Betänkande, i anledning av väckt motion om åvägabringande av utredning och förslag rörande viss omläggning av maltdrycksbeskattningen.
1928-02-28 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1928:9, Betänkande, i anledning av väckt motion om åvägabringande av utredning och förslag rörande viss omläggning av maltdrycksbeskattningen.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande Nr 9.
!
Nr 1).
Ankom till riksdagens kansli den ‘28 februari 1928 kl. 1 e. in.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om
åvägabringande av utredning och förslag rörande viss omläggning
av maltdrycksbeskattningen.
(2:a avd.)
I en inom första kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad
motion, nr 198, har herr Bergman hemställt, »att riksdagen måtte hos
Kungl. Majrt hemställa, det Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning
angående sådan omläggning av maltdrycksbeskattningen, att, såvitt möjligt,
dryckernas alkoholhalt lägges till grund för beskattningen och att i
varje fall en väsentligt höjd skatt åsättes tillverkningen av maltdrycker
av klass II än den som för närvarande är densamma ålagd, medan för
maltdrycker av klass I ingen skärpning av nuvarande villkor i skattehänseende
må äga rum; ävensom att Kungl. Maj:t ville för riksdagen
framlägga det resultat, vartill denna utredning leder, och de förslag, som
därav kunna föranledas».
Beträffande motiveringen för detta förslag får utskottet hänvisa till
motionen.
Enligt 24 § i förordningen den 1 juni 1923 (nr 140) angående tillverkning
och beskattning av maltdrycker skall för malt, som i skattepliktigt
bryggeri användes vid tillverkning av maltdryck, skatt erläggas med 65
öre per kilogram för de första under tillverkningsåret avverkade 100,000
kilogrammen malt, med 70 öre per kilogram för nästa 100,000 kilogram
och med 75 öre per kilogram för allt övrigt malt. För malt, som använts
för tillverkning av svagdricka, äger restitution av skatt rum. Sådan
restitution av skatt kan även äga rum för malt, som beräknas hava
åtgått för tillverkning av maltdrycker, vilka exporteras. Därjämte kan
skatt eftergivas, då uppvägt malt eller därav beredd produkt blivit skadad.
Genom 1923 års tillverkningsförordning skärptes avsevärt skattesatserna,
som tidigare utgjorde respektive 17, 20 och 23 öre per kilogram för samma
skatteklasser som nyss angivits. I samband härmed infördes förbud mot
införsel till och försäljning inom riket, utom för viss angiven användning,
av till tredje klassen hänförlig maltdryck (exportöl).
Bihan g till riksdagens protokoll 192S. 7 samt. 7 hd fl. (Nr 9.)
Utskottet.
Gällande
system för
beskattning av
maltdrycker.
1
2
Bevillningsutskottets betänkande Nr 9.
Maltdryckssakkunniga
och kontrollstyrelsen.
Maltdrycksbeskattningen är sålunda baserad på s. k. råmaterialbeskattning.
Frågan om övergång till beskattning av den färdiga produkten
har tidigare varit föremål för utredning. Så ingick i det uppdrag,
som lämnades de enligt Kungl. Maj:ts beslut den 15 oktober 1920 tillkallade
maltdryckssakkunniga, att undersöka, huruvida icke skillnaden
mellan de olika maltdryckerna kunde fastställas enbart efter en alkoholgräns.
Vidare lämnade Kungl. Maj:t år 1922 kontrollstyrelsen uppdrag
att bland annat undersöka frågan om maltdrycksbeskattningens
omläggning från råmaterialbeskattning till produktbeskattning. Såväl de
sakkunniga som kontrollstyrelsen stannade vid att avstyrka dylik övergång.
Kontrollstyrelsen ansåg dock, att skäl talade till förmån för produktbeskattning.
Efter att hava erinrat om att dylikt system tillämpas
i Danmark och Norge och där visat sig lämna synnerligen goda resultat,
anförde kontrollstyrelsen i denna del följande. Den nuvarande skatteformen
vore principiellt otillfredsställande. Då samma myckenhet malt,
beroende på olika tillverkningsmetoder och olika beskaffenhet av maltet,
kunde lämna olika stort utbyte av färdig produkt, drabbades nämligen de
färdiga produkterna olika starkt i olika bryggerier. En skatt på den
färdiga produkten vore sålunda otvivelaktigt en långt riktigare och rättvisare
beskattningsform. Om skatten lades på den färdiga maltdrycken,
kunde man vidare i större eller mindre grad lägga alkoholhalten hos maltdryckerna
till grund för beskattningen och sålunda genom beskattning
bidraga till inskränkning i användningen av de starkare maltdryckerna.
De farhågor i skattetekniskt avseende, som vid frågans tidigare behandling
uttalats beträffande produktbeskattningen, hade, efter vad det visat
sig i Danmark och Norge, icke varit hefogade. Det vore emellertid sannolikt,
att med hänsyn till det större antalet bryggerier i Sverige ett produktbeskattningssystem
här skulle möta något större svårigheter än i
nämnda länder. Härtill komme, att, därest kontrollen över det nuvarande
skattesystemet reformerades, densamma skulle komma att ställa sig billigare
än det kontrollsystem, som bleve erforderligt vid produktbeskattning.
Kontrollstyrelsen sammanfattar därefter sin mening i frågan på
följande sätt:
»Vid ett objektivt vägande av de olika skattesystemen mot varandra torde
det visa sig, att produktskattesystemet är principiellt överlägset maltskattesystemet,
men att sistnämnda system i avseende på kontrollkostnaderna kan
göras billigare än det förstnämnda systemet, ävensom att de rent mekaniska
kontrollanordningar, som maltskattesystemet innebär, mera lämpa sig för den
i allmänhet mindre bryggerirörelse, som finnes i Sverige. Det föreligger ej
heller samma motiv för genomförandet av en produktskatt i Sverige som i
andra länder, där starkare maltdrycker tillverkas och där produktskatten
använts såsom ett av medlen att tillbakahålla starkölsförbrukningen. Då styrelsen
utgår från att förbudet mot starkare maltdryckers tillhandahållande
kommer att upprätthållas, samt i övrigt icke några andra omständigheter
föreligga, som särskilt motivera tillämpning av ett produktskattesystem, har
Bevillningsutskottets betänkande Nr 9. 3
styrelsen icke ansett tillräckliga skäl finnas för övergång till ett sådant
system från det nuvarande skattesystemet, som praktiskt fungerat tillfredsställande
och som med hänsyn till effektiviteten kan jämställas med produktskattesystemet.
»
Med en till 1923 års riksdag avgiven proposition, nr 131, framlade Kungl.
Maj:t det förslag till förändrad lagstiftning rörande tillverkning och beskattning
av maltdrycker m. m., som bland annat ledde till antagande av
ovannämnda maltdryckstillverkningsförordning. Förslaget innehar, förutom
höjning av maltskatten och förbud mot försäljning av s. k. starköl, jämväl
omläggning av kontrollen över maltdrycksbeskattningen i kostnadsbesparande
syfte. Föredragande departementschefen anförde därvid, att han
ansåge tillräckliga skäl saknas att frångå ett redan fungerande skattesystem,
vilket hunnit bliva väl inarbetat och ingått i tillverkarnas medvetande.
Till en början vill utskottet erinra därom, att Kungl. Maj:t i proposition
nr 36 till årets riksdag föreslagit vissa ändringar i maltdryckstillverkningsförordningen,
innebärande huvudsakligen att till maltdryck av första klassen
skall hänföras jämväl maltdricka. Med maltdricka förstås sådan maltdryck,
som ej innehåller mer än 1.8 viktprocent alkohol och äger en
högsta extrakthalt av 10.5 procent samt vid tillverkningen undergått sådan
särskild behandling, att alkoholhalten i drycken icke kan överstiga den
för maltdryck av första klassen fastställda gränsen av 1.8 viktprocent.
I sitt denna dag avgivna betänkande nr 8 har bevillningsutskottet hemställt,
att riksdagen måtte bifalla sistnämnda proposition. Därest riksdagen
antager det med propositionen framlagda förslaget, skulle maltdricka bliva
fritt från skatt i likhet med svagdricka och få tillverkas jämväl i skattefritt
bryggeri. Praktiskt taget skulle därför framdeles inga andra skattepliktiga
maltdrycker än sådana med en alkoholstyrka överstigande 1.8 men
icke 3.2 viktprocent komma att tillverkas för försäljning inom landet.
Det vill därför synas, som om de skäl, vilka efter vad ovan nämnts
ansetts tala till förmån för skattens utmätande direkt efter den färdiga
dryckens alkoholhalt, numera forlorat i betydelse. Fördelarna med ett dylikt
beskattningssystem göra sig egentligen gällande i länder, där relativt
alkoholstarka maltdrycker med växlande alkoholhalt få tillverkas och försäljas
eller där maltstarka men alkoholsvaga drycker äro underkastade beskattning.
Medan sålunda fördelarna med en övergång till produktbeskattningssystemet
för vårt lands vidkommande skulle vara ringa, komme de
därmed förenade olägenheterna att kvarstå. Utskottet vill härutinnan särskilt
framhålla den lätthet gällande skattesystem erbjuder att anordna ett
effektivt och billigt kontrollsystem.
Motionären synes främst hava åsyftat ett ytterligare gynnande av de
alkoholsvaga dryckerna i konkurrensen med de skattepliktiga genom höjande
av skatten å sistnämnda drycker. Såsom utskottet redan framhållit innebar
den år 1923 beslutade maltdryckslagstiftningen, som trädde i tillämpning
1923 ära
fbralay.
Utskottets
yttrande.
4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 9.
från och med tillverkningsåret 1923—1924, en mycket betydande skärpning
i skatten. Enligt för utskottet tillgängliga uppgifter har konsumtionen
av svagdricka, som under tillverkningsåret 1922—1923 utgjorde 66.4 miljoner
liter och under tillverkningsåret 1923—1924 steg till 76.3 miljoner
liter, under tillverkningsåret 1926—1927 utgjort 103.8 miljoner liter samt
förbrukningen av skattepliktiga maltdrycker, som under tillverkningsåret
1922—1923 utgjorde 137.7 miljoner liter och under tillverkningsåret 1923
—1924 sjönk till 135.3 miljoner liter, under tillverkningsåret 1926_1927
utgjort 151.2 miljoner liter. Medan sålunda, efter det skattehöjningen inträtt,
svagdrickskonsumtionen ökats med 56.3 procent, har konsumtionsökningen
av skattepliktiga maltdrycker inskränkt sig till 9.8 procent.
Denna för svagdrickat gynnsamma utveckling synes utvisa, att för närvarande
någon skatteökning icke är erforderlig för att stödja denna dryck
i konkurrensen med pilsnerdricka. Vad angår maltdrickat, skulle enligt
vad kontrollstyrelsen beräknat (se kontrollstyrelsens utlåtande angående
tillverkning av alkoholsvaga, extraktrika maltdrycker, fogat vid Kungl.
Maj:ts ovannämnda proposition nr 36 sid. 25) detsamma kunna tillhandahållas
till omkring 2 öre lägre pris per flaska om 73 liter än pilsnerdricka.
Åven om det skulle anses önskvärt, att för befrämjande av maltdrickats
avsättning denna prisskillnad ökades genom skärpt beskattning
av skattepliktiga maltdrycker, bör enligt utskottets mening med sådana
åtgärder anstå till dess erfarenhet vunnits rörande möjligheterna att framställa
en maltstark men alkoholsvag dryck av beskaffenhet att tillfredsställa
en mera allmän smakriktning.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motion 1:198 av herr Bergman, om
åvägabringande av utredning och förslag rörande viss
omläggning av maltdrycksheskattningen, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 28 februari 1928.
På bevillningsutskottets vägnar:
JOH. NILSSON.
Närvarande: se under betänkandet nr 8.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande Nr .9.
I)
Reservationer:
av herrar Bergman, Leander och Ljunggren, vilka ansett, att sista
meningen i utskottets motivering, börjande med orden »Även om», bort
utgå och ersättas med en mening av följande lydelse:
»Denna prisskillnad är uppenbarligen alltför obetydlig för att stimulera
konkurrensen. Tanken att genom höjd beskattning av den alkoholstarkare
maltdrycken skapa bättre avsättningsmöjligheter för det lika extraktrika
men alkoholsvagare maltdrickat synes fördenskull förtjäna tagas i övervägande.
Emellertid torde med åtgärder i sådan riktning böra anstå, till
dess den nya maltdrycken fått prövas med hänsyn till sina förutsättningar
som lämplig måltidsdryck.»
samt
av herrar Boman, Jönsson i Boa, Bengtsson i Kullen, Nyländer och
Lithander mot viss del av motiveringen.
Éihang till riksdagen» protokoll 1928.
7 samt.
7 häfl. (Nt 9.)
2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.