.

Slutligen må erinras, att motionärerna, av vilka några äro medlemmar

av socialiseringsnämnden, knappast synas för ett ändamål som, enligt

nämndens f jolårsredogörelse till finansministern, i sin väsentliga och grundläggande

del redan är föremål för nämndens övervägande (''undersökning

om nationalförmögenhetens fördelning’) behöva påkalla någon ny utredningsapparat.

»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.