Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckta motioner angående revision av rusdrycksförsäljningsförordningen och därmed sammanhängande författningar m. m.

1928-04-27 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1928:37, Betänkande, i anledning av väckta motioner angående revision av rusdrycksförsäljningsförordningen och därmed sammanhängande författningar m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.

i

i\r 37.

Ankom till riksdagens kansli den 27 april 1928 kl. 12 in.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner

angående revision av rusdrycksförsäljningsförordningen och

därmed sammanhängande författningar m. m.

(2:a avd.)

Till bevillningsutskottets behandling hava överlämnats följande sju motioner,

avseende ändringar i förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning

av rusdrycker jämte därmed sammanhängande författningar, nämligen

l:o) de likalydande motionerna nr 156 i första kammaren av herr Nils

Anton Nilsson och nr 268 i andra kammaren av herrar Forssell och Järte,

i vilka hemställts, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla,

att Kungl. Maj:t måtte föranstalta om revision av förordningen den 14

juni 1917 angående försäljning av rusdrycker jämte därmed sammanhörande

författningar samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill denna revision

kan föranleda.»

2:o) motionen nr 348 i andra kammaren av herr Lövgren i Nyborg, däri

hemställts, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ville begära en objektiv

undersökning av de inom de skilda skandinaviska länderna praktiserade

restriktionssystemen i syfte att utröna, om man icke för vårt lands vidkommande

kunde utforma ett system för försäljning av spirituösa, som

samtidigt som det avskaffade den personliga kontrollen och höjde statens

inkomster hölle konsumtionen inom måttliga gränser.»

3:q) de likalydande motionerna nr 106 i första kammaren av herr Bärg

m. fl. och nr 101 i andra kammaren av herr Bengtsson i Norup m. fl., i

vilka hemställts, »att riksdagen måtte antaga följande förslag till

Förordning om ändrad lydelse av 34 § och 45 § 2 mom. i förordningen

den 14 juni 1917 (nr 340) angående försäljning av rusdrycker.

Härigenom förordnas, att 34 § och 45 § 2 mom. i förordningen den 14

juni 1917 angående försäljning av rusdrycker skola i nedan angivna delar

erhålla följande ändrade lydelse:

34 §.

Rusdrycker må icke utminuteras till

1) den, soim icke fyllt 25 år;

2) den — — — efter förd klagan upphävt.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 7 samt. 28 häft. (Nr 37.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.

45 §.

2. Avhämtning —--motbok uppvisas. Avhämtas dryckerna genom

ombud, må såsom sådant ej begagnas person, till vilken veterligen, enligt vad i

34 § under 2)—9) stadgas, rusdrycker ej må utminuteras, ej heller till person,

som icke fyllt 21 år.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1928; dock att den, som

nämnda dag icke fyllt 25 år men innehar motbok, må utan hinder av förordningen

behålla densamma»; samt

4:o) de likalydande motionerna nr 197 i första kammaren av herr Bergman

m. fl. och nr 263 i andra kammaren av herr Ljunggren m. fl., i

vilka hemställts, »att riksdagen måtte för sin del besluta sådan ändring

i gällande bestämmelser angående utminutering till köpare av spritdrycker,

att maximigränsen för sådan utminutering (för närvarande 4 liter per

kalendermånad) i möjligaste mån sänkes.»

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda

yrkandena, får utskottet hänvisa till motionerna.

Utskottet. Gällande förordning angående försäljning av rusdrycker utfärdades den

Återblick. 44 juni 1917 och trädde i kraft den 1 januari 1919. Genom densamma upphävdes

förordningarna den 9 juni 1905 angående försäljning av brännvin

samt angående försäljning av vin och Öl.

Frågan om en reformerad rusdryckslagstiftning förekom redan vid 1914

års riksdag. Sedan nykterhetskommittén den 5 januari 1914 avgivit betänkande

med förslag till bland annat förordning angående försäljning av

rusdrycker, framlade Kungl. Maj:t genom proposition, nr 242, till 1914 års

senare riksdag förslag till förordning angående försäljning av alkoholhaltiga

drycker m. m. Ehuru sistnämnda förslag var uppbyggt på grundval av

nykterhetskommitténs betänkande, företedde förslagen i flera väsentliga

punkter betydande skiljaktigheter, i det att det med propositionen framlagda

innebar betydligt mindre vittgående restriktioner än nykterhetskommitténs.

I motioner vid sistnämnda riksdag framlades nykterhetskommitténs förslag

i huvudsak oförändrat. Vid behandling av frågan stannade kamrarna i

skiljaktiga beslut, varför densamma förföll för samma riksdag.

Jämväl vid 1915 och 1916 års riksdagar, då frågan genom väckta motioner

kom under riksdagens behandling, förföll densamma till följd av att

kamrarna intogo skilda ståndpunkter.

Även vid 1917 års riksdag väcktes åtskilliga motioner i ämnet. De författningsförslag,

som 1917 års bevillningsutskott framlade med sitt betänkande

nr 12, anslöto sig i huvudsak till de på nykterhetskommitténs förslag

byggda motionerna, under det att de med berörda proposition, nr 242,

år 1914 framlagda författningsförslagen med vissa ändringar upptogos i en

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.

reservation. Vid sistnämnda riksdag godkände första kammaren i huvudsak

berörda reservation, medan andra kammaren i allt väsentligt antog de

förslag, som framlades med bevillningsutskottets betänkande. Efter det bevillningsutskottet

framlagt ett sammanjämkningsförslag (memorial nr 32),

bifölls detta av båda kamrarna.

Sedermera hava flera betydelsefulla ändringar vidtagits i rusdrycksförsäljningsförordningen.

Sålunda fattade 1922 års riksdag beslut om begränsning

av detaljhandelsbolagens antal samt om lättnad av förbudet att försända

rusdrycker. Genom särskilda beslut av 1923 års riksdag blev frågan om

partihandel med rusdrycker reglerad samt infördes förbud mot försäljning

inom riket av starköl.

Vid 1923 års riksdag väckte herr Kinmanson inom andra kammaren

motion, nr 44, om skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om revision av

rusdrycksförsäljningsförordningen jämte därmed sammanhörande författningar.

I häröver avgivet betänkande, nr 12, hemställde bevillningsutskottet,

att motionen icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd. Till

motivering för nämnda hemställan anförde bevillningsutskottet i huvudsak

följande:

»Motionären bar inskränkt sig till att söka påvisa, att rusdrycksförsäljningsförordningen

på åtskilliga punkter vore behäftad med oklarheter och

brister. Däremot har han icke uppdragit några allmänna riktlinjer för den

föreslagna revisionen.

Utskottet vill icke bestrida, att nämnda förordning såväl på flera av de

utav motionären vidrörda punkterna som även i andra avseenden företer

brister, vilket förhållande med hänsyn till omständigheterna vid förordningens

tillkomst må anses förklarligt. Det nuvarande försäljningssystemet

bar emellertid utövats endast under jämförelsevis kort tid och under en del

av denna tid bar lagstiftningen på grund av abnorma förhållanden icke

kunnat tillämpas i full utsträckning. Det synes därför utskottet, som om

hittills icke vunnits sådana erfarenheter rörande verkningarna av försäljningsbestämmelserna,

att därav kunna dragas några säkra slutsatser rörande

riktningen för ett kommande reformarbete.»

I anledning av framställningar till Kungl. Maj:t från riksdagens socialdemokratiska

nykterbetsgrupp samt från ledamoten av riksdagens andra

kammare C. O. Johanson bar Kungl. Maj:t genom beslut den 23 september

1926 bemyndigat chefen för finansdepartementet att tillkalla utredningsmän

för att inom nämnda departement biträda vid utredning av frågan om beredande

av inflytande för angränsande kommuner på avgörandet i fråga om

rätt till detaljhandel med rusdrycker ävensom av övriga spörsmål om den

lokala organisationen av rusdrycksförsäljningen samt av vissa speciella frågor

rörande rusdryckslagstiftningen.

Sistnämnda dag har chefen för finansdepartementet tillkallat tre personer

att biträda vid utredning av nämnda frågor. Dessa utredningsmän hava

konstituerat sig under namn av 1926 års rusdryckslagstiftningsberedning.

1926 års rusdryckslagstiftningsberedning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Kontroll
styrelsen.

Utskottets

yttrande.

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.

Utskottet har under ärendets förberedande behandling utverkat Kungl.

Maj:ts befallning till kontrollstyrelsen att till utskottet avgiva yttrande i

anledning av motionerna nr 156 i första kammaren av herr Nils Anton

NilsSon, nr 268 i andra kammaren av herrar Forssell och Järte samt nr 348

i andra kammaren av herr Lövgren i Nyborg; och har kontrollstyrelsen till

följd härav den 15 mars 1928 avgivit yttrande, vilket intagits såsom bilaga

till detta betänkande.

På sätt 1923 års bevillningsutskott anfört är den genom kompromiss

mellan skilda meningar beslutade rusdryckförsäljningsförord ningen behäftad

med brister i flera hänseenden. Ur principiell synpunkt olikartade åskådningar

hava kommit till uttryck i författningen. Förklarligt är därför,

att åtskilliga författningsbestämmelser äro otydliga och lämnat ruin för

olika tolkningar. På flera punkter saknas utformade detaljföreskrifter, särskilt

i fråga om vissa delar av utminuteringen och utskänkningen. Författningen

har därför kompletterats med av kontrollorganen meddelade bestämmelser.

Sålunda har kontrollstyrelsen vid skilda tidpunkter till systembolagen

utfärdat råd och anvisningar angående utminuteringskontrollen samt

föreskrifter rörande överlåtelse av rättighet till utskänkning av rusdrycker.

Under den tid av något mer än nio år, som rusdrycksförsäljningsförordningen

ägt tillämpning, torde tillräcklig erfarenhet hava vunnits rörande

restriktionssystemets allmänna verkningar för att kunna avgöra, efter

vilka linjer en omarbetning av förordningen bör äga rum. Särskilt bör

det med kännedom om den praxis, som bestämts genom de utav kontrollstyrelsen

utfärdade föreskrifterna och direktiven, låta sig göra att genom

bestämmelser i författningen reglera vissa förhållanden, vilka vid förordningens

införande icke blevo föremål för lagstiftning utan lämnades åt

kontrollorganens prövning.

Med hänsyn till det nu anförda har utskottet, i likhet med vad som föreslagits

såväl i de likalydande motionerna, nr 156 i första kammaren ocli nr

268 i andra kammaren, samt i motionen nr 348 i andra kammaren som av

kontrollstyrelsen, ansett rusdrycksförsäljningsförordningen böra göras till föremål

för revision. Den vägledande synpunkten vid en dylik revision bör

enligt utskottets mening vara strävan att vinna sådana bestämmelser,

som i möjligaste mån gagna nykterhetstillståndet i landet och genom

vilkas tillämpning konsumtionen förorsakar minsta möjliga skada och

olägenheter. Därjämte får det anses angeläget, att genom lagstiftningen

dryckesseden, framför allt i dess mera anstötliga former, kommer att

motverkas, utan att sådana ytterligare restriktioner införas, som äro

ägnade att framkalla ett mera allmänt missnöje. Vidare böra sådana i

författningen meddelade eller genom praxis utbildade bestämmelser, som

sakna nykterhetsfrämjande betydelse, men äro ägnade att framkalla

irritation, i möjligaste mån avlägsnas.

Då det icke torde vara möjligt att utan en ingående utredning av före
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 37. 5

liggande spörsmål bedöma, efter vilka närmare riktlinjer de nya bestämmelserna

böra utformas, har utskottet inskränkt sig till att framhålla några

av de frågor, som närmast böra göras till föremål för undersökning.

Till en början torde böra verkställas en utredning rörande det svenska

restriktionssystemets verkningar i nykterhetshänsecnde samt anställas en

jämförelse mellan detta system och i utlandet särskilt i Danmark, Norge

och England prövade system för begränsning av rusdrycksmissbruket. I

den av herr Lövgren i Nyborg väckta motionen har framhållits angelägenheten

av att uppmärksamhet ägnas det danska systemet, enligt vilket en

hög beskattning av spritdrycker införts, i avsikt bland annat att minska

konsumtionen; och även utskottet har ansett önskvärt, att de i Danmark

vunna erfarenheterna ägnas uppmärksamhet.

Utredningen bör omfatta såväl den individuella utminuteringskontrollen

som utskänkningsbestämmelserna. Inom sistnämnda område bör göras till

föremål för undersökning ställningen mellan kontrollstyrelsen och systembolagen,

å ena sidan, samt restauratörerna, å den andra, varvid framför

allt frågan om formen för överlåtelse av rättighet till utskänkning och om

de villkor, som må förknippas med dylik rätt, bör tagas under omprövning.

I samband härmed torde böra övervägas lämpligheten av att införa besvärsrätt

över systembolagens beslut angående överlåtelse av utskänkningsrättigliet.

Såsom kontrollstyrelsen erinrat har styrelsen hos Kungl. Maj:t gjort

framställning om åvägabringande av preciserade direktiv från statsmakternas

sida beträffande slutmålet för avvecklingen av det privatekonomiska

intresset i utskänkningsrörelsen och beträffande takten i avvecklingsarbetet.

Denna betydelsefulla fråga synes lämpligen kunna behandlas i samband med

den allmänna revision av lagstiftningen rörande försäljning av rusdrycker,

vilken utskottet ansett böra företagas.

Vidare torde även frågorna om detaljhandelsbolagens organisation och

deras rätt att driva verksamhet genom dotterbolag samt om revisionen av

dessas förvaltning ävensom rörande det inbördes förhållandet mellan dessa

bolag och kontrollstyrelsen böra göras till föremål för övervägande i detta

sammanhang.

Enär utskottet sålunda ansett den begärda utredningen böra omfatta alla de

frågor, som beröra gällande lagstiftning om försäljning av rusdrycker, och då

följaktligen de motionsvis väckta spörsmålen om höjning av åldersgränsen

för rätt till inköp av rusdrycker vid utminutering samt rörande maximigränsen

för utminutering av spritdrycker ligga inom ramen för denna utredning,

har utskottet saknat anledning att nu taga ställning till dessa

spörsmål.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, i anledning av ej mindre de likalydande

motionerna 1:156 av herr Nils Anton Nilsson och

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.

II: 268 av herrar Forssell och Järte samt motionen II: 348

av herr Lövgren i Nyborg än även de likalydande motionerna

1:106 av herr Bärg m. fl. och II: 101 av herr

Bengtsson i Norup m. fl. samt de jämväl likalydande

motionerna 1:197 av herr Bergman m. fl. och 11:263

av herr Ljunggren m. fl., i skrivelse till Kungl. Maj:t

anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning

angående omläggning av gällande lagstiftning rörande

försäljning av rusdrycker och därvid beakta, vad i detta

betänkande anförts, samt för riksdagen framlägga de

förslag, till vilka utredningen kan giva anledning.

Stockholm den 27 april 1928.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

Närvarande: herrar Johan Nilsson i Kristianstad, Bärg, Bergman, Boman, Björnsson, Leander,

Jönsson i Boa, Hedlund i Östersund, Bengtsson i Kullen, Olsson i Golvvasta,

Nyländer, Björklund, Åström, Andersson i Boda, Östergren, Olsson i Gävle,

Ericson i Boxholm, Ljunggren och Andersson i Katrineholm.

Reservation

av herr Bergman, mot vissa delar av motiveringen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.

7

Bilaga.

Till riksdagens bevillningsutskott.

Genom beslut den 24 februari 1928 har Kungl. Maj:t anbefallt kontrollstyrelsen

att avgiva och senast den 15 mars 1928 till bevillningsutskottet

överlämna ett av utskottet begärt yttrande över dels två likalydande motioner

nämligen nr 156 i första kammaren av herr Nils Anton Nilsson och nr 268

i andra kammaren av herrar Forsell och Järte, dels en inom andra kammaren

väckt motion, nr 348, av herr Lövgren i Nyborg.

I anledning härav får kontrollstyrelsen anföra följande.

I motionerna 1:156 och 11:268 kritiseras den nuvarande rusdryckslagstift- Motionerna

ningen och dess tillämpning ur olika synpunkter. Denna kritik innehåller en- nr i: 156 och

ligt kontrollstyrelsens mening åtskilliga felaktigheter och betydande över- II: 268■

drifter. Den synes icke vara grundad på ett objektivt och lidelsefritt studium

av den nuvarande lagstiftningens förutsättningar, innehåll och tillämpning.

Snarare torde den få anses bygga på populära missuppfattningar av sagda

lagstiftning. Det är naturligt, att en författning, riktande sig mot en sed,

som av gammalt varit vida utbredd över landet och sammanvävts med en

mängd olika intressen, måste på vissa håll framkalla missnöje. Vad som

emellertid förefaller anmärkningsvärt är, att detta missnöje i allmänhet icke

riktats så mycket mot författningen som fastmera mot tillämpningsorganen,

vilka, ehuru de endast fullgöra sin plikt och lojalt söka utvinna det bästa

möjliga inom de av statsmakterna utstakade gränserna, utsatts för anfall

med utgångspunkt från feltolkningar och understundom förvrängningar av

fakta.

Motionärernas grundtanke synes vara, att den gällande lagstiftningen

borde ändras därhän, att gränserna för vederbörande restriktionsorgans verksamhetsområden

närmare fastställdes genom en mera preciserad rusdryckslagstiftning.

Härigenom skulle, enligt motionärernas mening, en bättre

sakernas ordning komma till stånd. Sålunda borde 63 § rusdrycksförsäljningsförordningen

erhålla en tydligare formulering, så att restriktionsmyndigheternas

»ensidiga politik» stäcktes, besvärsinstitut införas och ojäviga

offentliga organ fungera som uppsiktsmyndighet — till dylika organ räkna

motionärerna uppenbarligen icke kontrollstyrelsen.

Kontrollstyrelsen anser jämväl för sin del, att det är av vikt, att kompetensområdet

för de i rusdryckslagstiftningen omnämnda försäljnings- och

uppsiktsorganen klart avgränsas. Det torde emellertid icke vara lämpligt

eller möjligt att draga kompetensgränserna så snävt, att dessa organ berövas

varje rörelsefrihet, när det gäller att förverkliga de syften, för vilka lagstiftningen

har kommit till. Det synes kontrollstyrelsen ligga i sakens natur,

att, om författningen detaljerat angåve tillämpningsorganens uppgifter och

sålunda fullständigt bunde deras rörelsefrihet, en sådan anordning skulle på

ett avgörande sätt försvåra alla strävanden från dessa organs sida till folknykterhetens

höjande. Först därmed skulle man med skäl kunna tala om

en »spritbyråkrati». Det arbete, den utförde, skulle i längden visa sig

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.

onyttigt. Ända sedan 1855 års brännvinslagstiftning tillkom, hava försälj - ningsorganen haft en relativt stor frihet i avseende å fullföljandet av lagstiftningens

syften, och liärutinnan torde ligga en av de väsentligaste anledningarna

till att en ständig anpassning och utveckling kunnat äga rum på

detta område. Göteborgssystemets insatser inom utskänkningen och Stoekholmssystemets

inom utminuteringen hava haft till förutsättning just denna

försäljningsorganens rörelsefrihet.

En lång erfarenhet på det föreyarande området torde ådagalägga, att det

icke är möjligt att förutse de särskilda missförhållanden, som kunna efter

hand framträda. Det är således ej heller möjligt att på förhand bestämma,

huru försäljnings- och uppsiktsorganen lämpligen böra ingripa för att undanröja

eller åtminstone mildra dessa missförhållanden. Det är med hänsyn

härtill naturligt, att lagstiftaren utöver de särskilda regler, som omedelbart

framstå såsom erforderliga vid lagstiftningens genomförande, angiver eu

allmän grundsats, enligt vilken tillämpningen av dessa regler skola ske

och nya icke förutsedda fall regleras. Förefintligheten av ett dylikt allmänt

direktiv är icke någon nyhet i 1917 års förordning. Redan i 1895 års

brännvinsförsäljningsförordning bestämdes i anslutning till vad som alltid

varit syftet för bolagens verksamhet, att bolag skulle hava till ändamål

endast att i sedlighetens intresse ordna och handhava detaljhandeln med

brännvin. På grund av berörda direktiv var det som systembolagen före

den nuvarande lagstiftningens antagande började en reformering av försäljningen

utminuteringsvis genom införande av regler om en individuell försäljningskontroll.

I 1917 års förordning erhöll direktivet från 1895 visserligen

en annan utformning, men den sakliga innebörden torde vara densamma

som i 1895 års förordning. Enligt kontrollstyrelsens mening hade

det icke varit möjligt att med tillämpning enbart av de detaljerade reglerna

i rusdrycksförsäljningsförordningen åstadkomma någon nämnvärd nykterhetseffekt.

För denna hava de ytterligare regler, som utfärdats på grund

av bland annat direktivet i 63 §, varit av avgörande betydelse. I detta

avseende må sålunda framhållas, att, om möjlighet saknats för tillämpningsorganen

att från inköp utminuteringsvis avstänga andra än de i 34 §>

av förordningen omnämnda kategorierna eller att reglera den till motboksinnehavarne

försålda myckenheten, missbruket av rusdrycker knappast skulle

hava företett någon minskning.

Särskilt förhållandena på utskänkningens område, där alltjämt ganska

betydande privatekonomiska intressen förefinnas, synas motionärerna vara

iignade för kritik. Motionärerna anmärka sålunda på att systembolagen

genom att bilda dotterbolag intresserat sig i ett flertal hotell- och restaurantföretag

av s. k. första och andra klass. Motionärerna göra gällande,

att detta förfarande skulle sakna stöd i rusdrycksförsäljningsförordningen,

och att det såväl för staten som för enskilda näringsidkare medfört ingalunda

önskvärda resultat, ävensom att stora ekonomiska risker för det allmänna

skulle föreligga, därest icke systembolagens och deras dotterbolags

hotell- och restaurantaffärer genom lag komme att kontrolleras. I anledning

av vad motionärerna sålunda anfört, anser kontrollstyrelsen det vara

tillräckligt att bringa till erinran, att en av herr Lithander vid 1927 års

riksdag väckt motion (T: 183) behandlade samma ämne och att kontrollstyrelsen

öyer densamma avgav ett utförligt utlåtande. Vederbörande utskott

(första kammarens andra tillfälliga utskott) avstyrkte motionen, och

första kammaren avslog densamma.

Motionärerna göra vidare gällande, att systembolagen och kontrollstyrelsen

s. 9 Kontrollera mot PDF

tiv oiUnhujsut skottets betänkande Nr 37.

9

i olika avseenden missbrukat sin ställning i förhållande till de enskilda

restaurantinnehavarna. Sålunda påstås, att systembolagen i vissa fall i samförstånd

med kontrollstyrelsen hänsynslöst farit fram mot enskild restauratör

och med fullständigt åsidosättande av dennes berättigade ekonomiska intressen

missbrukat en makt, som rusdrycksförsäljningsförordningen ingalunda

avsett att giva. Vidare anföra motionärerna, att det kunnat konstateras

det mest godtyckliga förfarande från kontrollstyrelsens och systembolagens

sida vid bestämmandet av vinstkvantiteterna. De sålunda gjorda

påståendena hava emellertid icke styrkts genom anförande av några exempel,

och kontrollstyrelsen känner icke vad motionärerna med desamma åsyftat.

Vad särskilt frågan om vinstkvantiteterna beträffar har kontrollstyrelsen i

ett till Kung], Maj:t den 8 november 1927 dagtecknat utlåtande föreslagit

en utredning i ämnet. I berörda utlåtande har en utförlig redogörelse för

samtliga hithörande förhållanden lämnats. Såsom av utlåtandet inhämtas,

kunna de regler, som uppställts för begränsningen av det privatekonomiska

intresset inom utskänkningsrörelsen, snarast anses såsom icke tillräckligt

vittgående med hänsyn till de av lagstiftningen angivna direktiven. De

regler, som nu gälla, hava upprepade gånger varit föremål för överväganden

inom kontrollstyrelsen, varvid sakkunskap från olika områden utnyttjats

och. sålunda även representanter för den enskilda restaurantrörelsen

beretts tillfälle att framföra sina synpunkter.

Motionärerna göra också gällande, att det godtyckliga sätt, varpå kontrollstyrelsen

och systembolagen fixerat olika utskänkningsbestämmelser, väckt

berättigat missnöje inom skilda samhällslager och ej varit ägnat att stärka

allmänhetens respekt för restriktiva bestämmelser beträffande utskänkningen.

I fråga om denna punkt i motionärernas kritik må allenast erinras, att

sagda spörsmål vid upprepade tillfällen varit föremål för behandling inom

riksdagen och att eu motion, som gav uttryck åt ungefär samma uppfattningar

Rom de nu föreliggande motionerna, på bevillningsutskottets hemställan

blev av 1921 års riksdag avslagen. Bevillningsutskottet anförde

bland annat såsom motiv för sitt avslagsyrkande, att de av kontrollstyrelsen

utfärdade föreskrifterna i stort sett varit gagneliga för den allmänna folknykterheten.

Motionärerna hava slutligen i samband med en kritik av kontrollstyrelsens

och systembolagens verksamhet i avseende å restriktionsbestämmelsernas

tillämpning och efterlevnad anfört, att systembolagen skulle sakna förmåga

att utöva en . oväldig kontroll och att lagbestämmelserna borde ändras så,

att endast »ojäviga offentliga organ» fungerade såsom uppsiktsmyndighet.

Motionärernas kritik på denna punkt torde väl främst avse utskänkningen

och särskilt restriktionsbestämmelsernas efterlevnad på de enskilda restauranterna.

Kontrollstyrelsen kan för sin del icke finna kritiken härutinnan berättigad,

enär systembolagen sedan flera år tillbaka sökt åstadkomma ett

samarbete med de enskilda restaurantinnehavarna själva i avseende å övervakandet

av restriktionsbestämmelsernas efterlevnad å såväl bolagens som

enskilda rättighetsinneliavares restauranter. Detta samarbete, som givetvis

förutsätter ömsesidigt förtroende från parternas sida, har förverkligats genom

inrättande av kontrolldelegationer, vilka för närvarande finnas på åtskilliga

håll inom landet. Det är mot dessa kontrolldelegationer, som motionärerna

på ett annat ställe i motionen riktat en kritik, därför att de äro kostsamma.

Kontrollstyrelsen håller före, att om »ojäviga offentliga organ» skulle särskilt

inrättas för kontrollen av restriktionsbestämmelsernas efterlevnad, skulle

kostnaderna härför bliva minst lika stora som för de nuvarande kontrollBihang

till riksdagens protokoll 19:!$. 7 samt. 28 häft. (Nr 37.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

Motionen

348.

10 Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.

delegationerna; därjämte skulle otvivelaktigt myeket snart dessa nya »ojäviga

offentliga organ» komma att stämplas såsom jäviga, därest icke deras verksamhet

utföll i den riktning, som en viss part önskade.

I några detaljpunkter av motionen föreligga vissa missförstånd och missuppfattningar,

men saknar kontrollstyrelsen anledning att upptaga dessa till

särskild behandling.

I motionen nr 348 har ifrågasatts, att man skulle verkställa en undersökning

av de olika restriktionssystem, som praktiseras i de skandinaviska

länderna, i syfte att utröna, om man för vårt lands vidkommande kunde

utforma ett system för försäljning av spirituösa, som, samtidigt med att

den personliga kontrollen avskaffades och statens inkomster höjdes, hölle

konsumtionen inom måttliga gränser. Motionären anser, att mycket befogade

anmärkningar kunde resas mot motbokssystemet och motbokskontrollen.

Enligt motionärens mening skulle motboken hava alkoholiserat stora delar

av landet, som tidigare voro tämligen nyktra, och denna process fortginge

alltjämt. Motboken hade vidare, enligt motionärens mening, lagt ett visst

psykiskt tvång på innehavaren att inköpa hela det kvantum, vartill han

vore berättigad, och sålunda åstadkommit en ökning av alkoholkonsumtionen

i stället för minskning. För dem, som saknade motbok, hade ingen annan

väg varit öppen än den olagliga. Denna hade i stor utsträckning tillgripits.

Enligt motionärens mening vore det därför av synnerlig vikt att åstadkomma

sanering av området ifråga och ett system för försäljning av spirituösa,

som begränsade densamma till minsta möjliga kvantum, samtidigt som det

tillförde staten de inkomster, man rimligen kunde begära på grund av rusdryckernas

karaktär av lyxvara. Motionären angiver sig närmast såsom

anhängare av ett modifierat danskt system.

Det danska systemet bygger helt och hållet på verkan av ett högt pris

på alkoholvarorna. I Danmark uppgår nämligen för närvarande skattesatserna

på brännvin till icke mindre än 15 kronor per liter absolut alkohol

eller 6 kronor per liter 40 procent brännvin. Denna kraftiga skattebelastning

har åstadkommit, att konsumtionen av brännvin minskats i mycket hög

grad. Det är emellertid icke utan vidare klart, att motsvarande åtgärder i

Sverige skulle i samma omfattning verka konsumtionshämmande. Det

danska folkets utpräglade läggning för sparsamhet kan tänkas vara en

väsentlig orsak för det gynnsamma utfallet av den danska lagstiftningen.

Vidare är det tydligt, att den olaga sprittrafiken med ett sådant system

ingalunda elimineras. Snarare torde det väl få antagas, att i och med att

priset å brännvin starkt höjdes, såväl smugglingen som också den olaga

brännvinshanteringen skulle bliva så vinstgivande, att åtskilliga personer

skulle finna med sin fördel förenligt att yrkesmässigt ägna sig åt dylik

hantering i minst lika hög grad som för närvarande. Slutligen ma framhållas

en omständighet, som enligt kontrollstyrelsens mening talar emot att

gå in för åtminstone en mera ensidig tillämpning av hög beskattning. I

Danmark förekomma nämligen icke några andra statliga åtgärder för att

förebygga missbrukares tillgång till spirituösa än den, som ligger i själva

prisförhöjningen. Det svenska systemet har däremot utgått ifrån att det i

främsta rummet gäller för samhället att förhindra, att missbrukare erhålla

spirituösa, och har medlet härtill varit den så kallade individuella kontrollen,

först i andra rummet har man i Sverige genom en måttlig alkoholbeskattning

sökt verka tillbakahållande på konsumtionen över huvud. Enligt

kontrollstyrelsens mening torde erfarenheterna giva vid handen, att den

s. 11 Kontrollera mot PDF

ficvillningsutskottets betänkande Nr 37.

11

höga beskattningen i Danmark visserligen haft en större konsumtionshämmande

verkan än den svenska restriktionslagstiftningen, men att denna

lagstiftning visat sig hava haft en större förmåga att tillbakatränga de

grövre formerna av missbruk. Det föreligger doek givetvis icke något hinder

för att inom den nuvarande svenska lagstiftningens ram ge större utrymme

åt den danska lagstiftningens grundsatser, därest detta kan finnas av omständigheterna

påkallat.

L de ovan behandlade motionerna föreslås eu revision av rusdrycksförsäljningslagstiftningen,

ehuru motiven för en dylik revision äro väsenligt olika.

Visserligen från andra utgångspunkter än motionärerna finner jämväl kontrollstyrelsen

tidpunkten vara inne för att gällande rusdrycksförsäljningsförordning

göres till föremål för en överarbetning.

Under de sista 20 åren har en kraftig reformströmning gjort sig gällande

på rusdryekshandelns område. De meningsbrytningar, som framträdde i anledning

av den under hösten 1909 anordnade s. k. förbudsomröstningen, gåvo

anledning till krav på vittgående förändringar i avseende på systembolagens

anordningar för främjandet av lagstiftningens syften. Först i Göteborg på

hösten 1912 och sedan i Stockholm från februari 1914 började en individuell

försäljningskontroll att tillämpas; införandet av sagda kontroll drog snart

med sig åtgärder jämväl beträffande utskänkningens anordnande. Då den

år 1911 tillsatta nykterhetskommittén avgav sitt betänkande med förslag

till förordning angående försäljning av rusdrycker i början av år 1914, hade

kommittén sålunda föga praktiska erfarenheter att stödja sig på. Det var

väsentligen nykterhetskommitténs förslag, som, med undantag av bestämmelserna

om det lokala vetot, blev antaget vid 1917 års riksdag och som fortfarande

är gällande lag. Visserligen ha på åtskilliga punkter av förordningen

ändringar och jämkningar vidtagits sedan 1917, men i många avseenden

är den ursprungliga förordningen orubbad; särskilt gäller detta

försälj ningsbestämmelserna.

Såväl under den tid, då striden i riksdagen pågick om förordningens antagande

(1914—1917), som ock sedan förordningen införts, hava en mängd

nya erfarenheter vunnits om de praktiska sidorna av det tillämpade försäljningssystemet.

Kontrollstyrelsen syftar härvid i främsta rummet på vissa

delar av den individuella utminuteringskontrollen och på utskänkningsbestämmelserna.

Åtskilliga regler hava sålunda för främjande av det i 63 §

rusdrycksförsäljningsförordningen avsedda syftet så småningom utbildats och

visat sig gagneliga ur nykterhetssynpunkt. Tidpunkten synes nu vara inne

att underkasta dessa regler en omprövning från olika sidor. Därest det

härvid skulle visa sig, att de äro lämpliga och ändamålsenliga, torde de böra

göras till föremål för kodiflkation.

Men därjämte torde uppmärksamhet böra ägnas åt jämväl andra sidor av

lagstiftningen. Kontrollstyrelsen har redan förut erinrat, att styrelsen till

Kungl. Maj:t gjort framställning om åvägabringande av preciserade direktiv

från statsmakternas sida beträffande slutmålet för avvecklingen av det privatekonomiska

intresset i utskiinkningsrörelsen och beträffande takten i avvecklingsarbetet.

I nu nämnt avseende skulle en överarbetning av förordningen

fylla ett behov. Vidare torde frågan om organisationen av försäljningsorganen

och revisionen av deras förvaltning ävensom om det inbördes

förhållandet mellan dessa organ och kontrollstyrelsen böra, med ledning av

Förslag om

revision av

rusdrycks/ht

säljningsföy

ordningen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.

vunna erfarenheter, göras till föremål för överväganden och därav betingade

ändringar i lagstiftningen. Slutligen torde böra erinras, ätt förslag till

ändringar i lagstiftningen gång efter annan ingivits till kontrollstyrelsen.

Med hänsyn till att dessa förslag i allmänhet avsett detaljändringar, har

styrelsen, även om förslagen varit i viss män befogade, icke ansett sig böra

hos Kungl. Maj:t göra framställning om proposition till riksdagen i ämnét.

I ett större sammanhang torde förslagen ifråga förtjäna att upptagas till

beaktande.

På grund av vad sålunda anförts får kontrollstyrelsen tillstyrka, att en

överarbetning av 1917 års rusdrycksförsäljningsförordning med därtill hörande

följdförfattningar åvägabringas.

I förevarande ärendes behandling har byråchefen Thulin deltagit såsom

föredragande. Stockholm den 15 mars 1928.

C. E. SVENSSON.

Eric Bergman.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1928.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1928:203 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående revision av rusdrycksförsäljningsförordningen och därmed sammanhängande författningar m. m. s. 5 i texten