Betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november 1914
1928-04-26 · 18 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Svag — ungefär 3,0 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
- Sidnummer: 15 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1928:35, Betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november 1914
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.
1
Nr 35.
Ankom till riksdagens kansli den 26 april 1928 kl. 2 e. in.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition
med förslag till förordning om ändring i vissa delar
av förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående
stämpelavgiften, m. m. ävensom en i ämnet väckt motion.
I en den 16 mars 1928 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 194, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen att antaga
l:o) ett nedan infört, såsom Kungl. Maj.ts förslag betecknat förslag till
förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november
1914 (nr 383) angående stämpelavgiften; och
2:o) nedan införda förslag till förordning om ändrad lydelse av 18 § i
förordningen den 6 novemher 1908 (nr 129) angående en särskild stämpelavgift
vid köp och byte av fondpapper.
Till utskottet har jämväl överlämnats en i anledning av propositionen
av herr Bissmark inom första kammaren väckt motion, nr 329, däri hemställts,
att riksdagen ville vidtaga sådan ändring i det framlagda förslaget
rörande ändring i stämpelförordningen, att genom lämpliga föreskrifter
om stämpel skydd emot förfalskning av gravationsbevis och tilläggsbevis
därå beredes.
Den föreliggande propositionen upptar tre mera betydelsefulla frågor,
nämligen förslag till ändringar i stämpelförordningen till skydd mot
inteckningsförfalskning, till begränsning av stämpelförsäljares rätt att
erhålla stämplar i räkning samt angående förändrad redovisning av vissa
stämpelmedel. Därjämte innehåller propositionen förslag om stämpelavgift
för expeditioner från poliskollegier och polischefer samt ändrade föreskrifter
om tillhandahållande å postanstalter av vissa stämpelförfattningar.
På grund av under den senaste tiden uppdagade fall av intecknings- Bestämmelförfalskningar
hava av Sveriges fastighetsägareförbund och Svenska spar- ^ot^inteck1*
banksföreningen framställningar gjorts hos Kungl. Maj:t angående vissa ningsföråtgärder
till skydd mot sådana förfalskningar, över dessa framställningar diskning.
Bihang till riksdagens protokoll 1928. 7 saml. 26 häft. (Nr 35.) 1 Propostho
''
'' x np.n
Departements
chefen.
2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.
hava utlåtanden avgivits av åtskilliga myndigheter och sammanslutningar,
däribland statskontoret och generalpoststyrelsen. Nämnda båda ämbetsverk
hava tillika avgivit förslag till ändringar i gällande förordning
angående stämpelavgiften till vinnande av skydd mot inteckningsförfalskning.
Det med propositionen framlagda förslaget i denna del ansluter sig i allt
väsentligt till ämbetsverkens samt innebär i korthet följande. För försvårande
av förfalskning av bevis å skuldebrev om till säkerhet därför meddelad
inteckning skall, då inteckning beviljas, skuldebrevet beläggas —
förutom med den beläggningsstämpel, varmed detsamma enligt redan nu
gällande bestämmelser må böra förses och alltså även i fall, då enligt 17 §
stämpelförordningen frihet från sådan stämpel äger rum — ytterligare med
en särskild kontrollstämpel å valör av 25 öre, därest sådan icke förut påförts.
Kontrollstämpeln skall också läggas å handling, som, utan att ny
inteckning meddelas, sättes i stället för annan. Jämväl de vid ikraftträdandet
av den nya ordningen utelöpande inteckningarna skola förses med
kontrollstämpel vid det första tillfälle efter nämnda tidpunkt, då handlingen
för inteckningsåtgärd företes vid inteckningsdomstolen eller, där sådant
enligt lag må ske, vid annan underrätt, dock icke i fall, där inteckning på
grund av handlingen icke sedermera är avsedd att gälla, såsom då inteckningen
helt och hållet dödas eller inteckningshandlingen utbytes mot annan
handling.
Chefen för finansdepartementet har till omförmälda statsrådsprotokoll anfört
bland annat följande: Såsom av utredningen framginge, rådde i stort sett
enighet såväl därom, att med hänsyn till fastighetskreditens synnerligen
stora betydelse åtgärder i lagstiftningsväg vore erforderliga till effektivt
förhindrande av inteckningsförfalskningar, som därom, att dessa åtgärder
borde vara så enkla och så litet ingripande i gällande författningar som
möjligt, samtidigt som det borde tillses, att de icke föranledde några större
utgifter för staten eller mera betydande ökning i myndigheternas arbetsbörda
och ej heller i nämnvärd grad vållade den rättssökande allmänheten
större besvär och högre kostnad än för närvarande.
Från dessa synpunkter, till vilka departementschefen helt anslöte sig,
syntes enligt departementschefens mening statskontorets och generalpoststyrelsens
förslag väl avvägt.
I överensstämmelse med ämbetsverken ansåge departementschefen det
icke vara oundgängligen erforderligt, att föreskrift meddelades om att gravationsbevis
alltid skulle skrivas å särskilt slag av helarksstämpel. Emellertid
syntes det vara lämpligt, att vanliga helarksstämplar användes för
detta ändamål. Därest stadgande härom infördes samt helarksstämplar endast
tillhandahölles de tjänstemän, vilka därav vore i behov, skulle svårigheter
möta för förfalskning jämväl av gravationsbevis. Enligt vad departements
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.
.''i
chefen under hand erfarit från generalpoststyrelsen, vore det endast ett fåtal
tjänstemän utom de nuvarande stämpelförsäljarna, som begagnade sig
av helarksstämplar, och annan än tjänsteman kunde icke hava behov av
dylika stämplar. Vid sådant förhållande och då, såsom departementschefen
i annat sammanhang förordat, envar tjänsteman, som hade att å tjänstens
vägnar stämpelbelägga utgående expeditioner, skulle på anmälan hos
generalpoststyrelsen äga att utan ställande av säkerhet utfå förskott av
stämplar till erforderligt belopp, kunde det ej möta hinder att centralisera
försäljningen av helarksstämplar till generalpoststyrelsen.
Det borde tillkomma Kungl. Maj:t att, där så funnes erforderligt, meddela
närmare föreskrifter om makulering av stämplar.
Då nu gällande bestämmelser erbjuda alltför ringa trygghet mot förfalskning
av inteckningar och sådana i flera fall förekommit, har utskottet
funnit angeläget, att stadganden meddelas till beredande av ökat skydd mot
dylika förfalskningar. De föreslagna bestämmelserna, vilka icke torde i
nämnvärd grad föranleda ökning i myndigheternas arbetsbörda eller vålla
den rättssökande allmänheten högre kostnad, äro enligt utskottets mening
ägnade att i hög grad försvåra sådana förfalskningar. Utskottet vill emellertid
framhålla vikten av att sådana närmare föreskrifter om makulering av
stämplar utfärdas, att makulerad stämpel icke må kunna ånyo användas.
Därest det skulle befinnas erforderligt att för vinnande av detta syfte föreskriva
användande av särskilda makuleringsstämplar eller liknande hjälpmedel,
förutsätter utskottet, att sådana hjälpmedel bekostas av statsverket.
I förenämnda motion har anförts, att det torde vara jämförelsevis lätt
att utföra förfalskning av tilläggsbevis till gravationsbevis samt att de av
departementschefen ifrågasatta anordningarna beträffande utskrivande av
gravationsbevis icke erbjöde tillräcklig trygghet mot förfalskning. Enär
frestelserna att förfalska dylika bevis äro i stort sett desamma som beträffande
inteckningsbevis, har utskottet ansett skyldighet att anbringa
inteckningskontrollstämpel böra föreskrivas jämväl beträffande gravationsbevis,
vare sig det tecknas å företedd handling eller särskilt utfärdas, samt
i anledning härav föreslagit vissa ändringar i stämpelförordningen.
I en till utskottet i anledning av propositionen ingiven skrift har styrelsen
för föreningen Sveriges häradshövdingar erinrat, att i de fall gravationsbevis
omfattade flera ark än fyra, under förutsättning att lägsta
stämpelbelopp å helarksstämpel förbleve å 25 öre, den enligt förslaget
i 23 § meddelade föreskriften, att helarksstämplar skola användas till gravationsbevis,
icke skulle kunna iakttagas. Sistnämnda bestämmelse innefattar
emellertid allenast skyldighet att, där ej frihet från stämpel åtnjutes
jämlikt 7 § i stämpelförordningen, redovisa i 3 § samma förordning föreskriven
stämpel till gravationsbevis med helarksstämpel.
Då förutom befattningshavare vid underrätt jämväl tjänsteman vid
Utskottets
yttrande.
opaginerad Kontrollera mot PDF
4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.
hovrätt äger att i visst fall utfärda gravationsbevis samt advokatfiskal vid
hovrätt lärer redovisa stämpelmedel, som inflyta efter anmärkning om
felaktig stämpelbeläggning, med dubbla beläggningsstämplar, har utskottet
föreslagit en sådan avfattning av 26 §, att föreskriften om tillhandahållande
av inteckningskon trollstämplar och dubbla beläggningsstämplar omfattar
jämväl sistnämnda tjänstemän. Därjämte har, förutom ett förtydligande i
8 §, en ändring däri vidtagits med anledning av den förändrade tid för förordningens
ikraftträdande, som utskottet föreslagit.
Begränsning Nu gällande bestämmelser angående stämpelförsäljares rätt att efter rekav.
stämpel- visition hos generalpoststyrelsen erhålla stämplar på kredit, »i räkning»,
Sttaattrer. finnas meddelade i 29 § i stämpelförordningen. Enligt detta författningsrum
hålla stamp- äger stämpelförsäljare, som hos generalpoststyrelsen för sin uppbörd ställt
ar i ra ning. ^ styrelsen godkänd säkerhet, efter rekvisition hos styrelsen erhålla stämplar
stämmelser. i räkning inom det belopp, för vilket säkerhet blivit av honom ställd.
Generalpoststyrelsens befogenhet härutinnan är sålunda inskränkt till att
godkänna eller underkänna den ställda säkerheten, varav följer att, därest
stämpelförsäljaren presterar en fullgod säkerhet, han kan erhålla kredit till
huru stort belopp som helst.
1927 års riks- I anledning av en vid 1927 års riksdag inom första kammaren väckt
dag angående moti0n, nr 115, beslöt riksdagen, efter hemställan av bevillningsutskottet i
SkstämpdfbT betänkande nr 36, ett tillägg till 39 § i stämpelförordningen därom, att
säljare att Kungl. Maj:t skulle äga förordna angående skyldighet för stämpelförsäljare att
<giroröreisen anlita postgirorörelsen, varjämte riksdagen i skrivelse den 6 april 1927, nr
samt begräns- -Qg, anhöll, att Kungl. Maj:t måtte utfärda bestämmelser rörande stämpelntpelkrediten.
'' försäljares skyldighet att anlita postgirorörelsen i huvudsaklig överensstämmelse
med ett inom finansdepartementet utarbetat förslag till kungörelse i
ämnet (bilaga I vid bevillningsutskottets betänkande).
I en den 20 maj 1927 utfärdad förordning (nr 166) om ändring i vissa
delar av stämpelförordningen intogs det tillägg till 39 §, vilket riksdagen
sålunda beslutat. I en särskild samma dag utfärdad kungörelse (nr 168)
meddelades bestämmelser angående skyldighet för stämpelförsäljare att
anlita postgirorörelsen.
I nyssnämnda motion vid 1927 års riksdag har jämväl hemställts, att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte
verkställa utredning, huruvida icke den stämpelförsäljare tillkommande rätt
till kredit skulle kunna inskränkas.
I detta ämne anförde bevillningsutskottet i sitt förenämnda betänkande:
Den stämpelförsäljare medgivna rätten att mot ställande av säkerhet erhålla
stämplar i räkning syntes hava utnyttjats i högre grad än som påkallats
av behovet, vilket företrädesvis förefunnes beträffande enkla beläggningsstämplar
och helarksstämplar. Ehuru det vore sannolikt, att, i den
Bevillningsutskottets betänkande Nr 35. 5
män stämpelförsäljares möjlighet att tillgodonjuta ränta å uppburna stämpelmedel
upphörde, rätten till kredit icke komme att begagnas i så stor
omfattning som för närvarande, syntes det dock lämpligt, att, såsom motionären
föreslagit, denna rätt begränsades. Möjligen skulle en dylik begränsning
kunna ske på det sätt, att befogenhet tillerkändes generalpoststyrelsen
att medgiva stämpelförsäljare rätt att, utan ställande av säkerhet, på kredit
uttaga stämpelpapper till visst av generalpoststyrelsen fastställt, efter olika
stämpelförsäljares behov avpassat belopp. I vad mån härutöver kunde erfordras
begränsning av rätten till kredit mot ställande av säkerhet syntes
kunna bedömas först efter en ytterligare utredning av denna fråga.
I anslutning till bevillningsutskottets hemställan anhöll ock riksdagen i
sin skrivelse nr 116, att Kungl. Maj:t måtte verkställa utredning, huruvida
icke den stämpelförsäljare tillkommande rätt att erhålla stämplar i räkning
måtte kunna inskränkas.
I propositionen har föreslagits, att stämpelförsäljare må utfå förskott av
stämplar till erforderligt belopp, utan ställande av säkerhet, mot avlämnande
av kvitto och skriftligt erkännande om ansvarighet för beloppet.
Förskotts beloppet fastställes efter stämpelförsäljarens hörande av generalpoststyrelsen.
I sammanhang härmed har Kungl. Maj:t föreslagit skärpta
föreskrifter rörande kontroll över på kredit försålda stämplar samt att
ämbets- och tjänstemän, vilka hava att å tjänstens vägnar mottaga handling,
som vid företeende inför offentlig myndighet skall förses med stämpel,
skola vara skyldiga att försälja stämplar.
För kontroll över av stämpelförsäljare erhållet förskott å stämplar skulle
enligt 40 § i förslaget sådan stämpelförsäljare vara skyldig att inom åtta
dagar efter utgången av vart och ett av årets tre första kalenderkvartal
till generalpoststyrelsen insända ett av två ojäviga personer avgivet intyg
över sammanlagda värdet av de vid kvartalets utgång hos honom befintliga
osålda stämplar. Utskottet har emellertid ansett ur kontrollsynpunkt
tillräckligt, att stämpelförsäljare inom nyss nämnda tider under tjänsteansvar
lämnar uppgift å sistberörda värde samt i följd därav föreslagit
vissa ändringar i paragrafen.
Propositionen i denna del har icke i övrigt givit utskottet anledning
till erinran.
Uti 84 § 1 mom. tredje styckets senare del i stämpelförordningen stadgas,
att ämbets- eller tjänsteman, som uppburit betalning för dubbel beläggningsstämpel
utan att handlingen samtidigt därmed stämpelbelagts, åligger att
med användande av tryckta, i löpande följd numrerade blanketter omedelbart
och utan ersättning lämna kvitto å sålunda uppburna medel samt därvid
anteckna kvittots huvudsakliga innehåll å en till blanketterna hörande,
Propositio
nen.
Utskottet.
Förändrad
redovisning
av vissa
stämpelmedel.
Gällande bestämmelser.
Kungl. Maj:ts
proposition
1921.
Riksdagen
1921.
6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.
på samma sätt numrerad talong. I 39 § tredje stycket föreskrives, dels att
stämpelförsäljare, som, enligt vad i 34 § sägs, uppburit betalning för dubbel
beiäggningsstämpel utan att handlingen samtidigt därmed stämpelbelagts,
har att, så snart lämpligen ske kan och minst en gång i månaden, till
generalpoststyrelsen inleverera vad sålunda må hava influtit, med bifogande
därvid av den del av den i samma paragraf omförmälda talong, som motsvarar
de utfärdade kvittona, dels ock att sålunda överlämnad del av talong
skall i generalpoststyrelsen undergå behörig granskning.
Dessa författningsrum innehålla sålunda bestämmelser om skyldighet
för vederbörande ämbets- eller tjänsteman, utom beträffande inleverering av
stämpelmedel till generalpoststyrelsen, varom nu ej är fråga,
dels att å medel, som uppburits för dubbel beiäggningsstämpel utan att
handlingen samtidigt därmed stämpelbelagts, lämna kvitto,
dels ock att till generalpoststyrelsen insända mot utgivna kvitton svarande
talonger.
Stämpelförsäljarna torde emellertid i stor utsträckning hava underlåtit
att ställa sig dessa föreskrifter till efterrättelse. I flertalet fall synes kvitto
icke hava lämnats och det övervägande antalet stämpelförsäljare har
underlåtit att insända talonger till generalpoststyrelsen. Orsaken till att
nämnda föreskrifter i så ringa utsträckning efterlevts torde åtminstone
delvis vara beroende därpå, att de fastställda formulären blivit så vidlyftigt
avfattade, att det visat sig alltför tidsödande och hindrande i
arbetet att använda dem.
Detta missförhållande påpekades av justitieombudsmannen redan i skrivelse
till Kungl. Maj:t den 11 december 1920. Med anledning härav framlade
Kungl. Maj:t i proposition nr 232 till 1921 års riksdag förslag till
ändrad lydelse av 34 § 1 mom. tredje stycket och 39 § tredje stycket i
stämpelförordningen. Enligt detta förslag skulle ämbets- eller tjänsteman,
som uppburit betalning för dubbel beiäggningsstämpel utan att samtidigt
belägga handlingen med av honom kontant inköpta stämplar, omedelbart
och utan ersättning lämna kvitto å sålunda uppburna medel med
användande av blanketter, som avgiftsfritt skulle tillhandahållas honom
av generalpoststyrelsen jämlikt av Konungen utfärdade bestämmelser.
Stämpelförsäljare skulle i detta fall inom åtta dagar efter varje månads
slut till generalpoststyrelsen inleverera vad sålunda kunde hava influtit
under den tilländalupna månaden med bifogande därvid av de till
blanketterna hörande talonger, som motsvarade de under månaden utfärdade
kvittona. De överlämnade talongerna skulle undergå behörig granskning
i generalpoststyrelsen.
Riksdagen avslog emellertid propositionen i berörda avseenden och anförde
i skrivelse den 17 juni 1921, nr 398, bland annat följande:
lieed!nuif/sutskottcts betänkande Nr 35. 7
Riksdagens väsentligaste betänklighet mot Kungl. Maj:ts förslag i förevarande
delar gällde de föreslagna ändringarna i 34 § 1 mom. tredje stycket.
Dessa avsäge visserligen att för vederbörande domare underlätta uppfyllandet
av eu redan stadgad plikt, nämligen att lämna kvitto å stämpelmedel,
uppburna utan att stämpelbeläggning samtidigt kommit till stånd. Men
särskilt i större domsagor skulle det, även med de lättnader som ett bifall
till Kungl. Maj:ts ändringsförslag i ifrågavarande del kunde medföra, säkerligen
föranleda eu för allmänheten högst besvärande tidsutdräkt, om kvitto
komme att utfärdas a alla, även de minsta stämpelbelopp. Om riksdagen
på sålunda anförda skiil funnit sig icke kunna bifalla vad Kungl. Maj:t i
förevarande hänseende föreslagit, så hade riksdagen å andra sidan ansett de
av justitieombudsmannen påvisade förhållandena vara av den art, att det
vore synnerligen önskvärt att få erforderliga ändringar införda i författningen.
Inom riksdagen hade därför varit ifrågasatt att söka åstadkomma
ytterligare utredning i ärendet och därvid närmast att bereda de förefintliga
sammanslutningarna mellan dels lantdomare och dels stadsdomare tillfälle
att yttra sig. Med hänsyn till nödvändigheten att så vitt möjligt påskynda
arbetet hade denna tanke emellertid uppgivits; och hade riksdagen stannat
vid att lämna Kungl. Maj:ts förslag, i vad det rörde 34 § 1 mom. tredje
stycket samt 39 §, utan bifall. Riksdagen förutsatte emellertid, att Kungl.
Maj:t komme att ägna frågan fortsatt uppmärksamhet och därvid undersöka
de olika utvägar, vilka kunde erbjuda sig för att avhjälpa här ifrågavarande
missförhållanden, samt därefter för riksdagen framlägga förslag i ämnet.
I skrivelse till Kungl. Maj:t den 20 oktober 1926 hade justitieombudsmannen
återupptagit frågan om talonger och kvitton för dubbla beläggningsstämplar
och därom yttrat i huvudsak följande:
Det vore icke i sin ordning, att de enskilda till vederbörande myndigheter
överlämnade betydande summor i förskott utan att alltid full garanti
förelåge för sakens bevislighet, ej heller att en mera ingående kontroll saknades
över dessa summors snara redovisning till generalpoststyrelsen. Erfarenheten
torde hava ådagalagt, att den bristande efterlevnaden av föreskrifterna
i 34 § 1 mom. tredje stycket stämpelförordningen haft sina huvudsakliga
orsaker dels i det påbjudna förfarandets omständlighet och dels i eu ganska
utbredd benägenhet hos allmänheten att visa myndigheterna sitt förtroende
genom att avböja kvittenser. Denna erfarenhet syntes böra tillvaratagas.
Det borde icke heller vara omöjligt att utfinna stadganden, varigenom så
skedde. I den mån stämpelbeläggning ägde rum samtidigt med betalningen
syntes, vare sig stämpelförsäljaren kontant köpt stämplarna eller han emottagit
desamma i räkning, av den betalandes intresse icke påkallas något
tillhandahållande åt honom av kvitto. Att däremot kvitto, då det begärdes,
ovillkorligen borde utfärdas av den, som uppbure betalning för dubbel beläggningsstämpel
utan att den ingivna handlingen samtidigt belädes därmed,
syntes uppenbart. Begärde den betalande åter intet kvitto, syntes detta visserligen
icke böra medföra, att hans intresse av betalningens bevislighet i författningen
lämnades obeaktat, men det syntes för sådant fall tillräckligt,
om det sörjdes för att betalningen hos stämpelförsäljaren ordentligt bokfördes
i en offentlig handling. Den nu föreskrivna ovillkorliga skyldigheten att
utfärda kvitto kunde då få bortfalla. Vad man ville vinna syntes kunna
ernås genom ett stadgande, att stämpelförsäljaren skulle föra en förteckning
över inbetalningar, som gjorts för dubbla beläggningsstämplar, med angi
-
Justitieom
budsmannen
1926.
8
Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.
Riksdagen
1927.
Propositionen.
vande av dagen, då betalning skett, den betalandes namn och adress samt
det inbetalta beloppets storlek, vilket allt borde omedelbart vid betalningens
erläggande införas i förteckningen. I fråga om förteckningens tillförlitlighet
och beskaffenhet i övrigt syntes böra gälla samma anspråk som för
andra offentliga handlingar av motsvarande slag. Särskild vikt syntes böra
läggas vid, att radering under inga förhållanden skedde, och att överstrykningar
icke utfördes så, att läsning av den överstrukna texten omöjliggjordes.
Skulle den nyss förordade förteckningen endast tjäna till att ersätta
det obligatoriska utfärdandet av kvitton och de nu föreskrivna talongerna
fortfarande ifyllas och insändas till generalpoststyrelsen, vore ju emellertid
föga vunnet ur förenklingssynpunkt. Fördes en dylik förteckning, syntes
den dock kunna fylla även det ändamål, för vilket de nu föreskrivna
talongerna vore avsedda, nämligen att ligga till grund för kontrollen av
att stämpelmedlen behörigen inlevererades. En dylik sammanhängande, i
löpande följd uppställd förteckning, mot vars förande inga tekniska svårigheter
förefölle kunna åberopas, syntes till och med bättre ägnad därför än
de lösa talongerna, vilka, såsom nämnts, visat sig opraktiska; och intet skäl
syntes finnas att använda de sistnämnda vid sidan av förteckningen. Insändes
periodvis ett bestyrkt utdrag av förteckningen till generalpoststyrelsen,
syntes detta utgöra en fullt tillfredsställande grundval för den avsedda
kontrollen.
Justitieombudsmannen, som i berörda skrivelse även föreslagit avskaffande
av de kvartalsvis skeende leveranserna av stämpelmedel till generalpoststyrelsen,
har i ämnet slutligen anfört följande:
Om de i 34 § stämpelförordningen föreskrivna talongerna ersattes med
den förutnämnda förteckningen över influtna stämpelmedel samt en enhetlig
leveranstid i fråga om stämpelmedlen infördes och kvartalsleveranserna sålunda
avskaffades, syntes följdriktigheten kräva, att förteckningen för kontrollens
skull komme att upptaga icke allenast de inbetalningar för dubbla
beläggningsstämplar, som gjordes utan att den ingivna handlingen samtidigt
därmed stämpel belädes, utan också inbetalningar, som skedde i samband
med påläggning av sådana dubbla beläggningsstämplar, vilka av
stämpelförsäljaren innehades i räkning. Förteckningen torde böra föras så,
att därav framginge, i vad mån de influtna stämpelmedlen antingen redovisades
genom inleverering eller genom tidigare av stämpelförsäljaren verkställt
kontant inköp av stämplar eller också tilläventyrs av en eller annan
anledning återbetalats till vederbörande, i vilket sistnämda fall kvitto å
återbetalningen lämpligen syntes böra företes.
I bevillningsutskottets vid 1927 års riksdag förut omförmälda betänkande
nr 36, som vann riksdagens godkännande, har utskottet framhållit
såsom önskvärd en utredning beträffande justitieombudsmannens omförmälda
förslag om enhetliga redovisningsbestämmelser för stämpelförsäljare
samt en mera effektiv kontroll över dessas efterlevande, än för närvarande
kunde äga rum.
Sedan justitieombudsmannens framställning överlämnats till statskontoret
och generalpoststyrelsen, hava ämbetsverken den 20 december 1927 avgivit
utlåtande samt framlagt förslag till ändringar i stämpelförordningen, avseende
förändrad redovisning av vissa stämpelmedel. Enligt detta förslag,
Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.
9
med vilket propositionen överensstämmer, skulle skyldigheten att lämna
kvitto ä stämpelmedel, som mottagas utan att handlingen samtidigt stämpelbelägges,
komma att kvarstå, men skulle talong icke vidare användas. I
sammanhang härmed hava statskontoret och generalpoststyrelsen föreslagit införande
av ett formulär innebärande, att i två exemplar föres en förteckning å
stämpelbelopp, vilka mottagits utan att handlingen samtidigt stämpelbelagts
och vilken förteckning skulle kombineras med kvittoblanketter. Förteckningarna
skulle utskrivas med användande av kopiepapper på samma gång som
kvittot. Av förteckningarna skulle stämpel försäljaren behålla en för egen
bokföring och insända den andra till generalpoststyrelsen. Formulär till förteckningarna
skulle fastställas i administrativ ordning och blanketter till desamma
tryckas av generalpoststyrelsen samt jämte kopiepapper av styrelsen
kostnadsfritt tillhandahållas stämpelförsäljarna.
Vidare har, då den i 39 § tredje stycket i stämpelförordningen nu föreskrivna
tidpunkten för inleverering av förskottsmedel och insändande av
redovisning därför, »så snart lämpligen ske kan och minst, en gång i månaden»,
icke synts tillräckligt bestämd, en omredigering av stadgandet föreslagits
därhän, att nämnda åliggande skall fullgöras senast inom åtta dagar
efter varje månads slut.
Kungl. Maj ds förslag, i vad detta avser förenkling av bestämmelserna
rörapde kvitto å belopp, som mottagits för dubbla beläggningsstämplar i
fall, då handlingen icke stämpelbelägges samtidigt med betalningen, har
icke givit utskottet anledning till erinran.
I förenämnda framställning den 20 oktober 1926 har justitieombudsmannen
föreslagit införande av enhetliga redovisningsbestämmelser beträffande alla
stämpelmedel samt att förty bestämmelserna om redovisning kvartalsvis av
medel influtna för i förskott mottagna stämplar måtte avskaffas. Jämväl 1927
års bevillningsutskott och riksdag hava uttalat sig till förmån för sådana enhetliga
redovisningsbestämmelser. Enligt kungörelsen den 20 maj 1927 angående
skyldighet för stämpelförsäljare att anlita postgirorörelsen åligger
det stämpelförsäljare att, senast sjätte söckendagen efter den dag, då medel
influtit för dubbel beläggningsstämpel, samt i fråga om övriga stämpelmedel
senast sjätte söckendagen efter utgången av varje månad, insätta medlen å
postgirokonto. Då vid sådant förhållande det icke torde möta svårighet för
stämpelförsäljare att redovisa alla slag av influtna stämpelmedel inom den
tid av åtta dagar efter varje månads utgång, som Kungl. Maj:t föreslagit
beträffande medel, vilka influtit för dubbel beläggningsstämpel utan att
vederbörande handling samtidigt stämpelbelagts, har utskottet icke funnit
hinder möta att nu införa en dylik enhetlig redovisningsbestämmelse. Vidare
har utskottet i förtydligande syfte föreslagit en ändring i sista punkten av
39 § första stycket.
Utskottets
yttrande.
opaginerad Kontrollera mot PDF
10 Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.
Övrigafrågor. De förslag propositionen upptar beträffande stämpelavgift för expeditioner
från poliskollegier och polischefer samt om föreskrifter rörande tillhandahållande
å postanstalter av vissa stämpelförfattningar har utskottet
ansett sig kunna biträda.
I kraft- Då enligt till utskottet lämnad uppgift generalpoststyrelsen icke utan avträdande.
sevärd tidsutdräkt torde kunna verkställa de åtgärder, som krävas för
genomförande av de föreslagna bestämmelserna till skydd mot inteckningsförfalskning,
har utskottet ansett de föreslagna ändringarna, i vad dessa
avse stämpelförordningen, böra träda i kraft först den 1 januari 1929.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj:ts
förevarande proposition, nr 194, icke kunnat oförändrad
bifallas och med anledning av motionen I: 329 av herr
Bissmark,
1) för sin del antaga nedan införda, såsom utskottets
förslag betecknade förslag till
Kungl. May.ts förslag: 1 Utskottets förslag:1
Förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november
1914 (nr 383) angående stämpelavgiften.
Härigenom förordnas, att 1, 3, 8
och 17 §§, 22 § 1 mom., 23, 25, 26,
28 och 29 §§, 34 § 1 mom. samt
39—41 §§ i förordningen den 19
november 1914 angående stämpelavgiften
skola, 1, 3, 8 och 17
22 § 1 mom., 23, 26 och 28 §§, 34 §
1 mom. samt 41 § i nedan angivna
delar, erhålla följande ändrade
lydelse samt att i förordningen skall
infogas en ny paragraf, betecknad
4 §, av den lydelse nedan sägs:
1 §.
I fråga om stämpel till expeditionerna hänföras statsmyndigheterna till
följande avdelningar:
1 Vid återgivande av Kungl.] Maj:ts förslag hava de delar av förslaget, som icke återfinnas
i utskottets förslag, kursiverats. Kursiveringar i sistnämnda förslag utmärka avvikelser
från Kungl. Maj:ts förslag eller, där detta icke innebär ändring i gällande stämpelförordning,
från denna förordning.
Härigenom förordnas, att 1, 8 och
17 §§, 22 § 1 mom., 23, 25, 26, 28
och* 29 §§, 34 § 1 mom. samt 39—
41 §§ i förordningen den 19 november
1914 angående stämpelavgiften
skola, 1, 8 och 17 §4, 22 § 1 mom.,
23, 26 och 28 §§, 34 § 1 mom. samt
41 § i nedan angivna delar, erhålla
följande ändrade lydelse:
Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.
11
Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
Första avdelningen:
Underdomstolar i stad; — — — till statsförvaltningen hörande myndigheter
i municipalsamhällen och med municipalsamhällen jämförliga samhällen;
polischefer; notarii puhlici; — — — avdelningar upptagna.
Tredje avdelningen:
Chefsämbeten och förvaltande myndigheter vid armén och marinen;
---Konungens befallningshavande och till landsstaten börande tjänste- män; poliskollegier; chefer för väg- och vattenbyggnadsdistrikten;---
lantmätare.
3 %.
I avseende på expeditionernas för- seende med stämpel gäller, med de
här nedan i 7 § nämnda undantag
och med iakttagande beträffande
gravationsbevis av vad i 4 § stadgas,
denna tariff:
4 §.
Gravationsbevis skall, vare sig det
tecknas å företedd handling eller sär- skilt utfärdas, och jämväl i fall,
där enligt 7 § frihet från stämpel
eljest äger rum, förses med inteck- ning skontrollstämpel.
OO
Följande enskilda handlingar skola, även där de äro utfärdade av offent- lig myndighet, förses med stämpel på sätt här nedan stadgas.
Skuldebrev skall, — — — nedan sägs.
Då inteckning beviljas, skall skuldebrevet åsättas, förutom den stämpel,
varmed detsamma enligt vad nyss sagts må höra förses, inteckningskontrollstämpel,
där sådan icke förut är å skuldebrevet anbragt.
Då skuldebrev, för vilket inteck- Då skuldebrev, för vilket inteckning
beviljats före utgången av juni ning beviljats före utgången av år
1928, första gången efter sagda tid- 1928, första gången efter sagda tid
-
12
Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.
Kungl. Maj:ts förslag:
punkt för förnyelse eller annan inteckningsåtgärd
ingives till inteckningsdomstolen
eller, där sådant
enligt lag må ske, för ändamålet
uppvisas vid annan underrätt, skall,
om efter åtgärdens vidtagande inteckning
på grund av skuldebrevet
fortfarande skall gälla, skuldebrevet
förses med inteckningskontrollstämpel.
Utskottets förslag:
punkt för förnyelse eller annan inteckningsåtgärd
ingives till inteckningsdomstolen
eller, där sådant
enligt lag må ske, för ändamålet
uppvisas vid annan underrätt, skall,
om efter åtgärdens vidtagande inteckning
på grund av skuldebrevet
fortfarande bliver gällande, skuldebrevet
förses med inteckningskontrollstämpel.
Skuldebrev, som till rätten ingives för att i enlighet med bestämmelserna
i 21 eller 34 § av förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning
i fast egendom eller 10 § av lagen den 14 juni 1907 om inteckning
i tomträtt och vattenfallsrätt sättas i stället för äldre inteckningshandling,
skall jämväl förses med inteckningskontrollstämpel.
Se för övrigt 17 och 18 §§.
17 $.
Därest handling — — — ett år.
Där på — — — förnyad stämpelbeläggning.
Äskas med — — — av brandförsäkringsavtal.
Vad i denna paragraf sägs angående stämpelfrihet gäller icke i avseende
å den inteckningskontrollstämpel, varmed enligt 8 § skuldebrev skall i
vissa fall förses.
22 $.
1. Stämplar skola vara att tillgå av följande slag, nämligen:
a) helarksstämplar, av vilka de som äro avsedda för utdrag av inteckningsprotokoll
skola förses med särskilt stämpeltryck utvisande deras användning,
b) enkla och dubbla beläggningsstämplar,
c) bank- och växelstämplar samt
d) inteckningskontrollstämplar.
I vilka valörer dessa stämplar skola tillhandahållas, bestämmes av generalpoststyrelsen;
dock skall inteckningskontrollstämpel finnas endast i valör av
25 öre.
Dessutom äger — — — 27 § föreskriver.
23 §. 23 §.
Där ej enligt 7 § frihet från stäm- Där ej enligt 7 § frihet från stämpel
äger rum, skola till utdrag av in- pel äger rum, skola till utdrag av inteckningsprotokoll
användas de under teckningsprotokoll användas de under
bevillningsutskottets betänkande Nr 35.
13
Kungl. Maj.ts förslag:
22 § 1 mom. a) omförmälda särskilda
lielarksstiimplar och till gravationsbevis
andra helarksstämplar.
Till handlingar, — — — dubbla
beläggningsstämplar.
Om användande av inteckningskontrollstämpel
stadgas i 8 § under
rubriken skuldebrev.
Till växel ----- icke användas.
Utskottets förslag:
22 § 1 mom a) omförmälda särskilda
lielarksstiimplar och till gravationsbevis,
som särskilt utfärdas, andra
helarksstämplar.
Till handlingar, — — — dubbla
beläggningsstämplar.
Om användande av inteckningskontrollstämpel
stadgas i i § samt
i 8 § under rubriken skuldebrev.
Till växel---icke användas.
25 §.
Då handling förses med beläggningsstämpel eller inteckningskontrollstämpel,
skall denna, med tydligt angivande av datum, makuleras genom
lämplig påteckning, färg- eller svartstämpling eller perforering, och skall
därvid tillses, att påteckningen, stämplingen eller perforeringen kommer
delvis å stämpeln och delvis å handlingen.
Närmare föreskrifter om makuleringen må utfärdas av Konungen.
26 %.
Generalpoststyrelsen skall å samtliga postanstalter tillhandahålla allmänheten
enkla beläggningsstämplar samt bank- och växelstämplar.
Hos generalpoststyrelsen skola helarksstämplar
och inteckningskontrollstämplar
samt dubbla beläggningsstämplar
tillhandahållas, helarksstämplar
till utdrag av inteckningsprotokoll
och inteckningskontrollstämplar
åt vederbörande befattningshavare
vid underrätt, övriga helarksstämplar
åt ämbets- eller tjänsteman,
som därav finnes vara i behov, samt
dubbla beläggningsstämplar åt vederbörande
befattningshavare vid underrätt
ävensom åt sådan tjänsteman
hos överståthållarämbetet eller länsstyrelse,
vilken är ansvarig för
stämpelbeläggning av deklaration,
som omförmäles i förordningen om
arvsskatt och skatt för gåva.
Hos generalpoststyrelsen skola helarksstämplar
och inteckningskontrollstämplar
samt dubbla beläggningsstämplar
tillhandahållas, helarksstämplar
till utdrag av inteckningsprotokoll
och inteckningskontrollstämplar
åt vederbörande befattningshavare
vid domstol, övriga helarksstämplar
åt ämbets- eller tjänsteman,
som därav finnes vara i behov, samt
dubbla beläggningsstämplar åt vederbörande
befattningshavare vid domstol
ävensom åt sådan tjänsteman
hos överståthållarämbetet eller länsstyrelse,
vilken är ansvarig för
stämpelbeläggning av deklaration,
som omförmäles i förordningen om
arvsskatt och skatt för gåva.
Ett exemplar av denna förordning skall för allmänheten finnas tillgängligt
å varje postkontor; och skall av generalpoststyrelsen utfärdad förteckning
14
Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.
Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
över de valörer, i vilka stämplar tillhandahållas, finnas för allmänheten
tillgänglig å varje postanstalt.
Därest å _ _ — — — —---— — — — — honom utlämnas.
Huru försäljning ---— — — — — — — — — 28 och 33
28 $.
Ämbets- eller tjänsteman, vilken har att å tjänstens vägnar mottaga handling,
som enligt II kap. skall vid företeendet inför offentlig myndighet förses
med stämpel, åligger att å det ställe, där handlingen skall mottagas, försälja
till densamma erforderliga stämplar, och skola stämplarna hos honom köpas
och stämpelbeläggningen av honom verkställas.
Ett exemplar —--taga del.
29 §.
Stämpelförsäljare, varmed i denna förordning förstås såväl ämbets- eller
tjänsteman, som enligt 28 § utövar stämpelförsäljning, som ock ämbets- eller
tjänsteman, vilken har att å tjänstens vägnar stämpelbelägga utgående
expeditioner, äge på anmälan hos generalpoststyrelsen för sin tjänst utfå förskott
av stämplar till erforderligt belopp mot avlämnande av kvitto och
skriftligt erkännande om ansvarighet för beloppet. Vid dylik anmälan skall, då
så påfordras, fogas handling, utvisande att med tjänsten följer skyldighet
att mottaga stämpelpliktiga handlingar eller att stämpelbelägga utgående
expeditioner. Förskottsbeloppet fastställes efter stämpelförsäljarens hörande
av generalpoststyrelsen.
Då vid ledighet för ordinarie tjänstinnehavare vikarie övertager stämpelförsäljningen,
skall vikarien mot kvitto mottaga inneliggande förråd av
stämplar samt till generalpoststyrelsen insända dels bestyrkt avskrift av
detta kvitto dels skriftligt erkännande om ansvarighet för vad han inom
det fastställda förskottet utbekommer dels ock handling, som bestyrker
hans behörighet att bestrida tjänsten. Då ledigheten upphör, skall den ordinarie
tjänstinnehavaren därom göra anmälan till generalpoststyrelsen.
Vad sålunda stadgats gäller även, då tjänst övertages av ny innehavare.
34
1. Ämbets- eller tjänsteman---25 § föreskrives.
Är anmälan---tillfalla statsverket.
Är annan handling, som i denna paragraf avses, icke behörigen försedd
med stämpel och erlägges ej genast efter erhållen tillsägelse penningar till
det felande stämpelbeloppet, må handlingen icke mottagas. Ämbets- eller
tjänsteman, som uppburit betalning för dubbel beläggningsstämpel utan att
handlingen samtidigt därmed stämpelbelagts, åligger att med användande av
blanketter, som jämlikt av Konungen utfärdade bestämmelser avgiftsfritt
Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.
15
Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
tillhandahållas honom av generalpoststyrelsen, omedelbart och utan ersättning
lämna kvitto å sålunda uppburna medel.
Då ämbets- eller tjänsteman — — — handlingen erfordras.
39 §.
Stämpelförsäljare, som i förskott
mottagit stämplar, åligger att senast
inom åtta dagar efter varje kvartals
slut till generalpoststyrelsen inleverera
under kvartalet influtna stämpelmedel.
Vid stämpelförsäljares
ledighet eller avgång från tjänst
skall inom åtta dagar efter ledighetens
inträffande eller upphörande
eller efter avgången då ännu icke
levererad del av influtna stämpelmedel
inlevereras till generalpoststyrelsen
och redovisning lämnas för
förskottet. Innan sådan leverering
skett, må för tjänsten erforderliga
stämplar utlämnas allenast mot kontant
betalning.
39 §.
Stämpelförsäljare, som i förskott
mottagit stämplar, åligger att senast
inom åtta dagar efter varje månads
slut till generalpoststyrelsen inleverera
under månaden influtna stämpelmedel.
Vid stämpelförsäljares
ledighet eller avgång från tjänst
skall inom åtta dagar efter ledighetens
inträffande eller upphörande
eller efter avgången då ännu icke
levererad del av influtna stämpelmedel
inlevereras till generalpoststyrelsen
och redovisning lämnas för
förskottet. Innan sådan leverering
skett, må, där ej särskilda omständigheter
till annat föranleda, för
tjänsten erforderliga stämplar utläm
-
nas allenast mot kontant betalning.
Stämpelförsäljare, som, enligt vad i 34 § sägs, uppburit betalning för
dubbel heläggningsstämpel utan att handlingen samtidigt därmed stämpelbelagts,
åligger att senast inom åtta dagar efter varje månads slut till
generalpoststyrelsen inleverera vad sålunda under månaden influtit och
samtidigt insända förteckningar, som svara mot de under månaden utfärdade
kvittona, och vilka skola föras i enlighet med av Konungen givna bestämmelser.
Förteckningarna skola i generalpoststyrelsen undergå granskning.
Där stämpelförsäljare ej inom föreskriven tid inlevererar stämpelmedel,
anses han hava försålt alla av honom mottagna stämplar; och åligger i följd
härav generalpoststyrelsen att genast låta indriva det däremot svarande
icke redovisade beloppet jämte laga ränta därå.
Angående skyldighet för stämpelförsäljare att anlita postgirorörelsen förordnar
Konungen.
40 §.
Stämpelförsäljare, som i förskott
mottagit stämplar, är skyldig att
senast inom åtta dagar efter utgången
av vart och ett av årets tre
40 §.
Stämpelförsäljare, som i förskott
mottagit stämplar, är skyldig att
senast inom åtta dagar efter utgången
av vart och ett av årets tre
16
Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.
Kungl. Maj:ts förslag:
första kalenderkvartal till generalpoststyrelsen
insända ett av två
ojäviga personer avgivet intyg över
sammanlagda värdet av de vid kvartalets
utgång hos honom befintliga
osålda stämplar.
Varje år å sista söckendagen skall
genom Kungl. Maj:ts befallningshavandes
försorg hos stämpelförsäljare,
som erhållit stämplar i förskott, inventering
anställas till utrönande dels
av värdet av osålda stämplar dels oek
av kontanta behållningen av influtna,
icke levererade stämpelmedel. Inom
den 15 januari skola av Kungl. Maj:ts
befallningshavande till generalpoststyrelsen
insändas instrumenten över
de hos stämpelförsäljarna sålunda
hållna inventeringar.
Jämväl å annan tid må, när omständigheterna
därtill föranleda, inventering
i enahanda ordning hos
stämpelförsäljare kunna äga rum.
Stämplar till expeditioner, vilka
hos stämpelförsäljaren kvarligga outlösta
eller enligt kvitto av vederbörande
förrättningsman utsänts för indrivning
och ännu icke äro utlösta,
må i det i första stycket omnämnda
intyg och i inventeringsinstrument
särskilt upptagas såsom stämplar till
outlösta expeditioner.
Förteckning för varjelän överstämpelförsäljare,
som äga erhålla stämplar
i förskott, skall generalpoststyrelsen
årligen under loppet av november
månad upprätta och tillställa
Kungl. Maj:ts befallningshavande i
länet.
Utskottets förslag:
första kalenderkvartal till generalpoststyrelsen
insända en uppgift
över sammanlagda värdet av de vid
kvartalets utgång hos honom befintliga
osålda stämplar.
Varje år å sista söckendagen skall
genom Kungl. Maj:ts befallningshavandes
försorg hos stämpelförsäljare,
som erhållit stämplar i förskott, inventering
anställas till utrönande dels
av värdet av osålda stämplar dels ock
av kontanta behållningen av influtna,
icke levererade stämpelmedel. Inom
den 15 januari skola av Kungl. Maj:ts
befallningshavande till generalpoststyrelsen
insändas instrumenten över
de hos stämpelförsäljarna sålunda
hållna inventeringar.
Jämväl å annan tid må, när omständigheterna
därtill föranleda, inventering
i enahanda ordning hos
stämpelförsäljare kunna äga rum.
Stämplar till expeditioner, vilka
hos stämpelförsäljaren kvarligga outlösta
eller enligt kvitto av vederbörande
förrättningsman utsänts för indrivning
och ännu icke äro utlösta,
må i den i första stycket omnämnda
uppgift och i inventeringsinstrument
särskilt upptagas såsom stämplar till
outlösta expeditioner.
Förteckning för varje län över stämpelförsäljare,
som äga erhålla stämplar
i förskott, skall generalpoststyrelsen
årligen under loppet av november
månad upprätta och tillställa
Kungl. Maj:ts befallningshavande i
länet.
41 %.
Stämpelförsäljare, som i förskott mottagit stämplar eller som för uppbörd
.av kontant inköpta stämplar önskar komma F åtnjutande av ersättning,
Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.
17
Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
varom i 42 § stadgas, skall föra och för kalenderår avsluta redogörelse över
mottagna stämplar och vad därför i penningar inflyter; börande av stämpelförsäljare,
som i förskott mottagit stämplar, redogörelsen jämte kvittenserna
å vad under året i penningar levererats vara avlämnad till generalpoststyrelsen
sist den 15 januari nästföljande år vid vite av en krona för varje
dag, stämpelförsäljaren därutöver med redogörelse utebliver.
Stämpelförsäljare vare — — — stämplar uppburit.
Tillika förordnas, att det vid förordningen angående stämpelavgiften fogade
formulär till kvitto och talong skall upphöra att gälla.
Denna förordning träder i kraft Denna förordning träder i kraft
den 1 juli 1928. den 1 januari 1929.
2) antaga förenämnda vid propositionen fogade förslag
till förordning om ändrad lydelse av 18 § i förordningen
den 6 november 1908 (nr 129) angående en särskild
stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper, vilket
förslag har följande lydelse:
Förordning om ändrad lydelse av 18 § i förordningen den 6 november
1908 (nr 129) angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte
av fondpapper.
Härigenom förordnas, att 18 § i förordningen den 6 november 1908 angående
en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper skall i
nedan angiven del erhålla följande ändrade lydelse:
18 $.
Generalpoststyrelsen skall —--till avräkningsnotor.
Ett exemplar av denna förordning skall hållas för allmänheten tillgängligt
å varje postkontor.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1928.
Stockholm den 26 april 1928.
På bevillningsutskottets vägnar:
JOH. NILSSON.
Bihang till riksdagens protokoll 1928. 7 saml. 26 häft. (Nr 36.)
2
18
Bevillningsutskottets betänkande Nr 85.
Närvarande: herrar Johan Nilsson i Kristianstad, Örne, Bergman, Boman, Bjömsson, Leander,
Jönsson i Boa, Hedlund i Östersund, Bengtsson i Kullen, Olsson i Golvvasta,
Björklund, Åström, Andersson i Boda, Östergren, Bissmark, Olsson i Gävle,
Ericson i Boxholm, Ljunggren och Johansson i Krogstorp.
Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1928.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1928:185 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november 1914 s. 3 i texten