Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 1 juni 1923

1928-02-28 · 14 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1928:8, Betänkande, i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 1 juni 1923

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 8.

1

3ir 8.

Ankom till riksdagens kansli den titi februari l!l‘28 kl. 1 e. in.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj ds proposition

med förslag till förordning om ändring i vissa

delar av förordningen den 1 juni 1923 (nr 140) angående

tillverkning och beskattning av maltdrycker, in. m. ävensom

i ämnet väckta motioner.

(2:a avd.)

I en den 11 januari 1928 dagtecknad proposition, nr 36, vilken hänvisats

till bevillningsutskottet i vad den avser förslag till förordning om ändring

i vissa delar av förordningen den 1 juni 1923 angående tillverkning och

beskattning av maltdrycker, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma

dag, föreslagit riksdagen, bland annat, att antaga nämnda förslag, som är

av följande lydelse:

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 1 juni 1923

(nr 140) angående tillverkning och beskattning av maltdrycker.

Härigenom förordnas, att 2 §, 3 § 1 inom., 6 § 1 mom., 7 och 9 §§, 15 §

4 mom., 16 § 3 och 4 inom., 24, 31, 33, 35 och 36 §§, 37 § 1 och 2 mom.,

39 §, 41 § 1 mom. samt 46 och 48 §§ i förordningen den 1 juni 1923

angående tillverkning och beskattning av maltdrycker skola, 3 § 1 mom.,

16 § 3 mom., 24, 31 och 36 §§, 37 § 1 inom., 46 och 48 §§ i nedan angivna

delar, erhålla följande ändrade lydelse:

2 *.

1. Maltdrycker indelas i tre klasser.

Första klassen omfattar

a) svagdricka, varmed förstås maltdryck, som ej innehåller mer än eu

och åtta tiondels viktprocent alkohol och som är inbryggd med en stamvört,

vilkens extrakthalt icke överstiger sex procent;

b) maltdricka, varmed förstås maltdryck, som ej innehåller mer än en

Bihang till riksdagens protokoll 7928. 7 sand. (i hd fl. (Nr 8.)

Klassindel
ning.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Lägsta extraktlialt

hos

stamvört.

Definitioner.

Tillverkare

åvilande allmänna

skyldigheter.

Kontroll å

tillverkade

drycker.

Koncession för

vissa bryggerier.

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 8.

och åtta tiondels viktprocent alkohol samt är inbryggd med en stamvört av

en extrakthalt, överstigande sex men icke tio och en halv procent, och som

vid tillverkningen tillika undergått sådan särskild behandling, att alkoholhalten

i drycken icke kan överstiga en och åtta tiondels viktprocent; samt

c) vört, avsedd för bakning.

Andra klassen omfattar sådana till första klassen icke hänförliga maltdrycker,

som ej innehålla mer än tre och två tiondels viktprocent alkohol

och som äro inbryggda med en stamvört, vilkens extrakthalt icke överstiger

tio och en halv procent.

Tredje klassen omfattar alla till första eller andra klassen icke hänförliga

maltdrycker.

2. Maltdryck må ej vid bryggeri tillverkas med stamvört av lägre

extrakthalt än fyra procent.

3 §.

1. I denna förordning förstås med

skattefritt bryggeri varje bryggeri, där, på grund av tillståndsbevis, endast

maltdrycker av första klassen må tillverkas;

skattepliktigt bryggeri---tillverkas; samt

tillverkare — — — utfärdats.

6 %.

1. Tillverkare skall ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som köntrollstyrelsen

för erhållande av en betryggande kontroll över maltskattens

behöriga utgörande samt för denna förordnings tillämpning i övrigt meddelar,

ävensom de anvisningar, som vederbörande kontrolltjänsteman i enlighet

med denna förordning, av Kungl. Maj:t utfärdade bestämmelser eller

kontrollstyrelsens särskilda föreskrifter kan lämna.

7 %.

Kontrollstyrelsen åligger att övervaka, att alkoholhalten och den ursprungliga

extra kthalten hos maltdrycker, som från bryggeri utlämnas i försäljrtirtgsfärdigt

skick eller som i handeln saluhållas, icke överstiga den för vederbörande

klass medgivna, ävensom att samma extrakthalt i dylika drycker icke uhderstiger

fyra procent. Det åligger tillverkare att på anmodan kostnadsfritt tillhandahålla

kontrollstyrelsen eller kontrolltjänsteman erforderligt prov å

vört eller tillverkad maltdryck.

9 §.

I bryggeri, som anlagts eller för tillverkning av andra maltdrycker än

maltdryck av första klassen inrättats efter ingången av juli månad 1917,

må sådan tillverkning ej äga rum, utan att Kungl. Maj:t därtill lämnat

tillstånd. Lag samma vare angående tillverkning av ifrågavarande drycker

i bryggeri, varest sådan verksamhet nedlagts av annan anledning ärt reparation

och ej återupptagits före ingången av juli månad 1917.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 8.

3

15 §.

4. Krossat malt må ej införas i skattepliktigt bryggeri och ej därifrån

utföras. Ej lieller må vört eller maltdryck överföras från skattefritt till

skattepliktigt bryggeri.

16 §.

3. Ingives — — — krossas. Tiiistånds
Oin

återkallelse i vissa fall av tillstånd till maltkrossning stadgas i 17 §

2 inom. och 29 §.

4. Vill tillverkare i skattepliktigt bryggeri tillverka maltdricka, åligger särskilt tilidet

honom att skriftligen söka särskilt tillstånd därtill hos kontrollstyrelsen. S verk,iing av

I ansökningen skola angivas de särskilda anordningar, tillverkaren ämnar maltdricka.

vidtaga i syfte att förhindra, att alkoholhalten i maltdricka, som av honom

tillverkas, kan överstiga en och åtta tiondels viktprocent.

Finner kontrollstyrelsen de angivna anordningarna betryggande, må kontrollstyrelsen

medgiva tillverkaren tillstånd att tillsvidare i bryggeriet tillverka

maltdricka.

Befinnes vid upprepade tillfällen alkoholhalten hos maltdricka, som tillverkats

vid visst bryggeri, överstiga en och åtta tiondels viktprocent, eller är

det eljest uppenbart, att de av tillverkaren vidtagna anordningarna till förhindrande

av alkoholhaltens ökning icke äro betryggande, äger kontrollstyrelsen

återkalla det tillverkaren meddelade tillståndet.

24 §.

För malt---för kilogram.

I intet fall må under den tid, maltkrossning på grund av tillståndsbevis skatteplikt,

må äga rum, skatten för helt kvartal räknat understiga i medeltal åtta 0<''*a^te‘

kronor för helgfritt dygn.

31 $.

Vid skattepliktigt bryggeri må efter varje kvartals utgång restitution av Restitution av

skatt, efter sextiotvå öre för kilogram räknat, åtnjutas för det under nästföregående

kvartal omedelbart till svagdricka eller maltdricka använda till svagdricka

malt, dock icke till högre belopp än att den återstående skatten uppgår till el(1"(.“a’t''

rpipst, det i 24 § andra stycket stadgade medeltal.

Pär med stöd — — — klassen tagits.

Till kontrollstyrelsen — — — återbetalnings verkställande.

33 §.

Frihet från skatt åtnjutes vid bryggeri, där endast maltdryck av första skattefrihet,

klassen må tillverkas.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 8.

Förbud mot

införande och

förvarande av

vissa maltdrycker.

Driftsanmälan.

Särskilt tillstånd

för tillverkning:

av

maltdricka.

Vörtens extrakthalt

vid

jästens till- .

sättande

ni. in.

Förbud mot

användning

av sackarin

m. in.

Kedskap och

biträde vid

kontrollen.

Utdrag ur

bryggjournalen

och bidrag

till kontrollkostnaden.

35 §.

I skattefritt bryggeri med därtill hörande lägenheter må ej införas eller

förvaras annan maltdryck än maltdryck av första klassen.

36 §.

1. Då skattefritt — — — utöva tillverkningen.

2. Tillståndsbevis — — — andra klassen.

3. Angående särskilt tillstånd att i skattefritt bryggeri tillverka maltdricka

gäller vad i 16 § 4 mom. är stadgat beträffande dylik tillverkning

i skattepliktigt bryggeri.

37 §.

1. Vid tillverkning av maltdryck i skattefritt bryggeri må, då jästen

tillsättes, extrakthalten hos vörten icke understiga fyra procent eller överstiga

i fråga om svagdricka sex procent och i fråga om maltdricka tio och

en halv procent.

Åtgärd, varigenom ändring vidtages i den ursprungliga extrakthalten hos

jäsande vört eller färdig maltdryck, må ske allenast i närvaro av tillsyningsmannen,

som i sådant fall äger åtnjuta ersättning av tillverkaren efter särskilt

stadgade grunder. Närmare föreskrifter angående uppsikten i fall, som

nu sagts, meddelas av kontrollstyrelsen.

Beträffande — — — kontrollstyrelsen.

2. I skattefritt bryggeri må vid tillverkningen ej användas sackarin eller

liknande sötämne, och må dylikt ämne ej finnas i bryggeriet eller därtill

hörande lägenheter.

39 §.

Tillverkare i skattefritt bryggeri skall i och för kontrollen utan ersättning

ställa till förfogande redskap och biträde, som erfordras för uppmätning av

vört, maltdryck och kärl samt för undersökning av vörtens extrakthalt,

ävensom två inom riket vederbörligen justerade sackarometrar jämte provcylindrar.

41 *.

1. Före den femtonde dagen i månaden näst efter utgången av varje

kvartal skall tillverkare i skattefritt bryggeri till kontrollstyrelsen avlämna

av vederbörande tillsyningsman bestyrkt utdrag ur bryggjournalen och samtidigt

härmed såsom bidrag till kostnaden för kontroll vid bryggeriet å

statsverkets giroräkning i riksbanken för statskontorets räkning inbetala ett

belopp, motsvarande vid bryggeri, där maltdricka må tillverkas, en krona

men eljest femtio öre för varje helgfritt dygn av den tid, varunder tillståndsbevis

vid bryggeriet under kvartalet varit gällande. Uppgår maltavverkningen

under omförmälda tid i medeltal till mer än sextio kilogram malt för

varje helgfritt dygn, skall tillverkaren dessutom erlägga ett halvt öre för

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 8.

varje kilogram av den myckenhet malt, varmed avverkningen överstiger en

efter sextio kilogram om dygnet beräknad avverkning.

Vidimerad avskrift av kvitterat levereringsreversal skall av tillverkaren

ofördröjligen insändas till kontrollstyrelsen.

46 §.

1. Överstiger — — — femtio kronor.

2. Befinnes — — — femtio kronor.

3. Den, som i skattepliktigt bryggeri utan tillstånd jämlikt 16 § 4 mom.

till avsalu tillverkar maltdricka, straffes med böter från och med tvåhundra

till och med tvåtusen kronor.

48 §.

1. Har i skattefritt bryggeri tillverkats maltdryck, som icke är att hänföra

till första klassen, och äro omständigheterna sådana, att det måste antagas,

att den olovliga tillverkningen skett avsiktligt, straffes tillverkaren

med böter från och med tvåhundra till och med tvåtusen kronor eller med

fängelse i högst ett år.

Föreligga icke dylika omständigheter, men har tillverkaren gjort sig

skyldig till uppenbar vårdslöshet, straffes med böter från och med femtio

till och med femhundra kronor.

2. Överstiger i maltdryck, som tillverkats i skattefritt bryggeri, alkoliolhalten

två viktprocent, eller befinnes, att extrakthalten hos den stamvört,

med vilken drycken är inbryggd, överstigit sex och fyra tiondels procent

utan att drycken undergått sådan särskild behandling, som i 2 § 1 mom.

sägs, eller tio och eu halv procent, då dylik behandling ägt rum, vare tillverkaren,

ändå att de bär ovan i 1 mom. angivna förutsättningarna icke äro

för handen, underkastad ansvar enligt vad i 1 mom. första stycket är stadgat.

3. Befinnes — -— — femtio kronor.

4. Den, som i skattefritt bryggeri utan tillstånd jämlikt 36 § 3 mom.

tillverkar maltdricka, är underkastad ansvar, som här ovan i 3 mom. första

stycket sägs.

5. Den, som dömes till ansvar enligt 1 eller 2 mom., gälde ock, på sätt

i 43 § sägs, den skatt, han undandragit statsverket.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1928.

Beträffande vad föredragande departementschefen vid ärendets föredragning

inför Kungl. Maj:t anfört till motivering för förslaget får utskottet, i

den mån redogörelse ej lämnas här nedan, hänvisa till ovannämnda statsrådsprotokoll.

Ansvar för

olovlig tillverkning

av

vissa maltdrycker

i

skattepliktigt

bryggeri.

Ansvar för

olovlig tillverkning

av

vissa maltdrycker

i

skattefritt

bryggeri.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

Gällande

klassindelning

av maltdrycker.

6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 8.

Till utskottet har jämväl överlämnats en i anledning av nämnda proposition

väckt motion nr 414 inom andra kammaren av herr Forssell, däri

hemställts, »att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts föreliggande proposition

nr 36».

Vidare hava till utskottet överlämnats två likalydande, ävenledes i anledning

av propositionen väckta motioner nr 242 i första kammaren av herr

Georg Dahl och nr 417 i andra kammaren av herr Anderson i Linköping,

i vilka hemställts, »att riksdagen, för den händelse riksdagen skulle i huvudsak

bifalla propositionen nr 36, ville besluta, att 37 § 2 mom. i förordningen

den 1 juni 1923 angående tillverkning och beskattning av maltdrycker skall

erhålla följande lydelse:

37 §.

2. I skattefritt bryggeri må vid tillverkning ej användas sackarin eller

liknande sötämne, och må dylikt ämne ej finnas i bryggeriet eller därtill

hörande lägenheter. Ej heller må för tillverkning av maltdricka användas

andra ämnen än torkat, rostat eller bränt kornmalt, humle, jäst och vatten

samt under de villkor, kontrollstyrelsen föreskriver, sockerkulör.»

Vidkommande de skäl, som anförts till stöd för motionärernas yrkanden,

får utskottet hänvisa till motionerna.

Enligt förordningen den 1 juni 1923 (nr 140) angående tillverkning och

beskattning av maltdrycker indelas maltdryckerna för närvarande i följande

klasser, nämligen:

första klassen, omfattande maltdrycker, som ej innehålla mer än 1.8 viktprocent

alkohol och vilkas stamvörtstyrka icke överstiger 6 procent, ävensom

sådana alkoholfria maltdrycker, vilkas stamvörtstyrka överstiger 6 men

icke 10.5 procent;

andra klassen, omfattande maltdrycker, som icke äro hänförliga till första

klassen och vilka ej innehålla mer än 3.2 viktprocent alkohol samt vilkas

stamvörtstyrka icke överstiger 10.5 procent; samt

tredje klassen, omfattande alla till första eller andra klassen icke hänförliga

maltdrycker.

Frihet från maltskatt åtnjutes allenast för svagdricka, varmed förstås

varje maltdryck, som är hänförlig till första klassen och vars stamvörtstyrka

icke överstiger 6 procent. Belagda med maltskatt äro alltså dels

alkoholfria maltdrycker av första klassen med stamvörtstyrka över 6 procent

men ej över 10.5 procent, dels maltdrycker av andra och tredje klassen.

I försäljningsavseende äro maltdrycker av andra klassen underkastade bestämmelserna

i förordningen den 11 juli 1919 (nr 406) angående försäljning

av pilsnerdricka, under det att maltdryckerna av första klassen intaga en

friare ställning enligt bestämmelserna i förordningen den 8 maj 1925 (nr 119)

angående försäljning av vissa alkoholfria och därmed jämförliga drycker.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilt t i/hiin(/sillsko/let,s betänkande Nr 8.

Maltdrycker av tredje klassen (exportöl) få tillverkas för avsalu allenast

för utförsel ur riket samt för vetenskapligt, medicinskt, farmaceutisk!, tekniskt,

industriellt eller likartat ändamål. Med bortseende från exportölet, som

sålunda är underkastat förbud mot försäljning till allmänheten, samt frän de

helt alkoholfria maltdryckerna av första klassen, vilka förekomma i ytterst

ringa omfattning under namn av maltkraft och dylikt, åtskiljas sålunda de

svagare och de starkare maltdryckerna ej endast av en alkoholgräns utan

även av en extraktgräns på så sätt, att maltdrycker, som innehålla en aldrig

så obetydlig mängd alkohol, men vilkas stamvörtstyrka överstiger 6 procent,

äro underkastade beskattning samt falla under de strängare försäljningsbestämmelser,

som innefattas i förordningen angående försäljning av pilsnerdricka.

Maltdryckernas klassificering genom en kombinerad alkohol- och extraktgräns

leder alltså till att maltdrycker, vilkas alkoholhalt i och för sig icke

påkallar särskilda försäljningsföreskrifter, på grund av sin extrakthalt i

försäljningshänseende jämställas med maltdrycker av högre alkoholhalt. En

maltdryck med en stamvörtstyrka av exempelvis 9 procent tillhör andra

klassen och är med hänsyn till sin tillverkning och försäljning jämställd

med pilsnerdricka, även om alkoholstyrkan ligger under den för svagdricka

härutinnan bestämda gränsen. De nuvarande lagbestämmelserna hava därför

ansetts försvåra avsättningen och konkurrensmöjligheten för extraktrika

maltdrycker med en garanterat låg alkoholhalt. Genom tillkomsten av bestämmelserna

för klassificeringen hava svagdricksbryggerierna satts ur stånd

att fortsätta tillverkningen av maltstarkare drycker, och de skattepliktiga

bryggerierna hava ansett det icke vara lönande att tillverka dylika drycker,

som i försäljningsavseende äro underkastade samma villkor som pilsnerdrickat

eller tidigare ölet.

Bestämmelserna om särskiljandet av maltdryckerna genom den kombine- Frågans tidirade

alkohol- och extraktgränsen hava emellertid tillkommit först efter ett «are^andkraftigt

motstånd från de organiserade nykterhetsvännernas sida. Redan

tidigt hade man insett de konsekvenser, som en extraktgräns komme att

föra med sig beträffande de maltstarkare dryckerna. I reservationer till

det av 1898 års maltdryckskommitté den 23 maj 1900 avlåtna betänkandet

angående revision av då gällande stadganden rörande försäljning av vin och

Öl framhölls sålunda med skärpa, att allenast alkoholhalten borde ligga till

grund för särskiljande av starkare och svagare maltdrycker, varigenom en

friare ställning i försäljningsavseende kunde beredas de extraktrika maltdryckerna.

Liknande synpunkter framkommo även inom 1902 års maltskattekommitté,

som hade att avgiva förslag om lämpligaste sättet för anordnande

av en nlaltdrycksbeskattning. Mf joriteteu inom kommittén tillstyrkte likväl

införande av en köthbinerad alkohol- och extraktgräns, vilket förslag Kungl.

Maj:t även upptog i den för 1903 års riksdag framlagda propositionen an
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

Frågans behandling

vid

1923 års riks
dag.

8 Bevillningsutskottets betänkande Nr 8.

gående förordning om tillverkning och beskattning av maltdrycker. I samband

med frågans behandling i riksdagen framfördes kraven på skattefrihet

för de alkoholsvaga extraktrika maltdryckerna genom en i andra kammaren

väckt motion, undertecknad av 72 ledamöter, vilken dock icke vann riksdagens

bifall.

Efter att hava varit föremål för behandling i samband med det förslag

till ny rusdryckslagstiftning, som år 1914 avgavs av nykterhetskommittén,

upptogs frågan ånyo av 1920 års maltdryckssakkunniga, vilka i sitt den 17

december 1921 avgivna betänkande med förslag till ny förordning angående

tillverkning och beskattning av maltdrycker m. m. föreslogo extraktgränsens

borttagande i försäljningsavseende samt bestämmande allenast av en alkoholgräns,

för maltdrycker av första klassen 2''/i volymprocent och för maltdrycker

av andra klassen 3.6 volymprocent. I tilIverkningsavseende skulle

särskilda extraktgränser fastställas för de då förekommande huvudtyperna

av maltdrycker, nämligen svagdricka, pilsnerdricka och Öl, men däremot

icke för två nya maltdryckstyper, maltdricka, tillhörande första klassen,

samt maltöl, tillhörande andra klassen. För dessa båda slag av maltdrycker

skulle gälla allenast alkohol gränser men däremot icke någon begränsning

av stamvörtstyrkan. Tillverkning av maltdricka och maltöl skulle endast

få äga rum i sådana skattepliktiga bryggerier, som därtill erhållit tillstånd

av kontrollstyrelsen. I dylikt bryggeri skulle maltdrycken underkastas

sådan särskild behandling, att dryckens alkoholhalt icke kunde komma att

överstiga den för vederbörande klass fastställda. För detta ändamål borde

såsom villkor för rätt till dylik tillverkning i första hand uppställas kravet

på en modern pasteuriseringsanläggning i väl fungerande skick, ehuruväl

de sakkunniga förutsatte, att även annat förfaringssätt för alkoholhaltens

begränsning kunde tänkas ifrågakomma.

Kontrollstyrelsen avstyrkte i utlåtande den 17 oktober 1922 de sakkunnigas

förslag och åberopade som skäl mot införande av bestämmelser om tillverkning

av maltdricka och maltöl huvudsakligen, att det icke mötte större

svårigheter att av extraktrika, icke slutförjästa maltdrycker genom tillsättning

av jäst bereda en alkoholstark maltdryck, vilket kunde medföra betydande

olägenheter ur nykterhetssynpunkt.

Genom proposition nr 131 till 1923 års riksdag framlade Kungl. Maj:t

förslag till ny maltdryckstillverkningsförordning, därvid Kungl. Maj:t

lämnade 1920 års m a 1 td r yckssak k un n i gas, förslå g om införande av bestämmelser

rörande tillverkning av maltdricka och maltöl åsido. Föredragande

departementschefen ansåg sig i likhet med kontrollstyrelsen icke kunna

förorda det av de sakkunniga föreslagna systemet att slopa den s. k. extraktgränsen

för att därigenom bereda möjlighet till tillverkning av dessa drycker.

Risken för att dessa drycker skulle missbrukas genom ökning av alkoholhalten,

åstadkommen medelst efterjäsning, kunde nämligen icke lämnas ur

räkningen. Å andra sidan vore det knappast att förvänta, att dylika drycker

opaginerad Kontrollera mot PDF

BevUinin<jsutskottcts betänkande Nr 8. !)

skulle bliva loremål för någon allmännare efterfrågan — utom möjligen

för att sålunda missbrukas.

I likalydande motioner nr 200 i första kammaren och nr 280 i andra

kammaren hemställdes om vissa ändringar i Kungl. Maj:ts förslag. Förutom

bibehållande av den övre alkoholgränsen vid 3.6 volymprocent för

maltdryck av andra klassen påyrkades dels att medgivande måtte lämnas

för tillverkning av maltdrycker, innehållande högst 21 , volymprocent

alkohol men inbryggda med en stamvört, vilkens extrakthalt även kunde

överstiga 0 procent, dels att för tillverkning av sistnämnda slags maltdrycker

(maltdricka) skattefrihet medgåves, dels ock att dylik tillverkningsrätt

tillerkändes varje bryggeri — och således även skattefritt sådant —

som av kontrollstyrelsen prövades vara utrustat med erforderliga tekniska

och andra resurser.

I sitt i anledning av nämnda proposition och motioner avgivna betänkande

nr 38 hemställde bevillningsutskottet, bland annat, att riksdagen måtte i

skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville föranstalta om

utredning, huruvida och under vilka förutsättningar medgivande kunde i

lagstiftningen lämnas att jämväl i för närvarande skattefria bryggerier tillverka

maltdrycker, vilka ägde en högsta extrakthalt, motsvarande den för

maltdrycker av andra klassen fastställda, och en högsta alkoholhalt, lika med

den för maltdrycker av första klassen gällande, och vilka i försäljningshänseende

kunde likställas med maltdrycker av sistnämnda klass, ävensom

för riksdagen framlägga de förslag, som av utredningen framginge.

Till motivering för denna hemställan anförde bevillningsutskottet följande:

Enligt utskottets förmenande talade starka skäl för att möjlighet bereddes

till lättare erhållande av sådana maltstarka men alkoholsvaga drycker, som

i motionerna avsåges. Sant vore visserligen, att redan enligt gällande lagstiftning,

liksom jämlikt den i propositionen föreslagna, tillverkning av dylika

drycker kunde förekomma i de skattepliktiga bryggerierna. Men dessa

drycker bleve hänförliga till klass II och sålunda underkastade strängare

försäljningsbestämmelser än svagdricka, varjämte de blevo föremål för beskattning.

Särskilt den första av dessa båda omständigheter skulle enligt

utskottets mening hava kraftigt bidragit till att konsumtionen i vårt land

av dylika drycker varit endast obetydlig. Emellertid vore det en allmän

önskan bland de organiserade nykterhetsvännerna, att ifrågavarande slags

drycker kunde tillhandahållas under sådana former, att de bleve för dem

tillgängliga. Det vore även ur allmän synpunkt ett tydligt nykterhetsintresse,

att de, som så önskade, ägde tillgång till en maltdryck, mera

välsmakande än det nuvarande svagdrickat, men alkoholsvagare än pilsnerdricka.

Vid tillmötesgående av motionärernas önskemål kunde emellertid

vissa svårigheter uppstå såväl beträffande tillverkningskontrollen som i fråga

om skattesystemet, vilka svårigheter bland annat sammanhängde därmed,

att det av olika skäl icke vore lämpligt eller ens möjligt att inskränka

rätten att tillverka ifrågavarande drycker till de bryggerier, som ägde

tillverka maltdrycker av andra klassen. Kontrollstyrelsen hade ur dylika

Bihang till riksdagens protokoll 192S. 7 sand. (i häft. (Nr S.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 8.

synpunkter uttalat en uppfattning, som utmynnade i ett avstyrkande.

Oaktat det intresse, utskottet hyste för en lösning av frågan, ansåge sig

icke heller utskottet i det läge, vari densamma nu befunne sig, kunna

tillstyrka motionärernas förslag. Enligt utskottets förmenande vore emellertid

frågan av den betydelse, att den borde göras till föremål för grundligare

undersökning än hittills skett. Utskottet ansåge därför, att riksdagen borde

i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning, huruvida och under

vilka förutsättningar medgivande måtte kunna i lagstiftningen lämnas att,

jämväl i för närvarande skattefria bryggerier, tillverka maltdrycker, vilka

ägde en högsta extrakthalt, motsvarande den för maltdrycker av andra

klassen fastställda, och en högsta alkoholhalt, lika med den för maltdrycker

av första klassen gällande, och vilka i försäljningshänseende kunde likställas

med maltdrycker av sistnämnda klass. Under utredningsarbetet borde

tydligen undersökas, icke blott huruvida och under vilka former tillverkningen

av dylika drycker borde göras fri från skatt, utan även huruvida

dryckerna borde få tillverkas vid alla bryggerier eller endast vid sådana,

som erhållit tillstånd till tillverkning därav, och huru under de olika förutsättningarna

erforderlig kontroll skulle med minsta kostnad kunna åvägabringas.

I enlighet med bevillningsutskottets hemställan anhöll riksdagen i skrivelse

den 15 maj 1923, nr 173, att Kungl. Maj:t ville föranstalta om utredning

av frågan.

KontroU•styr

elsen.

Sedan Kungl. Maj:t genom remiss den 21 juni 1924 anbefallt kontrollstyrelsen

att verkställa den utredning, varom riksdagen anhållit, samt inkomma

med det förslag, vartill utredningen kunde föranleda, avgav kontrollstyrelsen

den 3 augusti 1927 utlåtande i ärendet. Med detta utlåtande

avlämnade kontrollstyrelsen förslag till förordning om ändring i vissa delar

i förordningen angående tillverkning och beskattning av maltdrycker, vilket

förslag i huvudsak överensstämmer med det med propositionen framlagda.

Propositionen. Enligt föreliggande proposition hänföres till maltdryck av första klassen,

förutom svagdricka och vört, maltdricka, omfattande sådana maltdrycker,

som ej innehålla mer än 1.8 viktprocent alkohol och äga en högsta

extrakthalt av 10.5 procent samt vid tillverkningen undergått sådan särskild

behandling, att alkoholhalten i drycken icke kan överstiga den för

maltdryck av första klassen fastställda gränsen av 1.8 viktprocent. Härigenom

skulle maltdricka bliva fritt från maltskatt och försäljningen av

detsamma bleve icke underkastad strängare bestämmelser än de för svagdricka

gällande. Tillverkning av maltdricka skulle få äga rum såväl i

skattepliktigt som skattefritt bryggeri, dock först efter särskilt tillstånd av

kontrollstyrelsen. Därest vid upprepade tillfällen alkoholhalten hos maltdricka,

som tillverkats vid visst bryggeri, befunnes överstiga den fastställda

alkoholgränsen eller det eljest vore uppenbart, att de av tillverkaren vid
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr H. 11

tagna anordningarna till förhindrande av alkoholhaltens ökning icke v o it''

betryggande, skulle kontrollstyrelsen äga återkalla det tillverkaren meddelade

tillståndet. Den metod för avbrytande av alkoholbildningen i maltdrickat,

som närmast ansetts böra ifrågakomma, är pastörisering av maltdrycken.

Detta förfarande innebär, att den färdiga buteljerade maltdrycken uppvärmes

till tillräckligt hög temperatur — omkring KO grader — varigenom

jästcellerna dödas och jäsningen sålunda omöjliggöres. För pastörisering

av maltdrycker finnas särskilda apparater, i vilka maltdrycksflaskorna

nedsänkas i vattenbad antingen stående i bryggeriets korgar eller

ock direkt å särskilt anbragt galler. Genom särskilda åtgärder förhindras

korkarna att pressas ur buteljerna under pasteuriseringen. För densamma

beräknas i allmänhet en tid av 3 timmar, varunder maltdrycken uppvärmes

successivt under omkring KO minuter, står under maximaltemperatur i omkring

50 minuter och avkyles under omkring KO minuter. Kostnaderna

vid pasteurisering bestå — förutom för själva pasteuriseringsanläggningen,

som för ett mindre bryggeri torde uppgå till omkring 3,000 kronor — dels

i utgiften för ånga till vattnets uppvärmning, dels i arbetskostnad och dels

i förluster genom kross, varmed är att räkna i jämförelsevis stor omfattning.

Räknat för halvbutelj, torde kostnaden för pasteurisering kunna

uppskattas till omkring 1 V2 öre.

Departementschefen har i sitt ovannämnda yttrande till statsrådsprotokollet

till stöd för förslaget anfört bland annat följande. Särskilt från

nykterhetsintresserat håll hade starka krav gjort sig gällande, att åtgärder

i lagstiftningshänseende måtte vidtagas i syfte att underlätta tillverkning

och försäljning av extraktrika men alkoholsvaga maltdrycker.

Häremot hade anförts att, enligt vad åtskilliga omständigheter gåve vid

handen, dylika drycker icke skulle i särskild grad tilltala allmänhetens

smak och därför sannolikt röna allenast ringa avsättning. Att av denna

anledning lägga hinder i vägen för tillverkning av sådana drycker syntes icke

vara befogat. Av avgörande betydelse för denna fråga syntes vara, huruvida

det vore att förvänta, att olägenheter ur nykterhetssynpunkt kunde uppstå genom

ett tillmötesgående av omförmälda önskemål. Med den av riksdagen angivna

begränsningen, att dessa dryckers stamvörtstyrka icke skulle få överstiga 10.5

procent, samt under förutsättning att vid tillverkningen användes en effektiv

metod till förhindrande av att alkoholhalten hos drycken överstege den för

maltdrycker av första klassen fastställda gränsen, syntes några olägenheter av

antydd art icke vara att befara. I sistnämnda avseende linge utredningen anses

giva vid handen, att en på nöjaktigt sätt verkställd pasteurisering av maltdrycken

vore en tillräckligt betryggande metod för avbrytande av alkoholbildningen

i maltdrycken. Under sådana förhållanden ansåge departementschefen,

lika med kontrollstyrelsen, att förefintliga hinder i lagstiftningen

för en mera allmän tillverkning och försäljning av alkoholsvaga extraktrika

maltdrycker borde undanröjas, och biträdde han alltså styrelsens för
-

Departemenls
chefen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande Nr 8.

Utskottets

yttrande.

slag i denna del. Andra metoder för jäsningens avbrytande i maltdrycken

än pasteuriseringsförfarandet hade tidigare såsom otillfredsställande ansetts

böra lämnas ur räkningen. Då det emellertid vore möjligt, att framdeles

nya tillförlitliga metoder kunde uppkomma, ansåge departementschefen i

likhet med kontrollstyrelsen, att tillverkningen icke i själva förordningen

uttryckligen borde göras beroende av att pasteuriseringsmetoden användes,

utan att det borde få ankomma på kontrollstyrelsen att för varje bryggeri

pröva, huruvida de av tillverkaren avsedda metoderna för förhindrande av

alkoholgränsens överskridande kunde anses betryggande.

Vidare ansåge departementschefen i likhet med kontrollstyrelsen, att frihet

från maltskatt för dessa maltdrycker vore erforderlig, därest de överhuvud

skulle kunna erhålla en mera allmän avsättning. Att så vore förhållandet

framginge redan därav, att om maltskatt skulle uttagas, dessa drycker skulle

draga en högre tillverkningskostnad och därmed också betinga högre försäljningspris

än maltdrycker av andra klassen. Ur fiskalisk synpunkt skulle

en dylik skattebefrielse i varje fall icke äga nämnvärd betydelse.

Utskottet delar den av 1923 års bevillningssutskott och riksdag uttalade

uppfattningen, att starka skäl tala för att möjlighet beredes till lättare erhållande

av en maltstark men alkoholsvag maltdryck. Såsom det väsentliga

hindret för att i beskattnings- och försäljningshänseende jämställa en dylik

dryck med svagdricka har framhållits den möjlighet till efterjäsning, som

skulle föreligga i fråga om icke slutförjästa drycker av hög extrakthalt

och som kunde medföra olägenheter ur nykterhetssynpunkt. I den av herr

Forssell väckta motionen har uppgivits, att det icke funnes någon säkerhet

för att icke alkoholhalten i maltdrickat skulle kunna höjas till dubbelt

och flerdubbelt mot den för maltdrycker av andra klassen medgivna. Fn

med tillräcklig omsorg utförd pasteurisering torde emellertid för maltdrickats

vidkommande innebära en betryggande anordning för jäsningens avbrytande,

så att icke alkoholhalten stegras över den för svagdricka bestämda

gränsen. Med den begränsning av stam vörtstyrkan, som i propositionen

föreslagits, torde, även om efterjäsning skulle tänkas kunna förekomma,

dryckens alkoholhalt därigenom icke kunna uppbringas över den för maltdryck

av andra klassen fastställda alkoholgränsen. Härutinnan har kontrollstyrelsen

i sitt ovannämnda utlåtande anfört, att den alkoholhalt,

som medelst efterjäsning av en pasteuriserad maltdryck av 10.5 procent

stamvörtstyrka kunde ernås i drycken, knappast skulle uppgå till 3 viktprocent

och i varje fall icke överstiga 3.2 viktprocent — vilken alkoholhalt

i allmänhet motsvarar nyssnämnda stamvörtstyrka — ävensom att den

dryck, som därvid erhölles, med säkerhet icke bleve särskilt smaklig. Utvägen

att genom efterjäsning av maltdricka bereda sig tillgång till en

dryck, som icke vore alkoholstarkare än den i allmänna marknaden tillgängliga

maltdrycken av andra klassen, synes därför icke böra tillmätas

betydelse ur nykterhetssynpunkt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

liv ed l ni n </s a t skot te fn betänkande Nr 8.

ia

1 de av herrar Georg Dahl och Anderson i Linköping väckta motionerna

liar uppgivits att, därest maltet vid mäskberedningen till någon del ersattes

med socker, extrakten skulle komma att innehålla lägre kvantitet ojäsbar

extrakt men högre kvantitet lättförjäsbart socker, vilket vid efterjäsning

skulle kunna medföra, att alkoholhalten uppbringades avsevärt över 3.2 viktprocent.

Enligt ett för utskottet tillgängligt, av förste byråingenjören i kontrollstyrelsen,

överingenjören E. J. Envall avgivet yttrande skulle användning av socker i

de skattefria bryggerierna hittills förekommit i allenast måttlig omfattning och

i allmänhet icke överstigit 10 procent av maltmängden, och anledning funnes

icke till antagande, att] tillverkare i skattefritt bryggeri, sedan tillstånd

medgivits att tillverka maltdricka, skulle övergå att i ökad omfattning använda

socker. Enligt överingenjören Envalls mening vore det tvärtom

naturligt och med tillverkarens intresse förenligt, att denne vid tillverkning

av maltdricka inskränkte användningen av det i jämförelse med maltet

dyrare sockret, eftersom det i den pasteuriserade maltdrycken icke bortjästa

extraktet i sig självt förlänade drycken eu sötaktig smak, som komine att

göra användning av socker mindre behövlig. Även om socker tillsattes i

så stor mängd som 10 procent av maltmängden, skulle alkoholstyrkan genom

efterjäsning icke kunna uppdrivas till mer än obetydligt över den för maltdryck

av andra klassen medgivna. Under sådana förhållanden och särskilt

med utgångspunkt från det oeftergivliga villkoret, att maltdricka skulle i

bryggeriet underkastas särskild åtgärd för jäsningens avbrytande, ansåge

överingenjören Envall det icke rimligen kunna göras gällande, att den för

de skattefria bryggerierna lämnade möjligheten att vid tillverkningen använda

socker eller sirap skulle kunna innebära någon olägenhet ur nykterhetssynpunkt

eller eljest annat än i rena undantagsfall, som saknade praktisk betydelse,

kunna medföra ett överskridande av den för maltdryck av andra

klassen bestämda högsta alkoholhalten. Härtill komme, att det ur kontrollsynpunkt

skulle möta högst avsevärda svårigheter att anordna eu tillförlitlig

kontroll över att socker eller sirap, som fortfarande skulle få användas

vid tillverkning av svagdricka, icke tillsattes vid tillverkning av maltdricka.

På nu anförda skäl har utskottet saknat anledning biträda sistnämnda

motionärers yrkande om förbud mot användning i skattefritt bryggeri av

socker och sirap vid tillverkning av maltdricka. Det torde vidare böra

framhållas att, därest tillverkare, i avsikt att möjliggöra alkoholhaltens uppbringande

vid efterjäsning, använder socker eller sirap i större myckenhet än

som för tillverkningens behöriga bedrivande är erforderligt, han uppenbarligen

riskerar att kontrollstyrelsen återkallar honom lämnat tillstånd att

tillverka maltdricka.

På grund av vad sålunda anförts och då propositionen icke heller i övrigt

lämnat utskottet anledning till erinran, får utskottet hemställa,

Bihan g till riksdagens protokoll 1928. 7 sand. 6 haft. (Nr 8.) 3

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Bevillningsutskottets betänkande Nr 8.

att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

proposition nr 36, i vad densamma hänvisats

till bevillningsutskottet, samt med avslag å motionerna

I: 242 av herr Georg Dahl, II: 414 av herr Forssell och

II: 417 av herr Anderson i Linköping, antaga ovan införda

förslag till förordning om ändring i vissa delar

av förordningen den 1 juni 1923 (nr 140) angående tillverkning

och beskattning av maltdrycker.

Stockholm den 28 februari 1928.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

Närvarande: herrar Johan Nilsson i Kristianstad, Bärg, Örne, Bergman, Boman, K. Oscar

Ericson i Oberga, Björnsson, Leander, Månsson i Furuvik, Jönsson i Boa,

Johansson i Arkösund, Bengtsson i Kullen, Olsson i Golvvasta, Nyländer, Wahlmark,

Lithander, Olsson i Gävle, Ericson i Boxholm, Ljunggren och Andersson

i Katrineholm.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1928.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1928:48 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 1 juni 1923 a1 i texten