Betänkande, i anledning av väckta motioner angående revision av rusdrycksförsäljningsförordningen och därmed sammanhängande författningar m. m.
1928-04-27 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1928:37, Betänkande, i anledning av väckta motioner angående revision av rusdrycksförsäljningsförordningen och därmed sammanhängande författningar m. m.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.
i
i\r 37.
Ankom till riksdagens kansli den 27 april 1928 kl. 12 in.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner
angående revision av rusdrycksförsäljningsförordningen och
därmed sammanhängande författningar m. m.
(2:a avd.)
Till bevillningsutskottets behandling hava överlämnats följande sju motioner,
avseende ändringar i förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning
av rusdrycker jämte därmed sammanhängande författningar, nämligen
l:o) de likalydande motionerna nr 156 i första kammaren av herr Nils
Anton Nilsson och nr 268 i andra kammaren av herrar Forssell och Järte,
i vilka hemställts, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla,
att Kungl. Maj:t måtte föranstalta om revision av förordningen den 14
juni 1917 angående försäljning av rusdrycker jämte därmed sammanhörande
författningar samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill denna revision
kan föranleda.»
2:o) motionen nr 348 i andra kammaren av herr Lövgren i Nyborg, däri
hemställts, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ville begära en objektiv
undersökning av de inom de skilda skandinaviska länderna praktiserade
restriktionssystemen i syfte att utröna, om man icke för vårt lands vidkommande
kunde utforma ett system för försäljning av spirituösa, som
samtidigt som det avskaffade den personliga kontrollen och höjde statens
inkomster hölle konsumtionen inom måttliga gränser.»
3:q) de likalydande motionerna nr 106 i första kammaren av herr Bärg
m. fl. och nr 101 i andra kammaren av herr Bengtsson i Norup m. fl., i
vilka hemställts, »att riksdagen måtte antaga följande förslag till
Förordning om ändrad lydelse av 34 § och 45 § 2 mom. i förordningen
den 14 juni 1917 (nr 340) angående försäljning av rusdrycker.
Härigenom förordnas, att 34 § och 45 § 2 mom. i förordningen den 14
juni 1917 angående försäljning av rusdrycker skola i nedan angivna delar
erhålla följande ändrade lydelse:
34 §.
Rusdrycker må icke utminuteras till
1) den, soim icke fyllt 25 år;
2) den — — — efter förd klagan upphävt.
Bihang till riksdagens protokoll 1928. 7 samt. 28 häft. (Nr 37.)
1
2
Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.
45 §.
2. Avhämtning —--motbok uppvisas. Avhämtas dryckerna genom
ombud, må såsom sådant ej begagnas person, till vilken veterligen, enligt vad i
34 § under 2)—9) stadgas, rusdrycker ej må utminuteras, ej heller till person,
som icke fyllt 21 år.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1928; dock att den, som
nämnda dag icke fyllt 25 år men innehar motbok, må utan hinder av förordningen
behålla densamma»; samt
4:o) de likalydande motionerna nr 197 i första kammaren av herr Bergman
m. fl. och nr 263 i andra kammaren av herr Ljunggren m. fl., i
vilka hemställts, »att riksdagen måtte för sin del besluta sådan ändring
i gällande bestämmelser angående utminutering till köpare av spritdrycker,
att maximigränsen för sådan utminutering (för närvarande 4 liter per
kalendermånad) i möjligaste mån sänkes.»
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda
yrkandena, får utskottet hänvisa till motionerna.
Utskottet. Gällande förordning angående försäljning av rusdrycker utfärdades den
Återblick. 44 juni 1917 och trädde i kraft den 1 januari 1919. Genom densamma upphävdes
förordningarna den 9 juni 1905 angående försäljning av brännvin
samt angående försäljning av vin och Öl.
Frågan om en reformerad rusdryckslagstiftning förekom redan vid 1914
års riksdag. Sedan nykterhetskommittén den 5 januari 1914 avgivit betänkande
med förslag till bland annat förordning angående försäljning av
rusdrycker, framlade Kungl. Maj:t genom proposition, nr 242, till 1914 års
senare riksdag förslag till förordning angående försäljning av alkoholhaltiga
drycker m. m. Ehuru sistnämnda förslag var uppbyggt på grundval av
nykterhetskommitténs betänkande, företedde förslagen i flera väsentliga
punkter betydande skiljaktigheter, i det att det med propositionen framlagda
innebar betydligt mindre vittgående restriktioner än nykterhetskommitténs.
I motioner vid sistnämnda riksdag framlades nykterhetskommitténs förslag
i huvudsak oförändrat. Vid behandling av frågan stannade kamrarna i
skiljaktiga beslut, varför densamma förföll för samma riksdag.
Jämväl vid 1915 och 1916 års riksdagar, då frågan genom väckta motioner
kom under riksdagens behandling, förföll densamma till följd av att
kamrarna intogo skilda ståndpunkter.
Även vid 1917 års riksdag väcktes åtskilliga motioner i ämnet. De författningsförslag,
som 1917 års bevillningsutskott framlade med sitt betänkande
nr 12, anslöto sig i huvudsak till de på nykterhetskommitténs förslag
byggda motionerna, under det att de med berörda proposition, nr 242,
år 1914 framlagda författningsförslagen med vissa ändringar upptogos i en
3
Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.
reservation. Vid sistnämnda riksdag godkände första kammaren i huvudsak
berörda reservation, medan andra kammaren i allt väsentligt antog de
förslag, som framlades med bevillningsutskottets betänkande. Efter det bevillningsutskottet
framlagt ett sammanjämkningsförslag (memorial nr 32),
bifölls detta av båda kamrarna.
Sedermera hava flera betydelsefulla ändringar vidtagits i rusdrycksförsäljningsförordningen.
Sålunda fattade 1922 års riksdag beslut om begränsning
av detaljhandelsbolagens antal samt om lättnad av förbudet att försända
rusdrycker. Genom särskilda beslut av 1923 års riksdag blev frågan om
partihandel med rusdrycker reglerad samt infördes förbud mot försäljning
inom riket av starköl.
Vid 1923 års riksdag väckte herr Kinmanson inom andra kammaren
motion, nr 44, om skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om revision av
rusdrycksförsäljningsförordningen jämte därmed sammanhörande författningar.
I häröver avgivet betänkande, nr 12, hemställde bevillningsutskottet,
att motionen icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd. Till
motivering för nämnda hemställan anförde bevillningsutskottet i huvudsak
följande:
»Motionären bar inskränkt sig till att söka påvisa, att rusdrycksförsäljningsförordningen
på åtskilliga punkter vore behäftad med oklarheter och
brister. Däremot har han icke uppdragit några allmänna riktlinjer för den
föreslagna revisionen.
Utskottet vill icke bestrida, att nämnda förordning såväl på flera av de
utav motionären vidrörda punkterna som även i andra avseenden företer
brister, vilket förhållande med hänsyn till omständigheterna vid förordningens
tillkomst må anses förklarligt. Det nuvarande försäljningssystemet
bar emellertid utövats endast under jämförelsevis kort tid och under en del
av denna tid bar lagstiftningen på grund av abnorma förhållanden icke
kunnat tillämpas i full utsträckning. Det synes därför utskottet, som om
hittills icke vunnits sådana erfarenheter rörande verkningarna av försäljningsbestämmelserna,
att därav kunna dragas några säkra slutsatser rörande
riktningen för ett kommande reformarbete.»
I anledning av framställningar till Kungl. Maj:t från riksdagens socialdemokratiska
nykterbetsgrupp samt från ledamoten av riksdagens andra
kammare C. O. Johanson bar Kungl. Maj:t genom beslut den 23 september
1926 bemyndigat chefen för finansdepartementet att tillkalla utredningsmän
för att inom nämnda departement biträda vid utredning av frågan om beredande
av inflytande för angränsande kommuner på avgörandet i fråga om
rätt till detaljhandel med rusdrycker ävensom av övriga spörsmål om den
lokala organisationen av rusdrycksförsäljningen samt av vissa speciella frågor
rörande rusdryckslagstiftningen.
Sistnämnda dag har chefen för finansdepartementet tillkallat tre personer
att biträda vid utredning av nämnda frågor. Dessa utredningsmän hava
konstituerat sig under namn av 1926 års rusdryckslagstiftningsberedning.
1926 års rusdryckslagstiftningsberedning.
Kontroll
styrelsen.
Utskottets
yttrande.
4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.
Utskottet har under ärendets förberedande behandling utverkat Kungl.
Maj:ts befallning till kontrollstyrelsen att till utskottet avgiva yttrande i
anledning av motionerna nr 156 i första kammaren av herr Nils Anton
NilsSon, nr 268 i andra kammaren av herrar Forssell och Järte samt nr 348
i andra kammaren av herr Lövgren i Nyborg; och har kontrollstyrelsen till
följd härav den 15 mars 1928 avgivit yttrande, vilket intagits såsom bilaga
till detta betänkande.
På sätt 1923 års bevillningsutskott anfört är den genom kompromiss
mellan skilda meningar beslutade rusdryckförsäljningsförord ningen behäftad
med brister i flera hänseenden. Ur principiell synpunkt olikartade åskådningar
hava kommit till uttryck i författningen. Förklarligt är därför,
att åtskilliga författningsbestämmelser äro otydliga och lämnat ruin för
olika tolkningar. På flera punkter saknas utformade detaljföreskrifter, särskilt
i fråga om vissa delar av utminuteringen och utskänkningen. Författningen
har därför kompletterats med av kontrollorganen meddelade bestämmelser.
Sålunda har kontrollstyrelsen vid skilda tidpunkter till systembolagen
utfärdat råd och anvisningar angående utminuteringskontrollen samt
föreskrifter rörande överlåtelse av rättighet till utskänkning av rusdrycker.
Under den tid av något mer än nio år, som rusdrycksförsäljningsförordningen
ägt tillämpning, torde tillräcklig erfarenhet hava vunnits rörande
restriktionssystemets allmänna verkningar för att kunna avgöra, efter
vilka linjer en omarbetning av förordningen bör äga rum. Särskilt bör
det med kännedom om den praxis, som bestämts genom de utav kontrollstyrelsen
utfärdade föreskrifterna och direktiven, låta sig göra att genom
bestämmelser i författningen reglera vissa förhållanden, vilka vid förordningens
införande icke blevo föremål för lagstiftning utan lämnades åt
kontrollorganens prövning.
Med hänsyn till det nu anförda har utskottet, i likhet med vad som föreslagits
såväl i de likalydande motionerna, nr 156 i första kammaren ocli nr
268 i andra kammaren, samt i motionen nr 348 i andra kammaren som av
kontrollstyrelsen, ansett rusdrycksförsäljningsförordningen böra göras till föremål
för revision. Den vägledande synpunkten vid en dylik revision bör
enligt utskottets mening vara strävan att vinna sådana bestämmelser,
som i möjligaste mån gagna nykterhetstillståndet i landet och genom
vilkas tillämpning konsumtionen förorsakar minsta möjliga skada och
olägenheter. Därjämte får det anses angeläget, att genom lagstiftningen
dryckesseden, framför allt i dess mera anstötliga former, kommer att
motverkas, utan att sådana ytterligare restriktioner införas, som äro
ägnade att framkalla ett mera allmänt missnöje. Vidare böra sådana i
författningen meddelade eller genom praxis utbildade bestämmelser, som
sakna nykterhetsfrämjande betydelse, men äro ägnade att framkalla
irritation, i möjligaste mån avlägsnas.
Då det icke torde vara möjligt att utan en ingående utredning av före
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 37. 5
liggande spörsmål bedöma, efter vilka närmare riktlinjer de nya bestämmelserna
böra utformas, har utskottet inskränkt sig till att framhålla några
av de frågor, som närmast böra göras till föremål för undersökning.
Till en början torde böra verkställas en utredning rörande det svenska
restriktionssystemets verkningar i nykterhetshänsecnde samt anställas en
jämförelse mellan detta system och i utlandet särskilt i Danmark, Norge
och England prövade system för begränsning av rusdrycksmissbruket. I
den av herr Lövgren i Nyborg väckta motionen har framhållits angelägenheten
av att uppmärksamhet ägnas det danska systemet, enligt vilket en
hög beskattning av spritdrycker införts, i avsikt bland annat att minska
konsumtionen; och även utskottet har ansett önskvärt, att de i Danmark
vunna erfarenheterna ägnas uppmärksamhet.
Utredningen bör omfatta såväl den individuella utminuteringskontrollen
som utskänkningsbestämmelserna. Inom sistnämnda område bör göras till
föremål för undersökning ställningen mellan kontrollstyrelsen och systembolagen,
å ena sidan, samt restauratörerna, å den andra, varvid framför
allt frågan om formen för överlåtelse av rättighet till utskänkning och om
de villkor, som må förknippas med dylik rätt, bör tagas under omprövning.
I samband härmed torde böra övervägas lämpligheten av att införa besvärsrätt
över systembolagens beslut angående överlåtelse av utskänkningsrättigliet.
Såsom kontrollstyrelsen erinrat har styrelsen hos Kungl. Maj:t gjort
framställning om åvägabringande av preciserade direktiv från statsmakternas
sida beträffande slutmålet för avvecklingen av det privatekonomiska
intresset i utskänkningsrörelsen och beträffande takten i avvecklingsarbetet.
Denna betydelsefulla fråga synes lämpligen kunna behandlas i samband med
den allmänna revision av lagstiftningen rörande försäljning av rusdrycker,
vilken utskottet ansett böra företagas.
Vidare torde även frågorna om detaljhandelsbolagens organisation och
deras rätt att driva verksamhet genom dotterbolag samt om revisionen av
dessas förvaltning ävensom rörande det inbördes förhållandet mellan dessa
bolag och kontrollstyrelsen böra göras till föremål för övervägande i detta
sammanhang.
Enär utskottet sålunda ansett den begärda utredningen böra omfatta alla de
frågor, som beröra gällande lagstiftning om försäljning av rusdrycker, och då
följaktligen de motionsvis väckta spörsmålen om höjning av åldersgränsen
för rätt till inköp av rusdrycker vid utminutering samt rörande maximigränsen
för utminutering av spritdrycker ligga inom ramen för denna utredning,
har utskottet saknat anledning att nu taga ställning till dessa
spörsmål.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte, i anledning av ej mindre de likalydande
motionerna 1:156 av herr Nils Anton Nilsson och
6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.
II: 268 av herrar Forssell och Järte samt motionen II: 348
av herr Lövgren i Nyborg än även de likalydande motionerna
1:106 av herr Bärg m. fl. och II: 101 av herr
Bengtsson i Norup m. fl. samt de jämväl likalydande
motionerna 1:197 av herr Bergman m. fl. och 11:263
av herr Ljunggren m. fl., i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning
angående omläggning av gällande lagstiftning rörande
försäljning av rusdrycker och därvid beakta, vad i detta
betänkande anförts, samt för riksdagen framlägga de
förslag, till vilka utredningen kan giva anledning.
Stockholm den 27 april 1928.
På bevillningsutskottets vägnar:
JOH. NILSSON.
Närvarande: herrar Johan Nilsson i Kristianstad, Bärg, Bergman, Boman, Björnsson, Leander,
Jönsson i Boa, Hedlund i Östersund, Bengtsson i Kullen, Olsson i Golvvasta,
Nyländer, Björklund, Åström, Andersson i Boda, Östergren, Olsson i Gävle,
Ericson i Boxholm, Ljunggren och Andersson i Katrineholm.
Reservation
av herr Bergman, mot vissa delar av motiveringen.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.
7
Bilaga.
Till riksdagens bevillningsutskott.
Genom beslut den 24 februari 1928 har Kungl. Maj:t anbefallt kontrollstyrelsen
att avgiva och senast den 15 mars 1928 till bevillningsutskottet
överlämna ett av utskottet begärt yttrande över dels två likalydande motioner
nämligen nr 156 i första kammaren av herr Nils Anton Nilsson och nr 268
i andra kammaren av herrar Forsell och Järte, dels en inom andra kammaren
väckt motion, nr 348, av herr Lövgren i Nyborg.
I anledning härav får kontrollstyrelsen anföra följande.
I motionerna 1:156 och 11:268 kritiseras den nuvarande rusdryckslagstift- Motionerna
ningen och dess tillämpning ur olika synpunkter. Denna kritik innehåller en- nr i: 156 och
ligt kontrollstyrelsens mening åtskilliga felaktigheter och betydande över- II: 268■
drifter. Den synes icke vara grundad på ett objektivt och lidelsefritt studium
av den nuvarande lagstiftningens förutsättningar, innehåll och tillämpning.
Snarare torde den få anses bygga på populära missuppfattningar av sagda
lagstiftning. Det är naturligt, att en författning, riktande sig mot en sed,
som av gammalt varit vida utbredd över landet och sammanvävts med en
mängd olika intressen, måste på vissa håll framkalla missnöje. Vad som
emellertid förefaller anmärkningsvärt är, att detta missnöje i allmänhet icke
riktats så mycket mot författningen som fastmera mot tillämpningsorganen,
vilka, ehuru de endast fullgöra sin plikt och lojalt söka utvinna det bästa
möjliga inom de av statsmakterna utstakade gränserna, utsatts för anfall
med utgångspunkt från feltolkningar och understundom förvrängningar av
fakta.
Motionärernas grundtanke synes vara, att den gällande lagstiftningen
borde ändras därhän, att gränserna för vederbörande restriktionsorgans verksamhetsområden
närmare fastställdes genom en mera preciserad rusdryckslagstiftning.
Härigenom skulle, enligt motionärernas mening, en bättre
sakernas ordning komma till stånd. Sålunda borde 63 § rusdrycksförsäljningsförordningen
erhålla en tydligare formulering, så att restriktionsmyndigheternas
»ensidiga politik» stäcktes, besvärsinstitut införas och ojäviga
offentliga organ fungera som uppsiktsmyndighet — till dylika organ räkna
motionärerna uppenbarligen icke kontrollstyrelsen.
Kontrollstyrelsen anser jämväl för sin del, att det är av vikt, att kompetensområdet
för de i rusdryckslagstiftningen omnämnda försäljnings- och
uppsiktsorganen klart avgränsas. Det torde emellertid icke vara lämpligt
eller möjligt att draga kompetensgränserna så snävt, att dessa organ berövas
varje rörelsefrihet, när det gäller att förverkliga de syften, för vilka lagstiftningen
har kommit till. Det synes kontrollstyrelsen ligga i sakens natur,
att, om författningen detaljerat angåve tillämpningsorganens uppgifter och
sålunda fullständigt bunde deras rörelsefrihet, en sådan anordning skulle på
ett avgörande sätt försvåra alla strävanden från dessa organs sida till folknykterhetens
höjande. Först därmed skulle man med skäl kunna tala om
en »spritbyråkrati». Det arbete, den utförde, skulle i längden visa sig
8 Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.
onyttigt. Ända sedan 1855 års brännvinslagstiftning tillkom, hava försälj - ningsorganen haft en relativt stor frihet i avseende å fullföljandet av lagstiftningens
syften, och liärutinnan torde ligga en av de väsentligaste anledningarna
till att en ständig anpassning och utveckling kunnat äga rum på
detta område. Göteborgssystemets insatser inom utskänkningen och Stoekholmssystemets
inom utminuteringen hava haft till förutsättning just denna
försäljningsorganens rörelsefrihet.
En lång erfarenhet på det föreyarande området torde ådagalägga, att det
icke är möjligt att förutse de särskilda missförhållanden, som kunna efter
hand framträda. Det är således ej heller möjligt att på förhand bestämma,
huru försäljnings- och uppsiktsorganen lämpligen böra ingripa för att undanröja
eller åtminstone mildra dessa missförhållanden. Det är med hänsyn
härtill naturligt, att lagstiftaren utöver de särskilda regler, som omedelbart
framstå såsom erforderliga vid lagstiftningens genomförande, angiver eu
allmän grundsats, enligt vilken tillämpningen av dessa regler skola ske
och nya icke förutsedda fall regleras. Förefintligheten av ett dylikt allmänt
direktiv är icke någon nyhet i 1917 års förordning. Redan i 1895 års
brännvinsförsäljningsförordning bestämdes i anslutning till vad som alltid
varit syftet för bolagens verksamhet, att bolag skulle hava till ändamål
endast att i sedlighetens intresse ordna och handhava detaljhandeln med
brännvin. På grund av berörda direktiv var det som systembolagen före
den nuvarande lagstiftningens antagande började en reformering av försäljningen
utminuteringsvis genom införande av regler om en individuell försäljningskontroll.
I 1917 års förordning erhöll direktivet från 1895 visserligen
en annan utformning, men den sakliga innebörden torde vara densamma
som i 1895 års förordning. Enligt kontrollstyrelsens mening hade
det icke varit möjligt att med tillämpning enbart av de detaljerade reglerna
i rusdrycksförsäljningsförordningen åstadkomma någon nämnvärd nykterhetseffekt.
För denna hava de ytterligare regler, som utfärdats på grund
av bland annat direktivet i 63 §, varit av avgörande betydelse. I detta
avseende må sålunda framhållas, att, om möjlighet saknats för tillämpningsorganen
att från inköp utminuteringsvis avstänga andra än de i 34 §>
av förordningen omnämnda kategorierna eller att reglera den till motboksinnehavarne
försålda myckenheten, missbruket av rusdrycker knappast skulle
hava företett någon minskning.
Särskilt förhållandena på utskänkningens område, där alltjämt ganska
betydande privatekonomiska intressen förefinnas, synas motionärerna vara
iignade för kritik. Motionärerna anmärka sålunda på att systembolagen
genom att bilda dotterbolag intresserat sig i ett flertal hotell- och restaurantföretag
av s. k. första och andra klass. Motionärerna göra gällande,
att detta förfarande skulle sakna stöd i rusdrycksförsäljningsförordningen,
och att det såväl för staten som för enskilda näringsidkare medfört ingalunda
önskvärda resultat, ävensom att stora ekonomiska risker för det allmänna
skulle föreligga, därest icke systembolagens och deras dotterbolags
hotell- och restaurantaffärer genom lag komme att kontrolleras. I anledning
av vad motionärerna sålunda anfört, anser kontrollstyrelsen det vara
tillräckligt att bringa till erinran, att en av herr Lithander vid 1927 års
riksdag väckt motion (T: 183) behandlade samma ämne och att kontrollstyrelsen
öyer densamma avgav ett utförligt utlåtande. Vederbörande utskott
(första kammarens andra tillfälliga utskott) avstyrkte motionen, och
första kammaren avslog densamma.
Motionärerna göra vidare gällande, att systembolagen och kontrollstyrelsen
tiv oiUnhujsut skottets betänkande Nr 37.
9
i olika avseenden missbrukat sin ställning i förhållande till de enskilda
restaurantinnehavarna. Sålunda påstås, att systembolagen i vissa fall i samförstånd
med kontrollstyrelsen hänsynslöst farit fram mot enskild restauratör
och med fullständigt åsidosättande av dennes berättigade ekonomiska intressen
missbrukat en makt, som rusdrycksförsäljningsförordningen ingalunda
avsett att giva. Vidare anföra motionärerna, att det kunnat konstateras
det mest godtyckliga förfarande från kontrollstyrelsens och systembolagens
sida vid bestämmandet av vinstkvantiteterna. De sålunda gjorda
påståendena hava emellertid icke styrkts genom anförande av några exempel,
och kontrollstyrelsen känner icke vad motionärerna med desamma åsyftat.
Vad särskilt frågan om vinstkvantiteterna beträffar har kontrollstyrelsen i
ett till Kung], Maj:t den 8 november 1927 dagtecknat utlåtande föreslagit
en utredning i ämnet. I berörda utlåtande har en utförlig redogörelse för
samtliga hithörande förhållanden lämnats. Såsom av utlåtandet inhämtas,
kunna de regler, som uppställts för begränsningen av det privatekonomiska
intresset inom utskänkningsrörelsen, snarast anses såsom icke tillräckligt
vittgående med hänsyn till de av lagstiftningen angivna direktiven. De
regler, som nu gälla, hava upprepade gånger varit föremål för överväganden
inom kontrollstyrelsen, varvid sakkunskap från olika områden utnyttjats
och. sålunda även representanter för den enskilda restaurantrörelsen
beretts tillfälle att framföra sina synpunkter.
Motionärerna göra också gällande, att det godtyckliga sätt, varpå kontrollstyrelsen
och systembolagen fixerat olika utskänkningsbestämmelser, väckt
berättigat missnöje inom skilda samhällslager och ej varit ägnat att stärka
allmänhetens respekt för restriktiva bestämmelser beträffande utskänkningen.
I fråga om denna punkt i motionärernas kritik må allenast erinras, att
sagda spörsmål vid upprepade tillfällen varit föremål för behandling inom
riksdagen och att eu motion, som gav uttryck åt ungefär samma uppfattningar
Rom de nu föreliggande motionerna, på bevillningsutskottets hemställan
blev av 1921 års riksdag avslagen. Bevillningsutskottet anförde
bland annat såsom motiv för sitt avslagsyrkande, att de av kontrollstyrelsen
utfärdade föreskrifterna i stort sett varit gagneliga för den allmänna folknykterheten.
Motionärerna hava slutligen i samband med en kritik av kontrollstyrelsens
och systembolagens verksamhet i avseende å restriktionsbestämmelsernas
tillämpning och efterlevnad anfört, att systembolagen skulle sakna förmåga
att utöva en . oväldig kontroll och att lagbestämmelserna borde ändras så,
att endast »ojäviga offentliga organ» fungerade såsom uppsiktsmyndighet.
Motionärernas kritik på denna punkt torde väl främst avse utskänkningen
och särskilt restriktionsbestämmelsernas efterlevnad på de enskilda restauranterna.
Kontrollstyrelsen kan för sin del icke finna kritiken härutinnan berättigad,
enär systembolagen sedan flera år tillbaka sökt åstadkomma ett
samarbete med de enskilda restaurantinnehavarna själva i avseende å övervakandet
av restriktionsbestämmelsernas efterlevnad å såväl bolagens som
enskilda rättighetsinneliavares restauranter. Detta samarbete, som givetvis
förutsätter ömsesidigt förtroende från parternas sida, har förverkligats genom
inrättande av kontrolldelegationer, vilka för närvarande finnas på åtskilliga
håll inom landet. Det är mot dessa kontrolldelegationer, som motionärerna
på ett annat ställe i motionen riktat en kritik, därför att de äro kostsamma.
Kontrollstyrelsen håller före, att om »ojäviga offentliga organ» skulle särskilt
inrättas för kontrollen av restriktionsbestämmelsernas efterlevnad, skulle
kostnaderna härför bliva minst lika stora som för de nuvarande kontrollBihang
till riksdagens protokoll 19:!$. 7 samt. 28 häft. (Nr 37.) 2
Motionen
348.
10 Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.
delegationerna; därjämte skulle otvivelaktigt myeket snart dessa nya »ojäviga
offentliga organ» komma att stämplas såsom jäviga, därest icke deras verksamhet
utföll i den riktning, som en viss part önskade.
I några detaljpunkter av motionen föreligga vissa missförstånd och missuppfattningar,
men saknar kontrollstyrelsen anledning att upptaga dessa till
särskild behandling.
I motionen nr 348 har ifrågasatts, att man skulle verkställa en undersökning
av de olika restriktionssystem, som praktiseras i de skandinaviska
länderna, i syfte att utröna, om man för vårt lands vidkommande kunde
utforma ett system för försäljning av spirituösa, som, samtidigt med att
den personliga kontrollen avskaffades och statens inkomster höjdes, hölle
konsumtionen inom måttliga gränser. Motionären anser, att mycket befogade
anmärkningar kunde resas mot motbokssystemet och motbokskontrollen.
Enligt motionärens mening skulle motboken hava alkoholiserat stora delar
av landet, som tidigare voro tämligen nyktra, och denna process fortginge
alltjämt. Motboken hade vidare, enligt motionärens mening, lagt ett visst
psykiskt tvång på innehavaren att inköpa hela det kvantum, vartill han
vore berättigad, och sålunda åstadkommit en ökning av alkoholkonsumtionen
i stället för minskning. För dem, som saknade motbok, hade ingen annan
väg varit öppen än den olagliga. Denna hade i stor utsträckning tillgripits.
Enligt motionärens mening vore det därför av synnerlig vikt att åstadkomma
sanering av området ifråga och ett system för försäljning av spirituösa,
som begränsade densamma till minsta möjliga kvantum, samtidigt som det
tillförde staten de inkomster, man rimligen kunde begära på grund av rusdryckernas
karaktär av lyxvara. Motionären angiver sig närmast såsom
anhängare av ett modifierat danskt system.
Det danska systemet bygger helt och hållet på verkan av ett högt pris
på alkoholvarorna. I Danmark uppgår nämligen för närvarande skattesatserna
på brännvin till icke mindre än 15 kronor per liter absolut alkohol
eller 6 kronor per liter 40 procent brännvin. Denna kraftiga skattebelastning
har åstadkommit, att konsumtionen av brännvin minskats i mycket hög
grad. Det är emellertid icke utan vidare klart, att motsvarande åtgärder i
Sverige skulle i samma omfattning verka konsumtionshämmande. Det
danska folkets utpräglade läggning för sparsamhet kan tänkas vara en
väsentlig orsak för det gynnsamma utfallet av den danska lagstiftningen.
Vidare är det tydligt, att den olaga sprittrafiken med ett sådant system
ingalunda elimineras. Snarare torde det väl få antagas, att i och med att
priset å brännvin starkt höjdes, såväl smugglingen som också den olaga
brännvinshanteringen skulle bliva så vinstgivande, att åtskilliga personer
skulle finna med sin fördel förenligt att yrkesmässigt ägna sig åt dylik
hantering i minst lika hög grad som för närvarande. Slutligen ma framhållas
en omständighet, som enligt kontrollstyrelsens mening talar emot att
gå in för åtminstone en mera ensidig tillämpning av hög beskattning. I
Danmark förekomma nämligen icke några andra statliga åtgärder för att
förebygga missbrukares tillgång till spirituösa än den, som ligger i själva
prisförhöjningen. Det svenska systemet har däremot utgått ifrån att det i
främsta rummet gäller för samhället att förhindra, att missbrukare erhålla
spirituösa, och har medlet härtill varit den så kallade individuella kontrollen,
först i andra rummet har man i Sverige genom en måttlig alkoholbeskattning
sökt verka tillbakahållande på konsumtionen över huvud. Enligt
kontrollstyrelsens mening torde erfarenheterna giva vid handen, att den
ficvillningsutskottets betänkande Nr 37.
11
höga beskattningen i Danmark visserligen haft en större konsumtionshämmande
verkan än den svenska restriktionslagstiftningen, men att denna
lagstiftning visat sig hava haft en större förmåga att tillbakatränga de
grövre formerna av missbruk. Det föreligger doek givetvis icke något hinder
för att inom den nuvarande svenska lagstiftningens ram ge större utrymme
åt den danska lagstiftningens grundsatser, därest detta kan finnas av omständigheterna
påkallat.
L de ovan behandlade motionerna föreslås eu revision av rusdrycksförsäljningslagstiftningen,
ehuru motiven för en dylik revision äro väsenligt olika.
Visserligen från andra utgångspunkter än motionärerna finner jämväl kontrollstyrelsen
tidpunkten vara inne för att gällande rusdrycksförsäljningsförordning
göres till föremål för en överarbetning.
Under de sista 20 åren har en kraftig reformströmning gjort sig gällande
på rusdryekshandelns område. De meningsbrytningar, som framträdde i anledning
av den under hösten 1909 anordnade s. k. förbudsomröstningen, gåvo
anledning till krav på vittgående förändringar i avseende på systembolagens
anordningar för främjandet av lagstiftningens syften. Först i Göteborg på
hösten 1912 och sedan i Stockholm från februari 1914 började en individuell
försäljningskontroll att tillämpas; införandet av sagda kontroll drog snart
med sig åtgärder jämväl beträffande utskänkningens anordnande. Då den
år 1911 tillsatta nykterhetskommittén avgav sitt betänkande med förslag
till förordning angående försäljning av rusdrycker i början av år 1914, hade
kommittén sålunda föga praktiska erfarenheter att stödja sig på. Det var
väsentligen nykterhetskommitténs förslag, som, med undantag av bestämmelserna
om det lokala vetot, blev antaget vid 1917 års riksdag och som fortfarande
är gällande lag. Visserligen ha på åtskilliga punkter av förordningen
ändringar och jämkningar vidtagits sedan 1917, men i många avseenden
är den ursprungliga förordningen orubbad; särskilt gäller detta
försälj ningsbestämmelserna.
Såväl under den tid, då striden i riksdagen pågick om förordningens antagande
(1914—1917), som ock sedan förordningen införts, hava en mängd
nya erfarenheter vunnits om de praktiska sidorna av det tillämpade försäljningssystemet.
Kontrollstyrelsen syftar härvid i främsta rummet på vissa
delar av den individuella utminuteringskontrollen och på utskänkningsbestämmelserna.
Åtskilliga regler hava sålunda för främjande av det i 63 §
rusdrycksförsäljningsförordningen avsedda syftet så småningom utbildats och
visat sig gagneliga ur nykterhetssynpunkt. Tidpunkten synes nu vara inne
att underkasta dessa regler en omprövning från olika sidor. Därest det
härvid skulle visa sig, att de äro lämpliga och ändamålsenliga, torde de böra
göras till föremål för kodiflkation.
Men därjämte torde uppmärksamhet böra ägnas åt jämväl andra sidor av
lagstiftningen. Kontrollstyrelsen har redan förut erinrat, att styrelsen till
Kungl. Maj:t gjort framställning om åvägabringande av preciserade direktiv
från statsmakternas sida beträffande slutmålet för avvecklingen av det privatekonomiska
intresset i utskiinkningsrörelsen och beträffande takten i avvecklingsarbetet.
I nu nämnt avseende skulle en överarbetning av förordningen
fylla ett behov. Vidare torde frågan om organisationen av försäljningsorganen
och revisionen av deras förvaltning ävensom om det inbördes
förhållandet mellan dessa organ och kontrollstyrelsen böra, med ledning av
Förslag om
revision av
rusdrycks/ht
säljningsföy
ordningen.
12 Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.
vunna erfarenheter, göras till föremål för överväganden och därav betingade
ändringar i lagstiftningen. Slutligen torde böra erinras, ätt förslag till
ändringar i lagstiftningen gång efter annan ingivits till kontrollstyrelsen.
Med hänsyn till att dessa förslag i allmänhet avsett detaljändringar, har
styrelsen, även om förslagen varit i viss män befogade, icke ansett sig böra
hos Kungl. Maj:t göra framställning om proposition till riksdagen i ämnét.
I ett större sammanhang torde förslagen ifråga förtjäna att upptagas till
beaktande.
På grund av vad sålunda anförts får kontrollstyrelsen tillstyrka, att en
överarbetning av 1917 års rusdrycksförsäljningsförordning med därtill hörande
följdförfattningar åvägabringas.
I förevarande ärendes behandling har byråchefen Thulin deltagit såsom
föredragande. Stockholm den 15 mars 1928.
C. E. SVENSSON.
Eric Bergman.
Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1928.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1928:203 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående revision av rusdrycksförsäljningsförordningen och därmed sammanhängande författningar m. m. s. 5 i texten