Utlåtande, i anledning av väckt motion om pensionsförbättring för viss grupp av musikunderofficerare.
1928-03-08 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1928:21, Utlåtande, i anledning av väckt motion om pensionsförbättring för viss grupp av musikunderofficerare.
Dokumentets text
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 21.
Nr 21.
Ankom till riksdagens kansli den 8 mars 1928 kl. 12 m.
Utlåtande, i anledning av väckt motion om pensionsförbättring för
viss grupp av musikunderofficerare.
I en inom andra kammaren väckt, till bankoutskottets förberedande handläggning
hänvisad motion nr 186 har herr Lovén hemställt, »att riksdagen
måtte besluta, att de musikunderofficerare, som uppbära allenast musik
sergeants pension, vid uppnådda 60 levnadsår tilldelas pensionsförbättring
av sådan storlek, att sammanlagda pensionsbeloppet motsvarar musikfanjunkares.
»
Till stöd för yrkandet har i motionen anförts, bland annat, följande:
»I och med genomförandet av den nya härordningen har den förbättringen
inträtt för arméns musikunderofficerare, att dessa numera i befordringshänseende
kunna uppnå musikfanjunkares lönebeställning. Tidigare
fanns det endast musiksergeantsbeställningar för dem, vilket hade till följd,
att de vid avgång ur tjänsten efter stadgade tjänste- och levnadsår kommo
i åtnjutande av allenast sergeants pension. Den nu i tjänst varande musikpersonalen
har således beretts ökade löne- och pensionsförmåner; den har
numera kommit i likställighet med truppunderofficerskåren, även om antalet
musikfanjunkarebeställningar ställer sig något ogynnsammare i proportion
till fanjunkarebeställningarna vid truppen.
I avvaktan på denna likställighet mellan musik- och truppunderofficeren, för
vilket önskemål arméns musikunderofficerare under en följd av år genom
skrivelser till Kungl. Maj:t samt uppvaktningar för respektive departementschefer
arbetat, ha åtskilliga musikunderofficerare till följd av uppnådd
pensionsålder fått lämna den aktiva tjänsten och därmed även möjligheten
att komma i åtnjutande av de löne- och pensionsförmåner, som numera
komma deras i aktiv tjänst varande kamrater till del. Det synes mig därför
vara en gärd av rättvisa, att riksdagen beaktar det läge, i vilket dessa musikunderofficerare
genom ogynnsamma omständigheter kommit, så att de vid
uppnådd hög ålder, förslagsvis vid uppnådda 60 levnadsår, då man kan
utgå ifrån att de icke längre kunna skaffa sig biinkomster, komma i åtnjutande
av pensionsförbättring och dyrtidstillägg i den utsträckning, att
detta motsvarar vad fanjunkarna uppbära.»
Motionären har vidare erinrat, att frågan om musiksergeanters pension
berörts i 1924 års proposition angående försvarsväsendets ordnande, därvid
föredragande departementschefen uttalat, att han funne ett av chefen för
generalstaben framställt förslag att tilldela pensionerad musiksergeant vid
uppnådda 60 levnadsår pensionsförbättring av sådan storlek, att samman
-
Hankoutskottets utlåtande Nr 21.
5
lagda beloppet komme att motsvara musikfanjunkares pension, vara värt
beaktande. Förslaget syntes lämpligen böra tagas under omprövning i samband
med den reglering av den militära personalens avlönings- och pensionsförhållanden
i allmänhet, vilken efter den nya försvarsorganisationens genomförande
måste äga rum.
Beträffande motiveringen i övrigt tillåter sig utskottet att hänvisa till
motionen.
Utskottet tillåter sig erinra, att vissa frågor rörande musiksergeanters Tidigare beställning
i pensionshänseende under senare år vid flera tillfällen varit föremål
för riksdagens behandling. rande musik
Vid
1923 års riksdag väcktes sålunda motionsvis ett förslag (motion II: 7), pYnsionlYörsom
gick ut på, att musiksergeant skulle mot erläggande av högre pen- hållanden.
sionsavgifter berättigas att vid avgång ur tjänst erhålla pensionsförmåner
till samma belopp, som tillkomme musikfanjunkare. Efter att i ärendet
hava inhämtat utlåtanden av direktionen över arméns pensionskassa, arméförvaltningens
civila departement och statskontoret fann sig bankoutskottet
i avgivet utlåtande (nr 30) böra avstyrka bifall till den väckta motionen.
Såsom skäl för sin ståndpunkt i ämnet anförde utskottet huvudsakligen,
att det visserligen icke kunde förnekas, att musikunderofficerarna i jämförelse
med övriga underofficerare intoge en mindre gynnsam ställning i
löne- och pensionshänseende, men att förslaget om rätt för musiksergeanter
att förvärva pensionsrätt beräknad efter fanjunkares lön dock måste ur
principiella synpunkter väcka starka betänkligheter. För befattningshavare
i allmänhet inom statsförvaltningens olika grenar gällde nämligen, att pension
tillmättes i förhållande till lönen inom den lönegrad, till vilken vederbörande
befattning vore hänförd. Denna princip borde enligt utskottets
mening alltjämt upprätthållas. Att befattningshavarna i fråga enligt motionärens
förslag skulle hava att för den större pensionen erlägga förhöjd
pensionsavgift, syntes icke utgöra tillräcklig grund för ett frångående av
berörda princip, då ju tjänstepensionen, i motsats till familjepension, till
väsentlig del bestredes av statsmedel. Frågan om en förbättring av musikunderofficerarnas
pensionsförhållanden syntes därför böra behandlas i samband
med en eventuell ändring av bemälda befattningshavares ställning i
lönehänseende, vilket sistnämnda spörsmål emellertid ägde nära samband
med frågan om den ställning i försvarsorganisationen, som vid en blivande
revision av denna organisation kunde komma att givas åt armémusiken.
I enlighet med utskottets hemställan blev motionen av riksdagen avslagen.
Vid 1927 års riksdag väcktes därefter en motion (II: 64), vari hemställdes
om medgivande, att musiksergeanter, vilka avgått ur tjänst med ålderspension
efter det 1914 års härordning trätt i kraft, måtte erhålla pensionsförmåner
i likhet med musikfanjunkare. Till stöd för detta yrkande framhölls,
bland annat, att genom den år 1925 beslutade organisationen av
6
Bankoutskottets utlåtande Nr 21.
Yttranden
över den
föreliggande
motionen.
försvarsväsendet förbättrade befordringsförhållanden inträtt för musikunderofficerarna
samt att till följd härav de musikunderofficerare, som icke uppnådde
pensionsåldern före genomförandet av den nya härordningen, komme
att erhålla en gynnsammare ställning i pensionshänseende. Det syntes emellertid
motionären vara billigt, att en förbättring av pensionsförmånerna
bereddes även för de musikunderofficerare, som redan nödgats avgå ur tjänst
och därvid varit berättigade endast till sergeants pension.
I sitt över sistnämnda motion avgivna utlåtande (nr 20) anförde bankoutskottet,
att utskottet i viss mån belijärtade syftet med den väckta motionen,
men att utskottet likväl av principiella skäl icke ansett sig kunna biträda
motionärens förslag. Utskottet ville ock erinra, att — efter det frågan om
musikunderofficerarnas pensionsförmåner vid 1923 års riksdag varit föremål
för behandling — en allmän reglering av pensioner utav äldre typ genomförts
enligt beslut av 1925 års riksdag. Denna pensionsreglering, som jämväl
tillgodokommit de militära beställningshavare, vilka ej erhållit pensionsförbättring
enligt de av 1922 års riksdag antagna grunderna, innebure i princip,
att å oreglerade pensionsbelopp utginge pensionsförhöjning med hälften
av skillnaden mellan å ena sidan den författningsenligt utgående oreglerade
pensionen och, å andra sidan, det belopp, som utgjorde eller beräknades mot
svara nyreglerad pension för befattningshavare i samma tjänsteställning. Att
statsmakterna skulle, utöver den allmänna pensionsförhöjning som sålunda
utginge, för en viss grupp av f. d. befattningshavare bevilja särskild pensionsförhöjning,
hade utskottet ansett sig icke kunna förorda.
Under nu angivna förhållanden fann utskottet sig böra avstyrka bifall
till den väckta motionen. I enlighet med vad utskottet hemställt beslöt
riksdagen, att motionen icke skulle föranleda någon riksdagens åtgärd.
Över den nu föreliggande motionen har utskottet i vederbörlig ordning
inhämtat utlåtande av statskontoret, som i ärendet hört arméförvaltningens
civila departement.
Arméförvaltningens civila departement har i sitt yttrande till en början
erinrat om behandlingen vid 1923 års riksdag av det då föreliggande förslaget
i omförmälda ämne. Härefter yttrar departementet huvudsakligen
följande:
»Sedermera har — icke blott, såsom i nu förevarande motion anföres, i
den vid 1924 års riksdag framlagda försvarspropositionen, utan jämväl i motsvarande
proposition vid 1925 års riksdag — uttalats, att väckt förslag om
tilldelande åt pensionerad musiksergeant vid fyllda 60 år av pensionsförbättring
till sådan storlek, att sammanlagda pensionsbeloppet komme att motsvara
musikfanjunkares pension, syntes vara värt beaktande. Härvid framhölls,
att förslaget lämpligen syntes böra tagas under omprövning i samband
med den reglering av den militära personalens avlönings- och pensionsförhållanden
i allmänhet, vilken efter den nya försvarsorganisationens genomförande
måste äga rum.
I anledning av detta uttalande bar 1921 års pensionskommitté i sitt den 11
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bankoutskottvts utlåtande A''r 21.
i
januari 1926 avgivna betänkande med nytt förslag till militär tjänstepensionslag
ingående behandlat frågan om den föreslagna anordningen; och bär kommittén
därvid uttalat, att kommittén hölle för sannolikt, att en bestämmelse
i den i försvarspropositionen antydda riktningen helt visst skulle kunna föranleda
krav på liknande pensionsföibättring från andra befattningshavare i
statens tjänst, både civila och militära, vilka på grund av bristande befordringsmöjligheter
fått avgå från tjänsten med pension i lägre lönegrad, ii vensom
att kommittén av sålunda anförda skäl ej funnit lämpligt att i lagförslaget
införa ett stadgande av ifrågavarande innebörd.
Härjämte torde i detta sammanhang böra erinras, att pensionskommittén i
nyss berörda betänkande behandlat en till kommittén från svenska musikunderofficerarnas
riksförbund ingiven framställning, att till övergångsstat
överförda musiksergeanter vid inträdet i pensionsåldern skulle erhålla musikfanjunkares
pension. I anledning därav framhöll kommittén, att densamma
utöver kommitténs ovannämnda principuttalande allenast ville tillägga, att
kommittén ej funnit skäl föreligga, som kunde motivera, att musiksergeanter
vid avgång ur tjänsten skulle erhålla högre pension, än vartill deras innehavande
löneställning skulle berättiga. Det syntes ej heller med fog kunna
påstås, att ifrågavarande musiksergeanter genom överflyttningen till övergångsstat
bleve lidande i pensionshänseende, eftersom de ej komme i åtnjutande
av lägre pension än den högsta, vartill de pa grund av hittillsvarande
arméorganisation kunnat bliva berättigade. Pa nu anfört skäl kunde kommittén
icke tillstyrka den av svenska musikunderofficerarnas riksförbund
gjorda framställningen.»
För egen del framhåller civila departementet beträffande det i motionen
framställda förslaget, att då departementet saknade anledning att frångå de
uttalanden, departementet gjort redan i sitt yttrande över det vid 1923 års
riksdag föreliggande förslaget, och då departementet vidare ansåge sig kunna
i allo ansluta sig till de synpunkter, som pensionskommittén framhållit i frågan
om ändrade grunder för musiksergeanters pensionering, departementet
ansåge, att motionen icke borde föranleda någon riksdagens åtgärd.
Statskontoret har åberopat den av arméförvaltningens civila departement
framlagda utredningen samt för sin del, i likhet med nämnda departement,
uttalat den uppfattningen, att motionen icke syntes böra till någon åtgärd föranleda.
Den föreliggande motionen synes åsyfta, att för framtiden skulle medgivas Utskottet.
sådan ändring av gällande bestämmelser, att musiksergeanter, vilka avgå med
pension från dylik beställning, skulle vid uppnadda 60 levnadsar erhålla
en pensionsförhöjning till sådant belopp, att sammanlagda pensionsförmånen
komme att motsvara vad som tillkommer pensionerad musikfanjunkare. Förslaget
torde därjämte gå ut på ett medgivande av innebörd, att redan avgångna
musiksergeanter skulle vid nyssnämnda åldersgräns beredas enahanda
förhöjning av pensionsförmånen.
Vidkommande den förstnämnda frågan vill utskottet visserligen icke förneka,
att syftet med det i motionen innefattade förslaget kan anses behjär
-
8
Bankoutskottets utlåtande Nr 21.
tansvärt. Utskottet har dock icke funnit tillräckliga skäl föreligga för att
biträda förslaget. Å ena sidan måste nämligen, såsom i motionen antytts och
av 1921 års pensionskommitté i dess förberörda betänkande närmare utvecklats,
befordringsförhållandena för musiksergeanter enligt den nya försvarsorganisationen
anses vara väsentligt förmånligare än vad tidigare varit fallet.
Å andra sidan skulle, såsom pensionskommittén framhållit, en bestämmelse
i enlighet med vad motionären påyrkat otvivelaktigt kunna föranleda liknande
krav på pensionsförbättring från andra befattningshavare i statens
tjänst, vilka på grund av otillfredsställande befordringsmöjligheter nödgats
avgå ur tjänst med pension i lägre lönegrad.
I vad motionen avser pensionsförbättring för redan avgångna musiksergeanter
kan utskottet inskränka sig till att åberopa vad utskottet anfört i sitt
ovan återgivna utlåtande rörande den vid 1927 års riksdag föreliggande
motionen i ämnet.
Med hänsyn till vad nu anförts finner sig utskottet böra avstyrka bifall till
förevarande förslag. Utskottet hemställer alltså,
att förevarande motion II: 186 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 8 mars 1928.
På bankoutskottets vägnar:
C. E. SVENSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar C. E. Svensson, Pettersson i Olovstorp,
Enhörning, Lindgren, Dalberg, Andersson i Hedsta, Ström och Bodin;
från andra kammaren: herrar Borggren, Winkler, Bäcklund, Lovén, Wik
ström,
Svensson i Betingetorp, Paulsen och Heiding.
av herr Lovén.
Reservation
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.