Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående pensionering av vissa förutvarande regementspastorer vid armén, jämte i ämnet väckta motioner.

1928-04-13 · 6 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1928:29, Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående pensionering av vissa förutvarande regementspastorer vid armén, jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

1

Nr 29.

Ankom till riksdagens kansli den 13 april 1928 kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående pensionering

av vissa förutvarande regementspastorer vid

armén, jämte i ämnet väckta motioner.

I en till riksdagen avlåten, den 16 mars 1928 dagtecknad proposition nr 207,

som hänvisats till bankoutskottets förberedande behandling, har Kungl. Maj:t,

under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över

försvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att regementspastorer

vid armén — slottspastorn å Karlberg däri inbegripen — vilka till

följd av genomförandet av den år 1925 beslutade försvarsorganisationen blivit

entledigade från av dem innehavda regementspastorsbefattningar, må, under

förutsättning att de den 1 juli 1928 uppnått en levnadsålder av minst 50 år,

från och med nämnda dag under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära årlig pension av 540 kronor för den, vilken som regementspastor

innehar 15 men ej 20 tjänstår, 660 kronor för den, som innehar 20 men

ej 30 tjänstår, och 780 kronor för den, som innehar 30 tjänstår eller därutöver.

Enligt 1925 års beslut rörande försvarsväsendets omorganisation skulle vissa

prästerliga befattningar vid försvarsväsendet indragas, nämligen vid armén

samtliga regementspastorsbefattningar, befattningen såsom slottspastor å Karlberg

däri inbegripen, vid flottan en bataljonspredikantbefattning samt vid

kustartilleriet en regementspastors- och en fästningspredikantbefattning. Då

innehavarna av ifrågavarande befattningar — frånsett två undantagsfall — ej

haft fullmakt å desamma, hava befattningarna i regel kunnat indragas genom

vederbörande befattningshavares entledigande.

Efter det Kungl. Maj:t enligt beslut den 24 februari 1927 funnit en av regemenspastorskonferensen

gjord framställning om ekonomiskt vederlag åt samtliga

de sålunda entledigade regementspastorerna icke föranleda någon Kungl.

Maj :ts åtgärd, har allmänna svenska prästföreningens centralstyrelse i skrivelse

till Kungl. Maj:t den 9 april 1927 på närmare anförda skäl framhållit,

att det syntes centralstyrelsen, att i vad det gällde enskilda regementspastorer

borde och kunde denna fråga upptagas till ny prövning i varje enskilt fall och

Bihang till riksdagens protokoll. 1988. 8 samt. H käft. (Nr 89.j 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Bankoutskottets utlåtande Nr 29.

att billighetshänsyn därvid borde tagas till långvarig tjänst och till vederbörandes

ekonomiska förhållanden i svagt avlönade befattningar samt i övrigt

till de särskilda omständigheter, som kunde motivera, att åtgärder vidtoges

för att bereda vederlag för genom tjänstens indragning förlorade löneförmåner,

varför centralstyrelsen hemställde, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder

för att bereda på grund av försvarsväsendets omorganisation entledigade äldre

regementspastorer ekonomiskt vederlag efter prövning i varje särskilt fall.

Till Kungl. Maj:t hava jämväl inkommit särskilda ansökningar från ett

flertal förutvarande regementspastorer om vederlag för de avlöningsförmåner,

varom de gått miste genom regementspastorsbefattningarnas indragning.

I ett över åtskilliga av dessa ansökningar den 8 juli 1927 avgivet utlåtande

har arméförvaltningens civila departement gjort vissa principiella uttalanden

i ämnet och i sådant hänseende anfört huvudsakligen följande.

I betraktande bland annat därav, att sökandena utan eget förvållande för

genomförande av den genom 1925 års härordning beslutade ändrade organisationen

i fråga om den andliga vården vid armén entledigats från sina befattningar,

ansåge civila departementet sig böra ifrågasätta, huruvida icke i förevarande

fall staten borde träda emellan för att bereda vederbörande någon

gottgörelse för den genom indragningen av regementspastorsarvodena dem åsamkade

minskningen i deras inkomster.

Det syntes departementet föreligga så mycket större anledning härtill, som

statsmakterna i övrigt vid genomförandet av den nya försvarsorganisationen

för tillgodoseende av personalens befogade intressen medgivit övertalig personal

förtidspensioner och avskedsersättningar till betydande belopp. Enligt

härom genom kungörelse den 15 januari 1926, nr 10, utfärdade bestämmelser

vore visserligen från rätt till dylik pension eller ersättning undantagen den,

vilkens anställning vid försvarsväsendet, i likhet med vad fallet varit beträffande

regementspastorerna, icke utgjort vederbörandes huvudsakliga sysselsättning

utan varit att betrakta såsom en bisyssla. Oberoende härav och då,

på sätt av ansökningarna framginge, regementspastorsarvodet i vissa fall utgjort

en väsentlig del av vederbörandes arbetsinkomst samt här vore fråga

om en jämförelsevis begränsad grupp av befattningshavare, beträffande vilken

en individuell undersökning i varje särskilt fall kunde komma till stånd, ansåge

civila departementet angivna omständighet icke böra utgöra hinder för beredande,

där så kunde anses skäligt, av något understöd åt f. d. regementspastorer.

Beträffande den form, vari dylikt understöd borde utgå, syntes man hava att

välja mellan antingen engångsersättning eller årlig pension. Till stöd för att

sistnämnda form borde väljas, ville departementet framhålla, att 1924 års riksdag

i anledning av därom av Kungl. Maj :t avlåten proposition tillerkänt regementspastorn,

bataljonspredikanten vid flottans station i Stockholm A. T.

Dehlgren, i anledning därav att han vid hög levnadsålder avgått från prästerlig

arvodesbefattning vid försvarsväsendet, årlig pension från allmänna indragningsstaten

(proposition nr 30, riksdagens skrivelse nr 108).

Emellertid torde det icke kunna ifrågasättas att bereda pension eller understöd

åt samtliga till följd av genomförandet av 1925 års härordning entledigade

regementspastorer vid armén, utan torde härför böra fordras, att vederbörande

uppnått viss levnadsålder och kunde räkna en icke allt för kort anställningstid

vid försvarsväsendet. Härjämte borde viss hänsyn tagas till, i vad mån mist
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 29.

a

ningen av regementspastorsarvodet kunde hava kommit att öva inflytande på

vederbörandcs ekonomiska ställning i allmänhet.

Den levnadsålder, som i enlighet härmed borde hava av vederbörande uppnåtts,

för att pension skulle kunna beviljas, syntes, i anslutning till vad i förut

åberopade kungörelse den 15 januari 192G, nr 10, stadgats i fråga om minimiålder

för rätt till förtidspension för arbetare, kunna som regel bestämmas till

50 år, och tjänståldern, likaledes i enlighet med i nämnda kungörelse meddelade

föreskrifter, till minst 15 år.

Departementet ville beträffande pensionernas belopp erinra därom, att arvodet

till regementspastorer enligt den från och med år 1922 gällande löneregleringen

för arméns personal utginge med 1,170 kronor för år räknat. Med

tillämpning av de grunder, som i liknande fall plägade följas vid bestämmande

av pensionsbelopp till statstjänare, vilka avginge från sin anställning på grund

av uppnådd viss högre levnadsålder, syntes pensionen böra utgöra ett belopp,

motsvarande omkring två tredjedelar av arvodet eller alltså 780 kronor. Möjligen

skulle det kunna ifrågasättas, att något avdrag härifrån gjordes med

hänsyn därtill, att sökandena icke haft att i sin egenskap av regementspastorer

erlägga pensionsavgifter, men då deras avgång från befattningarna, på sätt

förut framhållits, icke varit frivillig utan föranletts av genomförandet av den

nya försvarsorganisationen, ansåge departementet ett sådant avdrag icke vara

påkallat.

Då det av departementet föreslagna pensionsbeloppet, 780 kronor, beräknats

efter s. k. reglerat arvode, torde utöver detsamma icke böra utgå pensionsförhöjning

eller pensionstillägg, varemot departementet förutsatte, att vederbörande

skulle å pensionen få åtnjuta dyrtidstillägg enligt därom för f. d. befattningshavare

i statens tjänst gällande grunder.

I särskilda utlåtanden över ansökningar av här ifrågavarande art har statskontoret

framhållit, att anställning som regementspastor endast vore att anse

som en bisyssla och att därför entledigande från dylik befattning i regel icke

borde medföra beviljande av pension eller gratifikation av statsmedel åt vederbörande.

Statskontoret förutsatte dock, att undantagsfall kunde förekomma,

där omständigheter av särskilt ömmande art talade för att något understöd bleve

beviljat.

Departementschefen har för egen del anfört bland annat följande:

»Då civila löntagare, som på grund av den nya försvarsorganisationens

ikraftträdande gått miste om sin anställning vid försvarsväsendet, i regel erhållit

ekonomiskt vederlag härför, synes det mig billigt, att vederlag tillerkännes

jämväl regementspastor, som på grund av försvarsväsendets omorganisation

entledigats från regementspastorsbefattning. Synpunkten att denna

befattning möjligen kan anses hava utgjort en bisyssla i förhållande till av vederbörande

eventuellt innehavd prästerlig tjänst utom försvarsväsendet kan

icke under alla förhållanden tillmätas avgörande betydelse. Att märka är, att

det vid föregående tillfällen inträffat, att innehavare av befattningar, vilka

till sin karaktär äro jämförliga med nu förevarande, vid avgången från sagda

befattningar tillerkänts pension.

I princip ansluter jag mig till de åsikter i ämnet, som av arméförvaltningens

civila departement uttalats i förenämnda utlåtande den 8 juli 1927. Jag anser

sålunda, att ifrågavarande ekonomiska vederlag bör givas form av pension.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 29.

Motioner.

Emellertid kan det icke ifrågasättas att bereda pension åt samtliga till följd av

genomförandet av 1925 års försvarsorganisation entledigade regementspastorer

vid armén. För rätt därtill torde böra fordras, att vederbörande uppnått viss

levnadsålder och att han kan räkna en icke alltför kort anställningstid vid försvarsväsendet.

Att bevilja pension åt andra vid försvarsväsendet tidigare anställda prästmän

än regementspastorer vid armén, däri inbegripen slottspastorn å Karlberg,

synes ej böra ifrågakomma. Beträffande de till indragning bestämda prästerliga

befattningarna vid marinen är nämligen att märka, att innehavaren av

bataljonspredikantbefattningen ej kunnat entledigas, utan måst överföras på

övergångsstat, att innehavaren av regementspastorsbefattningen vid kustartilleriet

samtidigt innehaft enahanda befattning vid truppförband av armén och

vid sådant förhållande, därest pension skulle tilldelas honom för sistnämnda

befattning, ej torde böra beredas pension jämväl för befattningen vid kustartilleriet,

samt att innehavaren av fästningspredikantbefattningen vid kustartilleriet

uppburit ett arvode av allenast 150 kronor om året och att beviljande

av något ekonomiskt vederlag för ett så ringa arvode svårligen kan anses vara

rimligt.»

Slutligen har departementschefen upplyst, att antalet ifrågavarande pensionstagare

skulle komma att uppgå till knappt 20.

Till utskottets behandling hava vidare hänvisats två i anledning av ovannämnda

proposition nr 207 inom riksdagen väckta likalydande motioner, nämligen

inom första kammaren nr 295 av herrar Åkerberg och Karlsson, Gottfrid,

samt inom andra kammaren nr 468 av herr Ödström jämte fem av kammarens

övriga ledamöter. I nämnda motioner har hemställts, »att -— därest Kungl.

Maj:ts proposition i detta ärende skulle vinna riksdagens bifall — riksdagen

måtte besluta, att förre regementspastorn E. F. E. Morén måtte på samma villkor

som övriga pensionsberättigade f. d. regementspastorer komma i åtnjutande

av pension».

Till stöd för yrkandet hava motionärerna anfört, bland annat, att ett vidhållande

av kravet på att vederbörande f. d. regementspastorer skulle för att bliva

pensionsberättigade hava den 1 juli 1928 uppnått 50 års ålder komme att från

pension utestänga f. d. regementspastorn E. E. E. Morén, vilken vore född den

15 december 1878, den 4 oktober 1907 konstituerats till regementspastor vid

Svea trängkår och den 1 juli 1927 entledigats från sagda befattning efter en

tjänstetid av i det närmaste 20 år. Vid bifall till propositionen nr 207 skulle

emellertid sex i tjänsten yngre regementspastorer komma i åtnjutande av pension,

därav en vilken först den 1 juni 1928 uppnådde 50 år och vid sitt avsked

innehade en tjänstetid av allenast 15 1/2 år. Härjämte hava motionärerna framhållit,

att ett bifall till deras förevarande förslag icke komme att medföra ytterligare

konsekvenser, enär Morén ensam bland till pension icke föreslagna regementspastor

med mer än 15 tjänstår innevarande år uppnådde en ålder av

50 år.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 20,

5

Beträffande motiveringen i övrigt för såväl propositionen som motionerna tilllåter

sig utskottet att hänvisa till desamma.

Utskottet delar den av statskontoret uttalade uppfattningen att, då ^anställning

såsom regementspastor är att anse som en bisyssla, entledigande från dylik

befattning i regel icke bör medföra beviljande av pension eller gratifikation av

statsmedel. Att statsmakterna vid antagandet av den nya försvarsorganisationen

ej heller tänkt sig, att vederlag i anledning av entledigande skulle tillerkännas

innehavare av bisysslor, synes utskottet framgå av de i överensstämmelse

med 1925 års riksdags beslut utfärdade bestämmelserna rörande förtidspension

och avskedsersättning åt viss övertalig civil personal vid försvarsväsendet.

Enligt dessa bestämmelser har nämligen från rätt till dylik förmån

undantagits den, vilkens anställning vid försvarsväsendet icke utgjort vederbörandes

huvudsakliga sysselsättning. Utskottet vill jämväl erinra därom, att

riksdagen hittills i allmänhet motsatt sig förslag om beviljande av pension föi

anställningar, som haft karaktär av bisysslor, detta även i fall där anställningen

varat under en lång följd av år och ersättningen för densamma avsevärt

överstigit den avlöning, som utgått till regementspastorerna. Kungl. Maj:ts

förberörda beslut den 24 februari 1927, varigenom en av regementspastorskonferensen

gjord framställning om vederlag åt samtliga entledigade regementspastorer

icke föranlett någon Kungl. Maj :ts åtgärd, synes utskottet stå i god

överensstämmelse med den uppfattning, som ligger till grund för riksdagens

sålunda intagna ståndpunkt. Uti den i propositionen omförmälda, av allmänna

svenska prästföreningens centralstyrelse gjorda framställningen har icke heller

hemställts om fastställande av några generella pensioneringsbestämmelser för

ifrågavarande kategori av anställningshavare utan allenast payrkats en prövning

i varje särskilt fall av fragan om vederlag. Utskottet anser för sin del

uppenbart, att ett bifall till Kungl. Maj:ts förevarande förslag kan medföra

icke önskvärda konsekvenser med avseende å befattningshavare tillhörande

andra områden av statsförvaltningen, vilka äro innehavare av bisysslor jämförliga

med de nu ifrågavarande.

Om utskottet således av principiella skäl ansett några generella bestämmelser

för pensionering av f. d. regementspastorer icke böra ifrågakomma, synes det

utskottet likväl befogat att i enskilda fall, där ekonomiskt trångmål eller andra

särskilda omständigheter äro för handen, pension eller understöd av statsmedel

beviljas förutvarande innehavare av anställningar såsom regementspastorer.

Det torde ankomma på Kungl. Maj :t att, där så finnes påkallat, för riksdagen

framlägga förslag om åtgärder i omförmälda hänseende.

Vad härefter angår det i motionerna framställda yrkandet, lärer vid ett godkännande

av den ståndpunkt, utskottet intagit till Kungl. Maj :ts förslag, fragan

om beredande av pension åt f. d. regementspastorn Morén böra göras till

föremål för Kungl. Ma.j:ts prövning, innan riksdagen tager ställning till denna

fråga. Vid sådant förhållande torde något särskilt yttrande från utskottets

sida rörande ifrågavarande fall icke här erfordras.

På grund av vad sålunda anförts far utskottet hemställa,

Utskottet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 29.

a) att Kungl. Maj:ts förevarande proposition icke må av

riksdagen bifallas; samt

b) att förevarande motioner I: 295 och II: 468 må anses besvarade

genom vad utskottet här ovan anfört.

Stockholm den 13 april 1928.

På bankoutskottets vägnar:

C. E. SVENSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar C. E. Svensson, Gustafsson i Stensholm, Pettersson

i Olovstorp, Enhörning, Dalberg, P. A. Larsson, Sanden* och Bodin;

från andra kammaren: herrar Borggren, Bäcklund, Byberg, Höglund, Paulsen,

Thore, Johansson i Edsbyn* och Lindmark*.

* Ej närvarande vid justeringen.

Stockholm 1928. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

2813 IS

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1928:224 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl May.ts proposition angående pensionering av vissa förutvarande regementspastorer vid armén, jämte i ämnet väckta mo s. 5 i texten