Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av vissa framställningar rörande pensioner eller understöd åt efterlevande till vissa i statens tjänst anställda personer. Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till utskottet hänvisade framställningar rörande pensioner eller understöd åt efterlevande till vissa i statens tjänst anställda personer. I. Efterlevande till befattningshavare inom försvarsväsendet och allmänna civilförvaltningen. 1 :o.

78 sidor, varav 70 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 70 av 78 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1928:32, Utlåtande, i anledning av vissa framställningar rörande pensioner eller understöd åt efterlevande till vissa i statens tjänst anställda personer. Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till utskottet hänvisade framställningar rörande pensioner eller understöd åt efterlevande till vissa i statens tjänst anställda personer. I. Efterlevande till befattningshavare inom försvarsväsendet och allmänna civilförvaltningen. 1 :o.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

It ankout s kottet s utlåtande Nr 32.

1

Nr

32.

Ankom till riksdagens kansli den 16 april 1928 kl. 5 e. m

Utlåtande, i anledning av vissa framställningar rörande pensioner

eller understöd åt efterlevande till vissa i statens tjänst

anställda personer.

Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till utskottet

hänvisade framställningar rörande pensioner eller understöd åt efterlevande

till vissa i statens tjänst anställda personer.

I. Efterlevande till befattningshavare inom försvarsväsendet

och allmänna civilförvaltningen.

1 :o.

I en till riksdagen avlåten, den 13 januari 1928 dagtecknad proposition nr 16 Ang.

har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av stats- aJ^aå^vfer0''

rådsprotokollet över justitiedepartementsärenden för samma dag, föreslagit vaMonstariksdagen

medgiva, att extra ordinarie vaktkonstapeln Carl Fredrik Anderssons

änka Emma Kristina Andersson, född Andersson, samt vaktkonstapeln och vaktkonPer

Gerhard Nilssons änka Sofia Nilsson, född Granqvist, må, så länge de

förbliva änkor, å allmänna indragningsstaten uppbära, änkan Andersson från änkor.

och med den 1 januari 1928 ett årligt understöd av 384 kronor och änkan Nilsson

från och med den 1 juli 1927 ett årligt understöd av likaledes 384 kronor.

Av statsrådsprotokollet inhämtas bland annat följande:

Emma Kristina Anderssons man extra ordinarie vaktkonstapeln vid centralfängelset

i Norrköping Carl Fredrik Andersson, som var född den 30 oktober

1863, antogs i fångvårdens tjänst den 12 april 1889 samt förordnades den 8

mars 1892 att vara vaktkonstapel vid dåvarande centralfängelset, sedermera

tvångsarbetsanstalten i Norrköping med avlöning lika med ordinarie vaktkonstapel

från förslagsanslaget till fångars vård och underhåll. Han kvarstod i

tjänsten till sin död den 29 december 1911. Då Andersson icke innehade ordinarie

anställning och följaktligen ej kunde bliva delägare i civilstatens änkeoch

pupillkassa, erhöll hans änka icke någon pension från nämnda kassa. Enligt

den efter Andersson upprättade bouppteckningen förefanns i boet en brist

av omkring 1,300 kronor. Änkan Andersson är född den 29 december 1860.

I äktenskapet hava makarna Andersson två söner och en dotter. Den ena av

sönerna är kontorist och den andra agent, men båda sakna enligt uppgift möjlighet

att försörja modern. Äldste sonen, som förut givit modern understöd,

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 8 saml. 17 käft. (.Nr 32.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

förklarar att, sedan han under år 1926 ingått äktenskap, det icke är honom

möjligt att ens i ringa mån bidraga till moderns uppehälle. Enligt vad fattigvårdsdirektören

i Norrköping meddelat, är änkan Andersson medellös. Hon

åtnjuter ej understöd enligt lagen om allmän pensionsförsäkring. Enligt läkarintyg

ar hon på, grund av kronisk ledgångsreumatism och åderförkalkning

med hjärtmuskelinflammation nu och för framtiden oförmögen till allt arbete.

Hon har dessutom under år 1927 drabbats av ögonsjukdom, förorsakad av

hjärnblödning.

Änkan Andersson har tidigare vid fyra olika tillfällen, första gången i början

av år 1925, hos Kungl. Maj:t anhållit om årligt understöd. De två första

ansökningarna blevo av Kungl. Maj :t avslagna under det att de två senare på

det sätt biföllos, att Kungl. Maj.-t genom beslut den 23 december 1926 och den

3 juni 1927 tillerkände änkan Andersson tillfälliga understöd från andra huvudtitelns

reservationsanslag till extra utgifter, vardera gången med ett belopp

av 250 kronor. Beträffande det senast beviljade understödsbeloppet föreskrev

Kungl. Maj:t, att detsamma finge utbetalas först efter ingången av budgetåret

1927/28.

Sofia Nilssons man vaktkonstapeln vid centralfängelset å Långholmen Per

Gerhard Nilsson var född den 24 september 1858 och anställdes den 10 januari

1878 i fångvårdens tjänst. Han konstituerades den 8 november 1878 till ordinarie

vaktkonstapel samt avgick den 1 oktober 1923 ur tjänsten med pension.

Nilsson, som ej var delägare i civilstatens änke- och pupillkassa, avled barnlös

den 8 juni 1927. Änkan Nilsson är född den 17 mars 1854. Enligt företett

läkarbetyg lider hon av åderförkalkning, till följd varav hennes arbetsförmåga

är i mycket hög grad nedsatt. Behållningen i boet, vilken på grund av

testamente helt och hållet tillfallit änkan, uppgick enligt bouppteckningen efter

mannen Nilsson till 2,511 kronor 15 öre, därav 2,331 kronor 15 öre i kapitaltillgångar.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till åberopade statsrådsprotokollet.

Viskottet. .Vad först beträffar förslaget om beviljandet av ett årligt understöd från

allmänna indragningsstaten åt änkan Andersson, har utskottet vid granskning

av detta förslag funnit sig böra fästa särskilt avseende vid det förhållandet,

att hennes man avlidit redan år 1911. Icke mindre än omkring 16 år hava

sålunda förflutit från tidpunkten för mannens död. Med hänsyn härtill och

då, såsom framgår av efterföljande punkter i detta utlåtande, ett icke obetydligt

antal av de till innevarande års riksdag inkomna framställningarna

om familjepensioner avse änkor efter befattningshavare, som avlidit för jämförelsevis

lång tid sedan, har utskottet ansett sig böra upptaga till prövning

spörsmålet om de rimliga gränser, som böra uppdragas för familjepensionering

av här ifrågavarande slag. Sagda spörsmål har, utskottet veterligt, icke varit

föremål för närmare prövning från riksdagens sida. Visserligen har riksdagen

tidigare beviljat pensioner åt änkor, vilkas män avlidit för ganska lång tid

sedan, men då det endast gällt några enstaka fall, kunna dessa icke anses

vara prejudicerande för en mera omfattande pensionering av efterlevande till

befattningshavare, vilka avlidit redan för lång tid sedan.

Grunden för beviljande av änkepension är mannens statstjänst. Ju längre

tid som förflutit, sedan mannen avlidit, desto mera har det samband mellan

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

3

mannens statstjänst och änkans levnadsförhållanden, som är förutsättning för

änkepensionen, upphört att existera. Det synes sålunda ur principiell synpunkt

kunna sättas i fråga, om änkepension bör beviljas, där en avsevärd tid förflutit

efter mannens död.

Till dessa mera principiella betänkligheter kommer den omständigheten, att

ett bifall till nu föreliggande framställningar skulle medföra, att riksdagen

nödgades gå in lör en retroaktiv pensionering av betydande omfattning, avseende

ett stort antal efterlevande till statstjänare inom olika förvaltningsområden,

vilka avlidit under en avsevärd tidrymd tillbaka. Det synes utskottet

kunna starkt ifrågasättas, om riksdagen bör påtaga sig en understödsverksamhet

av denna omfattning, och i varje fall kan det icke vara lämpligt, att

densamma grundar sig på av olika tillfälligheter föranledda framställningar

till riksdagen. Skulle staten anses böra bereda pensionsunderstöd åt behövande

efterlevande till personer, som haft anställning i statens tjänst, oavsett vid

vilken tidpunkt anställningen eller i anledning av densamma åtnjuten tjänstepension

genom dödsfall upphört, så måste enligt utskottets mening denna angelägenhet

ordnas genom fastställandet av generella grunder för understödet och

prövningen av de särskilda fallen överlämnas åt någon därtill lämpad statsmyndighet.

Under nuvarande förhållanden bör riksdagens verksamhet med

beredande av pensionsunderstöd av detta slag begränsas till i tiden mera näraliggande

fall, vilket även är i full överensstämmelse med de principer, som

hittills kommit till uttryck i riksdagens handläggning av frågor rörande tjänstepensioner.

En obegränsat retroaktiv understödsverksamhet på här ifragavarande

område skulle för övrigt, såsom framgår av åtskilliga efterföljande

punkter i detta utlåtande, i många fall endast medföra, att redan utgående kommunala

understöd komme att avlösas av statsunderstöd.

Med hänsyn till vad sålunda anförts, och i syfte att riksdagens här ifrågavarande

verksamhet må hållas inom överskådliga gränser, har utskottet ansett

sig böra inskränka sig till att tillstyrka pensionsunderstöd i sådana fall, som

ligga inom de sistförflutna tio åren och där i övrigt billighetsskäl föreligga.

På grund av det anförda har utskottet ansett sig böra avstyrka bifall till

Kungl. Maj :ts förevarande förslag om beredande av årligt understöd från allmänna

indragningsstaten åt änkan Andersson.

Vad därefter angår det i nu föreliggande proposition framställda förslaget

om beredande av understöd åt änkan Nilsson har utskottet funnit omständigheterna

vara sådana, att dylikt understöd bör beviljas till det av Kungl. Maj:t

ifrågasatta beloppet 384 kronor, att utgå från och med den 1 juli 1927.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

a) att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

proposition, i vad den avser understöd åt vaktkonstapeln Per

Gerhard Nilssons änka Sofia Nilsson, född Granqvist, må

medgiva, att bemälda änka må från och med den 1 juli 1927

under sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande

änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära ett

årligt understöd av 384 kronor; samt

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Banlcoutsleottets utlåtande Nr SS.

Ang.

understöd åt

fängelselälcaren

A. E

Strömstedts

änka.

b) att Kungl. Maj:ts förevarande proposition, i vad den avser

understöd åt extra ordinarie vaktkonstapeln Carl Fredrik

Anderssons änka Emma Kristina Andersson, född Andersson,

icke må av riksdagen bifallas.

2:o.

I en till riksdagen avlåten, den 16 mars 1928 dagtecknad proposition nr 200

har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över justitiedepartementsärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen medgiva, att läkaren vid centralfängelset å Härianda Adolf Efraim

Strömstedts änka Gerda Maria Katarina Strörnstedt, född Comstedt, må från

och med den 1 februari 1928 under sin återstående livstid, så länge hon förblir

änka, å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av 381

kronor.

I en av fångvårdsstyrelsen med utlåtande den 7 mars 1928 till Kungl.

Maj :t överlämnad ansökning har Strömstedts änka hemställt om pension.

Mannen Strörnstedt, som var född den 7 juli 1860, avled den 15 januari

1928. Han erhöll, efter att hava under olika tider tjänstgjort såsom läkare

vid statshospital, förordnande såsom fängelseläkare vid centralfängelset å

Härianda den 17 oktober 1907 och innehade därefter allt intill sin död förordnande

å sistnämnda befattning. Hans arsavlönmg, vilken utgick i form

av arvode, utgjorde intill utgången av år 1913 1,800 kronor, därefter intill

utgången av år 1920 2,200 kronor samt för år 1921 grundarvode av 2,200

kronor jämte visst tillägg motsvarande dyrtidstillägg. Från 1922 års ingång

åtnjöt han årsarvode till belopp av 2,916 kronor, vartill från den 1 juli 1925

kom ett personligt lönetillägg å 500 kronor för år. Vid frånfället åtnjöt sålunda

Strörnstedt en arsavlöning av 3,416 kronor jämte dyrtidstillägg, beräknat efter

lägre grunder. Förutom ovanberördä avlöning har Strörnstedt uppburit särskilda

ersättningar för undersökning av sinnessjuka rannsakningsfångar.

Enligt bouppteckning efter mannen Strörnstedt uppgick behållningen i hans

bo till 7,473 kronor 74 öre. I äktenskapet finnas tre barn, en son född år

1902 samt tva döttrar födda år 1906 och 1911. Sonen är sinnessjuk och döttrarna,

av vilka den ena studerar vid Lunds universitet och den andra vid Halls

sicola i Göteborg, kunna, enligt vad i ärendet upplysts, ej bidraga till moderns

uppehälle. Änkan Strörnstedt är född den 26 december 1875.

Fångvårdsstyrelsen har, under framhållande att änkan Strörnstedt syntes

vara väl i behov av årligt understöd, vidare anfört:

• ,Me,] hänsyn till den långa tid av över tjugu år, mannen Strörnstedt varit

i fångvårdens tjänst, samt den synnerliga skicklighet och det stora intresse,

varmed han utövat sitt ifragavarande kall, ävensom änkan Strömstedts svaga

ekonomiska ställning, syntes det styrelsen billigt, att någon årlig pension av

statsmedel bereddes henne. Vid avvägandet av det belopp, varmed en dylik

pension skäligen borde utgå, torde följande omständigheter böra beaktas.

Strömstedts avlöning, oavsett dyrtidstillägg, utgjorde vid hans frånfälle 3,416

s. 5 Kontrollera mot PDF

UankoutsJcottets utlåtande Nr 32. 5

kronor för år räknat. Denna avlöning motsvarade närmast slutlönen för en

vid Härlandafängelset stationerad ordinarie befattningshavare i lönegraden

B 7. För en befattningshavare i nämnda lönegrad utgjorde delaktighetsbeloppet

i civilstatens änke- och pupillkassa 460 kronor. Då emellertid Strömstedt

icke erlagt avgifter till sagda pensionskassa, torde en eventuell pension till

hans änka böra utgå med något lägre belopp än nyss sagts, förslagsvis 384

kronor.

Statskontoret har i avgivet utlåtande yttrat följande:

Då det arbete, en fängelseläkare — även vid ett så stort fängelse som det

å Härlanda förlagda -— ägnade fångvården, knappast vore så omfattande, att

det upptoge hans huvudsakliga arbetstid efter de bestämmelser, som gällde

för ordinarie befattningshavare, samt fängelseläkarens verksamhet alltså närmast

vore att betrakta såsom en måhända ganska liten del av hans praktik,

vore det icke utan en viss betänksamhet, som statskontoret kunde förorda, att

åt en fängelseläkares änka utverkades pension av statsmedel. Emellertid förelåge

i detta fall särskilt ömmande omständigheter. Med hänsyn härtill och

då det föreslagna pensionsbeloppet, 384 kronor, icke kunde anses vara för högt

tilltaget, tillstyrkte statskontoret, att framställning i ärendet måtte till riksdagen

avlåtas i överensstämmelse med fångvårdsstyrelsens hemställan.

Departementschefen har för egen del yttrat bland annat följande:

»Hittills har statstjänstemäns familjepensionering ansetts böra i stort sett

bestridas genom deras egna avgifter. I en del undantagsfall, där ömmande

förhållanden förelegat, har emellertid understöd av statsmedel beretts efterlevande

till befattningshavare, vilka icke själva kunnat sörja för sina efterlevandes

underhåll. Jämväl i det nu föreliggande fallet synas mig omständigheterna

vara sådana, att dylikt understöd bör utverkas. Särskilt må därvid

framhållas, att änkan Strömstedt har att draga försorg om en sinnessjuk

son, om vars tillfrisknande, enligt vad jag inhämtat, ej torde finnas någon förhoppning.

Den långa tid av över tjugu år, mannen Strömstedt varit i fångvårdens

tjänst, samt det utmärkta sätt, på vilket han skött sin tjänst, finner jag

även tala för ett bifall till den gjorda framställningen.»

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft två i anledning av

Kungl. Maj :ts proposition väckta likalydande motioner, nämligen i första kammaren

nr 301 av herr Petrén och i andra kammaren nr 478 av herr Kristensson

i Göteborg, i vilka motioner hemställts, »att riksdagen ville besluta, att läkaren

vid centralfängelset å Härlanda Adolf Efraim Strömstedts änka Gerda Maria

Katarina Strömstedt, född Comstedt, må från och med den 1 februari 1928 under

sin återstående livstid, så länge hon förblir änka, å allmänna indragningsstaten

uppbära ett årligt understöd av 600 kronor.»

I motiveringen för detta yrkande har anförts huvudsakligen följande:

Det av Kungl. Maj:t föreslagna beloppet hade beräknats med hänsyn till

storleken av det fasta årsarvode Strömstedt såsom fängelseläkare de senaste

åren uppburit. Såsom i propositionen omnämnts hade Strömstedt emellertid

därutöver uppburit särskild ersättning för undersökning av sinnessjuka rannsakningsfångar.

Dessa av domstolarna begärda undersökningar krävde mycken

tid och arbete, som icke stode i relation till de låga årsarvoden, fängelseläkarna

uppbure. Fördenskull utginge särskilt arvode för varje sådan under
-

Motioner.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Banhoutslcottets utlåtande Nr 32.

sökning. Genom kungl. brev den 12 dec. 1919 hade detta arvode fastställts

till 70 kronor. Under de senare åren hade det, med hänsyn till bristen på psykiatrisk

sakkunskap hos flertalet fängelseläkare, i allt större utsträckning förekommit,

att för brott häktade, om vilkas sinnesbeskaffenhet domstol begärt

utlåtande, för undergående av den härför erforderliga undersökningen sänts

till fängelse med psykiatriskt utbildad läkare. Av denna anledning hade

Strömstedt, som tidigare under flera år tjänstgjort å statshospital och som senare

även under några år varit läkare vid Göteborgs stads sinnessjukhus, årligen

fått ett ganska stort antal rättspsykiatriska undersökningar på sin lott.

En mycket stor del av sitt arbete som fängelseläkare hade Strömstedt sålunda

utfört för en ersättning, vilken icke ingått i det fasta årsarvodet. Starka billighetsskäl

syntes tala för att man vid bestämmandet av understöd åt hans

änka även toge hänsyn till den ersättning Strömstedt haft för den icke minst viktiga

del av arbetet, som bestått i utförandet av undersökningar av häktades

sinnesbeskaffenhet och avgivandet av rättspsykiatriska utlåtanden. I detta

sammanhang borde också nämnas, att det arbete, som läkarna vid de fängelser,

till vilka undersökningsfångar plägade skickas för rättspsykiatrisk undersökning,

numera vore så omfattande, att förslag framlagts om deras uppförande

å ordinarie stat med hospitalsläkares löneförmåner.

Utskottet. På sätt statskontoret antytt måste Strömstedts anställning såsom fängelseläkare

anses hava utgjort en bisyssla vid sidan av verksamhet utom statens

tjänst. Vid sådant förhållande har utskottet för sin del funnit det vara i hög

grad tveksamt, huruvida hans änka borde tillerkännas pension eller därmed

jämförligt understöd av statsmedel. Med hänsyn till de ömmande personliga

omständigheter, som i detta fall åberopats, och i betraktande jämväl av att

Strömstedt utom tjänstgöringen såsom fängelseläkare även haft annan anställning

vid statsinstitutioner — nämligen dels, såsom i propositionen framhållits,

såsom läkare vid statshospital under vissa tider, dels ock, enligt vad utskottet

erfarit, såsom timlärare vid navigationsskolan i Göteborg — har utskottet icke

velat motsätta sig, att någon hjälp beredes hans änka från det allmännas sida.

I fråga om storleken av understödet har utskottet intet att erinra mot det av

Kungl. Maj:t föreslagna beloppet, vilket beräknats med utgångspunkt från

Strömstedts senaste avlöning såsom fängelseläkare. Utskottet kan däremot

av principiella skäl icke understödja motionärernas hemställan, som innebär

att vid understödsbeloppets avpassande hänsyn även skulle tagas till de särskilda

ersättningsbelopp, som utgått för åt Strömstedt uppdragna undersökningar

av sinnessjuka rannsakningsfångar.

Med åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande proposition

samt med avslag å berörda motioner I: 301 och II: 478,

i vad de skilja sig från Kungl. Maj :ts förslag, må medgiva,

att läkaren vid centralfängelset å Härlanda Adolf Efraim

Strömstedts änka Gerda Maria Katarina Strömstedt, född

Comstedt, må från och med den 1 februari 1928 under sin återstående

livstid, så länge hon förblir änka, å allmänna indragningsstaten

uppbära ett årligt understöd av 384 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Iiankoutskottets utlåtande Nr 32.

I en till riksdagen avlåten, den 10 februari 1928 dagtecknad proposition, nr

76, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av anlj™eJinaJia

statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, i punkten 1 föreslagit Öhman, född

riksdagen medgiva, att arbetaren vid ammunitionsfabriken Lars Gustaf öhmans

änka Maria Josefina öhman, född TIolmberg, må från och med den 1 januari

1928, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 384 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att arbetaren öhman, som avled

den 13 januari 1925, varit anställd vid ammunitionsfabriken i över 41 år;

att han under sin anställningstid vid fabriken konstruerat ett flertal maskiner,

vilka på sin tid betecknade ett stort tekniskt framsteg och varit till gagn

för ammunitionsfabriken i årtionden; att han efter sin avgång ur tjänst år 1922

på grund av sina särskilda förtjänster av 1923 års riksdag beviljades en pension

av 1,800 kronor om året; samt att öhman vid sitt frånfälle efterlämnat, förutom

änkan, född den 11 november 1859, fem barn, därav tre ogifta, av vilkas

hjälp änkan är beroende för sitt uppehälle.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Såsom framgår av utredningen i ärendet, erhöll arbetaren Öhman såsom ett Utskottet.

uttryck för erkännande av det gagn, kronan haft av de utav honom gjorda

uppfinningarna, av 1923 års riksdag en avsevärt högre pension — 1,800 kronor

— än som i allmänhet plägat beviljas en arbetare vid ammunitionsfabriken. I

likhet med departementschefen anser utskottet, att de omständigheter, som föranledde

beviljandet av det jämförelsevis höga pensionsbeloppet åt Öhman,

tala för att även hans änka nu beredes något understöd under sin återstående

livstid, oaktat särskilt ömmande förhållanden icke kunna anses föreligga. Utskottet

har icke något att erinra mot det av Kungl. Maj:t i sådant avseende

föreslagna beloppet av 384 kronor.

Utskottet hemställer förty,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må av riksdagen

bifallas.

4:o.

Uti punkten 2 av berörda proposition nr 76 föreslår Kungl. Maj:t riksdagen

medgiva, att daglönaren vid flottans varv i Karlskrona Otto lYilhelm änkan HildeMattssons

änka Hildegard Amanda Mattsson, född Nilsdotter, må från och med

den 1 januari 1928, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å all- Nilsdotter.

männa indragningsstaten uppbära en årlig pension av 384 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att daglönaren Mattsson, som avled den

13 december 1916, varit anställd vid Yendes artilleriregemente under tiden

2 maj 1874—2 maj 1877, vid Livgardet till häst under tiden 29 augusti 1877—

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

Utskottet.

Ang.

pension åt

ånlcan Evelina

Charlotta

Dahl, född

Johansson.

17 december 1879, som vaktkonstapel vid fångvården under tiden 1 augusti

1882 2 juli 1888 samt sasom daglönare vid flottans varv i Karlskrona under

tiden 2 mars—10 september 1889 och under tiden 7 maj 1890—30 september

1911, då han erhöll avsked med pension; att hans efterlämnade änka, som är

född den 8 mars 1862, uppbär i folkpension 17 kronor 50 öre i månaden samt

av fattigvården i Karlskrona erhåller ett understöd av 15 kronor i månaden;

att hon på grund av kronisk ledgångsreumatism är oförmögen till arbete,

varmed hon kan försörja sig; att hos henne bor en dotter utan arbetsförtjänst

jämte dotterns tva minderåriga barn; samt att hennes fyra övriga döttrar befinna

sig i små omständigheter och icke kunna bidraga till moderns uppehälle.

I fråga om utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Då,. såsom framgår av utredningen i ärendet, daglönaren Mattsson avlidit

redan år 1916, får utskottet — under hänvisning till vad utskottet anfört under

punkten 1 här ovan — avstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förevarande framställning.

Utskottet hemställer alltså,

att Kungl. Maj :ts ifrågavarande framställning icke må av

riksdagen bifallas.

5 :o.

Kungl Maj:t har uti punkten 3 av förevarande proposition föreslagit riksdagen

medgiva, att tygarbetaren vid Stockholms tygstation Johan Axel Dahls

änka Evolina Charlotta Dahl, född. Johansson, ma från och med den 1 september

1926, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 384 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att tygarbetaren Dahl, som avled den

23 augusti 1926, varit stamanställd vid Upplands infanteriregemente under

tiden 4 april 1882 12 september 1904 samt tjänstgjort som tygarbetare vid

Stockholms tygstation från och med den 24 augusti 1914 intill sin död; att

han under sin tjänstetid sig utmärkt väl förhållit; att tillgångarna i boet efter

Dahl voro så ringa och värdelösa, att de ej förslogo till gäldande av begravningskostnaderna

och övriga av dödsfallet förorsakade utgifter; att han vid

sin död efterlämnat, förutom änkan, född den 29 september 1869, fem söner och

tre döttrar, av vilka barn fyra bo i hemmet; att såväl änkan som tre av barnen

äro sjukliga; att änkan endast i ringa grad kan påräkna försörjningsbidrag

från sina barn; samt att hon pa grund av hög ålder, hjärtfel och åderbråck har

svårt att genom arbete försörja sig.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Utskottet, som icke haft nagot att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag, hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Banlcoutsleottets utlåtande Nr 32.

9

G:o.

I punkten 4 av berörda proposition föreslår Kungl. Maj:t riksdagen medgiva, Ang^

att daglönaren vid flottans varv i Karlskrona Isak Göranssons änka Karolina änkan KaroGöransson,

född Johannesdotter, må från och med den 1 januari 1928, så länge

hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten upp- hannesdotttr.

bära en årlig pension av 384 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att daglönaren Göransson, som avled

den 2 april 1905, varit anställd såsom daglönare vid flottans varv i Karlskrona

från och med den 29 maj 1874 intill sin död; att hans efterlämnade änka,

som är född den 15 maj 1852, lider av hjärtsjukdom samt till följd härav och

på grund av hög ålder är oförmögen att genom arbete försörja sig; samt att

hon åtnjuter fattigunderstöd.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Såsom framgår av handlingarna i ärendet, har daglönaren Göransson avlidit Utskotta.

redan år 1905 eller för 23 år sedan. Vid sådant förhållande får utskottet, under

hänvisning till vad utskottet anfört uti punkten 1 här ovan, avstyrka bifall

till Kungl. Maj:ts förevarande framställning.

Utskottet hemställer,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning icke må av

riksdagen bifallas.

7 :o.

Kungl. Maj:t har i punkten 5 föreslagit riksdagen medgiva, att daglönaren Ang.

vid flottans varv i Karlskrona Sven Johan Magnussons änka Ingrid Maria

Magnusson, född Svensson, må från och med den 1 januari 1928, så länge hon Maria Magförbliver

i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension av 384 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att daglönaren Magnusson, som avled

den 2 augusti 1903, varit anställd såsom daglönare vid flottans varv i Karlskrona

från och med den 30 maj 1882 intill sin död; att hans efterlämnade änka,

som är född den 14 december 1849, på grund av ålderdomssvaghet är oförmögen

till arbete, varmed hon kan försörja sig; samt att hon åtnjuter fattigunderstöd.

I övrigt tillåter sig utskottet hänvisa till propositionen.

Av utredningen framgår, att daglönaren Magnusson avlidit redan år 1903 Utskottet.

eller för omkring 25 år sedan. Med hänsyn härtill har utskottet icke ansett

sig kunna tillstyrka, att hans änka nu skulle beredas pension av statsmedel och

får, i anslutning till vad utskottet anfört under punkten 1 här ovan, hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning icke må av

riksdagen bifallas.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 82.

8 ro.

Ang.. Under punkten 6 föreslår Kungl. Maj:t riksdagen medgiva, att förmannen

^änko^efter vid ^arl Gustafs stads gevärsfaktori Carl Teodor Lundins änka Anna Lovisa

vissa anställ- Lundin, född Birath, samt arbetarna vid samma faktori Axel Robert Lind^vifcarT

ströms> Anders Essmans och Olof Norrmans änkor Anna Charlotta Lindström,

Oustafs stads född Jäderlund, Hilda Elisabet Essman, född Olsson, och Anna Lovisa Norrgevarsfaktor.

man, född Hammar, må, Anna Lovisa Lundin från och den den 1 juli 1927,

Anna Charlotta Lindström från och med den 1 augusti 1927, Hilda Elisabet

Essman från och med den 1 juli 1927 och Anna Lovisa Norrman från och med

den 1 september 1927, envar så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 384 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att förmannen Lundin, som avled den 14 juni 1927, varit anställd vid Carl

Gustafs stads gevärsfaktori från den 5 februari 1891 intill sin död; att han

vid sin död efterlämnat, förutom änkan, född den 31 juli 1869, fem barn, av

vilka tre söner äro arbetare och två döttrar gifta med arbetare; att intet av

barnen kan i nämnvärd grad bidraga till moderns underhåll; att behållningen

i boet efter Lundin utgjorde ej fullt 2,000 kronor; samt att änkan Lundin på

grund av kronisk ledgångsreumatism och åderförkalkning är oförmögen att

genom arbete försörja sig;

att arbetaren Lindström, som avled den 24 juli 1927, varit anställd vid

gevärsfaktoriet från och med den 20 juni 1899 till.och med den 31 mars 1921,

då han entledigades från sin anställning med av riksdagen beviljad pension;

att han vid sin död efterlämnat, förutom änkan, född den 23 april 1856,

tre barn, av vilka två döttrar äro nästan blinda och en son fabriksarbetare;

att barnen endast i ringa mån kunna bidraga till moderns underhåll; att behållningen

i boet utgjorde omkring 700 kronor; samt att änkan Lindström på

grund av åderförkalkning är oförmögen att genom arbete försörja sig;

att arbetaren Essman, som avled den 1 juni 1927, varit anställd vid gevärsfaktoriet

från och med den 3 oktober 1899 till och med den 31 mars 1921, då

han entledigades från sin anställning med av riksdagen beviljad pension; att

han vid sin död efterlämnat, förutom änkan, född den 19 september 1862, sju

barn, två söner och fem döttrar, vilka samtliga äro i små ekonomiska omständigheter

och ej kunna i nämnvärd mån bidraga till moderns underhåll; att

behållningen i boet utgjorde 3,600 kronor, varav 1,300 kronor i kontanter, som

åtgått till uppehälle, och resten i värdet av en gammal, i bristfälligt skick befintlig

stuga å ofri grund; samt att änkan Essman på grund av åderförkalkning,

kroniskt njurlidande och sviter efter blodpropp är oförmögen att genom

arbete försörja sig;

att arbetaren Norrman, som avled den 2 augusti 1927, anställdes vid gevärsfaktoriet

år 1865 och entledigades från sin anställning den 30 april 1910 med

av riksdagen beviljad pension; att han vid sin död efterlämnat såväl änka,

född den 23 november 1863, som barn, vilka dock endast i ringa mån kunna

bidraga till moderns underhåll; att behållningen i boet utgjorde ej fullt 1,500

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr

11

kronor, i huvudsak bestående i en bostadslägenhet om ett rum och kök, som

drager en årlig omkostnad av 200 kronor; samt att änkan Norrman på grund

av muskel- och ledgångsreumatism samt allmän kraftnedsättning är oförmögen

att genom arbete försörja sig.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Under åberopande av att riksdagen tidigare i åtskilliga likartade fall bevil- Utskottet

jat understöd åt änkor efter anställningshavare vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori,

har utskottet funnit sig böra tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottet får alltså hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må av riksdagen

bifallas.

9:o.

Uti punkten 7 av proposition nr 76 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen M

medgiva, att stallförmannen vid krigsskolan Gustaf Alrik Karlssons änka

Johanna Lovisa Karlsson, född Jansdotter, ma från och med den 1 juli 1927, Karlsson,född

så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningssta- Jansdotter.

ten uppbära en årlig pension av 324 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att stallförmannen Karlsson, som avled

den 23 juni 1927, av 1911 års riksdag beviljades en pension av 400 kronor,

att utgå från och med månaden näst efter den, varunder han entledigades från

sin befattning vid krigsskolan; att 1912 års riksdag tillerkände honom härutöver

en ytterligare pension av 200 kronor; att han vid sin död efterlämnat,

förutom änkan, född den 16 september 1860, tre barn i ett förutvarande äktenskap;

att änkan på grund av ledgångsreumatism är fullständigt oförmögen

till varje arbete och urståndsatt taga vård om sig själv; att hon är intagen a

Södermanlands läns sjukhem i Flen, där hon har att i vårdkostnader ärligen

erlägga ett belopp av 340 kronor; samt att behållningen i boet efter mannen

uppgår till 5,718 kronor 46 öre.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Kungl. Maj:ts förslag föranleder icke anmärkning från utskottets sida, varför

utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande framställning.

10 :o.

Under punkten 8 av förevarande proposition nr 76 har Kungl. Maj:t före- ^ ^

slagit riksdagen medgiva, änkan Aman
dels

att daglönaren vid flottans varv i Karlskrona Karl Edvard Petterssons d^"a8^

änka Amanda Elvira Pettersson, född Berggren, må från och med den 1 januari

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande Nr 3g.

kT=s. 1927’ Så läng<? h°n förbliver 1 sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragsons

och J. mngsstaten uppbära en årlig pension av 384 kronor;

miM°Z ''lels °ck att Vart °ch ett av avlidne daglönaren vid flottans varv i Karlskrona

barn.'' Karl Emanuel Gustafssons och hans änka Anna Matilda Gustafssons, född

Palmqvist, minderåriga barn, Karl Gösta Hilding, Bror ''Arne Alfred och

Margit Linnea Matilda ävensom avlidne daglönaren vid samma varv Johan

Manfrid Olssons och hans änka Emmy Olssons, född Svensson, minderåriga

dotter Ella Charlotta Marianne må från och med den 1 januari 1927 till och

med utgången av det kalenderår, varunder barnet uppnår 18 års ålder, komma

i åtnjutande av understöd från allmänna indragningsstaten med 96 kronor

årligen.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att daglönaren Pettersson, som avled

den 25 augusti 1926, varit anställd såsom daglönare vid flottans varv i Karlskrona

under en tid av omkring 28 % år; att han vid sin död efterlämnat förutom

änkan, född den 14 augusti 1874, två barn, födda respektive 1911 och

1916; att änkan Pettersson på grund av nervsvaghet är oförmögen att genom

arbete försörja sig; samt att hon är i behov av understöd;

att daglönaren Gustafsson, som avled den 21 mars 1926, varit anställd

såsom daglönare vid flottans varv i Karlskrona under en tid av 12 V2 år; att

han vid sin död efterlämnat, förutom änkan, född den 9 december 1895, tre

minderåriga barn, nämligen Karl Gösta Hilding, född den 21 februari 1919

Bror Arne Alfred, född den 23 juli 1921, och Margit Linnéa Matilda, född

den 11 december 1924; att änkan Gustafsson lider av allmän klenhet samt

blodbrist, till följd varav hennes arbetsförmåga är tillfälligt nedsatt; samt att

hon är i behov av understöd;

att daglönaren Olsson, som avled den 29 december 1917, varit anställd såsom

daglönare vid flottans varv i Karlskrona under en tid av 7 år; att han efterlämnat,

forutom änkan, född den 25 november 1878, minderåriga dottern Ella

Charlotta Marianne, född den 18 september 1911; att änkan Olsson lider av

kronisk ledgångsreumatism, till följd varav hennes arbetsförmåga är nedsattsamt

att hon är i behov av understöd.

Av de i ärendet hörda myndigheterna har varvschefen vid flottans station i

Karlskrona framhållit dels den jämförelvis korta tid änkan Olssons framlidne

man varit anställd i kronans tjänst, nämligen endast sju lår, dels ock att den

nedsatta arbetsförmåga, varav änkan Gustafsson för närvarande lede, enligt

föreliggande läkarutlåtande endast syntes vara av övergående natur. Med

hänsyn härtill har marinförvaltningen icke ansett sig böra tillstyrka åtgärd för

utverkande av änkepensioner åt daglönaränkorna Gustafsson och Olsson. Däremot

har nmrinförvaltningen tillstyrkt en årlig pension av 384 kronor åt

Amanda Elvira Pettersson, då hon vore änka efter en arbetare, som tjänat staten

under 28 år, samt medellös och oförmögen att genom arbete försörja sig.

Statskontoret har anslutit sig till vad marinförvaltningen sålunda föreslagit

beträffande änkan Pettersson. Därjämte har statskontoret med hänsyn till

föreliggande ömmande omständigheter funnit sig kunna tillstyrka, att pension

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankout&kottets utlåtande Nr 32.

13

utverkades åt daglönarna Gustafssons och Olssons minderåriga barn till belopp

av 96 kronor årligen för vart och ett av barnen, att utgå friån och med

den 1 januari 1927 till och med det år, varunder barnet uppnår 18 års ålder.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Utskottet biträder Kungl. Maj:ts förslag och hemställer alltså,

att Kungl. Maj :ts ifrågavarande framställning må vinna

riksdagens bifall.

11 :o.

I punkten 9 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att förrådsförmannen

vid arméns intendenturförråd å Karlsborg Carl Johan Emanuelssons

änka Maria Sofia Emanuelsson, född Johansson, och makarnas dotter Märta

må från och med den 1 juni 1927 från allmänna indragningsstaten uppbära lårliga

understöd, änkan med 324 kronor, att utgå så länge hon förbliver i sitt

nuvarande änkestånd, och dottern med 120 kronor, att utgå till och med det

kalenderår, varunder hon uppnår 18 års ålder.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att förrådsförmannen Emanuelsson

avled den 5 maj 1927; att han av 1920 års riksdag tillerkändes en årlig pension

av 800 kronor, att utgå från och med månaden näst efter den, varunder

han entledigades från sin anställning vid arméns intendenturförråd å Karlsborg;

att han vid sin död efterlämnat förutom änkan, född den 11 april 1869,

tre döttrar, varav en minderårig dotter Märta, född den 1 mars 1913; att änkan

Emanuelsson lider av blodbrist i förening med betydligt nedsatta kroppskrafter

och att hennes arbetsförmåga till följd därav är att anse såsom i väsentlig grad

nedsatt; samt att behållningen i boet efter mannen uppgått till 9,582 kronor

87 öre.

Beträffande storleken av de understöd, som synts böra beviljas i förevarande

fall, har arméförvaltningens intendentsdepartement föreslagit för änkan

Emanuelsson ett belopp av 384 kronor samt för dottern ett belopp av 120

kronor. Detta förslag har tillstyrkts av statskontoret.

Departementschefen har emellertid med hänsyn till förefintlig kapitalbehållning

i boet efter mannen samt då änkan Emanuelsson icke syntes vara fullkomligt

oförmögen till arbete, icke ansett sig böra förorda högre understödsbelopp

för änkan än 324 kronor.

I fråga om utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Utskottet har ej funnit anledning till annan erinran mot Kungl. Maj:ts förslag

än att understödsbeloppet för den minderåriga dottern torde böra i enlighet

med vad som föreslagits beträffande under nästföregående punkt avsedda fall

bestämmas till 96 kronor.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

framställning, må medgiva, att fördådsförmannen vid arméns

Ang.

understöd åt

avlidne förrådsförmannen

C. J.

Emanuelssons

änka och

minderåriga

dotter.

Utskottet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande Nr 82.

Ang.

understöd åt

avlidne skomakeriförmannen

H. L.

Lindvalls

änka och

minderåriga

barn.

Utskottet.

intendenturförråd å Karlsborg Carl Johan Emanuelssons änka

Maria Sofia Emanuelsson, född Johansson, och makarnas dotter

Märta må från och med den 1 juni 1927 från allmänna indragningsstaten

uppbära årliga understöd, änkan med 324 kronor,

att utgå så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,

och dottern med 96 kronor, att utgå till och med det kalenderår,

varunder hon uppnår 18 års ålder.

12 :o.

Under punkten 10 av ifrågavarande proposition nr 76 har Kungl. Maj:t slutligen

föreslagit riksdagen medgiva, att skomakeriförmannen vid Norrbottens

regementes intendenturverkstäder Helmer Leonard Lindvalls änka Ida Maria

Lindvall, född Olsson, och makarnas minderåriga barn Ester Maria, Erik Helge,

Axel Ruben och Gustaf Harry må från och med den 1 april 1927 å allmänna indragningsstaten

uppbära årliga understöd, änkan med 324 kronor, att utgå sä

länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, samt vart och ett av barnen med

120 kronor, att utgå till och med det kalenderår, varunder barnet uppnår 18

års ålder.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att förmannen Lindvall, som avled den

29 mars 1927, från och med den 17 maj 1906 intill sin död varit anställd vid

Norrbottens regementes intendenturverkstäder, under åren 1906—1916 slåsom

skomakeriarbetare samt därefter såsom förman för skomakeriverkstaden; att

han under denna sin tjänstetid städse visat synnerligen stor arbetsförmåga och

skicklighet samt nedlagt stort intresse och omsorg på att fullgöra sitt arbete

på allra bästa och redligaste sätt; att han vid sin död efterlämnat, förutom änkan,

född den 26 september 1882, fyra barn, Ester Maria, Erik Helge, Axel

Ruben samt Gustaf Harry, födda respektive den 11 december 1909, den 24

oktober 1911, den 16 juni 1915 och den 15 augusti 1920; att änkan Lindvall

är mindre arbetsför på grund av lindrigt hjärtfel och förhöjt blodtryck; samt

att hon är medellös och icke har någon, som är pliktig att bidraga till hennes

och barnens uppehälle.

Arméförvaltningens intehdentsdepartement har ifrågasatt, att änkan Lindvall

skulle beviljas en årlig pension av 324 kronor samt vart och ett av hennes

barn ett årligt understöd av 120 kronor.

Statskontoret har tillstyrkt intendentsdepartementets förslag i vad det avser

understöd åt barnen men ansett anledning saknas till beredande av pension åt

änkan, vilken endast vore 44 år och åtminstone i viss mån syntes kunna bidraga

till sitt eget livsuppehälle.

Departementschefen har anslutit sig till det förslag, som framförts av arméförvaltningens

intendentsdepartement.

I avseende å vidare utredning i ärendet hänvisas till propositionen.

Utskottet biträder Kungl. Maj:ts förslag, att årliga understöd böra beredas

såväl änkan Lindvall som hennes minderåriga barn. Vad beträffar storleken av

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 32. 15

understödsbeloppen till barnen torde dessa jämväl i förevarande fall böra bestämmas

till 9G kronor.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj :ts förevarande

framställning, må medgiva, att skomakeriförmannen vid Norrbottens

regementes intendenturverkstäder Helmer Leonard

Lindvalls änka Ida Maria Lindvall, född Olsson, och makarnas

minderåriga barn Ester Maria, Erik Helge, Axel Ruben och

Gustaf Harry må från och med den 1 april 1927 å allmänna

indragningsstaten uppbära årliga understöd, änkan med 324

kronor, att utgå så länge bon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,

samt vart och ett av barnen med 96 kronor, att utgå till

och med det kalenderår, varunder barnet uppnår 18 års ålder.

13 :o.

I en till riksdagen avlåten, den 9 mars 1928 dagtecknad proposition nr 164

har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för samma dag, under punkten 1 föreslagit

riksdagen medgiva, att avlidne löjtnanten vid Karlskrona grenadjärregemente

Folke Raabs fader, förre kontrollören Fredrik Vilhelm Raab må från

och med den 1 januari 1928 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära ett årligt understöd av 600 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas huvudsakligen följande:

Eörre kontrollören vid sockertillverkningen Fredrik Vilhelm Raab har hos

Kungl. Maj:t anhållit att komma i åtnjutande av pension från och med den 1

januari 1925 i anledning av att hans son, löjtnanten vid Karlskrona grenadjärregemente

Folke Raab avlidit till följd av olycksfall under flygtjänstgöring

den 23 september 1921. Till stöd för ansökningen har sökanden, som är född

den 27 april 1860, anfört, att han vore änkling sedan 1918 och fullständigt ensam;

att han entledigats från sin befattning vid sockerkontrollen hösten 1921;

att han med utgången av år 1924 för sitt uppehälle konsumerat det sparade

kapital han innehaft och därför vore i behov av pension; att han saknade arbetsanställning;

samt att han sedan år 1922 icke varit i taxeringslängderna upptagen

till beskattningsbar inkomst.

Riksförsäkringsanstalten har visserligen funnit olycksfallet hava inträffat

under sådana omständigheter, att ersättning i anledning av detsamma kunde

utgivas jämlikt bestämmelserna i lagen den 17 juni 1916 om försäkring för

olycksfall i arbete, och därför utgivit begravningshjälp med 240 kronor, men

anstalten har icke ansett sig kunna tillerkänna sökanden någon livränta, enär

han icke kunde anses hava varit för sitt uppehälle huvudsakligen beroende av

den omkomnes arbete.

Armé förvaltning ens fortifikations- och civila departement, som yttrat sig i

ärendet, hava anfört, att departementen, med hänsyn dels till sökandens jäm
-

Ang.

understöd

åt avlidne

löjtnanten F.

Raabs foder

förre kontrollören

F. V.

Raab.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

Ang.

understöd åt

avlidne löjtnanten

vid

flottan E. A.

Palms moder

änkan Hilda

Davida Palm,

född Hellstenius.

16 Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

föielsevis höga ålder och i samband därmed iråkade svårighet att förskaffa sig

inkomstbringande arbete, dels ock därtill att sökanden, som saknade beskattningsbara

inkomster, genom sonens död gått miste om ett ekonomiskt stöd, som

han eljest säkerligen kunnat påräkna, ansåge det vara med rättvisa och billighet

överensstämmande, att något understöd av statsmedel bereddes sökanden. Departementen

tilläte sig i sådant avseende erinra om, att riksdagen efter därom

av Kungl. Maj:t gjorda framställningar i åtskilliga fall beviljat pension från

allmänna indragningsstaten åt efterlevande föräldrar efter befattningshavare,

som avlidit till följd av olycksfall under flygtjänstgöring. Även i sådana fall

hade någon livränta av riksförsäkringsanstalten icke kunnat utgivas, enär de

efterlevande icke kunnat anses hava varit för sitt uppehälle huvudsakligen beroende

av de avlidnas arbete. Enligt departementens mening syntes understödsbeloppet

i detta fall böra bestämmas till 600 kronor eller samma belopp,

som skolat såsom livränta utgå, därest bestämmelserna i 1916 års lag om försäkring

för olycksfall i arbete varit å förevarande fall tillämpliga, samt utgå

från och med den 1 januari 1927.

Statskontoret har anslutit sig till vad sålunda föreslagits av arméförvaltningens

fortifikations- och civila departement.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet vill erinra, att riksdagen tidigare i liknande fall beviljat understöd

åt föräldrar till genom flygolycka omkomna statstjänare. På grund härav

och med hänsyn till vad i ärendet förekommit har utskottet funnit sig böra

tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts föreliggande förslag.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande framställning.

14 :o.

Under punkten 2 av förevarande proposition har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen medgiva, att avlidne löjtnanten vid flottan Erik Axelsson Palms moder,

änkan Hilda Davida Palm, född Hellstenius, må från och med den 1 november

1927, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten

uppbära ett årligt understöd av 600 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas huvudsakligen följande:

Änkan Hilda Davida Palm, född Hellstenius, har hos''Kungl. Maj:t anhållit

att komma i åtnjutande av pension i anledning av att hennes son, löjtnanten vid

flottan Erik Axelsson Palm''avlidit till följd av olycksfall under flygtjänstgöring

den 27 oktober 1927. Till stöd för ansökningen har änkan Palm anfört,

att hon, som är född den 3 september 1872, icke äger annan inkomst än den

pension, varav hon är i åtnjutande efter sin den 20 juli 1927 avlidne man, lantbruksingenjören

Axel Palm, att intet av hennes barn, en son och två döttrar,

kan bidraga till hennes uppehälle, samt att hennes omkomne son skulle hava

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

17

kunnat bliva hennes stöd, då det varit hans avsikt att lämna henne''visst underhåll

ävensom avbetala de dryga utgifterna för sin utbildning.

Berörda till änkan Palm utgående pension uppgår till 830 kronor, varå

för tiden till och med år 1929 utgår tillfällig förhöjning med 10 procent. Inberäknat

dyrtidstillägg uppgår änkans inkomst av pensionen till omkring

1,300 kronor för år.

I ärendet hava flygstyrelsen och statskontoret avgivit utlåtanden och därvid,

under åberopande av riksdagens beslut i några liknande fall, tillstyrkt beviljande

av årligt understöd åt änkan Palm. Understödsbeloppet har av statskontoret

föreslagits till 600 kronor eller samma belopp, som av 1927 års riksdag

beviljats omkomne fältflygaren O. V. J. Jacobsons moder och som jämväl

föreslagits i fråga om det i nästföregående punkt behandlade ärendet.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Då, såsom framgår av utredningen, änkan Palm genom sonens död gått

miste om ett ekonomiskt stöd, som eljest kunnat påräknas, finner utskottet det

vara rättvist och billigt, att något understöd av statsmedel beredes änkan.

Hon åtnjuter visserligen från civilstatens änke- och pupillkassa en pension efter

sin avlidne man till belopp av 830 kronor, oberäknat dyrtidstillägg och utgående

tillfällig pensionsförhöjning, men hennes ekonomiska ställning torde likväl

kunna anses vara jämförelsevis svag. Riksdagen har ock tidigare beviljat understöd

även i fall, där efterlevande moder såsom här varit i åtnjutande av pension

eller eljest ägt tillgångar. Utskottet hår emellertid ansett det av Kungl. Maj:t

föreslagna understödsbeloppet i förevarande fall böra med hänsyn till den utgående

pensionen något reduceras, och torde detsamma skäligen böra fastställas

till 492 kronor, att på sätt Kungl. Maj:t föreslagit utgå från och med den 1

november 1927.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj :ts förevarande

framställning, må medgiva, att avlidne löjtnanten vid flottan

Erik Axelsson Palms moder, änkan Hilda Davida Palm, född

Hellstenius, må från och med den 1 november 1927, så länge

hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten

uppbära ett årligt understöd av 492 kronor.

15 :o.

Uti punkten 3 av förevarande proposition har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen

medgiva, att fänriken i flottans reserv Einar Ljungströms änka Astrid

Hulda Viola Ljungström, född Hansson, må från och med den 1 juli 1927,

så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, utöver henne författningsenligt

tillkommande livränta, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension av 756 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 8 saml. 17 häft. (Nr 32.)

Utskottet.

Ang.

pension åt

änkan Astrid

Hulda Viola

Ljungström,

föld Hansson.

2

opaginerad Kontrollera mot PDF

18

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

Av handlingarna i ärendet inhämtas huvudsakligen följande:

Fänriken i flottans reserv Einar Ljungströms änka Astrid Hulda Viola

Ljungström, född Hansson, har hos Kungl. Maj :t anhållit att komma i åtnjutande

av pension och såsom skäl härför anfört, att hennes make avlidit till

följd av olycksfall under flygtjänstgöring den 1 juni 1927.

Änkan Ljungström är född den 15 december 1905 och alltså 22 år gammal.

Bouppteckningen efter Ljungström utvisade en behållning av allenast

335 kronor 86 öre.

I avgivet yttrande har riksförsäkringsanstalten anfört, att vid prövning av

till ämbetsverket inkomna handlingar rörande det olycksfall med dödlig utgång,

som den 1 juni 1927 drabbat fänriken Ljungström under tjänstgöring

vid andra flygkåren, hade anstalten funnit ifrågavarande olycksfall hava inträffat

under sådana omständigheter, att ersättning i anledning av detsamma

borde utgivas jämlikt bestämmelserna i lagen den 17 juni 1916 om försäkring

för olycksfall i arbete med däri senare vidtagna ändringar. I överensstämmelse

härmed hade anstalten i anledning av ifrågavarande olycksfall utgivit

begravningshjälp med 300 kronor samt tillerkänt den avlidnes änka en årlig

livränta å 750 kronor, att utgå från och med den 2 juni 1927, så länge hon

levde ogift.

Marinförvaltningen har i avgivet yttrande anfört, att sådana ömmande omständigheter

i förevarande fall icke syntes föreligga, som skulle kunna föranleda

utverkande av pension åt sökanden.

Statskontoret har i avgivet utlåtande erinrat, att riksdagen tidigare i åtskilliga

fall beviljat tilläggspensioner från allmänna indragningsstaten åt änkor

och barn efter statstjänare, som avlidit till följd av olycksfall under flygtjänstgöring.

Att särskilda förmåner i pensionshänseende sålunda ansetts

böra medgivas, syntes väl motiverat såväl i betraktande av flygtjänstgöringens

riskfyllda natur som med hänsyn till flygvapnets rekrytering. Jämväl i

förevarande fall syntes enligt statskontoret liknande förmån böra utgå. Då

änkan Ljungström enligt riksförsäkringsanstaltens beslut åtnjöte en årlig livränta

å 750 kronor och då i föregående liknande fall tilläggspensionen från

allmänna indragningsstaten ansetts böra, när det gällt officersänka, så avpassas,

att sammanlagda förmånen uppginge till 1,500 kronor för år, hemställde

statskontoret, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att

änkan Ljungström finge från och med den 2 juni 1927, så länge hon förbleve

i sitt nuvarande änkestånd, uppbära, utöver henne författningsenligt tillkommande

livränta, ett årligt understöd från allmänna indragningsstaten till belopp,

som för vinnande av ett med tolv jämnt delbart tal syntes böra bestämmas

till 756 kronor.

Flygstyrelsen har särskilt ansett sig böra framhålla, att den känsla av trygghet,

som statsmakternas tidigare beslut om sadana understöd, varom nu vore

fråga, torde få anses innebära för flygvapnets personal, skulle betänkligt

rubbas, därest förevarande framställning icke bleve bifallen. Ett beslut i

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

19

dylik riktning skulle förvisso komma att försvåra vapnets rekrytering och

sålunda orsaka allvarliga olägenheter.

Beträffande utredningen i övrigt tillåter sig utskottet hänvisa till propositionen.

Av utredningen framgår, att fänriken Ljungström omkommit genom olycks- Utskottet.

händelse under likartade förhållanden som de, vilka tidigare föranlett till

beviljande av tilläggspensioner från allmänna indragningsstaten. Vid sådant

förhållande finner utskottet sig böra tillstyrka, att änkan Ljungström tillerkännes

ett årligt understöd utöver den livränta av 750 kronor, som hon äger

uppbära från riksförsäkringsanstalten. Då emellertid änkan endast är 22 år

gammal och, såvitt handlingarna utvisa, arbetsför, anser utskottet, att tilläggspensionen

från allmänna indragningsstaten bör något reduceras. Den synes

icke böra sättas högre än att sammanlagda förmånen kommer att uppgå till

omkring 1,200 kronor. Utskottet får alltså föreslå, att änkan Ljungström må

från och med den 1 juli 1927, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,

utöver henne författningsenligt tillkommande livränta, uppbära ett årligt

understöd från allmänna indragningsstaten till belopp av 456 kronor.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj :ts förevarande

framställning, må medgiva, att fänriken i flottans reserv

Einar Ljungströms änka Astrid Hulda Viola Ljungström,

född Hansson, må från och med den 1 juli 1927, så länge

hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, utöver henne författningsenligt

tillkommande livränta, å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 456 kronor.

16 :o.

Under punkten 4 av propositionen nr 164 föreslår Kungl. Maj:t riksdagen undfT^åd åi

medgiva, att avlidne furiren vid Skånska dragonregementet Nils Erik Gö- avlidne furi
ranssons

föräldrar, vaktmästaren Nils August Göransson och hans hustru, må QdrJ^‘s^g

— gemensamt och efter enderas död den efterlevande — från och med den föräldrar,

1 mars 1927 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten upp
bära

ett årligt understöd av 420 kronor. sou och hans

hustru.

Avlidne furiren vid Skånska dragonregementet Nils Erik Göranssons fader,

vaktmästaren Nils August Göransson, har hos Kungl. Maj :t anhallit att för

sig och sin familj komma i åtnjutande av understöd i anledning av sonens

frånfälle.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att furiren Göransson den 9 februari

1927 inom Skånska dragonregementets lokaler träffats av ett skott från en

karbin, avlossat av korpralen vid regementet nr 22/5 Hansson, vilken därpå

skjutit sig själv; att båda omedelbart avlidit; att furiren Göransson varit i

tjänst vid regementet omkring 5 år och därunder skött sig oförvitligt; att

han efterlämnat såsom närmaste anhöriga fader och moder samt fyra syskon;

opaginerad Kontrollera mot PDF

20

Bankoutskottets utlåtande Nr SS.

att fadern, som är född den 23 september 1861 och innehar anställning såsom

vaktmästare i folkets park i Skurup, för närvarande lider av Dupuytrens

fingerkontraktur å båda händerna, ledgångsreumatism och hjärnåderförkalkning,

samt att modern, som är född den 1 oktober 1866, lider av muskelreumatism;

att båda på grund av sjukdom äro oförmögna till hårdare arbete; att de

dessutom äro medellösa och fattiga samt ekonomiskt understötts av såväl

den nu avlidne sonen som en dotter; att de bidrag, dessa lämnat till föräldrarnas

uppehälle, belöpt sig till omkring 100 kronor för år från sonen och

omkring 75 kronor för år från dottern; att de i övrigt icke åtnjutit något underhåll

vare sig av barnen eller andra anhöriga, ej heller från kommunen eller

staten; att korpralen Hansson ej efterlämnat några tillgångar och att något

vederlag för den ekonomiska förlust, Göranssons föräldrar lidit genom sonens

frånfälle, ej kunde på grund av bristande tillgångar uttagas av Hanssons

rättsinnehavare.

Riksför säkring sanstalten har jämlikt bestämmelserna i förordningen den 18

juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

och lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete

funnit begravningshjälp med 240 kronor skola utgå i anledning av furiren Göranssons

död, men däremot ansett sig icke kunna utgiva någon livränta till

Göranssons efterlevande föräldrar, enär dessa icke varit för sitt uppehälle beroende

av den avlidnes arbete i den grad, nyssnämnda förordning och lag stadga.

Arméförvaltningens civila departement har i ärendet, bland annat, erinrat,

att 1927 års riksdag beviljat en årlig pension av 420 kronor åt genom vådaskott

under fältskjutning avlidne värnpliktige N. H. Blomgrens moder, oaktat hon

icke varit för sitt uppehälle beroende av sonens arbetsförtjänst i den omfattning

1909 års militärersättningsförordning föreskreve, samt hemställt, att samma

belopp finge, räknat från och med den 1 mars 1927, såsom årlig pension

från allmänna mdragningsstaten utga till vaktmästaren Göransson och hans

hustru Johanna Göransson eller, vid dödsfall för endera av dem, den efterlevande,

i anledning därav, att deras son, furiren Göransson, blivit nedskjuten

av en korpral vid samma regemente.

Statskontoret har ansett sig icke kunna förorda det av arméförvaftningen

föreslagna beloppet utan böra stanna vid det, som enligt 7 § i lagen den 18

juni 1926 angående ändring i vissa delar av lagen den 17 juni 1916 om försäkring

för olycksfall i arbete bort utgå, om denna lag varit på makarna Göransson

tillämplig, eller 100 kronor.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Utskottet. I betraktande av de särskilda omständigheter, som föreligga i detta fall,

har utskottet funnit sig kunna ansluta sig till Kungl. Majrts förslag om ett

årligt understödsbelopp till makarna Göransson av 420 kronor.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

21

17 :o.

I punkten 5 av förevarande proposition föreslår Kungl. Maj:t riksdagen Ang. _

medgiva, att avlidne värnpliktige Per Alf Arnqvists föräldrar, arrendatorn Per aMdne°tiniElias

Arnqvist och hans hustru, må — gemensamt och efter enderas död den pliktige P. A.

efterlevande — från och med den 1 mars 1926 under sin återstående livstid å fidlar^årrenallmänna

indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av 420 kronor. datorn P. E.

Arnqvist och

hans hustru.

Arrendatorn Per Elias Arnqvist har hos Kungl. Maj:t anhållit om understöd

i anledning därav att hans son, värnpliktige Per Alf Arnqvist, avlidit till

följd av sjukdom, ådragen under värnpliktstjänstgöring.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att värnpliktige Arnqvist under fullgörande

av sin värnpliktstjänstgöring vid Bodens artilleriregemente den 16

januari 1926 insjuknade i lunginflammation, i vilken sjukdom han den 3 februari

nämnda år avled; att vederbörande bataljonsläkare såsom sin åsikt uttalat,

att det vore mycket troligt, att militärtjänsten bidragit till ifrågavarande sjukdoms

uppkomst; att den avlidne efterlämnat såsom närmast anhöriga föräldrar,

vilka äro födda, fadern den 22 september 1872 och modern den 8 maj 1873,

samt sex syskon, varav fyra minderåriga; att fadern under de senaste åren

haft en arbetsinkomst av omkring 2,000 kronor; att modern är nervsjuk; att

de efterlämnade syskonen ej äro i stånd att bidraga till föräldrarnas uppehälle;

samt att den avlidne, som i livstiden varit skogsarbetare, förtjänat omkring

1,400 kronor om året samt lämnat så gott som hela sin arbetsförtjänst

till föräldrarna.

Riksförsäkringsanstalten har i avgivet utlåtande anfört, att anstalten i anledning

av värnpliktige Arnqvists dödsfall jämlikt bestämmelserna i förordningen

den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen

under militärtjänstgöring, med däri genom förordningen den 4 juni 1920 vidtagna

ändringar utgivit begravningshjälp med 150 kronor. Då anstalten efter

i ärendet verkställd utredning funnit sökanden och hans hustru icke hava varit

för sitt uppehälle av sin ovannämnde sons arbete huvudsakligen beroende, hade

någon livränta jämlikt ifrågavarande förordning icke kunnat av anstalten tillerkännas

dem. Därest sökanden och hans hustru varit av sonens arbete beroende

i den mån, att livränta kunnat tillerkännas dem enligt förordningen ifråga,

skulle dylik livränta hava utgivits till dem båda gemensamt från tidpunkten

för sonens dödsfall med ett årligt belopp av 360 kronor.

Arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse hava med hänsyn

dels till föreliggande ömmande omständigheter, dels därtill, att makarna

Arnqvist genom sonens död gått miste om ett ekonomiskt stöd, som eljest säkerligen

kunnat påräknas, ansett det vara med rättvisa och billighet överensstämmande,

att något årligt understöd av statsmedel bereddes dem i anledning

av deras sons död, så mycket mera som det genom den i ärendet verkställda utredningen

torde få anses ådagalagt, att sökanden och hans hustru varit för

sitt uppehälle av den avlidnes arbetsförtjänst väsentligen beroende. Departe
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bankoutslcottets utlåtande Nr 82.

Utskottet.

Ang.

pension åt änkan

Johanna

Hallgren,

född Gustafsdotter.

mentet och styrelsen hava i anledning härav föreslagit, att till arrendatorn

Per Elias Arnqvist och hans hustru måtte från beväringsmanskapets invalidoch

pensionsfond utbetalas livränta med ett årligt belopp av 360 kronor, att

beräknas och utgå från tidpunkten för sonens dödsfall, eller från och med den

3 februari 1926.

Statskontoret har, under åberopande av riksdagens beslut i föregående liknande

fall, exempelvis år 1924 i fråga om understöd åt efterlevande till vissa

värnpliktiga, vilka omkommit vid en järnvägsolycka vid Jörlanda, och år 1927

i fråga om pension åt avlidne värnpliktige N. H. Blomgrens moder, funnit

understödet böra fastställas till 420 kronor, motsvarande ett oreglerat pensionsbelopp

av 360 kronor, samt utgå från allmänna indragningsstaten.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Med hänsyn till vad i ärendet förekommit finner utskottet sig böra tillstyrka,

att något understöd beredes värnpliktige Arnqvists föräldrar. Understödet

torde emellertid icke böra fastställas till högre belopp, än som skulle hava

såsom livränta utgått till föräldrarna, därest förordningen den 18 juni 1909

om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

varit i förevarande fall tillämplig, eller 360 kronor.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

framställning, må medgiva, att avlidne värnpliktige Per Alf

Arnqvists föräldrar, arrendatorn Per Elias Arnqvist och hans

hustru, må — gemensamt och efter enderas död den efterlevande

— från och med den 1 mars 1926 under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd

av 360 kronor, dock utan rätt att därå åtnjuta dyrtidstillägg.

18 ro.

Uti punkten 6 av förevarande proposition nr 164 har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen medgiva, att arbetaren vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori

Johan Fredrik Hallgrens änka Johanna Hallgren, född Gustaf sdotter, må från

och med den 1 januari 1928, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 384 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att faktoriarbetaren Hallgren, som avled

den 19 december 1927, varit anställd vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori

i över 30 år; att han den 30 juni 1920 entledigades från nämnda anställning

med av riksdagen beviljad årlig pension av 600 kronor; att hans efterlämnade

änka, som är född den 16 juli 1856, på grund av ålderdomssvaghet är oförmögen

att genom arbete försörja sig; att behållningen i boet utgjorde omkring

600 kronor, vilka medel torde hava åtgått till begravnings- m. fl. kostnader;

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

23

samt att några personer icke finnas, som hava försörjningsplikt gent emot

änkan.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Utskottet biträder Kungl. Maj:ts förslag och får alltså hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande framställning.

19 :o.

Under punkten 7 har Kungl. Maj:t slutligen föreslagit riksdagen medgiva, Ang.

att daglönarna vid flottans varv i Karlskrona Anton Wilhelm Johanssons, vlre ankor

Jonas Håkansson Sunds och Axel Richard Tilosius Karlssons änkor Anna

Maria Johansson, född Mattisson, Ingrid Sofia Håkansson Sund, född Bengts- ji0uans varv

son och Kerstin Karlsson, född Svensdotter, må, de två förstnämnda från och* Karlskrona.

med den 1 januari 1927 och den sistnämnda från och med den 1 februari 1927,

en var så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten

uppbära årlig pension av 384 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Johansson, som avled den 6 april 1910, varit anställd såsom daglönare vid

flottans varv i Karlskrona från och med den 21 juni 1877 intill sin död; att hans

efterlämnade änka, som är född den 1 april 1860, lider av gallstenssjukdom och

på grund härav är oförmögen att genom arbete försörja sig; samt att hon är

i behov av understöd;

att Sund, som avled den 5 maj 1926, varit anställd såsom båtsman under

tiden 11 november 1865—15 januari 1900, antagits till daglönare vid flottans

varv i Karlskrona den 1 september 1897, anställts såsom förman den 1 december

1906 samt efter uppnådd pensionsålder entledigats från sin anställning

vid varvet med utgången av juli månad 1913; att hans efterlämnade änka, som

är född den 29 augusti 1851, befinner sig i torftiga omständigheter och är i

stort behov av understöd; samt att enligt vad änkan uppgivit makarnas barn

äro till åren komna och hava egna familjer att försörja;

att Karlsson, som avled den 18 januari 1927, varit anställd vid flottans varv

i Karlskrona vid ingenjördepartementet under tiden 18 april 1883—28 maj

1885, vid ekipagedepartementet under tiden 20 november 1905—28 februari

1906 samt ånyo vid förstnämnda departement från och med den 1 mars

1906 till och med den 31 augusti 1926, då han entledigats med åtnjutande av

förtidspension; att hans efterlämnade änka, som är född den 27 augusti 1858,

på grund av åderförkalkning med hjärtlidande samt ålderdomsstarr å båda ögonen

är oförmögen till arbete, varmed hon kan försörja sig; att hon är i behov

av understöd; samt att enligt vad änkan uppgivit makarnas barn äro till åren

komna och hava egna familjer att försörja.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bankoutskottets utlåtande Nr 38,

Utskottet. Utskottet har icke anledning till annan erinran mot Kungl. Maj:ts förslag,

än att understöd åt änkan efter daglönaren Johansson, som avlidit redan år

1910, på skäl, som i punkten 1 här ovan angivits, icke synts utskottet böra

ifrågakomma.

På grund härav får utskottet hemställa,

a) att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj :ts förevarande

framställning, i vad den avser pension åt daglönarna vid flottans

varv i Karlskrona Jonas Håkansson Sunds och Axel

Richard Tilosius Karlssons änkor Ingrid Sofia Håkansson

Sund, född Bengtsson, och Kerstin Karlsson, född Svensdotter,

ma medgiva, att bemälda tva änkor må, den förstnämnda från

och med den 1 januari 1927 och den sistnämnda från och med

den 1 februari 1927, vardera så länge hon förbliver i sitt nuvarande

änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära årlig

pension av 384 kronor; samt

b) att Kungl. Maj:ts förevarande framställning, i vad den

avser pension åt daglönaren vid flottans varv i Karlskrona Anton

Wilhelm Johanssons änka Anna Maria Johansson, född

Mattisson, icke må av riksdagen bifallas.

20 :o.

• i-A.ng‘i I en i110111 första kammaren under nr 9 väckt motion har herr Leander före
stöd

åt änkor slagit, »att en arlig pension a 384 kronor matte från och med den 1 januari

efter vissa 1928 under hennes återstående livstid, därest hon förbliver ogift, tillerkännas

aruaaUnmgs- .... 0 ’

havare vid var ocil en av ankorna etter ovannämnde avlidne befattningshavare, nämligen

^KarwfJ™ underofficerskorpralen Gustaf Bernhard Karlssons änka Greta Lovisa

'' Karlsson, född Karlsson, f. d. förmannen Carl Henrik Thörnbergs änka Gertrud

Fredrika Thörnberg, född Petersson, f. d. korpralen Wilhelm Elmgrens änka

Karolina Elmgren, född Petersson, korpralen Carl Reinhold Haglunds änka

Jenny Josefina Haglund, född Svanberg, f. d. underofficerskorpralen Carl August

Ählfeldts änka Ida Kristina Åhlfeldt, född Svensson, daglönaren Carl Johan

Magnussons änka Hilda Magnusson, född Persdotter, daglönaren Pehr August

Larssons änka Hedvig Dorotea Larsson, född Svensson, f. d. daglönaren

Gustaf Adolf Olausson Algos änka Bengta Algo, född Svertsson, f. d. daglönaren

Karl Teodor Erikssons änka Hanna Augusta Eriksson, född Petersdotter,

f. d. daglönaren Anders Nilssons änka Botilda Nilsson, född Ander sdotter, och

daglönaren Josef Petterssons änka Emilia Kristina Pettersson, född Karlsson.»

I avseende å de skäl, som motionären anfört till stöd för sitt förslag, tillåter

sig utskottet hänvisa till motionen.

Av tillgängliga handlingar i förevarande ärenden inhämtas huvudsakligen

följande:

Gustaf Bernhard Karlsson, som var född den 12 maj 1838 och den 1 maj

1857 inskrevs vid sjömanskåren i Karlskrona, avled den 23 oktober 1927 efter

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

25

en väl vitsordad tjänstetid av 63 år 1 månad 29 dagar. Hans efterlämnade

änka Greta Lovisa Karlsson, född Karlsson den 26 lebruari 1850 och sålunda

78 år gammal, kvarsitter ännu i boet, vars behållning utgjorde 9,463 kronor,

samt bebor en detsamma tillhörande fastighet. Stärbliusdelågare äro, förutom

änkan, mannens barn i ett föregående äktenskap. Enligt intyg från vederbörande

fattigvårdsmyndighet äger änkan icke några medel till sitt livsuppehälle

utöver vad som kan tillkomma henne såsom arvedel i mannens dödsbo.

Carl Henrik Thörnberg anställdes såsom daglönare vid flottans varv i Karlskrona

den 1 maj 1851, entledigades från sin anställning den 31 maj 1905 och

avled den 7 juni 1909. Han efterlämnade vid sin död änka Gertrud Fredrika

Thörnberg, född Petersson den 11 december 1858 och sålunda nu 69 år gammal.

Änkan är enligt vad som intygats av vederbörande pastorsämbete i behov

av understöd.

Wilhelm Elmgren, som var född den 30 september 1842, inskrevs vid sjömanskåren

den 1 maj 1862 och avgick med pension den 30 juni 1920. Han avled

den 9 augusti 1927, efterlämnande änka, Karolina Elmgren, född Petersson

den 25 december 1866 och sålunda 61 år gammal. Änkan befinner sig i behövande

omständigheter och åtnjuter understöd från fattigvården.

Carl Reinhold Haglund, född den 16 september 1853, inskrevs vid sjömanskåren

den 1 maj 1873 och kvarstod sedan i flottans tjänst till sin död den 2

juni 1910. Hans efterlämnade änka Jenny Josefina Haglund, född Svanberg

den 13 april 1856 och sålunda nu 72 år gammal, är enligt intyg av vederbörande

pastorsämbete i behov av understöd samt lider av kronisk reumatism och dövhet.

Carl August Åhlfelt, som var född den 28 juni 1850, inskrevs vid sjömanskåren

den 1 maj 1869 och tjänstgjorde sedan oavbrutet vid flottan till och med

den 30 juni 1920, då han erhöll avsked. Vid sin död den 26 november 1923

efterlämnade han änka, Ida Kristina Åhlfelt, född Svensson den 25 juni 1858

och sålunda nära 70 år gammal. Enligt intyg av vederbörande pastorsämbete

befinner sig änkan i behövande villkor.

Carl Johan Magnusson, född den 6 juli 1859. anställdes såsom daglönare vid

flottans varv i Karlskrona den 23 augusti 1876 och tjänstgjorde därstädes till

sin död den 15 december 1900. Änkan, Hilda Magnusson, född Persdotter den

9 oktober 1854 och sålunda över 73 år gammal, är enligt vad av vederbörande

fattigvårdsmyndighet intygats medellös samt åtnjuter understöd från fattigvården

och folkpension.

Pehr August Larsson, född den 14 augusti 1852, antogs som daglönare vid

flottans varv i Karlskrona den 1 maj 1875, erhöll avsked den 13 september

1882, antogs åter den 25 juni 1883 samt avled den 14 juli 1906. Änkan, Hedvig

Dorothea Larsson, född Svensson den 28 maj 1853 och sålunda nära 75 år

gammal, åtnjuter fattigvårdsunderstöd och folkpension samt saknar enligt intyg

av vederbörande fattigvårdsmyndighet tillgångar utom behövligt lösöre.

Gustaf Adolf Olausson Algo, född den 3 januari 1838, var anställd vid flottans

spannmåls- och proviantförråd i Karlskrona såsom förrådsarbetare från

och med den 1 november 1871 till och med den 30 september 1905, då han avgick

med pension. Han avled den 13 mars 1922, efterlämnande änka, Bengta

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

Algo, född Svensson den 22 mars 1858 och sålunda 70 år gammal. Änkan

befinner sig enligt intyg av vederbörande pastorsämbete i behövande villkor.

Karl Teodor Eriksson, född den 10 november 1858, var anställd såsom daglönare

vid Karlskrona fästnings tygförvaltning under nära 29 år. Han avgick

från tjänsten med pension den 31 juli 1924 och avled den 8 maj 1926. Änkan

Hanna Augusta Eriksson, född Petersdotter den 14 april 1864 och sålunda omkring

64 år gammal, har enligt läkarintyg endast halv arbetsförmåga samt intygas

av vederbörande pastorsämbete vara i behövande villkor.

Anders Nilsson, född den 11 juli 1846, antogs såsom daglönare vid flottans

varv i Karlskrona den 6 februari 1882, erhöll avsked med pension den 8 april

1911 samt avled den 23 november samma år. Hans efterlämnade änka, Botilda

Nilsson, född Andersdotter, är född den 21 augusti 1849 och sålunda över

78 år gammal. Hon äger en fastighet i Karlskrona, taxerad till 8,500 kronor

men intecknad för 3,500 kronor.

Josef Pettersson, född den 8 december 1886, antogs såsom daglönare vid flottans

varv i Karlskrona den 7 augusti 1911 och tjänstgjorde såsom sådan till

sin död den 10 augusti 1927. Han efterlämnade änka Emilia Kristina Pettersson,

född Karlsson den 3 juli 1883 och sålunda 44 år gammal, samt tre minderåriga

barn, en son och två döttrar, födda respektive 1911, 1914 och 1916.

Änkan är enligt läkarintyg på grund av allmän klenhet och disposition för reumatisk

värk icke fullt arbetsför, varför hon utom hushållets skötsel icke orkar

företaga något förvärvsarbete, som nämnvärt kan bidraga till familjens utkomst.

Beträffande familjens ekonomiska ställning har av vederbörande fattigvårdsmyndighet

intygats, att familjen bor hyresfritt mot det att änkan förrättar

portvaktssyssla, att änkan för städning i övrigt har en inkomst av 25

kronor i månaden, att sonen är lärling å kronovarvet med en avlöning av omkring

9 kronor i veckan samt att familjen i övrigt icke har några inkomster eller

understöd eller tillgångar utöver behövligt lösöre.

I fråga om här avsedda änkor synes av handlingarna framgå, att de antingen

icke äga försörjningspliktiga anhöriga eller ock sakna anhöriga i sådan ställning,

att dessa kunna draga försorg om deras uppehälle.

Utskottet. I fråga om de i motionen avsedda änkorna Thörnberg, Haglund, Magnusson,

Larsson och Nilsson är att märka, att deras män avlidit respektive åren 1909,

1910, 1900, 1906 och 1911. Med den principiella ställning som, på sätt framgår

av vad under punkten 1 här ovan anförts, utskottet ansett sig böra intaga

till framställningar om beredande av pension åt änkor efter befattningshavare,

vilka avlidit för en mera avsevärd tid sedan, har utskottet icke funnit sig kunna

förorda en pensionering av ifrågavarande fem änkor.

Vad beträffar övriga i motionen omförmälda änkor synas enligt utskottets

mening billighetsskäl tala för beviljande av understöd av statsmedel. Samtliga

äro nämligen änkor efter befattningshavare, vilka under en jämförelsevis

lång tid tjänat staten och äro antingen på grund av hög ålder eller av styrkt

sjukdom oförmögna till arbete, med vilket de kunna försörja sig. Av handlingarna

att döma synas de även vara i sådana ekonomiska omständigheter, att

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr SS.

27

behov av understöd torde få anses föreligga. Under sådana förhållanden har

utskottet funnit sig böra tillstyrka, att årliga understöd beredas ifrågavarande

änkor från allmänna indragningsstaten. Understöden synas, i enlighet med

vad i åtskilliga liknande fall beviljats, böra bestämmas till 384 kronor ärligen,

samt utgå från och med den 1 januari 1928.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

a) att riksdagen, i anledning av förevarande motion 1:9,

i vad den avser understöd åt underofficerskorpralen Gustaf

Bernhard Karlssons änka Greta Lovisa Karlsson, född Karlsson,

korpralen Wilhelm Elmgrens änka Karolina Elmgren,

född Petersson, underofficerskorpralen Carl August Åhlfelts

änka Ida Kristina Åhlfelt, född Svensson, samt daglönarna

Gustaf Adolf Olausson Algos änka Bengta Algo, född Svensson,

Karl Teodor Erikssons änka Hanna Augusta Eriksson,

född Petersdotter, och Josef Petterssons änka Emilia Kristina

Pettersson, född Karlsson, må medgiva, att en var av bemälda

änkor må från och med den 1 januari 1928 under sin återstående

livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,

å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av

384 kronor; samt

b) att förevarande motion 1:9, i vad den avser understöd åt

förmannen Carl Henrik Thörnbergs änka Gertrud Fredrika

Thörnberg, född Petersson, korpralen Carl Reinhold Haglunds

änka Jenny Josefina Haglund, född Svanberg, samt daglönarna

Carl Johan Magnussons änka Hilda Magnusson, född

Persdotter, Pehr August Larssons änka Hedvig Dorothea

Larsson, född Svensson, och Anders Nilssons änka Botilda

Nilsson, född Andersdotter, icke må till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

21 :o.

I en inom första kammaren av herr Leander väckt motion nr 10 har föreslå- ”^er.

gits, »att riksdagen måtte tilldela avlidne daglönaren å kronovarvet i Karls- stöd åt dagkrona

nr 996 Anders Johan Johanssons efterlämnade änka Anna Maria Johansson

en årlig pension å 384 kronor att från och med den 1 januari 1928 under änka.

hennes återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, utgå

å allmänna indragningsstaten».

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Av tillgängliga handlingar inhämtas, att Anders Johan Johansson, som var

född den den 14 december 1854, anställdes den 17 november 1880 såsom daglönare

vid artilleridepartementet i Karlskrona och tjänstgjorde därstädes till

den 11 oktober 1881, då han överflyttades till ingenjördepartementet, där han

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bankoutslcattets utlåtande Nr 32.

Utskottet.

sedermera oavbrutet tjänstgjorde till sin död den 18 januari 1914. Hans efterlämnade

änka Anna Maria Johansson, född den 19 april 1859- och alltså omkring

69 ar gammal, är enligt intyg fattig och synes sakna anhöriga, som i

nämnvärd grad kunna draga försorg om henne.

Då enligt vad av utredningen framgår, daglönaren Johansson avlidit redan

år 1914, har utskottet på skäl, som angivits under punkten 1 här ovan, funnit

sig böra avstyrka bifall till det i motionen framställda förslaget om pensionering

av hans efterlämnade änka.

Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motion 1:10 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Ang.

årligt understöd

åt l:a

klass sjömännen

E. Jonassons

och F. J.

Anderssons

änkor.

Utskottet.

22 :o.

I en inom första kammaren av herr Leander väckt motion nr 11 har hemställts,

»att avlidne första klass sjömannen Elof Jonassons änka Hilda Jonasson,

född Svensdotter, och likaledes avlidne första klass sjömannen Frans Johan

Anderssons änka Hedvig Jeanette Andersson, född Jönsdotter, måtte vardera

tilldelas en årlig pension å 384 kronor att från och med den 1 januari 1928 utgå

under hennes återstående livstid, därest hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd».

Beträffande motiveringen för förslaget i fråga får utskottet hänvisa till motionen.

Av tillgängliga handlingar inhämtas huvudsakligen följande:

Elof Jonasson, som var född den 3 juli 1866 och avled den 30 mars 1908,

inskrevs vid sjömanskaren i Karlskrona den 1 maj 1888 och hade där ständig

tjänstgöring intill sin död eller i sammanlagt 19 år 11 månader. Hans änka

Hilda Jonasson, född Svensdotter den 9 augusti 1874 och sålunda över 53 år

gammal, befinner sig enligt intyg i tryckta ekonomiska förhållanden samt synes

sakna anhöriga, som i nämnvärd man kunna bidraga till hennes uppehälle.

Fians Johan Andersson, född den 12 oktober 1860, inskrevs i sjömanskåren

den 1 september 1879 och var sedan oavbrutet anställd i flottans tjänst till sin

död den 10 juni 1897. Vid sitt frånfälle efterlämnade han, förutom sex minderåriga

barn, hustrun Hedvig Jeanette Andersson, född Jönsdotter den 11 november

1859 och alltså nu omkring 68 år gammal, vilken ännu lever såsom änka.

Änkan, som numera på grund av sjukdom är fullständigt oförmögen till arbete,

är för sin försörjning väsentligen beroende av en sin son.

Av utredningen framgår, att i motionen omförmälda anställningshavare avlidit

för en avsevärd tid sedan, Jonasson år 1908 och Andersson år 1897. Med

hänsyn härtill och under hänvisning till vad utskottet anfört uti punkten 1 här

ovan får utskottet anstyrka bifall till motionen.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

29

Utskottet hemställer förty,

att förevarande motion 1:11 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

23 ro.

I en inom första kammaren väckt motion nr 12 har herr östergren hemställt,

»att riksdagen ville besluta tillerkänna envar av följande sju änkor efter daglönare

vid flottans varv i Karlskrona, nämligen Carl Magnus Runo Wiréens

änka, Elin Wiréen; Oscar Leo Sandströms änka, Maria Lovisa Sandström;

Carl Johan Mattssons änka, Johanna Mattsson; Måns Jakobssons änka, Hanna

Jakobsson; Gustaf Olssons änka, Emma Olsson; Carl Lundqvists änka, Frida

Elisa Kristina Lundqvist och Carl Johan Svenssons änka, Botilda Svensson,

från och med den 1 januari 1928 ett årligt understöd av 384 kronor att utgå

ur allmänna indragningsstaten, så länge de förbliva i sitt nuvarande änkestånd».

Beträffande motiveringen för förslaget i fråga får utskottet hänvisa till vad

motionen innehåller.

Av tillgängliga handlingar inhämtas huvudsakligen följande:

Carl Magnus Runo Wiréen, född den 5 oktober 1851, ant.ogs till skeppsgosse

den 1 maj 1865, överflyttades till matroskåren den 2 oktober 1874 samt erhöll

den 13 februari 1882 avsked på egen begäran. Han antogs som daglönare vid

ekipagedepartementet av flottans varv i Karlskrona den 19 april 1884, utnämndes

till förman den 11 maj 1907 och kvarstod i anställningen till den 30 juni

1914, då han avgick med pension efter en väl vitsordad tjänstetid av omkring

40 år, däri icke inberäknat 7 år såsom skeppsgosse. Han avled den 17 mars

1915, efterlämnande änka Elin Wiréen, född Olsson den 21 mars 1854 och alltså

74 år gammal, som befinner sig i fattiga omständigheter.

Oscar Leo Sandström, född den 28 juni 1858, antogs som daglönare vid

ingenjördepartementet av flottans varv i Karlskrona den 1 mars 1874, erhöll

avsked den 14 oktober 1885, antogs åter den 5 januari 1887, befordrades till

förman den 1 november 1907 och avled den 19 maj 1916 efter en väl vitsordad

tjänstetid av omkring 40 år. Änkan, Maria Lovisa Sandström, född Petersson

den 14 november 1852 och alltså 75 år gammal, befinner sig i fattiga omständigheter.

Carl Johan Mattsson, född den 23 augusti 1851, var anställd som daglönare

vid ingenjördepartementet från den 29 mars 1876 till sin död den 11 juli 1911

eller i 35 år. Änkan, Johanna Mattsson, född Andersson den 18 februari 1863

och sålunda 65 år gammal, intygas vara i behov av understöd.

Måns Jakobsson, född den 4 juli 1849, var anställd som daglönare vid ingenjördepartementet

från den 24 november 1876 till den 31 augusti 1914, då han

erhöll avsked med pension efter nära 38 års väl vitsordad tjänstetid. Behållningen

i boet efter Jakobsson, som avled den 28 november 1922, uppgick till

Ang.

årligt understöd

åt sju

änkor åt

daglönare vid

flottans varv

i Karlskrona.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

5,030 kronor. Hans änka Hanna Jakobsson, född Andersdotter den 23 augusti

1850 och alltså över 77 år gammal, saknar enligt uppgift taxerad inkomst.

Guslafj Olsson, född den 2 januari 1860, var anställd vid ingenjördepartementet

under tiden 5 februari 1892—22 september 1893, 17 april 1894—17

augusti 1895, 16 juni 1900—16 oktober 1909 samt från den 18 oktober 1909

till sin död den 6 december 1920 eller i sammanlagt omkring 23 år. Hans efterlämnade

änka Emma Olsson, född Andersdotter den 7 november 1859 och

alltså över 68 år gammal, är enligt intyg medellös.

Carl Lundqvist, född den 5 december 1857, antogs som daglönare vid ingenjördepartementet

den 1 april 1873 samt erhöll avsked den 1 maj 1873, antogs

åter den 11 april 1874, befordrades till förman den 19 september 1916 och avgick

med pension den 31 maj 1923 efter en väl vitsordad tjänstetid av nära

49 år. Han avled den 14 december 1927. Änkan, Frida Elise Kristina Lundqvist,

född Svensson den 3 oktober 1856 och alltså över 71 år gammal, är oförmögen

till förvärvsarbete samt befinner sig, enligt vad som vitsordats, i behövande

villkor.

Carl Johan Svensson, född den 7 augusti 1864, antogs som daglönare vid

ingenjördepartementet den 10 april 1893, erhöll avsked den 6 november 1897

samt antogs åter den 25 januari 1898. Därefter tjänstgjorde han till den 30

september 1926, då han erhöll avsked med förtidspension. Han avled den 14

februari 1927, efterlämnande änka Botilda Svensson, född Karlsson den 21 januari

1872. Änkan, som alltså är 56 år gammal, lider enligt läkarintyg av

vissa sjukdomar, på grund av vilka hennes arbetsförmåga är väsentligt nedsatt

samt befinner sig, enligt vad som intygats, i behövande villkor.

I fråga om här avsedda änkor synes av handlingarna framgå, att de antingen

icke äga försörjningspliktiga anhöriga eller ock sakna anhöriga i sådan ställning,

att dessa kunna draga försorg om deras uppehälle.

Utskottet. Av skäl, som under punkten 1 här ovan anförts, finner utskottet sig böra avstyrka

bifall till motionärens förslag, att årliga understöd skulle beviljas änkorna

efter daglönarna Wiréen, Sandström och Mattsson, vilka avlidit respektive

åren 1915, 1916 och 1911.

Beträffande övriga i motionen omförmälda änkor har utskottet med hänsyn

till de föreliggande omständigheterna ansett sig böra tillstyrka bifall till motionärens

förslag.

Utskottet hemställer alltså,

a) att riksdagen, i anledning av förevarande motion I: 12,

i vad den avser understöd åt daglönarna Måns Jakobssons änka

Hanna Jakobsson, född Andersdotter, Gustaf Olssons änka Emma

Olsson, född Andersdotter, Carl Lundqvists änka Erida

Elise Kristina Lundqvist, född Svensson, och Carl Johan Svenssons

änka Botilda Svensson, född Karlsson, må medgiva, att

envar av bemälda änkor må från och med den 1 januari 1928

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

31

under sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvavarande

änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära ett

årligt understöd av 384 kronor; samt

b) att förevarande motion I: 12, i vad den avser understöd

åt daglönarna Carl Magnus Runo Wiréens änka Elin Wiréen,

född Olsson, Oscar Leo Sandströms änka Maria Lovisa Sandström,

född Petersson, och Carl Johan Mattssons änka Johanna

Mattsson, född Andersson, icke må till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

24 :o.

I en inom första kammaren av herr Östergren väckt motion nr 13 har hemställts,

»att riksdagen ville besluta tillerkänna daglönaren vid flottans beklädnadsverkstad

i Karlskrona Jonas Anderssons änka, Augusta Wilhelmina Andersson,

ett årligt understöd av 384 kronor att utgå ur allmänna indragningsstaten

från och med den 1 januari 1928, så länge hon lever i sitt nuvarande

änkestånd».

I fråga om motiveringen för ifrågavarande förslag tillåter sig utskottet hänvisa

till motionen.

Av tillgängliga handlingar framgår, att daglönaren Jonas Andersson, som

avled den 21 augusti 1921, varit anställd såsom skomakare vid flottans beklädnadsverkstad

i Karlskrona från och med den 25 juni 1877 till den 11 januari

1916, då han efter 38V2 års väl vitsordad tjänstetid avgick med pension;

samt att hans änka Augusta Wilhelmina Andersson, född Holmberg den 16

mars 1854 och sålunda 74 år gammal, är dövstum och i behövande omständigheter.

'' ii;;.! tisfj

Då utskottet ansett skäl föreligga att i här förevarande fall tillstyrka understöd

av allmänna medel och icke funnit anledning till erinran mot vad motionären

i sådant avseende föreslagit, får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion 1:13, må

medgiva, att daglönaren Jonas Anderssons änka Augusta Wilhelmina

Andersson, född Holmberg, må från och med den 1

januari 1928 under sin återstående livstid, så länge hon förbliver

i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten

uppbära ett årligt understöd av 384 kronor.

25 :o.

I en inom första kammaren under nr 14 väckt motion har herr Östergren

hemställt, »att riksdagen ville besluta tillerkänna daglönaren vid flottans proviantförråd

nr 11 Mattis Andreasson Anderssons änka, Elin Andersson, ett årligt

understöd av 384 kronor att utgå ut allmänna indragningsstaten från och

med den 1 januari 1928, så länge hon lever i sitt nuvarande änkestånd».

Ang.

årligt understöd

åt daglönaren

J.

Anderssons

änka.

Utskottet.

Ang.

årligt understöd

åt daglönaren

M. A.

Anderssons

änka.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

Utskottet.

Ang.

årligt understöd

åt sjukhusdrängen

A. Carlssons

änka.

Utskottet,

Beträffande motiveringen för motionärens ifrågavarande förslag hänvisar

utskottet till vad motionen innehåller.

Av tillgängliga handlingar framgår, att daglönaren Mattis Andreasson Andersson,

som var född den 12 september 1865, varit anställd som daglönare vid

ingenjördepartementet av flottans varv i Karlskrona under tiden 27 april

1893—3 augusti 1895 och vid flottans proviantförråd från den 5 augusti 1895

till sin död den 27 december 1917; att hans efterlämnade änka Elin Andersson,

född Svensdotter den 25 oktober 1859 och alltså omkring 68 år gammal, är

medellös; samt att änkan synes sakna anhöriga, som kunna draga försorg om

henne.

Såsom framgår av utredningen, avled daglönaren Andersson redan år 1917.

Med hänsyn härtill har utskottet, i anslutning till vad utskottet uttalat under

punkten 1 här ovan, ansett sig böra avstyrka bifall till motionen.

Utskottet får sålunda hemställa,

att förevarande motion 1:14 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

26 :o.

I en inom första kammaren väckt motion nr 15 har herr Östergren hemställt,

»att riksdagen måtte besluta tillerkänna sjukhusdrängen August Carlssons

änka, Matilda Carlsson, ett årligt understöd av 384 kronor att utgå ur

allmänna indragningsstaten från och med den 1 januari 1928, så länge hon

lever i sitt nuvarande änkestånd».

Beträffande motiveringen för ifrågavarande yrkande hänvisar utskottet till

motionen.

Av tillgängliga handlingar framgår, att sjukhusdrängen Carlsson, som avled

den 16 februari 1924, varit anställd vid flottans sjukhus i Karlskrona från

och med den 1 september 1877 till den 31 augusti 1913, då han avgick med pension;

att hans efterlämnade änka Matilda Carlsson, född Svensdotter den 9

januari 1863 och alltså 65 år gammal, är i behövande villkor; att änkan på

grund av lårbensbrott är ofärdig; samt att hon synes sakna anhöriga, vilka

i nämnvärd mån kunna draga försorg om henne.

Utskottet, som biträder förslaget om årligt understöd åt änkan Carlsson med

i motionen föreslaget belopp, får hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion 1:15, må

medgiva, att sjukhusdrängen August Carlssons änka Matilda

Carlsson, född Svensdotter, må från och med den 1 januari

1928 under sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt

nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära

ett årligt understöd av 384 kronor.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

33

27 :o.

Ang.

I en inom första kammaren väckt motion nr 16 har herr Östergren hem- årligt underställt,

»att riksdagen ville besluta tillerkänna korpralen vid flottans eldare- a^ kQ PQ

kompani i Karlskrona Nr 375 Bror Charsmes Gustav August Larssons änka, A. Larssons

Emelia Sof ia Larsson, ett årligt understöd av 384 kronor att utgå ur allmänna

indragningsstaten från och med den 1 januari 1928, så länge hon lever i sitt

nuvarande änkestånd».

Beträffande motiveringen hänvisar utskottet till motionen.

änka.

Av handlingar i ärendet framgår, att korpralen Larsson, som avled den 29

september 1924, varit anställd vid sjömanskåren i Karlskrona från och med

den 31 juli 1895 till den 31 oktober 1923, då han erhöll avsked efter en tjänstetid

av omkring 28 år; att hans efterlämnade änka Emelia Sofia Larsson, född

Jönsson den 13 november 1863 och alltså 64 år gammal, befinner sig i behövande

omständigheter; samt att änkan synes sakna anhöriga, som kunna draga

försorg om henne.

Då utskottet ansett skäl föreligga att i här förevarande fall tillstyrka understöd

av allmänna medel och icke funnit anledning till erinran mot vad motionären

i sådant avseende föreslagit, får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion 1:16, må

medgiva, att korpralen Bror Charsmes Gustav August Larssons

änka Emelia Sofia Larsson, född Jönsson, må från och

med den 1 januari 1928 under sin återstående livstid, så länge

hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten

uppbära ett årligt understöd av 384 kronor.

U tskoitet.

28 :o.

I en inom första kammaren under nr 17 väckt motion har herr Östergren ^ligt "underhemställt,

»att riksdagen ville besluta tillerkänna korpralen vid flottans 3 :dje stöd åt korpmatroskompani

i Karlskrona Nr 85 Carl Henrik Sandbergs änka, Emelia ^aZibérgs''

Sofia Sandberg, ett årligt understöd av 384 kronor att utgå ur allmänna in- änka.

dragningsstaten från och med den 1 januari 1928, så länge hon lever i sitt

nuvarande änkestånd».

Beträffande motiveringen för förslaget i fråga hänvisar utskottet till motionen.

Av tillgängliga handlingar framgår, att korpralen Sandberg varit anställd

vid sjömanskåren i Karlskrona från och med den 1 maj 1874 till sin död den

12 februari 1911; att hans efterlämnade änka Emelia Sofia Sandberg, född

Löfqvist den 11 november 1856 och alltså 71 år gammal, befinner sig i behövande

levnadsvillkor; samt att änkan på grund av sjukdom är oförmögen till

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 8 saml. 17 höft. (Nr 32.) 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Banlcoutskotlets utlåtande Nr 32.

U111.oll et.

Ang.

pension åt f.

verkmästaren

F. A. Bohmans

änka.

Utskottet.

arbete och synes sakna anhöriga, som i nämnvärd mån kunna draga försorg

om henne.

Då korpralen Sandberg avlidit redan år 1911, finner sig utskottet av skäl, som

under punkten 1 här ovan angivits, böra avstyrka bifall till motionärens förslag

om beredande av ärligt understöd åt hans efterlämnade änka.

Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motion 1:17 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

29:o.

X en inom första kammaren väckt motion nr 18 har herr Östergren hemställt,

»att riksdagen ville besluta tillerkänna verkmästaren vid flottans varv

i Stockholm Frans August Bohmans änka, jEmma Charlotta Bohman, en årlig

pension av 528 kronor, att utgå ur allmänna indragningsstaten från och

med den 1 januari 1928, sa länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd».

Beträffande motiveringen för ifrågavarande förslag tillåter sig utskottet

att hänvisa till motionen.

Av handlingarna i ärendet framgår, att verkmästaren vid flottans varv i

Stockholm Frans August Bohman, som var född den 20 december 1839, varit

anställd vid sjömanskåren i Karlskrona under tiden 1 maj 1859—8 april 1872,

då han erhöll avsked på egen begäran; att han den 26 oktober 1875 åter antagits

i kronans tjänst som daglönare vid flottans varv i Stockholm, utnämnts

till förman den 16 juni 1893, till mästare den 1 januari 1901 samt till verkmästare

den 1 mars 1916; att han vid avgången från tjänsten den 30 april

1917 efter en väl vitsordad tjänstetid av år från flottans pensionskassa

tillerkänts pension såsom mästare till belopp av 1,000 kronor, varå utgått sedermera

av riksdagen medgivna tilläggsförmåner; att han, som avlidit den

18 mars 1927, vid sin död efterlämnat änka Emma Charlotta Bohman, född

Andersson den 14 juni 1860 och alltså 67 år gammal; att änkan icke är berättigad

till gratial från flottans pensionskassa, enär mannen först vid en

ålder av 77 år sökt bliva delägare i kassan och då med hänsyn till innehållet

i avgivet läkarintyg icke berättigats grundlägga gratial för efterlevande; att

behållningen i boet efter Bohman utgjort 9,174 kronor; samt att stärbhusdelägare

äro, förutom änkan, den avlidnes syster och brorson.

Utskottet förordar, att ett ärligt understöd från allmänna indragningsstaten

beredes verkmästaren Bohmans änka. Vad beträffar storleken av detta

understöd har utskottet med hänsyn till de föreliggande omständigheterna icke

funnit anledning tillstyrka högre belopp än 444 kronor.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion I: 18, må

medgiva, att förre verkmästaren vid flottans varv i Stockholm

s. 35 Kontrollera mot PDF

Banlcoutslcottets utlåtande Nr 8%.

35

Frans August Bohmans änka Emma Charlotta Bohman, född

Andersson, må från och med den 1 januari 1928 under sin återstående

livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,

å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd

av 444 kronor.

30:o.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 2 har herr Holmgren hemställt,

»att riksdagen ville medgiva, att avlidne korpralen vid 3 matroskompaniet

Karl Alfred Magnussons änka Agnes Maria Sofia Magnusson, född Karlström,

må från den 1 januari 1928 under sin återstående livstid, så länge hon

förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära

ett årligt understöd till belopp, som må befinnas skäligt».

Beträffande motiveringen för förslaget i fråga hänvisar utskottet till motionen

med därvid fogade bilagor.

Av handlingarna i ärendet framgår, att korpralen Magnusson varit anställd

vid sjömanskåren i Karlskrona från och med den 1 maj 1872 till sin död den

30 maj 1911; att hans änka Agnes Maria Sofia Magnusson, född Karlström

den 18 april 1857 och alltså nära 71 år gammal, befinner sig i behövande omständigheter;

att änkan åtjnuter fattigvårdsunderstöd och folkpension med tillsammans

21 kronor 70 öre i månaden; samt att hon synes sakna anhöriga, som

i nämnvärd mån kunna bidraga till hennes uppehälle.

Då motionärens förslag avser pensionering av änkan efter en anställningshavare,

som avlidit redan år 1911 eller för nära 17 år sedan, får utskottet, under

åberopande av vad utskottet anfört under punkten 1 här ovan, hemställa,

att förevarande motion II: 2 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

31 :o.

I en inom andra kammaren av herr Holmgren väckt motion nr 3 har hemställts,

»det riksdagen ville medgiva, att avlidne daglönaren Sven Patrik Mattssons

änka Ester Helena Mattsson, född Mårtensson, må från den 1 januari

1928 under sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,

å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd till belopp,

som må befinnas skäligt».

Beträffande motiveringen hänvisar utskottet till motionen med därvid fogade

bilagor.

Av motionen med däri åberopade handlingar framgår, att daglönaren Mattsson,

som var född den 24 mars 1889, anställdes vid ingenjördepartementet av

flottans varv i Karlskrona den 16 december 1909 och avled å flottans sjukhus

Ang.

ärligt understöd

ål korpralen

K. A.

Magnussons

änka.

Utskottet.

Ang.

årligt understöd

åt daglönaren

8. P.

Mattssons

änka.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Banhoutslcottets utlåtande Nr 82.

Utskottet.

. Äng.

årligt understöd

åt korpralen

R. A.

Anderssons

änka och

barn.

den 19 augusti 1923 pa grund av sjukdom, till vars utbrott hans arbete i varvets

pannverkstad enligt läkares intyg sannolikt bidragit; att hans efterlämnade

änka, som är född den 11 juli 1889 och alltså 38 år gammal, är medellös;

samt att hon på grund av sjukdom är mindre arbetsför.

I betraktande av de omständigheter, som åberopats i motionen, vill utskottet

förorda, att ett årligt understöd av statsmedel beredes änkan Mattsson, och

torde detta understöd böra bestämmas till 384 kronor samt utgå från och med

den 1 januari 1928.

På grund av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 3, må

medgiva, att daglönaren Sven Patrik Mattssons änka Ester

Helena Mattsson, född Mårtensson, må från och med den 1 januari

1928 under sin återstående livstid, så länge hon förbliver

i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära

ett årligt understöd av 384 kronor.

32 ro.

I en inom andra kammaren av herr Holmgren väckt motion nr 37 har hemställts,

»att riksdagen ville medgiva, att avlidne korpralen vid flottans 1. ekonomikompani

Reinhold Anatolius Anderssons änka Estrid Elisabet Andersson,

född Petersson, må från den 1 januari 1928 under sin återstående livstid, så

länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, samt deras barn Stig David Anatolius

och Birgit Barbro Margareta Elise, tills de uppnå 16 års ålder, å allmänna

indragningsstaten uppbära ett årligt understöd till belopp, som må befinnas

skäligt».

Beträffande motiveringen för yrkandet tillåter sig utskottet att hänvisa till

motionen med därvid fogade bilagor.

Av tillgängliga handlingar framgår, att Andersson, som var född den 3 juli

1889 och antogs till 3:e klass sjöman vid sjömanskåren i Karlskrona den 28

oktober 1907 samt sedermera befordrades till korpral, under tjänstgöring i

februari 1912 ådragit sig lungtuberkulos. I anledning av sjukdomen förklarades

Andersson genom beslut den 14 mars 1914 av riksförsäkringsanstalten berättigad

att jämlikt förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, erhålla livränta från och

med den dag, då han upphörde att åtnjuta underhåll och vård genom militär

myndighets försorg samt avlöning av statsmedel. Andersson kvarstod emellertid

i tjänst intill sin död. På grund härav kunde enligt bestämmelserna i förordningen

ersättning av riksförsäkringsanstalten icke utbetalas till Andersson.

Vid sin död, som inträffade den 9 december 1918, efterlämnade Andersson

änka, född den 2 oktober 1891 och sålunda nu 36 år gammal, samt två i äktenskapet

födda barn, nämligen en son, född den 30 december 1912, och en dotter,

född den 19 april 1916. Äktenskapet hade ingåtts den 4 april 1912.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Banlcoutshottets utlåtande Nr 32.

37

I ett den 23 december dagtecknat läkarintyg bär anförts, att änkan Andersson

vårdats å lasarettet i Karlskrona upprepade gånger åren 1924 och 1927 för

inflammation i bäckenorganen samt att hon på grund av denna åkomma syntes

få sin arbetsförmåga i väsentlig grad nedsatt.

Av ett utav fattigvårdssysslomannen i Karlskrona den 21 december 1927

avgivet intyg framgår beträffande änkans ekonomiska förhållanden bland annat

följande, nämligen

att tillgångarna i dödsboet efter mannen endast upptogo behövligt enklare

lösöre samt ett mindre belopp i kontanter,

att hon den 3 december 1919 gjort framställning om fattigvård för barnen

och erhållit sådan från och med den 1 januari 1920 samt även för sig själv under

olika tider och med varierande belopp beroende på föreliggande fattigvårdsbehov,

att hon från och med den 4 november 1927 på fattigvårdens bekostnad vårdas

å länslasarettet i Karlskrona samt erhåller bidrag till hyran, varjämte sonen

intager sina middagsmåltider å fattigvården,

att dottern under moderns sjukdom är på barnavårdsnämndens bekostnad

intagen å Karlskrona barnhem för flickor, varunder hennes uppfostringsbidrag

från fattigvården är indraget,

att sonen har plats som springpojke med 10 kr. per månad,

att änkan Andersson de första åren efter mannens död haft synnerligen god

arbetsinkomst, men att denna under senare åren nedgått till c:a 27 kronor per

vecka; samt

att hon är i avsaknad av egendom utom behövligt lösöre.

I en till Kungl. Maj:t i februari 1927 ingiven ansökning hémställde änkan

Andersson om understöd för sig och sina barn.

I häröver avgivet utlåtande anförde riks för säkring sanstalten huvudsakligen

följande.

Jämlikt förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring, utgives, om sjukdomen medfört döden

inom två år från det densamma blev känd, förutom begravningshjälp, livränta

dels till änka, när äktenskapet slutits före den tidpunkt, då sjukdomen

yppades, dels ock till minderårigt barn, som fötts före sagda tidpunkt eller födes

därefter i ett förut slutet äktenskap. Därjämte föreskrives att, där fråga

är om ersättning i anledning av dödsfall, rätten till ersättning är förverkad,

om ej framställningen om ersättning göres inom två år från det döden inträdde.

I förevarande fall har dödsfallet inträffat, sedan mer än två år förflutit från

det sjukdomen i fråga blev känd. Av i ärendet verkställd utredning framgår

vidare, att äktenskap ingåtts mellan sökanden och hennes man den 4 april 1912

och sålunda efter den tidpunkt, då sjukdomen yppades. Makarnas barn äro

födda, det ena den 30 december 1912 och det andra den 19 april 1916 och sålunda

efter den tidpunkt, då sjukdomen yppades, samt i det efter ifrågavarande

tidpunkt ingångna äktenskapet. Härjämte må framhållas, att framställning

om ersättning i anledning av dödsfallet gjorts först under år 1927 och sålunda

efter det att en tidrymd av över två år förflutit från det döden inträdde.

På grund av ovan angivna omständigheter äro sökanden och hennes barn i

anledning av ifrågavarande dödsfall icke berättigade till ersättning jämlikt förenämnda

förordning.

I kungörelsen, den 4 juni 1920 (nr 305) har beträffande skador, som yppats

efter 1919 års ingång, uteslutits den tidigare bestämmelsen, att ersättning i

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

anledning av dödsfall endast utgives, om skadan medfört döden inom två år

från det sjukdomen blev känd, varjämte tiden, inom vilken framställning om

ersättning i anledning av dödsfall får göras, utsträckts till tre år.

Under förutsättning, att sistnämnda ändrade bestämmelser vore tillämpliga

i nu förevarande fall, skulle, såsom framgår av ovanstående, sökanden och hennes

barn likväl icke vara berättigade till livränta enligt förordningen.

Marin förvaltning en yttrade i infordrat utlåtande, att ämbetsverket med hänsyn

till de av riksförsäkringsanstalten framhållna omständigheterna funne sig

icke kunna tillstyrka bifall till ansökningen om pension för sökanden och hennes

barn. Marinförvaltningen hemställde likväl på grund av förebragta bevekande

skäl, att sökanden matte beredas understöd för en gång med ett belopp

av 300 kronor.

Statskontoret, som jämväl avgav utlåtande i ärendet, förklarade sig i likhet

med marinförvaltningen icke kunna tillstyrka bifall till sökandens anhållan

om beredande åt henne och hennes barn av pension eller årligt understöd, men

förordade med hänsyn till föreliggande omständigheter marinförvaltningens

förslag om beviljande av ett tillfälligt understöd till belopp av 300 kronor.

Genom beslut den 2 december 1927 medgav Kungl. Maj:t med hänsyn till

föreliggande ömmande omständigheter, att till änkan Andersson finge utbetalas

en gratifikation för en gång av 300 kronor.

Utskottet. Av den lämnade utredningen framgår, att änkan Andersson icke är berättigad

till livränta enligt bestämmelserna i 1909 års militärersättningsförordning.

Med hänsyn emellertid till att hennes man, vilken under omkring 10 år varit i

statens tjänst anställd, därunder ådragit sig sjukdom, som medfört hans död,

och då hans efterlevande synas vara i behov av understöd, har utskottet funnit

det vara billigt, att staten här träder hjälpande emellan. Utskottet har ansett

sig böra tillstyrka, att understöd beviljas med 384 kronor till änkan, så länge

hon förbliver ogift, samt med 96 kronor årligen till vartdera av de minderåriga

barnen intill utgången av det kalenderår, varunder barnet uppnår 18 år. Understöden

synas böra anvisas från allmänna indragnirigsstaten och utgå från

och med den 1 januari 1928.

På grund av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 37, må

medgiva, att korpralen Reinhold Anatolius Anderssons änka

Estrid Elisabet Andersson, född Petersson, samt makarnas

minderåriga barn Stig David Anatolius och Birgit Barbro Margareta

Elise må från och med den 1 januari 1928 från allmänna

indragningsstaten uppbära årliga understöd, änkan under

sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande

änkestånd, med 384 kronor samt vartdera av barnen till och

med utgången av det kalenderår, varunder det uppnår 18 års

ålder, med 96 kronor.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Banlcoutskottets utlåtande Nr 32.

39

33 :o.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 180 liar herr Törnkvist i Karls- _ Ang.

krona hemställt, »att riksdagen måtte bevilja följande änkor efter daglönare äi"sr''x

vid flottans varv i Karlskrona nämligen: Maria Karolina Karlsson, Karolina Jo- J^n^or Jtcr. f

nasson, Anna Sofia Håkansson, Sigrid Olsson, Henriette Johansson och Ellen jioUans rarv ,•

Maria Rundcrantz, samtliga i Karlskrona, ett årligt understöd åt var och en av Karlskrona.

384 kronor, att utgå från 1 januari 1928 under deras återstående livstid, så

länge understödstagaren förbliver i sitt nuvarande änkestånd».

Beträffande de skäl, som av motionären åberopats till stöd för förslaget i

fråga, tillåter sig utskottet att hänvisa till motionen.

Av tillgängliga handlingar inhämtas i förevarande ärenden huvudsakligen

följande:

Carl August Karlsson, som avled den 7 juni 1927, var anställd såsom daglönare

vid ingenjördepartementet av flottans varv i Karlskrona dels under tiden

23 oktober 1877—1 september 1880, dels ock från den 14 februari 1881

till den 31 maj 1922, då han erhöll avsked med pension efter en väl vitsordad

tjänstetid av omkring 44 år. Han efterlämnade vid sin död, förutom änka,

Maria Karolina Karlsson, född Berg den 25 april 1861 och alltså nära 67 år,

fem barn. Änkan sammanbor med de två yngsta barnen och sköter det gemensamma

hushållet, vars utgifter bestridas av nämnda barn. Behållningen i boet

efter mannen uppgick till 6,173 kronor.

Ola Jonasson, som avled den 12 januari 1923, var anställd vid ingenjördepartementet

i Karlskrona från och med den 16 november 1875 till den 30 september

1913, då han erhöll avsked med pension efter en väl vitsordad tjänstetid

av omkring 38 år. Hans änka Karolina Jonasson, född Olsson den 7 mars

1854 och sålunda 74 år gammal, är i behov av understöd.

Peter Håkansson, som avled den 27 oktober 1927, anställdes vid ingenjördepartementet

i Karlskrona den 17 juli 1876 och erhöll avsked med pension

den 31 december 1911 efter en väl vitsordad tjänstetid av omkring 35 år. Hans

efterlämnade änka Anna Sofia Håkansson, född Petersdotter den 15 maj 1858

och alltså nära 70 år gammal, saknar inkomst och är i behov av understöd.

Frans Vilhelm Olsson, som avled den 17 juni 1909, var anställd vid ingenjördepartementet

i Karlskrona dels under tiden 15 november 1876—28 februari

1877, dels under tiden 23 juli 1877—22 mars 1878, dels ock slutligen från

och med den 3 mars 1882 till sin död. Hans sammanlagda anställningstid

uppgick till omkring 28 år. Änkan Sigrid Olsson, född Stålhandske den 22

juni 1855 och sålunda nära 73 år gammal, åtnjuter fattigvårdsunderstöd med

25 kronor, folkpension med 9 kronor 20 öre samt understöd från enskild kassa

med 5 kronor, allt för månad räknat.

Axel Vilhelm Johansson, som avled den 19 september 1923, var anställd vid

sjömanskåren i Karlskrona under tiden 1 maj 1890—30 april 1893, vid artilleridepartementet

därstädes under tiden 20 oktober 1893—30 april 1894 samt

från och med den 12 oktober 1895 intill sin död. Hans sammanlagda tjänstetid

uppgick till över 31 år. Aid sin död efterlämnade han, förutom änkan Hen
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Bankoutslcottets utlåtande Nr 32.

riette Johansson, född Flemming den 19 januari 1876 och alltså 52 år gammal,

tva minderåriga barn. Änkan, som är i behövande levnadsvillkor, har enligt

läkarintyg på grund av hjärtfel sin arbetsförmåga nedsatt till en tredjedel av

det normala.

Carl Albert Rundcrantz, som avled den 20 november 1917, var anställd vid

sjömanskåren i Karlskrona under tiden 17 september 1893—26 oktober 1900

samt vid artilleridepartementet därstädes från den 1 november 1900 till sin

död. Hans änka Ellen Maria Rundcrantz, född Svensson den 5 april 1870 och

alltså 58 år gammal, lider enligt läkares intyg av vissa sjukdomar, på grund

av vilka hon är oförmögen att genom arbete förvärva sitt livsuppehälle. Hon

är ock, enligt vad vederbörande pastorsämbete vitsordat, i behov av understöd.

Beträffande de i motionen avsedda personerna synes av handlingarna framgå,

att de sakna anhöriga, vilka kunna i mera avsevärd mån draga försorg om

deras uppehälle.

Utskottet. Vad först angår daglönaränkorna Karlsson, Jonasson och Håkansson har

utskottet på skäl, som av motionären åberopats, funnit sig böra tillstyrka, att

årliga understöd beviljas dessa änkor till i motionen ifrågasatt belopp.

Vad därefter beträffar motionärens förslag om beredande av understöd åt

änkan efter daglönaren Olsson, vilken avlidit redan år 1909, får utskottet i

anslutning till vad utskottet anfört under punkten 1 här ovan avstyrka bifall

till detsamma.

Vidkommande slutligen änkorna efter daglönarna Johansson och Kundcrantz

har utskottet inhämtat, att dessa änkor var för sig hos Kungl. Maj :t gjort

framställning om att komma i åtnjutande av pension, samt att Kungl. Maj:t, sedan

marinförvaltningen och statskontoret i avgivna utlåtanden icke ansett anledning

förefinnas för understöds beviljande, genom beslut den 31 mars 1928

funnit berörda framställningar icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Beträffande änkan Johansson har utskottet emellertid med hänsyn till innehållet

i ovan omförmälda läkarintyg, vilket icke förelegat vid prövning av

hennes ansökan hos Kungl. Maj:t, ansett sig böra tillstyrka beviljande av ett

årligt understöd av 384 kronor. Däremot har utskottet på de i punkt 1 här

ovan angivna skälen funnit sig icke böra tillstyrka motionärens förslag om

understöd åt änkan efter daglönaren Rundcrantz, vilken avlidit redan år 1917.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

a) att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 180,

i vad den avser understöd åt daglönarna Carl August Karlssons

änka Maria Karolina Karlsson, född Berg, Ola Jonassons

änka Karolina Jonasson, född Olsson, Peter Håkanssons änka

Anna Sofia Håkansson, född Petersdotter, och Axel Vilhelm

Johanssons änka Henriette Johansson, född Flemming. må

medgiva, att envar av bemälda änkor må från och med den 1

januari 1928 under sin återstående livstid, så länge hon för
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Banlcoutskottets utlåtande Nr SS.

41

bliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten

uppbära ett årligt understöd av 384 kronor; samt

b) att förevarande motion 11:180, i vad den avser understöd

åt daglönarna Frans Vilhelm Olssons änka Sigrid Olsson,

född Stålhandske, och Carl Albert Rundcrantz änka Ellen

Maria Rundcrantz, född Svensson, icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

34 :o.

I en inom andra kammaren av herr Svensson i Grönvik väckt motion nr 182 ■rV^tn^nder

har hemställts, »att riksdagen ville anslå ett belopp av 400 kronor årligen att åt soldautgå

såsom understöd åt framlidne soldaten vid Kalmar regementes 8 kompani tenF. A.Nthls

nr 62 Frans August Nihls efterlevande änka Emilia Petersdotter Nihl, så

länge hon lever ogift».

Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet hänvisa till motionen

med därvid fogade handlingar.

Såsom i motionen erinrats, var frågan om understöd åt änkan Nihl föremål

för behandling vid 1927 års riksdag i anledning av ett utav samme motionär

då framställt förslag. De handlingar, som nu i avtryck fogats vid motionen,

voro för 1927 års riksdags bankoutskott tillgängliga vid frågans bedömande.

Av berörda handlingar jämte i övrigt tillgängligt material framgick, bland

annat, att Nihl, som var född den 10 juni 1862 och den 2 april 1884 antagits

till soldat vid Kalmar regemente, varit beordrad att den 10 september 1912

vid Emmaboda järnvägsstation avhämta beväringsmanskap, att han anlänt

till nämnda station på eftermiddagen den 9 september och efter att på flera

ställen sökt erhålla nattkvarter sent på kvällen besökt en affärslokal i omedelbar

närhet av stationen samt ensam lämnat affären ävensom att han på

morgonen den 10 september påträffats död i en invid vägen löpande, på botten

stensatt kanal. Av vederbörande länsman hölls den 10, 11 och 12 september

1912 polisförhör angående dödsfallet. Undersökningens resultat sammanfattades

i vederbörligt förhörsprotokoll på följande sätt: »Av den hållna undersökningen

synes allt tyda på, att Nihl omkommit genom olyckshändelse, men,

då det däremot ej kunnat utrönas, huru länge Nihl, som tydligen varit något

berusad, legat i diket, kan ej avgöras, om olyckshändelsen, om sådan föreligger,

inträffat enbart till följd av för mycket förtärda spritdrycker eller om

detta ens varit en bidragande orsak därtill.»

Sedan änkan Nihl i början av år 1925 hos riksdagens militieombudsman

gjort framställning i fråga om utfående av understöd och militieombudsmannen

i ärendet''införskaffat utredning, fann militieombudsmannen enligt beslut

den 3 april ej skäl att i ärendet vidtaga ytterligare åtgärd.

Änkan Nihl gjorde därefter hos Kungl. Maj:t hemställan om erhållande

av pension. Arméförvaltningens civila departement avstyrkte bifall till ansökningen.

Då emellertid, såvitt kunnat utrönas, begravningshjälp enligt be
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Banhoutslcottets utlåtande Nr 32.

Utskottet.

Ang.

årligt understöd

åt

ammunitionsarbetaren

T. A. Olssons

änka.

stämmelserna i Kungl. Maj:ts brev den 29 oktober 1909 angående begravningshjälp

åt manskap icke utbetalts i anledning av Nihls dödsfall, hemställde

departementet om bemyndigande att till änkan Ni hl utbetala en gratifikation

motsvarande det belopp, som jämlikt nämnda brev skolat högst utbetalas

i begravningshjälp eller 75 kronor.

Den 14 augusti 1925 beslöt Kungl. Maj:t i enlighet med vad civila departementet

hemställt.

Under hänvisning till sålunda föreliggande utredning anförde bankoutskottet

i sitt den 22 april 1927 avgivna utlåtande nr 38, punkten 37, i ärendet

följande:

»Då, såsom av den lämnade redogörelsen torde framgå, utredning ej kunnat

vinnas, huruvida Nihls död förorsakats av olycksfall, eller överhuvud taget

rörande de närmare omständigheterna i samband med dödsfallet, har utskottet,

med hänsyn jämväl till att frågan om pension eller understöd åt änkan

Nihl nyligen prövats såväl av riksdagens militieombudsman som av Kungl.

Maj :t, funnit sig icke böra tillstyrka någon åtgärd i motionens syfte.»

På. grund av det anförda hemställde utskottet, att den föreliggande motionen

icke matte till någon riksdagens åtgärd föranleda. Riksdagen beslöt i

enlighet med vad utskottet hemställt.

Då i den nu föreliggande motionen icke förebragts några nya omständigheter,

som kunna inverka på frågans bedömande, saknar utskottet anledning

att frångå den ståndpunkt, utskottet år 1927 intagit i ärendet.

Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motion 11:182 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

35 ro.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 273 har herr Dahlén hemställt,

»att riksdagen ma till änkan Anna Sofia Wilhelmina Olsson bevilja en årlig

pension av 600 kronor att utgå från och med den 1 januari 1928».

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen med därvid

fogade bilagor.

Av motionen med däri åberopade handlingar framgår, att änkan Olssons

avlidne man Ture Alexander Olsson varit anställd såsom arbetare vid ammunitionsfabriken

å Marieberg från och med den 16 januari 1905 till sin död den

9 december 1927 eller under nära 23 år. Änkan, som är född den 10 november

1874 och sålunda omkring 53 ar gammal, lider av kroniskt eksem, som enligt

läkares intyg torde för framtiden i väsentlig mån nedsätta hennes arbetsförmåga.

Hon befinner sig, enligt vad som intygats, i behövande villkor och

synes sakna anhöriga, som i nämnvärd grad kunna draga försorg om hennes

uppehälle.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Banleoutslcottets utlåtande Nr 32.

43

Med hänsyn till vad i motionen framhållits har utskottet funnit sig böra till- Utskottet.

styrka, att ett årligt understöd av statsmedel beviljas arbetaren Olssons efterlevande

änka. Understödet torde i enlighet med vad som i liknande fall plägat

ske böra bestämmas till 384 kronor.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion 11:273,

må medgiva, att arbetaren vid ammunitionsfabriken å Marieberg

Ture Alexander Olssons änka Anna Sofia Wilhelmina

Olsson, född Svensson, må från och med den 1 januari 1928

under sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande

änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära ett

årligt understöd av 384 kronor.

36:o.

I en inom andra kammaren av herrr Olsson i Berg väckt motion nr 278 har _ ^cr

hemställts, »att riksdagen må besluta att tillerkänna änkan Hulda Paulina s>ö([ åt fan.

Sundblad i Norums församling av Göteborgs och Bohus län ett årligt under -junkarenL.B.

...to i i i Sundblads

stöd a sexhundra kronor». änka.

Beträffande motiveringen för förslaget får utskottet hänvisa till motionen

med därvid fogade bilagor.

Hulda Paulina Sundblad är änka efter fanjunkaren vid Bohusläns regemente

Ludvig Bernhard Sundblad. Av handlingarna i ärendet framgår, att denne

var född den 12 september 1843 och kom i tjänst vid regementet den 15 april

1861. Han avled den 23 februari 1894 efter en tjänstetid av omkring 32 år

10 månader. Enligt vad som utrönts var Sundblad icke delägare i någon av

arméns änke- och pupillkassor, emedan han erhållit befordran å stat redan vid

den tid, då skyldighet icke förelåg att vara delaktig i sådan kassa, och Sundblad

icke begagnat sig av honom tillkommande rätt till frivillig delaktighet.

Sundblads änka är alltså icke berättigad till pension.

Änkan Sundblad är född den 30 januari 1853 och alltså 75 år gammal.

Enligt läkarintyg är hon på grund av ålderdomssvaghet och höftsjuka fullständigt

oförmögen att sköta sig själv och sitt hus. Vederbörande pastorsämbete

har intygat, att hon är i största behov av understöd. Hon synes sakna anhöriga

i sådan ställning, att de kunna draga försorg om henne.

Då Sundblad avlidit redan för omkring 34 år sedan, har utskottet, i överens- utskottet.

stämmelse med den uppfattning utskottet uttalat under punkten 1 i det föregående,

ansett sig icke kunna tillstyrka, att understöd av statsmedel beviljas

hans änka.

På grund av det anförda hemställer utskottet,

att förevarande motion II: 278 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

37 :o.

Än9:.... I en till riksdagen avlåten, den 10 februari 1928 dagtecknad proposition nr 78,

^36W5iOW dl tjj. . _ _ • -ioi ••

sekreteraren bär Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsh°säkring°r"

^^protokollet över socialärenden för samma dag, i punkten l1 föreslagit riksdaanstalten

gen medgiva, att Isabella Augusta Elisabet Eleonora Nordgren, född Barthel''grens

änka'' SOn’ iin^a e^ter tjänstförrättande sekreteraren hos riksförsäkringsanstalten, notarien

å extra stat därstädes Anders Einar Nordgren, må, räknat från och med

den 1 oktober 1927, under sin återstående livstid, så länge hon förbliver änka,

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 720 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas huvudsakligen följande.

T. f. sekreteraren Nordgren, som var född den 15 maj 1887, antogs efter

avlagd juris kandidatexamen och tingstjänstgöring med tjugu rättegångsdagar

till extra ordinarie notarie hos Stockholms rådhusrätt, där han tjänstgjorde

till den 1 juni 1918. Under sin tjänstgöring i rådhusrätten innehade Nordgren

under i handlingarna närmare angivna kortare tider förordnanden såsom

kriminalassessor, registrator, inskrivningsnotarie och amanuens. Under en

månad år 1918 innehade Nordgren förordnande vid Svea hovrätt såsom aktuarie

för vädjade mål.

Från och med den 1 augusti 1915 intill sitt den 4 september 1927 timade

frånfälle bestred Nordgren förordnanden hos pensionsstyrelsen såsom tillfällig

föredragande av ansökningar om pension eller understöd. Periodvis

under berörda tid var Nordgren även förordnad såsom tillfällig ledamot hos

styrelsen.

Den 5 februari 1919 antogs Nordgren till amanuens hos riksförsäkringsanstalten.

Den 1 oktober 1920 blev Nordgren notarie i 21 :a lönegraden å

extra stat hos anstalten, vilken befattning han innehade till sin död. I denna

befattning åtnjöt han senast lön enligt 22 :a löneklassen med 6,816 kronor för

år, vartill kom dyrtidstillägg enligt gällande grunder. Därjämte innehade

Nordgren från och med den 7 september 1924 förordnande att tills vidare

uppehålla en sekreterarbefatning å ordinarie stat hos riksförsäkringsanstalten.

Före sistnämnda dag hade Nordgren innehaft förordnande å befattning i nuvarande

lönegraden B 24 eller högre grad i sammanlagt 2 år 2 månader 3

dagar.

Den efter Nordgren upprättade bouppteckningen utvisar en behållning å

2,766 kronor 36 öre. Enligt mellan makarna upprättat inbördes testamente

skall behållningen med full äganderätt tillfalla änkan.

Nordgrens änka är född den 7 april 1887 och alltså 41 år gammal. Då

Nordgren icke innehade ordinarie befattning, är änkan icke berättigad till

pension enligt de för den ordinarie personalen hos riksförsäkringsanstalten

gällande bestämmelser.

Av ett den 2 november 1927 utfärdat läkarintyg framgår, att änkan sedan

mer än 2 år tillbaka lider av sömnlöshet och nervklenhet samt att på grund

härav hennes förvärvsförmåga är för en avsevärd tid framåt nedsatt.

Riksförsäkringsanstalten har i ärendet anfört bland annat följande:

Hos riksförsäkringsanstalten vore endast 42 befattningar uppförda å ordinarie

stat. Inbegripet extra ordinarie personal m. fl. utgjorde hela antalet

1 Beträffande punkterna 2—4 samt 6—8 av propositionen nr 78, se utlåtande nr 30, punkterna

56—61.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Bankoutsleottets utlåtande Nr 38.

45

befattningshavare för det dåvarande 304. Således utgjorde antalet ordinarie

befattningar endast cirka 13 procent av hela personalens antal. Riksförsäkringsanstaltens

befattningshavare och deras efterlevande befunne sig sålunda

med avseende å pensionsrätt i betydligt sämre ställning än personalen hos

de flesta andra statens verk. Denna personalens ogynnsamma ställning stode

i samband därmed, att frågan om socialförsäkringens organisation ännu icke

blivit slutgiltigt avgjord, vilket föranlett att av riksförsäkringsanstalten vid

skilda tillfällen gjorda framställningar om överförande i större utsträckning

av anstaltens befattningshavare till ordinarie stat icke lett till något resultat.

Det syntes emellertid obilligt, att riksförsäkringsanstaltens personal och

efterlevande till befattningshavare hos anstalten skulle bliva lidande till följd

av att någon definitiv lösning av nämnda organisationsfråga ännu icke kunnat

åvägabringas.

Vad särskilt Nordgren anginge borde beaktas, att en notarietjänst å anstaltens

ordinarie stat under år 1924 blivit ledig samt att Nordgren, därest

denna tjänst fått i vanlig ordning återbesättas, med största sannolikhet skulle

hava erhållit densamma. Kungl. Maj :t hade emellertid genom beslut den

17 oktober 1924 föreskrivit, att tjänsten i fråga tills vidare allenast skulle

uppehållas medelst förordnande.

Riksförsäkringsanstalten har på grund av det anförda ansett skäligt, att

pension beredes åt Nordgrens änka till belopp motsvarande den pension, vartill

hon varit berättigad, därest Nordgren vid sitt frånfälle varit ordinarie notarie

hos riksförsäkringsanstalten.

Den årliga pension, som under nyss angivna förutsättning skulle hava utgått

till änkan, skulle hava utgjort 1,160 kronor.

Statskontoret har ansett pensionsbeloppet för änkan Nordgren böra fastställas

till 720 kronor.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Såsom framgår av utredningen i ärendet innehade Nordgren icke ordinarie

befattning, till följd varav han saknat möjlighet ingå i civilstatens änke- och

pupillkassa och därigenom grundlägga pensionsrätt för sin hustru. Anledningen

till att Nordgren i likhet med det stora flertalet av riksförsäkringsanstaltens

befattningshavare icke blivit uppförd å ordinarie stat, torde såsom

riksförsäkringsanstalten framhållit stå i samband därmed, att frågan om socialförsäkringens

organisation ännu icke blivit slutgiltigt avgjord. Med hänsyn

härtill synas starka billighetsskäl föreligga för beredande av någon pension

av statsmedel såsom bidrag till änkan Nordgrens uppehälle. Vid bestämmandet

av storleken av denna pension torde, då mannen Nordgren icke

erlagt några pensionsavgifter, en viss reduktion böra äga rum av det belopp,

som skolat utgå, därest Nordgren varit ordinarie notarie. Vid sådant förhållande

finner utskottet det av statskontoret föreslagna pensionsbeloppet av 720

kronor skäligt.

På grund av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning.

Utskottet.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

Ang.

årligt understöd

åt portvakten

J.

Nilssons

änka.

38 ro.

I punkten 5 av förevarande proposition nr 78 har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen medgiva, att portvakten vid Lunds hospital och asyl Johan Nilssons

änka Kerstin Nilsson, född Jönsson, må räknat från och med den 1 juli

1927 under sin återstående livstid, så länge hon förbliver änka, å allmänna

indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av 384 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas i huvudsak följande.

Johan Nilsson, som var född den 20 april 1854, var anställd vid Lunds

hospital och asyl dels såsom sjukvårdare från och med den 9 april 1882 till

och med den 31 oktober 1889 och dels såsom yttre portvakt från och med den

1 november 1889 till och med den 31 augusti 1921, då han erhöll avsked.

Genom beslut den 18 november 1921 tilldelades Nilsson av Kungl. Maj:t ett

årligt understöd av 800 kronor.

Nilsson avled den 10 juni 1927. Den efter Nilsson upprättade bouppteckningen

utvisade en behållning av 15,683 kronor 66 öre, vilken enligt

mellan makarna upprättat inbördes testamente med full äganderätt skulle

tillfalla änkan. Bland tillgångarna ingick en fastighet, taxerad till 15,900

kronor men intecknad för 4,000 kronor, samt bankfordringar till sammanlagt

belopp av 4,338 kronor.

Den av Nilsson innehavda portvaktsbefattningen medförde icke rättighet

för honom att inträda såsom delägare i civilstatens änke- och pupillkassa.

Han har därför icke haft möjlighet att genom erläggande av avgifter till

kassan bereda sin efterlevande hustru pension från kassan.

Änkan Nilsson har från och med den 1 december 1883 till och med 31

oktober 1889, alltså under nära sex år, varit anställd såsom inre portvakt

vid hospitalet. Under tiden därefter har hon biträtt mannen i hans göromål

såsom yttre portvakt.

Statskontoret har med hänsyn till de i boet efter Johan Nilsson befintliga

tillgångarna i fast egendom, bankfordringar m. m. och då den enligt bouppteckningen

förefintliga behållningen i boet i sin helhet tillfölle änkan, funnit

sådana omständigheter i detta fall knappast kunna anses föreligga, som plägade

förutsättas för att söka utverka pension åt avliden statsarbetares änka. Emellertid

vore det upplyst, att änkan Nilsson själv varit anställd såsom portvakt

under en tid av nära 6 år samt därefter biträtt sin man med hans portvaktsgöromål.

Vid sådana förhållanden kunde det synas skäligt, att änkan Nilsson

erhölle någon pension. Statskontoret ville därför icke motsätta sig, att en

pension å förslagsvis 384 kronor utverkades åt henne att från allmänna indragningsstaten

utgå från och med den 1 juli 1927 under hennes återstående livstid,

så länge hon förbleve änka.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet.

I betraktande av den jämförelsevis stora behållning i boet efter portvakten

Nilsson har utskottet i likhet med statskontoret ansett tveksamt, huruvida något

s. 47 Kontrollera mot PDF

Banlcoutskottets utlåtande Nr 82.

47

årligt understöd av statsmedel överhuvud taget borde beredas hans änka. Då

emellerid änkan själv under en lång tid varit direkt anställd vid eller eljest

utfört arbete för det hospital, där mannen tjänstgjort, har utskottet icke velat

motsätta sig Kungl. Maj :ts förslag, att ett årligt understöd tillerkännes änkan,

oaktat hon icke är medellös. Understödet torde emellertid icke böra fastställas

till högre belopp än 324 kronor.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

framställning, må medgiva, att portvakten vid Lunds hospital

och asyl Johan Nilssons änka Kerstin Nilsson, född Jönsson,

må räknat från och med den 1 juli 1927 under sin återstående

livstid, så länge hon förbliver änka, å allmänna indragningsstaten

uppbära ett årligt understöd av 324 kronor.

39 :o.

I en till riksdagen avlåten, den 17 februari 1928 dagtecknad proposition nr

80 har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för samma dag, under punkten 1 föreslagit

riksdagen medgiva, att avlidne läraren vid karolinska mediko-kirurgiska

institutet, medicine kandidaten John Gunnar Larssons och hans efterlevande

hustru Emma Sofia Larssons, född Andersson, minderårige son John Ragnar

må från och med den 1 maj 1927 till och med utgången av det kalenderår, varunder

han uppnått aderton års ålder, komma i åtnjutande av ett årligt understöd

från allmänna indragnings staten av 504 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att medicine kandidaten Gunnar Larsson

anställdes vid karolinska institutet såsom biträdande lärare under läsåret

1908—1909 för att leda en kurs i allmän kemi. Detta förordnande har sedan

dess, år efter år, förnyats, och Larsson har således under en tid av 20 år meddelat

den grundläggande undervisningen i detta ämne, vilken undervisning han

på ett i allo synnerligen förtjänstfullt sätt utövat. De löneförmåner, han härför

av statsverket uppburit, utgjorde till och med juni månad 1924 2,500 kronor

om året och därefter 3,700 kronor. Sedan 1900 — under 27 år alltså —

har Larsson även varit anställd som lärare i kemi med metallurgi och läkemedelslära

vid tandläkarinstitutet, för vilket uppdrag han ej uppburit ersättning

av statsverket utan endast stadgade avgifter av de studerande. Åven om denna

undervisning har han inlagt synnerligen stora förtjänster.

Larsson efterlämnade vid sin död den 16 april 1927 änka Emma Sofia Larsson,

född Andersson den 17 april 1892 och alltså snart 36 år gammal, och en

son, född den 1 april 1924. Behållningen i boet efter Larsson utgjorde 2,391

kronor.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Ang.

årligt understöd

åt med.

kand. J. O.

Larssons

minderårige

son.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Bankoutslcottets utlåtande Nr 32.

Utskottet.

Ang.

pension åt

värmeskötaren

Olle Olssons

änka.

Utskottet.

Med hänsyn till de ömmande omständigheter, som i förevarande fall föreligga,

anser sig utskottet böra ansluta sig till Kungl. Maj :ts förslag, att Larssons

efterlevande tillerkännas något understöd av statsmedel samt att detta bör ske

i form av uppfostringsbidrag åt makarna Larssons minderårige son. Beträffande

storleken av ifrågavarande understöd har utskottet emellertid icke funnit

anledning tillstyrka ett högre belopp än 384 kronor.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

framställning, må medgiva, att avlidne läraren vid karolinska

mediko-kirurgiska institutet, medicine kandidaten John Gunnar

Larssons och hans efterlevande hustru Emma Sofia Larssons,

född Andersson, minderårige son John Ragnar må från

och med den 1 maj 1927 till och med utgången av det kalenderår,

varunder han uppnått 18 års ålder, komma i åtnjutande

av ett årligt understöd från allmänna indragningsstaten av

384 kronor.

40 :o.

Under punkten 2 av förevarande proposition nr 80 har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen medgiva, att värmeskötaren vid folkskoleseminariet i Göteborg

Olle Olssons änka Ida Serafia Olsson, född Jonasson, må, räknat från och med

den 1 oktober 1927, under sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt

nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

av 384 kronor.

Av handlingarna i ärendet framgår, att värmeskötaren Olle Olsson varit anställd

vid folkskoleseminariet i Göteborg från och med den 22 augusti 1912 till

sin död den 22 september 1927 och därvid uppburit avlöning, som från och med

budgetåret 1925—1926 frånsett tillfällig avlöningsförbättring och dyrtidMilllägg

uppgått till 1,425 kronor årligen, vartill kommit fri bostad med bränsle

och lyse; att han sedan mars 1924 på grund av sjukdom varit urståndsatt att

sköta sin tjänst; att hans änka, som är född den 7 mars 1875 och alltså 53 år

gammal, enligt intyg av läkare lider av åderbråck å båda benen samt i följd

därav är i rätt hög grad nedsatt till sin arbetsförmåga; att makarna Olsson

icke hade några barn i livet, samt att Olsson vid sin död efterlämnat ett sparat

kapital på omkring 2,700 kronor.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet, som med hänsyn till de föreliggande omständigheterna finner billighetsskäl

tala för att änkan Olsson beredes någon pension, har icke funnit

anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande framställning.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

49

41 :o.

I en till riksdagen avlåten, den 2 mars 1928 dagtecknad proposition nr 142 pensf^f d

har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av stats- viceprofessom

rådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit riksdagen v''d

medgiva, att f. d. vice professorn vid konsthögskolan A. Tallbergs änka Greta a. Tallbergs

Kristina Katrina Tallberg, född Santesson, må från och med den 1 februari 1928 ankaunder

sin återstående livstid, så länge hon förbliver ogift, å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 912 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att f. d. vice professorn vid konsthögskolan

A. Tallberg, som avlidit den 8 januari 1928, genom beslut av 1926 års

riksdag beviljats en årlig pension från allmänna indragningsstaten å 2,724

kronor; att änkan är född den 2 juli 1878 och alltså 49 år gammal; att änkan

icke är berättigad till pension från civilstatens änke- och pensionskassa, enär

mannen icke kunnat vinna delaktighet i berörda kassa; samt att bouppteckningen

efter Tallberg utvisat en brist i boet av 1,595 kronor.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet biträder Kungl. Maj:ts förslag om beredande av pension åt änkan utskottet.

Tallberg. Vad beträffar pensionens storlek, har utskottet icke haft något att

erinra mot vad Kungl. Maj:t i sådant avseende föreslagit eller 912 kronor.

Utskottet vill erinra, att samma belopp av 1926 års riksdag beviljats f. d. professorn

vid konsthögskolan Grundströms änka.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition.

42 :o.

I en till riksdagen avlåten, den 24 februari 1928 dagtecknad proposition nr Ang.

110 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av

statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag, i punkten 1 föreslå- vissa avlidna

_ befattning s
glt

riksdagen havare vid

l:o) medgiva, att avlidne gårdssmeden vid Strömsholms hingstdepå Gustaf Strömsholms

Oskar Blomdahls änka Kristina Bernhardina Blomdahl, född Nordstedt, avlid- %ngs epa’

ne skogvaktaren vid samma hingstdepå Otto Fredrik Lindholms änka Augusta

Maria Lindholm, född Holmquist, och avlidne stallbetjänten vid samma depå

Gustaf Edvard Wallenbergs änka Matilda Lovisa Wallenberg, född Forsblom,

var för sig må komma i åtnjutande av änkepension till ett belopp av 384 kronor

om året, att utgå från och med den 1 januari 1928 så länge de förbliva i sitt nuvarande

änkestånd; dock att pension för tid, varunder pensionär må vara i

åtnjutande av kontant understöd från depåförvaltningen, skall minskas med sålunda

utgående belopp; ävensom

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 8 samt. 17 häft. {Nr 32.) 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Bankoutslcottets utlåtande Nr 32.

Utskottet.

2 :o) förklara, att pensionerna må utgå i första hand av det årliga överskott,

som kan uppstå å avkastningen av den hos pensionskassan för tjänstemännen

vid Strömsholms hingstdepa samt deras änkor och barn samlade pensionsfond,

sedan de årliga pensionsbeloppen till kassans övriga pensionärer guldits, samt,

i den mån detta överskott icke förslår för ändamålet, från allmänna indragningsstaten.

Av handlingarna i ärendet inhämtas huvudsakligen följande:

beträffande änkan Blomdahl: att hon är född den 21 oktober 1847; att hennes

man Gustaf Oskar Blomdahl, som var född 1845 och avled den 11 juni 1914,

varit anställd vid hingstdepån såsom gårdssmed från den 1 november 1884

till den 30 september 1908 eller i nära 24 år; åt t hon åtnjuter understöd från

pensionsfonden för avskedade stallbetjänter m. fl. samt deras änkor och barn

samt från andra till förfogande av depåförvaltningen stående understödsmedel

med tillhopa 80 kronor ävensom pensionstillägg av statsmedel med 61 kronor

och dyrtidstillägg med 30 kronor eller alltså sammanlagt 171 kronor om året;

att hon bebor och tillsammans med sina barn, som lämna henne något understöd,

äger en bostadslägenhet i närheten av hingstdepån men i övrigt saknar

nämnvärda tillgångar; att hon på grund av ålderdomssvaghet är oförmögen att

försörja sig själv;

beträffande änkan Lindholm: att hon är född den 9 augusti 1863; att hennes

man, Otto Fredrik Lindholm, som var född 1861 och avled den 5 november

1913, varit anställd såsom skogvaktare vid hingstdepån från den 1 juni 1896

till sin död eller alltså i över 17 år; att hon åtnjuter understöd från ovannämnda

pensionsfond och understödsmedel med 76 kronor samt dessutom av statsmedel

pensionstillägg med 57 kronor och dyrtidstillägg med 30 kronor eller sålunda

tillhopa 163 kronor om året; att hon är boende hos sin son, som arrenderar

förra skogvaktarbostället; att hon saknar tillgångar, men åtnjuter något

understöd från sina barn; att hon på grund av sjuklighet är oförmögen att försörja

sig själv; samt

beträffande änkan Wallenberg: att hon är född den 16 april 1851; att hennes

man, Gustaf Edvard Wallenberg, som var född 1844 och avled den 18 juli

1923, varit anställd vid hingstdepån från 1864 till 1918 eller alltså i 54 år,

varav längsta tiden såsom stallbetjänt och någon tid såsom kusk, vilken sistnämnda

befattning han dock på grund av åkomma i armmuskulaturen måste

lämna redan 1892; att hon åtnjuter understöd från ovannämnda pensionsfond

och understödsmedel med 80 kronor samt av statsmedel pensionstillägg med 61

kronor och dyrtidstillägg med 30 kronor, eller alltså sammanlagt 171 kronor

om året; att hon hyresfritt disponerar en bostadslägenhet i depåns hus; att hon

saknar nämnvärda^ tillgångar, men har något understöd av sina barn; samt att

hon på grund av ålderdomssvaghet är oförmögen att försörja sig själv.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Såsom av handlingarna i ärendet framgår, äro ifrågavarande änkor redan i

åtnjutande av understöd, nämligen från depåförvaltningen vid Strömsholms

hingstdepå. Kungl. Maj:ts förslag innebär, att dessa understöd skulle genom

särskilt beslut av riksdagen uppbringas till 384 kronor. Utskottet vill erinra,

att ett stort antal av nu utgående pensioner till änkor efter statstjänare icke

uppgår till högre belopp än som utgår i förevarande fall samt att dessa låga

s. 51 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 32. 51

pensioner icke blivit av riksdagen höjda. Under sådana förhållanden har utskottet

funnit det vara betänkligt att i särskilda fall tillstyrka sådan pensionsförhöjning.

Såsom i propositionen framhålles, har riksdagen visserligen tidigare

i några fall beviljat pensioner till belopp av 384 kronor åt änkor efter

stallbetjänter vid Strömsholms hingstdepå. Intet av dessa fall torde emellertid

vara fullt jämförligt med de nu föreliggande. Endast i ett av de tidigare fallen

utgick understöd från depåförvaltningen, men det gällde därvid en änka, som

under åtskilliga år själv tjänstgjort vid depån.

Även med hänsyn till övriga i ärendet föreliggande omständigheter har

utskottet icke ansett sig böra tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förslag. Änkan

Wallenberg äger nämligen förutom det kontanta understödet från depåförvaltningen

förmånen av hyresfri bostad i depåns hus. Beträffande änkorna Blomdahl

och Lindholm är att märka, att deras män avlidit redan för omkring 14

år sedan. Samtliga änkor åtnjuta dessutom bidrag till sitt livsuppehälle från

sina barn.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning icke må av

riksdagen bifallas.

43 :o.

I punkten 2 av ifrågavarande proposition nr 110 har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen medgiva, att framlidne extra lantmätaren Fredrik Christoffer

Geddes änka Bertha Helena Gedde, född Ljungquist, må, räknat från och med

den 1 september 1927, under sin återstående livstid, så länge hon förbliver i

sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten atnjuta en arlig pension

av 600 kronor.

Åv handlingarna i ärendet inhämtas huvudsakligen följande:

Extra lantmätaren Gedde, som var född den 27 mars 1859, avlade lantmäteri

examen den 8 maj 1908 och konstituerades till lantmätenauskultant den 3

juni samma år. Ålltsedan den 10 sistnämnda månad, då Gedde första gången

förordnades såsom medhjälpare i tjänsten hos lantmätare, var han oavbrutet

sysselsatt med utövande av lantmäteriverksamhet och innehade vid sin död den

26 augusti 1927 förordnande såsom tjänstemedhjälpare hos distriktslantmätaren

i Uddevalla distrikt samt var, beträffande vissa förrättningar, vikarie för

distriktslantmätare. Gedde kunde sålunda vid sin död räkna sig till godo en

tjänstetid av något över 19 år.

Såsom extra lantmätare uppbar Gedde ett statsarvode av 2,000 kronor för

år, och beräknades enligt gällande bestämmelser (Sv. förf.-saml. 1925 nr 192)

hans inkomst för arbete enligt lantmäteritaxa till 3,200 kronor, likaledes för år

räknat, å vilka belopp, tillhopa 5,200 kronor, dyrtidstillägg utgick efter för

s. k. oreglerad avlöning gällande grunder.

Ätt Gedde icke sökt ordinarie distriktslantmätartjänst torde enligt lantmäteristyrelsen

närmast vara att söka däri att han, till följd av den höga ålder han

Ang.

pension åt

extra lantmätaren

F.

O. Oeddes

änka.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

Utskottet.

Ang.

årligt understöd

åt f.

domänintendenten

J.

Berzelius’

änka.

redan vid avläggandet av lantmäteriexamen innehade, icke ansetts hava stora

utsikter att vinna dylik befordran.

Geddes änka är född den 2 december 1875 och alltså 52 år gammal. Hon

lider enligt läkarintyg av kronisk reumatism och neurasteni, varigenom hennes

arbetsförmåga är i väsentlig grad nedsatt. Behållningen i boet efter Gedde

uppgick till 15,360 kronor. Änkan är den enda stärbhusdelägaren i boet.

Utgående från att Geddes avlöningsförmåner vid hans frånfälle kunde beräknas

hava uppgått till 5,200 kronor, har lantmäteristyrelsen ansett änkan

Gedde böra tillerkännas en årlig pension av 960 kronor, vilket belopp motsvarade

den änkepension, som skulle hava utgått, därest Gedde varit ordinarie

befattningshavare och såsom sådan delägare i civilstatens änke- och pupillkassa.

Statskontoret har med hänsyn till änkan Geddes icke alldeles obemedlade

ställning ansett det knappast böra ifrågakomma att bereda änkan årligt understöd.

I varje fall syntes understödsbeloppet icke böra fastställas till högre

belopp än 600 kronor. Detta belopp hade nämligen i allmänhet beviljats

av riksdagen såsom pension åt änkor efter lantmätare.

I likhet med statskontoret finner utskottet det vara i viss mån tveksamt, huruvida

i detta fall sadana förhallanden kunna anses föreligga, att änkepension bör

ifrågakomma. Med hänsyn huvudsakligen till att änkan Geddes arbetsförmåga

till följd av sjukdom är för framtiden i väsentlig grad förminskad, har utskottet

emellertid ansett sig kunna tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag om beviljande

av en pension åt änkan. Jämväl i fråga om pensionens belopp och tidpunkten

för dess utgående ansluter sig utskottet till vad Kungl. Maj:t föreslagit.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.

44 :o.

I två inom riksdagen väckta likalydande motioner, nämligen inom första

kammaren under nr 110 av herr Petrén och friherre Beck-Friis samt inom andra

kammaren under nr 176 av herr af Ekenstam jämte två av kammarens övriga

ledamöter, har hemställts, »att riksdagen ville besluta att årligen till änkefru

Livy Berzelius, född Thalin, lämna ett understöd 1,000 kronor».

Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet hänvisa till motionen

nr 176 i andra kammaren.

Till stöd för förslaget har i motionerna anförts bland annat, att änkan Berzelius’

man, efter att hava verkat såsom lärare och föreståndare vid vissa lantbruksskolor,

varit förordnad såsom domänintendent i Östergötlands län under

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

■>3

åtskilliga år samt att han fullgjort en lång, hedrande och för det allmänna

mer än vanligt gagnande verksamhet.

Av tillgängliga handlingar inhämtas, att Berzelius, som var född år 1839,

år 1895 förordnats till domänintendent i Östergötlands län, vilket förordnande

förnyats till och med utgången av år 1906. Berzelius avled den 31 oktober

1918. Hans änka, som är född den 2 april 1851 och sålunda 77 år gammal, är

enligt vad handlingarna utvisa numera fullkomligt medellös och saknar anhöriga

i sådan ställning, att de kunna draga försorg om henne.

Av utredningen framgår, att Berzelius varit i statens tjänst anställd under

en tid av endast omkring 11 år. Vid sådant förhållande och med hänsyn jämväl

därtill, att Berzelius för mer än 20 år sedan lämnat sin statstjänst utan

att för densamma komma i åtnjutande av pension samt avlidit redan ar 1918,

har utskottet av principiella skäl funnit sig icke kunna tillstyrka, att understöd

av statsmedel skulle beviljas hans änka.

På grund av det anförda hemställer utskottet,

att förevarande motioner I: 110 och II: 176 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

45 :o.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 352 har herr Forssell anfört och

hemställt följande:

»I motion nr 220 till 1926 års riksdag ävensom i en vid innevarande års

riksdag väckt motion har jag framfört krav på uppflyttning i lönegrad B 26

av förste byråingenjörsbefattningarna i patent- och registreringsverket. Den

behandling denna fråga undergick vid 1926 års riksdag fastslog rättmätigheten

av detta krav, ehuru beklagligtvis detsamma då icke kunde tillgodoses.

Sedan en av innehavarna av ifrågavarande fyra förste byråingenjörsbefattningar,

Gustaf Henrik Petersson, under år 1927 avlidit, har pensionen till

hans änka och barn utgått i relation till den lägre lönegraden, B 24. Härav

har följt en för dessa efterlevande kännbar minskning i den inkomst, vartill,

i överensstämmelse med ovan anförda, Peterssons tjänsteställning under livstiden

bort berättiga.

Det torde få anses med rättvisa och billighet överensstämmande att, därest

innevarande års riksdag bifaller uppflyttning i lönegrad B 26 av ifrågavarande

befattningar, Peterssons änka får komma i åtnjutande av mot den högre lönegraden

svarande pensionsförmåner, och får jag fördenskull under denna förutsättning

hemställa,

att riksdagen måtte besluta, att pension till änkan efter framlidne förste

byråingenjören Gustaf Henrik Petersson måtte utgå enligt grunderna för

änkor efter tjänstemän i lönegrad B 26.»

Utskottet vill erinra, att pensioneringen för efterlevande till ordinarie manliga

befattningshavare vid allmänna civilförvaltningen är ordnad genom en

Särskild anstalt, civilstatens änke- och pupillkassa, grundad på obligatorisk

delaktighet. Pensioneringen regleras genom bestämmelser, antagna av delägarna

samt fastställda av Kungl. Maj:t, och kostnaderna för pensioneringen

Utskottet.

A rer/.

förhöjning av

pensionen åt

förste byråingenjören

O.

H. Peterssons

änka.

Utskottet.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Banlcoutskottets utlåtande Nr 32.

Ang.

pension åt f.

lokomotivföraren

J. E.

Boqvists

änka.

bestridas genom delägarnas egna avgifter. Under sådana förhållanden

kan riksdagen uppenbarligen icke, såsom motionären ifrågasatt, bestämma

att pensionsförmånen för viss delägares efterlevande skall utgå efter andra

regler än de författningsenligt gällande. Ett biträdande av motionens syfte

skulle alltså förutsätta, att riksdagen i detta fall skulle av statsmedel bevilja

särskild pensionsförmån utöver den från civilstatens änke- och pupillkassa utgående.

Ett beslut i sådan riktning skulle emellertid innebära ett frångående av

de principer, som ligga till grund för ordinarie statstjänares familjepensionering,

och de skäl, som i motionen anförts till stöd för ett dylikt beslut, kunna

enligt utskottets mening icke utgöra tillräcklig motivering för en åtgärd av

denna art. Vid sådant förhållande kan utskottet, oavsett utgången av den i motionen

berörda frågan om uppflyttning i högre lönegrad av förste byråingenjörsbefattningarna

i patent- och registreringsverket, icke understödja motionärens

förslag.

Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motion II: 352 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

II. Efterlevande till befattningshavare vid koinmunika
tionsverken.

46 :o.

I en till riksdagen avlåten, den 10 februari 1928 dagtecknad proposition nr

117 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av

statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för samma dag, i punkten 1

föreslagit riksdagen medgiva, att till avlidne förre lokomotivföraren vid statens

järnvägar Johan Erik Boqvists änka Maria Sofia Boqvist, född Stenfelt, må av

trafikmedel utbetalas pension med ett årligt belopp av 444! kronor, att utgå från

och med den 1 januari 1928 i enlighet med de grunder, som i §§ 6 och 7 av gällande

reglemente för statens järnvägars änke- och pupillkassa stadgas rörande

pensioner till änkor efter delägare i nämnda kassa.

Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat följande:

Lokomotivföraren Boqvist, född den 30 mars 1843, erhöll ordinarie anställning

vid statens järnvägar från och med den 1 januari 1885, avgick med pension

den 1 maj 1911 och avled den 20 mars 1927. Han uppbar vid avskedet ett

arvode av 2,100 kronor om året jämte bostads- och beklädnadsersättning. Hans

pension utgjorde 2,136 kronor för år räknat.

Änkan Boqvist var född den 10 oktober 1853 och ingick den 26 mars 1894

äktenskap med mannen Boqvist. Den senare hade från och med sitt tillträde

av ordinarie anställning vid statens järnvägar till och med utgången av november

månad år 1907, då hans yngsta barn i ett tidigare äktenskap uppnått 18

s. 55 Kontrollera mot PDF

Banlcoutskottets utlåtande Nr 32.

55

ars ålder, varit delägare i statens järnvågars änke- och pupillkassa. Därest

han vid avgången ur statens järnvägars tjänst varit delägare i nämnda kassa,

hade änkan enligt nuvarande bestämmelser för kassan kunnat erhalla en ärlig

pension av 880 kronor. Änkan är emellertid utesluten från pension, enär makarnas

äktenskap blivit ingånget efter det mannen fyllt 50 år utan att mannen

förvärvat delägarrätt för hustrun.

Änkan Boqvist är medellös och i den ålder, att hon icke genom eget arbete

nämnvärt kan bidraga till sin försörjning.

Järnvägsstyrelsen har med hänsyn till Boqvists långvariga anställning vid

statens järnvägar och övriga förevarande omständigheter funnit skäligt, att

änkan Boqvist tillerkändes något understöd i form av pension för sin återstående

livstid, förslagsvis 444 kronor för år.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisas till propositionen.

Utskottet biträder för sin del Kungl. Maj:ts förslag, att änkan Boqvist, som utskottet.

är medellös och på grund av sin höga ålder icke lärer vara i stånd att själv försörja

sig, tillerkännes någon pension. I överensstämmelse med vad tidigare

tillämpats har det föreslagna pensionsbeloppet avpassats så, att det motsvarar

en tredjedel av det belopp, som skulle hava tillkommit vederbörande, därest

mannen vid avskedet varit delägare i statens järnvägars änke- och pupillkassa.

Utskottet har därför icke funnit anledning till erinran mot beloppet och hemställer,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må av riksdagen

bifallas.

47 :o. .

I punkten 2 av nyssnämnda proposition nr 117 har Kungl. Maj:t vidare ^ng.

föreslagit riksdagen medgiva, att vart och ett av avlidne maskinisten August

Manfred Åsbergs efterlämnade minderåriga barn Anna Sofia Kristina, Hjal- nisten A. M.

mar Henning och Siri Maria Elisabet må från och med den 1 april 1927 till

och med utgången av det kalenderår, under vilket barnet uppnår 18 ars alder, barn.

av trafikmedel uppbära ett årligt understöd av 120 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas huvudsakligen följande:

Maskinisten Äsberg, som var född den 10 januari 1881, var anställd vid

statens järnvägars slipersfaktori från och med den 1 mars 1919 till nagra fa

dagar före sin den 8 mars 1927 timade död. Hans lön utgick från och med

den 1 mars 1924 med 5,100 kronor per år jämte dyrtidstillägg. Med hänsyn

till ovissheten, huruvida faktoriet komme att kvarbliva under statens järnvägars

förvaltning eller överföras till domänverket, hade Åsberg i likhet med

övriga tjänstehavare därstädes icke kunnat vinna anställning sasom extra ordinarie

befattningshavare. Åsberg, som sålunda icke ens för egen del varit berättigad

till pension, hade icke heller kunnat genom inträde i statens järnimgars

änke- och pupillkassa bereda sina efterlevande någon pension.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Bankoutslcottets utlåtande Nr 32.

Ang.

årligt understöd

åt arbetaren

K. E.

Sundbergs

moder.

Åsberg efterlämnade vid sin död, förutom änka, född den 24 september 1884

och alltså 43 år gammal, en 22-årig son och tre minderåriga barn, födda respektive

den 15 september 1910, den 20 juni 1912 och den 8 oktober 1919. Änkan

Åsberg vitsordas vara fattig och i synnerligt behov av högsta möjliga pension,

varjämte hon enligt läkarintyg lider av åderbråck och allmän svaghet, till

följd varav hennes arbetsförmåga är betydligt nedsatt. Behållningen i boet

efter mannen utgjorde 1,412 kronor.

Järnvägsstyrelsen har under uttalande, att omständigheterna i förevarande

fall visserligen i betraktande av hustru Åsbergs minskade arbetsförmåga och

hennes försörjningsplikt kunde anses såsom ömmande, likväl med hänsyn till

att maskinisten Åsbergs tjänstetid vid statens järnvägar icke omfattat mer än

åtta år, ävensom till formen för den anställning han innehaft, icke funnit sig

kunna tillstyrka beviljande av understöd av statens järnvägars medel.

Statskontoret har ansett det billigt, att de tre av makarnas barn, som vore

under 18 år, erhölle något understöd och i sådant avseende förslagit ett belopp

av 120 kronor åt vart och ett av dem, att av trafikmedel utgå från och med

den 1 april 1927.

Departementschefen erinrar bland annat därom, att riksdagen i åtskilliga

fall beviljat understöd åt efterlevande efter befattningshavare, som icke vunnit

ordinarie anställning och på den grund icke kunnat få delaktighet i statsunderstödd

änke- och pupillkassa. Departementschefen har därvid särskilt framhållit

riksdagens beslut dels ar 1919 i fråga om pension åt extra förrådsförmannen

vid kraftverket i Trollhättan O. F. G. Göranssons änka och barn, i vilket

fall vederbörande varit anställd i statens tjänst allenast 8 år, dels år 1925 i

fråga om pension åt extra biträdande ingenjören vid Trollhätte kraftverk Å.

Norbergs änka, dels ock ar 1926 beträffande pension till e. o. verkstadsförmannen

vid statens järnvägar Lars Adolf Arvidsons änka.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag

och hemställer alltså,

att Kungl. Maj ds ifrågavarande framställning må vinna

riksdagens bifall.

48 :o.

Kungl. Maj :t hav i punkten 3 av ovanberörda proposition nr 117 föreslagit

riksdagen medgiva, att Johanna Josefina Sundberg-Ohlsson, född Karlsson,

må av statens vattenfallsverks medel från och med den 1 januari 1928 under

sin återstående livstid åtnjuta ett årligt understöd av 150 kronor, dock utan

rätt att därå åtnjuta dyrtidstillägg.

Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat följande:

Frånskilda hustrun Johanna Josefina Sundberg-Ohlssons son Karl Evert

hade den 6 november 1925 under arbete med muddring för statens vattenfalls
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Banlcoutskottvts utlåtande Nr 32.

57

verks räkning i närheten av ön Broken i Mälaren, omkommit genom drunkning.

Hans anställning hade varit av tillfällig art såsom vikarie under omkring en

vecka för annan arbetare.

Beträffande Johanna Josefina Sundberg-Ohlssons levnadsvillkor upplyses

bland annat, att hon vore född den 2G januari 1874 och frånskild sedan år 1914,

hade två söner, av vilka den ene, förenämnde Karl Evert, vore född den 19

mars 1904 och den andre fyra år yngre. Dessutom funnes fyra döttrar, vilka

vistades utom hemmet. Karl Evert hade sedan år 1919 haft arbetsförtjänst

och därav lämnat sökanden viss del.

Enligt läkarintyg hade modern befunnits lida av kronisk muskelreumatism

och nevrasteni, varför hennes arbetsförmåga vore i hög grad nedsatt. Hon

vore i avsaknad av kontanta tillgånger, men ägde en mindre fastighet, taxerad

till 5,200 kronor samt intecknad för 2,500 kronor. Modern, som härutöver

ådragit sig personliga skulder, vore icke berättigad till understöd från sin

frånskilde make.

Den 14 november 1925 hade anmälan om olycksfallet inkommit till riksförsäkringsanslalten.

Genom beslut den 9 januari 1926 förklarade riksförsäkringsanstalten

emellertid, att livränta enligt de vid tidpunkten för olycksfallet

gällande bestämmelser i 7 § av lagen den 17 juni 1916 om försäkring för

olycksfall i arbete icke kunde utgå till sökanden, enär hon icke kunde anses

hava varit för sitt uppehälle huvudsakligen beroende av sin avlidne sons arbete.

I ett den 9 december 1927 avgivet utlåtande har riksför säkring sanstalten

sedermera anfört, bland annat, följande:

Genom lag den 18 juni 1926 om ändring i vissa delar av lagen den 17 juni

1916 om försäkring för olycksfall i arbete, vilken lagändring trätt i kraft den

1 januari 1927, hade villkoren för efterlevande föräldrars rätt till livränta ändrats

bland annat i det avseendet, att dylik ersättning skulle utgivas, om vederbörande

för sitt uppehälle varit av den avlidnes arbete väsentligen beroende,

och skulle livränta utgå med ett årligt belopp, motsvarande värdet av det underhåll,

vederbörande av den avlidne åtnjutit, dock högst en fjärdedel av den

avlidnes arbetsförtjänst.

Vid övervägande av frågan, huruvida sökanden skulle hava varit berättigad

till livränta i anledning av sonens död, därest sistnämnda bestämmelser varit

tillämpliga i förevarande fall, hade anstalten funnit, att hon måste anses, i betraktande

särskilt av hennes hälsotillstånd, hava för sitt uppehälle varit väsentligen

beroende av den avlidnes arbete. Då med hänsyn till omständigheterna

värdet av det underhåll, hon av den avlidne åtnjutit, skäligen torde kunna uppskattas

till 150 kronor, skulle alltså under den antagna förutsättningen årlig

livränta hava utgått till henne med detta belopp.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Av utredningen framgår, att Karl Evert Sundbergs moder varit för sitt uppehälle

väsentligen beroende av den avlidne sonens arbete. Med hänsyn härtill

anser utskottet i likhet med departementschefen det skäligt, att hon i anledning

av sonens frånfälle tillerkännes någon ersättning i form av årligt understöd.

Storleken av understödet torde böra, på sätt statskontoret i avgivet utlåtande

föreslagit, fastställas till samma belopp, som skulle hava tillkommit henne,

därest lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete varit tilllämplig

i fråga om det olycksfall, som medförde sonens död, eller 150 kronor

årligen, varå dyrtidstillägg icke torde böra utgå.

Utskottet.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

Ang.

årligt understöd

åt f. verkmästaren

K. L. Santessons

änka och

barn.

Utskottet

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.

49 :o.

I en inom första kammaren väckt motion nr 34 har herr Andersson, Erik,

hemställt, »det riksdagen ville besluta att tilldela änkan Andrietta Elisabeth

Santesson en årlig pension av 500 kronor, så länge hon lever ogift, eller, om

detta ej kan bifallas, att vart och ett av hennes barn erhåller ett årligt understöd

av 200 kronor, så länge de äro minderåriga.»

Beträffande motiveringen hänvisar utskottet till motionen.

Andrietta Elisabeth Santesson, född Lundbäck, är änka efter förre verkmästaren

vid statens järnvägar Klas Ludvig Santesson.

Av tillgängliga handlingar inhämtas bland annat följande:

Klas Ludvig Santesson, som var född den 16 oktober 1852, anställdes i statens

järnvägars tjänst under år 1875, befordrades till ordinarie verkmästare den

1 januari 1886 och avgick med pension den 31 oktober 1913. Hans pension

uppgick under de senaste åren efter vidtagen pensionsreglering till 3,648 kronor

för år, dyrtidstillägg däri ej inräknat.

Vid sin död den 10 januari 1927 efterlämnade Santesson, förutom änka, född

den 21 januari 1886 och alltså 42 år gammal, tre minderåriga barn, Knut Birger,

född den 12 juni 1912, Ingrid Linnéa, född den 27 januari 1914 och Knut

Bertil, född en 11 januari 1916. Änkan är enligt vad som intygats av vederbörande

fattigvårdsmyndighet medellös samt har enligt uppgift i motionen sin

arbetsförmåga synnerligen nedsatt.

Änkan och barnen äro icke berättigade att erhålla pension från statens järnvägars

änke- och pupillkassa, enär äktenskapet ingåtts först den 8 december

1914 och alltså efter det mannen lämnat sin anställning vid statens järnvägar.

Under den tid, Santesson innehaft delaktighet i berörda änke- och pupillkassa,

hade Santesson i avgifter till kassan inbetalt sammanlagt 3,189 kronor 82 öre.

Med hänsyn till Santessons långvariga anställning vid statens järnvägar och

övriga förevarande omständigheter har utskottet ansett skäligt, att hans efterlevande

tillerkännas något understöd av staten. Vad beträffar understödens

belopp har utskottet icke ansett sig böra förorda högre belopp än 444 kronor

för änkan och 96 kronor för vart och ett av de minderåriga barnen.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion 1:34, må

medgiva, att förre verkmästaren vid statens järnvägar Klas

Ludvig Santessons änka Andrietta Elisabet Santesson, född

Lundbäck, och makarnas minderåriga barn Knut Birger, Ing
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

59

rid Linnéa och Knut Bertil må från och med den 1 januari

1928 av trafikmedel uppbära årliga understöd, änkan under

sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande

änkestånd, med 444 kronor samt vart och ett av barnen till

och med utgången av det kalenderår, varunder det uppnår 18

års ålder, med 96 kronor.

50 :o.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 18 har herr Samuelsson hem- Ang.

ställt, »att riksdagen måtte bevilja f. d. vagn- och stallkarlen Nils Gustav

Karlssons änka Karolina Matilda Karlsson, född Pettersson, ett ärligt under- vagn- och

stöd att utgå från 1 januari i år under hennes återstående livstid». N^G^Karls
Beträffande

motiveringen för motionärens förevarande förslag får utskottet sons änka.

hänvisa till motionen.

Av motionen jämte därvid fogade bilagor framgår, att e. o. vagn- och stallkarlen

Nils Gustav Karlsson, född den 11 mars 1853, tjänstgjort vid statens

järnvägar, Y distriktets maskinavdelning, såsom pumpare från och med den

1 juli 1886 till den 1 mars 1918, då han erhöll avsked med pension; att han

avled den 6 maj 1922, samt att hans änka Karolina Matilda Karlsson, född

Pettersson den 17 december 1854 och alltså 73 år gammal, är medellös och

oförmögen att försörja sig själv. Hon synes vidare sakna anhöriga, som i

nämnvärd grad kunna bidraga till hennes uppehälle.

I betraktande av de omständigheter, som åberopats i ärendet, har utskottet utskottet.

funnit sig böra ifrågasätta, att änkan Karlsson beviljas ett årligt understöd av

384 kronor. Understödet torde böra utgå av trafikmedel från och med den

1 januari 1928.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 18,

må medgiva, att förre e. o. vagn- och stallkarlen Nils Gustav

Karlssons änka Karolina Matilda Karlsson, född Pettersson,

må från och med den 1 januari 1928 under sin återstående

livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, av

trafikmedel uppbära ett årligt understöd av 384 kronor.

51 :o.

I en inom andra kammaren av herr Samuelsson väckt motion nr 19 har hem- Ang.

ställts, »att riksdagen måtte besluta att bevilja e. o. vagn- och stallkarl Per stöd MS. c.o.

Börjessons änka Brita Lisa Börjesson, f. Söderlind, i Luleå ett årligt under- gt^^p

stöd att utgå från 1 januari i år under hennes återstående livstid». *

Beträffande motiveringen för förslaget får utskottet hänvisa till motionen änka.

med därvid fogade bilagor.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

Utskottet.

Ang.

årligt under

stöd åt banar

betar en A.

E. Burströms

änka.

U tskottet.

Av nämnda bilagor jämte i övrigt tillgängliga handlingar utvisas, att e. o.

vagn- och stallkarlen Per Börjesson, som avled den 14 februari 1925, innehaft

extra ordinarie anställning vid statens järnvägar från och med den 10 juli

1899 till den 1 oktober 1921, då han på grund av sjukdom erhöll avsked med

pension; att han därjämte arbetat vid statens järnvägsbyggnader från den

1 juni 1888 till den 3 juli 1894; samt att hans änka Brita Lisa Börjesson, född

Söderlind den 13 april 1867 och sålunda 61 år gammal, är medellös och synes

sakna anhöriga, som i nämnvärd grad kunna bidraga till hennes uppehälle.

De omständigheter, som i motionen åberopats, göra det enligt utskottets mening

billigt, att staten i förevarande fall träder hjälpande emellan. Detta synes

böra ske genom beviljande åt änkan Börjesson av ett understöd under hennes

återstående livstid till belopp av 384 kronor årligen. Understödet, vilket

torde böra utgå från och med den 1 januari 1928, lärer böra anvisas av trafikmedel.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 19. må

medgiva, att förre e. o. vagn- och stallkarlen Per Börjessons

änka Brita Lisa Börjesson, född Söderlind, må från och med

den 1 januari 1928 under sin återstående livstid, så länge hon

lever i sitt nuvarande änkestånd, av trafikmedel uppbära ett

årligt understöd av 384 kronor.

52 :o.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 20 har herr Samuelsson hemställt,

»att riksdagen måtte bevilja avlidne banarbetaren Abraham Edvard

Burströms änka, Helena Burström, född Häggström, ett årligt understöd att

utgå från 1 jan. 1928 under hennes återstående livstid».

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen med därvid

fogade bilagor.

Av berörda bilagor och i övrigt tillgängliga handlingar inhämtas, att banarbetaren

Abraham Edvard Burström, född den 22 januari 1867, från och

med den 4 juni 1903 till sin död den 2 augusti 1925, innehaft oavbruten anställning

vid statens järnvägar, samt att hans efterlämnade änka Helena Burström,

född Häggström den 19 april 1871 och sålunda nära 57 år gammal,

är medellös och synes sakna anhöriga, som i nämnvärd grad kunna draga

försorg om hennes uppehälle.

Då skäl synas föreligga för beviljande av understöd i förevarande fall, vill

utskottet förorda, att änkan Burström tilldelas ett årligt understödsbelopp av

384 kronor, att av trafikmedel utgå från och med den 1 januari 1928.

s. 61 Kontrollera mot PDF

lianlcoutsleottets utlåtande Nr SS. 61

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 20, må

medgiva, att banarbetaren Abraham Edvard Burströms änka

Helena Burström, född Häggström, må från och med den 1

januari 1928 under sin återstående livstid, så länge hon förbliver

i sitt nuvarande änkestånd, av trafikmedel uppbära

ett årligt understöd av 384 kronor.

53:o.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 21 har herr Samuelsson hemställt,

»att riksdagen måtte bevilja f. d. verkstadsförman Karl Gustav Malmgrens

änka Kristina Malmgren, f. Andersdotter, i Vännäs ett årligt understöd

att utgå från 1 jan. i år under hennes återstående livstid».

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen med därvid fogade

bilagor.

Av berörda bilagor framgår, att e. o. verkstadsförmannen Karl Gustav

Malmgren, som avled den 8 september 1909, anställdes såsom verkstadsarbetare

vid statens järnvägar den 5 september 1882; att han den 16 november 1899

befordrades till e. o. verkstadsförman, vilken befattning han innehade vid sin

död; samt att hans efterlämnade änka Kristina Malmgren, född Andersdotter

den 20 juli 1861 och alltså 66 år gammal, är obemedlad och lever i ömmande

omständigheter.

Då, såsom framgår av det anförda, Malmgren avlidit redan år 1909, har utskottet

med hänsyn till vad ovan anförts under punkten 1, funnit sig böra avstyrka,

att hans änka nu beredes pension av staten.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att förevarande motion II: 21 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

54:o.

I en inom andra kammaren av herr Samuelsson väckt motion nr 22 har hemställts,

»att riksdagen måtte bevilja e. o. lokrep. Erik August A:son Steinholtz

änka Ida Albertina Maria Steinholtz, f. Holmberg, ett årligt understöd

att utgå från den 1 jan. i år och så länge hon befinner sig i sitt änkestånd».

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen med därvid

fogade bilagor.

Av berörda bilagor och i övrigt tillgängliga handlingar inhämtas, att e. o.

reparatören Erik August Andersson Steinholtz, född den 25 september 1875,

varit anställd vid statens järnvägar, V distriktets maskinavdelning, från och

med den 2 augusti 1901 till sin död den 25 september 1920; att hans efter
-

Ang.

årligt understöd

åt e. o.

verkstadsförmannen

K. O.

Malmgrens

änka.

Utskottet.

Ang.

ärligt understöd

åt e. o

reparatören

É. A:son

Steinholtz’

änka.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Banlcoutskottets utlåtande Nr 32.

Utskottet.

Ang.

årligt understöd

åt e. o.

reparatören

Per Svenssons

änka.

Utskottet.

Ang.

årligt understöd

åt f.

e. o. vagn- och

stallkarlen J.

Erikssons

änka.

lämnade änka Ida Albertina Maria Steinholtz, född Holmberg den 26 december

1879 och alltså 48 år gammal, är mindre bemedlad och har tre barn, födda

respektive åren 1904, 1908 och 1909.

Då änkan Steinholtz, som endast är 48 år gammal, såvitt handlingarna utvisa,

är frisk och torde kunna genom arbete försörja sig, har utskottet icke ansett

sig kunna tillstyrka, att understöd av statsmedel i detta fall beviljas.

Utskottet får alltså hemställa,

att förevarande motion II: 22 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

55 ro.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 23 har herr Samuelsson hemställt,

»att riksdagen måtte bevilja e. o. rep. Per Svenssons änka Lisa Margareta

Svensson i Skurholmen, Neder-Luleå församling, ett årligt understöd att utgå

från den 1 januari i år och under hennes återstående livstid».

Beträffande motiveringen för yrkandet anhåller utskottet att få hänvisa till

motionen och därvid fogade bilagor.

Av berörda bilagor och i övrigt tillgängliga handlingar inhämtas, att e. o.

reparatören Per Svensson varit anställd vid statens järnvägar, V distriktets

maskinavdelning, från oktober 1899 till sin död den 6 november 1927; att hans

efterlämnade änka Lisa Margareta Svensson, född Bolin den 26 december 1868

och alltså 59 år gammal, är obemedlad och oförmögen att försörja sig själv;

samt att hon synes sakna anhöriga, som i nämnvärd mån kunna draga försorg

om henne.

Utskottet, som anser sig böra förorda beviljande av ett årligt understöd åt

änkan Svensson till belopp av 384 kronor, att utgå av trafikmedel från och med

den 1 januari 1928, hemställer,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 23, må

medgiva, att e. o. reparatören Per Svenssons änka Lisa Margareta

Svensson, född Bolin, må från och med den 1 januari

1928 under sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt

nuvarande änkestånd, av trafikmedel uppbära ett årligt understöd

av 384 kronor.

56 :o.

I en inom andra kammaren av herr Samuelsson väckt motion nr 24 har hemställts

»att riksdagen måtte bevilja f. d. e. o. vagn- och stallkarlen Johannes

Erikssons änka Augusta Maria Eriksson i Luleå ett årligt understöd, att utgå

från den 1 januari i år och under hennes återstående livstid».

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen med därvid

fogade bilagor.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Bankoutslcottets utlåtande Nr 32,

63

Av berörda bilagor och i övrigt tillgängliga handlingar framgår, att e. o.

vagn- och stallkarlen Johannes Eriksson, som var född den 3 april 1861, varit

anställd vid statens järnvägar, V distriktets maskinavdelning, dels under tiden

i7 maj—4 september 1895, dels ock från och med den 22 april 1896 till sin

död den 22 april 1922; att han vid sin död efterlämnat änka Augusta Maria

Eriksson, född Hansdotter den 29 februari 1868 och alltså 60 år gammal; att

behållningen i boet efter Eriksson utgjort 6,995 kronor, i vilket belopp ingått

taxeringsvärdet av en fastighet i Luleå om två rum och kök med 4,700 kronor;

att änkan saknar egna barn men har en omyndig adoptivdotter, född år 1913;

samt att änkans arbetsförmåga enligt intyg av hälsovårdstillsyningsman till

följd av vissa sjukdomar är väsentligt nedsatt.

Utskottet, som ansett sig böra tillstyrka beredande åt änkan Eriksson av ett

årligt understöd av 384 kronor, att utgå av trafikmedel från och med den 1 januari

1928, får hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 24, må

medgiva, att e. o. vagn- och stallkarlen Johannes Erikssons

änka Augusta Maria Eriksson, född Hansdotter, må från och

med den 1 januari 1928 under sin återstående livstid, så länge

hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, av trafikmedel uppbära

ett årligt understöd av 384 kronor.

57 :o.

I en inom andra kammaren av herr Lovén väckt motion nr 33 har hemställts,

»att riksdagen måtte besluta, att till änkan Berta Kristensson, född Persdotter,

skall ur trafikmedel utgå ett årligt understöd av trehundraåttiofyra (384;) kronor,

så länge hon lever ogift och är i fattiga omständigheter».

Beträffande motiveringen för förslaget får utskottet hänvisa till motionen.

I motionen avsedda änkan Berta Kristensson, född Persdotter, är moder till

lokomotivföraren vid statens järnvägar Olof Kristensson Kruse, vilken avled

den 3 september 1927.

Av tillgängliga handlingar inhämtas, att Kruse anställts i statens järnvägars

tjänst såsom ordinarie eldare den 1 februari 1899 och befordrats till ordinarie

lokomotivförare den 1 april 1907. Såsom delägare i statens järnvägars

änke- och pupillkassa hade Kruse i pensionsavgifter till kassan inbetalt sammanlagt

2,061 kronor 42 öre. Kruse efterlämnade vid sin död icke några anhöriga,

som äro pensionsberättigade i kassan.

Kruses moder är född den 21 februari 1852 och alltså 76 år gammal. Enligt

ett den 31 december 1927 av fattigvårdstillsyningsman utfärdat intyg äger

hon inga andra tillgångar än dem, som tillkommit henne vid arvskifte efter

sonen och vilka beräknats till ett värde av 1,127 kronor.

Utskottet.

Ang.

årligt understöd

åt

lolcomotivföraren

O.

Kristensson

Kruses moder.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

Utskottet.

Ang.

årligt understöd

åt e. o.

verkstadsmästaren

K.

0. Erikssons

änka.

Motionärens förslag innebär, att lokomotivföraren Kruses moder skulle av

trafikmedel tillerkännas ett årligt understöd av 384 kronor. Till stöd bärför

åberopar motionären, att Kruse under sin långvariga ordinarie anställning vid

statens järnvägar baft att erlägga avgifter för familjepension, oaktat ban såsom

ogift saknat pensionsberättigade anhöriga. Med hänsyn härtill anser motionären

befogat, att Kruses efterlämnade moder, som befinner sig i behövande

levnadsvillkor, beredes något understöd av staten.

Utskottet vill erinra, att pensioneringen av efterlevande till ordinarie statstjänare

är och givetvis måste vara grundad på obligatorisk delaktighet från

befattningshavarnas sida. Beträffande manliga befattningshavare har pensioneringen

ordnats genom anslutning till särskilt inrättade änke- och pupillkassor,

till vilka befattningshavarna hava att erlägga vissa stadgade avgifter.

Sådan avgiftsplikt åligger sålunda jämväl befattningshavare, som saknar pensionsberättigade

anhöriga, och avgifterna för ifrågavarande pensionering äro

ock beräknade med hänsyn till att en del befattningshavare tillhöra berörda

kategori.

Att, såsom i motionen ifrågasättes, staten skulle i ett särskilt fall, där befattningshavare,

som under en längre tid erlagt familjepensionsavgifter, avlidit

utan att efterlämna pensionsberättigade anhöriga, på denna grund bereda pension

åt den avlidnes moder, torde enligt utskottets mening icke kunna ifrågakomma.

Ett bifall till motionen skulle innebära införandet av en ny princip

i pensionsväsendet, som skulle komma att medföra mycket vittgående konsekvenser.

Riksdagen har hittills beviljat understöd åt efterlevande föräldrar

till statstjänare endast i sådana fall, där dödsfallet varit förorsakat av olycksfall

under tjänstutövning. Utskottet anser det vara betänkligt att under annan

förutsättning bereda pension av statsmedel åt efterlevande föräldrar till statstjänare,

även om ömmande omständigheter kunna anses vara för handen. Med

hänsyn till vad som sålunda anförts får utskottet avstyrka bifall till den i motionen

gjorda framställningen.

Utskottet hemställer förty,

att förevarande motion II: 33 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

58 :o.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 34 har herr Lovén hemställt, »att

riksdagen måtte besluta, att till änkan Brita Cajsa Eriksson, född Petersdotter,

skall ur trafikmedel utgå ett årligt understöd av fyrahundrafyrtiofyra

(444:—) kronor, så länge hon lever ogift och är i fattiga omständigheter».

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Av motionen jämte därvid fogade bilagor framgår, att e. o. verkstadsmästaren

Karl Oskar Eriksson, som var född den 2 augusti 1861, varit anställd vid

statens järnvägar dels under tiden 14 augusti 1883—1 oktober 1894, dels ock

s. 65 Kontrollera mot PDF

Bankout.skottets utlåtande Nr 82.

65

från den 1 januari 1900 till sin död den 14 mars 1924; samt att hans änka

Brita Cajsa Eriksson, född Petersdotter den 9 augusti 18G0 och alltså G7 år

gammal, saknar egna medel.

Med hänsyn till Erikssons långvariga anställning i statens tjänst och då UtsloM

lians efterlämnade änka synes befinna sig i svag ekonomisk ställning, har utskottet

ansett sig böra tillstyrka, att ett årligt understöd av statsmedel beviljas

henne under hennes återstående livstid. Detta understöd synes med hänsyn

till mannens tjänsteställning böra bestämmas till det av motionären föreslagna

beloppet 444 kronor, att av trafikmedel utgå från och med den 1 januari 1928.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 34, må

medgiva, att e. o. verkstadsmästaren Karl Oskar Erikssons

änka Brita Cajsa Eriksson, född Petersdotter. må från och

med den 1 januari 1928 under sin återstående livstid, så länge

hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, av trafikmedel uppbära

ett årligt understöd av 444 kronor.

59 :o.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 38 har herr Höglund hemställt, ärliga under»att

riksdagen måtte bevilja en var av i Göteborg bosatta änkorna Emma sMåt^änkw

Nikolina Persson, född Nilsson, Adolfina Svensson, född Olof sdotter, Ida stuiens järnLevina

Eriksson, född Östergren, och Maria Katarina Helander, född Johansson,

ett årligt understöd av 384 kronor, att utgå från och med den 1 januari *aSOnJ*r''

1928 under deras återstående livstid, så länge de förbliva i sitt nuvarande

änkestånd.»

Beträffande de skäl, som av motionären åberopats till stöd för förslaget i

fråga, tillåter sig utskottet att hänvisa till motionen.

Av tillgängliga handlingar inhämtas i förevarande ärenden huvudsakligen

följande:

Verkstadsarbetaren Carl Johan Persson, som avled den 22 augusti 1924, var

anställd vid statens järnvägars verkstad i Göteborg såsom snickare från och

med den 25 februari 1886 till och med sin död eller i 38 ar. Perssons efterlämnade

änka Emma Nikolina Persson, född Nilsson den 14 september 1862

och alltså 65 år gammal, är medellös och enligt läkarintyg mindre arbetsför.

Behållningen i boet efter Persson uppgick till 940 kronor.

Verkstadsarbetaren Anders Petter Svensson anställdes vid statens järnvägars

verkstad i Göteborg såsom målare den 11 juli 1875 samt avgick med pension

den 31 december 1919 efter en tjänstetid av 44 år. Svensson avled den 24

mars 1923 och hans efterlevande änka Adolfina Svensson, född Olofsdotter,

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 8 samt. 17 häft. (.Nr 82.)

5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

Utskottet.

som är född den 23 april 1859 och sålunda nära 69 år, är på grund av vissa

sjukdomar oförmögen att bidraga till sin försörjning. Änkan åtnjuter i folkpension

171 kronor 60 öre årligen. Någon behållning i boet efter Svensson

förefanns icke.

E. o. vagnreparatören Emil Eriksson anställdes vid statens järnvägars maskinavdelning

i Göteborg den 2 januari 1875 och avgick med pension den 1

juli 1920 efter en väl vitsordad tjänstetid av 45 år. Han avled den 12 januari

1923, efterlämnande änka Ida Levina Eriksson, född Östergren den 1 augusti

1867, som enligt läkarintyg är för all framtid oförmögen att utföra något inkomstbringande

arbete. Behållningen i boet efter Eriksson uppgick till 895

kronor.

E. o. lokomotivföraren Mårten Axel Rudolf Melander var anställd vid statens

järnvägar, V distriktets maskinavdelning, under tiden 1 juli 1892—1 april

1920, då han erhöll avsked med pension. Dessförinnan hade han innehaft anställning

såsom lokomotiveldare och lokomotivförare vid Swedish Norwegian

Railway Entreprenad (Luleå—Ofoten järnväg) under tiden 7 juni 1888—6 september

1889. Melander avled den 4 juni 1927, efterlämnande änka Maria

Katarina Melander, född Johansson den 23 oktober 1866 och alltså 61 år

gammal. Änkans arbetsförmåga är enligt läkarintyg på grund av vissa

sjukdomar tidvis i måttlig mån inskränkt. Behållningen i boet efter Melander

uppgick till 3,937 kronor.

Beträffande de i motionen avsedda personerna synes av handlingarna framgå,

att de sakna anhöriga, vilka kunna i nämnvärd mån draga försorg om

deras uppehälle.

De omständigheter, som i förevarande fall åberopats, göra det enligt utskottets

mening billigt, att understöd av statsmedel beredas ifrågavarande

änkor. Understöden, vilka synas böra utgå av trafikmedel, torde på sätt i

motionen föreslagits böra bestämmas till 384 kronor årligen för envar av änkorna

samt utgå från och med ingången av år 1928.

Äberopande det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion 11:38,

må medgiva, att envar av verkstadsarbetaren Carl Johan

Perssons änka Emma Nikolina Persson, född Nilsson, förre

verkstadsarbetaren Anders Petter Svenssons änka Adolfina

Svensson, född Olofsdotter, förre e. o. vagnreparatören Emil

Erikssons änka Ida Levina Eriksson, född östergren, och förre

e. o. lokomotivföraren Mårten Axel Rudolf Melanders änka

Maria Katarina Melander, född Johansson, må från och med

den 1 januari 1928 under sin återstående livstid, så länge hon

förbliver i sitt nuvarande änkestånd, av trafikmedel uppbära

ett årligt understöd av 384 kronor.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Banlcoutskottcts utlåtande Nr 32. 67

60:o.

1 en inom andra kammaren av herr Samuelsson väckt motion nr 104 har dr^ underhemställts,

»att riksdagen måtte bevilja f. d. e. o. banvakten Johan Alfred

Fredrikssons änka Greta Magdalena Fredriksson, född Rutberg, i Buddbyn, j°'' A, fr‘ej.

Över-Luleå, ett årligt understöd att utgå från den 1 januari i år och under rikssons änka.

hennes återstående livstid.»

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen med därvid

fogade bilagor.

Av berörda bilagor och i övrigt tillgängliga handlingar framgår, att e. o.

banvakten Johan Alfred Fredriksson, född den 20 april 1860, innehaft anställning

vid statens järnvägar från och med den 8 juni 1902 till och med den

30 juni 1923, då han erhöll avsked med pension; att han avled den 11 augusti

1927, efterlämnande änka Greta Magdalena Fredriksson, född Rutberg den

14 september 1856 och alltså 71 år gammal; samt att änkan är mindre bemedlad

och synes sakna anhöriga, som i nämnvärd mån kunna bidraga till hennes

uppehälle.

Enligt utskottets mening synes jämväl i nu förevarande fall omständig- utskottet.

heterna vara sådana, att ett årligt understöd å 384 kronor bör beviljas av riksdagen.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 104,

må medgiva, att förre e. o. banvakten Johan Alfred Fredrikssons

änka Greta Magdalena Fredriksson, född Rutberg,

må från och med den 1 januari 1928 under sin återstående

livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, av

trafikmedel uppbära ett årligt understöd av 384 kronor.

61 :o.

I en inom andra kammaren av herr Hage väckt motion nr 109 har hemställts, dr^ • kunder

»att riksdagen måtte besluta tillerkänna änkan samt ett minderårigt barn efter Zöd åt e. o.

avlidne filaremästaren C. A. Carlsson en pension eller ett understöd att utgå fdarmästaren

med belopp, som riksdagen finner lämpligt med hänsyn till den avlidne be- sons änka och

fattningshavarens inkomst samt långa anställning vid statens järnvägar». minderårige

Beträffade motiveringen för motionärens förslag får utskottet hänvisa till

motionen.

Av tillgängliga handlingar i ärendet inhämtas, att Carl Arvid Carlsson,

född den 29 mars 1863, varit anställd vid statens järnvägsbyggnader såsom

kontorsvakt och telegrafist år 1878 och såsom verkstadsarbetare 1880—

januari 1882 samt därefter vid statens järnvägars maskinavdelning i Östersund

såsom filare, befordrats till e. o. verkstadsförman i Lulea den 29 september

1892 och till e. o. filarmästare den 1 oktober 1909; att han kvarstod i

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

BankoutsTcottets utlåtande Nr 32.

tjänst vid sin död den 1 januari 1927; att han efterlämnade, förutom änka

Kristina Matilda Carlsson, född Boman den 25 september 1877 och alltså 50

ar gammal, tre söner, av vilka en har tjänst såsom furir, en är seminarieelev

och en minderårig, född den 10 april 1922; att änkan åtnjuter något understöd

av sin avlidne mans ordensbröder inom Odd Fellow men i övrigt är hänvisad

till de medel, som kunnat upplånas för nyssnämnda sons seminariestudier;

samt att behållningen i boet efter Carlsson uppgått till 3,117 kronor.

Da e. o. filarmästaren Carlsson vid den tidpunkt, när möjlighet öppnades

för verkstadsmästare vid statens järnvägar att erhålla ordinarie anställning,

redan uppnatt 50 ar, blev han icke befordrad till ordinarie och kunde sålunda

icke heller vinna delaktighet i statens järnvägars änke- och pupillkassa.

Utskottet. Med hänsyn till e. o. filarmästaren Carlssons långvariga anställning i statens

järnvägars tjänst och övriga i ärendet föreliggande omständigheter finner

utskottet billigt, att understöd av statsmedel beviljas Carlssons efterlämnade

änka och minderårige son. Vad angår storleken av dessa understöd anser sig

utskottet böra tillstyrka belopp för änkan av 444 kronor och för sonen av 96

kronor årligen, att av trafikmedel utgå från och med den 1 januari 1928.

På grund av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 109,

må medgiva, att e. o. filarmästaren Carl Arvid Carlssons

änka Kristina Matilda Carlsson, född Boman, och makarnas

minderårige son Karl Johan må från och med den 1 januari

1928 av trafikmedel uppbära årliga understöd, änkan under

sin återstående livstid, sa länge hon förbliver i sitt nuvarande

änkestånd, med 444 kronor samt sonen till och med utgången

av det kalenderår, varunder han uppnår 18 års ålder, med 96

kronor.

62 :o.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 179 har herr Andersson i Höör

hemställt, »att riksdagen måtte bevilja ett årligt understöd av lämpligt belopp

att utgå till var och en av avlidne banarbetaren Nelanders barn tills de

fyllt 18 år».

Beträffande motiveringen för motionärens ifrågavarande förslag får utskottet

hänvisa till motionen med därvid fogade bilagor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Johan Birger Nelander, som var

född den 5 juni 1894, antagits i statens järnvägars tjänst såsom stationskarlsaspirant

den 11 februari 1918 och såsom e. o. stationskarl den 1 mars 1919,

från vilken befattning han på grund av lågtrafik entledigats den 12 februari

1923; att han därjämte — till en början under tid, då han fortfarande kvarstod

såsom e. o. stationskarl —- innehaft anställning såsom ban- och byggnadsar
-

Ang.

årligt understöd

åt banarbetaren

J. B. Nelanders

minderåriga

barn.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Banlcoutskottets utlåtande Nr 32. 69

betare och såsom kristidsarbetare vid 11/12 bansektionen under tiden 20 januari

1922—13 mars 1927 med undantag för en tid av omkring 2 månader,

då Nelander varit entledigad på grund av arbetsbrist; att han avlidit den 13

mars 1927, efterlämnande förutom änka, född den 16 augusti 1894 och alltså

33 år gammal, fem minderåriga barn, Birger Gösta, född den 15 september

1916, Birgit Charlotta Elisabet, född den 26 april 1912, Elsa Stina Ingegerd,

född den 13 mars 1918, Selvie Ingeborg, född den 19 juni 1919 och Signe Gunhild,

född den 27 maj 1922; att änkan enligt läkarintyg har sin arbetsförmåga

nedsatt; samt att behållningen i boet efter Nelander uppgått till 1,873

kronor.

Med hänsyn till de omständigheter, som i ärendet åberopats, har utskottet

ansett sig böra tillstyrka att, oaktat Nelander endast under jämförelsevis kort

tid, 9 år, varit anställd i statens järnvägars tjänst, understöd tillerkännes hans

efterlevande i form av uppfostringsbidag till makarnas minderåriga barn. I

fråga om storleken av dessa understöd vill utskottet förorda ett belopp av 72

kronor till vart och ett av barnen.

Utskottet får sålunda hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 179, må

medgiva, att vart och ett av avlidne banarbetaren Johan Birger

Nelanders och hans änka Hedvig Elisabet Nelanders, född Andersson,

minderåriga barn Birger Gösta, Birgit Charlotta Elisabet,

Elsa Stina Ingegerd, Selvie Ingeborg och Signe Gunhild

må från och med den 1 januari 1928 till och med utgången

av det kalenderår, under vilket barnet uppnår 18 års ålder, av

trafikmedel uppbära ett årligt understöd av 72 kronor.

63 ro.

I en inom andra kammaren av herrar Borggren och Lovén väckt motion nr

181 har hemställts, »att riksdagen måtte tillerkänna avlidne svarvaren Josef

Anderssons efterlevande änka ett årligt understöd av 384 kronor att utgå från

den 1 januari 1928 under hennes återstående livstid».

Beträffande motiveringen för förslaget i fråga tillåter sig utskottet hänvisa

till motionen jämte därvid fogade bilagor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att svarvaren Josef Andersson, som avled

den 8 oktober 1923, varit anställd vid statens järnvägars huvudverkstad i

Malmö från och med den 9 november 1872 till och med den 7 oktober 1923; att

Andersson upprätthållit verkstadsmästarbefattning under tiden 1 mars 1918-—•

13 maj 1923 samt 10 september 1923—7 oktober 1923; att hans änka Albertina

Andersson, född Dahlgren den 14 augusti 1860 och alltså 67 år gammal, enligt

läkarintyg är till följd av allmän svaghet oförmögen att själv försörja sig; att

behållningen i boet efter mannen uppgått till 1,372 kronor; samt att änkan synes

sakna anhöriga, som i nämnvärd grad kunna sörja för hennes uppehälle.

Utskottet.

Ang.

årligt understöd

åt svarvaren

J.

Anderssons

änka.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Bankoutskottets utlåtande Nr 3g.

Utskottet.

Ang.

årligt understöd

åt e. o.

vagn- och

stallkarlen

H. Anderssons

änka.

Utskottet.

Utskottet, som biträder förslaget om årligt understöd åt änkan Andersson

med i motionen föreslaget belopp, får hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 181, må

medgiva, att svarvaren Josef Anderssons änka Albertina Andersson,

född Dahlgren, må från och med den 1 januari 1928

under sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande

änkestånd, av trafikmedel uppbära ett årligt understöd

av 384 kronor.

64:o.

I en inom andra kammaren av herr Grapenson väckt motion nr 187 har hemställts,

»att riksdagen måtte bevilja avlidne e. o. vagn- och stallkarlen Håkan

Anderssons i Malmberget änka Elna Andersson, f. Persdotter, ett årligt understöd

från den 1 januari 1928 under hennes återstående livstid».

Beträffande motiveringen hänvisar utskottet till motionen.

Av tillgängliga handlingar inhämtas, att e. o. vagn- och stallkarlen Håkan

Andersson, som avled den 16 september 1916, varit anställd i statens järnvägars

tjänst från den 9 juni 1901 till sin död; att han efterlämnat, förutom

änka Elna Andersson, född Persdotter den 14 maj 1870 och alltså nära 58

år gammal, två barn, varav ett ännu är minderårigt; att änkan alltsedan den 1

januari 1918 varit anställd sasom städerska vid Malmbergets station, varför

hon under senare åren uppburit en avlöning av 35 kronor i månaden; samt att

änkan befinner sig i behövande omständigheter.

Då, såsom av handlingarna i ärendet framgår, mannen Andersson avlidit redan

år 1916, kan det, i enlighet med den ståndpunkt, utskottet förut intagit

vid behandlingen av liknande fall, ifrågasättas, huruvida något understöd åt

hans änka borde beviljas. Emellertid har änkan själv under mer än 9 år utfört

städerskegöromål vid Malmbergets station. Med hänsyn härtill har utskottet

ansett sig böra biträda motionärens förslag, att änkan beredes ett årligt understöd,

vilket torde böra fastställas till 384 kronor, att utgå av trafikmedel från

och med den 1 januari 1928.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 187,

må medgiva, att e. o. vagn- och stallkarlen Håkan Anderssons

änka Elna Andersson, född Persdotter, må från och med den

1 januari 1928 under sin återstående livstid, så länge hon förbliver

i sitt nuvarande änkestånd, av trafikmedel uppbära ett

årligt understöd av 384 kronor.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Itankoutskottets utlåtande Nr 32.

71

65:o.

T en inom andra kammaren väckt motion nr 27G har herr Björklund hemställt, ^rligaunder»att

riksdagen ville besluta tillerkänna banarbetaren Martin Bengtssons änka, stöd åt banIda

Bengtsson, ett årligt understöd av 384 kronor från och med den 1 :sta januari

1928, så länge hon lever i sitt nuvarande änkestånd, och till sonen Ilcnrik änka och minIlarald

90 kronor årligen till dess han uppnått 18 års ålder».

Beträffande motiveringen för motionärens ifrågavarande förslag hänvisar utskottet

till vad motionen med därvid fogade bilagor innehåller.

Av berörda bilagor utvisas, att banarbetaren Martin Bengtsson, född den 4

september 1871, varit anställd i statens järnvägars tjänst under åren 1899—

1920, varav dock för tiden till och med år 1908 endast under i medeltal 8 månader

årligen; att han avlidit den 5 juli 1920, efterlämnande änka Ida Bengtsson,

född Andersson den 24 januari 1876 och alltsa 52 ar gammal, samt tva

barn, Ture Malte Ragnar, född den 28 april 1910 och Henrik Harald, född den

22 augusti 1920; att hon under tiden 1 oktober 1918—30 september 1927 utfört

städningsarbete å banmästarexpeditionen i Hässleholm; samt att änkan intygats

vara medellös.

Utskottet biträder motionärens förslag om beredande av ett ärligt understöd utskottet.

åt banarbetaren Bengtssons änka och minderårige son Henrik Harald. Änkan

är visserligen endast 52 år gammal och, såvitt handlingarna utvisa, arbetsför,

men hon har, såsom jämväl framgår av utredningen, själv under 9 år utfört

städningsarbete för statens järnvägars räkning.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 276, må

medgiva, att banarbetaren Martin Bengtssons änka Ida Bengtsson,

född Andersson, och makarnas minderårige son Henrik Harald

må från och med den 1 januari 1928 av trafikmedel uppbära

årliga understöd, änkan under sin återstående livstid, sa

länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, med 384 kronor

samt sonen till och med utgången av det kalenderår, varunder

han uppnår 18 års ålder, med 96 kronor.

66 :o.

I en inom andra kammaren av herr Eriksson i Stockholm väckt motion nr 279

har hemställts, »att riksdagen måtte medgiva att till avlidne extra ordinarie reparatören

vid statens järnvägar Nils Johan Löfqvists efterlämnade änka, Emma

Kristina Löfqvist i Jularbo, må utgå ett understöd av trafikmedel av 384 kronor

per år».

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Ang.

årligt unJer8töd

åt e. o.

reparatören

N. J. Löfqvists

änka.

Av tillgängliga handlingar inhämtas, att e. o. reparatören Nils Johan Löfqvist,

som var född den 25 oktober 1862, varit anställd i statens järnvägars

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Bankoutskottets utlåtande Nr 82.

tjänst från och med den 17 augusti 1892 till sin död den 2 augusti 1924; att

hans änka Emma Kristina Löfqvist, född Söderlund den 27 juni 1869 och alltså

58 år gammal, befinner sig i behövande omständigheter; att hon erhåller

understöd från Krylbo köping för en minderårig dotter; samt att hon synes

sakna anhöriga, som i nämnvärd man kunna bidraga till hennes livsuppehälle.

Då e. o. reparatören Löfqvist vid den tidpunkt, när möjlighet öppnades

för reparatörer vid statens järnvägar att erhålla ordinarie anställning, redan

uppnått 50 år, blev han icke befordrad till ordinarie och kunde sålunda icke

heller vinna delaktighet i statens järnvägars änke- och pupillkassa.

Utskottet. I betraktande av de omständigheter, som i ärendet åberopats, har utskottet

funnit sig böra tillstyrka, att staten beviljar någon hjälp åt Löfqvists efterlevande.

Detta torde på sätt i motionen föreslagits böra ske genom beredande

åt änkan Löfqvist av ett årligt understöd under hennes återstående livstid till

belopp av 384 kronor. Understödet lärer böra anvisas av trafikmedel och utgå

från och med den 1 januari 1928.

På grund av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion 11:279,

ma medgiva, att e. o. reparatören Nils Johan Löfqvists änka

Emma Kristina Löfqvist, född Söderlund, må från och med

den 1 januari 1928 under sin återstående livstid, så länge hon

förbliver i sitt nuvarande änkestånd, av trafikmedel uppbära

ett årligt understöd av 384 kronor.

67 :o.

livr A719'' ll * en ’nom an^ra kammaren väckt motion nr 355 har herr Hedlund i österlpen*ioner

åt sund hemställt, »att riksdagen ville besluta att till f. stationskarlsaspiranten

f. stations- Bror Johan Höglunds änka Hildur Hydia Aujulla Franciska Höglund, född

ttnB^JMög- Rydén, och hennes i äktenskapet födda barn Margit Ingegärd och Birgit Gudlunds^ånka

rund ma från och med den 1 januari 1928 utgå årlig livränta eller pensionsunderstöd

med 600 kronor för änkan så länge hon lever ogift och med 300 kronor

för varje barn, intill dess de var för sig fyllt 18 år».

Beträffande motiveringen för yrkandet tillåter sig utskottet att hänvisa till

motionen.

Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat följande.

Höglund, som var född den 17 december 1894, antogs i tillfällig tjänst vid

statens järnvägar den 1 juni 1914 och tjänstgjorde under vintern 1914—1915

såsom bromsare. Efter år 1915 fullgjord värnpliktstjänstgöring antogs han

från och med den 1 december 1915 såsom extra bromsare (sedermera benämnd

stationskarlsaspirant); dessförinnan hade han vid läkarundersökning godkänts

av undersökningsläkaren. Den 22 februari 1916 drabbades han genom olycksfall

under växling i Östersund av en försträckning i vänstra låret och intogs

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

7!5

den 24 juli samma år på lasarett för inflammation i vänstra höftleden. Sedan

det vid verkställd undersökning ansetts utrönt, att skadan ådragits i statens

järnvägars tjänst, tillerkändes Höglund sjukavlöning samt ersättning för specialistvård

å lasarett. Höglund, som utskrevs från lasarettet den 24 november 191G

men då fortfarande var oförmögen att tjänstgöra, åtnjöt sjukavlöning intill dess

han genom beslut den 20 maj 1920 av distriktsförvaltningen vid statens järnvägars

4:e distrikt i anledning av den honom genom olycksfallet drabbade skadan

tillerkändes livränta enligt lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för skada

till följd av olycksfall i arbete med ett årligt belopp av 150 kronor, att utgå

från och med den 1 juli 1920. Berörda beslut hade föregåtts av en utredning,

därvid bland annat medicinalstyrelsen i avgivet utlåtande förklarat, att Höglund

kunde anses hava ådragit sig den sjukdom, tuberkulos höftledsinflammation,

varav han lede, genom tjänstutövning vid statens järnvägar. Vidare hade

riksförsäkringsanstalten i avgivet utlåtande meddelat, att ifrågavarande skada,

sådan densamma angivits i ett av vederbörande järnvägsläkare utfärdat intyg,

borde anses hava för Höglund medfört nedsättning i arbetsförmågan med 50

procent.

Höglund avled den 20 maj 1922. Enligt vederbörligt utdrag av död- och begravningsbok

var dödsorsaken tuberkler i hjärnan. Vid sin död efterlämnade

han änka, född den 23 maj 1896 och alltså nu omkring 32 år gammal, samt två

döttrar, födda respektive den 27 februari 1917 och den 18 mars 1919. Enligt

vad vederbörande pastorsämbete intygat, är änkan medellös och har under

år 1927 nödgats anlita hjälp av fattigvården till sina barns underhåll.

Med hänsyn till vad som blivit upplyst rörande den skada, Höglund ådragit

sig under tjänstgöring i statens järnvägars tjänst, och då hans efterlevande synas

vara i behov av ekonomiskt understöd, har utskottet funnit det vara billigt,

att sådant understöd beredes dem av statsmedel. Enär emellertid änkan Höglund

endast är 32 år gammal samt, såvitt handlingarna utvisa, frisk och arbetsför,

synes understödet endast böra utgå såsom uppfostringsbidrag till makarna

Höglunds minderåriga barn under deras uppväxttid. Utskottet har ansett ifrågavarande

understöd lämpligen böra bestämmas till 120 kronor årligen till vartdera

barnet, att åtnjutas intill utgången av det kalenderår, varunder barnet uppnått

18 års ålder. Understöden lära böra anvisas av trafikmedel och utgå från

och med den 1 januari 1928.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion 11:355,

må medgiva, att vartdera av förre stationskarlsaspiranten Bror

Johan Höglunds och hans efterlämnade änka Hildur Rydia

Aujulla Eranciska Höglunds, född Rydén, minderåriga barn

Margit Ingegärd och Birgit Gudrund må från och med den 1

januari 1928 till och med utgången av det kalenderår, varunder

barnet uppnår 18 års ålder, av trafikmedel uppbära ett

årligt understöd av 120 kronor.

Viskottet.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Bankoutskottets utlåtande Nr 82.

Ang.

årligt understöd

åt linjemästaren

K.

0. Widlunds

änka.

Utskottet.

68 :o.

I en inom andra kammaren av herr Ahl väckt motion nr 177 har hemställts,

»att riksdagen måtte tillerkänna änkan Maria Charlotta Widlund ett årligt

understöd med skäligt belopp, att utgå under hennes återstående livstid, så

länge hon förbliver ogift».

Beträffande motiveringen för förslaget får utskottet hänvisa till motionen.

Av tillgängliga handlingar framgår, att linjemästaren vid telegrafverket

Klas Oskar Sven Widlund, född den 20 september 1863, antogs i telegrafverkets

tjänst den 16 april 1888, blev fast arbetare den 16 februari 1889, antogs

till reparatör med kontrakt den 1 augusti 1894, utnämndes till reparatör

den 1 januari 1908, till linjeförman den 1 oktober 1913 samt slutligen

till linjemästare den 1 juli 1918, vilken befattning han innehade vid sin död

den 14 september 1926.

Han efterlämnade vid sin död änka Maria Charlotta Widlund, född Brodin

den 14 januari 1879 och alltså 49 år gammal. Enligt intyg av läkare

lider änkan av gallstenssjukdom och nervklenhet, till följd varav hon är oförmögen

att försörja sig genom tyngre arbete. Änkan, som har att draga försorg

om en minderårig son från ett tidigare äktenskap, befinner sig i svag ekonomisk

ställning.

Makarna Widlunds äktenskap ingicks den 8 augusti 1924, vid vilken tidpunkt

mannen uppnatt en ålder av nära 61 år. Då i reglementet för telegrafverkets

änke- och pupillkassa stadgas, att äktenskap, på vilket anspråk på

pension kan grundas, skall vara ingånget innan delägare fyllt 60 år, är änkan

Widlund ej berättigad till pension från berörda kassa. I egenskap av ordinarie

befattningshavare vid telegrafverket hade emellertid Widlund under åren 1908

—1923 varit delägare i nämnda kassa och under denna tid till kassan erlagt pensionsavgifter

med tillsammans 1,338 kronor 42 öre. Därest änkan varit pensionsberättigad

i kassan, skulle hon från kassan hava bekommit en årspension

av 1,010 kronor samt dessutom ett årligt understöd av 208 kronor från telegrafverkets

pensionsinrättnings understödsfond. Å förstnämnda belopp 1,010

kronor skulle hon därjämte från telegrafverket åtnjutit dyrtidstillägg.

Utskottet vill erinra, att riksdagen i vissa fall i fråga om efterlevande till

vid statens järnvägar anställd ordinarie personal beviljat pensioner under likartade

förhållanden som de nu förevarande, d. v. s. då pensionsrätt icke förelegat,

enär äktenskapet ingåtts efter den tid, då enligt gällande bestämmelser

iiktenskapet skulle hava slutits för att i vanlig ordning medföra pensionsrätt

för änkan. Med hänsyn härtill och i betraktande av linjemästaren Widlunds

långa anställningstid anser sig utskottet böra förorda, att änkan Widlund, som

befinner sig i knappa ekonomiska villkor, tillerkännes något understöd av staten.

Detta understöd torde böra bestämmas till 444 kronor årligen, att utgå av

telegrafverkets medel från och med ingången av år 1928.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 3%.

75

På grund av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 177, må

medgiva, att linjemästaren Klas Oskar Sven Widlunds änka

Maria Charlotta Widlund, född Brodin, må från och med den 1

januari 1928 under sin återstående livstid, så länge hon förbliver

i sitt nuvarande änkestånd, av telegrafverkets medel uppbära

ett årligt understöd av 444 kronor.

Stockholm den IG april 1928.

På bankoutskottets vägnar:

C. E. SVENSSON.

Vid förestående ärendens slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar C. E. Svensson, Gustafsson i Stensholm, Sandler,

Pettersson i Olovstorp, Lindgren, Johansson i Friggeråker, Dalberg och P. A.

Larsson; dock att herrar Sandler och Lindgren icke deltagit i behandlingen av punkterna

2 och 39—68; samt

från andra kammaren: herrar Borggren, Winlcler, Bäcklund, Loven, Olsson i

Berg, Wikström, Kloo och Byberg; dock att herr Höglund deltagit i behandlingen

av punkterna 1 och 36 i stället för herr Lovén ävensom i behandlingen av punkten

2 i stället för herr Kloo samt att herr Thore deltagit i behandlingen av sistnämnda

punkt i stället för herr Winkler.

Reservationer:

vid punkten 1 b) (ang. årligt understöd åt e. o. vaktkonstapeln C. F. Anderssons

änka):

av herrar Bäcklund, Olsson i Berg, Wikström och Höglund, vilka anfört:

»Bankoutskottets majoritet har i år kommit att tillämpa en helt ny princip

vid behandling av genom propositioner eller motioner framlagda förslag om

pensioner eller understöd åt änkor efter statstjänare. Förutom de krav, som

tidigare uppställts i fråga om änkans levnadsålder, ekonomiska förhållanden

och hälsotillstånd, har utskottet i år såsom nytt villkor för änkepensions beviljande

uppställt, att mannen avlidit inom en ej allt för långt avlägsen tid före

änkepensionens beviljande.

Varthän ett sådant villkor leder, framgår tydligt av förevarande punkt i

utskottsutlåtandet. Kungl. Maj :t har i propositionen bland annat föreslagit,

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

BankoutsJcottets utlåtande Nr 32.

att änkaa Andersson, vars man avlidit år 1911 efter att hava innehaft statstjänst

i över 22 år, skulle tillerkännas ett understöd av 384 kronor ger år. På

denna framställning yrkar utskottet nu avslag, enär enligt utskottets mening

alltför många år förflutit sedan mannens död. Utskottet har alltså icke tagit

någon hänsyn till att Kungl. Maj :t, efter att hava beviljat änkan tillfälliga understöd

iör åren 1926 och 1927, nu ansett sig böra — sedan mera ömmande förhallanden

tillstött för änkan, vilken numera är 67 ar gammal — begära riksdagens

medgivande om ett årligt understöd för henne.

Utskottet har hittills i regel ställt sig avvisande, då det gällt förslag om

pensioner eller understöd åt unga änkor, om de icke varit på grund av sjukdom

oförmögna till arbete. Däremot har, om det funnits minderåriga barn efter den

avlidne, utskottet stundom plägat tillstyrka uppfostringsbidrag åt dessa. Riksdagen

har också i regel godkänt utskottets förslag i sådana fall. Härav har

alltså följt, att till levnadsåldern unga och arbetsföra änkor fått draga sig

fram utan pension eller understöd från statens sida. Denna ståndpunkt torde

också vara fullt försvarbar. Men därav bör givetvis icke följa, att en sådan

änka under all framtid utestänges från hjälp från statens sida. Om hon vid

högre levnadsålder är i fattiga omständigheter och oförmögen till arbete, bör

hon då kunna ifrågakomma till pension eller understöd av statsmedel, oavsett

huru lang tid, som förflutit efter mannens död. Utskottet har också tidigare

föreslagit riksdagen att bevilja gamla änkor pension eller understöd även i flera

fall, då lang tid förflutit från mannens död. Dessa förslag hava även vunnit

riksdagens bifall.

Konsekvenserna av en ändrad uppfattning i detta hänseende torde bliva, att

pensioner och understöd i framtiden komma att begäras för till levnadsåldern

unga och arbetsföra änkor. Da avslag a sadana framställningar givetvis skulle

komma att — därest riksdagen nu godkänner utskottsmajoritetens ståndpunkt

innebära avslag för all framtid, oavsett hur ömmande förhållandena än

skulle kunna bliva, torde utskottet och riksdagen vid avgörandet ej kunna undgå

att paverkas härav och därlör kanske i vissa fall också bevilja pension, där

sådan enligt hittills tillämpad praxis utan olägenhet kunnat skjutas på framtiden.

Det bör vidare icke förglömmas, att då det är fråga om pensionering av änkor

efter befattningshavare, vilka avlidit för många år sedan, änkornas levnadsålder

vid pensionsansökan i regel är omkring 65 å 70 år eller däröver och

att pensionerna alltså icke kunna komma att uppbäras någon längre tid. Då

därtill kommer, att pensionerna utgå med små belopp, vanligen 384 kronor årligen,

torde de icke nämnvärt betunga statsverket.

Av vad nu yttrats torde framgå, att vi icke kunna biträda den principiella

uppfattning, som uttalats av utskott smajoriteten. På grund av det anförda och

med hänvisning till de ömmande personliga förhållanden, som föreligga beträffande

änkan Andersson, få vi hemställa,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande proposition

i nu avsedd del, må medgiva, att extra ordinarie vakt
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

Banlcoutslcottets utlåtande Nr 82.

77

konstapeln Carl Fredrik Anderssons änka Emma Kristina Andersson,

född Andersson, må från och med den 1 januari 1928

under sin återstående livstid, så länge hon förbliver änka, å

allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av

384 kronor»; samt

av herr Kloo, som yttrat:

»Jag har icke kunnat biträda utskottsmajoritetens i år intagna ståndpunkt

beträffande förutsättningarna för erhållande av änkepension huvudsakligen

av den anledningen, att denna ståndpunkt innebär ett fastlåsande av en godtyckligt

vald tidsbegränsning, som hindrar en realprövning av omständigheter,

vilka eljest billigtvis böra påkalla understöd från statens sida. Detta formella

hinder har också medfört, att utskottet icke ingått på sakbehandling av pensionsfrågorna

i de fall, där mannens död inträffat för mera än 10 år sedan.

Det vill dock förefalla, som om i de flesta av dessa fall de föreliggande personliga

förhållandena äro sådana, att de utgöra synnerligen starka skäl för beviljande

av pension.

I övrigt åberopar jag den av herr Bäcklund m. fl. avgivna reservationen, i

vars hemställan jag instämmer»;

vid punkten 2 (ang. understöd åt fängelseläkaren A. E. Strömstedts änka):

av herrar Bäcklund, Höglund och Thore, vilka yrkat,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts ifrågavarande

proposition och med bifall till de i ämnet väckta motionerna

I: 301 och II: 478, må medgiva, att läkaren vid centralfängelset

å Härianda Adolf Efraim Strömstedts änka Gerda Maria

Katarina Strömstedt, född Comstedt, må från och med den 1

februari 1928 under sin återstående livstid, så länge hon förblir

änka, å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt

understöd av 600 kronor;

vid punkten 15 (ang. pension åt änkan Astrid Hulda Viola Ljungström):

av herrar Borggren och Lovén, vilka yrkat avslag såväl å Kungl. Maj:ts

ifrågavarande framställning som å utskottets hemställan i ämnet;

vid punkten 36 (ang. årligt understöd åt fanjunkaren L. B. Sundblads

änka):

av herrar Olsson i Berg, Wikström och Höglund, vilka anfört:

»Riksdagen har tidigare beviljat pension åt änkor, vilkas män avlidit för

ungefär lika lång tid sedan som här. Detta har skett i enstaka fall, då särskilt

ömmande omständigheter förelegat. Enligt de intyg, som bifogats motionen,

är änkan Sundblad på grund av ålderdomssvaghet och höftsjuka fullständigt

oförmögen att sköta sig själv och sitt hus samt fattig och utan någon,

som är pliktig att bidraga till hennes försörjning. Hon har allt sedan barn
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78 Bankoutsleottets utlåtande Nr 3%.

domen måst använda kryckor. I högsta grad ömmande förhållanden föreligga

alltså.

Att fru Sundblad ända sedan år 1894, då hon blev änka, kunnat draga sig

fram utan statens hjälp är synnerligen aktningsvärt. Detta förhållande bör

icke diskvalificera henne, när det gäller understöd. Tvärtom bör riksdagen,

av tacksamhet för att staten under alla dessa år sluppit utgifter för hennes

räkning, nu så mycket hellre giva henne ett understöd, vilket, ehuru ett högre

belopp här varit motiverat, dock torde bestämmas till 384 kronor per år under

änkefru Sundblads livstid.

Vi få alltså hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 278, må

medgiva, att fanjunkaren Ludvig Bernhard Sundblads änka

Hulda Paulina Sundblad, född Ericsson, må från och med den

1 januari 1928 under sin återstående livstid, så länge hon förbliver

i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten

uppbära ett årligt understöd av 384 kronor»; ävensom

vid punkten 57 (ang. årligt understöd åt lokomotivföraren O. Kristensson

Kruses moder):

av herr Lovén, som yrkat,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 33, må

medgiva, att lokomotivföraren Olof Kristensson Kruses moder,

änkan Berta Kristensson, född Persdotter, må från och

med den 1 januari 1928 under sin återstående livstid, så länge

hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, av trafikmedel uppbära

ett årligt understöd av 384 kronor.

Stockholm 1928. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

281248

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1928:354 Skrivelse till Konungen, i anledning av vissa fram ställningar rörande pensioner eller understöd åt efterlevande till vissa i statens tjänst anställda personer. s. 1 i texten