Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av väckt motion om pensionsförbättring för viss grupp av musikunderofficerare.

1928-03-08 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1928:21, Utlåtande, i anledning av väckt motion om pensionsförbättring för viss grupp av musikunderofficerare.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 21.

Nr 21.

Ankom till riksdagens kansli den 8 mars 1928 kl. 12 m.

Utlåtande, i anledning av väckt motion om pensionsförbättring för

viss grupp av musikunderofficerare.

I en inom andra kammaren väckt, till bankoutskottets förberedande handläggning

hänvisad motion nr 186 har herr Lovén hemställt, »att riksdagen

måtte besluta, att de musikunderofficerare, som uppbära allenast musik

sergeants pension, vid uppnådda 60 levnadsår tilldelas pensionsförbättring

av sådan storlek, att sammanlagda pensionsbeloppet motsvarar musikfanjunkares.

»

Till stöd för yrkandet har i motionen anförts, bland annat, följande:

»I och med genomförandet av den nya härordningen har den förbättringen

inträtt för arméns musikunderofficerare, att dessa numera i befordringshänseende

kunna uppnå musikfanjunkares lönebeställning. Tidigare

fanns det endast musiksergeantsbeställningar för dem, vilket hade till följd,

att de vid avgång ur tjänsten efter stadgade tjänste- och levnadsår kommo

i åtnjutande av allenast sergeants pension. Den nu i tjänst varande musikpersonalen

har således beretts ökade löne- och pensionsförmåner; den har

numera kommit i likställighet med truppunderofficerskåren, även om antalet

musikfanjunkarebeställningar ställer sig något ogynnsammare i proportion

till fanjunkarebeställningarna vid truppen.

I avvaktan på denna likställighet mellan musik- och truppunderofficeren, för

vilket önskemål arméns musikunderofficerare under en följd av år genom

skrivelser till Kungl. Maj:t samt uppvaktningar för respektive departementschefer

arbetat, ha åtskilliga musikunderofficerare till följd av uppnådd

pensionsålder fått lämna den aktiva tjänsten och därmed även möjligheten

att komma i åtnjutande av de löne- och pensionsförmåner, som numera

komma deras i aktiv tjänst varande kamrater till del. Det synes mig därför

vara en gärd av rättvisa, att riksdagen beaktar det läge, i vilket dessa musikunderofficerare

genom ogynnsamma omständigheter kommit, så att de vid

uppnådd hög ålder, förslagsvis vid uppnådda 60 levnadsår, då man kan

utgå ifrån att de icke längre kunna skaffa sig biinkomster, komma i åtnjutande

av pensionsförbättring och dyrtidstillägg i den utsträckning, att

detta motsvarar vad fanjunkarna uppbära.»

Motionären har vidare erinrat, att frågan om musiksergeanters pension

berörts i 1924 års proposition angående försvarsväsendets ordnande, därvid

föredragande departementschefen uttalat, att han funne ett av chefen för

generalstaben framställt förslag att tilldela pensionerad musiksergeant vid

uppnådda 60 levnadsår pensionsförbättring av sådan storlek, att samman
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Hankoutskottets utlåtande Nr 21.

5

lagda beloppet komme att motsvara musikfanjunkares pension, vara värt

beaktande. Förslaget syntes lämpligen böra tagas under omprövning i samband

med den reglering av den militära personalens avlönings- och pensionsförhållanden

i allmänhet, vilken efter den nya försvarsorganisationens genomförande

måste äga rum.

Beträffande motiveringen i övrigt tillåter sig utskottet att hänvisa till

motionen.

Utskottet tillåter sig erinra, att vissa frågor rörande musiksergeanters Tidigare beställning

i pensionshänseende under senare år vid flera tillfällen varit föremål

för riksdagens behandling. rande musik
Vid

1923 års riksdag väcktes sålunda motionsvis ett förslag (motion II: 7), pYnsionlYörsom

gick ut på, att musiksergeant skulle mot erläggande av högre pen- hållanden.

sionsavgifter berättigas att vid avgång ur tjänst erhålla pensionsförmåner

till samma belopp, som tillkomme musikfanjunkare. Efter att i ärendet

hava inhämtat utlåtanden av direktionen över arméns pensionskassa, arméförvaltningens

civila departement och statskontoret fann sig bankoutskottet

i avgivet utlåtande (nr 30) böra avstyrka bifall till den väckta motionen.

Såsom skäl för sin ståndpunkt i ämnet anförde utskottet huvudsakligen,

att det visserligen icke kunde förnekas, att musikunderofficerarna i jämförelse

med övriga underofficerare intoge en mindre gynnsam ställning i

löne- och pensionshänseende, men att förslaget om rätt för musiksergeanter

att förvärva pensionsrätt beräknad efter fanjunkares lön dock måste ur

principiella synpunkter väcka starka betänkligheter. För befattningshavare

i allmänhet inom statsförvaltningens olika grenar gällde nämligen, att pension

tillmättes i förhållande till lönen inom den lönegrad, till vilken vederbörande

befattning vore hänförd. Denna princip borde enligt utskottets

mening alltjämt upprätthållas. Att befattningshavarna i fråga enligt motionärens

förslag skulle hava att för den större pensionen erlägga förhöjd

pensionsavgift, syntes icke utgöra tillräcklig grund för ett frångående av

berörda princip, då ju tjänstepensionen, i motsats till familjepension, till

väsentlig del bestredes av statsmedel. Frågan om en förbättring av musikunderofficerarnas

pensionsförhållanden syntes därför böra behandlas i samband

med en eventuell ändring av bemälda befattningshavares ställning i

lönehänseende, vilket sistnämnda spörsmål emellertid ägde nära samband

med frågan om den ställning i försvarsorganisationen, som vid en blivande

revision av denna organisation kunde komma att givas åt armémusiken.

I enlighet med utskottets hemställan blev motionen av riksdagen avslagen.

Vid 1927 års riksdag väcktes därefter en motion (II: 64), vari hemställdes

om medgivande, att musiksergeanter, vilka avgått ur tjänst med ålderspension

efter det 1914 års härordning trätt i kraft, måtte erhålla pensionsförmåner

i likhet med musikfanjunkare. Till stöd för detta yrkande framhölls,

bland annat, att genom den år 1925 beslutade organisationen av

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 21.

Yttranden

över den

föreliggande

motionen.

försvarsväsendet förbättrade befordringsförhållanden inträtt för musikunderofficerarna

samt att till följd härav de musikunderofficerare, som icke uppnådde

pensionsåldern före genomförandet av den nya härordningen, komme

att erhålla en gynnsammare ställning i pensionshänseende. Det syntes emellertid

motionären vara billigt, att en förbättring av pensionsförmånerna

bereddes även för de musikunderofficerare, som redan nödgats avgå ur tjänst

och därvid varit berättigade endast till sergeants pension.

I sitt över sistnämnda motion avgivna utlåtande (nr 20) anförde bankoutskottet,

att utskottet i viss mån belijärtade syftet med den väckta motionen,

men att utskottet likväl av principiella skäl icke ansett sig kunna biträda

motionärens förslag. Utskottet ville ock erinra, att — efter det frågan om

musikunderofficerarnas pensionsförmåner vid 1923 års riksdag varit föremål

för behandling — en allmän reglering av pensioner utav äldre typ genomförts

enligt beslut av 1925 års riksdag. Denna pensionsreglering, som jämväl

tillgodokommit de militära beställningshavare, vilka ej erhållit pensionsförbättring

enligt de av 1922 års riksdag antagna grunderna, innebure i princip,

att å oreglerade pensionsbelopp utginge pensionsförhöjning med hälften

av skillnaden mellan å ena sidan den författningsenligt utgående oreglerade

pensionen och, å andra sidan, det belopp, som utgjorde eller beräknades mot

svara nyreglerad pension för befattningshavare i samma tjänsteställning. Att

statsmakterna skulle, utöver den allmänna pensionsförhöjning som sålunda

utginge, för en viss grupp av f. d. befattningshavare bevilja särskild pensionsförhöjning,

hade utskottet ansett sig icke kunna förorda.

Under nu angivna förhållanden fann utskottet sig böra avstyrka bifall

till den väckta motionen. I enlighet med vad utskottet hemställt beslöt

riksdagen, att motionen icke skulle föranleda någon riksdagens åtgärd.

Över den nu föreliggande motionen har utskottet i vederbörlig ordning

inhämtat utlåtande av statskontoret, som i ärendet hört arméförvaltningens

civila departement.

Arméförvaltningens civila departement har i sitt yttrande till en början

erinrat om behandlingen vid 1923 års riksdag av det då föreliggande förslaget

i omförmälda ämne. Härefter yttrar departementet huvudsakligen

följande:

»Sedermera har — icke blott, såsom i nu förevarande motion anföres, i

den vid 1924 års riksdag framlagda försvarspropositionen, utan jämväl i motsvarande

proposition vid 1925 års riksdag — uttalats, att väckt förslag om

tilldelande åt pensionerad musiksergeant vid fyllda 60 år av pensionsförbättring

till sådan storlek, att sammanlagda pensionsbeloppet komme att motsvara

musikfanjunkares pension, syntes vara värt beaktande. Härvid framhölls,

att förslaget lämpligen syntes böra tagas under omprövning i samband

med den reglering av den militära personalens avlönings- och pensionsförhållanden

i allmänhet, vilken efter den nya försvarsorganisationens genomförande

måste äga rum.

I anledning av detta uttalande bar 1921 års pensionskommitté i sitt den 11

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottvts utlåtande A''r 21.

i

januari 1926 avgivna betänkande med nytt förslag till militär tjänstepensionslag

ingående behandlat frågan om den föreslagna anordningen; och bär kommittén

därvid uttalat, att kommittén hölle för sannolikt, att en bestämmelse

i den i försvarspropositionen antydda riktningen helt visst skulle kunna föranleda

krav på liknande pensionsföibättring från andra befattningshavare i

statens tjänst, både civila och militära, vilka på grund av bristande befordringsmöjligheter

fått avgå från tjänsten med pension i lägre lönegrad, ii vensom

att kommittén av sålunda anförda skäl ej funnit lämpligt att i lagförslaget

införa ett stadgande av ifrågavarande innebörd.

Härjämte torde i detta sammanhang böra erinras, att pensionskommittén i

nyss berörda betänkande behandlat en till kommittén från svenska musikunderofficerarnas

riksförbund ingiven framställning, att till övergångsstat

överförda musiksergeanter vid inträdet i pensionsåldern skulle erhålla musikfanjunkares

pension. I anledning därav framhöll kommittén, att densamma

utöver kommitténs ovannämnda principuttalande allenast ville tillägga, att

kommittén ej funnit skäl föreligga, som kunde motivera, att musiksergeanter

vid avgång ur tjänsten skulle erhålla högre pension, än vartill deras innehavande

löneställning skulle berättiga. Det syntes ej heller med fog kunna

påstås, att ifrågavarande musiksergeanter genom överflyttningen till övergångsstat

bleve lidande i pensionshänseende, eftersom de ej komme i åtnjutande

av lägre pension än den högsta, vartill de pa grund av hittillsvarande

arméorganisation kunnat bliva berättigade. Pa nu anfört skäl kunde kommittén

icke tillstyrka den av svenska musikunderofficerarnas riksförbund

gjorda framställningen.»

För egen del framhåller civila departementet beträffande det i motionen

framställda förslaget, att då departementet saknade anledning att frångå de

uttalanden, departementet gjort redan i sitt yttrande över det vid 1923 års

riksdag föreliggande förslaget, och då departementet vidare ansåge sig kunna

i allo ansluta sig till de synpunkter, som pensionskommittén framhållit i frågan

om ändrade grunder för musiksergeanters pensionering, departementet

ansåge, att motionen icke borde föranleda någon riksdagens åtgärd.

Statskontoret har åberopat den av arméförvaltningens civila departement

framlagda utredningen samt för sin del, i likhet med nämnda departement,

uttalat den uppfattningen, att motionen icke syntes böra till någon åtgärd föranleda.

Den föreliggande motionen synes åsyfta, att för framtiden skulle medgivas Utskottet.

sådan ändring av gällande bestämmelser, att musiksergeanter, vilka avgå med

pension från dylik beställning, skulle vid uppnadda 60 levnadsar erhålla

en pensionsförhöjning till sådant belopp, att sammanlagda pensionsförmånen

komme att motsvara vad som tillkommer pensionerad musikfanjunkare. Förslaget

torde därjämte gå ut på ett medgivande av innebörd, att redan avgångna

musiksergeanter skulle vid nyssnämnda åldersgräns beredas enahanda

förhöjning av pensionsförmånen.

Vidkommande den förstnämnda frågan vill utskottet visserligen icke förneka,

att syftet med det i motionen innefattade förslaget kan anses behjär
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 21.

tansvärt. Utskottet har dock icke funnit tillräckliga skäl föreligga för att

biträda förslaget. Å ena sidan måste nämligen, såsom i motionen antytts och

av 1921 års pensionskommitté i dess förberörda betänkande närmare utvecklats,

befordringsförhållandena för musiksergeanter enligt den nya försvarsorganisationen

anses vara väsentligt förmånligare än vad tidigare varit fallet.

Å andra sidan skulle, såsom pensionskommittén framhållit, en bestämmelse

i enlighet med vad motionären påyrkat otvivelaktigt kunna föranleda liknande

krav på pensionsförbättring från andra befattningshavare i statens

tjänst, vilka på grund av otillfredsställande befordringsmöjligheter nödgats

avgå ur tjänst med pension i lägre lönegrad.

I vad motionen avser pensionsförbättring för redan avgångna musiksergeanter

kan utskottet inskränka sig till att åberopa vad utskottet anfört i sitt

ovan återgivna utlåtande rörande den vid 1927 års riksdag föreliggande

motionen i ämnet.

Med hänsyn till vad nu anförts finner sig utskottet böra avstyrka bifall till

förevarande förslag. Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motion II: 186 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 8 mars 1928.

På bankoutskottets vägnar:

C. E. SVENSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar C. E. Svensson, Pettersson i Olovstorp,

Enhörning, Lindgren, Dalberg, Andersson i Hedsta, Ström och Bodin;

från andra kammaren: herrar Borggren, Winkler, Bäcklund, Lovén, Wik
ström,

Svensson i Betingetorp, Paulsen och Heiding.

av herr Lovén.

Reservation

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.