Sök i Ratio Lex

Betänkande angående vissa delar av tullbevillningen.

1928-02-21 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1928:6, Betänkande angående vissa delar av tullbevillningen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 6.

1

Nr 6.

Ankom till riksdagens kansli den 21 februari 1928 kl. 3 e. in.

Betänkande angående vissa delar av tullbevillningen.

(l:a avd.)

"lin allmän utredning rörande det gällande tullskyddssystemet liar, på sätt

nedan kommer att närmare omnämnas, nyligen igångsatts. Denna omständighet

har bevillningsutskottet ansett sig böra beakta vid bedömandet

av de förslag i tullskyddsfrågor, som i anledning av väckta motioner föreligga

till utskottets prövning; och det har synts utskottet lämpligt att

sammanföra alla motioner i dylika frågor, i den mån icke med deras behandling

av en eller annan anledning bör anstå, i ett betänkande. Då utskottet

nu går att yttra sig över flertalet av de motioner i tullskyddsfrågor,

som hänvisats till utskottet, upptager utskottet i detta betänkande även

motioner, vilka innehålla förslag i ämnen, som ingått i den tulltekniska

utredning, som kommer att i det följande närmare omtalas. Utskottet har

i fråga om de flesta i betänkandet behandlade motionerna anlitat byråchefen

i generaltullstyrelsen T. Alsén såsom sakkunnig.

Alltsedan tull- och traktatkommittén den 31 januari 1919 tillsattes, har

bevillningsutskottet merendels avstyrkt och riksdagen lämnat utan bifall

förslag, som syftat till ändring i gällande tullskydd. Till motivering för

den sålunda intagna ståndpunkten har utskottet, medan tull- och traktatkommittén

arbetade, hänvisat till den pågående utredningen och, efter det

kommittén den 5 juni 1924 avgivit sitt betänkande angående tullsystemets

verkningar i Sverige före världskriget, åberopat, att prövningen av tullskyddsfrågor

borde anstå till en framtida revision av tulltaxan. I flera

vid 1927 års riksdag avgivna betänkanden har bevillningsutskottet uttryckt

tanken så, att frågorna borde prövas i samband med en allmännare revision

av tulltaxan eller åtminstone i ett sådant sammanhang, att alla för

bedömandet viktiga synpunkter kunde beaktas och konsekvenserna av olika

möjliga lösningar kunde fullt överblickas.

Mot sålunda hävdade meningar har, då fråga varit om förslag till höjning

av gällande tullsatser, oftast stått en av betydande minoriteter företrädd

tullskyddsvänlig uppfattning, vilken tagit sig uttryck i reservationsvis framförda

förslag till tullförhöjningar, åsyftande att upprätthålla tullarna vid

deras ursprungliga realvärde.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 7 samt. 4 haft. (Nr 6.)

Utskottet.

Allmänt.

Återblick.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 6.

I anledning av ett i båda kamrarna motionsvis framfört förslag avlät

1927 års riksdag skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om en tullutredning,

avsedd att utmynna i förslag till sådana ändringar i gällande tulltaxa,

som kunde finnas påkallade ur vissa i riksdagens skrivelse angivna

synpunkter. I sin skrivelse har riksdagen, efter att hava erinrat hur

bevillningsutskottet och riksdagen under senare år ställt sig till uppkommande

förslag om ändringar i gällande tullskydd, framhållit, att de

förutsättningar som rått, då vår nuvarande tulltaxa utformades, på många

punkter ändrats. Vidare har riksdagen framhållit, att riksdagen i många

fall under de senaste åren ställts inför nya tullproblem av näringspolitisk

natur, och ifrågasatt, huruvida den solidaritet i tullsystemet, som hos oss

genomförts, befordrar en rationell lösning av dylika problem. I anslutning

härtill har riksdagen framhållit önskvärdheten av en utredning om de

olika näringarnas nettotullskydd och i sådant hänseende påpekat, att med

vårt tullsystems byggnad varje näring, som åtnjuter tullskydd, jämväl

belastas av andra näringars tullskydd. Särskilt har erinrats, att jordbrukets

målsmän numera icke vore främmande för uppfattningen att jordbruket

såsom näringsgren icke hade något nettotullskydd. Med anknytning

till de motioner, som närmast givit anledning till skrivelsen och i vilka

hävdats, att det i Sverige utbildade tullsystemet gynnade industrien på

jordbrukets bekostnad, har riksdagen vidare anfört, att frågan om förhållandet

mellan jordbrukets och industriens tullskydd borde kunna ingå såsom

ett naturligt led i utredningen.

Genom beslut den 30 december 1927 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen

för handelsdepartementet att tillkalla sakkunniga för verkställande av den

av riksdagen begärda utredningen.

I motiveringen för sin hemställan om bemyndigandet har föredragande

chefen för nämnda departement, efter att hava i korthet omnämnt de direktiv

för utredningen som riksdagen i sin skrivelse angivit, erinrat om de

utredningar av vårt tullsystem, som utförts sedan tillkomsten av vår nuvarande

tulltaxa. Departementschefen har därvid omnämnt det uppdrag att

verkställa en revision av tulltaxan i mera tekniskt avseende, som jämlikt

av Kungl. Maj:t den 23 januari 1925 lämnat bemyndigande meddelats två

sakkunniga personer, samt det betänkande med förslag till förordning med

tulltaxa, som de sakkunniga (1925 års tulltaxerevision) med skrivelse den

12 september 1927 avgivit.

Vidare har departementschefen, under framhållande att utredningen med

nödvändighet komme att bliva tidsödande, förklarat sig utgå ifrån, att utredningens

företagande icke borde föranleda, att förslag om av särskilda

omständigheter påkallade jämkningar eller ändringar i tulltaxan förbleve

oprövade eller oavgjorda i avvaktan på slutförande av utredningsarbetet.

Den 12 januari 1928 har chefen för handelsdepartementet tillkallat sakkunniga

att verkställa den av riksdagen begärda utredningen. Dessa sakkunniga

hava numera konstituerat sig under namn av 1928 års tullkommitté.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 6.

3

Enligt utskottets mening står det i överensstämmelse med det syfte, som

1927 års riksdag med sin begäran om utredning avsåg, om bevillningsutskottet

vid denna riksdag i uppkommande tullskyddsfrågor, där icke särskilda

omständigheter påkalla att jämkningar eller ändringar omedelbart vidtagas,

med hänsyn till den pågående utredningen avhåller sig från att framlägga

positiva förslag. Syftet med riksdagens skrivelse i ämnet torde, på sätt av

den ovan lämnade redogörelsen framgår, hava varit att få utrett, huruvida

enighet skulle kunna vinnas om tullagstiftningens omläggning efter de nya

förutsättningar, som äro givna genom näringslivets och kommunikationsväsendets

utveckling sedan den tid, då tulltaxan kom till. Av en dylik

omläggning torde man hava väntat, bland annat, den följden, att sådan

meningsskiljaktighet, som hittills framträtt vid bedömandet av flertalet

prövade förslag i tullskyddsfrågor, icke skulle behöva i så stor utsträckning

göra sig gällande.

Regeln om tullskyddsfrågors hänskjutande till prövning av 1928 års tullkommitté

bör särskilt gälla förslag, som nära beröras av de synpunkter,

som riksdagen vid angivandet av riktlinjer för utredningen framhållit.

Och alldeles särskilt bör regeln gälla i fråga om sådana förslag, som angå

spörsmålet om avvägningen av tullskyddet för industrien och för jordbruket.

På sätt ovan är omnämnt föreligga även motioner i frågor, som omfattas

av det av 1925 års tulltaxerevision avgivna förslaget. Enligt vad utskottet

erfarit kommer proposition i anledning av sistnämnda förslag icke att avgivas

till denna riksdag. Där vägande skäl tala för omedelbar åtgärd i anledning

av en motion av sålunda angivet slag, har utskottet ansett sig böra

för riksdagen framlägga förslag i ämnet.

I likalydande motioner hava i första kammaren herr Nils Anton Nilsson

m. fl., motionen nr 155, och i andra kammaren herr Lorichs m. fl., motionen

nr 100, hemställt, »att riksdagen behagade besluta följande ändring

av tulltaxan att tillämpas från den 1 april 1928:

Levande djur

Nr 51. Nötkreatur 1 kg. 12 öre.

Kött

Nr 59. andra slag, härunder inbegripna till konserver icke hänförliga

ätbara djurdelar, ej särskilt nämnda, såsom lever, njurar m. m.

1 kg. 21 öre».

Beträffande motiveringen för förslaget får utskottet hänvisa till motionerna.

De nu gällande tullsatserna äro enligt nämnda rubriker för levande nötkreatur

10 kronor för stycke och för kött 7 öre för kilogram. Förslaget

innebär salunda, jämte tullförhöjningar, för nötkreatur en omläggning av

stycketullen till vikttull.

Förslag om höjning av ifrågavarande tullar hava vid flera tillfällen förelagts

riksdagen, senast åren 1923 och 1924.

Utskottett

yttrande.

De särskilda

motionerna.

Motionerna

I: 165 och

11:100.

Historik.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

Motionerna

I: 62 och

II: 346.

Återblick.

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 6.

År 1923 föreslogs dels i de likalydande motionerna nr 55 i första kammaren

av herr Johan Johansson m. fl. och nr 64 i andra kammaren av herr Ryberg

m. fl., att tullsatserna skulle till och med den 31 maj 1924 höjas till 20

kronor per stycke respektive 14 öre per kilogram och dels i en av herr

Lindman m. fl. i andra kammaren väckt motion, nr 121, att tullsatserna

skulle bestämmas till 6 öre per kilogram respektive 12 öre per kilogram.

År 1924 yrkades i de likalydande motionerna nr 77 i första kammaren av

herr Elisson m. fl. och nr 258 i andra kammaren av herr Pettersson i Stäringe

m. fl., att tullen å levande nötkreatur måtte höjas till 10 öre per kilogram

och tullen å kött efter nötkreatur till 20 öre per kilogram.

I enlighet med hemställan av bevillningsutskottets majoritet i utskottets

betänkanden nr 4 år 1923 och nr 13 år 1924 blevo motionerna vid båda riksdagarna

av bägge kamrarna avslagna.

Beträffande de i förevarande motioner berörda tullsatserna, vilka uppenbarligen

jämte spannmålstullarna äro de för jordbruket viktigaste, är det

enligt utskottets mening av särskild vikt, att deras avvägning sker med

stöd av den utredning, som tillkommit närmast med anledning av sådana

tullskyddsanspråk, som göras gällande i dessa motioner. Därvid kan även

frågan, huruvida tullen för levande kreatur bör beräknas efter stycketal

eller efter vikt, i dess helhet upptagas till prövning.

I detta sammanhang vill utskottet erinra, att denna riksdag får tillfälle

att yttra sig i ett med den förevarande tullfrågan nära sammanhängande

spörsmål, nämligen om anordnande av effektiv kontroll vid import av slaktboskap

och kött, i vilket ämne föreligga två till tillfälliga utskott hänvisade

motioner (nr 51 i första kammaren och nr 131 i andra kammaren).

Utskottet kommer med hänsyn till vad ovan anförts att hemställa, att

ifrågavarande motioner om tullförhöjning för nötkreatur och kött icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

I en inom första kammaren väckt motion, nr 62, hava herrar Boberg

och Martin Svensson hemställt, »att riksdagen ville besluta, att tullen å

päron och äpplen må höjas med 20 öre under årets sista fyra manader

varje år».

I motionen nr 346 i andra kammaren hava herrar Gardell i dans och

Laurin hemställt, att »riksdagen ville besluta om importförbud av äpplen,

päron och plommon, med rätt för Kungl. Maj:t att helt eller delvis tillfälligt

upphäva förbudet».

Beträffande motiveringarna för förslagen får utskottet hänvisa till motionerna.

Enligt gällande tulltaxa, rubriken 107, draga såväl färska päron och

äpplen som färska plommon en tull av 10 öre för kilogram.

Beträffande färska päron och äpplen hava under de senare åren åtskilliga

förslag om höjning av nämnda tullsats varit föremål för riksdagens

prövning.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 6. 5

Vid 1921 års riksdag hemställdes sålunda i en inom andra kammaren

väckt motion, nr 105, att riksdagen måtte besluta, att tullsatsen å färska

päron och äpplen under tiden 1 augusti—1 februari skulle utgå med 30

öre för kilogram. Bevillningsutskottet hemställde i avgivet betänkande, nr

23, att motionen icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd, under

det att åtta reservanter inom utskottet framställde yrkande om en tullsats

av 30 öre för kilogram under tiden 1 augusti 1921—1 februari 1922.

Utskottets hemställan bifölls av riksdagens båda kamrar.

Vid 1922 års riksdag föreslogs i de likalydande motionerna nr 53 i första

och nr 133 i andra kammaren, att tullen å färska päron och äpplen skulle

under tiden 1 september—1 januari höjas till 30 öre för kilogram. Bevillningsutskottet

avstyrkte i betänkande nr 19 bifall till motionerna. Tio

reservanter yrkade, att den ifrågasatta högre tullen måtte bestämmas att

utgå under tiden 1 september—31 december 1922. Utskottets hemställan,

att motionerna icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd, bifölls av

båda kamrarna.

Även vid 1923 års riksdag väcktes förslag om höjning av tullsatsen å

färska päron och äpplen. Då hemställdes nämligen om höjning av tullsatsen

till 30 öre för kilogram dels i en inom första kammaren väckt

motion, nr 11, under tiden 1 september—1 mars, dels i de likalydande

motionerna nr 54 i första och nr 119 i andra kammaren under tiden 1

september—1 februari, dels ock i de likalydande motionerna nr 101 i första

och nr 67 i andra kammaren under tiden 1 september 1923—1 januari

1924. I anledning av motionerna tillstyrkte bevillningsutskottet i betänkande

nr 16 ett förslag om en tilläggstull för färska päron och äpplen under

tiden 1 september—31 december 1923 av 20 öre för kilogram. Enligt utskottets

förslag skulle sålunda den sammanlagda tullen å färska päron och

äpplen under sagda tid utgöra 30 öre för kilogram. Av nio reservanter

inom utskottet yrkades, att motionerna icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd. Vid behandlingen av utskottets betänkande stannade kamrarna

i olika beslut, i det att första kammaren biföll utskottets hemställan,

under det att andra kammaren biföll reservationen. Vid gemensam omröstning

beslöt riksdagen i enlighet med andra kammarens mening.

Senast har förslag om höjning av tullsatsen å färska päron och äpplen

varit föremål för riksdagens prövning år 1925, då i de likalydande motionerna

nr 59 i första och nr 88 i andra kammaren hemställdes, att tullsatsen

under tiden 1 september—1 januari skulle höjas med 20 öre eller

till 30 öre för kilogram. Bevillningsutskottet hemställde i betänkande

nr 13, att motionerna icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd, under

det att åtta reservanter inom utskottet framställde yrkande om en tilläggstull

av 20 öre för kilogram under tiden 1 september—31 december 1925.

Den av utskottet gjorda hemställan bifölls av båda kamrarna.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 6.

Utskottets

yttrande.

Motionerna

I: 63 och

II: 173.

1927 års

riksdag.

Utskottets

yttrande.

De två motsatta meningar i frågan om en under vissa månader gällande

förhöjning av tullen å färska päron och äpplen, vilka sålunda tidigare

framträtt inom bevillningsutskottet och riksdagen, hava också nu gjorts

gällande inom utskottet. Även denna fråga har utskottet ansett önskvärt

att få prövad ur de vidare synpunkter, vilka angivits såsom direktiv för

den pågående utredningen.

Då utskottet av sådan anledning nu icke ingår på de skäl, som tala för

eller emot en tullförhöjning, har utskottet ansett sig icke heller hava tillräcklig

anledning att närmare yttra sig om den motion, som avser importförbud.

Utskottet kommer sålunda att beträffande båda de ifrågavarande

motionerna hemställa, att de icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Förslag om höjning av tullen för automobiler, rubriken 1098, har väckts

i de likalydande motionerna nr 63 i första och nr 173 i andra kammaren,

i vilka herrar Johan Bernhard Johansson och Frändén samt herr Hedlund

i Häste m. fl. hemställt, »att riksdagen måtte besluta, att tullen å automobiler

höjes från nuvarande 15 procent till 30 procent av värdet».

I syfte att bereda statsverket ersättning för den ökning av statens bidrag

till vägunderhållet, som automobiltrafiken ansetts påkalla, framlade Kungl.

Maj:t för 1927 års riksdag förslag om viss höjning av automobilskatten.

Samtidigt med den härom avgivna propositionen, nr 173, förelåg till bevillningsutskottets

behandling ett i de likalydande motionerna nr 111 i första

och nr 164 i andra kammaren väckt förslag om höjning av tullen å automobiler.

Ett bifall till sistnämnda förslag, vilket tillkommit i syfte att

stödja den inhemska automobiltillverkningen, beräknades även komma att

föranleda en ökning i tullinkomsten. Av de båda sålunda erbjudna utvägarna

att tillgodose det i propositionen nr 173 avsedda syftet att bereda

statsverket ökade inkomster av automobiltrafiken, valde riksdagen den av

Kungl. Maj:t föreslagna, i det att riksdagen höjde automobilskatten och avslog

motionerna om tullförhöjning. Samtidigt som riksdagen fattade beslut

i sistnämnda hänseende gjorde riksdagen i anledning av propositionen nr

171, vilken avsåg att befrämja uppkomsten inom landet av en industri för

sammansättning av automobiler, sådana ändringar i tulltaxan, berörande

tulltaxans rubrik 1098 1/.,, att alla för en dylik sammansättningsindustri

avsedda delar och tillbehör numera kunna tullbehandlas efter en och samma

rubrik.

Uppenbart är, att geuoin de beslut, 1927 års riksdag sålunda fattat i fråga

om automobilskatten och rubriken 1098''/,, ytterligare skäl mot en höjning

av automobiltullen hava tillkommit utöver dem, som år 1927 voro bestämmande

för riksdagen. Dels är nämligen automobiltrafiken nu föremål för

en avsevärt högre beskattning än då frågan förra året var föremål för prövning

och dels måste en höjning av den för färdiga automobiler gällande

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr (i. 7

tullsatsen numera föra med sin eu ny avvägning av den i rubriken 1098l/Ä

stadgade tullsatsen.

I det sålunda rådande läget har utskottet funnit sig böra, utan att närmare

yttra sig i den genom förevarande motioner framförda frågan, avstyrka

motionärernas förslag, under uttalande att frågan givetvis kommer

att bliva föremål för övervägande under den inom 1928 års tullkommitté

pågående utredningen.

I en inom andra kammaren väckt motion, nr 269, bär herr Lcffler hemställt,

att riksdagen ville med ändring av nu gällande tulltaxa, i vad den

avser tullsatsen för stennötsknappar, höja denna tullsats från nu utgående

80 öre till 2 kronor per kilogram.

Motionären har till stöd för sin hemställan anfört i huvudsak följande.

Importen av stennötsknappar hade år 1925 uppgått till 66,207 kilogram

och år 1926 till 70,166 kilogram. Sveriges enda fabrik för tillverkning av

dylika knappar, vilken grundats år 1924 för att i största möjliga utsträckning

täcka landets behov av nämnda artikel, hade under de gångna åren

av sin verksamhet haft att kämpa med betydande svårigheter. Det hade

emellertid lyckats fabriken att framställa ett fabrikat, som numera vitsordats

såsom förstklassigt. Att trots detta den inhemska fabriken icke varit i

siånd att i någon högre grad uppdriva sin omsättning berodde därpå, att

den nuvarande tullsatsen vore för låg med hänsyn till de utländska konkurrerande

fabrikernas väsentligt lägre arbetskostnader. Vid en höjning

av tullen till 2 kronor för kilogram skulle däremot en väsentligt ökad

produktion kunna förväntas.

Stennötsknappar, vilka tillverkas av frövitan hos nötter av vissa palmarter,

äro i gällande tulltaxa upptagna i rubriken 1309 med en tull av 80

öre för kilogram. Denna tullsats motsvarar, enligt meddelade prisuppgifter

å dylika knappar av vanliga slag samt uppfästade å kartor, 8 å 12 procent

av värdet. Då någon tillverkning av nämnda artikel förr icke funnits

inom landet, hade tullsatsen ursprungligen uteslutande karaktär av finanstull.

I och med tillkomsten av den i motionen omnämnda svenska fabriken

har emellertid inträtt en ändring i detta förhållande.

Då frågan här sålunda gäller tullskydd för en inom landet ny industri,

bör densamma enligt utskottets ovan gjorda allmänna uttalande icke av

riksdagen upptagas till prövning, förrän densamma blivit föremål för utredning

av 1928 års tullkommitté.

Utskottet kommer följaktligen att avstyrka bifall till den förevarande

motionen.

I en inom första kammaren väckt motion, nr 199, har herr Asplund hemställt,

»att riksdagen måtte för sin del besluta, att pimstenstegel, som hittills

ej specificerats i tulltaxan, upptages under den i kapitel X under

rubriken ''Tegel’ förekommande underrubriken 649 ''Murtegel''.»

Motionen

IT: 269.

Utskottets

yttrande.

Motionen

I: 199.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 6.

frågans tull- Tulltaxerubriken 649 under Avd. X, lervaror, upptager tegel: mur-, vanligt,

tekniska^ mnc- ogiaserat (aven poröst), kalksandtegel härunder inbegripet, med en tullsats

av 10 öre för 100 kilogram. I den av generaltullstyrelsen utfärdade varuförteckningen

till gällande tulltaxa meddelas följande anvisning till nämnda

rubrik: »Till rubr. 649 hänföras jämväl av vulkanisk aska eller pimstenssand

(santorin) med kalkmjölk eller cement som bindemedel framställda

tegel (tufftegel, lavategel, pimstenstegel). Dessa tegel äro härdade i luften

(icke brända), gråaktiga till färgen och hava grov, kornig yta.» Vid meddelandet

av denna anvisning har tydligen den uppfattningen gjort sig

gällande, att, då kalksandtegel, ehuru detsamma icke utgör en lervara, upptagits

i rubriken 649 under lervarugruppen, till nämnda rubrik borde hänföras

även det likaledes för murningsändamål avsedda pimstensteglet. Detta slag

av tegel är nämligen icke särskilt nämnt i taxan, ej heller innehåller densamma

någon bestämmelse, som kan anses direkt syfta på en vara av pimstensteglets

beskaffenhet. I detta sammanhang må nämnas, att s. k. pimstensbetong

i plattor av sådan storlek, att de icke kunna betraktas såsom

tegel, och innehållande cement i större mängd än pimstenstegel av den för

tegel vanliga storleken, tullbehandlats enligt rubriken 39: Arbeten av cement,

andra slag, såsom byggnadsmaterial etc. med en tull av 80 öre för 100

kilogram, vilken tullbehandling icke mött invändning från importörernas

sida.

Enligt vad för utskottet blivit upplyst hava representanter för en här i

landet upptagen tillverkning av ett byggnadsmaterial (s. k. gasbetong), som

konkurrerar med det importerade pimstensteglet, hos generaltullstyrelsen

överklagat tullbehandlingen av ett av dem infört, mindre parti pimstenstegel,

under yrkande att detsamma måtte hänföras till ovannämnda tulltaxerubrik

39. Såsom skäl för detta yrkande har anförts bland annat, att

tullen å pimstensteglet på grund av varans lätthet bleve synnerligen låg,

varigenom den inhemska tillverkningen av byggnadsmaterialier, till användningssättet

jämförbara med nämnda tegelsort, komme i en ogynnsam

ställning.

Förevarande motion synes hava tillkommit, i syfte att ovannämnda tullbehandlingspraxis

beträffande pimstenstegel måtte fastslås genom upptagandet

av pimstenstegel i rubriken 649.

utskottets Utskottet delar motionärens uppfattning, att det icke vore önskvärt, om

yttrande. tullbehandlingen av ett material, som i rätt betydande omfattning kommit

till användning inom landet för vissa byggnadsarbeten, efter prövning i

administrativ ordning bleve föremål för en ändring, genom vilken tullsatsen

avsevärt höjdes. Då det icke synes vara tillrådligt, att fortbeståndet

av den nu i fråga om pimstenstegel tillämpade tullbehandlingspraxis äventyras

genom att frågan om varans riktiga tullbehandling dragés under

vederbörande myndigheters prövning, har utskottet ansett sig böra till
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 6.

9

styrka, att i rubriken 649 intages ett tillägg, varigenom pimstenstegel fortfarande

kommer att hänföras till denna rubrik.

Med detta uttalande har utskottet emellertid icke velat intaga ställning

vare sig till frågan om det belopp, till vilket vid en slutlig avvägning av

tullsatserna för olika fabrikat, tullen å pimstenstegel bör upptagas, eller till

spörsmålet om platsen i tulltaxan för ifrågavarande varuslag. Dessa frågor

böra bliva föremål för en allsidig och förutsättningslös prövning av 1928

års tullkommitté.

Utskottet kommer följaktligen att tillstyrka bifall till förevarande motion.

Utskottet övergår nu till motioner, som beröra ämnen, i vilka förslag

föreligger i ovan omnämnda, av 1925 års tulltaxerevision avgivna betänkande.

I motionen nr 265 i andra kammaren har herr Nyländer hemställt, »att

till tulltaxans rubriker 693, 694 och 695 måtte fogas en anmärkning av

följande innehåll: ''Mekanisk tillslutningsanordning tullbehandlas särskilt för

sig enligt vad för huvudbeståndsdel är stadgat’.»

Enligt bestämmelsen i 1 § av tulltaxeunderrättelserna skall vara förtullas

i det skick, vari den inkommer, med iakttagande, där ej i fråga om vissa

varuslag är annorlunda stadgat, att genom mekanisk bearbetning framställd

vara, som är sammansatt av beståndsdelar, hänförliga till taxerubriker med

olika tullsatser, skall förtullas i sin helhet efter huvudbeståndsdelen, varmed

förstås den del, som ger varan dess karaktär (såsom metallvara, glasvara,

trävara o. s. v.). Från denna regel äro vissa undantag stadgade, vilka

emellertid i här förevarande avseende sakna praktisk betydelse. I anslutning

till huvudregeln tullbehandlas för närvarande till rubrikerna 693—695

hänförliga, med mekaniska tillslutningsanordningar försedda flaskor och dylika

artiklar av glas enligt vad för den huvudsakliga beståndsdelen (glaset)

är stadgat.

Motionären föreslår, att till nämnda rubriker skall i form av en anmärkning

fogas en bestämmelse, enligt vilken de å flaskorna anbragta tillslutningsanordningarna

skola tullbehandlas särskilt för sig.

Vad motionären till stöd för sitt förslag anfört torde kunna sammanfattas

sålunda.

Den på gällande bestämmelser grundade tullbehandlingspraxis i fråga om

glasflaskor, försedda med mekaniska tillslutningsanordningar, enligt vilken

praxis varan i dess helhet belägges med den för glaset stadgade tullen, har

medfört den egendomliga och säkerligen icke avsedda konsekvensen, att varan,

införd i sammansatt skick, kommit att draga en avsevärt lägre tull än om

de olika beståndsdelarna tullbehandlas var för sig. Då de svenska glas
-

Motionen

II: 265.

Tulltaxe
underrätte»-
sema.

Motionären.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 6.

1925 års tulltaxerevision.

Utskottets

yttrande.

bruken måste söka avsättning för artiklar, tillverkade av sådan mindre ren

massa, som uppstår såsom bottensats vid smältningen och vilken icke kan

användas för framställning av dyrbarare glasvaror men väl lämpar sig för

tillverkning av billigare glassorter, beträffande vilka styrkan är viktigare

än renheten, komma dessa bruk i förhållande till de utländska konkurrenterna

i missgynnad ställning, i det att de förstnämnda vid införseln av tillslutningsanordningarna,

vilka glasbruken själva icke tillverka, få betala avsevärt

högre tull än som tillämpas, då tillslutningsanordningarna importeras

anbragta å glasflaskorna. Tullen å ifrågavarande glasflaskor utgör nämligen

i regel 2 å 6 öre för kilogram, under det att tillslutningsanordningamas

olika delar äro belagda med följande tullsatser, nämligen huvudbeståndsdelen,

som utgöres av porslin, 30 öre, tätningsringen av gummi 50

öre och den del, som består av galvaniserat järn, 20 öre, allt för kilogram

räknat. Något praktiskt hinder att vid tullbehandling av ifrågavarande

slag av glasflaskor tillämpa olika tullsatser för glaset och tillslutningsanordningen

föreligger icke.

Ovannämnda mindre tillfredsställande förhållande har uppmärksammats

av 1925 års tulltaxerevision, som med avseende härå anfört följande:

»Flaskor av sådan beskaffenhet, som avses i nummer 546 k inkomma

understundom med därå anbragta mekaniska tillslutningsanordningar, så

kallade patentproppar, bestående av porslin och metalltråd samt kautschukspackning.

Enligt nu gällande bestämmelser kan förekomsten av dylika anordningar

å flaskorna icke öva något inflytande å tullbehandlingen. Detta

synes emellertid vara oegentligt, då tillslutningsanordningarna när de inkomma

särskilt för sig, draga väsentligt högre tull än den som gäller vid

rubriken 6931 2, vilken sistnämnda tullsats utgör endast 2 öre för kilogram.

I regel utgår tullen för desamma enligt någon av rubrikerna 672—674 med

30 å 60 öre för kilogram. För att uppnå överensstämmelse mellan den

sammanlagda tullavgiften för de olika delarna och tullen å den sammansatta

varan skulle, enligt vad verkställda beräkningar givit vid handen,

anbringandet av tillslutningsanordning av nämnda beskaffenhet å

flaskorna rätteligen böra föranleda en höjning av tullen å dessa till 5 å 6

öre för kilogram. Med hänsyn härtill har till nummer 547 i förslaget fogats

ett tillägg, varigenom dylika flaskor skulle bliva dit hänförliga.»

Med stöd härav har nämnda revision föreslagit, att med tillslutningsanordningar

försedda flaskor skulle i sin helhet draga en tull av 6 öre för kilogram.

Bevillningsutskottet har i likhet med motionären funnit, att tillämpningen

av den i tulltaxeunderrättelserna intagna bestämmelsen om tullbehandling

av varor, sammansatta av beståndsdelar, som äro underkastade

olika tullsatser, beträffande de ifrågavarande artiklarna leder till ett i tullbeskattningsavseende

oriktigt resultat och att sålunda en undantagsbestämmelse

för dessa artiklar är av behovet påkallad. Då avhjälpandet av denna

oegentlighet icke utan olägenhet kan anstå till en mera omfattande revision

av tulltaxan, har utskottet ansett frågan böra upptagas till omedelbar

prövning.

1 Avser förslagets nummer 54(i.

'' Avser tulltaxans rubrik 693.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande, Nr 6.

11

Beträffande sättet för ändringens genomförande synes den av motionären

föreslagna utvägen leda till ett mera tillfredsställande resultat än tulltaxerevisionens

förslag. Enligt det sistnämnda skulle nämligen det åsyftade

resultatet vinnas endast beträffande tillslutningsanordningar, anbragta å

flaskor, hänförliga till tulltaxerubriken 693, men däremot icke om flaskorna

äro liänförliga till någon* av rubrikerna 694 eller 695, för vilka fall någon

ändring av gällande bestämmelser icke lär hava ifrågasatts i de till tulltaxerevisionen

inkomna yttrandena.

Såsom en fördel med den av motionären anvisade utvägen att lösa frågan

måste även betecknas, att densamma leder till en mera exakt tillämpning

av de för de olika beståndsdelarna — glaset och tillslutningsanordningen —

gällande tullsatserna. Någon nämnvärd olägenhet för tullbehandlingsarbetet

torde ej heller uppstå genom beräkningen av vikten å flaskan och tillslutningsanordningen

var för sig.

Utskottet, som sålunda funnit sig kunna i sak tillstyrka bifall till förevarande

motion, kommer att med avseende å den föreslagna anmärkningens

avfattning ifrågasätta vissa ändringar.

I en inom första kammaren väckt motion, nr 153, har herr Lindgren

hemställt, »att riksdagen ville besluta,

att tullavgiften å brokadskodon skall utgå med tio kronor per kilogram,

samt att sidenliknande skodon och skodon av mönstrat tyg skola tullbehandlas

såsom brokadskodon.»

Ett i sak härmed överensstämmande förslag har framlagts i en av herrar

Andersson i Tungelsta och Söderberg inom andra kammaren väckt motion,

nr 266.

Enligt gällande tulltaxa äro skodon av hel- eller halvsiden, rubriken 212,

belagda med en tull av 9 kronor för kilogram, under det att skodon av

annan vävnad äro hänförliga till rubriken 213 med en tull av 1 krona 50

öre för kilogram. Dessa tullsatser voro gällande redan före den nuvarande

tulltaxans tillkomst. På grund av den föreskrift, som innehålles i anmärkning

1 av de till Avd. VIII A-F i tulltaxan fogade allmänna bestämmelserna

för tullbehandlingen av spånadsvaror, i vilka ingå olika spånadsämnen,

skola till rubriken 212 hänföras skodon av vävnad, i vilken till någon om

ock obetydlig del ingår silke. Till samma rubrik hänföras även skodon av

brokad vävnad, innehållande silke. Skodon av brokadvävnad, som icke innehåller

silke, hänföras däremot till rubriken 213. I tullbehandlingspraxis

förstås med brokadvävnad en vävnad, i vilken ingår spånadsämne, omspunnet

med finare metalltråd (gulddragartråd).

Vid tiden för den gällande tulltaxans tillkomst utgjorde tullsatserna för

helsiden och brokadvävnad, innehållande silke, 6 kronor och för halvsiden

3 kronor, allt för kilogram räknat. Brokadvävnad, icke innehållande silke,

Motiorerna

I: 153 och

II: 366.

Tullsatserna

för siden- och

brokadskodon

samt materialier

därtill.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

12 Bevillningsutskottets betänkande Nr 6.

hänföres enligt nu tillämpad praxis till rubriken 607, vars tullsats vid förstnämnda

tidpunkt utgjorde 9 kronor för kilogram. Att tullen för skodon

av sistnämnda slags vävnad endast utgör 1 krona 50 öre för kilogram torde

bero därpå, att dylik vävnad först på senare tid kommit till användning

inom skoindustrien. Vid de år 1921 genomförda höjningarna av vissa finanstullar

höjdes tullsatserna för ovannämnda, vid tillverkning av vissa finare

damskodon använda materialier till följande belopp, nämligen för helsiden

och brokadvävnad, innehållande silke, 20 kronor, för halvsiden 10 kronor

och för brokadvävnad, icke innehållande silke, 30 kronor, allt för kilogram

räknat.

Under det att beträffande andra artiklar, vid vilkas tillverkning användas

materialier av nyssnämnda slag, en mot tullförhöjningen för materialierna

svarande höjning av tullsatserna för de färdiga artiklarna genomförts,

hava ovannämnda tullsatser å skodon alltjämt bibehållits oförändrade. Detta

förhållande har även uppmärksammats av 1925 års tulltaxerevision, som

för skodon av spånadsvara, innehållande silke eller finare metalltråd, föreslagit

en tull av 10 kronor för kilogram (rubriken 156 i taxeförslaget).

På grund av de år 1921 vidtagna höjningarna av tullsatserna för ifrågavarande

materialier synes en tull av 10 kronor för kilogram för därav

tillverkade skodon vara väl motiverad. Den tullförhöjning, som härigenom

skulle inträda, överensstämmer också med de jämkningar, riksdagen i andra

fall beslutat med anledning av höjda finanstullar för materialier. Vid sådant

förhållande och då med hänsyn till ifrågavarande skodons obestridliga

karaktär av lyxvara icke heller ur konsumentsynpunkt torde vara något

att erinra mot denna tullförhöjning, har utskottet ansett sig böra tillstyrka

bifall till motionärernas förslag, i vad detsamma avser skodon av hel- eller

halvsiden eller av brokadvävnad. Härigenom skulle förslaget, även i vad

det avser skodon av »sidenliknande tyger, vilka blott till en del bestå av

silke eller konstsilke», vinna beaktande. Såsom ovan anförts, äro skodon

av sistnämnda slag nu åsatta en tull av 9 kronor för kilogram enligt rubriken

212.

Andra punkten i motionärernas hemställan avser, att även skodon av sidenliknande

tyger, vilka icke innehålla silke, och skodon av mönstrat tyg skola

tullbehandlas såsom brokadskodon. Till stöd för förslaget i denna del kan

icke åberopas någon tullförhöjning för de i dylika skodon ingående materialierna.

Frågan angående den lämpliga avvägningen av tullsatserna för

sistnämnda slag av skodon, vilken fråga icke behandlats av 1925 års tulltaxerevision,

synes vara en tullskyddsfråga, som enligt vad utskottet ovan

uttalat bör hänvisas till den pågående tullutredningen.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Bevillningsutskottets betänkande Nr 6.

Under åberopande av vad ovan anförts får utskottet hemställa,

1) att de likalydande motionerna 1:155 av herr Nils

Anton Nilsson m. fl. och II: 100 av herr Lorichs m. fl.,

om höjning av tullen å levande nötkreatur samt kött,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

2) att motionen 1:62 av herrar Boberg och Martin

Svensson, om höjning av tullen å päron och äpplen,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

3) att motionen II: 346 av herrar Gardell i Gans och

Laurin, om importförbud beträffande äpplen, päron och

plommon, icke måtte föranleda någon riksdagens.åtgärd;

4) att de likalydande motionerna I: 63 av herrar Johan

Bernhard Johansson och Frändén samt II: 173 av herr

Hedlund i Häste m. fl., om höjning av tullen å automobiler,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

5) att motionen II: 269 av herr Leffler, om höjning av

tullen å stennötsknappar, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd;

6) att riksdagen måtte, i anledning av motionen I: 199

av herr Asplund, besluta,

att rubriken 649 i gällande tulltaxa skall hava följande

ändrade lydelse:

Tegel:

649. mur-, vanligt, oglaserat (även poröst),

kalksand- och pimstenstegel

härunder inbegripet ................ 100 kg. —: 10

7) att riksdagen måtte, i anledning av herr Nyländers

motion II: 265, besluta,

att efter rubriken 695 i gällande tulltaxa skall intagas

en anmärkning av följande lydelse:

Anm. till nr 693 — 695. Mekaniska tillslutningsanordningar,

anbragta å artiklar, hänförliga till någon av

dessa rubriker, tullbehandlas särskilt för sig enligt

vad för huvudbeståndsdelen är stadgat.

Utskottets

hemställan.

8) a) att riksdagen måtte, i anledning av motionerna

1:153 av herr Lindgren samt II: 266 av herrar Anders
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande Nr 6.

son i Tungelsta och Söderberg, i vad desamma avse

tullen å skodon av spånadsvara, innehållande silke eller

finare metalltråd (siden- och brokadskodon), besluta,

att rubriken 212 i gällande tulltaxa skall hava följande

ändrade lydelse:

Skodon:

andra:

212. av spånadsvara, innehållande silke

eller finare metalltråd................ 1 kg. 10: —.

b) att nyssnämnda motioner 1:153 och II: 266, i den

mån desamma icke besvarats genom utskottets hemställan

under punkten a), icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 21 februari 1928.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 6.

15

Närvarande:

vid beslut angående punkterna 1), 2) och 3):

herrar Johan Nilsson i Kristianstad, Bärg, Örne, Bergman, Boman, Björnsson, Leander,

Jönsson i Boa, Johansson i Arkösund, Hedlund i Östersund, Bengtsson i Kullen, Olsson i

Ramsta, Lövgren i Nyborg, Olsson i Golvvasta, Björklund, Åström, Lihtander, Andersson i

Boda, Olsson i Gävle och Henrikson.

vid beslut angående punkten 4):

herrar Johan Nilsson i Kristianstad, Bärg, Örne, Bergman, Boman, Björnsson, Leander,

Jönsson i Boa, Johansson i Arkösund, Hedlund i Östersund, Bengtsson i Kullen, Olsson i

Ramsta, Lövgren i Nyborg, Olsson i Golvvasta, Björklund, Åström, Lithander, Andersson i

Boda, Olsson i Gävle och Johansson i Krogstorp.

vid beslut angående punkten 5):

herrar Johan Nilsson i Kristianstad, Bärg, Örne, Bergman, Boman, Björnsson, Leander,

Jönsson i Boa, Johansson i Arkösund, Hedlund i Östersund, Bengtsson i Kullen, Olsson i

Ramsta, Lövgren i Nyborg, Björklund, Åström, Lithander, Andersson i Boda, Olsson i Gävle,

Nilsson i Hörby och Johansson i Krogstorp.

vid beslut angående punkterna 6), 7) och 8):

herrar Johan Nilsson i Kristianstad, Bärg, Örne, Bergman, Boman, Björnsson, Leander,

Månsson i Furuvik, Jönsson i Boa, Johansson i Arkösund, Hedlund i Östersund, Bengtsson

i Kullen, Olsson i Ramsta, Lövgren i Nyborg, Björklund, Åström, Lithander, Andersson i

Boda, Nilsson i Hörby och Johansson i Krogstorp.

Reservationer

vid punkten 1):

av herr Johan Nilsson i Kristianstad; samt

av herrar Jönsson i Boa, Bengtsson i Kullen, Lithander och Henrikson,

vilka yrkat bifall till motionerna;

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande Nr 6.

vid punkten 2):

av herrar Jönsson i Boa, Bengtsson i Kullen, Lithander och H

vilka yrkat bifall till motionen;

vid punkten 4):

av herr Lithander, som yrkat bifall till motionerna; samt

vid punkten 6):

av herrar Johan Nilsson i Kristianstad, Jönsson i Boa, Bengtsson

Kullen, Lithander och Johansson i Krogstorp.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1928.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.