Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragning sstaterna. Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till utskottet hänvisade framställningar rörande elfte huvudtiteln. A. Civila pensions väsendet. 1 :o.

1928-04-16 · 127 sidor, varav 104 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 104 av 127 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1928:30, Utlåtande, angående vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragning sstaterna. Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till utskottet hänvisade framställningar rörande elfte huvudtiteln. A. Civila pensions väsendet. 1 :o.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

1

Nr SO.

Ankom till riksdagens kansli den 16 april 1928 kl. 5 e. m.

Utlåtande, angående vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln,

innefattande anslagen till pensions- och indragning

sstaterna.

Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till utskottet

hänvisade framställningar rörande elfte huvudtiteln.

A. Civila pensions väsendet.

1 :o.

I en till riksdagen avlåten, den 13 januari 1928 dagtecknad proposition nr 20 a

har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av stats- statsmedel ”till

rådsprotokollet över socialärenden för samma dag, föreslagit riksdagen med- ptjwion *

giva, att till den överkonstapeln August Strandkvist av Malmöhus läns lands- stapeln A.

ting beviljade pensionen å 2,340 kronor jämte dyrtidstillägg må, räknat från Strandkmst.

och med ingången av år 1927, från förslagsanslaget till polisväsendet i riket

utgå statsbidrag med en tredjedel av de Strandkvist sålunda tillkommande

pensionsförmånerna.

Enligt 15 § 3 mom. i lagen om polisväsendet i riket den 6 juni 1925 är landsting,

som på annat sätt än genom pensionsförsäkring i statens pensionsanstalt

ombesörjer pensionering av ordinarie befattningshavare, som anställts för landstingsområdet,

berättigat till bidrag av statsverket med en tredjedel av den till

sådan befattningshavare utgående pensionen, övergångsbestämmelsen till förordningen

den 6 juni 1925 (nr 172) med vissa bestämmelser angående befattningshavares

vid polisväsendet rätt till lön och pension m. m. innehåller, att

polis- eller fjärdingsman, vars anställning vid polisväsendet vid den tidpunkt,

från vilken lagen om polisväsendet i riket skall lända till efterrättelse i avseende

å det område, för vilket han är anställd, kan betraktas såsom ordinarie,

äger att, då fråga uppstår om honom tillkommande rätt till pension, tillgodoräkna

sig hela den tid, som han i en följd innehaft dylik anställning för området.

Bihang till riksdagens protokoll 1988. 8 samt. 15 häft. (Nr SO.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutslcottets utlåtande Nr SO.

Ang.

pension åt

arbetaren vid

mynt- och

justeringsverlcet

A.

Hjorth.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har underställt Kungl. Maj:ts prövning en

framställning från länets landstings förvaltningsutskott om bidrag av statsmedel

till pension, som av landstinget tillerkänts överkonstapeln August

Strandkvist, vilken varit anställd vid landstingets polisavdelning. Framställningen

är av i huvudsak följande innehåll:

Genom beslut 1925 hade Malmöhus läns landsting bestämt, att inom landstingsområdet

skulle för år 1926 vara anställd ordnings- och säkerhetspolis, benämnd

centralpolis, bestående av elva polismän i icke-ordinarie befattningar.

Landstinget hade tillika beslutat, att för utredning av frågan om behovet av

anställande av en särskild ordningspolisavdelning m. m. utse en kommitté,

I anslutning till förslag av nämnda kommitté hade landstinget sedermera

1926 beslutat, bland annat, att inom landstingsområdet skulle för tiden från

och med den 1 januari 1927 till och med den 31 december 1931 anställas en

ordningspolisavdelning, bestående av en kommissarie, en överkonstapel, fyra

konstaplar och en vaktmästare, vilka befattningar skulle vara icke ordinarie,

ävensom att överkonstapeln August Strandkvist, vilken vore född den 20 maj

1869 och varit anställd vid landstingets polisväsen sedan den 1 januari 1905,

skulle entledigas med utgången av år 1926 samt tilldelas en årlig pension av

2,340 kronor jämte dyrtidstillägg enligt de grunder, som gällde för befattningshavare

vid statens i avlöningshänseende nyreglerade verk.

Enär Strandkvists anställning, vad anginge tiden före den 1 januari 1926,

måste betraktas såsom ordinarie, hade han, därest han även för år 1926 beretts

ordinarie anställning, enligt övergångsbestämmelsen till förordningen den

6 juni 1925 med vissa bestämmelser angående befattningshavares vid polisväsendet

rätt till lön och pension m. m., otvivelaktigt varit berättigad att i fråga

om rätt till pension tillgodoräkna sig hela den tid, han varit anställd vid landstingets

polisväsen, och hade skyldighet uppstått för statsverket att enligt 15 §

i lagen om polisväsendet i riket bidraga med en tredjedel av den till Strandkvist

utgående pensionen.

Den omständigheten att Strandkvist för år 1926 beretts endast icke-ordinarie

anställning hade haft sin grund i igångsättandet av förenämnda utredningsarbete

och syntes därför icke rimligen böra föranleda, att landstinget ginge

miste om det statsbidrag, varom stadgades i det åberopade lagrummet.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till åberopade statsrådsprotokollet.

Med hänsyn till i ärendet föreliggande omständigheter har utskottet ansett

sig böra tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förslag. Utskottet hemställer sålunda,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition.

2:o.

I en den 20 januari 1928 avlåten proposition nr 42 har Kungl. Maj :t, under

åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden

för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, »att arbetaren vid myntoch

justeringsverket Alfred Hjorth må från och med månaden näst efter den,

under vilken han erhåller entledigande från sin anställning vid verket, under

sin återstående livstid åtnjuta en årlig pension av 900 kronor, att utgå av sjunde

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutslcottets utlåtande Nr SO.

3

huvudtitelns reservationsanslag till bestridande av de med mynt- och justeringsverkets

drift förenade kostnader».

Av utredningen i ärendet framgår, att Hjorth är född den 16 januari 1864

och antagits i mynt- och justeringsverkets tjänst den 5 december 1910. Därjämte

har han varit anställd vid Göta artilleriregemente, Andra livgardet och

\ axholms artillerikar under sammanlagt 8 år 3 månader 5 dagar från den 1

november 1881 till den 21 juni 1890. Han kan sålunda räkna en sammanlagd

anställningstid av omkring 25 V4 år.

Mynt- och justering sverk et har hemställt, att Hjorth måtte beredas pension

med 1,308 kronor.

Statskontoret har föreslagit ett pensionsbelopp av 1,152 kronor.

I fråga om pensionsbeloppets storlek har departementschefen anfört följande

:

»Vad pensionsbeloppet beträffar, har statskontoret ansett detsamma böra beräknas

i enlighet med de i kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10) angivna

grunderna för bestämmande av förtidspension åt vissa övertaliga civila löntagare

vid armén och marinen. Med hänsyn till vad 1927 års riksdag uttalat

i fråga om pensionering av arbetarpersonal (riksdagens skrivelse nr 214, punkten

26) finner jag mig emellertid icke böra tillstyrka, att pensionen avpassas

efter nämnda grunder. Da riksdagen år 1927 åt arbetare i jämförlig ställning

med omkring 25 tjänstar beviljat pension med 900 kronor årligen, anser jag

mig icke kunna förorda, att pensionen för Hjorth bestämmes till högre belopp.

»

Med avseende å utredningen i övrigt tillåter sig utskottet hänvisa till vad

propositionen innehåller.

Utskottet, som biträder Kungl. Maj:ts förslag beträffande pensionsbeloppets

storlek, får hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts ifrågavarande proposition.

3:o.

I en till riksdagen avlaten, den 17 februari 1928 dagtecknad proposition nr Ang

79 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av stats- tilläggs
lådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit riksdagen åt^vissaföruimedgiva,

att envar av förra lärarinnorna Jenny Maria Sofia Kindberg, Agda varande läraElisabet

Rahmn, Ellen Lindskog, Henrika Scheffer och Hilma Sofia Spång- rinnor''

berg må utan hinder därav att hon icke uppfyller alla för erhållande av tillläggspension

enligt kungörelsen den 31 december 1917 (nr 965) angående tillläggspension

åt vissa lärarinnor vid de statsunderstödda enskilda läroanstalterna

stadgade villkor, kunna för tid efter utgången av år 1927 komma i åtnjutande

av tilläggspension, beräknad enligt grunder, som angivas i berörda

kungörelse samt i kungörelserna den 18 november 1921 (nr 702) och den 20

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

BankoutsTcottets utlåtande Nr SO.

maj 1927 (nr 174) angående ändring i vissa delar av förstnämnda kungörelse,

dock att vid sådan beräkning beträffande envar av Jenny Maria Sofia

Kindberg och Hilma Sofia Spångberg hänsyn må tagas endast till sådan av

henne bestridd tjänstgöring, som infallit före läsåret 1903—1904, respektive

före år 1904.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade statsrådsprotokollet.

Kungl. Maj:ts förslag ansluter sig i huvudsak till vad riksdagen tidigare

i åtskilliga liknande fall medgivit. På grund härav har utskottet ansett sig

böra tillstyrka bifall till förslaget och får alltså hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition.

B. Militära pensions väsendet.

4:o.

petsions- I en till riksdagen den 10 februari 1928 avlåten proposition nr 59 har Kungl.

förhöjning åt Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över försvarskusiartiUeriets

ärenden för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att å den kaptenen i

reserv A. K. kustartilleriets reserv August Karl Julius Saloman av 1927 års riksdag bevilJ.

Saloman. jajp pensjon må utgå sådana pensionsförhöjningar, som avses i kungörelsen den

18 juni 1925 (nr 280) med bestämmelser om ny pension för vissa pensionerade

f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer.

Beträffande utredningen i ärendet anhåller utskottet att få hänvisa till propositionen.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition.

5:o.

Ang.

pensionsförbättring

åt vissa

månad 8- lönare vid

marinen.

I en till riksdagen avlåten, den 10 februari 1928 dagtecknad proposition nr

72 har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

medgiva, att envar av förutvarande verkmästarna å månadslönarstat Cad

August Carlsson och Karl Gustaf Löf samt verkmästaren å månadslönarstat

Carl Vilhelm Theodor Carlstedt må, Carlsson från och med den 1 april 1927,

Löf från och med den 1 oktober samma år och Carlstedt från och med måna
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

llankoutslcottets utlärande Nr 30.

5

den näst efter den, varunder avgång från tjänsten äger rum, under sin återstående

livstid uppbära årlig pensionsförbättring med 1,155 kronor 60 öre,

att utgå från anslag, som är eller må varda beviljat till pensionsförbättring

för viss personal vid marinen, och i samma ordning som fyllnadspension.

Av handlingarna i ärendet inhämtas

beträffande Carlsson, att han, som är född den 7 december 1863, varit anställd

såsom daglönare vid flottans beklädnadsverkstad i Stockholm under

tiden 9 april 1890—15 januari 1891 och från och med den 5 november 1895;

att han befordrats till mästare den 1 september 1908 och till verkmästare den

1 juni 1915; samt att han entledigats den 31 mars 1927;

beträffande Löf, att han, som är född den 25 september 1871, varit anställd

såsom daglönare vid flottans varv i Stockholm under tiden 8 april 1895—

30 september 1924; att han befordrats till mästare den 1 oktober 1924 och till

verkmästare den 1 oktober 1925; samt att han entledigats den 30 september

1927; samt

beträffande Carlstedt, att han, som är född den 23 januari 1871, varit anställd

såsom daglönare vid flottans varv i Karlskrona under tiden 16 januari

1889—12 april 1893 och från och med den 9 maj 1898, samt att han befordrats

till mästare den 1 september 1910 och till verkmästare den 1 februari 1920.

Direktionen över flottans pensionskassa har meddelat, att därest ifrågavarande

verkmästare, i överensstämmelse med vad i ett flertal fall förut ägt

rum, beviljades pensionsförbättring med samma belopp, som åtnjötes av befattningshavare

i motsvarande militära tjänstegrad eller flaggunderofficer,

dylik förmån skulle till envar av dem utgå med 1,155 kronor 60 öre för år.

Marinförvaltningen har hemställt om utverkande av pensionsförbättring åt

Carlsson, Löf och Carlstedt med nj-ss angivna belopp.

I särskilda utlåtanden har statskontoret beträffande Carlsson och Carlstedt

tillstyrkt bifall till framställningarna på sätt marinförvaltningen hemställt.

I fråga om Löf har statskontoret anfört, bland annat, att den till personal

vid försvarsväsendet utgående pensionsförbättringen vore byggd på

grunder, som i det väsentliga anslöte sig till gällande lag om civila tjänstinnehavares

rätt till pension. Det hade därför ansetts nödvändigt att vid

bedömande av frågor om beredande av dylik pensionsförbättring taga viss

hänsyn till en del i den civila pensionslagen givna begränsningar av pensionsrätten,

som saknade motsvarighet i pensioneringsgrunderna för personal vid

försvarsväsendet. Löf hade innehaft befattning som verkmästare sedan den

1 oktober 1925 eller vid sin avgång under allenast två år. För det fall att

vederbörande icke under minst fem år innehaft den tjänst, från vilken avgång

ägde rum, funnes i den civila pensionslagen angivna särskilda grunder för

pensions bestämmande. Därest dessa tillämpades i förevarande fall, skulle

Löfs sammanlagda pensionsförmåner icke komma att uppgå till det belopp,

som redan nu författningsenligt tillkomme honom i pension, fyllnadspension,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

Utskottet.

Ang.

förtidspension

åt kontor

sf örestån - daren S. Söderström.

pensionstillägg och pensionsförhöjning, vid vilket förhållande anledning

skulle saknas att vidtaga åtgärd i syfte att bereda honom pensionsförbättring.

Då emellertid en med Löf i pensionshänseende likställd underofficer, som vid

uppnådd åldersgräns avginge efter att liksom sökanden endast under två år

hava innehaft den beställning, från vilken avgång ägde rum, skulle bekomma

pensionsförbättring enligt kungörelsen den 15 juni 1922 till belopp av 1,155

kronor 60 öre, ville statskontoret för sin del icke påyrka tillämpning i detta

fall av berörda bestämmelse i den civila pensionslagen. Statskontoret funne

sig alltså kunna instämma i marinförvaltningens hemställan.

Beträffande Kungl. Maj:ts förslag, i vad det avser Carlsson och Carlstedt,

vill utskottet erinra, att riksdagen tidigare i åtskilliga fall beviljat verkmästare

å månadslönarstat vid flottans varv pensionsförbättring efter samma

grunder, som i propositionen föreslås. Under sådana förhållanden har utskottet

funnit sig böra tillstyrka bifall till här ifrågavarande förslag om pensionsförbättring

åt omförmälda två verkmästare.

Vad åter angår frågan om pensionsförbättring åt Löf, framgår av utredningen

att denne vid sin avgång ur tjänst innehaft befattning som verkmästare

under allenast två år. Vid sådant förhållande har utskottet icke funnit tillräckliga

skäl föreligga för beredande av pensionsförbättring åt honom. Utskottet

vill i detta avseende hänvisa till vad statskontoret anfört rörande de

grunder, som enligt den civila pensionslagen tillämpas för det fall, att vederbörande

icke under minst fem år innehaft den tjänst, från vilken avgången

äger rum.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

a) att Kungl. Maj:ts förevarande proposition, i vad densamma

avser pensionsförbättring åt verkmästarna Carlsson

och Carlstedt, må vinna riksdagens bifall; samt

b) att Kungl. Maj:ts förevarande proposition, i vad densamma

avser pensionsförbättring åt verkmästaren Löf, icke

må av riksdagen bifallas.

6:o.

I en inom andra kammaren av herr Jeppsson väckt motion nr 115 har hemställts,

»att riksdagen måtte medgiva, att kontorsföreståndaren S. Söderström

å besiktningsförrättningen vid Kungl. Flottans station i Karlskrona vid sin avgång

från tjänsten tilldelas förtidspension».

Till stöd för yrkandet har anförts bland annat följande:

»Genom omläggning av besiktningsförrättningen vid Kungl. Flottans station

i Karlskrona blir den civila personalen å besiktningsförrättningen överflödig.

Bland dem som på detta sätt mista sin anställning finns en man, herr S. Söderström,

kontorsföreståndare å besiktningsförrättningen, vilken sannolikt får

lämna sin plats senast den 1 juli 1929.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr SO. 7

Söderström antogs efter skolstudier till VII R till kontorist å besiktningsförrättningen

den 1 maj 1903 samt med kontrakt den 1 febr. 1904. År 1908

förordnades han till uppbördsman å besiktningsförrättningen, år 1912 till månadslönare

och fr. o. m. 1921 till kontorsföreståndare.

När Söderström således nu den 1 juli 1929 avskedas, har han varit anställd

såsom kontorsman i cirka 26 år å besiktningsförrättningen och enligt såväl

platsbetyg som rullan ständigt skött sig förtjänstfullt. Staten har ju också

sörjt för att i statens tjänst anställda efter en dylik lång tjänstgöring ej lämnas

helt utan ersättning i händelse vederbörande tjänst indrages.

Men för att en månadslönare såsom Söderström skall vid avgång ifrån tjänsten

kunna erhålla förtidspension fordras 20 tjänsteår och 50 levnadsår. Vad

villkoret bm 20 tjänsteår angår fyller herr Söderström detsamma mer än val

då han om han nödgas avgå den 1 juli 1929 har bakom sig 26 års tjänstgöring,

men däremot fyller han icke villkoret om 50 levnadsår alldenstund han den 1

juli 1929 endast uppnår en ålder av cirka 45 V2 år.

Skola nu bestämmelserna angående förtidspensionering strikt tillämpas, kan

Söderström icke komma i åtnjutande av förtidspension utan blir tilldelad avskedsersättning.

»

Beträffande motiveringen i övrigt hänvisar utskottet till motionen.

Av tillgängliga handlingar framgår, att Söderström, som är född den 14 januari

1884 och alltså 44 år gammal, såsom kontorsföreståndare å besiktningsförrättningen

vid flottans station i Karlskrona sedan den 1 januari 1927 åtnjutit

avlöning med ett belopp av 289 kronor 50 öre för manad jämte dyrtidstillägg

därå enligt för oreglerade verk gällande grunder.

I en till Kungl. Maj:t ingiven, den 28 november 192.7 dagtecknad ansökning

hemställde Söderström om rätt att vid avgång från befattningen erhålla förtidspension

i stället för avskedsersättning. Han framhöll till stöd för denna

ansökan bland annat, att han vore gift och hade två minderåriga barn att försörja,

samt betonade svårigheterna — särskilt med hänsyn till det stora antalet

övertaliga militära befattningshavare, vilka fortfarande uppbure lön — att

efter entledigandet vinna anställning i enskild tjänst.

I ett över ansökningen avgivet utlåtande den 29 december 1927 uttalade marinförvaltningen

som sin åsikt, att ett bifall till framställningen, som givetvis

måste förutsätta riksdagens medgivande, skulle kunna medföra oförutsedda

konsekvenser. På grund härav funne sig marinförvaltningen förhindrad att

tillstyrka ansökningen.

Genom beslut den 27 januari 1928 har Kungl. Maj:t funnit framställningen

icke föranleda någon Kungl. Maj :ts åtgärd.

Enligt de i överensstämmelse med 1925 års riksdags beslut genom kungörelse

den 15 januari 1926 (nr 10) utfärdade föreskrifterna angående förtidspension

och avskedsersättning åt vissa övertaliga civila löntagare vid armén och

marinen erhålla sådana löntagare, vilka till följd av den år 1925 beslutade nya

försvarsorganisationen bliva övertaliga och på den grund erhålla avsked från

anställning vid försvarsväsendet utan att i samband därmed erhålla annan likvärdig

anställning vid försvarsväsendet eller eljest i statens tjänst, förtidspen
-

U ts kottet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutslcottets utlåtande Nr SO.

Ang.

pension åt f.

sergeanten

0. F. Lundgvist.

sion eller avskedsersättning under villkor och enligt grunder, som stadgas i

kungörelsen. Sådan förmån utgår endast till löntagare, vars avgång ur tjänsten

äger rum före den 1 juli 1929. För erhållande av förtidspension erfordras

att vid avgången ur tjänst hava uppnått en levnadsålder av 50 år samt att

tillika hava viss sammanlagd anställningstid i statens tjänst. Berörda tid är

för den grupp, vartill Söderströms befattning synes vara att hänföra, bestämd

till minst 20 år. Löntagare, som icke är berättigad till förtidspension men kan

ifragakomma till avskedsersättning, erhåller sådan ersättning med belopp, motsvarande

en månads arbetsförtjänst för varje helt års anställning i statens tjänst

intill 15 års anställning samt två månaders arbetsförtjänst för varje helt års

anställning därutöver. Dock må avskedsersättning icke utgå med högre belopp

än, för den befattningsgrupp varom här är fråga, 10,000 kronor.

Av utredningen i ärendet framgår, att Söderström med avseende å levnadsålder

icke uppfyller eller före den 1 juli 1929 kan komma att uppfylla stadgade

förutsättningar för erhållande av förtidspension. Däremot torde han, om

han före sistnämnda dag på grund av den nya försvarsorganisationens genomförande

entledigas från sin anställning och därvid icke erhåller annan likvärdig

anställning i statens tjänst, vid avgången bliva berättigad till avskedsersättning,

vilken synes komma att uppgå till stadgat maximibelopp av 10,000

kronor.

Även om billighetsskäl kunna aberopas för beredande åt Söderström av pension

vid eventuell avgang ur tjänst, maste utskottet dock för sin del i likhet med

marinförvaltningen finna det vara med hänsyn till konsekvenserna betänkligt

att i särskilda fall medgiva undantag från de av statsmakterna fastställda grunderna

beträffande ersättning till personal, som i samband med försvarsrevisionen

blivit övertalig. Det må för övrigt framhållas att, såvitt av utredningen

framgår, Söderström fortfarande är i tjänst å sin befattning. Det kan sålunda

för närvarande icke bedömas, huruvida Söderström kan komma att i samband

med eventuellt entledigande erhålla annan anställning.

Pa grund av det anförda far utskottet avstyrka bifall till den föreliggande

motionen. Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motion II: 115 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

7 :o.

I en inom andra kammaren av herr Lilliecreutz jämte sex av kammarens

övriga ledamöter väckt motion nr 353 har föreslagits, »att riksdagen ville

bevilja f. d. sergeanten i Kungl. Jönköpings regemente Gunnar Ferdinand

Lundqvist den pension, till vilken han varit berättigad, därest han före sin

under tjänsten iråkade sjukdom varit befordrad till sergeant på stat samt att

han därjämte må bibehålla den ersättning från riksförsäkringsanstalten som

nu utgår för skada i militärtjänst».

Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet hänvisa till motionen.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

9

Av tillgängliga handlingar inhämtas, att Lundqvist, som är född den 26 juli

1894, antogs såsom volontär vid Jönköpings regemente den 13 april 1912 samt

efter genomgångna underbefälsskolor befordrades till vicekorpral och korpral

1913, till furir av 2:a klassen 1914 och till furir av l:a klassen 1918. Han genomgick

1921—1922 infanteriets underofficersskola å Karlsborg, varifrån han

utexaminerades såsom nr 2 med högsta betygssiffra bland 99 elever. År 1922

konstituerades han till sergeant i regementet.

Under augusti månad 1925 drabbades Lundqvist av lungtuberkulos samt intogs

å sanatorium, där han kvarstannade till september 1926. På grund av

sjukdomen erhöll Lundqvist enligt gällande bestämmelser avsked från regementet

den 31 oktober 1925.

På grund av sjukdomen har Lundqvist från och med den 4 september 1926

— då han upphört att åtnjuta underhåll och vård genom militär myndighets

försorg — tillerkänts livränta enligt förordningen den 18 juni 1909 om ersättning

i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring. Livräntan

har genom särskilda beslut av riksförsäkringsanstalten med hänsyn till

graden av nedsättning i Lundqvists arbetsförmåga fastställts för tiden 4 september

1926—31 mars 1927 till 900 kronor, för tiden 1 april—30 september

1927 till 675 kronor samt för tiden 1 oktober 1927—31 mars 1928 likaledes

till 675 kronor. Vid fastställande av sistnämnda belopp har arbetsförmågan

beräknats vara nedsatt med 75 procent av det normala.

Lundqvist, som före sjukdomen ingått äktenskap, har i detta ett barn, fött

den 30 juli 1925.

I motionen har till stöd för det framställda förslaget framhållits, bland

annat, att befordringsförhållandena vid regementet under Lundqvists utbildningsår

varit synnerligen ogynnsamma. På grund härav hade han tidigast

under år 1926 kunnat påräkna befordran till sergeant på stat, under det att

till hans årskurs vid underofficersskolan hörande personal vid andra infanteriregementen

redan före år 1925 vunnit sådan befordran. Om han före sjukdomens

inträdande vunnit befordran på stat, skulle han hava blivit berättigad

till pension.

På sätt av den lämnade utredningen framgår, har Lundqvist i anledning

av den sjukdom, som drabbat honom under militärtjänstgöringen, tillerkänts

författningsenlig livränta. Vid sådant förhållande har utskottet — även om

ömmande omständigheter i detta fall otvivelaktigt måste anses föreligga -—

funnit sig med hänsyn till de konsekvenser, som skulle kunna föranledas av

ett beslut om ytterligare förmån för Lundqvist, icke kunna tillstyrka någon

åtgärd i den av motionärerna föreslagna riktningen.

Utskottet får alltså hemställa,

att förevarande motion II: 353 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Utskottet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutslcottets utlåtande Nr SO.

Ang.

pension åt

fyra förutvarande

båtsmän.

Utskottet.

8 ro.

I en till riksdagen avlåten, den 10 februari 1928 dagtecknad proposition

nr 60 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av

statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

medgiva, att förutvarande båtsmännen Anders Ferdinand Jonsson Frodig, Josef

Nilsson Hultman, Leonard Pettersson Hult och Hobert Westin Ställhult

må tilldelas pension, såsom om de uppfyllt härför reglementsenligt stadgade

villkor, att utgå för Frodig från och med januari, för Hultman från och med

februari, för Hult från och med maj och för Ställhult från och med september,

allt år 1927.

Av handlingarna i ärendet framgår

beträffande Frodig, att han, som är född den 26 januari 1861, beviljats

avsked ur krigstjänsten den 8 maj 1897 efter en tjänstetid av 20 år 2 månader,

varav 16 år 3 månader 12 dagar från 20 års ålder; att han vid avskedet

erhållit vitsord att under tjänstetiden hava sig redligt och skäligen väl skickat;

samt att han är medellös;

beträffande Hultman, att han, som är född den 1 januari 1854, beviljats

avsked ur krigstjänsten den 1 juli 1896 efter en tjänstetid av 18 år 7 månader

från 20 års ålder; att han vid avskedet erhållit vitsord att under tjänstetiden

hava sig redligt och väl skickat; samt att han befinner sig i torftiga ekonomiska

omständigheter;

beträffande Hult, att han, som är född den 21 februari 1861, beviljats avsked

ur krigstjänsten den 26 juni 1897 efter en tjänstetid av 17 år 10 månader,

därav 16 år 4 månader 5 dagar från 20 års ålder; att han vid avskedet

erhållit vitsord att under tjänstetiden hava sig redligt och väl skickat; att han

tjänstgjort vid skeppsgossekåren i Marstrand från och med år 1917 till den

1 april 1927 som vaktmanskap, stugvakt i kanslihuset och trädgårdsskötare;

samt att han under sistnämnda tjänstgöring fullgjort sina åligganden på ett

förtjänstfullt sätt samt visat stor villighet och synnerlig plikttrohet; samt

beträffande Ställhult, att han, som är född den 7 juni 1861, beviljats avsked

ur krigstjänsten den 23 september 1898 efter en tjänstetid av 18 år

2 månader, varav 17 år 3 månader från 20 års ålder; att han vid avskedet erhållit

vitsord att under tjänstetiden hava sig redligt och utmärkt väl skickat;

att han är medellös och på grund av sjuklighet icke kan genom arbete erhålla

tillräcklig inkomst för sitt uppehälle; samt att han icke kan påräkna hjälp från

närstående eller annan hjälp för framtiden.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Med hänsyn till förut av riksdagen i liknande fall fattade beslut har utskottet

funnit sig böra tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förslag. Utskottet

får alltså hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts förevarande proposition.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

11

9 :o.

I en inom andra kammaren av herr Petersson i Broaryd väckt motion nr 17 n

har föreslagits, »att riksdagen må medgiva, att förre soldaten vid Jönköpings Vadstena

regemente Amandus Vilhelm Allvin må från och med den 1 juli 1928 från ^Urigsmans-^

Vadstena krigsmanshuskassa tilldelas underhall enligt samma grunder som soldaten A. Vom

han tjänat för underhålls erhållande föreskriven tid». . Allvin
Beträffande

motiveringen för yrkandet får utskottet hänvisa till motionen.

Av tillgängliga handlingar i ärendet framgår, att Allvin är född den 9

april 1866 och sålunda omkring 62 år gammal, samt att han varit i krigstjänst

såsom soldat vid Jönköpings regemente under tiden 28 oktober 1885 4

september 1905 eller omkring 19 år 10 månader. Enligt ett den 3 januari 1928

dagtecknat läkarintyg har Allvin vid undersökning befunnits »lida av lindriga

symtom av prostatism». Vederbörande kommunalnämndsordförande har

i avgivet intyg förklarat, att Allvin befunne sig i sadana ekonomiska omständigheter,

att han vore i stort behov av pension samt att han endast i ringa grad

kunde själv bidraga till sin egen och sin familjs försörjning. Beträffande hans

ekonomiska förhållanden har utskottet i övrigt inhämtat, att han äger en fastighet,

taxerad till 15,700 kronor, vilken likväl synes vara intecknad till ett

belopp av 9,500 kronor.

Vid prövning av förevarande ärende har utskottet icke funnit sig övertygat

om att i detta fall föreligga sådana ömmande omständigheter, vilka böra utgöra

förutsättning för en dispens av här ifragasatt art. Utskottet har pa

grund härav ansett sig böra avstyrka bifall till motionärens förslag. Enligt

utskottets mening måste hänsynen till det stora antalet förutvarande indelta

soldater och till de konsekvenser, som ett avvikande från hittills tillämpade

grunder beträffande förutsättningarna för dispens alltså kan medföra, påkalla

en viss varsamhet vid behandling av dylika dispensfrågor.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motion II: 17 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Utskottet.

10 :o.

Herr Petersson i Broaryd har vidare i en inom andra kammaren väckt motion

nr 27 hemställt, »att riksdagen må medgiva, att förre soldaten vid Jönkö- Vadstena

pings regemente Carl Johan Thelin må från och med den 1 juli 1928 från krigsmanshyVadstena

krigsmanshuskassa tilldelas underhåll enligt samma grunder som g0^“nV>.

om han tjänat för underhålls erhållande föreskriven tid». ^ Thelin.

I fråga om de skäl, motionären anfört till stöd för sitt förslag, tillåter sig

utskottet att hänvisa till motionen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

Av tillgängliga handlingar i förevarande ärende inhämtas, att Thelin är

född den 11 april 1864 och alltså omkring 64 år gammal samt att han varit

i tjänst såsom indelt soldat vid Jönköpings regemente under tiden 28 oktober

1885—4 september 1905 eller omkring 19 år 10 månader. Enligt ingivet läkarbetyg,

dagtecknat den 10 december 1927, var Thelin vid nämnda tidpunkt på

grund av sjukdom (sviter efter hjärnblödning i juni 1927) oförmögen till

arbete, vilken arbetsoförmåga sannolikt vore för framtiden bestående. Vederbörande

kommunalnämndsordförande har i avgivet intyg anfört, att Thelin

på grund av ålder och klen hälsa icke själv kunde sköta de manliga sysslorna

vid det jordbrukshemman, som han ägde, samt att hans ekonomiska ställning

vore sådan, att han hade knappt om tillgångar att leja arbetskraft, varför

behovet av pension syntes ganska stort. Enligt vad utskottet inhämtat, är

den av Thelin ägda fastigheten taxerad till ett belopp av 8,000 kronor. Av

handlingarna synes vidare framgå, att det av Thelin ägda hemmanet skötes av

en son till honom.

Utskottet. Ej heller i förevarande fall har utskottet funnit tillräckliga skäl föreligga för

tillstyrkande av underhållsförmån. På grund härav får utskottet avstyrka bifall

till motionen och alltså hemställa,

att förevarande motion II: 27 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

11 :o.

Pe£dL åt 1 en.inom andra kammaren av herr Lovén väckt motion nr 35 bär föreslagits,

musikfan- >>a^ riksdagen måtte besluta, att till musikfanjunkaren Bror Otto Waldstein

twalltein. . flå? 0ch med. den daS> Waldstein fyller 50 år, ur Arméns pensionskassa

utga en årlig pension med det belopp Waldstein skulle erhållit, om han innehaft

stadgat antal tjänsteår vid sitt avskedstagande.»

Beträffande motiveringen för förslaget får utskottet hänvisa till motionen

med därvid fogade bilagor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Waldstein, som är född den 3 september

1877 och alltså 50 år gammal, antagits till skvadronstrumpetare vid

Kronprinsens husarregemente den 1 november 1892 samt efter befordran till

musikkorpral vid regementet och sergeant i regementet den 31 oktober 1913

erhållit avsked från regementet, i vars reserv han sedermera utnämnts år 1913

till musiksergeant och år 1921 till musikfanjunkare.

Utskotta. Enär Waldstein vid avskedet från regementet icke uppnått 40 levnadsår,

är han på grund av gällande bestämmelser rörande underhåll från Vadstena

kngsmanshuskassa icke berättigad till underhåll från kassan. Ej heller är

han i övrigt berättigad till pension eller därmed jämförlig förmån av allmänna

medel.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30. lo

Då Waldstein redan år 1913 vid 36 års ålder lämnat den aktiva statstjänsten,

har utskottet ansett sig icke kunna tillstyrka, att han skulle beredas vare sig

pension eller därmed jämförligt understöd av statsmedel eller underhåll från

Vadstena krigsmanshuskassa.

Utskottet hemställer på grund härav,

att förevarande motion 11:35 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

12 :o.

I en inom andra kammaren av herr Mårtensson väckt motion nr 61 har hem- Ang. ^

ställts, »att riksdagen måtte bevilja förre fältmusikanten vid Kungl. Bohus- jörre extra

läns regemente Otto Julius Blomdahl en årlig pension av 500 kronor utöver

den redan nu erhållna gratifikationen, samt att denna pension utgar från den Blomdahl.

1 januari 1928».

Beträffande motiveringen hänvisar utskottet till motionen med därvid fogade

bilagor.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Blomdahl, som är född den 2 december

1853, antagits till spel vid Bohusläns regemente den 15 maj 1867,

förordnats till extra fältmusikant med sergeants grad den 6 juli 1883 samt

erhållit avsked på egen begäran den 19 juli 1890. Blomdahl, som enligt vederbörliga

intyg är medellös och i synnerligt behov av pension, har från och

med år 1922 årligen åtnjutit gratifikation från invalidhusfonden till belopp av

150 kronor.

Då Blomdahl redan år 1890 vid 36 års ålder på egen begäran lämnat sin utskottet.

anställning vid regementet, har utskottet ansett sig icke kunna tillstyrka vare

sig att han skulle beredas pension eller därmed jämförligt understöd av statsmedel

eller att riksdagen skulle tillerkänna honom underhåll från Vadstena

krigsmanshuskassa.

Utskottet hemställer,

att förevarande motion II: 61 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

13:o.

I en inom andra kammaren av herr Lindley väckt motion nr 62 har hem- _ ^ A ng^

ställts, »att riksdagen måtte bevilja förre distinktionskorpralen Lars Olsson ars\fd ^

Thor, Hellmyran, Söderhamn, ett årligt understöd av 300 kronor att under

hans återstående livstid utgå från och med den 1 januari 1928».

I fråga om motiveringen får utskottet hänvisa till motionen med därvid fogade

bilagor.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Olsson Thor är född den 19 maj

1856 och sålunda nu omkring 72 år gammal, att han varit i krigstjänst vid

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utskottet.

Ang.

årligt understöd

åt f.

soldaten S.

(Folk) Löfström.

Utskottet.

Banlcoutslcottets utlåtande Nr 30.

Värmlands regemente från och med den 22 februari 1878 till och med den

15 maj 1909 eller sammanlagt något över 31 år samt att han befordrats till

vice korpral år 1890 och till korpral år 1895. I anledning av anställningen

åtnjuter han underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa. Enligt vederbörliga

intyg^ är Thor numera medellös och i stort behov av understöd samt på

grund av åderförkalkning m. m. nästan alldeles oförmögen till arbete.

Av utredningen framgår, att Olsson Thor åtnjuter honom författningsenligt

tillkommande underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa. Att, såsom motionären

ifrågasatt, därutöver tillerkänna honom understöd av statsmedel har utskottet,

i överensstämmelse med hittills tillämpade grunder, ansett sig icke

kunna tillstyrka.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att förevarande motion II: 62 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

14 :o.

I en inom andra kammaren av herr Johansson i Kälkebo väckt motion nr 63

har hemställts, »att riksdagen måtte bevilja förre soldaten numera snickaren

Salomon (Falk) Löfström årligt understöd från Vadstena krigsmanshuskassa

fiån den 1^ juli innevarande år, så länge han lever, såsom om han tjänstgjort

under så lång tid, att han på grund därav vore berättigad till dylikt understöd».

I fråga om motiveringen för detta förslag får utskottet hänvisa till motionen.

Av tillgängliga handlingar framgår, att Löfström är född den 22 februari

1861 och alltså 67 år gammal samt att han varit i krigstjänst vid Hälsinge

regemente under tiden 27 februari 1882—4 september 1896 eller omkring

14 12 år. Löfström, som till yrket är snickare, lider på grund av kronisk

ledgångsreumatism samt åderförkalkning av väsentlig nedsättning i arbetsförmågan.

Då Löfströms tjänstetid uppgår till endast omkring 14V2 år, har utskottet

i överensstämmelse med hittills tillämpad praxis, funnit sig icke kunna tillstyrka,

att han skulle beredas underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa,

sasom om han tjänat för dylik förmåns erhållande föreskriven tid.

Utskottet hemställer alltså,

att föievarande motion II: 63 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Banlcoutskottets utlåtande Nr 30.

15

15 :o.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 272 har herr Nilsson i Antnäs

hemställt, »att riksdagen må besluta, att förre soldaten vid livkompaniet avyr(j‘n Vadstena

Kungl Norrbottens regemente nr 16 Lars Erik Öhman må erhålla understöd krigsmans
''

. . , huskassa åt

från vadstena kngsmanshuskassa». y. soldaten L.

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen med därvid E. öhman.

fogade bilagor.

Av de vid motionen fogade handlingarna inhämtas, att öhman, som är född

den 29 november 1862 och alltså 65 år gammal, varit i krigstjänst vid Norrbottens

regemente under tiden 13 januari 1883—23 september 1902 eller omkring

19 år 8 månader. Enligt läkarbetyg är öhman, som i april 1927 träffats

av blodpropp i hjärnan, för all framtid oförmögen att utföra något egentligt

eller mera uthållande arbete. Vederbörande kommunalnämndsordförande

har intygat, att Öhman icke äger annan förmögenhet än en av honom förvärvad

lägenhet, som varit avsatt till soldattorp. A lägenheten, vilken äi

taxeringsvärderad till 1,700 kronor, vilar avsevärd skuld.

Med hänsyn till Öhmans tjänstetid och övriga i ärendet åberopade om- utskottet.

ständigheter har utskottet ansett sig böra tillstyrka, att Öhman må förklaras

berättigad till underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa, oaktat han icke

tjänat kronan under den tid, som är föreskriven för en dylik förmån. Det ifrågasatta

underhållet lärer böra utgå från och med den 1 juli 1928.

I enlighet med det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 272,

må medgiva, att förre soldaten vid Norrbottens regemente Lars

Erik öhman må från och med den 1 juli 1928 från Vadstena

krigsmanshuskassa tilldelas underhåll enligt samma grunder,

som om han tjänat för underhålls erhållande föreskriven tid.

16 :o.

I en inom andra kammaren av herrar Hedlund i Östersund och Ler sson i

Trången väckt motion nr 354 har hemställts, »att riksdagen ma medgiva, att

förre dragonen vid Alsens skvadron nr 39 Erik Wikén ma från och med den

1 juli 1928 från Vadstena krigsmanshuskassa tilldelas underhåll enligt samma

grunder som om han tjänat för underhålls erhållande föreskriven tid».

Beträffande motiveringen hänvisar utskottet till motionen.

Av tillgängliga handlingar har utskottet inhämtat, att Wikén, som är född

den 19 juli 1855 och alltså över 72 år gammal, varit i krigstjänst vid Jämtlands

hästjägarkår, sedermera Norrlands dragonregemente, under tiden 5 november

1873—20 juli 1893 eller omkring 19 år 8 månader. Enligt vederbörligt

intyg är Wikén medellös och lever i ytterst fattiga omständigheter.

Ang.

årligt understöd

från

Vadstena

krigsmanshuskassa

åt

f. dragonen

E. Wikén.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1(5

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

Utskottet. Med hänsyn till vad i ärendet förekommit tillstyrker utskottet, att Wikén må

berättigas till underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa såsom om han tjänat

kronan under den tid, som för en dylik förmåns erhållande är föreskriven.

Beträffande tidpunkten för underhållets inträdande har utskottet intet att erinra

mot vad motionärerna föreslagit.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, med bifall till förevarande motion II: 354,

ma medgiva, att förre dragonen vid Norrlands dragonregemente

Erik Wikén må från och med den 1 juli 1928 från Vadstena

krigsmanshuskassa tilldelas underhåll enligt samma grunder

som om han tjänat för underhålls erhållande föreskriven tid.

C. Allmänna indragningsstaten.

I. Ang. justitiedepartementet.

17: o.

Ang. I en inom första kammaren under nr 64 väckt motion har herr Leander hem
si<yn\i\am-

>>a^’ riksdagen måtte medgiva, att f. kamreraren i fångvårdsstyrelsen,

reraren i f-^extra byrådirektören å styrelsens arbetskontor Knut Alexander Lindström

styrelsen K. ma ^ran oc^ 1928 års ingång under sin återstående livstid åtnjuta, utöver

A. Lindström, honom författningsenligt tillkommande pension, en årlig tilläggspension från

allmänna indragningsstaten till belopp av 856 kronor.»

Beträffande Lindströms anställnings- och avlöningsförhållanden har i motionen

till en början lämnats följande redogörelse:

»Lindström är född den 15 februari 1860, antogs den 11 juli 1882 till e. o.

tjänstemän i fångvårdsstyrelsen samt utnämndes den 28 mars 1890 till revisor

och den 16 oktober 1915 till kamrerare i styrelsen. På grund av fångvårdsstyrelsens

förordnande uppehöll Lindström arbetsintendentsbefattningen å det

iör besörjande av ärenden rörande arbetsdriften vid fångvårdsanstalterna inrättade

arbetskontoret i styrelsen från och med den 3 september 1914 till dess

han genom Kungl. Maj:ts beslut den 23 september 1915 förordnades till arbetsintendent

tillsvidare intill utgången av år 1920. Detta sistnämnda förordnande

förnyades! genom Kungl. Maj:ts beslut den 31 december 1920 att gälla

tillsvidare intill utgången av år 1925.

r... \ samband med den av 1921 års riksdag beslutade löneregleringen

iör fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten arbetsintendenten givits ställning

av extra byrådirektör, förordnades Lindström av Kungl. Maj:t att från och

med den 1 januari 1922, då löneregleringen trädde i kraft, tillsvidare under

samma år vara extra byrådirektör. Förordnandet förnyades genom särskilda

beslut av Kungl. Ma-j:t för tiden den 1 januari 1923—den 31 december 1927,

vilken sistnämnda dag Lindström, som den 15 februari 1927 uppnått 67 års

alder, efter erhållet avsked avgick från tjänsten.

Åren 1906—1915 bestred Lindström under kortare perioder byråchefstjänsten

å styrelsens kameralbyrå sammanlagt 1 år 7 månader 15 dagar På

grund av särskilda av Kungl. Maj:t meddelade beslut innehade Lindström

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

17

därefter förordnande å sistnämnda befattning under ordinarie innehavarens

tjänstledighet för offentliga uppdrag från och med den 1 mars 1916 till och

med den 15 november 1923 (med undantag av tiden den 1 juni—den 4 september

1918, då Lindström dels åtnjöt semester dels ock tjänstgjorde å arbetsintendentsbefattningen)

samt under större delen av år 1927.

Lindström har sålunda innehaft förordnande såsom arbetsintendent eller

extra byrådirektör å fångvårdsstyrelsens arbetskontor under mer än 131/4_år,

därav 12 1li år enligt Kungl. Maj:ts förordnande, qph har därunder tjänstgjort

såsom kameralbyråchef i ungefär 10 1/2 år.

Före den 1 januari 1922, då förutnämnda lönereglering för fångvårdsstyrelsen

trädde i kraft, åtnjöt Lindström såsom arbetsintendent ett arvode av

7,000 kronor för år, vilket arvode med 200 kronor översteg byrådirektörs i

oreglerat verk löneförmåner. Såsom extra byrådirektör tillhörde Lindström

samma lönegrad som ordinarie byrådirektör eller nuvarande lönegrad B 28

i gällande avlöningsreglemente. Sedan den 1 oktober 1923 åtnjöt Lindström

avlöning enligt samma lönegrads 30 :e löneklass eller med 10,500 kronor för ar.

Under förut omnämnda förordnanden såsom byråchef uppbar Lindström

under tiden före den 1 juli 1919 och efter den 1 januari 1922. förutom lön

såsom arbetsintendent respektive extra byrådirektör, stadgad vikariatsersättning

samt under tiden från och med den 1 juli 1919 till utgången av år 1921

med byråchefstjänsten förenad begynnelseavlöning, minskat med ett mot pensionsavgift

å tjänsten svarande belopp.»

Beträffande de förhållanden, under vilka statsmakterna fattat beslut om inrättande

av ifrågavarande extra byrådirektörsbefattning, har härefter i motionen

anförts följande:

»I det betänkande (LXIII), som 1902 års löneregleringskommitté den 24

januari 1921 avgav angående reglering av löneförhållanden m. m. vid fångvårdsstyrelsen

och fångvårdsstaten, föreslog kommittén beträffande arbetskontoret,

att detta skulle avskiljas från kameralbyrån och att åt^ detsamma skulle

givas en självständigare ställning under ledning ^av en byrådirektör. Såväl

denne som den å byrån biträdande personalen ansågs av kommittén böra beredas

ordinarie anställning. I den proposition (nr 212), som beträffande fångvårdsstyrelsens

organisation och lönereglering avläts till 1921 års riksdag, föreslogs,

att arbetskontoret skulle ställas under ledning av en ordinarie byrådirektör.

Riksdagen beslöt, att arbetskontoret skulle avskiljas från kameralbyrån

och organiseras såsom en ordinarie avdelning inom byrån. Däremot

ansåg sig riksdagen -— efter det av kamrarna fattade olika beslut sammanjämkats

— ej kunna godtaga Kungl. Maj:ts förslag om uppförande på ordinarie

stat av byrådirektören, utan syntes denne befattningshavare böra anställas

å extra stat; och uppfördes för ändamålet ett anslag å 10,500 kronor.

Fångvårdsstyrelsen har efter 1922 flera gånger väckt förslag om extra byrådirektörsbefattningens

uppförande på ordinarie stat, men Kungh Maj:t har

bland annat i statsverkspropositionerna till såväl 1926 som 1927 års riksdagar

funnit sig ej kunna upptaga frågan till behandling, förrän väckt förslag om

indragning av byrådirektörsbefattningen å fångvårdsstyrelsens sociala avdelning

blivit slutligen prövat.»

Motionären har vidare erinrat, att Lindström, som enligt bestämmelserna

i 1907 års civila pensionslag är berättigad att uppbära pension endast i egenskap

av kamrerare i 24 :e lönegraden med ett pensionsunderlag av 5,076 kronor,

hos Kungl. Maj :t gjort framställning om rätt att vid avgången ur tjänst erhålla

tilläggspension, motsvarande skillnaden mellan pensionsunderlagen för

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 8 samt. 15 häft. (Nr SO.) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Banlcoutskottets utlåtande Nr SO.

24:e och 26:e lönegraderna. Rörande behandlingen av denna framställning må

här anföras följande.

Fångvårdsstyrelsen tillstyrkte i avgivet utlåtande bifall till framställningen.

Statskontoret, som jämväl avgav utlåtande över framställningen, anförde

därvid följande:

»Enligt statskontorets mening måste det anses principiellt betänkligt, att en

ordinarie befattningshavare vid civilförvaltningen tillerkännes pension med

annat belopp än det, som motsvarar den av honom innehavda ordinarie tjänsten.

Emellertid vill statskontoret ej underlåta att erinra, att tilläggspension utöver

den författningsenligt bestämda pensionen tidigare beviljats i ett fall, som

företer en viss likhet med det nu förevarande. 1925 års riksdag beslöt nämligen

(skr. nr 114 p. 12) på av Eders Kungl. Maj:t genom proposition (nr 25

p. 1) gjord framställning tilldela kanslirådet W. F. Schalén en tilläggspension

å 600 kronor i anledning därav, att Schalén under en följd av år uppehållit

expeditionschefsämbete. Beloppet av den beviljade tilläggspensionen motsvarade

två tredjedelar av skillnaden mellan pensionsunderlagen för överdirektör

av högre grad, med vilken expeditionschef är i avlöningshänseende jämställd,

och för kansliråd.

Mellan berörda fall och det nu förevarande föreligger dock den skillnaden,

att Schalén var innehavare av det å ordinarie stat uppförda expeditionschefsämbetet,

under det att Lindström allenast innehar förordnande att uppehålla

den på extra stat uppförda extra byrådirektörsbefattningen i fångvårdsstyrelsen.

På grund härav torde beslutet angående tilläggspension åt Schalén knappast

kunna åberopas såsom stöd för beviljande av liknande förmån åt sökanden.

— Den omständigheten att Lindström under ett antal år på förordnande uppehållit

jämväl byråchefsämbete synes ej heller kunna föranleda beredande av

förhöjd pension åt honom.

Därest emellertid Eders Kungl. Maj :t skulle finna de av sökanden åberopade

omständigheterna vara sådana, att tilläggspension bör för honom utverkas,

synes densamma kunna beräknas på följande sätt.

Pensionsunderlaget utgör i lönegraden B 28, till vilken byrådirektör i fångvårdsstyrelsen

är hänförlig, 6,360 kronor. Den av sökanden innehavda ordinarie

befattningen såsom kamrerare i fångvårdsstyrelsen tillhör lönegraden B 24;

och är pensionsunderlaget för sagda tjänst sålunda 5,076 kronor. Skillnaden

mellan sagda pensionsunderlag utgör 1,284 kronor. Härifrån bör avgå en

tredjedel såsom motsvarande den på befattningshavarens egna avgifter grundade

delen av pensionen — då ju i förevarande fall pensionsavgifter erlagts

endast vid den lägre befattningen — varefter återstår ett belopp av 856 kronor,

som under ovan angivna förutsättning skulle utverkas såsom tilläggspension

åt sökanden.»

Fångvårdsstyrelsen, som i anledning av statskontorets utlåtande ånyo yttrade

sig i ärendet, anförde därvid bland annat:

»Enligt styrelsens förmenande måste det anses förenat med billighet, att

vid pensionens bestämmande för Lindström hänsyn tages till den långa tid,

varunder han på ett förtjänstfullt sätt bestritt befattningar i högre lönegrad

än den 24 :e, särskilt den tid han jämlikt Kungl. Maj:ts förordnande varit innehavare

av föreståndarskapet för styrelsens arbetskontor. I sådant hänseende

tillåter sig styrelsen erinra därom, att 1921 års pensionskommitté i sitt den

30 november 1925 avgivna betänkande med nytt förslag till civil tjänstepensionslag

under 1 § 2 mom. jämförd med 29 § förordat, att i ett fall som

s. 19 Kontrollera mot PDF

Banlcoutskottets utlåtande Nr SO.

19

det nu ifrågavarande pensionen skulle bestämmas efter den å extra stat

uppförda befattningen. Ävenledes må bringas i erinran, hurusom pensionskommittén

i nämnda betänkande (sid. 62) uttalat att, därest någon befattningshavare

vid avgång från tjänsten under synnerligen lång tid innehaft

förordnande å högre avlönad ordinarie tjänst, frågan om tilläggspension i

dylikt fall borde kunna ordnas genom särskild framställning till riksdagen.

Med hänsyn till det sagda anser sig styrelsen böra på det livligaste tillstyrka,

att någon tilläggspension må beredas Lindström.»

Genom beslut den 28 januari 1927 fann Kungl. Maj:t den gjorda framställningen

icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Motionären har förklarat sig anse starka billighetsskäl tala för, att vid

bestämmande av Lindströms pension hänsyn toges till hans långvariga förordnande

å ifrågavarande byrådirektörstjänst. Dessa skäl hava i motionen närmare

utvecklats.

I motionen har slutligen anförts, att det endast mycket sällan syntes förekomma,

att en tjänsteman så lång följd av år som Lindström beklätt tjänst utan

full pensionsrätt, motsvarande tjänsten, varför principiella betänkligheter ur

prejudikatsynpunkt knappast syntes i detta fall behöva göra sig gällande.

I en till utskottet ingiven, den 26 januari 1928 dagtecknad skrift har motionären

sedermera upplyst, att Lindström av Kungl. Maj:t erhållit förlängt

tillstånd att efter uppnådd pensionsålder tjänstgöra i fångvårdsstyrelsen till

och med den 30 juni 1928 samt att han sålunda komme att avgå med pension

först från och med den 1 juli 1928. Till komplettering av uppgifterna i motionen

angående tiden för Lindströms byråchefsförordnanden har vidare meddelats,

att Lindström tjänstgjort såsom t. f. byråchef jämväl under tiden den

22 september 1926—den 6 december 1927 eller ytterligare omkring 1 år 2 V2

månad i en följd.

På grund av vad sålunda och i övrigt i berörda skrift anförts, har motionären

till rättelse av det i motionen gjorda yrkandet hemställt, att den föreslagna

tilläggspensionen måtte bestämmas att utgå från och med dagen näst

efter den, då efter avsked från kamrerarbefattningen förordnandet å byrådirektörstjänsten

upphörde.

Det torde icke kunna förnekas, att vissa billighetsskäl kunna anföras till stöd

för förslaget om tilläggspension åt Lindström utöver den pension, som författningsenligt

tillkommer honom i egenskap av kamrerare hos fångvårdsstyrelsen.

Av principiella skäl har utskottet likväl ansett sig icke kunna tillstyrka detta

förslag. Ett stöd för denna ståndpunkt finner utskottet även ligga däri,

att frågan om pensionsrätt för ordinarie befattningshavare, vilka uppehålla

högre befattning å extra stat, upptagits till behandling i samband med det

under utredning varande spörsmålet om icke-ordinarie befattningshavares pensionsrätt

och att vid sådant förhållande ett beslut om tilläggspension i förevarande

fall skulle vara ägnat att föregripa en generell prövning av nämnda

fråga.

Utskottet.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Ang.

pension åt

snickarmästaren

J. Jansson

Mellqvist.

Det må vidare framhållas, att den i motionen uttalade uppfattningen, att det

här endast vore fråga om ett sällsynt undantagsfall, knappast torde vara riktig.

Även inom andra till den centrala statsförvaltningen hörande verk förekommer

det, att särskilda avdelningar av verket äro uppförda å extra stat

och att ordinarie befattningshavare i lägre lönegrader på förordnande bestrida

högre tjänster å extra stat. Ett bifall till motionärens förslag lärer alltså

kunna medföra konsekvenser beträffande andra delar av statsförvaltningen än

den här avsedda.

Utskottet vill i detta sammanhang slutligen erinra, att 1925 års riksdag

på hemställan av utskottet avslagit ett av Kungl. Maj:t framställt förslag

om tilläggspension åt byråchefen i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen O. Z.

Ekdahl, vilken alltsedan år 1913 på förordnande uppehållit befattningen såsom

chef för en å ordinarie stat ej uppförd hamnavdelning inom styrelsen och

därvid under de senare åren av förordnandet uppburit avlöning lika med överdirektör

i högre lönegrad men var pensionsberättigad endast i egenskap av ordinarie

byråchef hos styrelsen.

På grund av det anförda har utskottet ansett sig böra avstyrka bifall till

motionen.

Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motion 1: 64 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

II. Ang. försvarsdepartementet.

1.8 ro.

I en till riksdagen avlåten, den 3 februari 1928 dagtecknad proposition nr 57

har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för samma dag, i punkten 1 föreslagit

riksdagen medgiva, att snickarmästaren vid krigsskolan Jan Jansson Mellqvist

må från och med månaden näst efter den, varunder han entledigas från sin anställning

vid krigsskolan, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 1,800 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Mellqvist, som är född den 29 september

1857, alltsedan den 1 oktober 1891 i en följd varit anställd såsom snickare

vid krigsskolan; att han uppburit en avlöning, som under de senare åren

uppgått till i medeltal omkring 4,800 kronor för år; att han på grund av hög

ålder och sjuklighet inom kort nödgas lämna sin anställning; samt att han fullgjort

sina åligganden på ett synnerligen mönstergillt sätt och alltid fört en hedrande

vandel.

Beträffande storleken av den ifrågasatta pensionen hava arméförvaltningens

fortifikations-, intendents- och civila departement föreslagit ett årligt belopp av

1,452 kronor. Statskontoret, som funnit ifrågavarande belopp väl lågt, har

för sin del förordat en pension av 1,800 kronor för år.

I fråga om utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Banlcoutskottets utlåtande Nr 30.

21

Utskottet, som ej funnit tillräckliga skäl förebragta för att i förevarandc fall utskottet.

medgiva ett högre pensionsbelopp än som vid motsvarande tjänstetid plägat

beviljas föreståndare för regementsverkstad, eller 1,452 kronor, får hemställa,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

framställning, må medgiva, att snickarmästaren vid krigsskolan

Jan Jansson Mellqvist må från och med månaden näst efter

den, varunder han entledigas från sin anställning vid krigsskolan,

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 1,452 kronor.

19 :o.

I punkten 2 av förevarande proposition har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen

medgiva, att förre föreståndaren för Positionsartilleriregementets skräd- ^röMe.

deriverkstad Petter Ek må från och med den 1 januari 1928 under sin återstå- riföreståndaende

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1,440 ren

kronor.

Alv handlingarna i ärendet inhämtas, att Ek är född den 27 januari 1858;

att han under tiden 13 december 1878—31 oktober 1889 tjänstgjort vid Gotlands

nationalbevärings artillerikår; att han från och med den 1 november 1889

till den 31 mars 1902 varit anställd såsom skrädderiföreståndare vid Gotlands

artillerikår; att han under tiden 1 april 1902—21 september 1908 jämsides med

idkande av privat skrädderirörelse utfört skrädderiarbete, utan att vara fast

anställd, för berörda kårs räkning; att han under tiden 22 september 1908—31

maj 1911 tjänstgjort såsom daglönare vid flottans skrädderiverkstad; att han

från och med den 1 juni 1911 till och med den 31 december 1927 innehaft anställning

såsom skrädderiföreståndare vid Positionsartilleriregementet; att han

under de senare åren vid regementet uppburit en avlöning, som — fransett dyrtidstillägg

— uppgått till i medeltal 3,140 kronor för ar; samt att han under

sin tjänstgöring skött sitt arbete på ett mönstergillt sätt och varit ett föredöme

för honom underställd personal.

I övrigt får utskottet beträffande utredningen i ärendet hänvisa till propositionen.

Utskottet, som icke funnit annan erinran att framställa mot Kungl. Maj :ts Utskottet.

förevarande förslag än att pensionsbeloppet synes böra jämkas till det belopp

— 1,452 kronor — som utskottet i nästföregående punkt förordat, får hemställa,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning, må medgiva, att förre föreståndaren för Positionsartilleriregementets

skrädderiverkstad Petter Ek må från

och med den 1 januari 1928 under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1,452

kronor.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

Ang.

pension åt

skomakarmästaren

E.

F. Löfholm.

Ang.

pension åt

förre skräddarmästaren

J. Fager.

20 :o.

Kungl. Maj:t har i punkten 3 av förevarande proposition föreslagit riksdagen

medgiva, att förmannen vid Karlsborgs artillerikårs intendenturverkstäder,

skomakarmästaren ''Emil Ferdinand Löfholm må från och med månaden

näst efter den, varunder han entledigas från sin anställning vid kåren, under

sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

av 1,260 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Löfholm, som är född den 10 december

1861, under en tid av något mera än 10 år varit sappör vid Sappörbataljonen;

att han, efter att under åren 1900—1904 hava varit skomakeriarbetare

vid Karlsborgs artillerikår, under sistnämnda år anställts såsom förman vid

kårens intendenturverkstäder, vilken sistnämnda anställning han fortfarande

innehar; att han lider av magkräfta, på grund varav hans arbetsförmåga är i

mycket hög grad nedsatt; att denna nedsättning av arbetsförmågan kan betraktas

såsom sannolikt för framtiden bestående; att han under de senare åren vid

kåren uppburit en avlöning, som —- frånsett dyrtidstillägg — uppgått till i

medeltal omkring 2,000 kronor för ar; samt att han fullgjort små åligganden

vid kåren på ett förtjänstfullt sätt.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Under åberopande av utredningen i ärendet hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts förevarande framställning.

21 :o.

Kungl. Maj:t föreslår i punkten 4 av samma proposition riksdagen medgiva,

att förre föreståndaren för Karlskrona grenadjärregementes skrädderiverkstad,

skräddarmästaren Jonas Fager må från och med den 1 oktober 1927

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension av 1,224 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Fager, som är född den 12 mars

1862, under åren 1902—1910 varit skrädderiarbetare vid Jönköpings regemente

samt sedan den 1 januari 1911 intill den 1 oktober 1927 innehaft anställning

såsom föreståndare för Karlskrona grenadjärregementes skrädderi verkstad; att

han under de senare åren vid regementet uppburit en avlöning, som — frånsett

dyrtidstillägg och förmånen av fri bostad — uppgått till i medeltal omkring

1,930 kronor för ar; att han pa grund av sjukdom och framskriden ålder är

mindre arbetsför; samt att han på ett synnerligen förtjänstfullt sätt fullgjort

sina tjänståligganden.

I fråga om utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr SO. 23

Kungl. Maj :ts förslag har ej givit utskottet anledning till erinran, varför utskottet

hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.

22 :o.

Uti punkten 5 av propositionen nr 57 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen

medgiva, att förre verkmästaren vid Bohusläns regementes skrädderiverkstad

Adolf Struts må från och med den 1 juli 1927 under sin återstående livstid

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension till så stort belopp,

att densamma, tillika med vad av honom atnjutes från Vadstena krigsmanshuskassa,

kommer att uppgå till sammanlagt 1,020 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Struts, som är född den 11 september

1864, under tiden 18 oktober 1884—30 september 1924 varit soldat vid

Bohusläns regemente; att han alltsedan den 12 november 1907 innehaft anställning

vid nämnda regementes skrädderiverkstad, under de första sex åren såsom

arbetare samt från och med den 1 november 1913 såsom verkmästare, vilken

sistnämnda anställning han lämnat den 30 juni 1927; att han lider av diabetes

mellitus, varigenom hans arbetsförmåga och krafter äro nedsatta; att han under

de senare åren vid regementet uppburit en avlöning, som — frånsett dyrtidstillägg

— uppgått till i medeltal omkring 1,845 kronor för år, varjämte han

från Vadstena krigsmanshuskassa åtnjuter ett årligt understöd av 100 kronor

jämte därå belöpande dyrtidstillägg; samt att han under hela sin tjänstetid vid

regementet ådagalagt oförvitlighet, pålitlighet och duglighet.

I övrigt åberopar utskottet vad propositionen innehåller.

Med biträdande av Kungl. Maj:ts här avhandlade förslag hemställer utskottet,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må av riksdagen

bifallas.

23 :o.

Kungl. Maj :t har i punkten 6 föreslagit riksdagen medgiva, att föreståndaren

för Göta ingenjörkårs fästningsingenjörkompanis skomakeriverkstad

Frans Edvard Andersson må från och med månaden näst efter den, varunder

han entledigas från sin anställning vid kåren, under sin återstående livstid å

allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1,116 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Andersson är född den 24 februari

1860; att han under tiden 19 maj 1894—17 maj 1895 varit anställd vid marinens

centrala beklädnadsverkstad; att han alltsedan den 31 oktober 1908 innehaft

anställning såsom föreståndare för Göta ingenjörkårs fästningsingenjör
-

Ång.

pension åt

förre skräddat

mästaren

A. Struts.

Ang.

pension åt

skomalceriföreståndaren

F. E. Andersson.

opaginerad Kontrollera mot PDF

24

Bankoutslcottets utlåtande Nr SO.

kompanis skomakeriverkstad; att han lider av vissa sjukdomar samt på grund

därav anses vara till kroppsarbete oförmögen, och att denna arbetsoförmåga

sannolikt är för framtiden bestående; att hans avlöningsförmåner vid kåren

under de senare åren uppgått till i medeltal omkring 2,100 kronor för år; samt

att han fullgjort sina tjänståligganden till vederbörandes fulla belåtenhet samt

städse fört ett nyktert och anständigt leverne.

I fråga om utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande framställning.

24 :o.

pension åt Under punkten 7 föreslås, att riksdagen må medgiva, att arbetaren vid

or&rforen A. Åkers krutbruk August Henning Karlsson må från och med månaden näst

H. Karlsson. efter den,, varunder han entledigas från sin anställning vid krutbruket, under

sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

av 1,152 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Karlsson, som är född den 15 maj

1859, sedan maj månad 1877 varit anställd vid Åkers krutbruk; att han under

de senare åren vid krutbruket uppburit en avlöning av i medeltal omkring 2,450

kronor för ar förutom förmanen av fri bostad, vedbrand, planteringsland och

sjukvård; att hans arbetsförmåga pa grund av hög ålder är betydligt nedsatt;

samt att han under sin anställningstid ådagalagt utmärkt god arbetsskicklighet

och sig utmärkt väl förhållit.

I avseende a vidare utredning aberopar utskottet vad propositionen innehåller.

Då Kungl. Maj :ts förslag under denna punkt ej givit utskottet anledning

till invändning, får utskottet hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts förevarande framställning.

25 :o.

Ang. Kungl. Maj:t har under punkten 8 av berörda proposition nr 57 föreslagit

vll^Mre riksdagen medgiva, att envar av nedan angivna arbetare vid Karlsborgs tygvid

Karlsborgs station må från och med månaden näst efter den, varunder han entledigas från

tygstation. sin anställning vid tygstationen, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära arlig pension med följande belopp, nämligen Alexander

Karlsson, 1,152 kronor, Frans Ludvig Fors 1,152 kronor, Carl Vilhelm

Johansson 996 kronor, Gustaf Valfrid Andersson 996 kronor, Otto Robert Hallberg

996 kronor, Alfred Blomgren 996 kronor, Per Alfred Walerius 900 kronor

och Johan Gottfrid Flod 876 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

2 5

Av handlingarna i ärendet inhämtas

beträffande Alexander Karlsson, att han, som är född den 17 februari 1868,

varit anställd i kronans tjänst i 45 år; samt att hans senaste arbetsinkomst från

tygstationen utgjort 2,975 kronor för år;

beträffande Frans Ludvig Fors, att han, som är född den 4 oktober 1864,

varit anställd i kronans tjänst i 43 år; samt att hans senaste arbetsinkomst från

tygstationen utgjort 3,529 kronor för år;

beträffande Carl Vilhelm Johansson, att han, som är född den 17 april 1859,

varit anställd i kronans tjänst i 30 år; samt att hans senaste arbetsinkomst från

tygstationen utgjort 2,572 kronor för år;

beträffande Gustaf Valfrid Andersson, att han, som är född den 16 september

1871, varit anställd i kronans tjänst i 33 år; samt att hans senaste arbetsinkomst

från tygstationen utgjort 2,865 kronor för år;

beträffande Otto Robert Hallberg, att han, som är född den 18 juni 1868,

varit anställd i kronans tjänst i nära 33 år; samt att hans senaste arbetsinkomst

från tygstationen utgjort 2,661 kronor för år;

beträffande Alfred Blomgren, att han, som är född den 8 mars 1870, varit

anställd i kronans tjänst i 31 år; samt att hans senaste arbetsinkomst från tygstationen

utgjort 2,728 kronor för år;

beträffande Per Alfred Walerius, att han, som är född den 19 januari 1857,

varit anställd i kronans tjänst i 22 år; samt att hans senaste arbetsinkomst från

tygstationen utgjort 2,907 kronor för år;

beträffande Johan Gottfrid Flod, att han, som är född den 26 maj 1863, varit

anställd i kronans tjänst i 19 år; samt att hans senaste arbetsinkomst från

tygstationen utgjort 3,052 kronor för år.

Vidare inhämtas av handlingarna, att samtliga ifrågavarande arbetare sakna

inkomst utöver vad de genom sitt arbete kunna förvärva samt på grund av hög

ålder hava nedsatt arbetsförmåga.

Beträffande utredningen i övrigt tillåter sig utskottet att hänvisa till propositionen.

Kungl. Maj :ts förslag har icke givit utskottet anledning till erinran, varför

utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts ifrågavarande framställning.

26 ro.

Uti punkten 9 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att maski- Ang.

. nisten vid Vendes artilleriregemente Olof Håkansson Levin må från och med

månaden näst efter den, varunder han, efter en tjänstgöringstid av 15 år, ent-O. Håkansson

ledigas från sin anställning vid regementet, under sin återstående livstid å all- Levinmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av 756 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Levin, som är född den 13 april

1859, varit anställd såsom maskinist vid regementet sedan den 15 juli 1913.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Banlcoutskottets utlåtande Nr SO.

före vilken dag han icke varit anställd i kronans tjänst; att han på grund av

ålder med ty åtföljande reumatiska besvär, till vilkas utveckling tjänstgöringen

vid regementet sannolikt bidragit, är oförmögen till allt tyngre arbete, varför

han anmält sin önskan att få avgå från sin tjänst den 15 juli 1928, då han varit

statsanställd i 15 år; samt att han klandeTfritt skött sin befattning vid regementet.

I övrigt hänvisas till den i propositionen förebragta utredningen.

Vad Kungl. Maj:t föreslagit föranleder icke invändning från utskottets sida,

varför utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts ifrågavarande framställning.

27 :o.

åt Kungl. Maj:t har under punkten 10 föreslagit riksdagen medgiva, att förre

Pförre°}äst- arbetaren vid Karlsborgs fästningsbyggnad Holger Johansson Skog må från

tu^arbetaren °C^ mec^ ^en ^ ■,anuaK 1928 under sin återstående livstid å allmänna indragH.

J. Skog. ningsstaten uppbära en årlig pension av 660 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Skog, som är född den 21 maj 1858,

haft fast anställning vid Göta artilleriregemente under tiden 3 november 1877

—31 oktober 1889 och därvid tidvis även arbetat vid Karlsborgs fästningsbyggnad

ävensom varit anställd uteslutande vid nämnda fästningsbyggnad med

vissa kortare uppehåll under tiden 1 november 1889—31 december 1906; att

han numera på grund av dels kronisk muskelreumatism av svårare art, dels ock

genom ålder nedsatta kroppskrafter befunnits för framtiden oförmögen att med

arbete försörja sig; att han för sin tjänstgöring vid Göta artilleriregemente blivit

väl vitsordad; samt att han äger endast ringa tillgångar.

I avgivet utlåtande har statskontoret anfört i huvudsak följande:

Då Skog icke efter utgången av år 1906 haft arbete i statens tjänst kunde

det anses i viss mån tveksamt, huruvida någon pension av statsmedel borde

beredas honom. Men då han i allt fall tjänat staten under en sammanlagd

tid av över 28 år samt numera vid framskriden ålder icke längre kunde med

arbete försörja sig och vore i behov av hjälp för sitt uppehälle, ville statskontoret

icke motsätta sig förslag om pension åt honom.

Departementschefen har för egen del anfört:

»Då Skog under de senaste tjugu åren icke haft anställning i statens tjänst

har det synts mig tveksamt, huruvida pension borde tillerkännas honom. Hansanställning

omfattar emellertid en så avsevärd tid som över 28 år, varjämte

han vid avgången ur tjänsten närmade sig femtio års ålder. Under sådana förhållanden

har jag ansett mig kunna tillstyrka, att ett mindre pensionsbelopp

tilldelas honom.»

Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

27

Då Skog under de senaste tjugu åren icke innehaft anställning i statens Utskottet.

tjänst och vid avskedet uppnått en ålder av allenast omkring 48 år har utskottet,

i enlighet med vad tidigare i liknande fall plägat tillämpas, icke ansett

sig kunna tillstyrka beredande av pension åt honom. På grund härav får utskottet

hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning icke må av riksdagen

bifallas.

28 :o.

Under punkten 11 av ifrågavarande proposition har Kungl. Maj:t före- Ang..

slagit riksdagen medgiva, att envar av förutvarande arbeterskorna vid ammu- ^fånovarande

nitionsfabriken Augusta Matilda Magnusson, Hulda Andersson och Brita Vet- arbeterskor

ier sson, född Jonsdotter, må från och med månaden näst efter den, varunder tionsfabriken.

avgång från tjänsten ägt rum, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära årlig pension, en var av Magnusson och Andersson med

804 kronor samt Pettersson med 720 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas

beträffande Magnusson, att hon, som är född den 28 juli 1868, varit anställd

vid ammunitionsfahriken från och med den 8 februari 1902 till och med

den 30 juni 1927; att hennes inkomst därifrån under de senare åren uppgått

till i medeltal 1,569 kronor för år; att hon på grund av sjukdom är oförmögen

att utföra de med hennes anställning vid fabriken förenade göromål; samt att

hon under sin tjänstetid iakttagit ett hedrande uppförande och visat god arbetsduglighet;
beträffande

Andersson, att hon, som är född den 18 december 1863, varit

anställd vid ammunitionsfahriken från och med den 28 januari 1902 till och

med den 30 juni 1927; att hennes inkomst därifrån under de senare åren uppgått

till i medeltal 1,711 kronor för år; att hon på grund av sjukdom är oförmögen

att fullgöra de med hennes anställning vid fabriken förenade göromål;

samt att hon under sin tjänstetid iakttagit ett hedrande uppförande och visat

god arbetsduglighet; samt

beträffande Pettersson, att hon, som är född den 6 september 1871, varit

anställd vid ammunitionsfahriken från och med den 9 juli 1906 till och med

den 4 augusti 1926 och därvid under åren 1910—-1913 varit förestånderska

för en avdelning å laboratoriet samt även sedermera tidvis vikarierat såsom

avdelningsförestånderska; att hennes inkomst, som skulle hava uppgått till

omkring 2,000 kronor för år, under de senare åren på grund av långvarig sjukdom,

varunder sjukavlöning utgått, belöpt sig till i medeltal allenast 1,705 kronor

för år; att hon på grund av sjukdom är oförmögen att fullgöra det krävande

arbetet vid fabriken; samt att hon under sin tjänstetid iakttagit ett hedrande

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

Ang.

pension åt

skrädderiarbeterskan

Kristina

Karlqvist,

född

Andersdotter.

Ang.

pension åt

förra tvätterskan

Kristina

Matilda Andersson,

född

Lundqvisl.

uppförande och visat god arbetsduglighet samt mycket väl utfört det henne

såsom avdelningsförestånderska ålagda arbetet.

Med avseende å vidare utredning i ärendet hänvisas till propositionen.

Kungl. Maj:ts förslag bär ej givit utskottet anledning till erinran, varför

utskottet hemställer,

att Kungl. Maj :ts förevarande framställning må vinna riksdagens

bifall.

29 :o.

Kungl. Maj:t föreslår under punkten 12, att riksdagen må medgiva, att

skrädderiarbeterskan vid Svea ingenjörkårs intendenturverkstäder, änkan Kristina

Karlqvist, född Andersdotter, må från och med månaden näst efter den,

varunder hon entledigas från sin anställning vid kåren, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 756 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Karlqvist, som är född den 5 september

1859, alltsedan den 1 februari 1905 varit anställd såsom skrädderiarbeterska

vid Svea ingenjörkårs intendenturverkstäder, vilken anställning hon fortfarande

innehar; att hon under de senare åren vid kåren uppburit en avlöning,

som — frånsett dyrtidstillägg — uppgått till i medeltal omkring 1,400 kronor

för år; att hon på grund av åderförkalkning och kronisk luftrörskatarr är oförmögen

att med arbete försörja sig; samt att hon under sin anställningstid städse

med omtanke och noggrannhet utfört henne åliggande göromål samt på ett förtjänstfullt

sätt handhaft henne anförtrodd materiel.

I fråga om utredningen i övrigt åberopar utskottet vad i propositionen innehålles.

Utskottet hemställer,

att Kungl Maj:ts förevarande framställning må vinna riksdagens

bifall.

30 :o.

I punkten 13 av ifrågavarande proposition nr 57 har Kungl. Maj:t slutligen

föreslagit riksdagen medgiva, att förra tvätterskan vid Svea ingenjörkår,

änkan Kristina Matilda Andersson, född Lundqvist, må från och med den

1 juni 1927 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension av 600 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Andersson, som är född den 30 juli

1864, under tiden 1 september 1912—31 maj 1927 varit anställd såsom tvätterska

vid Svea ingenjörkårs tvättinrättning; att hon på grund av kronisk, deformerande

ledgångsreumatism är mindre arbetsför; att hon under de senare åren

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

29

vid kåren uppburit en avlöning, som — frånsett dyrtidstillägg — uppgått till

i medeltal omkring 1,025 kronor för år; samt att hon under sin ovannämnda

anställningstid vid kåren visat ett hedrande uppförande och utfört sina åligganden

till full belåtenhet.

I övrigt tillåter sig utskottet att hänvisa till propositionen.

Med biträdande av vad Kungl. Maj :t föreslagit hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande framställning.

31 ro.

I en till riksdagen avlåten, den 10 februari 1928 dagtecknad proposition nr m^pen_

73 har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av stats- sion åt kaprådsprotokollet

över försvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen med- ten^jJjg''

giva, att kappenen i Västmanlands regementes reserv, majoren i armén Carl regementen

Mårten Tottie må från och med dagen näst efter den, då hans förordnande så- r^’^''n

som rullföringsbefälhavare upphör, under sin återstående livstid uppbära till- g. M. Tottie.

läggspension från allmänna indragningsstaten till sådant belopp, att tilläggspensionen

jämte honom författningsenligt tillkommande pensionsförmåner uppgår

till 3,852 kronor för år räknat.

Av handlingarna i ärendet inhämtas huvudsakligen följande:

Tottie, som är född den 22 juli 1859, kom i krigstjänst den 24 januari 1877

och befordrades till kapten av l:a klassen vid Västmanlands regemente den 13

mars 1903. På därom gjord ansökan beviljades Tottie avsked den 4 augusti

1906 vid en levnadsålder av 47 år 12 dagar samt efter en tjänstetid av 29 år

12 dagar efter adertonde åldersåret, med rätt för honom att mot exspektansavgifters

erläggande enligt § 65 i reglementet för arméns pensionskassa den 26

februari 1904 från och med den 1 augusti 1909 tillträda 600 kronor årlig pension

i 5:e klassen av arméns pensionskassa. Jämlikt kungörelsen den 18 juni

1925 (nr 280) med bestämmelser om ny pension för vissa pensionerade f. d.

befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer utgår ifrågavarande pension

numera med ett till 900 kronor förhöjt belopp, jämte därå belöpande dyrtidstillägg.

Den 5 november 1919 erhöll Tottie förordnande såsom befälhavare för Sundsvalls

östra rullföringsområde nr 66. Förordnandet utgår den 22 juli 1928. En

av Tottie gjord ansökning om förlängt förordnande å ifrågavarande befattning

har genom Kungl. Maj:ts beslut den 28 december 1927 lämnats utan bifall.

Hos Kungl. Maj :t har Tottie anhållit att efter avgång från innehavande befattning

såsom befälhavare för Sundsvalls östra rullföringsområde nr 66 komma

i åtnjutande av tilläggspension.

Direktionen över arméns pensionskassa har den 5 oktober 1927 avgivit utlåtande

i ärendet och därvid anfört, bland annat, följande.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

Utskottet.

Ang.

tilläggspension

åt två

förutvarande

flaggunderofficerare

vid

flottan.

I- egenskap av rullföringsbefälhavare för Sundsvalls östra rullföringsområde

nr 66 åtnjöte Tottie för närvarande ett årligt arvode av 3,180 kronor jämte

dyrtidstillägg enligt gällande grunder för befattningshavare i statens tjänst.

Därest Tottie kvarstått i tjänst såsom kapten till den 22 juli 1909 eller ytterligare

2 år 11 månader 18 dagar, hade han från och med den 1 augusti 1909

varit berättigad att tillträda en årlig pension av 2,720 kronor, vilken pension

jämlikt kungörelsen den 18 juni 1925 med bestämmelser om ny pension för vissa

pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer skulle

kommit att från och med den 1 juli 1925 utgå med ett årligt belopp av 3,852

kronor.

Till stöd för sin framställning hade sökanden anfört, att han efter avgången

från sin befattning såsom rullföringsbefälhavare uteslutande hade sin pension

å 900 kronor för år till livsuppehälle åt sig och sin hustru.

o Då sökanden alltsedan den 5 november 1919 och fortfarande tjänstgjorde

såsom rullföringsbefälhavare och denna tjänstetid syntes kunna uppväga den

för sökanden för rätt till fulla pensionsförmåner såsom kapten bristande tjänstetid

av 2 år 11 månader 18 dagar, funne sig direktionen böra såsom skäligt och

billigt hemställa, att sökanden från och med dagen näst efter sin avgång från

tjänsten såsom rullföringsbefälhavare bereddes en årlig tilläggspension från

allmänna indragningsstaten av 2,952 kronor, eller skillnaden mellan den årliga

pensionsförmånen för en år 1909 i normal tid avgången kapten av l:a klass,

3,852 kronor, och den till sökanden nu utgående pensionsförmånen, 900 kronor.

Statskontoret har tillstyrkt det av direktionen över arméns pensionskassa

framlagda förslaget.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Med hänsyn till i detta fall föreliggande särskilda omständigheter har utskottet

funnit sig böra biträda förslaget om en tilläggspension åt Tottie. Beträffande

beloppet av densamma har utskottet icke haft anledning till erinran

mot Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottet får sålunda hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition.

32 :o.

I en till riksdagen avlåten, den 24 februari 1928 dagtecknad proposition nr

124 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av

statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

medgiva, att en var av laboratorieföreståndaren vid flottans varv i Karlskrona,

f. d. flaggunderofficeren, underlöjtnanten i marinen Leopold Karlsson och arbetsföreståndaren

därstädes, f. d. flaggunderofficeren Gustaf Emanuel Andersson

må från och med månaden näst efter den, varunder han avgår från sin

befattning såsom laboratorieföreståndare respektive arbetsföreståndare, under

sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig tilläggspension

till sådant belopp, att hans sammanlagda pensionsförmåner komma att

uppgå till 2,544 kronor för år räknat.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bankoutslcottcts utlåtande Nr SO.

31

Av handlingarna i ärendet inhämtas

beträffande Karlsson, att han, som är född den 8 maj 1860, antogs till skeppsgosse

den 1 maj 1874, inskrevs vid sjömanskåren den 1 september 1878, utnämndes

till urlderofficer av 2:a graden den 18 juli 1900, överflyttades till

månadslönarstat med tjänstgöring i fyrverkslaboratorium den 1 oktober 1900,

befordrades till flaggunderofficer den 15 september 1908 och erhöll avsked med

pension den 8 november 1915; att han enligt kontrakt den 9 november sistnämnda

år av varvschefen vid flottans station i Karlskrona antogs att från och

med den 1 december 1915 vara föreståndare och uppbördsman vid fyrverkslaboratorium

mot åtnjutande av vissa förmåner, däribland en månadslön av 150

kronor, vilken månadslön successivt höjts och numera utgår med 244 kronor;

samt att han utnämndes till underlöjtnant i marinen den 31 december 1919;

och

beträffande Andersson, att han, som är född den 27 september 1861, antogs

till skeppsgosse den 1 september 1875, inskrevs vid sjömanskåren den 1 september

1879, utnämndes till underofficer av 2:a graden den 8 oktober 1897, befordrades

till flaggunderofficer den 21 november 1907 samt erhöll avsked med

pension den 27 mars 1917; att han enligt kontrakt den 30 april sistnämnda

år av varvschefen vid flottans station i Karlskrona antogs att från och med den

1 maj 1917 vara biträde vid mindepartementet; samt att han sedan den 1 januari

1918 tjänstgjort såsom uppbördsman och arbetsföreståndare vid minverkstaden

mot åtnjutande av en månadslön, vilken numera utgår med 209 kronor.

Andersson har innehaft arbetsanställning vid mindepartementet sedan den 1

oktober 1910.

Hos Kungl. Maj:t hava Karlsson och Andersson gjort särskilda framställningar

om att efter erhållet avsked som laboratorieföreståndare respektive arbetsföreståndare

vid flottans varv i Karlskrona komma i åtnjutande av pensionsförbättring.

Direktionen över flottans pensionskassa har uti avgivna yttranden i huvudsak

anfört följande.

Enär sökandena erhållit avsked från sina underofficersbeställningar före år

1918, vore de icke berättigade till pensionsförbättring. En var av sökandena,

som för närvarande i egenskap av pensionerad flaggunderofficer uppbure i pension,

fyllnadspension och pensionsförhöjning sammanlagt 1,944 kronor för år,

vore efter erhållet avsked från sin befattning såsom månadslönare berättigad

att årligen komma i åtnjutande av pension från flottans pensionskassa samt

fyllnadspension, pensionstillägg och pensionsförhöjning av statsmedel med respektive

729 kronor 60 öre, 364 kronor 80 öre, 180 kronor och 765 kronor 60

öre eller tillhopa 2,040 kronor. Månadslönare vid marinen vore författningsenligt

icke berättigade till pensionsförbättring, enär de icke åtnjöte avlöning

enligt avlöningsreglementet för officerare och underofficerare samt civilmilitära

beställningshavare på aktiv stat vid armén och marinen den 29 juni 1921.

Kungl. Maj :t hade emellertid på därom gjorda framställningar i ett flertal fall

avlåtit propositioner till riksdagen om beviljande av pensionsförbättring till

månadslönare vid marinen, vilka propositioner av riksdagen bifallits, varvid

medgivits, att dylika månadslönare finge åtnjuta pensionsförbättring till samma

belopp, som enligt kungörelsen den 15 juni 1922 med grunder för pensionsförbättring

åt officerare och underofficerare samt civilmilitära beställningsha
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

Ang.

pension åt

skrivbiträdet

J. A. Lindqvist.

vare vid armén och marinen (nr 336) åtnjötes av befattningshavare i motsvarande

militära tjänstegrad. Pensionsförbättringen för en månadslönare vid marinen

med tjänsteställning såsom verkmästare, vilken sålunda tillerkänts dylik

förmån, uppginge till 1,155 kronor 60 öre för år. Enligt vad cheferna för artilleri-

och mindepartementen vid flottans station i Karlskrona intygat, hade

sökandena under tjänstgöring som laboratorieföreståndare respektive arbetsföreståndare

varit att anse såsom fullt jämförliga med verkmästare i högsta

lönegrad å flottans varv. Därest sökandena icke varit pensionerade underofficerare,

hade de med all sannolikhet i och för sina befattningar såsom laboratorieföreståndare

respektive arbetsföreståndare blivit antagna till verkmästare

och då såsom sådana vid sin avgång från nämnda befattningar kunnat efter

framställning till riksdagen beredas pensionsförbättring. Med iakttagande av

att enligt kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 360) pensionstillägg icke utginge

till f. d. befattningshavare, som åtnjöte pensionsförbättring, skulle de årliga

pensionsförmånerna, bestående av pension från pensionskassan samt fyllnadspension,

pensionsförbättring och pensionsförhöjning av statsmedel, i sådant fall

för en var av dem komma att uppgå tillsammanlagt (729:60 + 364:80 +

1,155:60 + 294:—) = 2,544 kronor.

Departementschefen, som ansett det med rättvisa och billighet överensstämmande,

att sökandena vid sin avgång komma i åtnjutande av pensionsförmåner

till sammanlagt det belopp av 2,544 kronor, som en verkmästare å månadslönarstat,

vilken tillerkänts rätt till pensionsförbättring, äger uppbära, har föreslagit,

att tilläggsförmånen skulle utgå i form av tilläggspension från allmänna

indragnings staten.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet biträder vad Kungl. Maj :t i förevarande ärende föreslagit och får

alltså hemställa,

att Kungl. Maj:ts föreliggande framställning må av riksdagen

bifallas.

33 :o.

I en till riksdagen den 24 februari 1928 avlåten proposition nr 138 har

Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över

försvarsärenden för samma dag, under punkten 1 föreslagit riksdagen medgiva,

att skrivbiträdet vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori Johan Albert

Lindqvist må från och med månaden näst efter den, varunder han entledigas

från sin anställning vid gevärsfaktoriet, under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1,344 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Lindqvist, som är född den 7 maj

1866, varit anställd vid gevärsfaktoriet sedan den 28 april 1890; att hans arbetsinkomst

från gevärsfaktoriet under de senare åren i medeltal utgjort 4,080

kronor per år, inklusive dyrtidstillägg; att han på grund av åderförkalkning

och sviter efter hjärnblödning för all framtid är oförmögen att bestrida sin

tjänst; samt att han under sin tjänstetid sig utmärkt väl förhållit och ådagalagt

god flit och arbetsskicklighet.

I fråga om utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

33

Utskottet biträder Kungl. Maj:ts här avsedda förslag och hemställer sålunda,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj ds förevarande framställning.

34 ro.

Uti punkten 2 av förevarande proposition har Kungl. Majd föreslagit riksdagen

medgiva, att förmannen vid arméns intendenturförråd å Karlsborg Alfred

Carlsson må från och med månaden näst efter den, varunder han entledigas

från sin anställning vid intendenturförrådet, under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1,260 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Carlsson, som är född den 2 januari

1867, alltsedan den 1 juni 1892 varit anställd såsom förrådsförman vid arméns

intendenturförråd å Karlsborg, vilken anställning han fortfarande innehar; att

han under de senare åren vid intendenturförrådet uppburit en avlöning, som

uppgått till i medeltal omkrig 3,000 kronor för år; att han på grund av sviter

efter en under arbete ådragen kontusion å vänstra underbenet samt till följd av

genom ålder nedsatta kroppskrafter är oförmögen att fullt fullgöra sitt arbete

vid förrådet ävensom för framtiden oförmögen att försörja sig med eget arbete;

samt att han städse fullgjort sina tjänståligganden med omsorg och flit.

Beträffande utredningen i övrigt må hänvisas till propositionen.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag, får

hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må vinna

riksdagens bifall.

35 :o.

Kungl. Maj :t föreslår i punkten 3 av samma proposition riksdagen medgiva,

att föreståndaren för Skånska trängkårens skomakeriverkstad Anders Pettersson

må från och med månaden näst efter den, varunder han entledigas -från sin

anställning vid kåren, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 1,116 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Pettersson, som är född den 25

februari 1858, alltsedan den 3 oktober 1907 innehaft anställning vid Skånska

trängkårens skomakeriverkstad, vilken anställning han fortfarande innehar; att

hans avlöningsförmåner vid kåren under de senare åren uppgått till i medeltal

omkring 3,000 kronor för år; att han på grund av ålderdomssvaghet icke vidare

kan behörigen sköta sin befattning och ej heller kan väntas återvinna sin tjänstbarhet;

samt att han under sin anställningstid vid kåren plikttroget och samvetsgrant

fullgjort alla sina åligganden och såväl i som utom tjänsten fört en i

allo hedrande vandel.

I fråga om vidare utredning i ärendet hänvisar utskottet till propositionen.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 8 samt. 15 Kåft. (Nr 30.) 3

Ang.

pension åi

förmannen

A. Carlsson,

Ang.

pension åt

verkstadsföreståndaren

A.

Pettersson.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

Kungl. Maj :ts här avsedda förslag har ej givit utskottet anledning till erinran,

i följd varav utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande framställning.

36 :o.

Ang. Under punkten 4 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att förförmånnen

mannen vid arméns intendenturförråd i Boden Erik Johan Nyberg må från och

v J. Nyberg, med månaden näst efter den, varunder han entledigas från sin anställning vid

förrådet, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension av 1,080 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Nyberg är född den 21 oktober

1863; att han enligt egen uppgift, som han dock icke genom intyg styrkt, under

åren 1881—1885 utfört arbeten för statens järnvägars räkning; att han unde-:

åren 1886—1889 samt under tiden 19 februari 1900—19 september 1901 tjänstgjort

såsom förman vid statens järnvägsbyggnader i Norrland; att han under

tiderna 5 oktober 1901—19 augusti 1905, 21 januari—12 maj 1908, 7 januari

—3 juni 1909, 29 september 1909—6 november 1913 och 10 januari 1914—31

augusti 1917 tjänstgjort såsom förman vid fästnings- och kasernbyggnadsarbeten

i Boden; att han, efter att under tiden från och med mars månad 1918

till och med den 31 mars 1923 hava varit ladugårdsförman vid nämnda intendenturförråds

kreatursdepå, alltsedan den 1 april 1923 varit anställd såsom

förman vid nämnda intendenturförråds viktualieavdelning, vilken sistnämnda

anställning han fortfarande innehar; att han under de senare åren vid intendenturförrådet

uppburit en avlöning, som — frånsett dyrtidstillägg — uppgått

till i medeltal omkring 1,800 kronor för år; att han lider av åderförkalkning.

på grund varav hans arbetsförmåga anses vara i väsentlig grad nedsatt; att

denna nedsättning av arbetsförmågan kan betraktas såsom sannolikt för framtiden

bestående; samt att han i sitt arbete varit synnerligen duglig och på ett

sällsynt plikttroget sätt fullgjort sina tjänståligganden samt fört en hedrande

vandel.

I övrigt må beträffande utredningen hänvisas till propositionen.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag, får

hemställa,

att Kungl. Maj :ts ifrågavarande framställning må vinna

riksdagens bifall.

37 :o.

Any. I punkten 5 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att förre eldaföm

Marin ren vid Hälsinge regemente Karl Eriksson må från och med den 1 december

K. Eriksson. 1927 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en

årlig pension av 996 kronor.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Bankoutslcottets utlåtande Nr 30.

35

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Eriksson, som är född den 4 februari

1863, alltsedan år 1896 tjänat vid krigsmakten, nämligen först vid militärskolan

i Gävle såsom maskinist och gårdskarl och sedan, efter Hälsinge regementes

förflyttning till Gävle år 1909, såsom eldare; att han entledigats från

nämnda befattning den 30 november 1927; att han alltsedan år 1922 åtnjutit

ett årligt arvode av — frånsett dyrtidstillägg — 2,136 kronor; att han på

grund av lung- och lungsäckssjukdom är oförmögen till arbete; att förlusten

av arbetsförmågan är för framtiden bestående; samt att han städse skött sin

tjänst med stort nit och skicklighet.

Utskottet tillåter sig att med avseende å utredningen i övrigt åberopa vad

propositionen innehåller.

Med biträdande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande framställning.

38 :o.

Under punkten 6 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att förre

kontoristen vid arméförvaltningens artilleridepartements konstruktionsavdelning

Ernst Teodor Gelotte må från och med den 1 januari 1928 under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 816

kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Gelotte, som är född den 7 augusti

1889, varit anställd i kronans tjänst i omkring 15 år, varav ungefär 4 år såsom

stamanställd vid Göta livgarde och 11 år såsom kontorist vid artilleridepartementets

konstruktionsavdelning; att han entledigats från sistnämnda anställning

från och med den 1 januari 1928; att hans arbetsinkomst vid konstruktionsavdelningen

under de senare åren utgjort i medeltal 3,744 kronor för år, inklusive

dyrtidstillägg; att han sedan flera år tillbaka varit sjuklig och under långa

perioder av sjukdom hindrad utföra sitt arbete vid avdelningen; att han för

närvarande vårdas å Söderby sjukhus för lungtuberkulos och lämpligen ej kan

återupptaga sitt arbete; samt att han under sin anställningstid sig utmärkt

väl förhållit.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisas till propositionen.

Utskottet, som icke velat motsätta sig bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

förslag, får hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts föreliggande framställning.

39 :o.

I punkten 7 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att förre vaktmästaren

vid volontärskoleetablissemanget i Ronneby Sven Johan Carlsson må

från och med den 1 oktober 1927 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 600 kronor.

Ang.

pension åt

förre kontoristen

E. T.

Gelotle.

Ang.

pension åt

förre vaktmästaren

S.J.

Carlsson.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Carlsson, som är född den 14 september

1862, varit anställd såsom vaktmästare (tillsyningsman) vid volontärskoleetablissemanget

i Ronneby sedan den 15 september 1900; att han den 30

september 1927 i samband med nämnda etablissemangs överlämnande till Ronneby

stad entledigats från sin befattning; att hans avlöningsförmåner från och

med år 1922, frånsett dyrtidstillägg och värdet av fri bostad, bränsle och lyse,

uppgått till 660 kronor för år; att han lider av hjärtsjukdom, lungemfysem och

ischias, i anledning varav hans arbetsförmåga är i mycket hög grad nedsatt; att

denna nedsättning i arbetsförmågan kan betraktas som för framtiden bestående;

samt att han under hela sin tjänstetid på ett synnerligen förtjänstfullt och plikttroget

sätt fullgjort sina åligganden.

I fråga om vidare utredning i ärendet hänvisar utskottet till propositionen.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot vad Kungl. Maj:t föreslagit

och får sålunda hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande framställning.

40 :o.

Ang.

''pension åt

vissa Jörmän

och arbetare

vilt fästningsoch

kasernbyggnadsarbetena

i

Boden.

Av handlingarna i ärendet inhämtas

beträffande Johan Arvid Lundin, att han, som är född den 28 december 1863,

varit anställd dels som gardist vid dåvarande Andra livgardet från den 31

juli 1883 till den 31 juli 1887, dels vid följande statens järnvägars arbeten,

nämligen: vid brobyggnad över Lule älv och över Pite älv från oktober månad

1891 till juni månad 1894, vid grundgrävning för järnvägsverkstaden i Boden

från oktober månad 1896 till juni månad 1897 och vid arbeten å Bodens bangård

från juni månad 1897 till juni månad 1899, dels ock vid fästnings- och

kasernbyggnadsarbetena i Boden sedan den 2 augusti 1901; samt att han sålunda

varit anställd i statens tjänst under sammanlagt 36 år;

beträffande Johan Alfred Stolts, att han, som är född den 23 september 1860,

varit anställd dels vid statens järnvägars arbeten å Gällivarebanan från hösten

1891 till september 1901, dels ock med ett par kortare avbrott vid fästningsoch

kasernbyggnadsarbetena i Boden sedan den 8 oktober 1902; samt att han

sålunda varit anställd i statens tjänst under sammanlagt 33 år;

Kungl. Maj :t. har i punkten 8 föreslagit riksdagen medgiva, att envar av

nedan angivna förmän och arbetare vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena

i Boden må från och med månaden näst efter den, varunder han avgått eller avgår

från sin anställning vid nämnda byggnadsarbeten, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära årlig pension med följande belopp,

nämligen: Johan Arvid Lundin 996 kronor, Johan Alfred Stolts 960 kronor,

Johan Petter Sundström 924 kronor, Karl Fredrik Ekberg 924 kronor,

Nils Johan Nilsson 924 kronor, Johannes Emanuel Burman 900 kronor, Nils

Petter Isaksson 852 kronor, Johan Karlsson 900 kronor, Oskar Eriksson 876

kronor, Johan Nilsson 852 kronor, Isak Johan Isaksson 828 kronor, Erik Johan

Bodén 828 kronor, Karl Erik Karlsson 816 kronor, Olof August Engström

792 kronor och Israel Enström 768 kronor.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

37

beträffande Johan Petter Sundström, att han, som är född den 27 september

1864, varit anställd dels vid järnvägsbyggnaden å linjen Gällivare-—Luleå

under åren 1887—1891 och under år 1892 från den 2 april antagligen till årets

slut, dels ock vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena i Boden under tiden

24 augusti 1904—31 oktober 1906 samt under tiden 10 juli 1907—31 augusti

1926, då han på grund av allt mer tilltagande sjukdom på begäran erhöll avsked;

samt att han sålunda varit anställd i statens tjänst under sammanlagt

omkring 27 år;

beträffande Karl Fredrik Ekberg, att han, som är född den 15 oktober 1865,

varit anställd dels vid banbyggnaden å linjen Luleå—Gällivare från den 10

augusti 1887 till den 1 oktober 1888, från den 15 januari 1895 till den 1 december

samma år och från den 15 maj 1896 till den 20 oktober samma ar, dels

vid arbetena å stambanan genom övre Norrland från den 3 november 1891 antagligen

till utgången av år 1894, dels vid vissa statens järnvågars arbeten

under år 1899 från den 5 april till och med den 10 november, under år 1900

från den 10 maj till och med den 6 december och under år 1901 från den 8 juni

till och med den 27 oktober, dels ock med vissa avbrott vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena

i Boden sedan den 20 januari 1902; samt att han sålunda varit

anställd i statens tjänst under sammanlagt omkring 27 år;

beträffande Nils Johan Nilsson, att han, som är född den 5 augusti 1866,

varit anställd dels vid statens järnvägsbyggnad i övre Norrland under år 1893,

vid statens bangårdsbyggnad därstädes in. in. under år 1894 och vid statens

byggnad av järnvägen Boden—Morjärv under åren 1898—1899, dels vid arbeten

i Svartbyn för statens järnvägars räkning från den 2 maj 1895 till den 31

december 1897, dels ock med vissa avbrott vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena

i Boden sedan den 3 januari 1902; samt att han sålunda varit anställd

i statens tjänst under sammanlagt omkring 27 år;

beträffande Johannes Emanuel Burman, att han, som är född den 15 augusti

1860, haft anställning vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena i Boden från

den 3 januari 1902 till augusti 1927, då han på grund av sjukdom måste lämna

denna ställning; samt att han sålunda varit anställd i statens tjänst under sammanlagt

omkring 25 år;

beträffande Nils Petter Isaksson, att han, som är född den 25 juli 1865, med

vissa kortare avbrott varit anställd vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena

i Boden sedan den 22 juni 1902; samt att han sålunda varit anställd i statens

tjänst under sammanlagt omkring 21 år;

beträffande Johan Karlsson, att han, som är född den 21 december 1860,

varit anställd dels vid statens vägbyggnad å den s. k. militärvägen Glommensträsk—Rasksele

under åren 1896—1899, dels vid arbetet å järnvägen Boden—

Morjärv under år 1900, dels ock utan avbrott vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena

i Boden sedan den 24 juli 1901; samt att han sålunda varit anställd

i statens tjänst under sammanlagt omkring 31 år;

beträffande Oskar Eriksson, att han, som är född den 30 januari 1862, varit

anställd dels vid följande statens järnvägars arbeten, nämligen: vid brobyggnad

över Bodån under år 1893, å järnvägsbyggnadsförrådet och järnvägsverkstaden

i Boden under år 1894, å järnvägen Boden—Morjärv under år 1897 och del av

år 1898 och i Boden under del av år 1898 samt åren 1899 och 1900, dels vid

vissa statens järnvägars jordschaktnings- och urgrävningsarbeten m. m. 47 dagar

under sommaren 1913, dels ock med vissa avbrott vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena

i Boden sedan den 20 mars 1902; samt att han sålunda varit

anställd i statens tjänst under sammanlagt 29 år;

beträffande Johan Nilsson, att han, som född den 10 juli 1856, varit anställd

vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena i Boden utan avbrott sedan den

12 maj 1902; samt att han sålunda varit anställd i statens tjänst under

sammanlagt 26 år;

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

Ang.

pension åi tre

arbeterslcor

vid ammunitionsfabrilcen.

beträffande Isak Johan Isaksson, att han, som är född den 3 mars 1861, varit

anställd dels vid statens järnvägsbyggnader på stambanan genom övre Norrland

från den 16 maj 1892 till mitten av år 1893, dels vid statens järnvägars

underhållsarbeten å linjen Boden—Gammelstad under sommarmånaderna och

delvis om vintern under åren 1906—1910, dels vid arbetena å statsbanorna till

och i Tornedalen från den 17 maj 1911 till den 1 oktober 1914, dels ock vid

fästnings- och kasernbyggnadsarbetena i Boden från den 28 juli 1902 till den

6 augusti 1904 samt utan avbrott sedan den 1 oktober 1914; samt att han sålunda

varit anställd i statens tjänst under sammanlagt omkring 24 år;

beträffande Erik Johan Bodén, att han, som är född den 2 oktober 1862,

varit anställd vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena i Boden från den 31

lön till den 21 december 1905 och utan avbrott sedan den 20 augusti

1907, samt att han salunda varit anställd i statens tjänst under sammanlagt

omkring 24 år;

beträffande Karl Erik Karlsson, att''han, som är född den 26 februari 1858,

med ett avbrott under något mer än 2V2 år varit anställd vid fästnings- och

kasernbyggnadsarbetena i Boden sedan den 1 mars 1902; samt att han sålunda

vant anställd i statens tjänst under sammanlagt omkring 23 år;

beträffande Olof August Engström, att han, som är född den 12 oktober

iqq ’ ™rit ans^älld dels vid arbetet å Gällivarebanan från och med augusti

1887 till och med september 1889, dels vid vissa statens järnvägars arbeten 8

j under ett vart av aren 1894, 1895 och 1896, dels vid statens järnvägar

1 Boden ej mindre för utförande av arbete sasom banarbetare 7 månader under

ar 1918 än även såsom säsongarbetare 5 månader under år 1921, dels ock med

vissa uppehåll vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena i Boden sedan den

2 januari 1903; samt att han sålunda varit anställd i statens tjänst under sammanlagt

omkring 21 år;

beträffande Israel Enström, att han, som är född den 3 december 1864, varit

anställd dels vid arbetena å statsbanan Boden—Morjärv åren 1899, 1900 och

1901, dels såsom järnvägsarbetare i Luleå från och med den 20 januari 1913

till och med den 19 oktober samma år, dels ock vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena

i Boden från och med den 1 juni 1910 till och med den 24 juli

1912, från och med den 14 oktober 1914 till och med den 10 februari 1923 samt

utan avbrott sedan den 2 augusti 1923; samt att han sålunda varit anställd i

statens tjänst under sammanlagt 19 år.

Vidare inhämtas av handlingarna, att samtliga ifrågavarande förmän och

arbetare på grund av sjukdom numera hava nedsatt arbetsförmåga, att deras

arbete i statens tjänst blivit väl vitsordat, samt att ingen av dem torde äga

nämnvärda tillgångar.

I fråga om utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Kungl. Maj :ts förslag har icke givit utskottet anledning till erinran, varför

utskottet hemställer,

att riksdagen ma bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.

41 :o.

Kungl. Maj.t har uti punkten 9 föreslagit riksdagen medgiva, att envar av

arbeterskorna vid ammunitionsfabriken Matspers Greta Danielsson, Anna Rombén

och Elsa Maria Blomgren må från och med månaden näst efter den, varunder

avgång från tjänsten äger rum, under sin återstående livstid å allmänna

s. 39 Kontrollera mot PDF

Banlcoutslcottets utlåtande Nr 30.

39

indragningsstaten uppbära årlig pension, Danielsson med 996 kronor, Rombén

med 900 kronor och Blomgren med 852 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas

beträffande Danielsson, att hon, som är född den 1 juni 1860, varit anställd

vid ammunitionsfabriken sedan den 26 mars 1877; att hennes inkomst därifrån

under de senare åren utgjort i medeltal 1,725 kronor för år, inklusive dyrtidstillägg;

samt att hon på grund av ålderdomssvaghet är till arbete vid fabriken

oförmögen;

beträffande Rombcn, att hon, som är född den 13 april 1861, varit anställd

vid ammunitionsfabriken under tiden 5 november 1878—6 oktober 1883 och

sedan den 8 mars 1897; att hennes inkomst därifrån under de senare åren utgjort

i medeltal 1,948 kronor för år, inklusive dyrtidstillägg; samt att hon på

grund av ålderdomssvaghet är till arbete vid fabriken oförmögen; samt

beträffande Blomgren, att hon, som är född den 1 juli 1878, varit anställd

vid ammunitionsfabriken sedan den 5 juli 1895; att hennes inkomst därifrån

under de senare åren utgjort i medeltal 1,686 kronor för år, inklusive dyrtidstillägg;

samt att hon på grund av nervositet och astma är oförmögen till fortsatt

arbete vid fabriken och att hennes förmåga att genom arbete försörja sig

sannolikt kommer att förbliva i mycket hög grad nedsatt.

Vidare inhämtas av handlingarna, att samtliga ifrågavarande arbeterskor

under sin tjänstetid vid ammunitionsfabriken iakttagit ett hedrande uppförande

och visat god arbetsduglighet.

Statskontoret har i avgivet utlåtande föreslagit, att pensionsbeloppen för

Danielsson, Rombén och Blomgren matte bestämmas till resp. 996, 912 och 876

kronor.

Departementschefen har för egen del anfört:

»I likhet med myndigheterna finner jag mig böra tillstyrka, att här ifrågavarande

arbeterskor beviljas pension av statsmedel. Med hänsyn till Danielssons

ovanligt långa tjänstetid har jag icke funnit skäl till erinran mot det åt

henne föreslagna pensionsbeloppet, 996 kronor. Vad beträffar Romben,

pensionen åt henne böra bestämmas till 900 kronor för ar, vilket i allmänhet

torde hava varit maximibelopp för pension åt kvinnliga daglönare med en tjänstetid

av över 35 år. Vidkommande slutligen Blomgren synes mig pensionen

för henne böra utgå med ett årligt belopp av 852 kronor, motsvarande vad som

enligt tidigare tillämpade grunder beviljats kvinnlig daglönare med en tjänstetid

av omkring 30 år.»

I övrigt tillåter sig utskottet att hänvisa till propositionen.

Utskottet, som biträder den av departementschefen uttalade uppfattningen,

får hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må av riksdagen

bifallas.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

42 ro.

Ang. I punkten 10 föreslår Kungl. Maj:t riksdagen medgiva, att envar av arbepearb7erskore

terskorna vid krigsskolan Alma Karolina Lundberg, Anna Rosina Lundberg

VitkolinS °Ck ^ustava Eleonora Malmqvist må från och med månaden näst efter den, var*

0 under avgång från tjänsten äger rum, under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära årlig pension, envar av Alma Karolina Lundberg

och Anna Rosina Lundberg med 876 kronor samt Malmqvist med 816 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas

beträffande Alma Karolina Lundberg, att hon, som är född den 4 februari

1852, varit anställd vid krigsskolan sedan den 1 oktober 1870;

beträffande Anna Rosina Lundberg, att hon, som är född den 24 mars 1857,

varit anställd vid krigsskolan sedan den 1 februari 1887; samt

beträffande Gustava Eleonora Malmqvist, att hon, som är född den 17 mars

1857, varit anställd vid krigsskolan sedan den 1 april 1901.

Vidare inhämtas av handlingarna, att samtliga ifrågavarande arbeterskor

arbetat i krigsskolans tvättinrättning, så länge denna var underställd krigsskolans

förvaltning, men att de därefter sedan den 1 oktober 1924 i anledning

av tvättinrättningens omorganisation använts för lagningsarbeten; att arbetsinkomsterna

för var och en av dem under de senare åren uppgått till i medeltal

omkring 1,200 kronor för år jämte förmånen av fri bostad; samt att de i sitt

arbete visat duglighet och ordentlighet ävensom alltid iakttagit ett hedrande

uppförande.

I avgivet utlåtande har statskontoret föreslagit årliga pensionsbelopp av 876

kronor åt vardera av Alma Karolina Lundberg och Anna Rosina Lundberg

samt 816 kronor åt Malmqvist.

Departementschefen har i ärendet anfört följande:

^Åven jag anser, att ifragavarande arbeterskor böra erhålla pension av statsmedel

vid sin avgång ur tjänst. Emot den åt Malmqvist av myndigheterna

föreslagna pensionens storlek har jag intet att erinra. Vad åter angår Anna

Karolina Lundberg och Anna Rosina Lundberg, skulle någon förhöjning av

de av statskontoret föreslagna pensionsbeloppen möjligen, med hänsyn till dessa

arbeterskors osedvanligt långa tjänstetid, kunna ifrågasättas, men då de icke

tillhöra yrkesutbildad personal, har det synts mig lämpligt, att deras pensioner

bestämdes till något lägre belopp än som i nästföregående punkt föreslagits åt

■vissa arbeterskor vid ammunitionsfabriken med ungefär motsvarande tjänstetid.

Jag finner därför de av statskontoret ifrågasatta beloppen — 876 kronor till

en var av ifrågavarande arbeterskor — väl avvägda.»

För vidare utredning i ärendet hänvisar utskottet till propositionen.

Kungl. Maj :ts förslag har ej föranlett erinran från utskottets sida. varför

utskottet hemställer,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må vinna riksdagens

bifall.

s. 41 Kontrollera mot PDF

BanTcoutslwttets utlåtande Nr SO.

41

43:o.

Under punkten 11 föreslår Kungl. Maj:t riksdagen medgiva, att förre Ang^

skrädderiarbetaren vid Norrlands trängkårs skrädderiverkstad Frans AugustföPrreS>skrädde.

Johannisson må från och med den 1 september 1927 under sin återstående livstid

å allmänna indragningsstaten uppbära — i stället för honom av 1920 års sou.

riksdag tillerkänt pensionsbelopp av 300 kronor — en årlig pension av 99G

kronor.

Av handlingarna i ärendet framgår, bland annat, att Johannisson, som år

född den 15 augusti 1854, varit anställd vid Svea livgardes skrädderiverkstad

under åren 1884—1887 samt 1897—1901; att han under åren 1891—1897 arbetat

vid Svea artilleriregemente; att han sedan augusti 1901 varit anställd vid

Norrlands trängkårs skrädderiverkstad, vilken anställning han lämnat den 15

augusti 1927; att han genom beslut av 1920 års riksdag tillerkänts en årlig

pension av 300 kronor — motsvarande nyreglerad pension å 696 kronor — att

utgå från och med månaden näst efter den, varunder han entledigades från sin

anställning vid nämnda verkstad; att han lider av kronisk luftrörskatarr samt pa

grund av sm höga ålder icke ansetts böra fortsätta att tjänstgöra vid karen; att

han vid fullgörande av sina tjänståligganden vid kåren skickat sig så, att anmärkning

mot honom icke förekommit; samt att den av riksdagen Johannisson

beviljade pensionen, enligt vad regementsintendenten vid kåren den 12 november

1927 meddelat, vid nämnda tidpunkt icke tagits i anspråk av Johannisson.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Även utskottet anser, att den Johannisson av 1920 års riksdag tilldelade Utskottet.

pensionen numera med hänsyn till hans längre tjänstetid är allt för knappt tillmätt.

Då riksdagen förut i liknande fall i stället för tidigare tillerkänd, men ej

tillträdd pension beviljat ny pension till högre belopp och utskottet i fråga om

storleken av det pensionsbelopp Kungl. Maj:t nu föreslagit för Johannisson

icke funnit anledning till erinran, får utskottet hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må vinna

riksdagens bifall.

44 ro.

Uti punkten 12 av förevarande proposition nr 138 har Kungl. Maj:t slutli- Ang.

gen föreslagit riksdagen medgiva, att furiren Cad Arvid Adrian Holmberg må jurWeTc^A.

från och med månaden näst efter den, varunder han entledigas från den förråds- A. Holmberg.

vaktmästarbefattning, han för närvarande uppehåller, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära — i stället för honom av 1916

års riksdag tillerkänt pensionsbelopp av 300 kronor — en årlig pension till så

stort belopp, att densamma, tillika med honom tillkommande gratial från Vadstena

krigsmanshuskassa, uppgår till sammanlagt 1,260 kronor.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

Utskottet.

Ang.

pensionsförbättring

åt f. d.

sergeanten

på övergångsstat

vid

Första livgrenadjärregementet

C. M. W''nroth.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Holmberg, som är född den 3 mars

1869, kom i krigstjänst sasom indelt husar vid Smålands husarregemente den

5 november 1887, utnämndes till vice korpral den 5 maj 1899 och erhöll avsked

från anställningen sasom indelt den 20 januari 1903 efter en anställningstid av

något över 15 år; att han sistnämnda dag antogs till volontär samt jämväl

samma dag utnämndes till korpral och den 24 augusti 1904 till distinktionskorpral;

att han den 1 januari 1915 utnämndes till furir av 2:a klass; att han

sedan november månad 1911 uppehållit förrådsvaktmästarbefattningen vid regementet;

att han på grund av kronisk muskelreumatism, lungemphysem och

kallusbildning i vänstra skenbenet är till krigstjänst oduglig och äger betydligt

förminskad förmåga att genom arbete förskaffa sig sitt uppehälle; samt

att han av 1916 års riksdag tillerkänts en årlig pension av 300 kronor — motsvarande

nyreglerad pension å 696 kronor — att utgå från och med den dag, då

han icke vidare ansågs kunna sköta den förrådsvaktmästarbefattning, han för

det dåvarande uppehöll.

Vidare inhämtas av propositionen, att Holmberg, som icke tillträtt ifrågavarande

pension, fortfarande år i tjänst och för närvarande sysselsatt med arbete

vid den organisation, som ombesörjer avvecklingen vid Smålands husarregemente;

att Holmberg på grund av nämnda regementes indragning måste

lämna sin anställning som förrådsvaktmästare därstädes; samt att förtidspension

enligt bestämmelserna i förordningen den 15 januari 1926 angående förtidspension

och avskedsersättning åt vissa övertaliga civila löntagare vid armén

och marinen icke kunnat tillerkännas Holmberg, enär han uppburit lön

som furir på stat.

I övrigt må beträffande utredningen hänvisas till propositionen.

Av utredningen i ärendet framgår, att Holmbergs förestående entledigande

synes vara en följd av de i samband med 1925 års härordningsbeslut inträdande

förändringarna i arméns organisation men att Holmberg icke kunnat tillerkännas

förtidspension för sin anställning såsom förrådsvaktmästare, enär han uppburit

lön som furir på stat. Under sådana förhållanden anser utskottet lämpligt,

att Holmberg efter avgången tillerkännes pension, avpassad i enlighet

med de i ovanberörda kungörelse angivna grunderna för förtidspensionering

och alltsa utgörande 1,260 kronor. Utskottet har därför ansett sig böra tillstyrka

bifall till Kungl. Maj:ts förslag och hemställer,

att Kungl. Maj :ts förevarande framställning må vinna riksdagens

bifall.

45 :o.

I en den 24 februari 1928 till riksdagen avlåten proposition nr 139 har

Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva,

att f. d. sergeanten pa övergångsstat vid Första livgrenadjärregementet Carl

Mathias Winroth må från och med den 1 januari 1928 under sin återstående

livstid uppbära pensionsförbättring till belopp av 819 kronor för år räknat,

s. 43 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

43

att utgå från allmänna indragningsstaten och åtnjutas i enlighet med bestämmelserna

i kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 366) med grunder för pensionsförbättring

åt officerare och underofficerare samt civilmilitära beställningshavarne

vid armén och marinen.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Winroth är född den 5 december

1882 och kom i krigstjänst den 13 april 1900; att han utnämnts till sergeant av

2 :a klass den 5 maj 1913 och av 1 :a klass den 27 maj 1922; att han från och

med den 21 november 1925 frivilligt överförts på övergångsstat; att han beviljats

avsked från och med den 1 januari 1928, enär han enligt läkarintyg på

grund av sviter av sömnsjuka alltsedan den 18 juli 1923 varit och för framtiden

är oförmögen till militärtjänstgöring; att han förklarats berättigad att från

och med dagen näst efter erhållet avsked under sin återstående livstid uppbära

årlig pension från allmänna indragningsstaten till belopp, motsvarande pension

jämte fyllnadspension för beställningen eller 900 kronor; samt att han vid

sitt avsked innehade en levnadsålder av 45 år 26 dagar och en tjänstetid efter

adertonde levnadsåret av 27 år 26 dagar.-

Hos Kungl. Maj :t har chefen för Första livgrenadjärregementet gjort framställning

om pensionsförbättring åt Winroth.

Enligt gällande bestämmelser angående pensionsförbättring åt officerare och

underofficerare m. fl. vid armén och marinen skulle Winroth vid avgång ur

tjänst efter uppnådd pensionsålder hava varit berättigad till ett pensionsbelopp

av sammanlagt 1,910 kronor, därav 1,010 kronor motsvarande pensionsförbättring.

Då han emellertid avgått före uppnådd pensionsålder, äro de ifrågavarande

pensionsbestämmelserna icke utan vidare å honom tillämpliga. Direktionen

över arméns pensionskassa har ansett rättvisa och billighet fordra, att

Winroth erhölle någon förbättring i sin pension. Häri har statskontoret instämt.

Beträffande storleken av den i propositionen föreslagna pensionsförbättringen

åt Winroth — 819 kronor — har densamma, i enlighet med vad i

liknande fall förut ägt rum, i anslutning till den civila pensionslagens föreskrifter

rörande sjukpension avpassats med hänsyn till att pensionen bör utgå

med avkortat belopp i förhållande till det mindre antalet tjänstår.

I fråga om utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Med hänsyn till vad i ärendet förekommit anser även utskottet, att pensionsförbättring

till angivet belopp bör beredas Winroth, och hemställer förty,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition må av riksdagen

bifallas.

46 ro.

I en till riksdagen avlåten, den 16 mars 1928 dagtecknad proposition nr 193

har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva,

att förra sömmerskan vid Västerbottens regementes intendenturverkstäder

Hildur Kristina Emelie Sjögren må från och med den 1 januari 1926 under

sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pen
-

Ang.

pension åt

förra

sömmerskan

H. K. E.

Sjögren.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

sion av 564 kronor, dock med skyldighet för henne att till statsverket återbära

det belopp om 500 kronor, som genom Kungl. Maj:ts beslut den 11 februari

1927 tillerkänts henne från lantförsvarets anslag till extra utgifter.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Sjögren, som är född den 26 mars

1889, innehaft anställning som sömmerska vid Västerbottens regementes intendenturverkstäder

från och med den 1 februari 1910 till den 15 juni 1925, då

hon på grund av sjukdom måst lämna anställningen; att hon fullgjort sina åligganden

på ett fullt tillfredsställande sätt, visat sig punktlig och ordentlig samt

alltid iakttagit ett hedrande uppförande; samt att hon är medellös.

Chefen för Västerbottens regemente gjorde i skrivelse till Kungl. Maj:t den

4 oktober 1926 framställning om utverkande åt Sjögren av pension. Han omförmälde

därvid, att Sjögren, på hemställan av regementschefen, beretts sjukavlöning

under sex månader efter det hon lämnat anställningen eller till och med

den 15 december 1925. Vid framställningen var fogat läkarbetyg utvisande,

att Sjögren på grund av inre sekretionssjukdom med struma och rubbningar i

nervsystem och ämnesomsättning (Morbus Basedowi) jämte lymfkörtelsvulstcr

i axelhålor och å halsen samt fistel vore fullständigt arbetsoförmögen ävensom

att hon möjligen kunde något förbättras med medicinsk-kirurgisk behandling.

I avgivet utlåtandet över berörda framställning anförde arméförvaltningens

intendents- och civila departement, att med hänsyn till Sjögrens i pensionshänseende

alltför låga ålder, ej uppgående till 38 år, departementen funne sig

icke kunna tillstyrka, att en årlig pension av statsmedel bereddes henne. Då

hon emellertid varit i statens tjänst anställd under en tid av mer än femton år

samt pa grund av sjukdom mast lämna sin anställning, ansåge departementen

det vara med billighet överensstämmande, att hon erhölle ett understöd för en

gång av statsmedel till belopp av 500 kronor.

Statskontoret, som jämväl avgav yttrande i ärendet, anförde, att på grund

av Sjögrens jämförelsevis låga levnadsålder och korta anställningstid framställningen

för det dåvarande icke syntes böra föranleda annan Kungl. Maj:ts åtgärd

än att handlingarna i ärendet överlämnades till pensionsstyrelsen för den

åtgärd, sagda myndighet kunde finna sig böra vidtaga i anledning av Sjögrens

sjukdom.

Genom beslut den 11 februari 1927 medgav Kungl. Maj:t, att till Sjögren

finge från lantförsvarets anslag till extra utgifter utbetalas en gratifikation

för en gång av 500 kronor. Tillika förordnade Kungl. Maj:t, att de till ärendet

hörande handlingarna skulle överlämnas till pensionsstyrelsen för den åtgärd,

styrelsen kunde finna sig böra vidtaga i anledning av Sjögrens sjukdom.

Uti en vid 1927 års riksdag väckt motion (11:57) hemställdes, att riksdagen

måtte bevilja Sjögren visst årligt understöd.

I utlåtande (nr 36 punkt 81) över ifrågavarande motion erinrade bankoutskottet

att, enligt vad utskottet inhämtat, pensionsstyrelsen — vars läkare

uttalat, att Sjögren borde beredas vård å lasarettet i Umeå — i skrivelse till

s. 45 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

45

pensionsnämndens ordförande i Umeå stads pensionsdistrikt den 7 mars 1927

hemställt, att ordföranden ville föranstalta om att Sjögren, eventuellt på kommunens

bekostnad, bereddes sådan vård. Skulle läkaren efter det vården avslutats

anse, att goda utsikter förelåge att Sjögren genom vård å någon av

styrelsens kuranstalter skulle kunna bliva till arbetsförmågan varaktigt återställd

eller åtminstone väsentligt förbättrad, hade ordföranden att till styrelsen

inkomma med ansökning därom.

För egen del uttalade utskottet, att såsom av utredningen framginge Sjögren

hade tillerkänts en gratifikation av 500 kronor, varjämte åtgärder vidtagits

för beredande av vård åt henne i syfte att om möjligt återställa eller väsentligen

förbättra hennes arbetsförmåga. Vid sådant förhållande och då hon

endast vore 38 år gammal, ansåge även utskottet, att pension eller ärligt understöd

för det dåvarande ej borde beviljas henne utan att resultatet av de

vidtagna åtgärderna borde avvaktas, innan fråga om sådan förmån upptoges

till prövning.

Riksdagen fann den ifrågavarande motionen icke till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

I en till chefen för försvarsdepartementet ställd skrift har nu Sjögren anhållit

att komma i åtnjutande av pension. Till stöd härför har sökanden anfört,

att hon under år 1927 vårdats å lasarettet i Umeå — varvid kostnaden för

denna vård bestritts av ovannämnda gratifikationsmedel å 500 kronor — men

att någon förbättring i sökandens hälsotillstånd icke inträtt, vilket framginge

av ett den 20 augusti 1927 utfärdat läkarbetyg, enligt vilket sökanden

förklarats vara sannolikt för all framtid fullständigt oförmögen till arbete,

även om obetydlig förbättring möjligen skulle kunna inträda. Sedan pensionsstyrelsen

tagit del av nämnda läkarbetyg, hade styrelsen ansett sig böra

underrätta ordföranden i vederbörande pensionsnämnd därom, att styrelsen

funne utsikterna att varaktigt återställa eller väsentligt förbättra sökandens

hälsa alltför ovissa, för att styrelsen skulle vara villig att bidraga till kurortsvård

för sökanden.

Departementschefen har anfört:

»Med hänsyn till vad i ärendet numera förekommit, anser jag mig i likhet

med myndigheterna böra tillstyrka, att pension av statsmedel beviljas förra

sömmerskan Sjögren. Emot det föreslagna pensionsbeloppet — 564 kronor för

år -— har jag icke funnit skäl till erinran. Då enligt vad regementschefen upplyst

Sjögren åtnjutit sjukavlöning under tiden 15 juni—15 december 1925,

torde pensionen böra utgå från och med månaden näst efter den, varunder sjukavlöning

upphört att till Sjögren utbetalas, eller från och med den 1 januari

1926, dock med skyldighet för henne att återbära den henne tilldelade gratifikationen

å 500 kronor.»

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

De åtgärder, som, sedan frågan om beredande av pension åt förra sömmerskan

Sjögren nästlidet år var föremål för riksdagens prövning, vidtagits i syf
-

Utskotie

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Banlcoutslcottets utlåtande Nr SO.

Ang.

årligt understöd

åt f.

daglönaren

J. A. Lindström.

te att om möjligt återställa eller väsentligen förbättra hennes arbetsförmåga,

synas, såsom av utredningen framgår, icke hava lett till önskat resultat. Vid

sådant förhållande har utskottet ansett sig böra tillstyrka, att pension nu beredes

henne. Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot det föreslagna

pensionsbeloppets storlek, hemställer,

att Kungl. Maj:ts förevarande proposition må vinna riks-;

dagens bifall.

47 ro.

I tva likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren under nr

65 av herr Leander och den andra inom andra kammaren under nr 113 av herr

Holmgren, har föreslagits, »att riksdagen ville medgiva, att f. d. daglönaren

Johan Alfred Lindström må från och med den 1 januari 1928 under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av

600 kronor.»

Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet hänvisa till motionen nr

65 i första kammaren.

Såsom av motionerna framgår, var frågan om pension åt förre daglönaren

Lindström jämväl vid 1927 års riksdag på grund av då väckta motioner föremål

för behandling. Av den då föreliggande utredningen framgick huvudsakligen

följande.

Lindström är född den 4 juli 1875. Efter anställning som artillerist vid

dåvarande Karlskrona artillerikår under tiden 1 maj 1893—30 april 1901 antogs

han till daglönare vid flottans varv i Karlskrona den 22 oktober 1909

samt befordrades till förman den 16 oktober 1911.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 15 januari 1923 anhöll Lindström om avsked

med pension på grund av sjukdom. Vid ansökningen var fogat ett av

förste marinläkaren J. Lagerholm i Karlskrona den 22 oktober 1922 avgivet

intyg av följande lydelse:

»Timlönaren vid kronovarvet nr 1582 Lindström, som lider av höggradig

neurasteni, anser sig ha ådragit sig sin sjukdom genom arbete på varvet med

varma terpentinångor m. m. och inkom han på sjukhuset från detta arbete

med bland annat retningssymtom från urinblåsan. Att hans arbete förorsakat

sjukdomen kan ej sägas, men väl att under hans arbete hans sjukdom förvärrats.

»

Vid ansökningen var vidare fogat ett den 10 januari 1923 dagtecknat intyg

av legitimerade läkaren Yngvar Nilsson, som anförde följande:

»Kronovarvsarbetaren Johan Lindström, som av mig upprepade gånger undersökts,

har därvid befunnits lida av en kronisk inflammation i högra mellanörat,

med höggradig hörselnedsättning (dels av ledningshindertyp, dels av

nervös typ) samt av en lindrigare hörselnedsättning å vänstra öret (av nervös

typ), vilket härmed intygas.»

Sedan varvschefen vid flottans station i Karlskrona yttrat sig i ärendet,

avgav marinförvaltningen den 22 februari 1923 utlåtande över Lindströms

framställning och anförde därvid huvudsakligen följande:

opaginerad Kontrollera mot PDF

BanlcoutsTcottets utlåtande Nr SO.

-17

Såsom varvschefen i sitt yttrande erinrat, erfordrades för rätt att komma

i åtnjutande av pension ej mindre att hava tjänat staten under minst 25 år

lin även att antingen hava uppnått G5 levnadsår eller efter uppnådda 60

levnadsår befinnas vara på grund av försvagat hälsotillstånd eller nedsatta

krafter mindre tjänlig till arbete i marinen eller ock efter uppnådd levnadsålder

av 55 år befinnas av behörigen styrkt sjuklighet vara för framtiden oförmögen

till utförande av arbete därstädes.

Av handlingarna framginge, att Lindström, vilken icke fyllde villkoren för

erhållande av pension vare sig beträffande tjänstetid eller levnadsålder, respektive

sjuklighet, önskade avsked för att komma i tillfälle erhålla ett med hänsyn

till hans hälsotillstånd lämpligare arbete än det han bedreve.

1922 års riksdag hade visserligen beviljat pensioner till vissa vid flottans

varv i Stockholm avskedade arbetare, vilka icke innehaft pensionsberättigande

tjänstetid. Förutsättningarna för beviljande av pension syntes emellertid vara,

bland annat, att vederbörande av ålder eller styrkt sjukdom, vore oförmögen

att vidare utföra arbete för staten. Då sådant förhållande icke här förelåge,

vore marinförvaltningen förhindrad tillstyrka åtgärd i framställningens syfte.

Genom beslut den 9 mars 1923 fann Kungl. Maj:t den gjorda ansökningen

icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

På egen begäran erhöll Lindström den 6 april 1923 avsked från sin anställning

vid flottans varv.

I en till chefen för försvarsdepartementet ställd skrift den 19 januari 1926

gjorde Lindström sedermera ånyo framställning i fråga om pension. Han

anförde därvid, att han begärt avsked, emedan han till följd av nervositet och

andra sjukdomar ej kunde arbeta å fartygen, vartill han tidtals kommenderats.

Han hade sedan dess till en del återvunnit hälsan, vartill arbete i trädgårdar

under somrarna bidragit. Lindström hade sökt att åter komma i tjänst vid

varvet men på grund av personalindragningar ej lyckats erhålla anställning.

Han erinrade vidare, att till följd av den nya försvarsorganisationen övertaliga

varvsarbetare med 15 tjänstår erhölle förtidspension.

Över sistnämnda framställning inhämtades utlåtande av direktionen över

flottans pensionskassa, som efter en redogörelse för gällande bestämmelser

beträffande pensionering av daglönare vid marinen framhöll, att sökanden,

som tjänat staten allenast 2010/12 år, varav 193/12 år från 20 års ålder, samt

innehade en levnadsålder av endast 509/i2 år, icke vore berättigad till pension

från flottans pensionskassa. Såvitt direktionen hade sig bekant, hade icke i

något fall pension tillerkänts daglönare, som varken innehaft för pensions erhållande

föreskrivet antal tjänstår eller levnadsår. Som sökanden därjämte

meddelats avsked på egen därom framställd ansökan, syntes bestämmelserna om

förtidspension ej tillämpliga i avseende å honom.

Genom beslut den 21 maj 1926 fann Kungl. Maj:t den senast gjorda framställningen

icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd. I

I ett till 1927 års bankoutskott ingivet, av andre stadsläkaren i Karlskrona

den 15 mars 1927 utfärdat intyg anfördes, att Lindström på grund av höggradig

nervsvaghet (neurastenia) lede av nedsatt arbetsförmåga.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

Utskottet.

På grundvalen av den sålunda föreliggande utredningen i ärendet anförde

bankoutskottet i utlåtande den 22 april 1927 (nr 86, punkten 76) följande:

»Av utredningen i ärendet framgår, att Lindström vid endast omkring 47 års

ålder själv begärt och erhållit avsked från sin anställning vid flottans varv i

Karlskrona, oaktat han på grund av Kungl. Maj:ts beslut den 9 mars 1923

hade kännedom om, att han efter avskedet icke kunde påräkna pension. Utredningen

visar därjämte, att Lindström varken i fråga om levnadsår eller tjänstår

uppfyller stadgade villkor för erhållande av pension såsom daglönare vid marinen.

Under sådana förhållanden bör det enligt utskottets mening icke ifrågakomma,

att Lindström skulle beviljas pension av statsmedel. Utskottet avstyrker

alltså bifall till motionärernas förslag.»

Utskottet hemställde, att de väckta motionerna icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda. I en vid utskottets utlåtande fogad reservation föreslogs

emellertid, att riksdagen i anledning av motionerna måtte medgiva, att

förre daglönaren Lindström måtte från och med den 1 januari 1927 under sin

återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd

av 600 kronor.

Vid frågans behandling inom kamrarna biföll första kammaren vad utskottet

hemställt, medan andra kammaren biföll den vid utlåtandet fogade reservationen.

Vid därefter företagen gemensam omröstning beslöt riksdagen i enlighet

med utskottets förslag.

I de vid innevarande riksdag väckta motionerna har åberopats ett av marinläkaren

J. Torgersruud avgivet, den 10 januari 1928 dagtecknat intyg, vilket

är av följande lydelse:

»Att f. d. daglönaren (förman) vid kronovarvet Johan Alfred Lindström,

som^ den 6 april 1923 begärde sitt entledigande från nämnda befattning efter

21 års tjänstgöring i kronans tjänst, gjorde detta under en tidpunkt, då han

ej var tillräknelig för sina handlingar; att jag vid många tillfällen under flera

år omedelbart före avskedstagandet behandlat honom dels för reumatism,

dels för psychos; allt detta intygas på heder och samvete.»

På anhållan av utskottet har medicinalstyrelsen anbefallts att till utskottet

inkomma med utlåtande rörande i nämnda läkarintyg berörda förhållanden.

I en med anledning härav till utskottet ingiven skrivelse har medicinalstyrelsen

— som infordrat och fått mottaga ett vid skrivelsen fogat yttrande från

marinläkaren Torgersruud — efter att hava tagit handlingarnas innehåll i övervägande

avgivit det utlåtandet, »att förre daglönaren vid kronovarvet i Karlskrona

Johan Alfred Lindström lidit av sinnessjukdom vid den tid, den 6 april

1923, då han begärde sitt entledigande från nämnda befattning».

Med hänsyn till vad numera blivit upplyst i ärendet har utskottet ansett sig

böra förorda, att understöd till det i motionerna föreslagna beloppet beviljas

Lindström. Detta understöd, vilket synts utskottet skäligen böra utgå från

och med ingången av år 1927 under Lindströms återstående livstid, lärer böra

beviljas å allmänna indragningsstaten.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Bankoutslcottets utlåtande Nr SO.

49

På grand av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motioner I: 65

och II: 113, må medgiva, att förre daglönaren Johan Alfred

Lindström må från och med den 1 januari 1927 under sin

återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära ett

årligt understöd av 600 kronor.

48 :o.

I en inom första kammaren av herr Ström väckt motion nr 66 hemställes, msser^flning

»att riksdagen må medgiva, att värnpliktige nr 39 33/1916 R. Gustafsson- åt J. It. G.

Agzén må tillerkännas ersättning enligt bestämmelserna i förordningen den 18

juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring».

Beträffande motiveringen hänvisar utskottet till motionen.

Av tillgängliga handlingar framgår, att Gustafsson-Agzén är född den 10

januari 1896 och före inryckning till militärtjänst till yrket varit skräddare.

Han började värnpliktstjänstgöring vid Västgöta regemente den 3 november

1916. Under tjänstgöringstiden vårdades han å militärsjukhus från och med

den 18 april till och med den 16 maj 1917 för torr lungsäcksinflammation samt

från och med den 26 till och med den 31 maj samma år för bronchit. Den 2

juni 1917 förklarades han till vidare krigstjänst oduglig på grund av lungtuberkulos.

För ifrågavarande sjukdom har han sedermera upprepade gånger

vårdats å sanatorium. I

I slutet av år 1923 gjorde Agzén hos riksförsäkringsanstalten framställning

om ersättning för ifrågavarande sjukdom, vilken Agzén ansett sig hava ådragit

sig under militärtjänstgöringen.

Riksförsäkringsanstalten införskaffade i ärendet viss utredning. Sålunda

intygade överläkaren vid Stora Ekebergs sanatorium, att Agzén vårdats å

nämnda sanatorium under tiden 4/7 1922—2/6 1923 för lungtuberkulos, att han

vid utskrivningen fortfarande företedde utbredda tuberkulosförändringar å

båda lungorna och rikligt med tuberkulosbaciller i upphostningen samt att hans

arbetsförmåga vore i mycket hög grad nedsatt och antagligen för framtiden

komme att så förbliva.

Stadsläkaren i Skara P. Sahlin avgav ett intyg, vari anfördes bland annat,

att Agzén lede av tungtuberkulos i långt framskridet stadium (hela vänstra

lungan angripen och även högra längst ned på basen) samt att han med all sannolikhet

icke kunde så tillfriskna, att han kunde uträtta något arbete.

I ärendet avgavs vidare utlåtande av regementsläkaren vid Västgöta regemente.

I detta utlåtande anfördes huvudsakligen följande.

Agzén hade den 2 juni 1917 förklarats till vidare krigstjänst oduglig på

grund av lungtuberkulos. Denna sjukdom syntes dock hava varit av synnerli
Bihang

till riksdagens protokoll 1928. 8 samt. 15 häft. (Nr SO.) 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

gen lindrig art och väl ägnad att utlakas i hemmet utan sanatorievård, en åsikt,

som syntes hava delats av stadsläkaren i Skara, doktor Per Sahlin, som haft

tillfälle att undersöka honom kort efter återkomsten till hemorten. Sedermera

syntes denna sjukdom hava tagit ny fart. Härpå tydde, att han först 1922 sökt

sanatorievård. Man finge med all sannolikhet sätta detta sjukdomens uppblossande

i samband med ogynnsamma hygieniska förhållanden under hans civila

sysselsättning (verksamhet såsom skräddare).

På grund av_ovanstående finge regementsläkaren avgiva det yttrande:

att värnpliktige nr 39 33/1916 Gustaf sson-Agzén vid hemförlovningen lidit

av en lindrigare lungkatarr (bronchit) sannolikt på tuberkulos bas, vars utbrott

möjligen kunde sättas i samband med den lungsäcksinflammation (pleuritis

sicca), varav han lidit under värnpliktens fullgörande;

^att denna lungkatarr utläkts under vistelsen i hemmet men blossat upp någon

gång under år 1921 eller 1922, sannolikt påverkad av ogynnsamma hygieniska

förhållanden: samt

att den militära tjänstgöringen således ej kunde anses hava varit orsak till

hans nuvarande invaliditet.

Av i ärendet avgivna ytterligare intyg framgick vidare, att Agzén vore medellös

samt att han under de senare åren varit oförmögen till arbete.

Den 27 december 1923 meddelade riksförsäkringsanstalten beslut i ärendet

och förklarade därvid, att då sökanden, såvitt visat, icke gjort framställning

om ersättning för ifrågavarande sjukdom inom den tid som föreskrivits i förordningen

den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen

under militärtjänstgöring, anstalten funnit sig icke kunna tillerkänna

Agzén någon ersättning för sjukdomen. I

I januari 1924 gjorde Agzén därefter hos Kungl. Maj:t framställning om

ersättning för ifrågavarande sjukdom.

I ett i ärendet infordrat utlåtande anförde riksförsäkringsanstalten huvudsakligen

följande.

Enligt 12 § i förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av

kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, skulle därest framställning

om ersättning i anledning av skada ej gjordes inom två år efter det skadan

yppats, rätten till ersättning vara förverkad.

Genom förordningen den 4 juni 1920 angående ändrad lydelse av, bland annat,

12 § i ovannämnda förordning hade emellertid stadgats, att rätten till ersättning,

vore förverkad, därest ej framställning om ersättning i anledning av

skada^ gjordes inom tre år, från det för värnpliktig tjänstgöringen upphört eller

från den senare tidpunkt, då skadan yppats.

Riksförsäkringsanstalten hade tidigare beträffande framställningar om ersättning

i sådana fall, då anspråk på ersättning i anledning av kroppsskada eller

sjukdom, som yppats före ingången av år 1919, gjorts först efter två år

men inom tre år från det skadan eller sjukdomen yppats, hemställt, att den omständigheten,

att framställningen icke ingivits inom föreskriven tid, icke måtte

utgöra hinder för ersättnings tillerkännande.

I nu förevarande fall hade emellertid framställning om ersättning gjorts

först omkring fem ar efter det att, såvitt av handlingarna framginge, sökandens

ifrågavarande sjukdom, lungtuberkulos, konstaterats. På grund härav

ansåge sig anstalten icke kunna tillstyrka, att ett undantag i förevarande fall

medgåves från gällande preskriptionsbestämmelser.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Bankoutslcottets utlåtande Nr SO. 51

Riksförsäkringsanstalten hade emellertid, för den händelse Kungl. Maj :t det

oaktat skulle med riksdagens medgivande finna skäl föreligga till ersättnings

utgående, verkställt utredning för utrönande av sambandet mellan sökandens

militärtjänstgöring och den sjukdom, varav han lede.

Med stöd av sålunda införskaffade upplysningar finge riksförsäkringsanstalten

meddela, att anstalten med hänsyn till den avsevärda tidrymd, vilken förflutit

från det sjukdomen syntes hava utbrutit, funne svårigheter möta för avgivande

av ett bestämt yttrande i denna del, men hölle anstalten för sin del

före, att det icke syntes kunna uteslutas, att sökandens militärtjänstgöring bidragit

till ifrågavarande sjukdoms uppkomst eller utveckling.

Genom beslut den 7 mars 1924 fann Kungl. Maj:t förevarande ansökning

icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

I ansökning den 1 augusti 1927 har Agzén sedermera hos Kungl. Maj:t förnyat

sin framställning i ärendet.

Sedan riksförsäkringsanstalten anbefallts avgiva utlåtande över ansökningen,

anförde anstalten i utlåtande den 23 augusti 1927, att anstalten förehaft

ärendet till förnyad prövning men därvid icke funnit några nya omständigheter

hava framkommit av beskaffenhet att böra föranleda ändring i anstaltens

tidigare ståndpunkt i ersättningsfrågan. Anstalten hemställde därför, att

ansökningen icke måtte föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Även arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse framställde

i avgivet utlåtande enahanda hemställan.

Slutligen avgav jämväl statskontoret infordrat utlåtande i ärendet och anförde

därvid, att ämbetsverket, då det syntes vara mycket tvivelaktigt om den

militära tjänstgöringen kunde anses hava varit orsak till Agzéns nuvarande

invaliditet, icke ansåge tillräcklig anledning föreligga för utverkande hos riksdagen

av understöd åt Agzén.

Sistnämnda ansökning har av Agzén återkallats och alltså icke blivit föremål

för prövning av Kungl. Maj:t.

Av handlingar som ställts till utskottets förfogande framgår, att Agzén numera

sedan den 27 november 1924 ånyo vårdas å sanatorium.

Av den lämnade utredningen i ärendet framgår, att Agzén icke kunnat tillerkännas

ersättning för ifrågavarande sjukdom, emedan framställning i ersättningsfrågan

icke blivit gjord inom den tid, som i 1909 års militärersättningsförordning

är föreskriven. Riksdagen har visserligen tidigare i åtskilliga fall

meddelat dispens från förordningens preskriptionsbestämmelser. Efter den år

1920 vidtagna utsträckningen av preskriptionstiden från två till tre år har

emellertid dylik dispens i regel — där ej särskilda omständigheter föranlett

undantag — förekommit endast i sådana den äldre bestämmelsen underkastade

fall, i vilka ersättningsanspråket likväl gjorts gällande inom den tid, som

sedermera stadgats, eller tre år.

Ej heller har det i förevarande fall klart fastslagits, att militärtjänstgöringen

varit orsak till sjukdomen. Riksförsäkringsanstalten, som funnit

svårigheter föreligga att numera avgiva ett bestämt yttrande i denna punkt,

Utskottet.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

BanTcoutskottets utlåtande Nr SO.

har emellertid ansett, att det icke kan uteslutas, att militärtjänstgöringen

bidragit till sjukdomens uppkomst eller utveckling. Beträffande denna

fråga må erinras, att enligt 1909 års militärersättningsförordning såsom

förutsättning för ersättnings utgående gäller, att tjänstgöringen skäligen

kan antagas hava till sjukdomen bidragit. Genom den av 1927 års riksdag

antagna nya militärersättningsförordningen, som trätt i kraft med ingången av

år 1928, har beträffande förutsättningarna i nu förevarande avseende för ersättningsrätt

vidtagits en väsentlig ändring. Sålunda har beträffande sjukdom,

som icke förorsakats av olycksfall, stadgats bland annat, att sjukdomen

skall anses ådragen under militärtjänstgöring, därest den yppats under tjänstgöringen

samt skälig anledning ej finnes att antaga, att sjukdomens framträdande

föranletts av annan orsak än tjänstgöringen och att denna icke väsentligen

bidragit därtill. Såvitt av handlingarna kan bedömas, vill det förefalla

som om, därest det föreliggande fallet kunnat prövas efter de nya bestämmelserna,

förutsättningarna för ersättningsrätt skulle varit i nu avsett hänseende

uppfyllda.

Vid den prövning, som utskottet med hänsyn tagen till nu angivna förhållanden

ägnat det i motionen framställda förslaget, har utskottet visserligen icke

ansett lämpligt att, såsom motionären ifrågasatt, riksdagen skulle medgiva

dispens från villkoren för ersättning enligt 1909 års militärersättningsförordning.

I betraktande av föreliggande ömmande förhållanden har utskottet

emellertid funnit starka billighetsskäl tala för att Agzén beredes något understöd

från det allmännas sida. Utskottet tillåter sig erinra, att riksdagen tidigare

i ett fall, som synes i någon mån likartat, beviljat dylikt understöd. 1922

års riksdag medgav nämligen, att till värnpliktigen C. O. Olsson finge från

allmänna indragningsstaten utbetalas understöd, som fastställdes att utgå med

det belopp, vilket skulle hava tillkommit honom, därest förordningen den 18

juni 1909 varit på honom tillämplig, dock utan rätt för honom att å understödet

åtnjuta dyrtids- eller pensionstillägg.

I anslutning till vad riksdagen i nu antydda fall medgivit har utskottet ansett

sig böra förorda, att Agzén må från allmänna indragningsstaten komma i

åtnjutande av understöd med belopp, som skulle hava tillkommit honom, därest

1909 års militärersättningsförordning varit å honom tillämplig. Med hänsyn

till de särskilda förhållanden, som i detta fall föreligga, synes ett beslut i sådan

riktning knappast behöva medföra konsekvenser av betänklig art eller

omfattning.

Det ifrågasatta understödet lärer böra utgå från och med den 1 januari 1928.

Å understödet torde icke böra åtnjutas dyrtidstillägg. Givetvis bör ej heller annan

tilläggsförmån ifrågakomma; särskild föreskrift i sådant avseende lärer

emellertid ej erfordras.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion I: 66, må

medgiva, att till Johan Richard Gerhard Gustafsson-Agzén må

från och med den 1 januari 1928 från allmänna indragnings
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Banlcoutskottets utlåtande Nr SO.

f>3

staten utbetalas det understöd, som skulle hava tillkommit

honom, därest förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i

anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

varit å honom tillämplig; dock utan rätt för Gustafsson-Agzén

att å sagda understöd åtnjuta dyrtidstillägg.

49 :o.

I en inom andra kammaren under nr 1 väckt motion har herr Holmgren före- Ang.

slagit, »att riksdagen ville besluta, att förre arbetsförmannen vid Karlskrona J1 f„Hifikafästnings

fortifikationsförvaltning Johan August Pettersson må från och med tionsarbetaren

den 1 januari 1927 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten '' ''gQ^

uppbära en årlig pension av 792 kronor».

Till stöd för yrkandet anföres i motionen följande:

»I motion (11:2) till 1927 års riksdag hemställde undertecknad, att riksdagen

ville medgiva, att förre arhets förmannen vid Karlskrona fästnings fortifikationsförvaltning

Johan August Pettersson må från och med den 1 januari

1927 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en

årlig pension till skäligt belopp.

I proposition nr 153 till samma års riksdag föreslog Kungl. Maj:t, att förre

fortifikationsarbetaren vid Karlskrona fästnings fortifikationsförvaltning Jonas

August Pettersson må från och med den 1 januari 1927 under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 792

kronor.

Bankoutskottet behandlade de bägge framställningarna samtidigt under punkt

60 i sitt utlåtande nr 36. Utskottet, som tillstyrkte att pension beviljades fortifikationsarbetaren

Pettersson, hade beträffande pensionsbeloppets storlek icke

funnit något att anmärka mot Kungl. Maj:ts förslag. Utskottet hemställde,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj :ts ifrågavarande framställning och i

anledning av berörda motion II: 2, må medgiva, att förre fortifikationsarbetaren

vid Karlskrona fästnings fortifikationsförvaltning Jonas August^ Pettersson må

från och med den 1 januari 1927 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 792 kronor.

Riksdagen biföll utskottets framställning.

Tydligen har såväl riksdagen som bankoutskottet, liksom även motionären

gjort, förbisett, att det här gäller två olika personer, och följden har blivit, att

Jonas August Pettersson erhållit pension, men att Johan August Pettersson endast

rönt tillfredsställelsen av, att riksdagen, i anledning av en motion om pension

åt honom, beviljat sådan åt en hans kamrat.»

På grund av den namnförväxling, som omförmälts i motionen, blev frågan om

pension åt förre fortifikationsarbetaren Johan August Pettersson icke föremål

för utredning och prövning av 1927 års bankoutskott.

Av tillgängliga handlingar inhämtas bland annat, att befälhavande amiralen

i Karlskrona i skrivelse till marinförvaltningen den 12 november 1926 gjort

framställning om beredande av understöd åt förre fortifikationsarbetaren Johan

August Pettersson. Vid framställningen fogade handlingar utvisade, att

Pettersson, som är född den 19 juli 1863, varit anställd vid Karlskrona fäst
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

Utslcottet.

Ang.

årligt understöd

åt f.

sergeanten

J. E. Rosén.

54 Bankoutslcottets utlåtande Nr SO.

nings fortifikationsförvaltning såsom fästningsbyggnadsarbetare under nedan

angivna tider nämligen

fr. o. m. den

1 april

1889 t. o. m. den

31 december

1889,

1 mars

1890 » »

31 december

1890,

» »

7 januari

1891 » »

31 december

1893,

20 maj

1897 » »

26 oktober

1912,

1 augusti

1914 » »

31 december

1914,

7 januari

1915 » »

21 augusti

1915,

eller tillhopa omkring 21 år, därav under åren 1901—1906 såsom förman. Enligt

läkarbetyg lede Pettersson av kronisk muskel- och ledreumatism, i följd

varav hans arbetsförmåga vore i hög grad nedsatt. Han ägde ej annan inkomst

till sin och sin familjs försörjning än den, som kunde beredas honom i form av

pension.

Under hänvisning till sålunda föreliggande förhållanden hemställde befälhavande

amiralen, ehuru Pettersson ej uppfyllde de för pensionering av marinens

arbetare föreskrivna villkor varken vad levnadsåren eller tjänståren beträffade,

att marinförvaltningen måtte åt Pettersson utverka något understöd av statsmedel

från och med år 1927.

Genom beslut den 18 november 1926 förklarade sig marinförvaltningen av

principiella skäl förhindrad att i anledning av framställningen vidtaga någon

åtgärd.

Enligt vad utskottet inhämtat, har Pettersson efter år 1915 haft tillfälligt

arbete vid fortifikationsförvaltningen i Karlskrona under följande tider, nämligen

20 mars—30 juni samt 7 juli—18 augusti 1922.

Enär Pettersson, frånsett tillfälligt arbete några månader år 1922, icke varit

i statstjänst sedan ar 1915, da han endast uppnått 52 års ålder, har utskottet i

överensstämmelse med hittills tillämpad praxis ansett sig icke böra tillstyrka,

att han skulle beredas pension eller därmed jämförligt understöd av statsmedel.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motion II: 1 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

50 :o.

I en inom andra kammaren av herr Fast jämte två av kammarens övriga

ledamöter väckt motion nr 64 har hemställts, »att riksdagen måtte besluta tilldela

f. d. sergeanten i arméns reserv Johan Emil Rosén från Eksjö stad ett

årligt understöd av 350 kronor.»

Av motionen jämte därvid fogade bilagor framgår, bland annat, att Rosén,

som är född den 7 september 1872 och alltså nu 55 år gammal, varit fast anställd

dels Vid Jönköpings regemente under tiden den 2 oktober 1890—12 ok
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr SO. 55

tober 1894, dels vid Hallands bataljon den 31 oktober 1894—31 oktober 1897,

dels ock vid Västernorrlands regemente den 7 juli 1898—15 mars 1900 eller

tillhopa omkring 9 år. Rosén, som år 1899 befordrats till distinktionskorpral,

förordnades den 30 april 1900 att vara sergeant i Västernorrlands regementes

reserv.

1 motionen bär anförts, att Rosén under hösten 1899 blivit rrtsatt för en

olyckshändelse, i det att han vid fullgörandet av en order om indragning av

utsatta vaktposter fått sitt ena öra illa tilltygat, varav följt nedsättning av

hörselförmågan, vilket föranlett Rosén att året därpå taga avsked från aktiv

tjänst. Beträffande nämnda olyckshändelse har i motionen åberopats ett av

majoren i armén, kaptenen i Västernorrlands regementes reserv, numera gymnastikläraren

vid folkskoleseminariet i Härnösand A. A. Åberg utfärdat, den

12 oktober 1927 dagtecknat intyg, vilket är av följande lydelse.

»Att efter 28 år erinra mig detaljerna vid den olyckshändelse, som f. d. sergeanten

i Kungl. Västernorrlands regementes reserv, Rosén, skulle utsatts

för vid en övning i fälttjänst med regementet under regementsmötet 1899, står

ej i mm förmåga. Så mycket kan jag likväl erinra mig, att da undertecknad i

egenskap av plutonchef hade utsatt fältvakt vid en gård, beordrades ga tillbaka,

befallde ett underbefäl att inkalla posterna samt att detta underbefäl vid

utförandet av ordern sprang mot ett klädstreck och föll omkull och blev liggande

på marken, samt att ett par kamrater beordrades att hjälpa honom, detta

kan jag fortfarande erinra mig och intyga. Men om detta underbefälet i fråga

var dåvarande distinktionskorpralen Rosén kan jag ej med säkerhet erinra

mig, under de brådskande förhållanden, som rådde för tillfället. Lika litet

medgav tiden att då taga skadan i närmare betraktande, varför något uttalande

om skadans mer eller mindre svåra beskaffenhet och eventuella följder

ej av mig i egenskap av gymnastikdirektör, kan göras.»

Enligt ett vid motionen fogat, den 9 mars 1924 avgivet läkarintyg lider Rosén

av fullständig dövhet å höger öra på grund av kronisk öronflytning med

perforation av trumhinnan och betydlig nedsättning av hörseln å vänster öra

på grund av scleros av trumhinnan. Härjämte har han synen nedsatt samt

lider av hjärtsvaghet, varför hans förmåga att genom arbete förskaffa sig

sin bärgning är betydligt nedsatt.

Rosén har slutligen intygats vara medellös samt har hustru och ett minderårigt

barn att försörja.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen med därvid

fogade bilagor.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att någon utredning ej förebragts

rörande omständigheterna vid den olyckshändelse, som uppgivits vara orsaken

till Roséns sjukdom och till hans avskedstagande från anställningen vid

Västernorrlands regemente. Det ma framhallas, att det för Rosén den 15

mars 1900 utfärdade avskedspasset icke synes giva stöd för uppgiften att

Rosén avgått ur tjänst på grund av sjukdom. I avskedspasset intygas nämligen,

att Rosén »på egen begäran för framtida väl erhållit avsked från regementet».

Ej heller föreligger någon utredning, som möjliggör ett bedömande

TJtslcottet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

56

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

Ang.

pension åt

arbetaren

A. Nilsson.

Utskottet.

av frågan, huruvida överhuvud taget hans nuvarande sjukdom kan ställas i

orsakssamband med ett eventuellt olycksfall av uppgiven art. Under sådana

förhallanden synes det enligt utskottets mening icke böra ifrågakomma att i

anledning av berörda olycksfall tillerkänna Rosén understöd av statsmedel. Ej

heller i övrigt föreligger enligt utskottets mening skäl för beredande av en

dylik förmån.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att förevarande motion II: 64 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

51 :o.

Herr Bäcklund hemställer i en inom andra kammaren väckt motion nr 107,

»att riksdagen måtte bevilja, att arbetaren Axel Nilsson må från och med den

1 januari 1928 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 792 kronor.»

I fråga om motiveringen för detta förslag hänvisar utskottet till motionen.

Av tillgängliga handlingar i ärendet inhämtas, att Nilsson, som är född den

9 april 1856 och alltså nu 72 år gammal, under nedan angivna tider innehaft

följande anställningar, nämligen:

september 1885—december 1887 anställning hos ingenjören Jehander vid de

arbeten med tunnelsprängningar vid Örlogsvarvet i Karlskrona,

som denne under nämnda tid utfört för statens räkning,

1889—1894 anställning hos densamme vid arbeten å södra Yabergsfortet för

Karlsborgs fästningsbyggnad,

,/1 1895—23/12 1904 anställning vid fortifikationsförvaltningen i Karlsborg såsom

arbetare vid Karlsborgs fästningsbyggnad, samt

SU 1905—augusti 1909 d:o d:o.

Enligt läkarintyg är Nilsson på grund av allmän åderförkalkning samt till

följd av genom ålder nedsatta kroppskrafter för framtiden fullständigt oförmögen

till arbete. Beträffande hans ekonomiska förhållanden har av vederbörande

kommunalnämndsordförande intygats, att Nilsson ej äger andra kända

tillgångar än en lägenhet, taxeringsvärderad till 2,500 kronor men enligt uppgift

belastad med skuld till ett belopp av 1,400 kronor.

Av utredningen i ärendet framgår, att Nilsson redan år 1909 vid 53 års

ålder lämnat sin anställning vid fästningsbyggnaden i Karlsborg och därefter

icke varit i statens tjänst. Vid sådant förhållande har utskottet, i överensstämmelse

med hittills tillämpad praxis, ansett sig icke kunna tillstyrka,

att pension eller understöd av statsmedel skulle tillerkännas Nilsson.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motion II: 107 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Banlcoutslcottets utlåtande Nr SO.

57

52 :o.

I en inom andra kammaren av herr Bäcklund väckt motion nr 108 har hem- Ang..

ställts, »att riksdagen måtte bevilja, att f. skrivbiträdet Karl Rudolf Anders- PlyiXiträdet

son må från och med den 1 januari 1928 under sin återstående livstid å all - K. R. Andersmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av 792 kronor».

Beträffande de skäl, motionären anfört till stöd för sitt förslag, tillåter sig

utskottet att hänvisa till motionen.

över ifrågavarande motion har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat utlåtande

av statskontoret, som i ärendet hört arméförvaltningens fortifikationsoch

civila departement.

Arméförvaltningens fortifikations- och civila departement hava meddelat,

att fortifika/tionsdepartementet i anledning av gjord ansökan i skrivelse den

22 december 1926 gjort framställning hos Kungl. Maj:t om pension åt Andersson.

Berörda skrivelse var av följande innehåll:

Med skrivelse till arméförvaltningens fortifikationsdepartement den 22 september

1926 har fortifikationsbefälhavaren i Karlsborg överlämnat en ansökning

av förre skrivbiträdet vid Karlsborgs fästningsbyggnad Carl Rudolf

Andersson om utverkande av en årlig pension åt honom under hans återstående

livstid.

Angående i ansökningshandlingarna uppgiven, av Andersson innehavd anställning

vid infanteriets skolors i Karlsborg kassaförvaltning under viss tid,

har fortifikationsdepartementet inhämtat yttrande av nuvarande chefen för

nämnda skolor, av vilket yttrande framgår, att Anderssons anställning därstädes

icke kan betraktas som statsanställning, då han härvid synes endast

privat hava anlitats av redogöraren vid förvaltningen och i huvudsak fått sin

avlöning av denne. Enligt fortifikationsdepartementets åsikt lärer därför

denna anställning icke kunna räknas Andersson till godo vid prövning av

hans förevarande ansökan om pension.

Av handlingarna i övrigt har fortifikationsdepartementet inhämtat i huvudsak

följande:

att Andersson, som är född en 23 september 1859, varit anställd vid Karlsborgs

fästningsbyggnad från och med den 5 mars 1873 till och med den 12

april 1876 samt från och med den 28 juni 1881 till och med den 19 augusti

1895 och således under sammanlagt ungefär 17 år 3 månader,

att han under ej fullt två år innehaft anställning å postexpeditionen i Karlsborg

såsom enskilt biträde åt postexpeditören, vilken anställning i likhet med

ovan nämnda anställning å kassaförvaltningen vid infanteriets skolor å Karlsborg

enligt fortifikationsdepartementets åsikt i förevarande avseende ej kan

räknas Andersson till godo,

att han under sin anställningstid vid Karlsborgs fästningsbyggnad använts

såsom skrivbiträde ävensom såsom biträde vid bokföringen,

att han med plikttrohet och ordentlighet fullgjort sina tjänståligganden och

iakttagit en hedrande vandel,

att han numera till följd av sjukdom och ålderdomssvaghet icke nämnvärt

kan bidraga till sin försörjning, samt

att han är fullständigt i avsaknad av tillgångar för sitt uppehälle.

Med anledning av vad sålunda anförts, anser fortifikationsdepartementet

billigt, att Andersson genom pension beredes någon hjälp till livsuppehälle under

sin återstående livstid, och anser fortifikationsdepartementet med hänsyn

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

Utskottet.

Ang.

pension åt

förre timmermannen

K. A.

Nyberg.

till Anderssons tjänstetid och övriga föreliggande omständigheter sig böra föreslå,

att pensionen bestämmes till 440 kronor för år.

över ifrågavarande ansökning avgav statskontoret den 25 januari 1927 infordrat

utlåtande och anförde därvid bland annat följande:

Enligt °vad av handlingarna framgår, kan Andersson räkna endast något

över 17 år i statsanställning och han lämnade anställningen i statens tjänst

redan den 20 augusti 1895, alltså för mer än 31 år sedan. Under sådana förhållanden

kan statskontoret för sin del icke finna anledning föreligga att bereda

honom någon pension av statsmedel.

Genom beslut den 18 mars 1927 fann Kungl. Maj:t den gjorda framställningen

icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

I det genom utskottets försorg nu införskaffade utlåtandet hava arméförvaltningens

fortifikations- och civila departement åberopat vad fortifikationsdepartementet

i nyss återgivna skrivelse den 22 december 1926 anfört i ärendet.

Statskontoret har anfört, att statskontoret icke hade anledning att frångå

den uppfattning, som ämbetsverket tidigare uttalat rörande denna pensionsfråga.

♦

Av utredningen i ärendet framgår, att Andersson redan år 1895 vid omkring

36 års ålder lämnat statstjänsten. Även om till sådan tjänst skulle anses böra

hänföras hans anställning vid infanteriets skolor i Karlsborg — vilken fullgjorts

under tiden 1897—april 1904 — har han likväl avgått vid en ålder av endast

omkring 44 år utan att, såvitt visats, vara på grund av sjukdom oförmögen

till vidare arbete. Under sådana förhållanden har utskottet ansett pensionering

av statsmedel i förevarande fall icke böra medgivas.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motion II: 108 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

53 ro.

I en inom andra kammaren av herrar Ahl och Andersson i Tungelsta väckt

motion nr 178 har hemställts, »att riksdagen måtte tillerkänna f. d. varvstimmermannen

Klas Aug. Nyberg ett årligt understöd med belopp, som kan befinnas

skäligt».

I fråga om vad som anförts till stöd för detta yrkande hänvisar utskottet till

motionen.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Nyberg, som är född den 28 februari

1879, anställdes som timmerman vid flottans varv i Stockholm den 12

januari 1912. Under januari månad 1917 ådrog sig Nyberg ischias, för vilken

sjukdom han var sjukskriven någon tid. Sedan Nyberg senare samma år gjort

framställning om längre tids tjänstledighet, vilken dock på grund av brådskande

arbeten vid varvet icke kunde beviljas honom, sökte och erhöll Nyberg

s. 59 Kontrollera mot PDF

Bankoutslcottets utlåtande Nr 30.

59

avsked den 2 september 1917. Efter avskedet arbetade Nyberg i enskild tjänst.

Den 1 juni 1918 erhöll Nyberg förnyad anställning vid flottans varv i Stockholm.

Härvid förelåg ett för Nyberg av legitimerade läkaren Gustaf Gylling

den 31 maj 1918 utfärdat läkarbetyg, varav framgick, att Nyberg befunnits

vara fullt frisk och arbetsför. Den 20 januari 1921 entledigades Nyberg från

ifrågavarande anställning på grund av inskränkningar i arbetena å varvet.

Härefter har Nyberg gjort särskilda framställningar hos Kungl. Maj:t om

pension eller understöd och därvid bland annat gjort gällande, att den sjukdom,

varav han för närvarande lider, ursprungligen ådragits under tjänstgöringen

vid varvet. Dessa framställningar hava icke föranlett någon Kungl. Maj:t,s

åtgärd.

Då Nyberg varit anställd i statens tjänst under en tid av allenast åtta år och Utskottet.

av utredningen i ärendet icke framgår, att den sjukdom, varav Nyberg för närvarande

lider, ådragits i tjänsten, har utskottet, jämväl med hänsyn till att frågan

tidigare åtskilliga gånger varit underställd Kungl. Maj :ts prövning, ansett

sig icke kunna tillstyrka, att pension eller därmed jämförligt understöd beredes

Nyberg. Utskottet avstyrker alltså bifall till motionärernas förslag och får

hemställa,

att förevarande motion II: 178 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

54 :o.

I en inom andra kammaren av herr Dahlén väckt motion nr 274 har hem- Ang.

ställts, »att riksdagen må bevilja f. d. timlönaren vid flottans varv i Stockholm

Klaes E. Pettersson-Tapper en pension å kr. 1,200: — att årligen utgå, så mannen K. E.

länge han lever, med avdrag av från riksförsäkringsanstalten beviljad invaliditetsersättning

å kr. 320: — eller det belopp, som han av riksförsäkringsanstalten

eller försäkringsrådet kan i framtiden varda tillerkänd».

Beträffande motiveringen för yrkandet hänvisar utskottet till motionen med

därvid fogade bilagor.

Av tillgängliga handlingar inhämtas, att Pettersson-Tapper, som är född

den 10 maj 1879, år 1916 anställdes som timmerman vid flottans varv i Stockholm.

Enligt ett av marinläkaren O. Hult den 6 juni sistnämnda år utfärdat

intyg befanns Tapper vid verkställd undersökning frisk och arbetsför. Den

18 januari 1921 ådrog sig Tapper skada å högra knäet till följd av olycksfall

i arbetet. Ifrågavarande skada anmäldes i vederbörlig ordning hos riksförsäkringsanstalten,

som infordrade läkarutlåtande av doktor Hult. I ett den

30 augusti 1921 dagtecknat intyg anförde denne i huvudsak följande:

»Tapper lider redan före skadan i januari av en kronisk deformerande arthrit

i båda knälederna med höggradig felställning, som för honom vållar inskränkt

rörlighet och svårighet att gå samt lätt disponerar för nya skador.

Att bestämt avgöra i vad mån skadan d. 18 jan. varit vållande till T:s nuvarande

nedsatta arbetsförmåga, torde ej vara möjligt på grund av den redan

förut pågående sjukdomsprocessen. Vad som i detta avseende f. n. kan fast
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

Utskottet.

ställas är endast, att T. före olyckstillfället varit fullt arbetsför men sedermera

blott kunnat utföra lättare arbete. Utsikt att kunna återvinna full arbetsförmåga

torde ej föreligga.»

Genom särskilda beslut den 18 oktober 1921 och den 30 juni 1922 tillerkände

riksförsäkringsanstalten i anledning av omförmälda olycksfall Tapper

livränta med 320 kronor för år räknat, därvid anstalten ansett skadan medföra

nedsättning av Tappers arbetsförmåga med 20 procent.

Under åberopande av ett av doktor Hult den 20 september 1923 utfärdat

nytt läkarbetyg för Tapper, varav framginge, att den deformerande arthrit

i båda knälederna, varav han sedan flera år lede, ytterligare förvärrats utan

någon utsikt till förbättring, så att han vore och för framtiden komme att

förbliva fullständigt oförmögen till arbete i varvets tjänst, gjorde chefen för

byggnadsdepartementet vid flottans varv i Stockholm framställning hos riksförsäkringsanstalten

om tillerkännande av livränta åt Tapper, motsvarande

förlust av hela arbetsförmågan. Riksförsäkringsanstalten, som inhämtade

yttrande av sin överläkare, förklarade genom beslut den 29 september 1923

att, då Tappers sjukdom förefunnits redan före olycksfallet, anstalten icke funnit

skäl föreligga för ändring av anstaltens tidigare beslut i ärendet.

Häröver anfördes besvär hos försäkringsrådet såväl av Tapper själv som

av chefen för byggnadsdepartementet. Genom utslag den 22 februari 1924

fann försäkringsrådet ej skäl göra ändring i riksförsäkringsanstaltens beslut.

Tapper, som på grund av ifrågavarande olycksfall åtnjöt sjukavlöning sedan

hösten 1922, uppsades från och med den 2 juli 1926 från sin anställning

vid flottans varv i Stockholm i samband med de till följd av 1925 års försvarsbeslut

då skeende inskränkningarna i arbetena vid varvet.

Sedan till marinförvaltningen inkommit framställning om beredande av avskedsersättning

enligt kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10) angående förtidspension

och avskedsersättning åt vissa övertaliga civila löntagare vid armén

och marinen, åt bl. a. Tapper, men marinförvaltningen, enär han tillerkänts årlig

livränta såsom ersättning för skada till följd av olycksfall i arbetet, funnit

sig icke kunna mot stadgandet i § 2 mom. 2 i berörda kungörelse bevilja

honom avskedsersättning, hemställde ämbetsverket uti skrivelse till Kungl.

Maj:t den 15 juli 1926 om bemyndigande att till honom utbetala dylik förmån.

Genom beslut den 15 oktober 1926 förklarade Kungl. Maj:t den omständigheten

att Tapper uppbure livränta icke utgöra hinder för honom att komma

i åtnjutande av avskedsersättning enligt kungörelsen den 15 januari 1926.

Med stöd av nämnda bemyndigande beslöt marinförvaltningen tilldela Tapper

avskedsersättning med 1,482 kronor 10 öre.

Sedan hos Kungl. Maj :t gjorts framställning om avskedsersättningens fastställande

efter annan beräkningsgrund än den av marinförvaltningen tillämpade,

medgav Kungl. Maj:t genom beslut den 6 maj 1927, att Tapper finge

uppbära en ytterligare ersättning av 617 kronor 90 öre.

Av utredningen i ärendet framgår, att Tapper entledigats från sin anställning

vid flottans varv i Stockholm på grund av den inskränkning i arbetena

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

(il

därstädes, som påkallats av 1925 års beslut i försvarsfrågan, samt att han i

anledning härav tillerkänts avskedsersättning med sammanlagt 2,100 kronor.

Härjämte åtnjuter Tapper en årlig livränta av 320 kronor för i tjänsten ådragen

skada. Att härutöver bevilja Tapper, som vid avskedet innehade en ålder

av 47 år och en anställningstid av allenast tio år, pension eller därmed jämförligt

understöd från allmänna indragningsstaten synes utskottet med hänsyn

till konsekvenserna icke böra ifrågakomma. Utskottet avstyrker alltså

bifall till motionärens förslag och hemställer,

att förevarande motion 11:274 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

55 :o.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 277 hava herrar Lcyirén och

Jonsson i Eskilstuna -—- under erinran att 1927 års riksdag beviljat förre städaren

vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori Axel Andersson en årlig pension

å 852 kronor — hemställt, att riksdagen måtte tilldela Andersson en förhöjning

av nämnda pension med 144 kronor.

Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet hänvisa till motionen.

Ang.

förhöjning av

jiensionen åt

f. städaren

A. Andersson.

I en till 1927 års riksdag avlåten proposition nr 135 föreslog Kungl. Maj:t

under punkten 16 riksdagen medgiva, att förre städaren Andersson finge från

och med den 1 maj 1926 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 852 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtades, att Andersson, som är född den 19

augusti 1855, varit anställd vid gevärsfaktoriet såsom brand- och vattenvakt

under tiden 1 oktober 1883—1 juni 1888 och såsom städare under tiden 4 januari

1899—30 april 1926; att han på grund av åderförkalkning vore oförmögen

att genom arbete försörja sig; att hans arbetsinkomst vid faktoriet under

år 1925, frånsett dyrtidstillägg, utgjort omkring 2,600 kronor; samt att

han städse ådagalagt ett hedrande uppförande.

Statskontoret hade i ärendet anfört, att för Andersson såsom icke yrkesutbildad

arbetare icke syntes böra beräknas högre oreglerad pension än 450 kronor.

På grund härav och då pensionerna numera borde avpassas så, att de i

avseende å rätt till dyrtidstillägg kunde betraktas såsom nyreglerade, vilket i

detta fall skulle föranleda till ett pensionsbelopp av 852 kronor, hemställde

statskontoret, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Andersson

finge från och med månaden näst efter den, vari han entledigades från

sin anställning, under sin återstående livstid åtnjuta pension från allmänna

indragningsstaten till belopp av 852 kronor årligen.

I samband med prövning av Kungl. Maj:ts nyssnämnda framställning upptog

bankoutskottet till behandling en inom andra kammaren av herrar Jonsson

och Laurén väckt motion nr 305, vari hemställts om sådan ändring i Kungl.

Maj:ts berörda förslag, att pensionen till städaren Andersson måtte utgå med

ett belopp av 1,152 kronor.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

BanTcoutslcottets utlåtande Nr SO.

Utskottet.

Ang.

tilläggspension

åt f. d.

provinsialläkaren

0.

Montell.

I motionen anfördes, bland annat, att städaren Andersson under senare delen

av sin tjänstetid varit att betrakta såsom ett slags förman för städarna

samt att, då Kungl. Maj :t i en senare till 1927 års riksdag avlåten proposition

nr 153 för vissa arbetare vid gevärsfaktoriet föreslagit ett pensionsbelopp av

1,152 kronor, Andersson, som baft större ansvar än flertalet i sistnämnda proposition

avsedda arbetare, billigtvis borde tillerkännas pension med samma belopp.

I sitt den 22 april 1927 avgivna utlåtande nr 36 anförde bankoutskottet under

punkten 47 i denna fråga, att utskottet, som funne det vara billigt att pension

beviljades städaren Andersson, med hänsyn till av riksdagen i liknande

fall i allmänhet tillämpade grunder funnit anledning saknas att i fråga om pensionsbeloppet

tillstyrka avvikelse från vad Kungl. Maj:t föreslagit.

Utskottets hemställan gick sålunda ut på bifall till Kungl. Maj:ts framställning

och avslag å motionen.

I en vid utskottets utlåtande fogad reservation föreslogs, att riksdagen måtte

bestämma städaren Anderssons pension till 996 kronor årligen eller samma belopp,

som av bankoutskottet tillstyrkts för vissa i motionen omnämnda arbetare

vid gevärsfaktoriet.

Sedan kamrarna i denna fråga stannat i olika beslut, i det att första kammaren

bifallit vad utskottet hemställt, medan andra kammaren bifallit reservationen,

blev vid gemensam omröstning utskottets förslag av riksdagen bifallet.

Såsom av den föregående redogörelsen torde framgå, blev den Andersson tillerkända

pensionen — i anslutning till av riksdagen tidigare tillämpad praxis

— till storleken avpassad med hänsyn till att Andersson innehaft befattning,

för vilken icke krävts yrkesutbildning. Då några skäl av beskaffenhet att

böra föranleda höjning av pensionsförmånen icke blivit anförda, saknar utskottet

anledning att frångå den ståndpunkt, som utskottet år 1927 intagit i

frågan.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motion 11:277 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

III. Ang. socialdepartementet.

56:o.

I en till riksdagen avlåten, den 10 februari 1928 dagtecknad proposition nr

78 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av

statsrådsprotokollet över socialärenden för samma dag, under punkten 21 föreslagit

riksdagen medgiva, att f. d. provinsialläkaren Otto Montell må, räknat

Beträffande punkterna 1 och 5 av propositionen nr 78, se utlåtande nr 32, punkterna 37 och 38.

s. 63 Kontrollera mot PDF

HanTcoutslcottets utlåtande Nr SO.

63

från och med den 13 maj 1927, under sin återstående livstid uppbära, utöver

honom författningsenligt tillkommande pension, en tilläggspension å allmänna

indragningsstaten till sådant belopp, att densamma jämte den författningsenligt

utgående pensionen uppgår till 6,036 kronor årligen.

Av tillgängliga handlingar i ärendet inhämtas bland annat följande:

Montell, som är född den 22 april 1862, utnämndes den 29 juni 1912 att

vara provinsialläkare i Haparanda distrikt av Norrbottens län, transporterades

den 10 december 1920 att från och med den 1 januari 1921 vara provinsialläkare

i Uppsala distrikt av Uppsala län samt erhöll efter uppnådd pensionsålder

avsked från sistnämnda provinsialläkarbefattning den 12 maj 1927. Före

sin utnämning till provinsialläkare har Montell bland annat tjänstgjort under

åren 1893 och 1894 omkring 9 månader såsom amanuens vid Serafimerlasarettet,

under åren 1894—1896 såsom t. f. lasarettsläkare omkring 2 år och t. f.

stadsläkare omkring 8 månader samt under åren 1896—1912 såsom ordinarie

lasarettsläkare och stadsläkare i Haparanda i mer än 15 år. Dessutom har

Montell tjänstgjort såsom läkare vid allmänna läroverket i Haparanda från och

med den 2 december 1896 till och med den 31 mars 1921, såsom läkare vid

statens småskoleseminarium i nämnda stad från hösten 1902 till och med den

10 januari 1913, såsom läkare vid postverket i samma stad från och med den

1 januari 1903 till och med den 30 april 1914'' och såsom läkare vid tullverket

därstädes under åren 1905-—1920.

Av ett i ärendet ingivet prästbetyg framgår, att sökanden är gift och i

äktenskapet har tolv barn, därav sex under 18 års ålder.

Med hänsyn till bestämmelserna i 17 § i lagen den 11 oktober 1907 angående

civila tjänstinnehavares rätt till pension har vid bestämmande av Montells

pension, utöver den tid han tjänstgjort såsom provinsialläkare, allenast

kunnat tillgodoräknas honom hans omförmälda tjänstgöring såsom amanuens

vid Serafimerlasarettet. Till följd härav äger Montell i pensionshänseende

räkna endast 15 tjänstår. Då pensionsunderlaget för provinsialläkare utgör

6,036 kronor och för hel pensions erhållande krävas 20 tjänstår, har Montells

pension vid avgången bestämts till 15/2o av nämnda pensionsunderlag eller, efter

föreskriven jämkning, till 4,536 kronor.

Montell har hos Kungl. Maj:t anhållit, att till honom måtte utgå tilläggspension

med så stort belopp, att summan av den honom tillerkända pensionen

och tilläggspensionen komme att motsvara hel pension.

Medicinalstyrelsen har i avgivet yttrande framhållit, att Montell i flera

olika befattningar samtidigt fullgjort tjänstgöring i statens tjänst före det

han blev utnämnd till provinsialläkare och under samma tid därjämte såsom

lasaretts- och stadsläkare varit berättigad till tjänstårsberäkning i likhet med

vissa läkare i statens tjänst. Tillika har styrelsen erinrat, bland annat, att

provinsialläkare numera få vid tjänstårsberäkning för pension tillgodoräkna

sig viss del av den tid de före utnämningen bestritt extra provinsialläkartjänst.

Med hänsyn till vad sålunda förekommit har medicinalstyrelsen intet att erinra

mot att den tid Montell före sin utnämning till provinsialläkare utövat läkarverksamhet

direkt i statens tjänst finge tillgodoräknas honom för erhållande av

pension såsom provinsialläkare.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

Utskottet.

I infordrat utlåtande i ärendet har statskontoret anfört i huvudsak följande.

I det förslag till civil tjänstepensionslag, som förelagts 1925 års riksdag och

som varit avsett att ersätta 1907 års civila pensionslag, hade upptagits ett

stadgande (18 § 3 mom.) av innehåll att på Konungens prövning finge bero

att förklara befattningshavare berättigad att såsom tjänstår för pension tillgodoräkna

intill 2ls av den tid, han utom statens tjänst kunde hava utfört sådant

arbete av direkt allmännnyttig beskaffenhet, som kunde anses hava varit till

särskilt gagn för hans arbete i statstjänst. Lagförslaget, som i nu berörda

del icke föranledde någon erinran under behandlingen i riksdagen, hade emellertid

förfallit genom kamrarnas skiljaktiga beslut rörande vissa andra delar

av förslaget. Men samtidigt hade riksdagen godkänt ett tillägg av liknande

innebörd till 20 § i lagen den 4 juni 1920 (nr 254) angående rätt till tjänstepension

för ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar

och statens vattenfallsverk (se lag den 18 juni 1925, nr 215). Den omständigheten

att sålunda beträffande befattningshavare vid kommunikationsverken

lämnats medgivande om tillgodoräknande under vissa villkor av utomstatlig

anställning gåve, tillsammans med sökandens långvariga uppdrag såsom

läkare vid vissa statliga institutioner, otvivelaktigt ett gott stöd åt sökandens

framställning om utverkande åt honom av rätt till hel pension med hänsyn till

<ien långa tid, varunder han före tillträdet av provinsialläkartjänst innehaft anställning

såsom lasaretts- och stadsläkare.

Departementschefen har för egen del anfört följande:

»Med hänsyn till de omständigheter, som framgå av den lämnade redogörelsen

i ämnet, synes mig anledning föreligga för vidtagande av åtgärder i syfte

att bereda f. d. provinsialläkaren Montell hel pension från och med avgången

ur tjänsten. Bland de härför anförda skälen har jag i likhet med medicinalstyrelsen

i första rummet fäst mig vid Montells långa tjänstgöring vid skilda

statsinstitutioner, ävensom vid de i viss mån ömmande personliga omständigheter,

som föreligga. Sedan numera i pensionslagen för kommunikationsverken

införts ett stadgande, enligt vilket för statspension må kunna i viss utsträckning

tillgodoräknas även tjänstetid utom statens tjänst, lärer man även

till stöd för ansökningen kunna åberopa Montells långvariga tjänstgöring som

stadsläkare och lasarettsläkare.»

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Då Montell åtnjuter honom författningsenligt tillkommande pension till belopp

av 4,536 kronor, har utskottet ansett det vara betänkligt att medgiva ytterligare

pensionsförmån. Den tjänstgöring, som Montell vid sidan av verksamhet

å innehavda läkartjänster bestritt vid vissa statliga institutioner —

nämligen såsom skolläkare samt läkare vid post- och tullverken — har haft

karaktären av bisyssla och synes icke vara av beskaffenhet att böra läggas

till grund för beviljande av statspension. Ej heller har utskottet funnit tillräckliga

skäl föreligga att i detta fall tillstyrka tilläggspension, grundad på

tillgodoräknande av tjänstetid utom statens tjänst. Under sådana förhållanden

har utskottet funnit sig böra avstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottet hemställer alltså,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning icke må av

riksdagen bifallas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

6 5

57 :o.

I punkten 3 av förevarande proposition liar Kungl. Maj:t föreslagit riksda- ^

gen medgiva, att provinsialläkaren i Röstånga distrikt Carl Gustaf Fritzell pension, åt

må från och med dagen näst efter den, då han avgår från nämnda tjänst, under ^g

sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension Fritzell.

av 3,000 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas huvudsakligen följande:

Fritzell är född den 9 februari 1863 och blev legitimerad läkare den 15 november

1897. Efter mångårig tjänstgöring å olika kommunala och statliga

läkarbefattningar blev han den 19 januari 1924 utnämnd till provinsialläkare i

Röstånga distrikt. Fritzell, som den 9 februari 1925 uppnådde den för skyldighet

att från tjänsten avgå stadgade levnadsåldern av 62 år, har genom särskilda

Kungl. Maj:ts beslut erhållit tillstånd att kvarstå i tjänsten tillsvidare

intill den 9 februari 1928. Vid uppnådd pensionsålder hade Fritzell att för

statspension åberopa allenast något över 6 år i statens tjänst. Fritzell har nu

gjort ansökan om avsked från provinsialläkartjänsten från och med den 9 februari

1928. Han kunde då åberopa en tjänstgöring i statens tjänst av 9 år

3 månader 10 dagar. Därutöver har han tjänstgjort såsom extra provinsialläkare

under en sammanlagd tid av nära tre år. Av i ärendet ingivna intyg

framgår, att Fritzell lider av kronisk hjärtmuskelsjukdom samt saknar förmögenhet.

Gällande civila tjänstepensionslag stadgar i 7 § såsom förutsättning för

rätt till pension minst tio tjänstår före uppnådd pensionsålder.

Såsom stöd för en hos Kungl. Maj:t gjord ansökning om pension har Fritzell

anfört bland annat dels att han — som vid olika tillfällen och första gången

redan år 1910 innehaft extra provinsialläkartjänst — skulle, om han kvarstått

såsom extra provinsialläkare, hava kommit i åtnjutande av den pension, som

vore förenad med sådan tjänst, dels att han haft tre barn att försörja och till

följd av sjukdom och av andra orsaker haft att kämpa med ekonomiska svårigheter,

på grund varav han icke kunnat lägga av något av sina inkomster, dels

ock att han i följd härav, då hans tjänstetid som provinsialläkare den 9 februari

1928 utginge, komme att stå fullkomligt blottställd och på grund av ålder och

sjukdom vore urståndsatt att uppehålla sig och sin familj,

I fråga om utredningen i övrigt tillåter sig utskottet att hänvisa till propositionen.

Då Fritzell, såsom av utredningen framgår, icke uppfyller det i gällande xJuhMet

pensionslag i fråga om tjänstetidens längd stadgade villkoret för rätt till pension,

har utskottet funnit tveksamt, huruvida pension borde i detta fall beviljas.

Med hänsyn till Fritzells tjänstetid såsom extra provinsialläkare och de i ärendet

åberopade ömmande omständigheterna har utskottet likväl funnit sig böra

biträda Kungl. Maj:ts förslag. Utskottet får sålunda hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 8 samt. 15 häft. (Nr SO.)

5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

Ang.

pension åt

provinsialläkaren

E. E.

A. Eaglund.

58 :o.

Kungl. Maj :t har uti punkt 4 av samma proposition nr 78 föreslagit riksdagen

medgiva, att provinsialläkaren i Ramsbergs distrikt Ernst Erik August

■ Haglund må från och med dagen näst efter den, då han efter uppnådd pensionsålder

avgår från nämnda tjänst, under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av 3,000 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas huvudsakligen följande:

Haglund, som är född den 15 mars 1866 och blev legitimerad läkare den

20 januari 1896, har innehaft anställning såsom extra provinsialläkare i Aspa

distrikt från och med den 28 april 1916 till och med den 30 september 1920

och såsom extra provinsialläkare i Ramsbergs distrikt från och med den 1

oktober 1920 till och med den 31 maj 1925. Sedan sistnämnda distrikt under

år 1925 förändrats till ordinarie provinsialläkardistrikt, har Haglund från

och med den 1 juni 1925 tjänstgjort såsom provinsialläkare i distriktet, under

tiden 1 juni 1925—17 juni 1926 i egenskap av tillförordnad och från och med

den 18 juni 1926 såsom ordinarie provinsialläkare.

I avgivet utlåtande över en av Haglund till Kungl. Maj :t ingiven ansökning

om pension har medicinalstyrelsen anfört bland annat följande:

För erhållande av statspension kunde Haglund åberopa sin tjänstetid såsom

provinsialläkare, vilken tid vid uppnådd pensionsålder den 15 mars 1928 komme

att uppgå till 2 år 9 månader 15 dagar. Av sin tjänstetid såsom extra provinsialläkare,

tillhopa 9 ar 1 månad 3 dagar, kunde Haglund, som icke varit

delägare i extra provinsialläkarnas pensionskassa, enligt gällande bestämmelser

för nyssnämnda ändamal tillgodoräkna sig allenast */» av nyssnämnda tjänstetid,

minskad med 7 år, eller alltså av 2 år 1 månad 3 dagar, d. v. s. 1 år 4

månader 22 dagar. Den tid han kunde beräkna för erhållande av pension enligt

gällande pensionslag komme alltså att sammanlagt utgöra allenast 4 år 2 månader

7 dagar. Haglund kunde därför icke bliva berättigad till pension enligt

nämnda lag.

Då Haglund emellertid under hela sin tjänstetid såsom extra provinsialläkare

fullgjort läkarverksamhet av med provinsialläkartjänstgöring jämförlig

beskaffenhet och nödgats att söka sin nuvarande tjänst, enär den extra provinsialläkartjänsten

i Ramsbergs distrikt, som han förut innehade, upphörde, då

distriktet blev ordinarie, syntes starka billighetsskäl tala för att någon statspension

tillerkändes honom.

Styrelsen ville på den grund för sin del tillstyrka, att åtgärder vidtoges för

beredande åt Haglund av en årlig pension av 3,000 kronor.

[Vidare har statskontoret i ärendet avgivit utlåtande och därvid yttrat bland

annat:

Sökanden kunde vid avgångsålderns uppnående icke på långt när räkna den

tjänstetid av^tio år, som enligt pensionslagen utgjorde förutsättning för rätt

att efter avgång komma i åtnjutande av pension. Emellertid förelåge i detta

fall särskilda omständigheter, i det att sökanden övergått i statstjänst i sammanhang

med att det extra provinsialläkardistrikt, där han innehaft anställning,

förändrats till ordinarie provinsialläkardistrikt. Sökanden kunde därför anses

närmast jämställd med befattningshavare vid enskilt företag, vilken vid statens

övertagande av företaget övergått i statens tjänst. För sådant fall plägade medgivas,

att den tid, varunder befattningshavare innehaft fast anställning vid

företaget, innan det av staten övertagits, finge honom tillgodoräknas såsom

s. 67 Kontrollera mot PDF

Banlcoutslcottets utlåtande Nr SO.

67

tjänstår vid bestämmande av honom tillkommande pension. Ett sådant medgivande

skulle för sökanden medföra rätt att efter avgång vid uppnådd ålder

av 62 år komma i åtnjutande av pension, beräknad efter 11 tjänstår, eller med

3,324 kronor.

Med avseende å utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Jämväl i förevarande fall har utskottet funnit tvekan kunna föreligga, huru- utskottet.

vida pension av statsmedel borde medgivas. Med hänsyn till de särskilda förhållanden,

som åberopats till stöd för Kungl. Maj:ts förslag, har utskottet emellertid

icke velat motsätta sig bifall till detsamma.

Utskottet hemställer på grund härav,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts ifrågavarande framställning.

59 :o.

Kungl. Maj:t har i punkten 6 av ifrågavarande proposition föreslagit riksdagen

medgiva, att till hushållerskan vid Järvsö sjukhus för spetälska Karin

Andersson må från och med månaden näst efter den, under vilken hon avgår

från sin anställning vid sjukhuset, under hennes återstående livstid å allmänna

indragningsstaten utgå en årlig pension av 708 kronor.

Ang.

pension åt

hushållerskan

Karin

Andersson.

Av handlingarna i ärendet inhämtas huvudsakligen följande:

Karin Andersson, som är född den 3 november 1862, tillträdde hushållerskebefattningen

vid omförmälda sjukhus den 1 oktober 1906. Hennes kontanta

avlöning uppgick under senare delen av tjänstgöringstiden till 560 kronor för

år, varjämte hon in natura åtnjutit förmåner, som beräknats motsvara ett

värde av omkring 500 kronor för år.

Direktionen för sjukhuset har — under hänvisning till att Andersson tjänstgjort

vid sjukhuset i mer än 21 år samt under förmälan att hon städse fullgjort

sina åligganden på ett erkännansvärt sätt — hemställt om vidtagande av åtgärd

för beredande åt Andersson av en årlig pension å 700 kronor från den dag hon

lämnade sin tjänst.

I övrigt må hänvisas till propositionen.

Utskottet, som icke funnit anledning till anmärkning mot vad Kungl. Maj:t

föreslagit, hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.

60 ro.

Under punkten 7 av förevarande proposition föreslår Kungl. Maj :t riksdagen Ang.

medgiva, att överståthållaren Carl Fredrik Wilhelm Hederstierna må från och sio^åt^mr

med dagen näst efter den, då han efter uppnådd ålder av 67 år avgår från sin ståthållaren

tjänst, under sin återstående livstid uppbära, utöver honom eljest tillkommande

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

pension, en tilläggspension å allmänna indragningsstaten till sådant belopp, att

sammanlagda pensionen uppgår till 9,996 kronor årligen.

I enlighet med Kungl. Maj:ts den 21 november 1925 lämnade bemyndigande

hava 1924 års landsstatslönesakkunniga erhållit uppdrag att i samband med

behandling av frågan om definitiv löneregelering m. m. för vissa befattningshavare

hos överståthållarämbetet dels verkställa utredning jämväl angående

förändringar i ämbetets organisation, dels oek såsom delegerade för staten förhandla

med delegerade för Stockholms stad rörande förslag till omreglering av

överståthållarämbetet och dess olika avdelningar samt rörande uppgörelse i

fråga om i samband därmed stående mellanhavanden mellan staten och staden.

I skrivelse den 26 september 1927 hava landsstatslönesakkunniga anfört, att

förslag till definitiv reglering av överståthållarens eller underståthållarens

pensionsförhållanden icke syntes kunna framläggas annat än i samband med

det under arbete varande förslaget till omreglering av överståthållarämbetet.

Sistberörda förslag sjmtes emellertid näppeligen kunna avlämnas tidigare än

under våren 1928. Proposition i ämnet syntes vid sådant förhållande icke

kunna avlåtas förrän till 1929 års riksdag. Frågan om överståthållarens pension

komme emellertid att redan dessförinnan bliva aktuell, i det att befattningens

nuvarande innehavare den 1 december 1928 inträdde i pensionsåldern.

Det hade vid sådant förhållande synts önskvärt, att i avbidan på ett slutligt

ordnande av överståthållarens avlönings- och pensionsförhållanden frågan ont

den pension, som borde tillkomma överståthållaren Hederstierna, särskilt för

sig upptoges till prövning.

Beträffande frågan om överståthållarens rätt till pension hava de sakkunniga

härefter yttrat i huvudsak följande:

Rörande överståthållarens pensionsrätt hade länge särskilda bestämmelser

saknats, och man hade tillämpat de äldre pensionsförfattningarna rörande civila

ämbets- och tjänstemäns rätt till pension från allmänna indragningsstaten. Enligt

dessa bestämmelser skulle överståthållaren, vid fyllda 70 år och efter minst

30 års oavbruten tjänstetid eller vid 65 års ålder efter vid pass 40 års tjänstgöring

och med intyg om försvagad hälsa, äga att i årlig pension uppbära 80 %

av den från statsverket utgående lön jämte lönetillökning, tillhopa 6,999 kronor;

pensionsbeloppet hade sålunda blivit 5,599 kronor 20 öre. I statsverkspropositionen

till 1887 års andra lagtima riksdag hade föreslagits pensionsbeloppets

höjande till samma belopp, som landshövdingarna enligt beslut

av 1884 års riksdag ägde åtnjuta, eller 6,000 kronor årligen. Statsutskottet

hade emellertid avstyrkt framställningen under motivering att, om pensionsbeloppet

vore otillräckligt, Stockholms stad borde bidraga med fyllnaden, och

riksdagens beslut hade avfattats i enlighet därmed. Efter tillkomsten av lagen

den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension hade

överståthållarens rätt till pension ansetts inträda vid uppnådda 67 levnadsår.

Pensionsbeloppet utgjorde enligt 18 § b) i nämnda lag fortfarande 80 % av lönen.

Pensionen hade jämväl utgått med nämnda belopp, intill dess 1920 års

riksdag i anledning av en utav Kungl. Maj:t avlåten framställning höjt pensionsbeloppet

till 6,000 kronor årligen. Därefter hade ingen ändring därutinnan

skett.

Pensionens förhållandevis ringa belopp sammanhängde givetvis med det sätt,

varpå överståthållarens avlöningsförhållanden vore ordnade. Överståthållaren

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutslcottets utlåtande Nr SO.

69

uppbure visserligen löneförmåner till ett sammanlagt årligt belopp av 21,550

kronor, men vid pensionens beräknande toges ingen hänsyn till den del, som utginge

från Stockholms stad, och ej heller till de s. k. taffelpenningarna.

Till jämförelse kunde andragas, att de enda statens ämbetsmän, med^ vilka

överståthållaren syntes kunde jämföras, nämligen justitieråd, regeringsråd och

landshövdingar, efter beslut av 1925 års riksdag ägde uppbära en årlig pension

av 9,996 kronor.

överståthållarens ogynnsamma ställning i pensionshänseende syntes emellertid

än skarpare framträda vid en jämförelse med pensionerna för honom underlydande

ämbets- och tjänstemän. Enligt tjänstereglementet för Stockholms stad

vore, under förutsättning av tillräcklig tjänstetid, redan befattningshavarna i

tjuguförsta lönegruppen berättigade till högre pension än 6,000 kronor årligen;

pensionsbeloppet stege sedan till 8,000 kronor, vilket belopp utginge redan till

befattningshavare i tjuguf järde lönegruppen. Ett pensionsbelopp av 8,000 kronor

tillkomme därför polismästaren, polisdomaren, de fyra polisintendenterna

och polissekreteraren; pension till belopp mellan 6,000 och 8,000 kronor utginge

till sekreteraren hos polismästaren, polisassessorerna och biträdande polissekreteraren

ävensom, enligt särskilt beslut, till stadsfiskalerna.

Redan de sålunda anförda omständigheterna hava synts de sakkunniga tillfyllest

motivera en reglering av överståthållarens pension. Härför talade emellertid

enligt deras uppfattning vissa ytterligare omständigheter, anknytande

till den nuvarande befattningshavaren personligen. Härutinnan hava de sakkunniga

anfört följande:

överståthållaren Hederstierna vore född den 1 december 1861. Efter förutgången

hovrättstjänstgöring och tjänstgöring i nedre justitierevisionen hade han

den 22 maj 1903 utnämnts till revisionssekreterare och samma dag förordnats

till expeditionschef i sjöförsvarsdepartementet. Den 30 december 1905 hade

han därpå utnämnts till justitieråd. Efter det han under tiden 29 maj 1906—7

oktober 1911 förvaltat statsrådsämbete, hade han den 31 oktober 1911 förordnats

att upprätthålla överståthållarbefattningen. Han hade därpa den 29 mars

1912 utnämnts till regeringsråd och den 5 mars 1915 ånyo till justitieråd, vilket

sistnämnda ämbete han den 17 mars 1916 lämnat för att tillträda befattningen

såsom landshövding i Hallands län. Den 3 december 1920 hade han slutligen

utnämnts till överståthållare.

Överståthållaren Hederstierna hade således, innan han tillträdde sin nuvarande

tjänst, innehaft befattning både som justitieråd, regeringsråd och landshövding.

Därest han kvarstått i något av dessa ämbeten, skulle han nu hava

varit berättigad till den för deras innehavare bestämda pensionen, 9,996 kronor

årligen.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet, som biträder Kungl. Maj:ts förslag, får hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.

61 :o.

Under punkten 8 av förevarande proposition nr 78 har Kungl. Maj:t slutligen

föreslagit riksdagen medgiva, dels att polismannen Viktor Emanuel Lindberg

Ang.

pension åt

polismannen

V. E. Lindberg.

opaginerad Kontrollera mot PDF

70

BankoutsJcottets utlåtande Nr 80.

Utskottet.

må från och med månaden näst efter den, varunder han avgår från sin anställning

sasom polisman, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

åtnjuta en årlig pension av statsmedel å 750 kronor, under villkor att pension

till lika stort belopp utgår från landsting, kommuner eller enskilda;

dels ock att å ifrågavarande pension må utgå dyrtidstillägg enligt de grunder,

som äro eller kunna varda fastställda för pensionerade f. d. befattningshavare

i statens tjänst, med iakttagande likväl att dyrtidstillägget skall beräknas

å det sammanlagda pensionsbeloppet men av statsmedel bestridas allenast

till vad som av det sålunda beräknade dyrtidstillägget belöper å den från allmänna

indragningsstaten utgående delen av pensionsbeloppet.

Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat följande:

Lindberg har alltsedan den 1 juli 1896 eller under en tid av över 30 år på

grund av länsstyrelsens förordnande tjänstgjort såsom extra polisman vid Forsbacka

bruk med därtill hörande område, därvid han åtnjutit fjärdingsmans

skydd och befogenhet. Under hela denna tid har bidrag av statsmedel utgått

till hans avlöning. Under de senaste åren har han, förutom fri bostad, åtnjutit

en kontant avlöning av 2,400 kronor för år räknat, varav hälften bestritts av

statsmedel och hälften av ett industribolag i orten; före år 1912 har en del av

avlöningen bestritts av vederbörande kommun. Sedan fråga uppkommit om

beredande av pension åt Lindberg, har det ställts i utsikt, att nyss avsedda bolag

skulle komma att med 750 kronor för ar räknat bidraga till hans pensionering.

_ Med avseende å vidare utredning i ärendet hänvisar utskottet till vad propositionen

innehåller.

Kungl. Maj :ts förslag ansluter sig till vad riksdagen tidigare i åtskilliga

liknande fall beslutit. Utskottet finner icke anledning till annan erinran mot

vad Kungl. Maj:t föreslagit än att dels för utbetalande av dyrtidstillägg å den

del av sammanlagda pensionsbeloppet, som utgår av statsmedel, synes böra såsom

villkor föreskrivas, att sadan förman utgår jämväl å den övriga delen av

pensionsbeloppet, dels ock den av statsmedel utgående delen synes böra jämkas

till närmaste i fullt krontal med 12 jämnt delbara tal och alltså bestämmas till

756 kronor.

På grund av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj :ts förevarande

framställning, må medgiva

a) att polismannen Viktor Emanuel Lindberg må från och

med manaden näst efter den, varunder han avgår från sin anställning

såsom polisman, under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten atnjuta en årlig pension av statsmedel

å 756 kronor, under villkor att pension till lika stort belopp

utgår från landsting, kommuner eller enskilda; samt

b) att å ifrågavarande pension må — under villkor, att sådan

förmån beredes jämväl å den pension, som utgår från lands
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

Bankoutslcottets utlåtande Nv SO.

71

ting, kommuner eller enskilda — åtnjutas dyrtidstillägg enligt

de grunder, som äro eller kunna varda fastställda för pensionerade

f. d. befattningshavare i statens tjänst, med iakttagande

likväl att dyrtidstillägget skall beräknas å det sammanlagda

pensionsbeloppet men av statsmedel bestridas allenast till vad

som av det sålunda beräknade dyrtidstillägget belöper å den

från allmänna indragningsstaten utgående delen av pensionsbeloppet.

62 :o.

I en inom andra kammaren av herrar Hallén och Lindley väckt motion nr Ang.

60 har hemställts, »att riksdagen måtte bevilja polismannen Jonas Andersson

Stertman pension å allmänna indragningsstaten med 1,000 kronor årligen från stöd åt polisoch

med år 1928, eller om hinder därför skulle möta ett årligt understöd under

Stertmans återstående livstid av enahanda belopp, 1,000 kronor, likaledes räk- Stertman.

nät från och med 1928 års ingång.»

Med avseende å motiveringen hänvisar utskottet till motionen.

Av tillgängliga handlingar inhämtas, att Stertman är född den 5 december

1871 och alltså nu 56 år gammal. Enligt en vid motionen fogad meritförteckning,

till vilken utskottet tillåter sig hänvisa, har Stertman varit anställd vid

Svea livgarde under tiden 23 augusti 1890—23 oktober 1894. Därefter har

han — frånsett åtskilliga anställningar och uppdrag i enskild och kommunal

tjänst — under olika tider, tidigast år 1899, enligt förordnanden av länsstyrelser

m. fl. myndigheter innehaft anställningar såsom polisman, extra länsman

m. m. eller fullgjort särskilda polismannauppdrag. Vad de senaste åren

beträffar, har Stertman under vissa perioder av åren 1923—1927 enligt förordnanden

dels av generaltullstyrelsen, dels av länsstyrelsen i Värmlands län

varit anställd såsom detektiv och såsom extra polisman med uppgift att biträda

vederbörande polis- och tullmyndigheter med uppdagande av olovlig införsel av

spritdrycker och annan olaga rusdryckshantering.

I motionen har till stöd för förslaget om pension åt Stertman anförts bland

annat, att Stertman utfört ett osedvanligt krävande och ihärdigt arbete i ordningsmaktens

tjänst mot såväl spritsmugglare som även grövre förbrytare. Så

t. ex. hade han framgångsrikt deltagit i kampen mot den s. k. Undenäsligan

och därvid tillfogats 11 knivhugg. Hans uppslitande arbete hade till viss del

brutit hans kraft såtillvida, att han ådragit sig sannolikt obotlig reumatisk

värk, som komme att medföra inskränkt arbetsförhet och inom en ej allt för

avlägsen framtid helt betaga honom möjligheten att med eget arbete förvärva

skäligt uppehälle.

över ifrågavarande motion har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat utlåtande

av statskontoret, som i ärendet infordrat yttranden dels av generaltullstyrelsen,

dels ock av länsstyrelsen i Värmlands län.

Generaltullstyrelsen har anfört följande:

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

Enligt styrelsens beslut den 4 oktober 1923 anställdes Stertman under tiden

från och med den 11 oktober till och med den 31 december 1923 såsom tulldetektiv

med stationeringsort i Karlstad. Genom särskilda styrelsens beslut

förlängdes sedermera anställningen till och med utgången av april månad 1925,

då densamma upphörde.

Stertman åtnjöt under anställningen lön med 600 kronor för månad jämte

ersättning för resor utom stationeringsorten samt ersättning för utgifter till

telefon, skrivmateria-lier m. m., som kunde finnas erforderliga för tjänstens

utövande.

Syftet med anställningen var att söka stävja den omfattande smuggling av

spritdrycker och silvermynt, som vid tiden för Stertmans anställande bedrevs

över gränsen mellan Norge och Sverige inom 2 :a gränsbevakningsdistriktet, vilket

omfattar riksgränsen mot Norge från Korungeröd i Bohuslän till Dalarnas

gräns mot Härjedalen. Att smugglingstrafiken i dessa trakter i det närmaste

upphörde, torde till stor del kunna tillskrivas det nit och den målmedvetenhet,

varmed Stertman fullgjorde sitt uppdrag.

Gränsbevakningschefen B. T. Hennig i Karlstad, som i egenskap av chef för

berörda gränsbevakningsdistrikt varit i tillfälle att bedöma det av Stertman i

tullverkets tjänst nedlagda arbetet, har uttalat sig synnerligen berömmande

därom.

På grund av det anförda och då Stertman, enligt vad i motionen framhålles,

jämväl i andra befattningar i det allmännas tjänst utfört ett gagnande arbete,

får styrelsen för sin del uttala sin anslutning till det syfte, motionären genom

motionen velat förverkliga.

Länsstyrelsen i Värmlands län har överlämnat vissa av landskontoret i länet

meddelade uppgifter, av vilka framgår, att till Stertman såsom polisman inom

Värmlands län från länsstyrelsen under nedan angivna tider av statsmedel

utbetalts traktamente- och resekostnadsersättning med följande belopp:

budgetåret 1925—1926: traktamenten........... 2,250:— kronor,

resekostnadsersättning....... 1,336:13 »

budgetåret 1926—1927: traktamenten........... 2,800:— »

resekostnadsersättning....... 1,439: 73 »

senare halvåret 1927: traktamenten........... 1,825:_ >

resekostnadsersättning....... 1,433: 68 »

sålunda sammanlagt: traktamenten........... 6,875:_ »

resekostnadsersättning....... 4,209: 54 »

Vidare har länsstyrelsen överlämnat ett av landsfogden i länet avgivet yttrande

av följande innehåll:

Da polismannen Stertman, född den 5 december 1871, såsom hans av synnerligen

goda tjänstgöringsbetyg åtföljda meritförteckning utvisar, alltsedan

år 1890, dock med vissa avbrott, varit, med undantag av några års stamanställning

vid^ Kungl. Svea Livgarde, anställd i olika polisbefattningar inom

riket, därav något över 41/2 år vid Stockholms poliskår men i övrigt i olika

delar av rikets landsbygd, enligt polismannaförordnanden av vederbörande länsstyrelser

m. fl. och nu senast tidvis under åren 1925—1927 innehaft länsstyrelsens

förordnande som spritpolis inom Värmlands län, beträffande vilken

verksamhet jag får åberopa mitt meritförteckningen närlagda tjänstgöringsbetyg,

samt Stertman under denna sin plikttrogna, ofta mödosamma och med

fara förenade polismannaverksamhet i statens tjänst ådragit sig reumatisk

värk, som minskat hans arbetsförhet och sannolikt inom en snar framtid kom
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

73

mer alt, då lian saknar egna medel, helt betaga honom förmågan att försörja

sig och sin hustru, synes mig motionen om pension eller årligt understöd under

Stertmans återstående livstid vara synnerligen behjärtansvärd och val motiverad.

På grund härav anser jag mig böra tillstyrka bifall till motionen.

Länsstyrelsen har, under hänvisning till landsfogdens yttrande, för egen del

uttalat sig för att det i motionen ifrågasatta understödet till Stertman måtte

beviljas.

Statskontoret har i sitt utlåtande i ärendet anfört att, ehuru givetvis en viss

tvekan måste yppa sig om det befogade uti att i ett sådant fall som det föreliggande

bereda ålderdomsunderstöd av statsmedel, starka billighetsskäl dock

måste anses föreligga för staten att icke undandraga sig att lämna den begärda

hjälpen. Det föreslagna beloppet syntes lämpligen böra höjas till

1,008 kronor för att bliva i fullt krontal jämnt delbart med tolv. — Något

fullt jämförligt föregående fall kunde statskontoret icke påminna sig.

Även utskottet finner vissa billighetsskäl kunna åberopas till stöd för förslaget

om pension åt Stertman. Emellertid har utskottet icke ansett sig kunna

på grundval av den föreliggande utredningen intaga ståndpunkt till denna pensionsfråga.

Den tid, Stertman såsom stamanställd vid Svea livgarde och såsom

polisman för uppdagande av olovlig införsel av spritdrycker m. m. haft

anställning direkt i statens tjänst, synes vara alltför kort för att i och för

sig motivera pension av statsmedel åt honom. Vad beträffar övriga i motionen

åberopade polismannaförordnanden vill utskottet framhålla, att utredningen i

ärendet icke utvisar, huruvida och i vad mån statsverket under dessa förordnanden

bidragit till Stertmans avlöning. Innan utredning i angivna hänseende

föreligger, synes utskottet frågan om pension åt Stertman icke kunna upptagas

till prövning. På grund härav och då berörda utredning lärer böra

efter framställning i vederbörlig ordning verkställas genom Kungl. Maj :ts

försorg — varefter Kungl. Maj:t torde, om anledning därtill befinnes föreligga,

komma att framlägga förslag i ämnet för riksdagen —- har utskottet

ansett sig böra avstyrka bifall till den föreliggande motionen.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motion II: 60 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda. IV.

IV. Ang. kommunikationsdepartementet.

63 :o.

I en till riksdagen avlåten, den 17 februari 1928 dagtecknad proposition nr

100 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av

statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen medgiva, att reparatören Frans Magnus Berglund må från och med

dagen näst. efter den, då han avgår från innehavd tjänst vid statens järnvägar,

Utskottet.

Ang.

viss ersättning

till reparatören

F. M.

Berglund.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

BankoutsTcottets utlåtande Nr 30.

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt

belopp av 240 kronor, dock utan rätt att därå åtnjuta dyrtidstillägg.

Av till ärendet hörande handlingar framgår i huvudsak följande:

Berglund, som är född den 19 december 1865, innehade under åren 1885—

1890 anställning vid Göta artilleriregemente samt antogs den 5 maj 1890 i telegrafverkets

tjänst, vari han kvarstannade till den 19 februari 1892, då han

på egen begäran entledigades. Den 1 maj 1892 erhöll Berglund anställning

vid statens järnvägar som banarbetare, varefter han befordrades den 1 juli

samma år till extra banvakt, den 1 juni 1906 till extra ordinarie banvakt, den

1 juni 1912 till ordinarie banvakt och den 1 januari 1916 till reparatör.

Berglund, som vid utgången av år 1928 uppnår pensionsåldern, men vid

nämnda tidpunkt icke kan räkna 30 avgiftsår, är på denna grund ej berättigad

till hel pension.

Under ovanberörda anställning vid telegrafverket ådrog sig Berglund genom

olycksfall vid bergborrning för verkets räkning år 1891 sådan skada å ena ögat,

att synförmågan å detsamma förlorades. I en till Kungl. Maj:t ingiven skrift

har Berglund till stöd för av honom gjord ansökan om hel pension framhållit,

att ögonskadan varit orsak till att han först under år 1912, eller senare än

eljest kunnat ske, vunnit ordinarie anställning. Hade Berglund erhållit ordinarie

tjänst tidigare eller före den 1 januari 1911, hade han jämlikt 37 §

c) i nu gällande pensionslag ägt att såsom avgiftsår tillgodoräkna tiden från

det han uppnatt en levnadsålder av 30 ar och i följd därav vid avgång ur

tjänsten blivit berättigad till hel pension.

Departementschefen har i ärendet yttrat:

»Av den föreliggande utredningen synes framgå, att det i varje fall icke

är uteslutet att den ögonskada, som Berglund ådragit sig i statsverkets tjänst,

i viss mån bidragit till att Berglund först efter 20 års väl vitsordad tjänstgöring

vunnit ordinarie anställning. Att på grund därav medgiva en förhöjning

av den Berglund författningsenligt tillkommande pensionen från statens

järnvägar torde dock av principiella skäl icke kunna ifrågasättas. Däremot

finner jag i likhet med de hörda myndigheterna billighetsskäl tala för att Berglund,

som i sammanlagt över fyrtio år varit anställd i statens tjänst, i annan

ordning av statsmedel beredes någon ersättning för den skada han lidit. Mot

det av statskontoret i sådant hänseende föreslagna beloppet, eller 240 kronor

för år, finner jag icke anledning till erinran. Detta belopp, varå dyrtidstilllägg

ej skulle utga, torde lämpligen böra utgå å allmänna indragningsstaten

och av Berglund uppbäras från den tidpunkt, då han avgår ur statens järnvägars

tjänst.»

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Med hänsyn till i ärendet föreliggande omständigheter har utskottet funnit

sig böra biträda förslaget om ersättning till Berglund. Utskottet får sålunda

hemställa

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Bank&utslcottets utlåtande Nr SO.

75

64 :o.

I en inom andra kammaren av herr Sävström väckt motion nr 103 hemställes,

»att riksdagen må tillerkänna förre banarbetaren vid statens järnvägar Johan

Pålsson ett årligt understöd av 300 kronor.»

Beträffande motiveringen för yrkandet hänvisar utskottet till motionen.

Av tillgängliga handlingar inhämtas, att Pålsson är född den 20 april 1846

och sålunda nu omkring 82 år gammal. I november 1926 ingick Pålsson till

järnvägsstyrelsen med anhållan om pension och uppgav därvid, att han arbetat

vid statens järnvägsbyggnader i olika arbetsföretag under åren 1875—1880

samt därefter varit anställd såsom banarbetare intill år 1908, då han avgått ur

statens järnvägars tjänst. I berörda hänseenden åberopades i ansökningen

vissa vid densamma fogade intyg. Efter verkställd utredning i syfte bland

annat att vinna upplysning, huruvida Pålsson under uppgivna tidsperioder

haft effektiv tjänstgöring hela tiden eller om tjänstgöringen varit allenast tillfällig

eller periodisk, fattade järnvägsstyrelsen den 9 februari 1927 beslut i

ärendet. Styrelsen fann sig därvid — enär, såsom Pålsson själv uppgivit,

hans anställning vid statens järnvägar upphört redan år 1908 och då därtill

komme, att det av de ingivna intygen angående hans anställning såsom banarbetare

icke framginge, i vilken omfattning han under däri avsedda perioder

verkligen haft arbete såsom sådan — förhindrad bifalla ansökningen.

Då Pålsson, såsom av utredningen framgår, redan år 1908 slutat sin anställning

i statens järnvägars tjänst utan att, såvitt visats, vara på grund av

sjukdom oförmögen till vidare arbete, har utskottet, med hänsyn jämväl till

vad i övrigt åberopats såsom grund för järnvägsstyrelsens omförmälda beslut i

ärendet, funnit sig icke kunna tillstyrka, att pension eller därmed jämförligt

understöd skulle beviljas honom av statsmedel.

Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motion II: 103 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

65 :o.

Uti en inom andra kammaren väckt motion nr 110 har herr Hage yrkat, »att

riksdagen måtte besluta giva förre arbetaren vid statens järnvägsbyggnader

Erik Olofsson i Luleå en årlig pension eller ett understöd med ett belopp, som

brukar tillerkännas arbetare i statens tjänst».

Beträffande motiveringen för förslaget tillåter sig utskottet hänvisa till motionen.

Av tillgängliga handlingar inhämtas i förevarande ärende huvudsakligen

följande:

Olofsson är född den 3 september 1855 och alltså nu 72 år gammal.

I januari 1927 gjorde Olofsson hos järnvägsstyrelsen framställning om pen
-

Ang.

årligt understöd

åt f.

banarbetaren

J. Pålsson.

Utskottet.

Ang.

•pension eller

årligt understöd

åt f.

arbetaren vid

statens järnvägsbyggnader

E. Olofsson.

opaginerad Kontrollera mot PDF

76

Bankoutslcottets utlåtande Nr SO.

sion i egenskap av förutvarande järnvägsbyggnadsarbetare och uppgav därvid

att han under skilda tidsperioder, tidigast år 1879, sammanlagt omkring 17 år

arbetat vid statens järnvägsbyggnader i olika arbetsföretag. Vid framställningen

var fogat, bland annat, läkarintyg utvisande att Olofsson på grund

av åderförkalkning och allmän kraftnedsättning vore oförmögen till något

egentligt arbete.

Efter i ärendet verkställd utredning fann styrelsen genom beslut den 27

januari 1927 den gjorda framställningen icke böra föranleda till någon styrelsens

åtgärd. Såsom motivering för detta beslut anfördes i skrivelse samma

dag att Olofsson, såvitt inom styrelsen kunnat utrönas, redan år 1908 — alltså

vid 48 års ålder -—- slutat sin anställning vid statens järnvägsbyggnader men

att för erhållande av pension erfordrades uppnådda 55 levnadsår vid avgång

ur tjänst ävensom att Olofsson ej visat, att hans anställningstid omfattat det

för erhållande av ifrågakomna förmån föreskrivna antalet tjänstår, lägst 25.

Olofsson gjorde därefter i februari 1927 hos järnvägsstyrelsen förnyad hemställan

i ämnet. Han uppgav därvid, bland annat, att hans anställningstid i

statens järnvägars tjänst uppginge till 26 år samt att han först år 1912 slutat

denna anställning. Vid sistnämnda ansökning voro fogade intyg, avseende

vissa anställningsperioder, den senaste omfattande tiden den 7 februari—15

december 1911.

I anledning av sistnämnda framställning meddelade järnvägsstyrelsen genom

skrivelse den 14 februari 1927, att enär, oavsett den ytterligare utredning

Olofsson förebragt, i allt fall den omständigheten att han för mer än 15 år

sedan vid en ålder av något över 56 år lämnat sin anställning vid statens järnvägar

utan att, såvitt visat blivit, han då varit oförmögen till arbete, utgjorde

hinder för att han skulle kunna komma i åtnjutande av pension, samt härtill

komme, att utredningen rörande hans tjänstetid fortfarande vore ofullständig,

styrelsen funnit sig förhindrad bifalla ansökningen.

Olofsson ingick härefter i mars 1927 till Kungl. Maj:t med ansökning om erhållande

av pension.

I ett häröver avgivet utlåtande anförde järnvägsstyrelsen huvudsakligen

följande:

Enligt kungörelsen den 8 november 1918 angående pensionering av förmän

och arbetare vid bland annat statens järnvägsbyggnader, vilken författning

vore den i förevarande fall tillämpliga, fordrades för rätt till pension minst

25 tjänstår och en levnadsålder av minst 55 år. Dessa stadganden hade styrelsen

ansett vara så att förstå, att däri omförmälda villkor visserligen måste

vara fyllda för att överhuvud taget pension skulle kunna ifrågakomma, men

att å andra sidan ingen ovillkorlig rätt till pension förelåge blott för det nämnda

minimivillkor fyllts. Det kunde nämligen enligt styrelsens mening icke

vara riktigt, att en person, som vore fullt frisk och arbetsför, skulle vid 55 års

ålder kunna erhålla pension, blott för det han kunde åberopa 25 års tjänst

hos staten, vilken tjänst han kanske för övrigt redan före nämnda åldersgräns

lämnat. Styrelsens ståndpunkt vore därför den att -— i analogi med vad som

gällde andra statstjänare — pension borde lämnas allenast den arbetare, som

i statens tjänst antingen nått den levnadsålder, då han enligt vedertagna grunder

icke längre kunde anses i tillfredsställande grad tjänsteduglig, eller ock

s. 77 Kontrollera mot PDF

Bankoulshottets utlåtande Nr SO.

77

drabbats av sjukdom av beskaffenhet att göra honom för framtiden oanvändbar

för honom tilldelat arbete. En dylik tolkning av författningen syntes dessutom

numera, sedan pensionerna reglerats till avsevärda belopp, vara ännu

mera befogad än förut, då pensionerna varit jämförelsevis små. Det kunde.sålunda

anmärkas, att pensionerna för närvarande utginge med, förutom dyrtidstillägg,

852, 900, 948 och 996 kronor per år mot i grundförfattningen stadgade

resp. 450, 500, 550 och 600 kronor.

Vad nu förevarande fall anginge tillkomme för övrigt att den uppgivna tjänstetiden

av 26 år endast ofullständigt kunnat styrkas.

Med hänvisning till vad sålunda anförts hemställde styrelsen, att ansökningen

ej måtte till någon Kungl. Maj:ts åtgärd föranleda.

Även statskontoret avgav i ärendet infordrat utlåtande, vilket var av i huvudsak

följande innehåll:

I likhet med järnvägsstyrelsen ansåge statskontoret kungörelsen den 8 november

1918 angående pensionering av förmän och arbetare vid, bland annat,

statens järnvägsbyggnader icke vara å sökanden tillämplig, vadan han icke

syntes kunna erhålla någon årlig pension enligt denna författning.

En framställning till riksdagen om pension från allmänna indragningsstaten

åt sökanden kunde statskontoret på grund av den ofullständiga utredningen i

fråga om sökandens tjänstgöringstider icke tillstyrka.

Däremot syntes det måhända kunna anses billigt, att åt sökanden bereddes

något mindre understöd i annan form än pension. Enligt vad av handlingarna

inhämtades, syntes sökanden hava haft stadigvarande arbete vid statens järnvägsbyggnader

under en sammanlagd tid av minst 17 ar; och tilläte sig statskontoret

vid sådant förhållande att för sökanden föreslå en gratifikation å

exempelvis 400 kronor, att utgå av järnvägsmedel.

Med anledning av vad statskontoret sålunda yttrat anbefalldes järnvägsstyrelsen

att avgiva förnyat utlåtande. Styrelsen yttrade därvid följande:

I samband med järnvägsstyrelsens behandling^ av de av sökanden hos styrelsen

gjorda framställningarna om pension hade fragan om möjligheten att bereda

honom understöd i form av gratifikation jämväl varit föremal för prövning.

Genom Kungl. Maj:ts brev den 18 december 1925 hade nämligen styrelsen

bemyndigats att — utan hinder av i § 6 i instruktionen den 30 juni 1920 för

styrelsen med underlydande distriktsförvaltningar meddelad bestämmelse om

hänskjutande till Kungl. Maj:ts prövning av ärenden rörande beviljande av

understöd att utgå vid eller efter vederbörandes avgång ur statens järnvågars

tjänst — tillsvidare intill dess annorlunda förordnades, av trafikmedel bevilja

gratifikationer uppgående i varje fall till ett belopp av högst 500 kronor under

villkor, att vederbörande dels under minst 20 år med goda vitsord tjänstgjort

vid statens järnvägar och vid avgången ur tjänsten varit utan möjlighet att

erhålla pension eller understöd, som utgjorde ersättning enligt gällande lag eller

författning, dels ock styrkte sig vara på grund av ålderdom eller sjuklighet

oförmögen att försörja sig och i behov av understöd. .

Då det beträffande sökanden icke visats, att han förvärvat sa lang tjänstetid

vid statens järnvägar, som enligt berörda brev minst erfordrades för erhållande

av gratifikation, och ej heller styrkts, att han vant vid avgangen ur tjänsten

på grund av ålderdom eller sjuklighet oförmögen att försörja sig och i behov

av understöd, hade han på dessa grunder av styrelsen ansetts icke kunna llragakomma

till erhållande av gratifikation. i i

I överensstämmelse härmed och då det syntes medföra betänkliga, konsekvenser

att göra avsteg från de sålunda fastställda grunderna, ansage sig styrelsen

s. 78 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

Ang.

pension etter

årligt understöd

åt f.

arbetaren vid

statens järnvägsbyggnader

K. A. Jokansson.

78 Banicoutshottets utlåtande Nr SO.

förhindrad att tillstyrka bifall till statskontorets förslag om en gratifikation

av järnvägsmedel.

Genom beslut den 22 oktober 1927 fann Kung], Maj:t Olofssons ansökning

icke föranleda annan åtgärd än att järnvägsstyrelsen bemyndigades att till

Olofsson av trafikmedel utbetala ett tillfälligt understöd av 400 kronor.

Av den förebragta utredningen synes framgå, att Olofsson icke efter år

1912, då han endast uppnått 56 års ålder, varit i statens tjänst anställd. Vid

sådant förhållande anser sig utskottet, i överensstämmelse med den ståndpunkt

riksdagen i liknande fall plägat intaga, icke kunna tillstyrka, att pension eller

därmed jämförligt understöd av statsmedel beviljas honom. På grund härav

och under hänvisning jämväl till att frågan om pension åt Olofsson nyligen

prövats av Kungl. Maj :t utan att tillräckliga skäl befunnits föreligga för framställning

till riksdagen i ämnet, får utskottet avstyrka åtgärd i anledning av

motionen.

Utskottet hemställer,

att förevarande motion IX: 110 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

66:0.

I en inom andra kammaren av herr Hage väckt motion nr 111 hemställes,

»att riksdagen måtte besluta tillerkänna f. d. arbetaren Karl Albert Johansson,

Porjus, en pension eller understöd, att utga ärligen med belopp, som kan anses

lämpligt med hänsyn till Johanssons langa anställning i statens arbeten».

I fråga om vad motionären anfört till stöd för sitt förslag hänvisar utskottet

till motionen.

Av tillgängliga handlingar inhämtas i förevarande ärende huvudsakligen

följande:

Johansson,.som^ är född den 12 mars 1866 och alltså nu 62 år gammal, har

under åtskilliga år innehaft anställningar vid järnvägsbyggnader och vissa

andra arbetsföretag i statens tjänst. I maj 1926 anhöll Johansson hos järnvägsstyrelsen

att komma i åtnjutande av pension i anledning av berörda anställningar.

Han åberopade därvid en tjänsteförteckning av följande innehåll:

anställd vid järnvägsbyggnaden Luleå—Gällivare,

» » landsvägsbyggnaden Gällivare—Vittangi,

* * järnvägsbyggnaden Luleå—Gällivare,

* * s Boden,

* * 5 Morjärv,

* _ * Gällivare—Riksgränsen,

J » fästningsbyggnaden i Boden,

* statens järnvägar Kiruna—Riksgränsen,

» » järnvägsbyggnaden Morjärv—Lappträsk,

* > militärvägen Boden—Lappträsk,

» * fästningsbyggnaden i Boden,

År 1887—1888

» 1895—1896

1897

* 1898

» 1899

» 1899—1902

» 1903-1904

» 1905

» 1906

» 1907

» 1908

s. 79 Kontrollera mot PDF

Banlcoutskottets utlåtande Nr SO.

79

År 1908—1910

» 1910

» 1911

2A 1911—''7i0 1914

,9/io 1914—18A 1916

19/4 1917—21/u 1917

8A 1918—n/i21918

7 2 1919—17/s 1919

19/s 1919—‘Vs 1920

17/2 1920—15/o 1920

16A 1920— 7u 1920

37i 1921—ia/io 1923

17/io 1923— 7io 1925

anställd vid järnvägsbyggnaden Östersund—Ulriksfors,

» » järnvägsbyggnaden Gällivare—Porjus,

* » fästningsbyggnaden i Boden,

» » Porjus Kraftverk sbyggnad,

» » Trollhätte kanals ombyggnad,

» » Inlandsbanan, norra distriktet,

» » Harsprångets kraftverksbyggnad,

» » Inlandsbanan, norra distriktet,

» » Suorvadammens byggnad,

» » Inlandsbanan, norra distriktet.

Riktigheten av de i tjänsteförteckningen angivna uppgifterna hade, beträffande

tiden efter den 2 juli 1911, bestyrkts av sektionsingenjören i Porjus F.

Svensson. i ''

Sedan genom järnvägsstyrelsens försorg utredning i ärendet verkställts, därvid

bland annat dels av Johansson åberopats en del av honom efter ansökningens

ingivande till styrelsen insända intyg angående vissa arbetsanställningar, dels

förebragts utlåtanden rörande Johanssons hälsotillstånd och behov av ekonomisk

hjälp efter entledigande, dels ock företetts meddelande att Johansson den

18 november 1926 slutat sin anställning vid Inlandsbanans norra distrikt på

grund av arbetenas upphörande, föredrogs ärendet i järnvägsstyrelsen den 28

februari 1927. Styrelsen, som icke funnit det i erforderlig grad styrkt, att

Johanssons tjänstetid vid statens järnvägsbyggnader uppginge till den i gällande

författning för erhållande av pension föreskrivna, beslöt därvid tillerkänna

Johansson en gratifikation av 500 kronor för år 1927. Samtidigt meddelade

styrelsen, att Johansson för prövning av frågan, huruvida han kunde komma i

åtnjutande av gratifikation jämväl under kommande år, borde varje år i juli

månad till styrelsen insända åldersbetyg jämte av behörig myndighet utfärdat

intyg angående sina ekonomiska förhållanden.

Över järnvägsstyrelsens ifrågavarande beslut anförde Johansson hos Kungl.

Maj:t den 25 april 1927 besvär, som överlämnades till kammarrätten.

I ett över besvären infordrat utlåtande uttalade järnvägsstyrelsen bland annat

följande:

Enligt kungörelsen den 8 november 1918 angående pensionering av förmän

och arbetare vid bland annat statens järnvägsbyggnader fordras för rätt

till pension — förutom annat, varom i detta mål dock ej är fråga — en

tjänstetid av minst 25 år. Givetvis ankommer det på en pensionssökande att

styrka förefintligheten av nämnda tjänstetid såväl som av övriga omständigheter

av vikt för ärendets bedömande, ehuruväl i fråga om tjänstetid vid statens

järnvägar eller statens järnvägsbyggnader genom järnvägsmyndigheternas försorg

i mån av behov verkställes sådan utredning, som kan åstadkommas.

Vid tjänstetidens beräknande måste visserligen beaktas att naturen av arbetarnas

anställning och sysselsättning gör en sammanhängande tjänstgöring så

gott som omöjlig. Dålig väderlek, arbetens färdigställande, inskränkning i

arbetena av klimatiska skäl vissa årstider, ständiga flyttningar till nya arbetsplatser

m. fl. för personal i tjänstemannaställning okända eller i ringa mån

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

inverkande faktorer medföra sålunda, att man ej kan lägga så stränga regler

till grund beträffande tidsberäkningen för arbetare som för exempelvis den

dessa i anställningsform eljest närstående extra ordinarie personalen och verkstadsarbetarna,

vilka grupper enligt § 11 av pensionsreglementet den 29 juni

1917 ej få i pensionshänseende tillgodoräknas en enda dag, som ej varit antingen

tjänstgöringsdag eller ock ledighetsdag för något av vissa i paragrafen

närmare angivna ändamål. Men så mycket måste dock uppenbarligen fordras,

att vederbörande under kalenderår, som önskas i sin helhet tillgodoräknat, ägnat

sig åt arbete, som medför pensionsrätt, i den mån sådant stått till buds, samt

att han åtminstone under den huvudsakliga delen av året varit sysselsatt i dylikt

arbete. Kravet härpå är så mycket mera befogat som arbetarna numera

äro i pensionshänseende förhållandevis väl ställda. Ehuru de ej erlägga några

som helst avgifter, uppgå nämligen deras pensioner till avsevärda belopp.

Sålunda är från och med den 1 juli 1925 minimipensionen (vid 55 levnads- och

25 tjänstår) 852 kronor och maximipensionen (vid CO levnads- och 40 tjänstår)

996 kronor per år jämte dyrtidstillägg. Till jämförelse kan nämnas, att

pensionen — inklusive avgiftspension -—- till en verkstadsarbetare med fulla

(35). rigoröst beräknade tjänstår uppgår till 1,400 ä 1,500 kronor förutom dyrtidstillägg.

Tillämpas det sagda på föreliggande fall befinnes, att anställning vid statens

järnvägsbyggnader under åren 1906—1907 styrkts genom arbetarrullornas uppgifter,

att dylik anställning under åren 1908—1910 är sannolik med hänsyn

till innehållet i vissa räkenskaper, att tjänstgöring vid statens järnvägsbyggnader

eller liknande statens arbetsföretag under åren 1911—1926 vitsordats av

vederbörande arbetsbefäl, samt att klaganden företett intyg från arbetskamrater

angående tjänstgöring vid statens järnvägsbyggnader åren 1887—1888 och

1897—1902 ävensom vid Bodens fästningsbyggnad åren 1902—1904 och vid

vägbygge mellan Gällivare och Vittangi åren 1895—1896. Härav kunna emellertid

sistnämnda tvenne år ej tillgodoräknas klaganden redan av det skäl att

här ej varit fråga om statsanställning. Huru det i detta hänseende förhåller

sig med den uppgivna anställningen vid Bodens fästning kan vara tveksamt,

liksom även huruvida sysselsättningen där varit jämförlig med järnvägsbygge.

Det avgörande är dock, att de angående denna tjänstgöring liksom de angående

klagandens tidigare tjänstgöring vid statens järnvägsbyggnader av arbetskamrater

utfärdade intygen enligt styrelsens mening icke kunna anses

vara av beskaffenhet att böra läggas till grund för beviljande av en så betydande

och för statsverket kostsam förmån som pensionen innebär. Styrelsen^har

därvid icke blott fäst sig vid att, då intygsgivarna icke äro personer

i någon som helst officiell ställning, deras intyg ej kunna tillmätas fullgiltigt

bevisvärde, utan även tagit i betraktande den synnerligen vaga formuleringen

av intygen, vilken giver anledning antaga, att intygsgivarna endast på ett ungefär

haft klart för sig intygade förhållanden. Att lämna kamratintygen utan

avseende har styrelsen också funnit i förevarande fall så mycket mera på

sin plats, som de samtliga avse långt tillbaka liggande tidsperioder och sålunda

även av detta skäl måste anses otillförlitliga. Visserligen har styrelsen

i liknande fall, med hänsyn till svårigheten för pensionssökande av nu

ifrågavarande kategori att med officiella intyg styrka hela den såsom villkor

för pensionsrätt föreskrivna tjänstetiden, ansett sig kunna taga hänsyn till intyg

av arbetskamrater, då det gällt att utfylla ett eller annat år av tjänstetiden, men

däremot har styrelsen så gott som undantagslöst ansett sig böra uppställa den

fordran att åtminstone på ett fullt tillförlitligt sätt styrkes att vederbörande

varit anställd vid en tid, som ligger så långt tillbaka, från avgången räknat,

att den mellanliggande tiden minst motsvarar den tjänstetid, som erfordras för

pensionsrätt. Såsom framgår av det föregående är detta villkor icke uppfyllt

s. 81 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

81

i nu föreliggande fall. Styrelsen har i detta fall därför funnit i vederbörlig

ordning styrkt endast den av arbetarrullorna, räkenskaperna och befälsintygen

vitsordade tjänstetiden, vilken, på sätt närmare framgår av handlingarna,

i runt tal och generöst räknat kan skattas till 18 1/2 år.

Om styrelsen sålunda funnit klaganden ej kunna ifrågakomma till pension,

så har styrelsen emellertid ej lämnat honom utan hjälp. Da klagandens tjänstetid

i allt fall syntes motivera understöd samt utredningen visade, att han vore

därav i behov, har styrelsen nämligen med stöd av generellt bemyndigande av

Kungl. Maj :t tillerkänt klaganden en gratifikation av 500 kronor, och kan klaganden

påräkna att framdeles årligen, så länge han lever och behovet fortfar,

erhålla dylikt understöd.

Klaganden har härvid behandlats efter enahanda grunder som andra pensionssökande

i liknande situation och i likhet med dessa tillgodosetts i all den

utsträckning, som varit förenligt med den skyldiga hänsynen till statens intresse.

Med hänvisning till vad sålunda anförts hemställde järnvägsstyrelsen, att

besvären måtte lämnas utan bifall.

Enligt utslag den 20 februari 1928 har kammarrätten lämnat besvären utan

bifall.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har Johansson ansetts ej kunna

tillerkännas pension enligt gällande bestämmelser rörande pensionering av förmän

och arbetare vid statens järnvägsbyggnader, enär det icke ansetts vara i

erforderlig grad styrkt, att hans tjänstetid uppgår till vad som i nämnda bestämmelser

föreskrivits. Däremot har Johansson av järnvägsstyrelsen tillerkänts

en gratifikation till belopp av 500 kronor, vilken han enligt vad järnvägsstyrelsen

anfört kan påräkna att, så länge han fortfarande är i behov av

understöd, årligen åtnjuta.

Enligt utskottets mening synes någon tvekan kunna råda, huruvida icke i

detta fall må anses föreligga sådana omständigheter, vilka borde föranleda till

beviljande av pension eller därmed jämförligt understöd av statsmedel. Med

hänsyn till vad järnvägsstyrelsen i ärendet anfört och då Johansson icke av

styrelsen lämnats utan underhåll, har utskottet likväl ansett sig icke böra förorda,

att riksdagen skulle bevilja Johansson pension. Utskottet vill emellertid

framhålla att, därest Johansson framdeles skulle kunna förebringa närmare

utredning rörande sina anställningsförhållanden i statens järnvägars tjänst,

frågan om pension åt honom givetvis skulle komma i nytt läge.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motion II: 111 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

67 :o.

Herr Hage har i en inom andra kammaren väckt motion nr 112 hemställt,

»att riksdagen måtte bevilja f. d. kontoristen vid statens järnvägsbyggnader

Carl Ivar Kjellstrand i Porjus ett årligt understöd eller en pension att utgå med

belopp, som resp. utskott behagade föreslå med hänsyn till Kjellstrands blott
Bihang

till riksdagens protokoll 1928. 8 samt. 15 häft. (Nr SO.) 6

Utskottet.

Ang.

pension eller

årligt understöd

åt f. d.

kontoristen

C. I. Kjellstrand.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

ställda belägenhet samt med hänsynstagande till den omständigheten att han

på grund av skada i statens tjänst har mindre möjlighet att skaffa sig anställning

och inkomst».

Med avseende å motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Av tillgängliga handlingar inhämtas, bland annat, att Kjellstrand, som

är född den 17 juli 1884 och alltså 43 år gammal, efter anställningar i enskild

järnvägstjänst antagits i statens järnvägsbyggnader såsom tillfällig bromsarförman

den 1 maj 1911, såsom tillfälligt kontorsbiträde den 1 november 1916

samt såsom fast anställt kontorsbiträde den 1 januari 1917. I sistnämnda anställning

kvarstod Kjellstrand — med tjänstgöring å Porjus station vid Inlandsbanans

norra distrikt — till den 1 maj 1925, då han avgick efter uppsägning

till följd av personalindragning i anledning av att viss del av Inlandsbanan

öppnats för allmän trafik.

Sedan Kjellstrand hos järnvägsstyrelsen gjort framställning om erhållande

av annan anställning i statens järnvägars tjänst men ej kunnat vinna sådan

anställning, hemställde han i februari 1927 hos Kungl. Maj:t att bliva återinsatt

i tjänstgöring såsom fast anställd kontorist vid statens järnvägsbyggnader

eller att bliva antagen till e. o. kontorist vid statens järnvägar.

I ett över denna ansökning avgivet utlåtande anförde järnvägsstyrelsen följande

:

»Sedan under år 1924 beslut fattats därom att bandelen Gällivare—Porjus

från och med den 1 januari 1925 skulle öppnas för allmän trafik, anmälde arbetsledningen

vid Inlandsbanans norra distrikt att den vid pågående provisoriska

trafik å ovannämnda handel tjänstgörande statens järnvägsbyggnaders

personal och bland dem Kjellstrand bleve vid byggnadsdistriktet övertalig med

utgången av år 1924.

Då Kjellstrand under hela sin anställningstid vid statens järnvägsbyggnader

haft sin tjänstgöring förlagd till förutnämnda provisoriska trafik och därför

lämpligen borde kunna utnyttjas vid statens järnvägars trafikavdelning, beslöt

styrelsen den 24 november 1924 att Kjellstrand från och med den 1 januari

påföljande år skulle överflyttas som extra ordinarie kontorist till V. distriktets

trafikavdelning.

Innan den sålunda bestämda överflyttningen hunnit äga rum, ingick emellertid

från vederbörande trafikdirektör anmälan till styrelsen om, att anledning

förelåge antaga, att Kjellstrand i avseende å färgsinne icke uppfyllde i gällande

bestämmelser fastställda fordringar. Med anledning härav anmodades

Kjellstrand att undergå vederbörlig läkarundersökning och framkom därvid,

att han vore i saknad av normalt färgsinne. Då den tidigare beslutade överflyttningen

på grund härav icke kunde äga rum samt då något behov av

Kjellstrands arbetskraft vare sig vid Inlandsbanans norra distrikt eller annat

statens järnvägsbyggnaders arbetsdistrikt icke förefunnes, uppsades Kjellstrand

till avgång ur statens järnvägsbyggnaders tjänst från och med den 1 maj

1925.

Vad härefter angår Kjellstrands hemställan att bliva återinsatt som tjänsteman

vid statens järnvägsbyggnader får styrelsen framhålla, att statens järnvägsbyggnaders

nuvarande ringa arbetsomfång och den ytterligare minskning,

som härutinnan kommer att behöva företagas inför och vid fullbordandet av nu

pågående järnvägsbyggnadsföretag, icke tillåter någon utökning av den nuva
-

s. 83 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

83

rande tjänstemannauppsättningen. Redan nu och än mer inom de närmaste

åren står man inför nödvändigheten att vidtaga en betydande personalindragning.

Att under sådana förhållanden återanställa Kjellstrand, vilket icke kan

ske med mindre än att annan tjänsteman entledigas, synes föga lämpligt. En

sådan åtgärd skulle nämligen innebära att en med sina göromål väl förtrogen

tjänsteman skulle ersättas med Kjellstrand, vars hittillsvarande speciella sysselsättning

och utbildning — trafiktjänst — ligger helt utanför statens järnvägsbyggnaders

verksamhet. Det torde jämväl få beaktas att, då med hänsyn till

förut angivna förhållanden, Kjellstrand icke lärer kunna påräkna en mera varaktig

anställning vid statens järnvägsbyggnader och sålunda inom ett eller

annat år torde ha att emotse en förnyad uppsägning, värdet av en återanställning

jämväl ur klagandens egen synpunkt torde vara tvivelaktigt.

Vidkommande åter möjligheterna att bereda sökanden anställning vid statens

trafikerade järnvägar är, såsom redan nämnts, en anställning vid trafikavdelningen

utesluten på grund av färgsinnesdefekten. Beträffande därefter

ett anställande vid annan avdelning inom verket, har styrelsen, då en anställning

här icke kan ske annorlunda än genom entledigande av annan tjänsteman,

funnit sökandens anställnings- och tjänstemeriter icke vara av beskaffenhet

att motivera någon sådan åtgärd.

På grund av vad sålunda anförts får styrelsen hemställa att klagandens

framställning icke måtte föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.»

Genom beslut den 1 juli 1927 fann Kungl. Maj:t den gjorda ansökningen icke

föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

I ett den 3 januari 1928 dagtecknat intyg har komministern i Porjus A.

Löfqvist anfört, bland annat, att Kjellstrand allt sedan han lämnat sin anställning

vid statens järnvägsbyggnader i stort sett varit utan arbete trots

stora ansträngningar att skaffa sådant å andra håll samt att såväl han själv

som hans familj, bestående av hustru och tre minderåriga barn, på grund härav

samt i anledning av hustruns tillstötande sjukdom under denna tid levat i särdeles

svåra ekonomiska förhållanden ävensom att, om icke någon förändring

till det bättre skedde, kommunen i en ej för långt avlägsen framtid bleve

tvungen att träda hjälpande emellan.

Av handlingarna framgår vidare, att Kjellstrand, som genom olycksfall i

arbete den 25 april 1924 drabbats av skada (klämskada å vänstra låret), härför

tillerkänts livränta jämlikt bestämmelserna i gällande olycksfallsförsäkringslag

med 160 kronor årligen, motsvarande en nedsättning i arbetsförmågan av 10

procent, att utgå från och med den 3 juni 1927.

Även om det enligt utskottets mening med hänsyn till Kjellstrands jämförelsevis

långa anställningstid vid statens järnvägsbyggnader måste framstå

såsom beklagligt, att han icke efter entledigandet från sin befattning

kunnat beredas annan anställning i statens järnvägars tjänst, lärer dock den

omständigheten att han ej kunnat vinna sådan anställning icke skäligen kunna

föranleda, att han skulle tillerkännas pension eller därmed jämförligt understöd.

Kjellstrand uppfyller nämligen icke, vare sig beträffande levnads- eller

tjänstålder, de förutsättningar som rimligen böra gälla för beviljande av dylik

förmån. Ej heller kan den kroppsskada, som han i tjänsten ådragit sig och

Utskottet.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

Ang.

pension åt

snickaren vid

statens järnvägsbyggnader

J. A.

Berg.

Utskottet.

för vilken han tillerkänts livränta, anses utgöra tillräcklig grund för ett

beslut om särskilt årligt understöd. Utskottet nödgas alltså motsätta sig det

förslag, som i motionen framställts.

Utskottet hemställer,

’ *

att förevarande motion 11:112 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

68 :o.

I en inom andra kammaren av herr Lindberg väckt motion nr 183 har yrkats,

»att riksdagen måtte besluta bevilja förrådssnickaren vid statens järnvägsbyggnader

Johan Algot Berg i Storuman en årlig pension från och med den

1 april 1928 och så länge han lever till det belopp han skolat komma att

erhålla, därest han vid avskedet ur statens tjänst haft 25 tjänste- och 55 levnadsår.

»

Beträffande de skäl, motionären anfört till stöd för sitt förslag, hänvisar

utskottet till motionen med därvid fogade bilagor.

Av berörda bilagor framgår, bland annat, att Johan Algot Persson Berg, som

är född den 14 september 1881 och alltså nu 46 år gammal, varit anställd dels

såsom banarbetare under åren 1898—1900 och 1903—1904, dock med tjänstgöring

endast under sommarmånaderna, dels ock vid statens järnvägsbyggnader i

olika arbetsföretag, under åren 1909—1912 såsom nattvakt och förrådssnickare,

under åren 1912—1916 såsom förrådssnickare samt efter år

1916 såsom förrådssnickarförman. Under loppet av år 1925 har Berg på grund

av en hjärnsjukdom blivit fullständigt blind, och enligt företett läkarintyg är

blindheten av obotlig art. På grund av sjukdomen har Berg åtnjutit sjukavlöning,

senast enligt järnvägsstyrelsens beslut den 5 januari 1927, varigenom

medgivits dylik avlöning för tiden till och med den 31 mars 1928, med

föreskrift tillika att, därest Berg icke efter denna tid kunde återgå i arbete,

han efter vederbörlig uppsägning skulle entledigas från sin anställning vid

statens järnvägsbyggnader. I enlighet med nämnda föreskrift har Berg

uppsagts från sin anställning från och med den 1 april 1928.

Beträffande Bergs ekonomiska förhållanden framgår av ett utav t. f. arbetschefen

vid Inlandsbanans södra distrikt avgivet intyg, att Berg äger en

liten stuga på obetald tomt, vilken stuga ansetts vid eventuell försäljning

kunna inbringa högst 1,000 kronor, samt att han i övrigt saknar tillgångar.

Berg har 3 minderåriga barn att försörja.

Enligt gällande bestämmelser beträffande pensionering av förmän och arbetare

vid statens järnvägsbyggnader erfordras för rätt till pension att hava

uppnått 55 levnadsår samt innehava minst 25 anställningsår. Berg, som uppnått

en ålder av endast 46 år och vars anställningstid omfattar ungefär 24 år,

uppfyller icke dessa fordringar. Han är alltså icke berättigad till pension.

Emellertid synas i detta fall föreligga sådana omständigheter, vilka enligt

s. 85 Kontrollera mot PDF

Banlcoutskottets utlåtande Nr SO.

85

utskottets mening skäligen böra föranleda till beredande av pension utav allmänna

medel. Bergs jämförelsevis långvariga anställning i statens tjänst torde

i förening med den omständigheten, att han av sjukdom blivit urståndsatt till

vidare arbete, få anses utgöra tillräcklig grund för ett beslut i sådant avseende.

Riksdagen har ock tidigare beviljat dylik förmån i liknande fall, där

anställningshavare vid statens järnvägsbyggnader efter lång anställningstid

nödgats på grund av sjukdom avgå ur tjänst utan att uppfylla fordringarna

för pension.

I fråga om beloppet av den pension, som utskottet alltså vill tillstyrka, må erinras,

att järnvägsbyggnadsarbetare vid 55 levnadsår och 25 tjänstår kommer

i åtnjutande av pension, som inberäknat pensionstillägg och pensionsförhöjningar

numera uppgår till 852 kronor årligen. Med hänsyn till Bergs lägre

levnads- och tjänstålder synes pensionsbeloppet i förevarande fall — i viss anslutning

till de för ordinarie befattningshavare gällande grunderna beträffande

sjukpension och med hänsyn tagen till att Berg under några år arbetat endast

viss del av året — lämpligen böra begränsas till 648 kronor. Detta belopp

torde böra anvisas från allmänna indragningsstaten och utgå från och med

den 1 april 1928.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 183,

må medgiva, att förre järnvägsbyggnadsarbetaren Johan Algot

Persson Berg må från och med den 1 april 1928 under sin

återstående livstid från allmänna indragningsstaten åtnjuta en

årlig pension av 648 kronor.

V. Ang. ecklesiastikdepartementet.

69 :o.

I en till riksdagen avlåten, den 17 februari 1928 dagtecknad proposition

nr 92 har Kungl. Maj:t under åberopande av propositionen bilagt utdrag av

statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag, i punkten 1 föreslagit

riksdagen medgiva, att f. d. vaktmästaren vid pedagogiska biblioteket

i Stockholm Sven Petter Romulus må från och med den 1 oktober 1927 under

sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten uppbära en årlig tillläggspension

av 200 kronor.

Av utredningen i ärendet framgår i huvudsak följande.

Romulus, som är född den 6 september 1854, har haft anställning som vaktmästare

vid Jakobs realskola i Stockholm och beviljades genom beslut av 1920

års riksdag pension för denna anställning med belopp av 700 kronor, vilken

förmån numera, efter omräkning till ny pension, uppgår till 1,116 kronor.

Vid sidan av sin befattning vid läroverket har Romulus alltsedan pedagogiska

bibliotekets grundande år 1884 tjänstgjort såsom vaktmästare vid nämnda

bibliotek.

Ang.

tilläggspension

åt /. d.

vaktmästaren

vid pedagogiska

biblioteket

i Stockholm

S. P.

Romulus.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

TJtekottet.

I samband med behandling vid 1920 års riksdag av frågan om pension åt

Romulus i hans egenskap av läroverksvaktmästare berördes jämväl, i anledning

av en framställning från styrelsen för pedagogiska biblioteket, fråga om

beviljande av särskild pension åt Romulus för hans tjänstgöring vid biblioteket.

Föredragande departementschefen fann sig emellertid icke kunna understödja

den av bibliotekets styrelse gjorda framställningen. Departementschefen

åberopade därvid ett av statskontoret gjort uttalande, vari ämbetsverket framhållit,

att det, där såsom i detta fall ren bisyssla måste anses föreligga, syntes

kunna leda till betänkliga konsekvenser att därå grunda rätt till pension.

Bibliotekets styrelse har nu, med förmälan att Romulus efter avskedet från

sin anställning såsom läroverksvaktmästare fortfarande tjänstgjort vid biblioteket

intill utgången av september månad 1927, hemställt om utverkande åt

honom av en särskild pension till belopp av 200 kronor årligen.

Departementschef eu har för egen del i ärendet anfört följande:

»De principiella betänkligheter mot beviljande av pension åt Romulus i

hans egenskap av vaktmästare vid pedagogiska biblioteket, som dåvarande departementschefen

framförde i ovannämnda proposition till 1920 års riksdag,

måste jag i viss mån dela. Sysslans beskaffenhet av bisyssla är ett argument,

som alltjämt kvarstår, och konsekvenserna av att i sådant fall bereda pension

kunna synas betänkliga.

Jag är emellertid av den uppfattningen, att betänkligheterna i detta fall böra

vika. Andra hänsyn synas mig starkare. Romulus, som nu uppnått 74 års ålder,

har oavbrutet sedan pedagogiska bibliotekets grundande 1884 till och med

september 1927, alltså under en tid av icke mindre än 43 år, med oförminskat

nit fullgjort ett väl vitsordat arbete i bibliotekets tjänst och därigenom varit

biblioteket till mycket avsevärt gagn. En så långvarig och förtjänstfull tjänstgöring

vid en institution av offentlig natur bör enligt min mening, även om

den till största delen kunnat fullgöras vid sidan om annan ordinarie tjänst, icke

lämnas obelönad.

Sedan Romulus, efter att av 1920 års riksdag hava erhållit en pension av

700 kronor för år såsom vaktmästare vid Jakobs realskola, avgått från denna

tjänst, har han i nära 7 år fortsatt sitt arbete vid pedagogiska biblioteket. I

sammanlagt över 50 år har han tjänat vid de båda institutionerna. Under sådana

förhållanden finner jag det icke obilligt, att han erhåller det relativt

obetydliga tillskott i den pension han redan innehar, som det av bibliotekets

styrelse föreslagna beloppet utgör.»

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Med hänsyn till att Romulus’ långvariga tjänstgöring vid pedagogiska biblioteket

fortsatts under åtskilliga år efter hans entledigande från befattningen

såsom läroverksvaktmästare har utskottet icke velat motsätta sig, att en mindre

tilläggspension beviljas honom för berörda tjänstgöring. Beträffande det

av Kungl. Maj :t i sådant avseende föreslagna beloppet finner utskottet icke

anledning till annan erinran än att tilläggspensionen, vilken givetvis bör anses

såsom nyreglerad, synes böra jämkas till närmast lägre i helt krontal med 12

delbara belopp och alltså bestämmas till 192 kronor.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

87

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

framställning, må medgiva, att f. d. vaktmästaren vid pedagogiska

biblioteket i Stockholm Sven Petter Romulus må från

och med den 1 oktober 1927 under sin återstående livstid från

allmänna indragningsstaten uppbära en årlig tilläggspension

av 192 kronor.

70 :o.

Under punkten 2 av förevarande proposition föreslår Kungl Maj:t riksdagen Avg.

medgiva, att nattvakten vid nationalmuseum Carl Leonard Wedin må från allmänna

indragningsstaten under sin återstående livstid uppbära en årlig pen- vid vationalsion

av 720 kronor, att till honom utgå från och med månaden näst efter den,

varunder han erhållit avsked från sin anställning vid museet.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Wedin, som är född den 4 maj 1860,

antogs till nattvakt vid museet den 22 augusti 1900 och sedan dess utan längre

avbrott tjänstgjort såsom sådan. Tjänstgöringen har omfattat 4 timmar under

vart och ett av tre på varandra följande dygn. Var fjärde natt har varit

tjänstefri. Wedin utnämndes till förste nattvakt från den 1 september 1926.

Med avseende å vidare utredning i ärendet får utskottet hänvisa till vad

propositionen innehåller.

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot vad Kungl. Maj:t föreslagit,

hemställer,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må vinna

riksdagens bifall.

71 :o.

Kungl. Maj:t har i punkten 8 av samma proposition föreslagit riksdagen Ang.

medgiva, att riterskan vid naturhistoriska riksmuseet fru Lovisa Teresia Ek- J^rslan "vid

blom, född Jansson, må från och med månaden näst efter den, varunder hon naturhisto
kommer

att avgå från sin befattning vid museet, under sin återstående livs- 2misa

tid uppbära en årlig pension från allmänna indragningsstaten av 1,404 kronor. Teresia Ekblom.

Av utredningen i ärendet framgår, bland annat, att Lovisa Teresia Ekblom,

som är född den 27 maj 1867, anställts såsom ritare vid naturhistoriska riksmuseet

år 1894. Särskilt under den första tiden utförde hon stundom därjämte

arbete vid Bergianska trädgården, vars förståndare till år 1904 samtidigt var

intendent vid riksmuseets botaniska avdelning. Hon verkade som ritare vid

flera av museets avdelningar, med avlöning från var och en av dessa, och

åtnjöt till följd härav icke fast årlig lön utan ersättning enligt räkning för

utfört arbete. Först en tid efter museets omorganisation erhöll hon år 1920

fast årligt arvode, som numera utgår med 2,875 kronor förutom dyrtidstill
-

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Bankoutslcottets utlåtande Nr SO.

Ang.

pension åt

extra biträdet

vid domkapitlet

i Göteborg

Anna Amalia

Norlund.

Ang.

understöd åt

förre sekreteraren

hos

skandinaviska

konstnärsföreningen

i Rom

S. Kristenson.

lägg. Enligt läkarintyg lider hon av allmän svaghet och oregelbunden hjärtverksamhet

samt svaga ögon och avsevärt nedsatt synskärpa, i följd varav

hon är oförmögen till mera ihållande arbete.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet biträder Kungl. Maj:ts förslag och hemställer alltså,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.

72 :o.

Uti punkten 4 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att extra

biträdet vid domkapitlet i Göteborg Anna Amalia Norlund må från och med

den 1 juli 1928 under sin återstående livstid uppbära å allmänna indragningsstaten

en årlig pension till belopp av 1,320 kronor.

Anna Amalia Norlund är född den 15 december 1860. Hon har tjänstgjort

såsom extra biträde hos domkapitlet från och med den 1 november 1902 och

därunder, enligt vad domkapitlet meddelat, med utmärkt nit och utmärkt

skicklighet fullgjort samtliga henne förelagda arbetsuppgifter, vilka till större

delen varit av mera kvalificerad art än som vanligen fordras av ett skrivbiträde.

Från och med den 1 januari 1923 har hon uppburit ett årligt arvode

av 1,800 kronor och därjämte från och med den 1 juli 1927 ett årligt lönetillägg

å 380 kronor, vartill komma å beloppen belöpande dyrtidstillägg.

I fråga om utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag

och hemställer förty,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts förevarande framställning.

73 ro.

Under punkten 5 har Kungl. Maj :t föreslagit riksdagen medgiva, att åt förre

sekreteraren hos skandinaviska konstnärsföreningen i Rom, arkitekten Sven

Kristenson, må från och med ingången av år 1928 under hans återstående livstid

från allmänna indragningsstaten utgå ett årligt understöd av 492 kronor,

under villkor att minst ett lika stort belopp under samma tid lämnas Kristenson

av skandinaviska föreningen i Rom och med iakttagande tillika, att å det

av statsmedel utgående understödet icke må åtnjutas någon tilläggsförmån.

Akademien för de fria konsterna har hos Kungl. Maj:t hemställt om avlåtande

av proposition om årlig pension av 1,000 kronor åt Kristenson.

Till stöd för denna framställning har akademien anfört i huvudsak följande:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

K9

Kristenson är född 1858 och således nu i del nårnraste 70 ar. Ilan kallades

år 1887 till sekreterare i skandinaviska föreningen för konstnärer och vetonskapsidkare

i Kom och innehade denna befattning till och med utgången av ar

1926, således i 40 år. Under en stor del av denna tid uppbar han som arvode

endast förmånen av fri hostad. Den kontanta lön, som senare tillerkändes

honom, utgjorde under en lang följd av ar endast 50 lire i manaden. Den

höjdes''för 3 ä 4 år sedan till 300 lire i månaden. Naturaförmånerna — bostad,

lyse och värme — uppskattades i november 1926 till 125 lire i månaden.

Kristensons avlöning utgjorde alltsa vid denna tid tillsammans 425 lire i

månaden eller 5,000 lire (= 816 kronor) om året, en i sanning blygsam ersättning

för skyldigheten att ansvara för föreningens ägodelar, sköta dess räkenskaper

och handhava dess bibliotek samt dessutom sta sa gott som ständigt till

förfogande för råd och upplysningar. När Kristenson, lämnade sill befattning

i föreningens tjänst, kunde denna icke av sina tillgångar tillförsäkra honom

någon pension. Han tillerkändes endast rått att uppbära sin lön under ett

halvår samt dessutom en gratifikation av 12,000 lire för att sätta honom i

stånd att ordna sin nya tillvaro.

Det arbete såsom biträde åt italienska arkitekter och arkeologer samt andra

tillfälliga uppdrag, som utfyllt Kristensons tid utöver hans verksamhet i skandinaviska

föreningens tjänst, har ej heller lämnat honom en behållning, som

kan trygga hans ålderdom. Ärvd förmögenhet besitter han ej.

Ett oförvitligt liv, till stor del ägnat åt ett tjänande, som indirekt säkerligen

haft sin betydelse för svensk konst och svensk forskning, en livslang

fosterländsk gärning i tyst hängivenhet är förvisso värd annan avslutning och

lön än oro och bekymmer för dagligt bröd. För akademien, som på flerfaldigt

sätt och ej minst genom sina stipendiater fått talrika vittnesbörd om det

stöd, de svenska konstnärerna haft av denna svenska utpost, har det därför

varit en bjudande plikt att söka bereda den gamle Romasvensken ett ekonomiskt

bistånd under hans återstående år och därmed även ett offentligt erkännande

av hans gagnande verksamhet.

Svenska beskickningen i Rom, föreståndaren för svenska institutet därstädes,

Sveriges generalkommissarie vid jubileumsutställningen i Rom år 1911

samt ett stort antal enskilda svenska vetenskapsmän, konstnärer, lärde m. fl.,

vilka under längre eller kortare tid vistats i Rom och därunder haft tillfälle

att taga kännedom om Kristensons verksamhet som skandinaviska föreningens

sekreterare, hava i yttranden eller intyg, fogade vid akademiens framställning,

vitsordat hans beredvilliga hjälpsamhet mot resande landsmän, vilka i stor utsträckning

kunnat draga fördel av hans ingående kännedom om Rom och italienska

förhållanden.

I ärendet har statskontoret anfört följande:

Då arkitekten Kristenson icke varit anställd i statens tjänst, måste statskontoret

såväl ur principiell synpunkt som med hänsyn till konsekvenserna

hysa betänkligheter mot att av statsmedel bereda honom pension. Liksom

avlöningen till honom såsom befattningshavare hos skandinaviska föreningen

för konstnärer och vetenskapsidkare i Rom utgått av föreningens medel, måste

det också anses vara föreningens ensak att sörja för honom, på hans ålderdom.

Det uppgives emellertid, att föreningen vid hans avgang icke kunde av små

tillgångar tillförsäkra honom någon pension utan allenast tillerkänna honom

ett halvt års lön jämte en gratifikation för att sätta honom i stånd att ordna

sin nya tillvaro. Även om härigenom får anses styrkt ej mindre att Kristenson

är i behov av understöd för sin existens än även att föreningen icke mäktar

opaginerad Kontrollera mot PDF

90

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

Motion

I: 262.

Utskottet.

bekosta detta understöd, så synes det dock icke vara uteslutet, att föreningen

kan bidraga till hans pensionering. Vid sådant förhållande och ehuru statskontoret

skulle vara mest benäget att tillstyrka, att förevarande framställning

icke måtte till någon åtgärd föranleda, vill statskontoret dock icke motsätta

sig, att en årlig pension å 492 kronor utverkas att från allmänna indragningsstaten

utgå under Kristensons återstående livstid från ingången av år 1928,

under villkor att minst ett lika stort understöd under samma tid lämnas Kristenson

av skandinaviska föreningen i Rom och med iakttagande tillika, att

å det av statsmedel utgående understödet icke må åtnjutas någon som helst

tilläggsförmån.

För egen del har departementschefen anfört bland annat följande:

»På de skäl statskontoret anfört kan jag mycket väl förstå, att ämbetsverket

hyst betänkligheter mot att understödja den gjorda framställningen om

en årlig pension av statsmedel för arkitekten Kristenson. Å andra sidan kan

jag dock icke undgå att finna, att Kristenson såsom sekreterare hos skandinaviska

konstnärsföreningen i Rom under många år utfört ett mycket förtjänstfullt

arbete av stor betydelse och gagn för de många svenskar, som under hans

langa verksamhetstid vistats i Rom under längre eller kortare tider. Han har

därigenom i stort sett berövats tillfälle till annat och mera inkomstbringande

förvärvsarbete. Med hänsyn till denna Kristensons verksamhet, som torde

kunna anses som. ett arbete i det allmännas tjänst, och då skandinaviska föreningen

icke ser sig i stånd att bereda honom en ekonomiskt bekymmerfri ålderdom,

finner jag billighetsskäl tala för att Kristenson för sin återstående livstid

av statsmedel erhåller ett årligt mindre understöd. Jag anser mig därför

kunna tillstyrka att framställning i sådant syfte göres hos riksdagen.»

I övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft en inom första kammaren

av herr Bergman väckt motion nr 262, vari hemställts, »att riksdagen

måtte, med bifall i övrigt till Kungl. Maj:ts proposition nr 92, i vad angår

punkten 5, medgiva, att det belopp av 492 kronor, som enligt propositionen

skulle från allmänna indragningsstaten utgå såsom årligt understöd åt arkitekten

Sven Kristenson under hans återstående livstid, får utgå oberoende av

det i propositionen därvid fästade villkoret, att minst ett lika stort belopp lämnas

Kristenson av skandinaviska föreningen i Rom.»

1 motiveringen för detta yrkande har motionären anfört, bland annat, att

han trodde sig veta, att vidhållandet av det utav Kungl. Maj :t föreslagna villkoret

för utbetalande av understöd skulle äventyra det synnerligen välförtjänta

och välbehövliga understödets faktiska utgående, i det att nämligen föreningens

ringa tillgångar icke skulle möjliggöra utgivandet av denna för den lilla

föreningens ekonomi i längden oöverkomliga årliga utgift.

Med hänsyn till de omständigheter, som av departementschefen åberopats,

har utskottet funnit sig ej böra motsätta sig, att understöd till det av Kungl.

Maj :t föreslagna beloppet beviljas arkitekten Kristenson. Ett dylikt understöd

synes dock, såsom av Kungl. Maj:t föreslagits, böra anvisas endast under villkor,

att understöd till minst lika stort belopp utgår från skandinaviska för
-

s. 91 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

91

eningen i Rom, i vars tjänst Kristenson varit anställd. Utskottet finner sig

alltså icke kunna understödja motionärens förslag.

På grund av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

framställning och med avslag å berörda motion I: 262, i vad

den skiljer sig från Kungl. Maj:ts förslag, må medgiva, att

åt förre sekreteraren hos skandinaviska konstnärsföreningen i

Rom, arkitekten Sven Kristenson, må från och med ingången

av år 1928 under hans återstående livstid från allmänna indragningsstaten

utgå ett årligt understöd av 492 kronor, under villkor

att minst ett lika stort belopp under samma tid lämnas

Kristenson av skandinaviska föreningen i Rom och med iakttagande

tillika, att å det av statsmedel utgående understödet

icke må åtnjutas någon tilläggsförmån.

74 :o.

Under punkten 6 har Kungl. Maj :t föreslagit riksdagen medgiva, att f. d.

professorn i geografi vid universitetet i Uppsala Axel Hamberg må, räknat

från och med den 1 februari 1928, under sin återstående livstid uppbära å allmänna

indragningsstaten en årlig tilläggspension av 1,500 kronor.

Genom beslut den 17 november 1927 har statskontoret förklarat Hamberg

berättigad att från och med månaden näst efter den, vari avgång från tjänsten

efter den 17 januari 1928 uppnådd levnadsålder av 65 år komme att äga

rum, under återstående livstiden åtnjuta avkortad pension till belopp, motsvarande

20/25 av det för honom gällande pensionsunderlaget av 7,500 kronor, eller

alltså 6,000 kronor, att utgå enligt lagen den 11 oktober 1907 angående civila

tjänstinnehavares rätt till pension. Såsom tjänstår för pension har därvid icke

kunnat honom tillgodoräknas annan tid än från och med den 1 september 1907,

varefter han innehaft förordnande eller befattning vid universitetet i Uppsala.

Dessförinnan innehade han alltsedan den 19 oktober 1893 befattning såsom

docent vid Stockholms högskola, där han tillika sedan år 1895 tjänstgjorde såsom

amanuens i mineralogi och geologi; och under sammanlagt 11 manader av denna

tid har han enligt uppdrag arbetat för Sveriges geologiska undersökning. Intet

härav har kunnat författningsenligt tillgodoräknas honom vid bestämmande

av pensionsbeloppet.

Hos Kungl. Maj:t har Hamberg gjort framställning om medgivande, att så

stor del av hans docenttjänstgöring vid Stockholms högskola måtte tillgodoräknas

honom för pension, att densamma kunde beräknas efter 25 tjänstår och

han sålunda erhålla hel professorspension.

Departementschefen har i ärendet anfört bland annat följande:

»Vid flera föregående tillfällen har riksdagen haft att behandla frågor av

liknande slag som här föreliggande. Jag anhåller att få anföra några precedensfall.

Vid 1918 års lagtima riksdag erhöll professorn vid tekniska hög
-

Ang.

tilläggspension

åt professor

emeritus

A. Hamberg.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Bankouiskottets utlåtande Nr SO.

Ang.

tilläggspension

åt vaktmästaren

vid

Uppsala universitets

geologisk-mineralogiska

institution

A. R.

Andersson.

skolan E. G:son Odelstierna tilläggspension av motsvarande slag, varom nu

är fråga, därvid han fick tillgodoräkna sig föregående tjänstgöring som lärare

vid bergsskolorna i Ealun och Filipstad. Professorn vid farmaceutiska institutet

T. E. Ekecrantz, som av 1921 års riksdag erhöll fyllnadspension, fick

tillgodoräkna sig föregående verksamhet som apoteksföreståndare. Vid 1922

års riksdag fick riksantikvarien K. B. Salin i pensionshänseende räkna sig till

godo den tid, varunder han varit dels intendent vid Nordiska museets avdelning

på Lejonslätten, dels styresman för Nordiska museet och Skansen. Slutligen

fick vid 1923 års riksdag f. d. professorn vid karolinska institutet J. G. Ekehorn,

som, innan han blev professor, under åtskilliga år varit lasarettsläkare,

tillgodoräkna sig sin tjänstgöring i sistnämnda egenskap för erhållande av full

pension.

Hambergs nära 14-åriga verksamhet som docent vid Stockholms högskola

bör i förening med hans arbete för Sveriges geologiska undersökning och hans

vetenskapliga författarverksamhet enligt min mening väl kunna uppväga den

korta tid, som fattas för att han skulle vara berättigad till full pension som

professor. Detta arbete torde utan tvekan kunna betecknas såsom ett arbete i

det allmännas tjänst och kunna betraktas som fullt likvärdigt med den verksamhet

av olika slag, som i de av mig nyss anförda fallen tillerkänts betydelse

i pensionshänseende.»

Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till vad propositionen

innehåller.

Med hänsyn till vad i ärendet anförts har utskottet ansett sig böra tillstyrka

bifall till vad Kungl. Maj :t föreslagit. Utskottet får sålunda hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande framställning.

75 :o.

Kungl. Maj:t föreslår i punkten 7 riksdagen medgiva, att vaktmästaren vid

universitetets i Uppsala geologisk-mineralogiska institution A. R. Andersson

må från och med den dag, då han tillträder honom författningsenligt tillkommande

pension, under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten

åtnjuta en tilläggspension av 336 kronor för år.

Av utredningen i ärendet framgår i huvudsak följande. Andersson har alltsedan

år 1890 innehaft befattning såsom vaktmästare vid geologisk-mineralogiska

institutionen vid universitetet i Uppsala. Därutöver har han emellertid

haft sig anförtrodda preparatorsgöromål vid institutionen och härför uppburit

personlig lönefyllnad, utgörande efter 1925 års lönereglering 600 kronor för år,

varigenom han kommit i åtnjutande av en sammanlagd ersättning, motsvarande

lönen i 10 :e lönegraden, till vilken preparatorsbefattning är hänförd.

Den föreliggande framställningen innebär, att åt Andersson skulle beviljas

en tilläggspension till sådant belopp, att hans sammanlagda pensionsförmån

komme att motsvara pension vid preparatorsbefattning.

I övrigt må hänvisas till den i propositionen förebragta utredningen.

s. 93 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

93

Utskottet, som funnit sig böra biträda Kung]. Maj:ts förslag, får hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.

76 :o.

I punkten 8 av förevarande proposition nr 92 har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen medgiva, att f. d. ämneslärarinnan vid statens högre lärarinneseminarium

i Stockholm och den därmed förenade normalskolan för flickor Anna

Elisabeth Sofia Gahm må från och med den 1 september 1927 under sin återstående

livstid uppbära — utöver henne författningsenligt tillkommande pension

.— en årlig tilläggspension å allmänna indragningsstaten till ett belopp av

190 kronor, med rätt att å sammanlagda pensionsförmånen åtnjuta förhöjning

enligt bestämmelserna i kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280).

Hos Kungl. Maj :t har Anna Elisabeth Sofia Gahm anhållit, att hon, som med

utgången av augusti 1927 erhållit avsked med avkortad pension, måtte bliva

berättigad att såsom tjänstår för statspension tillgodoräkna sig två tredjedelar

av tid, som hon tjänstgjort vid Brummerska skolan i Stockholm.

över ansökningen har skolöverstyrelsen avgivit utlåtande och därvid anfört

bland annat följande:

Sökanden har genom beslut av statskontoret den 9 juni 1927 beviljats avkortad

pension till belopp av 2,710 kronor årligen. Därvid har enligt bestämmelserna

i lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt

till pension tillgodoräknats henne de 28 år, under vilka hon fullgjort tjänstgöring

såsom partiellt vikarierande lärarinna, extra lärarinna eller ämneslärarinna

vid statens normalskola för flickor, nämligen läsåren 1897—1902 och

1904—1927 samt tiden därefter intill den 1 september 1927. Sökanden har

emellertid bestritt tjänstgöring även vid statsunderstödd åttaklassig högre

flickskola, Brummerska skolan i Stockholm, där hon tjänstgjort såsom ämneslärarinna

med full tjänstgöring under läsåren 1896—-1905, således under 9

läsår. Av sistnämnda tid sammanfalla emellertid 6 läsår med tiden för sökandens

förordnande såsom partiellt vikarierande eller extra lärarinna vid statens

normalskola för flickor.

Skolöverstyrelsen erinrar därom, att Kungl. Maj:t och riksdagen vid vissa

föregående tillfällen bifallit ansökningar om erhållande av statspension på

grund av arbete utom statens tjänst. Så har 1926 års riksdag beviljat f. d.

läroverksadjunkterna J. J :son Ekegren och K. G. Harlin tilläggspensioner,

beräknade för 2/3 av den tid, under vilken var och en av dem bestritt tjänstgöring

vid kommunal eller statsunderstödd enskild läroanstalt. Vad sökandens

nu ifrågavarande tjänstgöring vid statsunderstödd högre flickskola beträffar,

får överstyrelsen framhålla, att densamma maste anses hava varit av direkt allmännyttig

beskaffenhet samt att den erfarenhet, sökanden därunder vunnit,

torde hava varit av stor betydelse för hennes tjänstgöring vid högre lärarinneseminariet

och den därmed förenade statens normalskola för flickor.

På grund av det nu anförda skulle överstyrelsen anse det med billigheten

överensstämmande, att även till sökanden beviljades tilläggspension av statsmedel

och att densamma beräknades för 2/3 av den till 3 år uppgående tjänstetid,

under vilken hon bestritt ovannämnda tjänstgöring vid Brummerska sko
-

Ang.

tilläggspension

åt f. d.

ämneslärarinnan

Anna

Elisabeth

Sofia Oahm.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

Utskottet.

Ang.

tilläggspension.

åt f. d.

ämneslärarinnan

Dagmar

Lauritzen.

lan i Stockholm utan att samtidigt bestrida förordnande såsom lärarinna vid

statens normalskola för flickor, d. v. s. 2 år. Under sådan förutsättning skulle

sökandens sammanlagda för statspension beräkneliga tjänstetid uppgå till 30

år och hennes årliga pension till 2,900 kronor.

För vidare utredning i ärendet må hänvisas till vad propositionen innehåller.

Då riksdagen tidigare i liknande fall medgivit tilläggspension, grundad på

tillgodoräknande av tjänstgöring utom statens tjänst, har utskottet icke velat

motsätta sig bifall till Kungl. Maj:ts föreliggande förslag. Utskottet får sålunda

hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.

77 :o.

Uti punkten 9 av förevarande proposition föreslår Kungl. Maj:t riksdagen

medgiva, att f. d. ämneslärarinnan vid statens högre lärarinneseminarium i

Stockholm och den därmed förenade normalskolan för flickor Dagmar Lauritzen

må från och med den 1 november 1927 under sin återstående livstid

uppbära ■— utöver hennes författningsenligt tillkommande pension — en tilläggspension

å allmänna indragningsstaten till ett belopp av 190 kronor för

år, med rätt att å sammanlagda pensionsförmånen åtnjuta förhöjning enligt

bestämmelserna i kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280). I

I avgivet utlåtande över en av Dagmar Lauritzen gjord ansökning om tillgodoräknande

för statspension av två tredjedelar av tjänstgöringstid vid Landskrona

elementarläroverk för flickor har skolöverstyrelsen anfört bland annat

följande:

Sökanden har genom beslut av statskontoret den 2 juni 1927 beviljats avkortad

pension till belopp av 2,710 kronor årligen. Därvid har jämlikt bestämmelserna

i civila pensionlagen tillgodoräknats henne 28 år av den tid,

under vilken hon fullgjort tjänstgöring såsom extra ordinarie eller ordinarie

ämneslärarinna vid statens normalskola för flickor. Sökanden har nämligen

i angivna egenskaper varit anställd vid nämnda läroanstalt från och med den

6 september 1898 till och med den 10 oktober 1927, således i 29 år och 35

dagar, men har under sagda tid åtnjutit tjänstledighet under sammanlagt 4

månader och 12 dagar och har således för statspension intjänat endast 28 år

8 månader och 23 dagar, av vilken tid 8 månader och 23 dagar författningsenligt

icke tillgodoräknats henne för statspension.

Sökanden har emellertid förutom nämnda tjänstgöring i statens tjänst även

bestritt tjänstgöring vid enskild läroanstalt, Landskrona elementarläroverk för

flickor, och därvid bland annat under läsåren 1890—1895, således under 5

läsår, tjänstgjort i klasserna över de förberedande vid sagda skola, vilken då

var statsunderstödd sjuklassig högre flickskola. Därvid har hon under läsåren

1893—1895 i nämnda klasser tjänstgjort såsom ämneslärarinna med full

tjänstgöring.

Vad sökandens ifrågavarande tjänstgöring vid statsunderstödd högre flickskola

beträffar, så torde det vara något tvivelaktigt, huruvida man i nu

s. 95 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

95

förevarando sammanhang kan taga hänsyn till annan del av densamma än

den, som varit förlagd till klasserna över de förberedande. Emellertid får

överstyrelsen under förutsättning av dylik begränsning framhålla, att sagda

tjänstgöring måste anses hava varit av direkt allmännyttig beskaffenhet samt

att den erfarenhet, sökanden därunder vunnit, torde hava varit av stor betydelse

för hennes tjänstgöring vid högre lärarinneseminariet och den därmed

förenade statens normalskola för flickor. På grund av det nu anförda

skulle överstyrelsen anse det med billigheten överensstämmande, att till sökanden

beviljades tilläggspension av statsmedel och att därvid tillgodoräknades

hennes såväl 2/3 av den till 2 år uppgående tjänstetid, under vilken hon

vid Landskrona elementarläroverk för flickor tjänstgjort såsom ämneslärarinna

med full tjänstgöring i klasserna över de förber edande, eller 1 1/3 läsår, som

ock ovan omnämnda av henne i statens tjänst intjänade 8 månader och 23

dagar, för vilka statspension författningsenligt icke tillerkänts henne.

Under sådan förutsättning skulle sökandens sammanlagda för statspension

beräkneliga tjänstetid uppgå till 30 år och hennes årliga pension till 2,900

kronor.

Med avseende å vidare utredning i ärendet hänvisas till vad propositionen

innehåller.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande framställning.

78 :o.

Under punkten 10 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att f. d.

lektorn vid högre allmänna läroverket i Norrköping Ernst Gustaf Adolf Rönnblad

må från och med månaden näst efter den, under vilken avgång från tjänsten

ägt rum. under sin återstående livstid uppbära -— utöver honom författningsenligt

tillkommande pension — en årlig tilläggspension å allmänna indragningsstaten

till belopp av 840 kronor, med rätt att å sammanlagda pensionsförmånen

åtnjuta förhöjning enligt bestämmelserna i kungörelsen den 18 juni

1925 (nr 280).

Av handlingarna i ärendet framgår, att Rönnblad, som är född den 21 april

1862, tjänstgjort såsom föreståndare för Sollefteå samskola under tiden januari

1900—juni 1909, samt att han, som den 31 december 1908 utnämnts till adjunkt

vid högre allmänna läroverket i Sundsvall och den 18 augusti 1910 till

lektor vid högre allmänna läroverket i Norrköping, tjänstgjort vid läroverket

i Sundsvall från och med höstterminen 1909 till och med vårterminen 1911 samt

vid läroverket i Norrköping från och med höstterminen 1911 till och med

vårterminen 1927. Avsked från lektorsbefattningen meddelades honom den

8 juli 1927. Statskontoret har genom beslut den 9 juni 1927 beviljat Rönnblad

avkortad pension till ett belopp av 2,510 kronor för år. Rönnblads pensionsunderlag

såsom lektor är 4,600 kronor. För hel lektorspension erfordras 33

tjänstår. Vid bestämmande av hans pension hava tillgodoräknats honom de

Ang.

tilläggspension

åt f. d.

lektorn E. O.

A. Rönnblad.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Avg.

tilläggspension

åt lelctorr,

A. E. Westholm.

18 år, under vilka han bestritt tjänstgöring såsom adjunkt, respektive lektor

vid allmänt läroverk.

Kungl. Maj:ts föreliggande förslag innebär, att Rönnblad skulle tillgodoräknas

2/3 av sin tjänstetid såsom föreståndare för Sollefteå samskola eller 6 år,

varigenom totala pensionsförmånen skulle uppgå till 3,350 kronor.

I fråga om utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet, som funnit sig böra biträda Kungl. Maj:ts förslag, hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts ifrågavarande framställning.

79 :o.

Uti punkten 11 av samma proposition har Kungl. Maj:t vidare föreslagit

riksdagen medgiva, att lektorn vid högre allmänna läroverket i Falun Alfred

Emanuel Westholm må från och med månaden näst efter den, under vilken

avgång från tjänsten äger rum, under sin återstående livstid uppbära -—• utöver

honom författningsenligt tillkommande pension — en tilläggspension å

allmänna indragningsstaten till belopp av 550 kronor för år, med rätt att å

sammanlagda pensionsförmånen åtnjuta förhöjning enligt bestämmelserna i

kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280).

I utlåtande över en av Westholm gjord ansökning om tilläggspension på

grund av tjänstgöring vid Beskowska skolan i Stockholm har skolöverstyrelsen

anfört bland annat följande:

Genom beslut av statskontoret den 29 december 1927 hade sökanden förklarats

berättigad att åtnjuta avkortad pension till belopp av 4,050 kronor

om året. Därvid hade enligt bestämmelserna i civila pensionslagen tillgodoräknats

29 år av den tid, under vilken han tjänstgjort såsom adjunkt, respektive

lektor vid allmänt läroverk. Sökanden hade innehaft anställning vid allmänt

läroverk alltsedan den 1 juni 1898, således vid tiden för statskontorets

nyssnämnda beslut i 29 år 6 månader 29 dagar, men hade under en tid av

sammanlagt 4 månader och 21 dagar åtnjutit tjänstledighet av sådana anledningar,

att tiden icke kunde tillgodoräknas för erhållande av pension. I fråga

om tiden efter den 29 december 1927 framginge av ett till överstyrelsen sedermera

insänt, den 28 januari 1928 av vederbörande rektor utfärdat intyg, att

sökanden utan avbrott bestritt sin lektorstjänst till dagen för intygets utfärdande,

d. v. s. under 30 dagar. Sökanden hade således vid tiden för sistnämnda

intygs utfärdande för statspension intjänat 29 år 3 månader 8 dagar,

av vilken tid 3 månader och 8 dagar författningsenligt icke hava tillgodoräknats

honom.

Sökanden hade emellertid bestritt tjänstgöring även vid statsunderstödd enskild

läroanstalt, Beskowska skolan i Stockholm. Han har därvid dels under

läsåret 1891—1892 haft en undervisningsskyldighet av 6 veckotimmar, dels ock

under läsåren 1892—1898, från och med den 15 september 1892, med undantag

av 3 dagar, under vilka han åtnjutit tjänstledighet för avläggande av

undervisningsprov, således under nära sex läsår, såsom ämneslärare i klasserna

2—7: 2 bestritt tjänstgöring till en omfattning av 23—24 veckotimmar.

Beskowska skolan hade ägt samma bildningsmål som de högre allmänna

läroverken och vunnit erkännande för sin verksamhet genom att tillerkännas

s. 97 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

97

statsunderstöd alltsedan höstterminen 1890, studentexamensrätt alltsedan vårterminen

1878 samt lönetursrätt för skolans lärare genom kungl. brev den 6

november 1874. Vad beträffade sökandens tjänstetid vid nämnda skola, syntes

man icke kunna taga hänsyn till annan del av densamma än den, under

vilken sökanden fullgjort tjänstgöring till ungerär samma omfattning som den,

vilken ålegat ordinarie ämneslärare vid allmänt läroverk, eller läsåren 1892—

1898. Under förutsättning av sådan begränsning finge överstyrelsen framhålla,

att ifrågavarande tjänstgöring måste anses hava varit av direkt allmännyttig

beskaffenhet och torde hava varit till stort gagn för sökandens följande

arbete i statstjänst. Under sådana omständigheter syntes det billigt,

att till sökanden beviljades tilläggspension av statsmedel, och att därvid tillgodoräknades

honom såväl två tredjedelar av den till nära 6 läsår eller till

5 kalenderår 8 månader 23 dagar uppgående tjänstetid, under vilken han vid

Beskowska skolan tjänstgjort såsom ämneslärare med full tjänstgöring, alltså

3 år 9 månader 25 dagar, som ock ovan omnämnda 3 månader och 8 dagar,

för vilka statspension författningsenligt icke tillerkänts honom. Under sådan

förutsättning skulle sökandens sammanlagda för statspension beräkneliga

tjänstetid uppgå till 33 år och hans årliga pension till 4,600 kronor. Den tillläggspension,

som i nu förevarande fall skulle kunna ifrågakomma, synes alltså

utgöra 550 kronor.

I övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Utskottet har ansett sig böra biträda Kungl. Maj:ts förslag och får sålunda

hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande framställning.

80 :o.

Kungl. Maj :t har i punkten 12 föreslagit riksdagen medgiva, att biträdande efs^ ^

teckningslärarinnan vid högre allmänna läroverket i Norrköping Gertrud biträdande

Åhlander må från och med månaden näst efter den, varunder hon frånträder

sin befattning vid läroverket, dock tidigast från och med den 1 juli 1928, under ru<i Åhlander.

sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

av 1,728 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Gertrud Åhlander, som är född

den 13 februari 1867, alltsedan höstterminen 1901 tjänstgjort såsom biträdande

teckningslärarinna vid högre allmänna läroverket i Norrköping med en undervisningsskyldighet

av 22—29 veckotimmar, att hon för den av henne bestridda

tjänstgöringen erhållit högsta vitsord samt att hon icke innehar annan tjänst

och icke åtnjuter eller kommer att åtnjuta pension från annat håll.

I fråga om den i ärendet förebragta utredningen i övrigt får utskottet hänvisa

till propositionen.

Kungl. Maj:ts förslag har icke föranlett erinran från utskottets sida, varför

utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts ifrågavarande framställning.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 8 samt. 15 häft. (Nr SO.)

7

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Bcmkoutskottets utlåtande Nr SO.

Ang.

pensioner åt

vissa läroverlcsvaklmästare.

81 :o.

Under punkten 13 föreslår Kungl. Maj:t riksdagen medgiva, att envar av

förra vaktmästaren vid samskolan i Vadstena Wilhelmina Lindroth samt vaktmästarna

vid samskolan i Norrtälje Karl Magnus Åkersten, vid realskolan i

Varberg Gustaf Johanson, vid högre allmänna läroverket i Nyköping Carl Erik

Strömvall, vid högre allmänna läroverket i Östersund Johannes Lundqvist och

vid högre latinläroverket i Göteborg Johan Absalon Karlberg må, Wilhelmina

Lindroth från och med den 1 oktober 1927 samt var och en av Åkerstén, Johanson,

Strömvall, Lundqvist och Karlberg från och med månaden näst efter

den, under vilken avgång från hans innehavande befattning äger rum, under

sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension,

Wilhelmina Lindroth med 984 kronor, vardera av Åkerstén och Johanson

med 1,320 kronor, samt var och en av Strömvall, Lundqvist och Karlberg med

1,584 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas vidare följande:

Wilhelmina Lindroth, som är född den 13 oktober 1850, har varit anställd

såsom vaktmästare vid samskolan i Vadstena från och med den 6 november

1906 till och med den 30 september 1927. Hon har under denna tid omsorgsfullt

och plikttroget utfört sina åligganden. Hennes avlöning vid vaktmästarbefattningen

har från och med år 1920 till hennes avgång från befattningen

uppgått till 1,500 kronor för år jämte fri bostad, lyse och bränsle. Hon åtnjuter

icke någon pension eller annan inkomst och är i övrigt medellös.

Åkerstén, som är född den 25 maj 1860, har tjänstgjort som vaktmästare

vid samskolan i Norrtälje alltsedan den 1 april 1896 med endast omkring en

månads ledighet för sjukdom. Han har med största nit och intresse samt ovanlig

samvetsgrannhet och trohet skött sin tjänst och fullgjort sina åligganden.

Hans avlöning vid vaktmästarbefattningen är 1,800 kronor om året — å vilket

belopp dyrtidstillägg ej utgår — jämte fri bostad, lyse, värme och vatten,

vilka naturaförmåner av taxeringsnämnden uppskattats till 300 kronor men

av rektor värderats till minst 500 kronor. Åkerstén, som på grund av minskade

krafter önskar avgå från vaktmästarbefattningen med utgången av juli 1928,

är för sitt uppehälle efter avgången helt och hållet beroende av den pension,

som kan beviljas honom.

Johanson, som är född den 18 april 1862, har varit i realskolans i Varberg

tjänst anställd såsom vaktmästare alltsedan år 1894 och därvid på ett utmärkt

sätt fullgjort sina åligganden samt ådagalagt osviklig redbarhet och plikttrohet

och trogen omtanke om skolans bästa. Hans löneförmåner äro kontant lön

1,800 kronor om året med dyrtidstillägg därå av 684 kronor samt fri bostad

om två rum och kök med värme och lyse, vilka naturaförmåner uppskattas till

ett värde av 1,400 kronor.

Strömvall, som är född den 30 januari 1854, har sedan den 1 april 1893 oavbrutet

uppehållit vaktmästarbefattningen vid högre allmänna läroverket i Nyköping

och därvid med utmärkt nit och utmärkt skicklighet skött sina sysslor.

Då han den 30 januari 1928 fyller 74 år, anses det ovisst, huruvida han även

under läsåret 1928—1929 skall kunna fortsätta sin tjänstgöring. Hans löneförmåner

vid läroverket äro kontant lön å 1,800 kronor jämte dyrtidstillägg

av 750 kronor samt fri bostad och vedbrand, värderade till sammanlagt 700

kronor, varjämte Strömvall vid läroverket åtnjutit ersättning för städning med

s. 99 Kontrollera mot PDF

Banlcoutskottets utlåtande Nr SO.

99

273 kronor ävensom andra extra inkomster av omkring 300 kronor för år. Han

innehar icke någon annan befattning och kan därför ej påräkna pension från

annat håll.

Lundqvist, som är född den 22 juni 1855, har tjänstgjort som vaktmästare

vid högre allmänna läroverket i Östersund oavbrutet från och med början av

höstterminen 1897 och därvid skött sin tjänst med omutlig plikttrohet. Hans

löneförmåner ha under de senare åren varit kontant lön 2,700 kronor, hyresersättning

675 kronor samt vedbrand och lyse för 125 kronor eller sammanlagt

3,500 kronor för år.

Karlberg, som är född den 13 juni 1856, har varit anställd som vaktmästare

vid högre latinläroverket i Göteborg sedan den 1 maj 1889 och därvid städse

med största plikttrohet och noggrannhet fullgjort sina åligganden. Hans löneförmåner

hava under vart och ett av de senaste fem åren varit kontant lön

1,840 kronor, å vilket belopp dyrtidstillägg utgått efter samma grunder som

till lärarna vid läroverket, år 1926 med 621 kronor, samt fri bostad om två rum

och kök med lyse och värme.

Skolöverstyrelsen har tillstyrkt utverkande av pension åt bemälda befattningshavare.

I fråga om pensionernas belopp har överstyrelsen, efter erinran

om det beräkningssätt, som legat till grund för åtskilliga av riksdagen under

senare år fattade beslut angående pensioner åt läroverksvaktmästare, föreslagit,

att Wilhelmina Lindroth, som vid sin avgång haft att räkna sig till

godo 20 tjänstår i statens tjänst, skulle tillerkännas 984 kronor årligen, motsvarande

20/30 av äldre pension å 880 kronor, d. v. s. 586 kronor 67 öre, jämte

pensionstillägg och pensionsförhöjning, att Åkersten och Johanson skulle vardera

berättigas till en årlig pension av 1,320 kronor, motsvarande hel äldre

pension å 880 kronor jämte pensionstillägg och pensionsförhöjning, samt att

pensionerna för Strömvall, Lundqvist och Karlberg skulle bestämmas till 1,584

kronor för år, d. v. s. det belopp, som motsvarar äldre pension å 1,100 kronor.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Kungl. Maj :ts förslag, som överensstämmer med vad riksdagen tidigare i åtskilliga

motsvarande fall medgivit, föranleder icke någon erinran från utskottets

sida. Utskottet får sålunda hemställa,

att Kungl. Maj :ts förevarande framställning må vinna riksdagens

bifall.

82 :o.

I punkten 14 föreslår Kungl. Maj:t riksdagen medgiva, att vaktmästaren

vid högre allmänna läroverket i Karlstad Johan Samuel Henriksson må från

och med månaden näst efter den, under vilken avgång från hans innehavande

befattning äger rum, under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 1,260 kronor.

Äng.

pension åt

läroverksvaktmåstaren

J. S. Henriksson.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Henriksson, som är född den 5 januari

1874, blivit den 1 oktober 1907 anställd som vaktmästare vid läroverket

och såsom sådan tjänstgjort till den 1 september 1923, därvid han till full be
-

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

låtenhet utfört sina åligganden, att han från och med sistnämnda dag varit ledig

på grund av sjukdom, som, enligt företett läkarintyg, gör honom för framtiden

oförmögen till tjänstgöring, att hans lön sedan år 1920 varit 1,800 kronor

om året, vartill, så länge han själv uppehöll befattningen, kommit dyrtidstillägg

samt fri bostad, lyse och vedbrand, ävensom att, då hans tillgångar uppgå

till endast något mer än 3,000 kronor, han måste anses vara för sitt och sin

familjs uppehälle helt beroende av den pension, som kan komma att beviljas

honom.

I fråga om beräkningen av pensionsbelopp i förevarande fall har skolöverstyrelsen

anfört huvudsakligen följande:

Innehavare av befattningar, motsvarande Henrikssons, hade av riksdagen

beviljats en pension av 1,100 kronor vid en tjänstålder av minst 30 tjänstår.

Hade vederbörande ett mindre antal tjänstår, hade pensionen brukat avkortas

i förhållande därtill. I allmänhet brukade även fordras viss högre levnadsålder,

ungefär 65 år. Henriksson hade icke uppnått vare sig full tjänst- eller levnadsålder,

men syntes i överensstämmelse med gällande bestämmelser för civila

befattningshavare böra erhålla förtidspensionering den 1 september 1928, då

han haft oavbruten tjänstledighet för sjukdom under fem år och det intygats,

att sjukdomen för framtiden gjorde honom oförmögen till tjänstgöring. Vid

denna tidpunkt kunde han räkna en tjänstålder av 20 levnadsår i statens tjänst,

och pensionen skulle därför endast komma att utgöra 20/30 av full pension. Överstyrelsen

funne emellertid skäligt, att den för civila befattningshavare i statens

tjänst i allmänhet gällande bestämmelsen, att vid förtidspensionering på grund

av sjukdom pensionen icke i något fall får understiga 75 % av full pension,

tillämpades även i ett fall som detta. Enligt nu angivna beräkningsgrunder

skulle pensionen för Henriksson uppgå till 75 % av 1,100 kronor eller 825 kronor,

vilket pensionsbelopp efter omräkning till ny pension skulle ökas till 1,260

kronor.

Med avseende å vidare utredning hänvisar utskottet till propositionen.

Utskottet biträder Kungl. Maj:ts förslag och hemställer förty,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts förevarande framställning.

83 :o.

Ang. _ I punkten 15 av förevarande proposition nr 92 har Kungl. Maj:t slutligen

bärarinnan föreslagit riksdagen medgiva, att lärarinnan vid tekniska skolan i Stockholm

vid ^.etniska Hilda Karolina Emilia Petersohn må från och med månaden näst efter den,

Stockholm un(^er vilken hon avgår från sin tjänst vid skolan, under sin återstående livsHilda

Karo- tid från allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 660 kronor.

Itna Emilia

Petersohn.

Av den i propositionen framlagda utredningen inhämtas, att lärarinnan Petersohn,

som enligt ingivet åldersbetyg är född den 21 maj 1859, alltsedan år 1883

med utmärkta vitsord tjänstgjort såsom lärarinna vid tekniska skolan, åren

1883—1897 i geometrisk konstruktionsritning, 1893—1894 därjämte i perspektivritning

och från och med år 1887 i frihandsteckning. Hon har således

s. 101 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

101

uppnått G8 levnadsår samt 44 tjänstår vid skolan. Hennes sistnämnda tjänstgöring

omfattar 12 timmar i veckan, och avlöningen har sedan år 1920 utgjort

1,064 kronor för år, frånsett dyrtidstillägg.

Skolans styrelse, som gjort framställning om pension åt lärarinnan Petersohn,

har föreslagit ett pensionsbelopp av 710 kronor, motsvarande i avrundat

tal två tredjedelar av den nämnda avlöningen å 1,064 kronor.

Skolöverstyrelsen har i avgivet utlåtande erinrat därom, att befattningshavare

vid tekniska skolan i Stockholm visserligen icke äro berättigade att erhålla

pension enligt lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension,

men att riksdagen på grund av Kungl. Maj:ts framställningar i flera föregående

fall, senast år 1927, medgivit pension åt lärare och andra befattningshavare

vid nämnda läroanstalt, varvid pensionernas belopp beräknats efter i

huvudsak samma grunder, som genom nämnda lag äro fastställda med avseende

å ordinarie innehavare av civil tjänst. Överstyrelsen anser sig därför med

goda skäl böra tillstyrka en likartad behandling av den nu föreliggande framställningen.

Statskontoret har anfört följande:

Statskontoret anser sig böra tillstyrka, att åtgärd må vidtagas för beredande

av pension åt sökanden, när hon inom kort vid framskriden ålder

och efter långvarig tjänstetid kommer att lämna sin befattning såsom lärarinna

vid tekniska skolan i Stockholm. Enligt vanliga regler skulle det föreslagna

pensionsbeloppet 710 kronor, motsvarande ungefär 2/3 av avlöningen

oberäknat dyrtidstillägg, böra å ena sidan i någon mån reduceras med hänsyn

därtill, att inga avgifter erlagts för denna pensionsförmån, men å andra

sidan förhöjas för att pensionen må kunna i avseende å rätt till tilläggsförmån

behandlas såsom nyreglerad; och då skulle man komma till ett pensionsbelopp

av 1,044 kronor eller alltså endast obetydligt mindre än vad sökanden åtnjuter

i avlöning bortsett från dyrtidstillägg. Emellertid är sökanden redan i åtnjutande

av pension å 2,120 kronor såsom förutvarande teckningslärarinna vid

folkskoleseminariet i Stockholm; och vid sådant förhållande skulle med tilllämpning

av de reduktionsregler, som enligt 16 § i den civila pensionslagen

gälla vid förening av två eller flera pensioner, ifrågavarande pension icke böra

utgöra mera än 880 kronor, varigenom de båda pensionerna tillsammans skulle

uppgå till 8,000 kronor. Med hänsyn till de omständigheter, som på sätt framgår

av 1927 års riksdags skrivelse nr 214 punkt 87 föranledde en väsentlig

reducering av de i propositionen nr 125 föreslagna pensionsbeloppen för vissa

lärarinnor vid tekniska skolan i Stockholm, måste emellertid även nämnda

pensionsbelopp av 880 kronor befinnas alltför högt. Utgår man ifrån att en

pensionsförmån inberäknat dyrtidstillägg bör sökanden beredas till belopp,

som, med iakttagande av någon reducering till följd av att pensionsavgifter

icke erlagts, motsvarar 2/3 av vad hon åtnjuter i avlöning och därå belöpande

dyrtidstillägg eller alltså omkring 860 kronor, så bör pensionen bestämmas till

660 kronor, som med dyrtidstillägg å 204 kronor giver en sammanlagd förmån

av 864 kronor.

Departementschefen har anslutit sig till statskontorets förslag.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att Hilda Karolina Emilia Petersohn

innehaft ordinarie befattning såsom teckningslärarinna vid statens folkskole
-

Utskottet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

102

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

seminarium i Stockholm och för denna befattning åtnjuter pension. Enligt

vad utskottet inhämtat, tillträdde hon nämnda befattning i september 1896,

och genom statskontorets beslut den 27 juli 1920 förklarades hon berättigad att

från och med månaden näst efter den, vari avgång från tjänsten komme att äga

rum, åtnjuta pension. Da hon innehade 24 för pension beräkneliga tjänstår

men för hel pension erfordrades 30 tjänstår, bestämdes pensionen till avkortat

belopp, motsvarande 24/30 av det för henne gällande pensionsunderlaget, 2,650

kronor, eller till 2,120 kronor, vilket belopp enligt sedermera utfärdade bestämmelser

omreglerats till ny pension.

Det nu anförda giver vid handen, att Petersohns anställning vid tekniska

skolan under större delen av anställningstiden varit en bisyssla vid sidan av

hennes ordinarie befattning vid folkskoleseminariet i Stockholm. Under sådana

förhållanden och med hänsyn jämväl till att nämnda anställning icke

varit statstjänst, har utskottet funnit det innebära betänkligheter att för berörda

anställning bereda särskild pension av statsmedel.

Emellertid har Petersohn under en del år före tillträdet till statstjänsten

fullgjort tjänstgöring vid tekniska skolan. Denna tjänstgöring har, enligt vad

utskottet inhämtat av handlingarna i ärendet, uppgått för läsåren 1883—1886

till 6 undervisningstimmar per vecka, för åren 1887—1892 och 1895—1896 till

18 veckotimmar samt för åren 1893—1894 till 20 veckotimmar. I anslutning

till vad utskottet under punkterna 76—79 i det föregående tillstyrkt, har det

synts utskottet skäligen kunna medgivas, att hon av ifrågavarande tjänstgöring

före tillträdet till statstjänsten må för pension å statstjänsten tillgodoräknas

två tredjedelar av den tid, tillhopa omkring 9 år, varunder undervisningsskyldigheten

omfattat 18 veckotimmar eller däröver. Vid bifall härtill skulle hon

tillgodoräknas ytterligare 6 tjänstår, varigenom pensionen för statstjänsten

skulle uppgå till oavkortat belopp, 2,650 kronor. Skillnaden mellan sistnämnda

belopp och den henne författningsenligt tillerkända pensionen eller (2,650—

2,120) 530 kronor synes böra utgå såsom tilläggspension å allmänna indragningsstaten.

Sammanlagda pensionsbeloppet torde böra regleras i enlighet

med föreskrifterna i kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280).

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

framställning, må medgiva, att f. d. teckningslärarinnan vid

folkskoleseminariet i Stockholm Hilda Karolina Emilia Petersohn

må från och med månaden näst efter den, under vilken hon

avgår från innehavande anställning vid tekniska skolan i Stockholm,

under sin återstående livstid uppbära — utöver henne

författningsenligt tillkommande pension å 2,120 kronor årligen

— en tilläggspension å allmänna indragningsstaten till belopp

av 530 kronor för år, med rätt att å sammanlagda pensionsförmånen

åtnuta förhöjning enligt bestämmelserna i kungörelsen

den 18 juni 1925 (nr 280).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

103

84 :o.

I en till riksdagen avlåten, den 24 februari 1928 dagtecknad proposition nr

131 liar Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av

statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

medgiva, att vardera av husmodern vid vårdanstalten i Lund för blinda

med komplicerat lyte Blenda Edström och översköterskan vid samma anstalt

Rebecka Gustafson må från och med månaden näst efter den, varunder avgång

från tjänsten kommer att äga rum, under sin återstående livstid uppbära,

utöver henne författningsenligt tillkommande pension, en tilläggspension från

allmänna indragningsstaten till sådant belopp, att densamma jämte den författningsenligt

utgående pensionen uppgår till samma årliga belopp, som

skulle hava utgått, därest vederbörande vid avgangen från sin befattning innehaft

samtliga med denna förenade ålderstillägg, med rätt att å sammanlagda

pensionsförmånen åtnjuta förhöjning enligt bestämmelserna i kungörelsen den

18 juni 1925 (nr 280).

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till propositionen.

1926 års riksdag medgav, att ordinarie befattningshavare vid vårdanstalten

i Lund för blinda med komplicerat lyte skulle efter prövning av Kungl. Maj:t

i varje särskilt fall kunna för erhållande av ålderstillägg tillgodoräknas föregående

tjänstgöring av motsvarande beskaffenhet vid den med drottning Sofias

stiftelse förenade vårdanstalten i Vänersborg, vilken sistnämnda anstalts verksamhet

upphörde i och med statsanstaltens tillkomst. Husmodern och översköterskan

vid Lundaanstalten, vilka tidigare innehaft anställning vid Vänersborgsanstalten

och erhöllo ordinarie befattning i samband med Lundaanstaltens

öppnande, uppfyllde fordringarna för erhållande av samtliga ålderstilllägg

i enlighet med nyssnämnda medgivande men hava enligt gällande avlöningsvillkor

icke kunnat tillerkännas dylika tillägg, enär de vid tidpunkten för

riksdagens beslut i ämnet redan uppnått pensionsåldern.

Kungl. Maj :t har nu föreslagit, att vardera av ifrågavarande befattningshavare

skulle tillerkännas en tilläggspension till sådant belopp, att densamma

jämte författningsenligt utgående pension motsvarar vad som skulle hava i

pension utgått, därest vederbörande vid avgången från befattningen innehaft

samtliga med densamma förenade ålderstillägg.

Vad sålunda föreslagits har utskottet funnit sig böra tillstyrka. För bifall

till Kungl. Maj :ts förslag synes utskottet särskilt tala den omständigheten,

att befattningshavarna i fråga fullgjort den för ålderstilläggen erforderliga

tjänstgöringen före inträdet i pensionsåldern och alltsa, därest riksdagens medgivande

till tillgodoräknande lämnats dessförinnan, skulle varit berättigade till

de pensionsförmåner, som nu föreslagits.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må vinna riksdagens

bifall.

Ang.

tilläggspensioner

för

två befattningshavare

vid vårdanstalten

i

Lund för

blinda med

komplicerat

lyte.

Utskottet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

104

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

85 :o.

Ang_. I en till riksdagen avlåten, den 16 mars 1928 dagtecknad proposition nr

Uför re seml ^1 har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av

narieeleven statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit riksHellsiröm.

c^a8''en medgiva, att till förre eleven vid folkskoleseminariet i Uppsala Bror

Emil Leonard Hellström må från och med den 15 februari 1927 under hans

återstående livstid från allmänna indragningsstaten utgå ett årligt understöd

av 500 kronor, utan rätt för Hellström att därå åtnjuta dyrtidstillägg.

Till stöd för en hos Kungl. Maj:t gjord ansökning om understöd har Hellström

anfört bland annat:

Undertecknad, som är född den 25 maj 1898 och skriven i domkyrkoförsamlingen

i Uppsala samt f. d. elev vid folkskoleseminariet därstädes, skadades

under en gymnastiklektion vid seminariet den 15 februari 1927. Under lektionen

kommenderades en . rörelse, som kallas »vända Tunaltarl». Vid rörelsens

utförande slungades jag med hjässan före i golvet, varvid skallbasen skadades.

Skadan var så allvarlig, att det under de första fjorton dagarna efter

olyckan av vederbörande läkare ansågs uteslutet, att jag skulle kunna räddas

Ull livet. Jag vardades för skadan a akademiska sjukhusets öronavdelning.

Såsom en följd av olyckan förlorade jag fullständigt hörseln på båda öronen

och även lukten nästan fullständigt, varjämte jag lider av rubbningar i jämviktsläget.

Mina luktnerver påverkas endast av något starkt ämne, t. ex. ammoniak,

varvid lukten ej uppfattas utan endast känslan av något starkt ämne.

Vidare har jag fullständigt förlorat möjligheten av att kunna njuta av mat och

dryck. Skadan å balanssinnet har till följd, att jag endast med stor osäkerhet

kan röra mig utomhus utan stöd av annan person. Jag har gjort en framställning

till pensionsstyrelsen med ansökan om yrkesutbildning. Sagda ansökan

har emellertid den 8 juni 1927 blivit avslagen.

I ärendet hava utlåtanden avgivits av, bland andra, skolöverstyrelsen, medicinalstyrelsen,

riksförsäkringsanstalten och statskontoret.

Biksför säkring sanstalten har yttrat sig såvitt angår frågan om den ersättning,

som med tillämpning av de grunder, vilka gälla beträffande kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring, borde utgå till sökanden. Härom anför anstalten

följande:

I ärendet omförmälda olycksfall inträffade den 15 februari 1927. På grund

av skadan vårdades sökanden å sjukhus från och med olycksfallsdagen till

och med den 6 april 1927. Enligt ett av doktor E. Ebert den 20 maj samma

år dagtecknat utlåtande jämte yttrande den 27 januari 1928 av ledamoten

av medicinalstyrelsens vetenskapliga råd professorn Gunnar Holmgren lider

sökanden av fullständig dövhet å båda öronen i förening med nästan fullständig

saknad av lukt såsom för framtiden bestående men till följd av olycksfallet,

^ varvid tillsvidare kommit lätt grad av jämviktsrubbning, som ansetts så

småningom komma att förbättras och gå över. Efter riksförsäkringsanstaltens

beräkningsgrunder synes i enlighet härmed och under sistnämnda förutsättning

den för framtiden bestående nedsättningen av sökandens arbetsförmåga

böra uppskattas till 55 procent. Med hänsyntagande till sagda jämviktsrubbningar

torde, så länge de till den angivna graden visas bestå, den sammanlagda

nedsättningen av sökandens arbetsförmåga hava bort uppskattas till 2/3

av normal arbetsförmåga.

s. 105 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

105

På grund härav skulle, med tillämpning av de bestämmelser, vilka i fråga

om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

gällde vid tiden för olycksfallet, d. v. s. bestämmelserna i förordningen

den 18 juni 1909 (nr 89, s. 1) med däri genom fiirordningen den 4 juni 1920

(nr 305) gjord ändring, i ersättning till den skadade utgivas sjukhjälp för

tiden från och med den 18 februari till och med den 6 april 1927 med 3 kronor

om dagen, tillhopa 144 kronor, samt därefter årlig livränta, vilken, så länge

arbetsförmågan anses nedsatt med 2/,„ skulle uppgå till 600 kronor årligen

samt därefter vid dess beräknade nedsättning med 55 procent till 495 kronor

årligen.

Departementschefen har för egen del yttrat följande:

»Av de myndigheter, som yttrat sig rörande frågan, huruvida överhuvud

taget i detta fall staten borde inträda hjälpande eller icke, hava, såsom av

det föregående inhämtas, seminariets rektor, skolöverstyrelsen och medicinalstyrelsen

tillstyrkt, att understöd av staten lämnas den skadade ynglingen,

under det att statskontoret, med hänsyn till befarade konsekvenser av ett bifall,

i första hand funnit sig, såsom ämbetsverket uttrycket det, ''knappast

kunna understödja ansökningen’. Utan att vilja närmare ingå på frågan

huruvida med tillämpning av gällande skadeståndsregler Hellströms ersättningsanspråk

kunna anses helt ogrundade, finner jag i detta fall ytterst ömmande

omständigheter föreligga, vilka tala för att framställning i ämnet

göres hos riksdagen. Det är här fråga om en ung medellös man, som under

fullgörande av en honom såsom lärjunge åliggande lydnadsplikt utan någon

sin egen förskyllan drabbats av skador, som för all framtid avstängt honom

från det levnadskall, han velat göra till sitt, och dessutom avsevärt förminskat

hans arbetsförmåga i allmänhet. Lämnar staten, såsom jag för min

del anser vara billigt, i detta fall ett understöd, kan jag icke finna, att statsmakterna

härigenom bundit sig med hänsyn till andra dylika framställningar,

ty understödet i det nu föreliggande fallet är betingat av de här föreliggande

särskilda omständigheterna, och varje fall får givetvis prövas för sig. Vidare

bör framhållas, att händelser av denna art dess bättre äro ytterligt sällsynta

i våra läroanstalter, varför de av statskontoret befarade konsekvenserna icke

torde få någon reell betydelse.

Jag förordar alltså, att ett årligt understöd tilldelas Hellström. Beträffande

beloppet av detta understöd finner jag lämpligt, att man såsom en vägledning

vid summans fastställande tar hänsyn till de åberopade bestämmelserna

rörande ersättning för kroppsskada vid militärtjänstgöring. Jag vill föreslå,

att beloppet bestämmes till den summa, som, enligt vad riksförsäkringsanstalten

anfört, skulle till värnpliktig i liknande fall utgå vid nedsättning av arbetsförmågan

med 55 procent, dock med en avrundning uppåt från 495 kronor

till 500 kronor. Sistnämnda belopp torde få av Hellström åtnjutas från och med

dagen för olycksfallet, alltså från och med den 15 februari 1927, samt, då det

Hellström tillskyndade lytet vitsordats vara för framtiden bestående, utgå under

hans återstående livstid. Dyrtidstillägg synes icke böra utgå å understödet,

vilket torde få gäldas från allmänna indragningsstaten.»

Med avseende å vidare utredning i ärendet får utskottet hänvisa till vad propositionen

innehåller.

Aven utskottet finner omständigheterna i förevarande fall vara av den ömmande

beskaffenhet, att understöd av statsmedel billigtvis synes böra medgivas.

Utskottet delar departementschefens uppfattning, att med hänsyn till fal
-

Utekottet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ang.

pension åt

läroverksvaktmästaren

Anna Lovisa

Strömgren.

106 Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

lets säregna art ett bifall till förslaget knappast synes behöva medföra betänkliga

konsekvenser.

Mot det av Kungl. Maj :t föreslagna understödsbeloppet finner utskottet icke

anledning till erinran.

På grund av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts ifrågavarande proposition.

86 :o.

I en till riksdagen avlåten, den 16 mars 1928 dagtecknad proposition nr

182 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av

statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag, i punkten 1 föreslagit

riksdagen medgiva, att vaktmästaren vid statens provskola, nya elementarskolan

i Stockholm Anna Lovisa Strömgren, född Jarl, må från och med månaden

näst efter den, under vilken avgång från hennes innehavande befattning

äger rum, under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension av 1,056 kronor.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Anna Lovisa Strömgren är född

den 20 maj 1861, att hon är änka efter vaktmästaren vid läroverket Carl Viktor

Strömgren, att hon från det att denne den 1 oktober 1891 tillträdde vaktmästarbefattningen

och till hans död den 17 september 1917 skött portvaktssysslan

jämte andra göromål vid läroverket, att hon alltifrån mannens död

självständigt skött vaktmästarbefattningen med tillhjälp av en vuxen dotter,

att hon under hela sin tjänstetid vid läroverket utfört sitt arbete med största

plikttrohet, omsorg och omtanke och med outtröttlig flit samt städse fört en

hedrande vandel, ävensom att hon i egenskap av vaktmästare vid läroverket

åtnjuter kontant lön av 250 kronor i månaden eller 3,000 kronor för år jämte

fri bostad om två rum och kök, varav ett av rummen är att räkna såsom portv

akts rum. Till handlingarna är vidare fogat ett läkarintyg, av vilket framgar,

att Anna Lovisa Strömgren pa grund av sjukdom är för framtiden oförmögen

att sköta sin befattning.

Skolöverstyrelsen har i avgivet utlåtande anfört bland annat följande:

Enligt ett av läroverksöverstyrelsen den 12 september 1911 avgivet förslag

till läroverksvaktmästares pensionering, vilket legat till grund för åtskilliga

av riksdagen beviljade pensioner åt sådana befattningshavare, är Anna Lovisa

Strömgrens vaktmästarbefattning vid statens provskola, nya elementarskolan

i Stockholm, att hänföra till den pensionsklass, som överstyrelsen föreslagit för

förste vaktmästare vid högre allmänt läroverk. Till vaktmästare av nämnda

pensionsklass har pension senast beviljats av 1926 års riksdag; och bestämdes

då ifrågavarande pension till 1,584 kronor, d. v. s. det belopp, vartill en pension

av 1,100 kronor — det pensionsbelopp, som alltsedan år 1923 av riksdagen

beviljats till vaktmästare av ifrågavarnde pensionsklass, i de fall då vederbörande

sökande uppnatt en tjänstålder av minst 30 år — uppgår vid omräkning

efter de i kungörelsen den 18 juni 1925, nr 280, angivna grunder för bestämmande

av nyreglerad pension. Med anledning härav torde, om i den av Ström
-

s. 107 Kontrollera mot PDF

Banlcoutshottets utlåtande Nr SO.

107

gren intjänade tjänstetiden i statens tjänst inräknas de år, under vilka hon under

mannens livstid skött portvaktssysslan vid läroverket, i vilket fall hon innehar

36 tjänstår i statens tjänst, jämväl till henne böra beviljas en pension

av 1,584 kronor.

Om åter hennes tjänstetid såsom portvakt icke anses kunna tillgodoräknas

henne vid beviljandet av pension för hennes vaktmästanbefattning vid läroverket,

torde hon icke kunna erhålla full pension för sistnämnda befattning,

utan torde hennes pension för ifrågavarande befattning i så fall böra beräknas

till ett belopp, som utgör 10/30 av 1.100 kronor, eller till 366 kronor 67 öre,

vilket pensionsbelopp, omräknat efter de i kungörelserna den 15 juni 1922, nr

360, och den 18 juni 1925, nr 280, angivna grunder för bestämmande av nyreglerad

pension, uppgår till ett belopp av 744 kronor. Vid sådant beräkningssätt

torde emellertid Anna Lovisa Strömgren — i överensstämmelse med av

riksdagen vid flera föregående tillfällen fattade beslut i fråga om pension till

änka efter vaktmästare vid allmänt läroverk — böra beviljas även änkepension.

Överstyrelsen får i sådant hänseende framhålla, att vaktmästaren C. V. Strömgren

under nära 26 år tjänstgjort såsom vaktmästare vid ovannämnda läroverk

och att Anna Lovisa Strömgren under hela denna tid skött en. del av de göromål,

som varit förenade med vaktmästarsysslan. Med anledning härav torde,

därest till Anna Lovisa Strömgren beviljas tjänstepension för endast 10 tjänstår,

till henne i hennes egenskap av änka efter vaktmästare Strömgren böra beviljas

en årlig pension av 444 kronor.

I ärendet har statskontoret anfört bland annat följande:

Det av skolöverstyrelsen främst föreslagna pensionsbeloppet 1,584 kronor

måste anses vara för högt; och ej heller kan statskontoret tillstyrka skolöverstyrelsens

alternativt framställda förslag, att hon må bekomma dels en tjänstepension

å 744 kronor, dels ock en pension å 444 kronor i egenskap av anka

efter förre vaktmästaren vid samma läroverk C. V. Strömgren. Med erinran

att under liknande förhållanden, som här föreligga, vaktmästaren vid högre

allmänna läroverket å Södermalm i Stockholm änkan Hildegard Constantia

Törnblom av 1917 års riksdag erhållit pension till belopp av 600 kronor motsvarande

en ny reglerad pension av 996 kronor, skulle statskontoret vilja ifragasätta,

huruvida icke ett pensionsbelopp i detta fall av 1,056 kronor skulle kunna

anses skäligt.

Departementschefen har anslutit sig till statskontorets förslag.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft en inom första

kammaren i anledning av Kungl. Maj :ts förslag väckt motion nr 330, vari herr

Bergman jämte två av kammarens övriga ledamöter hemställt, »att riksdagen

ville medgiva, att vaktmästaren vid statens provskola, Nya Elementarskolan i

Stockholm, Anna Lovisa Strömgren, född Jarl, må från och med månaden näst

efter den, under vilken avgång från hennes innehavande befattning äger rum,

under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension av 1,584 kronor».

Till stöd för yrkandet hava motionärerna, efter erinran om vad skolöverstyrelsen

och statskontoret i ärendet yttrat, anfört följande:

»Emellertid torde med avseende på ovannämnda Hildegard C. Törnblom en

omständighet blivit av statskontoret förbisedd, nämligen, att Törnblom, som

tillerkänts rätt till pension från månaden näst efter den hon avginge, i själva

verket avgick först åtskilliga år senare, och att, då under tiden nya grunder

Motion

1:330.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

för pensionering blivit tillämpade, Kungl. Maj:t avgav till riksdagen 1925 ny

proposition i ärendet, nr 136, med förslag om ätt hon skulle få ''uppbära — i

stället för henne av 1917 års riksdag tillerkänt pensionsbelopp av 600 kronor

— en årlig pension av 1,100 kronor’. Detta belopp överensstämde med vad

kungl. skolöverstyrelsen då föreslagit och kungl. statskontoret tillstyrkt samt

blev riksdagens beslut. Det är att märka, att detta belopp av 1,100 kronor,

efter kungl. kungörelsen den 18 juni 1925, nr 280, i verkligheten utgår med

1,584 kronor.

Det torde väl icke vara antagligt, att icke kungl. statskontoret skulle, då

det självt framdragit fallet Törnblom såsom ett tillämpligt precedensfall till

fallet Strömgren, för den senare hava tillstyrkt kungl. skolöverstyrelsens förslag

om en pension av 1,584 kronor, därest icke riksdagens senare beslut 1925

i en fråga, som 8 år tidigare varit föremål för dess behandling, råkat bli förbisett.

I denna fråga bör man också taga hänsyn till följande omständighet. Då

Nya Elementarskolan i alla tider lidit under svåra lokalförhållanden, har vaktmästarens

bostad varit trång, och även vid den senaste tillbyggnaden (1899)

kunde icke nödiga vaktmästarebostäder beredas. Ehuru läroverket synnerligen

väl behövde 2 sådana bostäder, en för portvakt och en för vaktmästare —

oavsett eldaren, som ännu måste bo utom läroverket — har endast en bostadslägenhet

kunnat inredas, och följden därav har varit, att i realiteten både vaktmästaren

och hans hustru varit fullt sysselsatta som skolans vaktmästare under

alla de år, den förre varit i skolans tjänst. Om också en skolvaktmästares hustru

på många håll torde vara mannen behjälplig i skolans tjänst, så har detta

förhållande på grund av bostadsförhållandena varit på helt annat sätt än vanligt

och till den grad utpräglat vid Nya Elementarskolan, att man utan överdrift

kan säga, att vaktmästaren och hans hustru tillsammans skött två tjänster

vid läroverket.»

Utskottet. Utskottet, som finner det vara billigt, att Strömgren efter avgången ur tjänst

tillerkännes pension, har beträffande pensionsbeloppets storlek ansett sig böra

biträda Kungl. Maj:ts förslag. Utskottet kan alltså icke understödja motionärernas

yrkande. Vad motionärerna anfört rörande riksdagens beslut om pension

åt vaktmästaren Hildegard Törnblom synes utskottet sakna betydelse för

den här föreliggande frågan, enär Törnblom själv under mer än 30 år — nämligen

53 år — innehaft anställning såsom läroverksvaktmästare och av denna

anledning tillerkänts pension till belopp av 1,100 kronor, motsvarande nyreglerad

pension å 1,584 kronor. Strömgrens egen anställningstid utgör endast 10

år och pensionsbeloppet enbart för denna anställningstid skulle — med utgångspunkt

från ett oreglerat pensionsunderlag av 1,100 kronor — efter omräkningtill

ny pension utgöra 744 kronor. Vid sådant förhållande måste enligt utskottets

mening det av Kungl. Maj:t framlagda förslaget om pension med 1,056

kronor anses innebära skäligt hänsynstagande till den omständigheten, att hon

före den egna anställningen biträtt sin man i dennes tjänst. Vad i övrigt i

motionen anförts synes utskottet icke heller vara av beskaffenhet att böra föranleda

ändring i Kungl. Maj:ts förslag.

Med åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

framställning och med avslag å berörda motion 1: 330, i vad

s. 109 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

109

den skiljer sig från Kungl. Maj:ts förslag, må medgiva, att

vaktmästaren vid statens provskola, nya elementarskolan i

Stockholm Anna Lovisa Strömgren, född Jarl, må från och

med månaden näst efter den, under vilken avgång från hennes

innehavande befattning äger rum, under sin återstående livstid

från allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av

1,056 kronor.

87 ro.

I punkten 2 av samma proposition nr 182 har Kungl. Maj :t föreslagit riksdagen

medgiva, att gymnastikvaktmästaren vid högre allmänna läroverket å

Östermalm i Stockholm Karl Johan Lindström må från och med månaden näst

efter den, under vilken avgång från hans innehavande befattning äger rum,

under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten uppbära en ärlig

pension av 1,356 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Lindström är född den 20 mars

1860, att han varit i läroverkets tjänst anställd alltsedan den 1 juli 1903 och

därvid med plikttrohet, nit och skicklighet fullgjort sina tjänståligganden,

samt att hans löneförmåner under de senaste åren utgjort dels kontant lön

1,980 kronor jämte dyrtidstillägg därå enligt de för statens tjänstemän gällande

grunder, för år 1927 uppgående till 684 kronor, samt fri bostad om

2 rum och kök med värme och lyse, dels ock ersättning för städning 1,716

kronor, av vilket senare belopp emellertid en del åtgått till att avlöna av honom

anställda städerskor. Till handlingarna är vidare fogat ett av skolläkaren

vid läroverket utfärdat intyg, av vilket framgår, att Lindström på grund

av sjukdom numera icke kan i full utsträckning fullgöra till befattningen hörande

göromål.

Skolöverstyrelsen har i ärendet anfört bland annat följande:

Enligt ett av läroverksöverstyrelsen den 12 september 1911 avgivet förslag

till läroverksvaktmästares pensionering, vilket legat till grund för åtskilliga

av riksdagen beviljade pensioner åt sådana befattningshavare, är

Lindströms vaktmästarbefattning vid högre allmänna läroverket å Östermalm

i Stockholm att hänföra till den pensionsklass, som överstyrelsen föreslagit

för förste vaktmästare vid högre allmänt läroverk. Till vaktmästare av

nämnda pensionsklass har pension senast beviljats av 1926 års riksdag och bestämdes

då ifrågavarande pension till 1,584 kronor, d. v. s. det belopp, vartill

en pension av 1,100 kronor uppgår vid omräkning efter de i kungörelsen den

18 juni 1925 nr 280 angivna grunder för bestämmande av nyreglerad pension.

Med anledning härav torde jämväl till Lindström böra beviljas pension, och

torde, enär Lindström vid avskedstagandet torde komma att innehava en tjänstetid

av 25 tjänstår, sagda pension böra i överensstämmelse med vad tidigare

skett beräknas till ett belopp, som utgör 25/so &v 1,100 kronor, eller 916 kronor

67 öre, eller, efter omräkning till ny pension, 1,356 kronor.

I fråga om utredningen i övrigt åberopar utskottet vad propositionen innehåller.

Ang.

''pension åt

läroverksvaktmästaren

K. J. Lindström.

s. 110 Kontrollera mot PDF

Motion

1: 300.

Utskottet.

Ang.

höjd pension

åt f. d.

läroverksadjunkten

P.

Idstedt.

110 BarikoutsTcottets utlåtande Nr SO.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft en i anledning av

propositionen väckt motion, nämligen i första kammaren nr 300, vari herr

Pauli hemställt, »att riksdagen, i anledning av Kungl. Majrts ifrågavarande

framställning, må medgiva, att gymnastikvaktmästaren vid högre allmänna

läroverket å Östermalm i Stockholm Karl Johan Lindström, må från och med

månaden näst efter den, under vilken avgång från hans innehavande befattning

äger rum, under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 1,584 kronor».

Till stöd för yrkandet har i motionen anförts, bland annat, att Lindström

- såsom framginge av en vid motionen fogad avskrift -— före sin anställning

vid läroverket under 5 år, nämligen 1876—1881, varit fast anställd vid Svea

artilleriregemente. Denna anställningstid hade av förbiseende icke blivit av

honom medräknad i hans framställning om pension. Därest denna anställningstid

medräknades vid pensionens bestämmande, skulle hans tjänstetid uppgå

till 30 år, varvid han skulle bliva berättigad till oavkortad pension, d. v. s.

ett belopp av 1,584 kronor. Enligt motionärens mening syntes hänsyn skäligen

böra tagas till ifrågavarande anställningstid.

Utskottet finner det vara billigt, att Lindström vid avgång ur tjänst ti 11- erkännes pension av statsmedel. Beträffande pensionsbeloppets storlek finner

utskottet intet att erinra mot det beräkningssätt, som legat till grund för

Kungl. Maj:ts förslag och som tidigare i åtskilliga liknande fall tillämpats.

Vad angår det i motionen framställda förslaget vill utskottet framhålla, att

det synes utskottet i hög grad tveksamt, huruvida militärtjänstgöringen i detta

fall bör tillgodoräknas för pension. Vid bedömandet av denna fråga torde

bland annat böra beaktas, att lång tid förflutit mellan militärtjänstgöringen

och tillträdandet av anställningen såsom läroverksvaktmästare. Utskottet

anser det icke vara lämpligt, att riksdagen skulle taga ståndpunkt till förevarande

spörsmål utan föregående prövning av vederbörande myndigheter samt

av Kungl. Maj :t. Enär sådan prövning icke ägt rum, har utskottet ansett sig

böra avstyrka bifall till motionärens hemställan.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

framställning och med avslag å berörda motion 1:300, i vad

den skiljer sig från Kungl. Maj:ts förslag, må medgiva, att

gymnastikvaktmästaren vid högre allmänna läroverket å Östermalm

i Stockholm Karl Johan Lindström må från och med

månaden näst efter den, under vilken avgång från hans innehavande

befattning äger rum, under sin återstående livstid

från allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av

1,356 kronor.

88 :o.

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren under nr

35 av herr Pauli jämte tre av kammarens övriga ledamöter samt den andra i

andra kammaren under nr 185 av herr Norsell jämte två andra av kammarens

opaginerad Kontrollera mot PDF

Banlcoutslcottets utlåtande Nr SO.

in

ledamöter, har föreslagits, »att riksdagen ville medgiva, att den adjunkt V.

Idstcdt tillkommande pensionen måtte höjas med ett belopp, motsvarande pensionen

för ytterligare fem tjänsteår och sålunda utgå efter en sammanlagd

tjänstetid av 23 tjänsteår från och med månaden efter den, varunder avgången

från tjänsten ägt rum.»

Till stöd för yrkandet har i motionerna anförts bland annat följande:

»Genom kungl. statskontorets beslut den 31 mars 1927 tillerkändes f. d. adjunkten

vid högre allmänna läroverket i Karlstad, teologie licentiaten och

filosofie kandidaten Per Idstedt rätt att från och med den 1 juli 1927 under

sin återstående livstid åtnjuta avkortad pension till ett belopp av 2,190 kronor.

Härtill kommer viss pensionsförhöjning enligt författn. av år 1925, varigenom

årliga pensionsbeloppet uppgår till 2,472 kronor.

Att pensionsbeloppet i detta fall så starkt begränsats, beror på att adjunkt

Ilstedt tjänstgjort allenast 18 av de för full pensions åtnjutande stadgade

33 tjänsteåren (egentligen 19 V2 tjänstår; förkortningen beror på att han under

närmare 2 terminer åtnjutit tjänstledighet för utarbetande av akademisk avhandling).

Emellertid synas omständigheter kunna anföras,_ som göra det

billigt, att Idstedt av riksdagen får sig en särskild tilläggspension beviljad.

Med hänsyn till det synnerligen plikttrogna och från olika håll väl vitsordade

arbete, Idstedt under mer än 18 år utfört i de svenska läroverkens

tjänst, måste ovannämnda pensionsbelopp anses alltför knappt tilltaget. I ett

tidigare, i viss mån jämförligt fall har också statskontoret den 28/x 1924 yttrat,

att »i de sällsynta undantagsfall, där, såsom beträffande sökanden, tjänsteårens

antal endast uppgår till eller understiger hälften av det för hel pension

erforderliga, framträder onekligen alltför stark reduceringen av den för tjänsten

i allmänhet gällande pensionen». Bankoutskottet ville visserligen icke

endast av den anledningen, att reduceringen av pensionsbeloppet blivit för

stark med hänsyn till befattningshavarens tjänsteställning, vara med om en

höjning av pensionen, men förordade dock en sådan på grund av, att den

ifrågavarande sökanden, lektor Jungner, därjämte bedrivit en vetenskaplig

verksamhet, som syntes ha givit praktiska resultat av stort värde för det

svenska lantbruket. Adjunkt Idstedt kan visserligen icke åberopa en motsvarande

vetenskaplig forskningsverksamhet såsom skäl till att han först sent

inträdde på lärarebanan; men det huvudsakliga skälet härtill — förutom

knappa ekonomiska omständigheter, som tvungo honom att, ofta under längre

tid, skaffa sig utkomst genom predikokonditioner och privatundervisning

var dock även av vetenskaplig art, nämligen den högt kvalificerade teoretiska

utbildning för lärarekallet, som han genom olika universitetsexamina förskaffacle

sig. Eörutom fem godkända tentamina för den äldre teologie kandidatexamen,

vilken han på grund av examensväsendets omläggning icke kom

att fullfölja, har han avlagt praktisk och teoretisk teologisk examen, filosofie

kandidatexamen (med senare komplettering i historia) samt teologie licentiatexamen.

De rikare kunskaper, han härigenom till. undervisningens fromma

tillägnat sig, har han ytterligare utökat genom talrika utländska studieresor.

På grund av sina högre teoretiska kvalifikationer har Idstedt också i mycket

stor utsträckning haft sin undervisning förlagd till det mera ansvarsfulla och

krävande gymnasialstadiet.

Då sålunda den förkortning av tjänstgöringstiden, som föranlett den starka

nedsättningen av pensionsbeloppet för Idstedt, orsakats dels av knappa ekonomiska

omständigheter, dels av en omläggning i examensväsendet, som måste

verkat fördröjande på studierna, dels och framför allt av hans strävan att genom

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

BanJcoutskottets utlåtande Nr SO.

högre utbildning göra sin undervisning mera givande och värdefull, så finna

vi det billigt, att Idstedt beviljas en sådan höjning av sin pension, att den bättre

än den nuvarande svarar mot hans arbetsprestanda och förmår bereda honom en

sorgfri ålderdom.»

I motionen lämnade sakuppgifter hava styrkts genom till utskottet ingivna

handlingar. Av nämnda handlingar framgår vidare, bland annat, att Idstedt

är född den 6 mars 1862.

Utskottet. Utskottet har ansett sig icke kunna tillstyrka, att Idstedt skulle utöver honom

författningsenligt tillkommande pension beviljas särskild tilläggspension.

Riksdagen har visserligen i åtskilliga fall medgivit sådan tilläggspension

såväl åt lärare som åt andra befattningshavare i statens tjänst. En dylik förmån

har emellertid regelmässigt grundats på en före tillträdet till statstjänst

utförd verksamhet av den art, att den kunnat i någon mån jämställas med

statstjänsten. Att, såsom ett bifall till motionerna skulle innebära, medgiva

tilläggspension grundad på tillgodoräknande i viss utsträckning av tid, som

före tillträdet till statstjänsten använts till egen utbildning för befattningen,

finner utskottet innebära betänkligheter, även om — såsom här synes vara

fallet — utbildningen varit av beskaffenhet att tillföra befattningshavaren

större kunskaper och erfarenhet än som vanligen kräves för vederbörande befattning.

Utskottet har alltså funnit sig böra avstyrka bifall till motionerna

och hemställer,

att förevarande motioner I: 35 och II: 185 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

VI. Ang. jordbruksdepartementet.

89.-o.

Ang. I en till riksdagen avlåten, den 24 februari 1928 dagtecknad proposition nr

arbeterskan ^ ^ar Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av

vid trädgårds- statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag, i punkten 1 föreAlnarp

Fred- slagit riksdagen medgiva, att arbeterskan vid trädgårdsskolan vid Alnarp

rika Kristina Fr edrik a Kristina Magnusson må från och med månaden näst efter den, varMagnusson.

un(Jer hon entledigas från sin anställning därstädes, under sin återstående livstid

från allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension av 384 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, bland annat, att Magnusson, som är

född den 5 februari 1874, under tiden den 1 april 1894—juni 1906 och därefter

alltsedan den 1 april 1913 med obetydliga avbrott haft anställning vid

Alnarps trädgårdsskola, varav i över 10 år såsom städerska. Hennes avlöningsförmåner

hava utgjort, förutom fri bostad om ett rum och kök, för år

1922 omkring 1,000 kronor samt för ett vart av därpå följande fem åren i medeltal

600 kronor. Inkomstminskningen har orsakats dels av lägre dagsverkspriser

och dels av att Magnussons arbetsförmåga på grund av sjukdom varit

så nedsatt, att hon tidvis icke kunnat utföra något arbete.

s. 113 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

113

I ärendet företett läkarbetyg utvisar, att Magnusson på grund av mångårig

astma och åderförkalkning in. in. måste anses för framtiden fullständigt oförmögen

att genom arbete försörja sig själv.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Utskottet, som tillstyrker att pension beredes arbeterskan Magnusson, har

beträffande beloppet av denna förmån icke funnit anledning till erinran mot

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottet får alltså hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må av riksdagen

bifallas.

90 :o.

Under punkten 2 av förevarande proposition nr 109 har Kungl. Maj:t före- eJ^gn åt

slagit riksdagen medgiva, att förutvarande extra assistenten vid centralanstal- förutvarande

tens för försöksväsendet på jordbruksområdet avdelning för lantbrukskemi''

Lars Hugo Larsson må, räknat från och med den 1 juli 1927, under sin åter- tmlanstalten

stående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1,716 får försöks
väsendet

pa

kronor. jordbruks
området

L.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Larsson, som är född den 29 maj H'' Lars°on1882,

efter avlagd studentexamen samt studier vid Uppsala universitet och

Stockholms högskola från och med den 1 juli 1911 intill den 1 juli 1927 tjänstgjort

såsom extra assistent vid nämnda anstalts lantbrukskemiska avdelning.

På grund av försvagad hälsa har han från och med sistnämnda dag måst lämna

sin befattning.

Såsom framgår av i ärendet företedda läkarintyg är Larssons hälsa undergrävd.

Enligt det senast i ärendet avgivna intyget lider han av kronisk tarmkatarr

med betydlig kraftnedsättning, vilken sjukdom med all sannolikhet kommer

att i hög grad nedsätta hans arbetsförmåga för framtiden. Av Larsson

har gjorts gällande, att hans sjukdomstillstånd till stor del förorsakats av de

dåliga hygieniska förhållandena i kemiska avdelningens dåvarande arbetslokaler.

Av särskilda läkare har jämväl uttalats den uppfattningen, att arbetslokalernas

beskaffenhet väsentligt bidragit att undergräva hans hälsa.

Larsson saknar egna medel för sitt uppehälle samt åtnjuter icke underhåll

av annan.

Vid tiden för assistentförordnandets upphörande uppbar Larsson en årsavlöning

av 4,320 kronor.

Med avseende å vidare utredning i ärendet får utskottet hänvisa till vad propositionen

innehåller.

Utskottet har ansett sig böra tillstyrka, att pension beredes Larsson. I fråga Utskottet.

om storleken av denna förmån har utskottet — som vill erinra att 1927 års

riksdag under liknande omständigheter beviljat pension till belopp av 1,716

kronor åt extra assistenten vid centralanstalten för försöksväsendet på jord
Bihang

till riksdagens protokoll 1928. 8 samt. 15 häft. (Nr SO.)

S

s. 114 Kontrollera mot PDF

Ang.

tilläggspension

åt j. d.

läraren vid

veterinärhögekolan

A. It.

Palman.

Utskottet.

Ang.

pension åt

amanuensen

hos lantmäterislyrelsen,

f. d. överstel

öjtnanten G.

Sahlin.

114 Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

bruksområdet K. W. Svensson — icke funnit anledning till erinran mot Ivungl.

Maj:ts förslag.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må vinna

riksdagens bifall.

91 ro.

Uti punkten 3 av samma proposition föreslår Kungl. Maj:t riksdagen medgiva,

att förutvarande läraren vid veterinärhögskolan, förutvarande regementsveterinären

i reserven Axel Robert Palman må, räknat från och med den 1 september

1926, under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig tilläggspension av 120 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat, att Palman från och med

den 1 februari 1923 såsom förutvarande regementsveterinär i reserven äger

uppbära en årlig pension till belopp, som med inberäkning av förhöjning enligt

kungörelsen nr 280/1925 uppgår till 348 kronor. Pålman, som dfen 9 juni 1925

uppnått den ålder av 65 år, då han varit skyldig att avgå från sin lärartjänst

vid veterinärhögskolan, men genom Kungl. Maj:ts beslut den 13 mars 1925

medgivits att däri kvarstå intill den 1 september 1926, åtnjuter enligt den civila

pensionslagen från och med samma dag pension å lärartjänsten med 5,724

kronor för år, dock att han jämlikt bestämmelserna i 16 § av civila pensionslagen

därav må uppbära allenast så mycket, att hans båda pensioner sammanlagt

uppgå till sistnämnda belopp.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Kungl. Maj:ts förslag, som överensstämmer med vad 1926 års pensionsutredning

och statskontoret i avgivna utlåtanden föreslagit, innebär, att Pålman

skulle, i anslutning till vad tidigare i vissa liknande fall medgivits, tillerkännas

en tilläggspension till sådant belopp, att sammanlagda pensionsförmånerna

motsvara hans civila pension med tillägg av */3 av den militära pensionen.

Utskottet, som ansett sig böra tillstyrka bifall till nämnda förslag, hemställer,

att Kungl. Maj ris förevarande framställning må vinna riksdagens

bifall.

92 :o.

Kungl. Maj :t har under punkten 4 föreslagit riksdagen medgiva, att amanuensen

hos lantmäteristyrelsen, f. d. överstelöjtnanten Gustaf Sahlin må, utöver

honom på grund av hans förutvarande militära anställning tillkommande pensionsförmåner,

från och med den 1 januari 1928 åtnjuta en årlig pension från

allmänna indragningsstaten till belopp av 1,116 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, bland annat, följande.

Sahlin är född den 17 maj 1855 och alltså omkring 73 år gammal. Han

erhöll den 14 maj 1910 avsked från beställning såsom major vid Gotlands in
-

s. 115 Kontrollera mot PDF

Bnnkoutsiot tets utlåtande Nr 30.

115

fanteriregemente i rån och med den 18 samma månad samt utnämndes till

överstelöjtnant i armén den 26 september ''11118. I nder år 1922 har Sahlin avgått

ur armén. Från arméns pensionskassa äger Sahlin såsom militär uppbära

pension till ett sammanlagt belopp utom dyrtidstillägg av 4,620 kronor.

Lantmäteristyrelsen, som gjort framställning om pension åt Sahlin i hans

egenskap av tjänsteman hos styrelsen, har i ärendet anfört bland annat följande

:

I likhet med ett stort antal andra officerare hade Sahlin vid sidan om sin

militära tjänst ägnat sig åt lantmäteriet. Efter fullgjord elevtid och avlagd

lantmäteriexamen konstituerades han den 15 maj 1886 till lantmäteriauskultant

(numera extra lantmätare). Den 5 februari 1901 hade Sahlin erhållit styrelsens

tillstånd till s. k. vidsträcktare verksamhet, d. v. s. befogenhet att på

eget ansvar i viss utsträckning handlägga lantmäteriförrättningar. Sahlin hade

efter konstituerandet varit verksam såsom tjänstemedhjälpare, intill dess han

den 18 oktober 1909 inträdde såsom amanuens i lantmäteristyrelsen. Arbetet

inom styrelsen hade ofta på grund av göromålens omfattning måst utsträckas

utöver den bestämda dagliga tjänstgöringstiden, varjämte även söndagar ofta

använts till arbete. Sahlins åligganden i lantmäteristyrelsen hade bestått i

att bereda och föredraga personalärenden av löpande beskaffenhet jämte vissa

ekonomiska ärenden, att upprätta härvid förekommande expeditioner samt att

rörande dessa ämnen föra erforderliga liggare. I stort sett hade han alltså

ombesörjt arbeten, som plägade åligga sekreterare och därmed likställda befattningshavare

inom förvaltningen. Sahlins hela verksamhet hade karakteriserats

av stor plikttrohet och samvetsgrannhet.

Sedan ingången av 1921 hade Sahlin uppburit å stat för extra lantmätare

uppfört arvode å 1,500 kronor samt 2,800 kronor amanuensarvode jämte tillfällig

löneförbättring därå, 700 kronor, eller tillhopa 5,000 kronor, vartill kommit

dyrtidstillägg enligt grunder, som gällt för icke reglerade verk.

Att billighet och rättvisa fordrade, att Sahlin vid sin avgång från lantmäteristaten

bereddes pension, därom torde någon tvekan knappast råda.

Vad anginge beloppet å blivande pension syntes detta, vid det förhållande

att Sahlin ägde tillgodoräkna sig 37 tjänstår, böra beräknas till två tredjedelar

av 5,000 kronor eller 3,340 kronor, vilket belopp emellertid med hänsyn

till bestämmelserna i 16 § 3 :o i civila pensionslagen torde reduceras till

en tredjedel eller 1,120 kronor. Lantmäteristyrelsen ville vidare erinra därom,

att för Sahlin, vilken såsom icke ordinarie tjänsteman i lantmäteristyrelsen

icke erlagt några pensionsavgifter, enligt sedvanlig tillämpning skulle beräknas

en ytterligare nedsättning av pensionen. Med hänsyn till dennas ringa

belopp och Sahlins höga ålder ansåge sig dock styrelsen kunna ifrågasätta, att

på denna grund icke behövde beräknas någon ytterligare avkortning.

Statskontoret har icke haft annat att erinra beträffande styrelsens förslag

än att pensionsbeloppet, som efter matematisk uträkning skulle utgöra 1,111

kronor 11 öre, men av styrelsen avrundats till närmast högre tiotal, syntes

böra bestämmas till närmast högre i fullt krontal med tolv jämnt delbara tal

eller alltså till 1,116 kronor.

I fråga om vidare utredning i ärendet får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet har funnit det vara billigt, att Sahlin efter avgången från sin

amanuensbefattning i lantmäteristyrelsen tillerkännes pension för denna befatt
-

Otbkottet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

116

Barikoutslcottets utlåtande Nr. SO.

Ang.

pension åt

läraren vid

lantmäteriunder

visningen

m. m,

J. L. Näthor

st.

ning. ,Vad angar storleken av pensionen anser utskottet, i överensstämmelse

med vad som hittills i allmänhet plägat tillämpas, en reduktion av eljest ifrågakommande

belopp böra äga rum med anledning av att Sahlin icke i egenskap

av tjänsteman i lantmäteristyrelsen haft att erlägga avgifter för sin pensionering.

Med avseende å denna fråga är emellertid att märka, att Sahlin under

anställningstiden uppburit oreglerad avlöning med därå belöpande, enligt gynnsammare

grunder beräknat dyrtidstillägg, medan å pensionen, om ej annat

föreskrives, kommer att utgå dyrtidstillägg enligt de för nyreglerade pensioner

gällande mindre förmanliga grunderna. Därest Sahlins löneförmåner omräknades

till nyreglerad avlöning och den ifrågavarande pensionen med denna

utgångspunkt beräknades enligt av lantmäteristyrelsen tillämpade grunder —

mot vilka utskottet ej finner anledning till erinran — skulle pensionen komma

att uppgå till i runt tal 1,280 kronor. Da det av Kungl. Maj :t föreslagna beloppet

synes utskottet innefatta en skälig reduktion av nyssnämnda summa,

har utskottet även med den principiella utgångspunkt, från vilket utskottet bedömt

frågan, ansett sig böra tillstyrka bifall till Kungl. Maj :ts förslag.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.

93 :o.

Under punkten 5 av ifrågavarande proposition nr 109 bär Kungl. Maj:t

föreslagit riksdagen medgiva, att läraren vid lantmäteriundervisningen, lantbruksinstitutet

vid Ultuna och skogshögskolan John Louis Nathorst må under

sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

av 4,200 kronor, varav 3,000 kronor för lärarbefattningen vid lantmäteriundervisningen

samt 600 kronor för vardera av lärarbefattningarna vid nämnda

lantbruksinstitut och skogshögskolan, att för varje befattning utgå från och

med månaden näst efter den, varunder avgång från befattningen äger rum.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, bland annat, att Nathorst, som är född

den 26 juni 1860, innehaft befattning under tiden 1882—1889 såsom förste

lärare vid lantbruks- och lantmannaskolor och under tiden 1889—1912 såsom

föreståndare för lantbruksskolor, eller sammanlagt såsom förste lärare 7 år

och såsom föreståndare 23 år. Nathorst tjänstgör sedan 1912 såsom lärare i

jordbrukslära med jordbruksekonomi och jordvärderingslära vid lantmäteriundervisningen,

sedan 1913 såsom lärare i växtodlingslära vid Ultuna lantbruksinstitut

och sedan 1914 såsom lärare i jordbrukslära och jordbruksekonomi

vid skogshögskolan.

Såsom lärare vid lantmäteriundervisningen — å vilken befattning, jämlikt

de av Kungl. Maj:t den 20 juli 1923 fastställda stadgarna för samma undervisning,

förordnande av lantmäteristyrelsen meddelas för ett läsår i sänder ■—

åtnjuter Nathorst avlöning med 4,000 kronor jämte tillfällig löneförbättring

med 800 kronor, samt såsom lärare vid Ultuna lantbruksinstitut 3,000 kronor

s. 117 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

117

och vid skogshögskolan 2,460 kronor, allt för år räknat. Nathorsts sammanlagda

årsinkomst av nämnda tre lärarbefattningar utgör sålunda 10,260 kronor,

varå dyrtidstillägg utgår med för oreglerade verk gällande högsta belopp.

Intill den 1 juli 1926, då skogshögskolan i avlöningshänseende nyreglerades,

har hans avlöning därifrån utgjort 2,350 kronor.

Utskottet tillåter sig att i avseende å vidare utredning i ärendet hänvisa till

propositionen.

Även utskottet finner det vara billigt, att Nathorst tillerkännes pension vid

avgång från sina anställningar i statens tjänst. I fråga om pensionsbeloppet

kan utskottet ansluta sig till vad Kungl. Maj:t föreslagit.

Utskottet får sålunda hemställa,

att Kungl. Maj :ts förevarande framställning må av riksdagen

bifallas.

94 :o.

I punkten 6 föreslår Kungl. Maj :t riksdagen medgiva, att förra vaktmästarbiträdet

å avvittringskontoret i Umeå änkan Anna Sofia Glas, född Danielsson

må, räknat från och med den 1 januari 1927, under sin återstående livstid

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 300 kronor.

Av de till ärendet hörande handlingarna inhämtas bland annat, att änkan

Glas, som är född den 5 september 1864, från år 1910 till tiden för

avvittringsverkets indragning den 30 juni 1924 varit anställd å avvittringskontoret

i Umeå. Hennes man, som varit i tjänst som vaktmästare

hos enskild person, avled för omkring sex år sedan. Någon pension efter

honom utfaller icke till änkan. Den bouppteckning, som upprättades i anledning

av mannens död, utvisade en behållning i boet av omkring 800 kronor.

Änkan Glas’ kroppskrafter äro enligt läkarintyg genom sjukdom betydligt

nedsatta.

Lantmäteristyrelsen har i ärendet anfört bland annat följande.

Vid tidpunkten för avvittringsverkets indragning hade änkan GJas uppnått

en ålder av nära 60 år. Alltsedan nämnda tidpunkt, då hon alltså utan eget

förvållande blivit utan sysselsättning, hade hon haft sin försörjning av arbete

i privat tjänst med städning och dylikt. Hennes kroppskrafter vore dock numera

betydligt nedsatta, och syntes änkan Glas i den mån krafterna minskades

bliva alltmera oförmögen att såsom hittills genom arbete försörja sig.

Det arbete änkan Glas utfört å avvittringskontoret i Umeå hade innefattat,

förutom vanligen förekommande vaktmästargöromål, även städning av lokalen,

som inrymde sju större rum, samt upphuggning och inbärande av all ved

för kontorets uppvärmning. Såsom löneförmåner hade änkan Glas härför åtnjutit

fri bostad om två rum, lyse och ved samt för vart och ett av de tre

sista åren av sin tjänstgöring jämväl en lön av 100 kronor. Med ledning

av socialstyrelsens uppgifter i Hyresräkningen år 1924, del I, torde värdet av

naturaförmånerna kunna beräknas till omkring 550 kronor och således samtliga

löneförmånerna under senare åren till omkring 650 kronor för ar.

Vlslottet.

Ang.

pension åt f.

vaktmästarbiträdet

vid

avvittringskontoret

i

TJmeå änkan

Anna Sofia

Glas.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

Ut slcottel.

Beträffande utredningen i övrigt må hänvisas till propositionen.

Såsom av utredningen framgår har änkan Glas endast omkring 14 år varit

anställd i statens tjänst. Vid sådant förhållande har utskottet funnit det

vara tveksamt, huruvida pension borde beredas henne. Enär emellertid hennes

anställning upphört till följd av avvittringsverkets indragning, har utskottet

icke velat motsätta sig, att pension till det av Kungl. Maj:t föreslagna

beloppet beviljas.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande framställning.

95 :o.

Ang. Uti punkten 7 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att ritbiträdet

ritbiträdet M ^ana Rosman må från och med den 1 januari 1928 under sin återstående livsRosman.

tid från allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av 420

kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Maria Rosman, som i en till lantmäteristyrelsen

år 1928 ingiven skrift gjort framställning om pension, är född

den 11 februari 1860 och alltsedan 1886 intill slutet av 1922 eller under omkring

36 år varit sysselsatt med kartritning för lantmäteriändamål, därav under

åren 1902—1922 för lantmäteristyrelsen. Alltsedan sistnämnda tid har

hon, enligt vad som framgår av läkarintyg, varit oförmögen till arbete. Anledningen

till att hon först nu gör framställning om understöd är, att hon den

10 januari 1928 förlorat sin moder, med vilken hon bott samman. Modern åtnjöt

statspension såsom änka efter läroverkslärare. Behållningen i boet efter

modem kan enligt föreliggande intyg ej beräknas överstiga 5,000 kronor, att

fördelas på fem arvingar.

I övrigt åberopar utskottet den i propositionen lämnade utredningen.

Utskottet hemställer,

att Kungi. Maj:ts förevarande framställning må av riksdagen

bifallas.

Ang.

tilläggspension

åt f.

förste expeditionsvakten
-

96 :o.

Under punkten 8 av förevarande proposition nr 109 har Kungl. Maj:t slutligen

föreslagit riksdagen medgiva, att förre förste expeditionsvakten vid Sveriges

geologiska undersökning Alfred Hjalmar Olssm må, räknat från och

vid^Smriges mec^ den 20 oktober 1927, under sin återstående livstid å allmänna indragningsgeologiska

staten uppbära, förutom honom författningsenligt tillkommande pension, en årUj^eHj>kois-

tilläggspension av 504 kronor.

s. 119 Kontrollera mot PDF

Hankontxkottets utlåtande Nr SO.

119

Av handlingarna i ärendet framgår bland annat följande.

Olsson, som är född den 19 oktober 1860, anställdes, efter att under sommaren

1877 hava tjänstgjort såsom hantlangare vid de geologiska rekognosceringarna,

i oktober 1877 såsom extra vaktmästare vid geologiska undersökningen.

Den 1 januari 1880 befordrades Olsson till ordinarie vaktmästare

därstädes samt den 1 januari 1891 till förste vaktmästare, vilken befattning

vid 1922 års ingång uppfördes såsom förste expeditionsvakt. Han har erhållit

avsked från tjänsten, räknat från och med den 20 oktober 1927. med rätt

till årlig pension till belopp av 1,824 kronor.

Chefen för undersökningen bär i ärendet anfört bland annat följande.

Förutom göromålen såsom vaktmästare och expeditionsvakt hade Olsson under

största delen av sin mer än 50-åriga verksamhet i undersökningens tjänst

haft att ombestyra en mångfald mera kvalificerade göromål. Hans genast

uppmärksammade ovanliga begåvning för naturforskaruppgifter hade föranlett,

att han redan 1879 fick genomgå en instruktionskurs för medverkan i

geologisk kartläggning, och han hade alltsedan år 1881 regelbundet mot reseersättning

och särskilt arvode deltagit under sommarmånaderna i de geologiska

kartarbetena. Sedan flera årtionden tillbaka hade han varit att räkna som en

av de allra skickligaste bland de extra geologer, som haft sådana arbeten på

sin lott. Såsom belysande exempel på den höga vetenskapliga kvaliteten av

Olssons arbeten såsom extra geolog kunde anföras, att en av honom utförd

geologisk karta över de invecklade berggrundsförhållandena på norra delen

av Ornön oförändrad kunnat offentliggöras i en mycket uppmärksammad vetenskaplig

avhandling till internationella geologkongressen i Stockholm år

1910 ävensom att Olsson själv (år 1911) utarbetat och hållit föredrag på ett

så strängt vetenskapligt sällskap som geologiska föreningen i Stockholm över

sina i samband med kartarbeten gjorda synnerligen viktiga vetenskapliga iakttagelser

över de äldsta spåren av människan på Gotland.

Utöver sin lön hade Olsson sedan länge uppburit ett extra arvode, från 1910

å 500 kronor, för vissa andra utom vaktmästarsysslan stående kvalificerade

göromål såsom fotografering för reproduktion av prov och preparat, ordnande

och katalogisering av arkivalier, slamningar av fossil ur jordarter m. m. Olssons

sammanlagda inkomster för de utanför vaktmästarsysslorna fallande göromålen

hade utgjort i genomsnitt 863 kronor för år under senaste femårsperiod.

Statskontoret har i infordrat utlåtande anfört bland annat följande:

Det vore numera mycket vanligt, att vaktpersonalen hos statens verk och

inrättningar användes, förutom i egentliga vaktgöromål, även i allehanda andra

bestyr, som vid vederbörande verk kunde förekomma, såsom skrivning, kollationering

m. m. Detta förhållande, som stode i överensstämmelse med vad

som vid senaste löneregleringar för statens verk förutsattes, kunde givetvis

icke grunda anspråk på någon förhöjning av den pension, som författningsenligt

tillkomme förste expeditionsvakt eller expeditionsvakt. I nu förevarande

fall vore emellertid omständigheterna alldeles säregna. Med hänsyn härtill

funne sig statskontoret, som ansåge omständigheterna i detta fall vara sådana,

att all risk för skapande av ett betänkligt prejudikat vore utesluten, kunna

tillstyrka utverkande åt sökanden av en tilläggspension, vars belopp dock syntes

böra begränsas till omkring 500 kronor eller närmast högre i fullt krontal

med tolv jämnt delbara belopp och alltså bestämmas till 504 kronor.

Heträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

Utskottet, som funnit en tilläggspension i förevarande fall vara väl motiverad,

finner ej anledning till erinran mot vad Kungl. Maj:t i sådant hänseende

föreslagit. I likhet med statskontoret anser sig utskottet böra framhålla,

att förhållandena i detta fall synas vara av den säregna art, att ett

beslut i enlighet med Kungl. Maj :ts förslag ej lärer kunna medföra några icke

önskvärda konsekvenser.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts ifrågavarande framställning.

97 :o.

pension''åt ^ Ukalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren under nr

f. d. lant- 161 av herr Rooth jämte två andra ledamöter av kammaren samt inom andra

föreståndaren ^ammarerl under nr 280 av herr Olsson i Blädinge jämte sex av kammarens

S. A. Muller. Övriga ledamöter, har hemställts, »att riksdagen ville bevilja förutvarande

kulturingenjören hos Svenska Mosskulturföreningen och föreståndaren för lantbruksskolan

å Stensjöholm Sven Alex. Muller, nu bosatt å Ekkullen i Älvsborgs

län, en årlig pension av 3,000 kronor».

Till stöd för yrkandet har i motionerna anförts bland annat följande:

»Direktör Sven Alex. Muller, numera bosatt i Ekkullen i Berghems församling

av Alvsborgs län, innehade, efter att år 1876 hava utexaminerats från

Ultuna, under 10 ar anställning som förste kulturingenjör hos den då nybildade

svenska Mosskulturföreningen. Den verksamhet, han i denna egenskap utövade,

blev i liera avseenden banbrytande; vi nämna införandet i lanthushållningen

av sadana betydelsefulla nyheter som torvströfabrikationen, anläggningen

av permanenta betesvallar, odlandet av Alsike-klöver på vitmosse o. s. v.

Under ^ åren 1901 1917 verkade Muller som lärare och föreståndare för av

stat och hushållningssällskap understödd lantbruksskola, förlagd å den Muller

tillhönga egendomen Stensjöholm i Kronobergs län. Det är sålunda inalles

27 ars olientlig verksamhet, som Muller nedlagt i jordbrukets och lantbruksundervisningens

tjänst.^ Att denna hans verksamhet blivit uppskattad och

° l nn erkänd framgår bl. a. därav, att han invalts i Lantbruksakademien

och tilldelats Kronobergs läns hushållningssällskaps guldmedalj,

i iv W” e/^er en vitsordad tjänstgöring som kulturingenjör och

lantbruksskoleföreståndare drog sig tillbaka från sin offentliga verksamhet,

var pensionsfrågan för lantbrukslärarna ännu icke ordnad. Det skedde några

arLSr.nare'' -^-uller åtnjuter sålunda på ålderdomen ingen som helst pension

och hans ekonomiska ställning är numera sådan, att han vid fyllda 70 år är

för sin och de sinas bärgning beroende av vad han genom eget arbete kan

utvinna a en till 26,000 kronor taxerad jordbruksfastighet, å vilken han till

yt ermera visso har mteckningsskulder till mer än halva taxeringsvärdet.»

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionerna.

Av vid motionerna fogade bilagor framgår, att Muller är född den 12 september

1857 samt att hans anställning hos mosskulturföreningen innehafts

under tiden den 1 april 1890—den 1 april 1900.

s. 121 Kontrollera mot PDF

Banlcoutskotlets utlåtande Nr SO.

121

Av den lämnade redogörelsen framgår, att Muller icke varit i statens tjänst

anställd. Vid sådant förhållande och då enligt utskottets mening icke anförts

några särskilda omständigheter av beskaffenhet att i detta fall böra föranleda

till beviljande av statspension, har utskottet funnit sig böra avstyrka bifall till

motionärernas förslag.

Utskottet hemställer sålunda,

att förevarande motioner I: 161 och II: 280 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

98:o.

I en inom andra kammaren av herr Paulsen väckt motion nr 116 har hemställts,

»att riksdagen måtte bevilja arbetaren Per Lursson, Lomma, från den

1/1 1928 så länge han lever ett årligt understöd till belopp, som må befinnas

skäligt».

I fråga om vad motionären anfört till stöd för sitt förslag far utskottet hänvisa

till motionen.

Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat, att Larsson, som är född

den 4 augusti 1870, efter att från hösten 1908 till våren 1914 varje år under

fem vintermånader haft tillfälligt arbete vid. Alnarps egendom, under tiden den

2 maj 1914 intill utgången av 1927 med duglighet, flit och plikttrohet tjänstgjort

såsom parkarbetare i Alnarp, från den 2 maj 1914—31 oktober 1917 mot

daglön och från sistnämnda dag med månadsavlöning. Ifrågavarande anställning

har Larsson med utgången av år 1927 nödgats lämna pa grund av sjukdom.

Enligt ett i ärendet ingivet läkarbetyg lider Larsson av svårartad hjärtsjukdom,

som säkerligen för all framtid kommer att göra honom oförmögen till

arbete.

Enligt vad utskottet inhämtat har Larsson under de senaste fem budgetåren

i sin anställning uppburit avlöning, frånsett dyrtidstillägg, med i medeltal

omkring 1,100 kronor för år räknat.

över ifrågavarande motion har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat utlåtande

av statskontoret, som hört lantbruksstyrelsen.

Lantbruksstyrelsen har anfört, att styrelsen med hänsyn såväl till Larssons

ålder och sjukdom som till hans väl vitsordade tjänstgöring vid Alnarps trädgårdar

funne billigt, att ett årligt understöd av allmänna medel med skäligt

belopp bereddes Larsson.

Statskontoret har för sin del framhållit, att det visserligen syntes i någon

mån tveksamt, huruvida tillräckliga skäl i detta fall förelåge för beviljande

av pension av statsmedel, men att med hänsyn därtill, att Larsson pa grund av

sjukdom nödgats att redan nu vid jämförelsevis låg levnadsålder och efter endast

sammanlagt något mer än 16 års arbete i statsanställning lämna denna

sin anställning, vissa billighetsskäl kunde anses föreligga för beviljande av

Utskottet

Ang.

pension åt

f. arbetaren

P. iMrseon.

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Utskottet.

Ang.

tilläggspension

åt

kaptenen i

Skaraborgs

regementes

reserv, förste

torvingenjören

E. J. Wallgren.

ett mindre årligt understöd, förslagsvis 600 kronor att från allmänna indragningsstaten

till Larsson utgå från och med den 1 januari 1928 under hans

återstående livstid.

Med hänsyn till vad i ärendet blivit upplyst har utskottet ansett sig böra

tillstyrka, att en mindre pension beviljas Larsson under hans återstående livstid.

Mot vad statskontoret i detta avseende föreslagit har utskottet intet att

erinra.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 116, må

medgiva, att förre arbetaren vid Alnarps egendom och Alnarps

trädgårdar Per Larsson må från och med den 1 januari 1928

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension av 600 kronor.

VII. Ang. handelsdepartementet.

99 :o.

I en till riksdagen avlåten, den 13 januari 1928 dagtecknad proposition nr 10

har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för samma dag, i punkten 1 föreslagit riksdagen

medgiva, att kaptenen i Skaraborgs regementes reserv, förste torvingenjören

Ernst Jacob Wallgren må utan rubbning av den pension med tillhörande

förhöjningar, som han åtnjuter såsom förutvarande innehavare av militär beställning,

från och med dagen näst efter den, då han lämnar befattningen såsom

förste torvingenjör, dock tidigast från och med den 1 maj 1929, under sin

återstående livstid åtnjuta pension från allmänna indragningsstaten till belopp

av 2,508 kronor årligen.

Till stöd för framställning om pension åt Wallgren i hans egenskap av förste

torvingenjör har kommerskollegium anfört i huvudsak följande:

Wallgren vore född den 11 april 1864. På sin militära bana hade han inträtt

år 1881 och åtnjöte han sedan år 1914 kaptens pension, vilken till en

början utgick med 2,720 kronor årligen men numera, jämlikt kungörelsen den

18 juni 1925 med bestämmelser om ny pension för vissa pensionerade f. d. befattningshavare

i statens tjänst m. fl. pensionärer (nr 280), utgjorde 3,852

kronor årligen.

Som torvtjänsteman hade Wallgren varit anställd i statens tjänst nästan

utan avbrott alltsedan den 1 september 1901, då han tillträdde befattning som

torvingenjör. Denna befattning hade han innehaft till och med den 19 december

1904. Under tiden från och med den 1 februari 1905 till och med år 1906

hade ^han tjänstgjort som lantbruksstyrelsens torvtekniska biträde och från och

med år 1907 innehade han befattningen som förste torvingenjör. Hans i denna

egenskap utgående avlöningsförmåner uppginge sammanlagt till 8,400 kronor,

därav 6,000 kronor i arvode, 1,000 kronor i tillfällig löneförbättring, 400 kronor

i ortstillägg och 1,000 kronor i ålderstillägg. Hade torvtjänstemännen va
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Iiankoutskottets utlåtande Nr SO. 124

rit uppförda å ordinarie stat, torde förste torvingenjörstjansten skäligen hava

bort placeras i nuvarande 24 :e lönegraden, vars pensionsunderlag utgjorde 5,076

kronor. I anslutning till vad som gällde beträffande vissa andra tjänstemän

torde, om torvstaten blivit uppförd å ordinarie stat, sannolikt därvid en ålder

av 65 år och 25 års tjänstetid hava föreskrivits som villkor för att hel pension

finge utgå till statens torvtjänstemän. Wallgren hade under mera än 25 år

varit anställd som sådan tjänsteman. Det aldrig slappnande intresse samt

osedvanligt plikttrogna nit, varmed han skött sina förenämnda civila befattningar,

gjorde honom enligt kollegii mening i hög grad förtjänt av att åt honom

bereddes pension i hans egenskap av förste torvingenjör.

Kollegium föreställde sig, att med hänsyn till den till Wallgren nu utgående

militärpensionen förberörda belopp 5,076 kronor ansages ej oavkortat böra tillkomma

honom som civilpension. En skälig ersättning i pensionsväg för det

arbete, Wallgren nedlagt under sin civila tjänstemannabana, syntes kollegium

vara den, som framkomme, om från nämnda belopp 5,076 kronor droges två

tredjedelar av hans sammanlagda militärpension eller 2,568 kronor, varigenom

civilpensionen skulle uppgå till 2,508 kronor.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet, som tillstyrker att särskild pension beviljas Wallgren för hans

tjänstgöring såsom förste torvingenjör, har intet att erinra mot att denna pension

tillmätes med utgångspunkt från ett beräknat pensionsunderlag av 5,076

kronor, motsvarande hel pension för ordinarie tjänsteman i 24:e lönegraden.

Emellertid torde det böra beaktas, att Wallgren i egenskap av civil befattningshavare

icke haft att erlägga några pensionsavgifter. Med anledning härav

torde, i anslutning till hittills tillämpad praxis, viss reduktion av pensionsbeloppet

böra äga rum. Utskottet har funnit sig böra tillstyrka, att tilläggspensionen

bestämmes till ett belopp av 1,944 kronor, varigenom sammanlagda

pensionsförmånen skulle komma att utgöra omkring 5.800 kronor.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning, må medgiva, att kaptenen i Skaraborgs regementes

reserv, förste torvingenjören Ernst Jacob Wallgren må

utan rubbning av den pension med tillhörande förhöjningar,

som han åtnjuter såsom förutvarande innehavare av militär beställning,

från och med dagen näst efter den, då han lämnar befattningen

såsom förste torvingenjör, dock tidigast från och

med den 1 maj 1929, under sin återstående livstid åtnjuta pension

från allmänna indragningsstaten till belopp av 1,944 kronor

årligen.

100 :o.

Under punkten 2 av förevarande proposition nr 10 har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen medgiva, att e. o. kanslibiträdet hos kommerskollegium fröken

Gurli Hegardt må från och med månaden näst efter den, då hon lämnar

sin anställning hos nämnda ämbetsverk, a allmänna indragningsstaten under

sin återstående livstid uppbära en årlig pension av 1,008 kronor.

ZJiskottet.

Ang.

''pension åt

e. o. kansli - biträdet hos

kommerskollegium

G.

Hegardt.

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Banlcoutskottets utlåtande Nr SO.

Av vad föredragande departementschefen anfört framgår, bland annat, att

fröken Hegardt, som är född den 31 januari 1861, den 1 september 1907 antagits

till e. o. biträde å kommerskollegii fartygsregistreringsavdelning och under

tiden 1 januari 1908—31 december 1921 varit anställd såsom e. o. biträde

hos kollegium. Under tiden 1 januari 1922—30 juni 1925 har hon tjänstgjort

såsom e. o. kontorsbiträde och alltsedan den 1 juli 1925 såsom e. o. kanslibiträde.

Hennes lön utgör för närvarande 2,676 kronor, oberäknat dyrtidstilllägg.

Kollegium bär vitsordat, att hon städse med utmärkt flit, utmärkt ordentlighet

och mycket god omdömesförmåga fullgjort de henne åliggande arbetsuppgifter.

På grund av sin levnadsålder vid inträdet i statens tjänst hade

hon icke anmält sig till erhållande av ordinarie befattning, ehuru hennes tjänstgöring

varit fullt likvärdig med ordinarie befattningshavares.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag,

hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.

101 ro.

Ang. I en till riksdagen avlåten, den 9 mars 1928 dagtecknad proposition nr 160

"stöd har Kungl- Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av stats
*manshus-

rådsprotokollet över handelsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen medombudsmän-

giva,

M.nDxjntsius. dds att ombudsmannen vid sjömanshuset i Piteå Karl Axel Magnus Dynesius

må från och med månaden näst efter den, under vilken avgång från befattningen

äger rum, å allmänna indragningsstaten under sin återstående livstid

åtnjuta årligt understöd med fyrahundrasjuttiofem kronor,

''dels ock att å ifrågavarande understöd må utgå dyrtidstillägg enligt de

grunder, som äro eller kunna varda fastställda för f. d. befattningshavare i

statens tjänst, med iakttagande likväl, att, därest till Dynesius årligt understöd

utbetalas jämväl från vederbörande sjömanshuskassa, dyrtidstillägget

skall beräknas å det sammanlagda understödsbeloppet men av statsmedel bestridas

allenast med vad som av det sålunda beräknade dyrtidstillägget belöper

på den från allmänna indragningsstaten utgående delen av understödsbeloppet.

Till åberopade statsrådsprotokollet har föredragande departementschefen anfört,

att han vid anmälan inför Kungl. Maj:t den 4 januari 1928 av, bland annat,

frågan om anslag å riksstaten för budgetåret 1928—1929 till ersättning

åt sjömanshusen erinrat, att kommerskollegium, som i skrivelse den 23 september

1927 föreslagit indragning från och med den 1 januari 1929 av inalles

13 sjömanshus, däribland sjömanshuset i Piteå, hemställt, att i samband med

s. 125 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

125

sistnämnda sjömanshus indragning visst årligt understöd av statsmedel måtte

utverkas åt ombudsmannen vid samma sjömanshus.

Jämte anmälan att ovanberörda av kollegium framställda förslag om indragning

av visst antal sjömanshus för närvarande är föremål för närmare utredning,

har departementschefen — då, oavsett resultatet av samma utredning,

den nuvarande ombudsmannen vid sjömanshuset i Piteå med hänsyn till såväl

levnads- som tjänstår syntes få anses uppfylla villkoren för erhållande vid avgången

från sin tjänst av understöd av statsmedel till sin försörjning på ålderdomen

— nu upptagit ifrågavarande understödsfråga till behandling.

Ombudsmannen vid sjömanshuset i Piteå Karl Axel Magnus Dynesius, som

är född den 4 januari 1862, utnämndes till innehavande befattning den 15 november

1906 efter att dessförinnan hava på förordnande uppehållit densamma

under tillhopa 4 år 10 månader. Hans sammanlagda tjänstetid såsom sjömanshusombudsman

uppgick alltså vid tiden för avlåtandet av kollegii berörda

skrivelse till över 25 år. Såsom ombudsman uppbär Dynesius, förutom dyrtidstillägg,

en avlöning av 1,250 kronor, därav 1,050 kronor i grundlön och

200 kronor i ålderstillägg, varjämte han äger åtnjuta de vid sjömanshuset inflytande

sportlerna, vilka, enligt vad kommerskollegium meddelat, uppgått

till i medeltal omkring 200 kronor för år. Ordföranden i direktionen för sjömanshuset

i Piteå och borgmästaren i samma stad framhålla, att Dynesius,

därest han måste lämna sin befattning utan pension, skulle komma i ekonomiskt

betryck.

I sin förenämnda skrivelse anför kommerskollegium beträffande frågan om

understödsbeloppets storlek följande:

»Då Dynesius bestritt tjänst vid sjömanshuset under över 25 år och sålunda

under en tid, som beträffande sådan tjänst vid ordnad pensionering bort berättiga

honom till full pension, synes pensionen till honom böra beräknas sålunda:

2IS (1,050 + 200 + 200) ==i avrundat tal 950 kronor. Denna pension,

varav ena hälften torde böra i form av årligt understöd bestridas från allmänna

indragningsstaten och den andra hälften av sjömanshuskassa, torde

lämpligen böra, i den mån den sålunda skall utgå av sjömanshuskassa, utbetalas

av sjömanshuset i Luleå, med vars distrikt Piteå sjömanshusdistrikt i

huvudsak sammanslagits. Å hela pensionsbeloppet bör enligt sedvanliga grunder

få utgå dyrtidstillägg.»

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet har icke funnit anledning till annan invändning mot Kungl. Maj :ts

förslag än att det ifrågasatta understödet av praktiska skäl synts böra jämkas

till närmaste i fullt krontal med 12 jämnt delbara belopp och alltså bestämmas

till 480 kronor.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

proposition, må medgiva,

a) att ombudsmannen vid sjömanshuset i Piteå Karl Axel

Magnus Dynesius må från och med månaden näst efter den,

Utskottet.

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Bankoutskottets utlåtande Nr 80.

under vilken avgång från befattningen äger rum, å allmänna

indragningsstaten under sin återstående livstid åtnjuta årligt

understöd med 480 kronor; samt

b) att å ifrågavarande understöd må utgå dyrtidstillägg enligt

de grunder, som äro eller kunna varda fastställda för f. d.

befattningshavare i statens tjänst, med iakttagande likväl, att,

därest till Dynesius årligt understöd utbetalas jämväl från vederbörande

sjömanshuskassa, dyrtidstillägget skall beräknas

å det sammanlagda understödsbeloppet men av statsmedel bestridas

allenast med vad som av det sålunda beräknade dyrtidstillägget

belöper på den från allmänna indragningsstaten

utgående delen av understödsbeloppet.

Stockholm den 16 april 1928.

På bankoutskottets vägnar:

C. E. SVENSSON.

Vid förestående ärendens slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar C. E. Svensson, Sandler, Pettersson i Olovstorp,

Lindgren, Johansson i Friggeråker, Dalberg, Andersson i Hedsta och P. A.

Larsson; dock att i behandlingen av punkterna 9 och 10 herr Gustafsson i Stensholm

deltagit i stället för herr Andersson i Hedsta; samt

från andra kammaren: herrar Borggren, Winkler, Bäcklund, Lovén, Olsson i

Berg, Wikström, Kloo och Heiding.

Reservationer;

vid punkten 7 (angående pension åt f. sergeanten G. F. Lundqvist):

av herr Bäcklund, som hemställt,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 353,

må medgiva, att f. d. sergeanten i Jönköpings regemente Gunnar

Ferdinand Lundqvist må, utöver honom författningsenligt

tillkommande livränta, från och med den 1 januari 1928 under

sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära

ett årligt understöd av 300 kronor;

s. 127 Kontrollera mot PDF

Bankoutslcottets utlåtande Nr. SO. 127

vid punkten 27 (angående pension åt f. fästningsbyggnadsarbetaren H. J.

Skog):

av herr Backlund, som hemställt,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning;
vid

punkten 49 (angående pension åt f. fortifikationsarbetaren J. A. Pettersson)

:

av herr Bäcklund, som hemställt,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 1, må

medgiva, att förre fortifikationsarbetaren Johan August Pettersson

må från och med den 1 januari 1928 under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension av 660 kronor;

vid punkten 51 (angående pension åt arbetaren A. Nilsson):

av herr Bäcklund, som yrkat,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 107,

må medgiva, att arbetaren Axel Nilsson må från och med den

1 januari 1928 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 504 kronor;

vid punkten 52 (angående pension åt f. skrivbiträdet K. R. Andersson):

av herr Bäcklund, som yrkat,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 108,

må medgiva, att förra skrivbiträdet Karl Rudolf Andersson

må från och med den 1 januari 1928 under sin återstående livstid

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av

444 kronor; samt

vid punkten 55 (angående förhöjning av pensionen åt f. städaren A. Andersson)

:

av herr Bäcklund, som hemställt,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 277,

må medgiva, att förre städaren vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori

Axel Andersson må — utöver honom av 1927 års riksdag

beviljad pension av 852 kronor — från och med den 1 januari

1928 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig tilläggspension av 144 kronor.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1928:352 Skrivelse till Konungen, angående vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragning sstaterna. s. 1 i texten