Betänkande, i anledning av väckta motioner om arvsskattens utbyggande och omformande för åvägabringande av en begränsning av de stora förmögenheterna m. m.
1928-03-27 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1928:32, Betänkande, i anledning av väckta motioner om arvsskattens utbyggande och omformande för åvägabringande av en begränsning av de stora förmögenheterna m. m.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.
1
Nr 32.
Ankom till riksdagens kansli den 5 april 1928 kl. 7 e. in.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner om
arvsskattens utbyggande och omformande för åvägabringande
av en begränsning av de stora förmögenheterna
m. m.
I två likalydande, till bevillningsutskottet hänvisade motioner, nr 157
i första kammaren av herr Möller m. fl. och nr 270 i andra kammaren
av herr Hansson i Stockholm m. fl., har hemställts, »att riksdagen ville hos
Kungl. Maj:t anhålla om utredning av det sätt, varpå arvsskatten bör utbyggas
och omformas för att åvägabringa en begränsning av de stora förmögenheterna
och en jämnare fördelning av egendomen».
Beträffande motiveringen för detta förslag får utskottet hänvisa till den
i första kammaren väckta motionen.
Det föreliggande förslaget avser att få till stånd en utredning i en socialekonomisk
fråga av grundläggande betydelse för den samhällsåskådning,
som motionärerna företräda. Dess utgångspunkt är egendomens fördelning
i det givna samhället, och det mål till vilket utredningsförslaget
syftar är ett överförande till staten av en del av den nationalförmögenhet,
som nu tillhör enskilda medborgare.
För den skärpning av arvsbeskattningen, som förslaget innefattar, anföres
sålunda icke det skäl, som brukar föranleda yrkanden om ökad beskattning,
nämligen att behov av ökade inkomster för det allmänna gjort
sig gällande. Motionärerna hava i sin motivering även behandlat frågan
om fondering av arvsskattemedel, men icke heller vid anläggandet av
denna synpunkt har det bärande motivet varit av statsflnansiell natur.
Tariffen för arvsskatten, sådan densamma nu gäller, grundar sig på
beslut av 1919 års riksdag, som efter förslag av Kungl. Maj:t höjde skattesatserna.
Frågan om fondering av den inkomst, som genom arvsskatten
inflyter till statsverket, har varit föremål för riksdagens prövning. I
samband med 1919 års förslag till höjning av arvsskatten avlät Kungl.
Maj:t till riksdagen proposition (nr 344) om inrättande av en statsverkets
kapitalökningsfond, till vilken skulle årligen avsättas sådana
statsverkets inkomster, som inflöte av skatt å kapital. Såsom sådan skatt
skulle enligt förslaget räknas bland annat arvsskatt. Sistnämnda proposition
vann icke riksdagens bifall.
Bihang till riksdagens protokoll 1928. 7 samt. 24 hd fl. (Nr 32—33.)
Ut sko i
1
2
Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.
Såvitt för närvarande kan bedömas giva de rådande förhållandena icke
särskild anledning att för ökning av statsverkets vare sig inkomster eller
kapitaltillgångar ifrågasätta någon ändring i de grunder, efter vilka arvsskatten
nu utgår eller arvsskattemedlen disponeras. Icke heller för minskning
av statsskulden, till vilket ändamål motionärerna tänkt sig att arvsskattens
ökade avkastning skulle finna en lämplig användning, synes något
behov av ökade medel göra sig gällande. Därest det statsfinansiella läget
kommer att framtvinga, att ökade medel ställas till statsverkets förfogande,
lär spörsmålet om de utvägar som härför böra anlitas liksom ock om sättet
för erforderlig beskattnings anordnande bäst bedömas med utgångspunkt
från de förutsättningar, med vilka man har att räkna när frågan uppkommer.
Då de sålunda angivna skälen varit för utskottet avgörande, har utskottet
funnit sig icke hava tillräcklig anledning att ingå i närmare bemötande
av de överväganden ur statsekonomiska synpunkter, på vilka motionärerna
grundat sitt förslag. Utskottet har endast, för att antyda några av de
synpunkter av principiell eller praktisk natur, ur vilka förslaget och den
för detsamma anförda motiveringen giva anledning till anmärkning, velat
ytterligare anföra följande.
Motionärerna hava enligt utskottets mening i sin motivering väsentligt
underskattat den grundläggande betydelse för näringslivets utveckling
och därmed för samhällets väl, som tillkommer kapitalbildningen i dess
genom utvecklingen givna former. Icke heller hava, synes det utskottet,
motionärerna tillräckligt beaktat kapitalets nutida stora rörelsefrihet och
den nära liggande faran av kapitalflykt från länder, där staten gör alltför
stora anspråk på de enskildas kapitaltillgångar. De praktiska svårigheter
som skulle uppstå att fastslå, huruvida den förmögenhet, en avliden person
efterlämnat, av denne förvärvats genom arv eller icke, synas oöverkomliga,
liksom det knappast torde vara möjligt att avfatta sådana bestämmelser i
ämnet, som icke med lätthet skulle kunna kringgås.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att de likalydande motionerna 1:157 av herr Möller
m. 11. och II: 270 av herr Hansson i Stockholm m. fl.,
om arvsskattens utbyggande och omformande för åvägabringande
av en begränsning av de stora förmögenheterna
m. m., icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 27 mars 1928.
På bevillningsutskottets vägnar:
JOH. NILSSON.
3
Bevillningsutskottets betänkande Nr 32. Reservationer.
Närvarande: herrar Johan Nilsson i Kristianstad, Bärg, Bergman, Wigforss, friherre BcckFriis,
It. Oscar Ericson i Oberga*, Björnsson, I.eander, Månsson i Furuvik*,
Johansson i Arkösund, Bengtsson i Kullen* Nyländer, Björklund, Wahlmark,
Lithander, Olsson i Gävle, Henrikson* Ericson i Boxholm, Ljunggren* och
Nilsson i Hörby.
* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.
Reservationer:
av herrar Bärg, Wigforss, Björnsson, Månsson i Furuvik, Johansson i
Arkösund, Björklund, Wahlmark, Olsson i Gävle och Ericson i Boxholm,
vilka anfört följande:
»Utskottets utlåtande över här förevarande motioner synes vara anmärkningsvärt
ur den synpunkten, att det undviker varje diskussion av det i
motionerna upptagna spörsmålet. Motionärerna ha riktat uppmärksamheten
på ett av de mest framträdande och på samma gång mest oroande
dragen i vårt samhällsliv, nämligen den djupa klyftan mellan rika och
fattiga. De ha erinrat om följderna av denna medborgarnas klyvning i
klasser med motsatta intressen. De ha trott sig kunna påstå, att en
väsentlig del av den sociala oron har sin rot i den mycket ojämna fördelningen
av egendomen, och att vi här sålunda ha att göra med ett av
de stora hindren för en fredlig utveckling av vårt ekonomiska liv. Motionärerna
ha utgått ifrån, att denna fråga om rikedom och fattigdom
och den skarpa motsättningen dem emellan vore värd allvarlig uppmärksamhet
oberoende av skiftande politiska eller ekonomiska åskådningar,
och de ha föreslagit en skärpt arvsbeskattning såsom ett medel att begränsa
de stora förmögenheterna och främja en jämnare fördelning av
egendomen.
Utskottet ägnar icke ett ord i sak åt utgångspunkten för motionärernas
yrkande, nämligen den ojämna fördelningen av egendomen. Då det i-utlåtandet
heter, att utredningsyrkandet gäller en ’socialekonomisk fråga av
grundläggande betydelse för den samhällsåskådning, som motionärerna
företräda’, får man tvärtom intrycket, att hela frågan om rika och fattiga
inte har någon verklig betydelse för den samhällsåskådning, som utskottsmajoriteten
hyllar.
För reservanterna vore det frestande att endast konstatera ett dylikt
öppet erkännande av majoritetens brist på intresse för ett av de allvarligaste
samhällsproblemen. Men möjligt är ju, att utskottet med sina ord
om motionärernas samhällsåskådning mindre åsyftat deras krav på en
jämnare egendomsfördelning än deras förslag om förmögenheters indragning
till staten. I detta senare fall hade man emellertid kunnat vänta
4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 32. Reservationer.
en diskussion av själva sakfrågan och ett anförande av de skäl, som
kommit majoriteten att avvisa den av motionärerna föreslagna metoden
att minska olikheten mellan rika och fattiga. En sådan motivering saknas
alldeles. Tre hela satser i slutet av utlåtandet äro visserligen ägnade åt
de ''synpunkter av principiell eller praktisk natur, ur vilka förslaget och
den för detsamma anförda motiveringen giva anledning till anmärkning’.
Men av dessa tre satser bygger den sista på eu missuppfattning av motionärernas
förslag, eftersom detta icke medför något behov ’att fastslå, huruvida
den förmögenhet, en avliden person efterlämnat, av denne förvärvats
genom arv eller icke’, och i de bada första pastas helt enkelt, att motionärerna
underskattat betydelsen av ''kapitalbildningen i dess genom utvecklingen
givna former’ och likaså underskattat riskerna för ''kapitalflykt’.
Reservanterna äro medvetna om att en utskottsmajoritet har att följa
sitt eget omdöme, då den avgör vilket mått av uppmärksamhet som bör
ägnas de av en minoritet framförda skälen, men de kunna å sin sida icke
underlåta att uttrycka den uppfattningen, att utskottsmajoriteten i förlitande
på sin styrka i voteringen ansett det överflödigt att på allvar ge
skäl för sitt avslag på motionerna.
Ty som skäl kunna reservanterna icke betrakta vad utskottet utöver de
nu omnämnda satserna anför. Detta utgöres nämligen endast och allenast
av ett konstaterande, att enligt utskottets mening en skärpning av arvsskatten
icke är av nöden för att täcka statens behov av medel för löpande
utgifter eller för amortering av statsskulden. Och denna utskottets mening
kallas sedan för de skäl, som ''varit för utskottet avgörande’, fastän man
på föregående sida fullt riktigt fått läsa, att motionärerna icke för sina
krav på skärpning av arvsskatten anfört motiv ''av statsflnansiell natur’.
Vad utskottet anser för sina avgörande skäl, riktar sig sålunda mot något
som motionärerna aldrig anfört, och motionärernas verkliga motivering
lämnas av utskottet öppet och avsiktligt åsido. Under sådana förhållanden
kunna reservanterna inskränka sig till att med åberopande av den i
omnämnda motioner framlagda motiveringen yrka bifall till den av motionärerna
föreslagna utredningen.»;
samt, mot vissa delar av motiveringen, av herrar Bergman, Leander och
Ljunggren, vilka ansett, att utskottets yttrande hort ha följande lydelse:
»Det föreliggande förslaget — — — riksdagens bifall.
Såvitt för närvarande kan bedömas, giva de rådande förhållandena icke
särskild anledning att för ökning av statsverkets inkomster eller kapitaltillgångar
nu göra någon ändring i de grunder, efter vilka arvsskatten
utgår eller arvsskattemedlen disponeras. Därest det statsfinansiella läget
framdeles kommer att kräva, att ökade medel ställas till statsverkets förfogande,
lärer spörsmålet om de utvägar, som härför böra anlitas, liksom
ock om sättet för erforderlig beskattnings anordnande bäst bedömas med
Bevillningsutskottets betänkande Nr 32. Reservationer. 5
utgångspunkt från de förutsättningar, med vilka man liar att räkna, när
frågan uppkommer.
Då de sålunda — — — enskildas kapitaltillgångar.
Slutligen må erinras, att motionärerna, av vilka några äro medlemmar
av socialiseringsnämnden, knappast synas för ett ändamål som, enligt
nämndens f jolårsredogörelse till finansministern, i sin väsentliga och grundläggande
del redan är föremål för nämndens övervägande (''undersökning
om nationalförmögenhetens fördelning’) behöva påkalla någon ny utredningsapparat.
»
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.