Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående pensionering av besiktningsmän vid exportslakterier och andra enskilda, under offentlig kontroll ställda slakteriinrättningar.

1928-04-26 · 6 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1928:38, Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående pensionering av besiktningsmän vid exportslakterier och andra enskilda, under offentlig kontroll ställda slakteriinrättningar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

1

Nr 38.

Ankom till riksdagens kansli den 2(1 april l‘)28 kl. 12 in.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående pensionering

av besiktningsmän vid exportslakterier och andra

enskilda, under offentlig kontroll ställda slakteriinrättningar.

I en till riksdagen avlåten, den 20 mars 1928 dagteeknad proposition

nr 240, som hänvisats till bankoutskottets förberedande handläggning, har

Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

att förklara hinder för riksdagens del icke möta för Kungl. Maj:t

att i huvudsaklig överensstämmelse med i nämnda statsrådsprotokoll angivna

riktlinjer utfärda bestämmelser om pensionering av besiktningsmän

vid exportslakterier eller andra enskilda, under offentlig kontroll ställda

slakteriinrättningar.

Frågan om pensionering av besiktningsmän vid ifrågavarande slakteriinrättningar

upptogs först av år 1918 tillkallade sakkunniga för biträde

inom ecklesiastikdepartementet vid beredning av frågan om småskollärares

m. fl. pensionering, vilkas uppdrag utvidgades att bland annat omfatta

jämväl distriktsveterinärers pensionering. I samband med förslag rörande

distriktsveterinärers pensionering framböllo de sakkunniga, att när en

kårs pensionering skulle regleras, det vore önskvärt, att samtidigt även

närstående kårers pensionering ordnades. De sakkunniga hade därför

ansett sig böra taga i övervägande bland annat frågan om pensionering

av ifrågavarande besiktningsmän, enär pensionsfrågans ordnande

givetvis vore av stor betydelse för denna kårs ändamålsenliga rekrytering.

De sakkunniga framböllo därvid, att då det tydligen icke vore lämpligt

att göra besiktningsmännens pensionsrätt beroende av huvudmännens

villighet att uppfylla därför fordrade villkor, det borde åläggas dessa skyldighet

att göra sådan framställning. Det framhölls även, att huvudmän

och befattningshavare skulle erlägga de avgifter, som beräknades täcka

hela pensionskostnaden, vadan deras pensionering alltså icke komme att

kosta staten något avsevärt.

I proposition (nr 336) till 1919 års riksdag angående ombildning av

vissa pensions- och ålderdomsunderstödsanstalter till en anstalt för pensionering

av folkskollärare in. fl. (numera statens pensionsanstalt) tillstyrkte

dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet pensioneringens utsträckande

Bihang till riksdagens protokoll 192S. 8 sand. 22 häft. (Nr 38—3!).)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

även till ifrågavarande besiktningsmän och framhöll därvid särskilt, att

vad deras huvudmän anginge anslutningen till den föreslagna pensionsanstalten

skulle vara obligatorisk. Besiktningsmännen skulle enligt det

framlagda förslaget till reglemente för anstalten erhålla pensionsrätt efter

samma grunder som distriktsveterinärer ehuru med andra pensionsunderlag.

Riksdagen förklarade sig i skrivelse (nr 10 A/1919) icke hava något att

erinra mot förslaget.

I anslutning till riksdagens beslut utfärdade Kungl. Maj:t den 31 december

1919 (nr 878) reglemente för pensionsanstalten. I detta reglemente, som

trädde i kraft den 1 januari 1920, föreskrives i kap. V § 52, att de rättigheter

och skyldigheter, som stadgas i §§ 1—40, avseende anstaltens förvaltning

samt allmänna bestämmelser om tjänstepension m. m., ävensom

i §§ 52—59, upptagande föreskrifter angående kommunalt anställda veterinärer

m. fl., skola tillkomma, bland andra, av medicinalstyrelsen förordnad

besiktningsman vid under offentlig kontroll ställt slakteri. Vidare fastställas

däri bestämmelser angående pensionsunderlag och pensionsavgifter

m. m. Härjämte föreskrives i övergångsstadgandena till kap. V i reglementet,

att ifråga om besiktningsmän pensionsanstalten skall, även utan

framställning av huvudmannen, bestämma (enligt § 6) den tidpunkt, från

vilken reglementet skall anses hava varit gällande för den, som innehade

befattningen den 1 januari 1920.

I fråga om besiktningsmännens anslutning till pensionsanstalten har

Kungl. Maj:t i kungörelse den 23 september 1926 (nr 440) angående ändrad

lydelse av nyssnämnda övergångsbestämmelser gjort det tillägg att, därest

befattningshavare gjort framställning enligt § 9 mom. 2 andra stycket av

reglementet om befrielse från befattningshavarens pensionsavgifter motsvarande

löneavdrag för tid, varunder han icke varit anställd i huvudmans

tjänst, tidpunkten, från vilken reglementet skall anses hava varit gällande,

må bestämmas tidigast till dagen för tillträdet av befattningen hos huvudmannen.

Härigenom har beträffande pensionsavgifternas gäldande borteliminerats

den tid, som vederbörande befattningshavare före reglementets

ikraftträdande varit anställd såsom besiktningsman hos annan innehavare

av slakteriinrättning. Däremot kvarstår föreskrift om retroaktiv tillämpning

av reglementet för den tid, befattningshavaren före ikraftträdandet

varit anställd hos samma huvudman.

Vidare har Kungl. Maj:t genom kungörelse den 23 september 1926 (nr

439) gjort sådant tillägg till förordningen den 10 oktober 1913 (nr 241) angående

exportslakterier samt andra enskilda under offentlig kontroll ställda

slakteriinrättningar, att besiktningsman, som vid ingången av år 1920

innehade eller som efter nämnda tidpunkt erhållit förordnande som ordinarie

besiktningsman, vore skyldig tillhöra statens pensionsanstalt. Dylik

befattning skulle anses hava undergått sådan reglering, som enligt anstaltens

reglemente erfordrades för dess tillämplighet, och skulle slakteriinrättningens

innehavare anses såsom befattningshavarens huvudman. I

s. 3 Kontrollera mot PDF

liankoutskottets utlåtande Nr 38. 3

sistnämnda kungörelse föreskrevs tillika att, därest slakteriinrättningens

innehavare oaktat av medicinalstyrelsen gjord anmaning underläte utbetala

huvudmannen påvilande avgifter för besiktningsmans pensionering, medicinalstyrelsen

ägde att, efter hörande av slaktoriinrättningens innehavare,

meddela varning och, diirest rättelse det oaktat ej vunnes, förordna, att

slakteriinrättningen ej vidare skulle stå under offentlig kontroll. I reglementet

för pensionsanstalten finnes denna bestämmelse icke direkt införd.

I två likalydande vid 1927 års riksdag väckta motioner (1:120 och

11:168) hemställdes, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t

anhålla om utredning och förslag rörande omläggning av nuvarande

bestämmelser om pensionering av ifrågavarande besiktningsmän i huvudsaklig

överensstämmelse med vad i motionerna angivits.

Efter att över motionerna hava inhämtat yttranden av medicinalstyrelsen

samt av statens pensionsanstalt anförde bankoutskottet i avgivet utlåtande i

ärendet (nr 31) bland annat följande:

»Enligt utskottets mening torde det icke kunna förnekas, att pensionsförliållandena

för ifrågavarande befattningshavare icke i allo blivit fullt tillfredsställande

ordnade. Vad angår frågan om obligatorisk eller frivillig

pensionsrätt har utskottet likväl — med hänsyn till de i pensionsanstaltens

bilagda yttrande angivna skäl, som år 1919 föranlett statsmakternas beslut

på denna punkt, samt i betraktande av att medicinalstyrelsen nu bestämt

motsatt sig ett upphävande av den obligatoriska delaktigheten ansett sig

icke böra understödja motionärernas förslag att pensionsrätten skulle göras

beroende av huvudmännens initiativ. Av medicinalstyrelsens yttrande med

därvid fogad bilaga framgår emellertid, att vissa besiktningsmän tillika

innehava distriktsveterinärsbefattning. Dessa befattningshavare äro även i

sistnämnda egenskap obligatoriskt delaktiga i pensionsanstalten. Pensionsunderlaget

för distriktsveterinär är i reglementet fastställt till 3,500 kronor,

under det att sådant underlag för besiktningsman bestämmes av pensionsanstalten

enligt reglementets allmänna grunder beträffande tjänstepensionsunderlag

(§ 23). Huvudregeln är därvid, att underlaget utgör 2/s av avlöningen.

Beträffande förening av två enligt reglementet pensionsberättigade

befattningar gäller, att, om pensionsunderlagen tillsammans överstiga 6,000

kronor, de skola nedsättas i sådant förhållande att deras summa blir nämnda

belopp. Om man — såsom på grund av medicinalstyrelsens yttrande torde

vara berättigat — utgår från att vardera av ifrågavarande befattningar

normalt förutsättes taga sin innehavares väsentliga tid och arbetskraft i

anspråk och att pensionsunderlaget fastställts med hänsyn härtill, måste

tydligen, trots berörda bestämmelse rörande maximibeloppet av pensionerna,

i förevarande fall en viss dubbelpensionering anses förekomma. Då detta

knappast kan betraktas såsom lämpligt, lärer det kunna ifrågasättas, huruvida

åt besiktningsman, som i egenskap av distriksveterinär är delägare i

pensionsanstalten, dessutom bör medgivas delaktighet för besiktningsmanstjänsten,

eller åtminstone huruvida ej i dylika fall någon begränsning av

pensionsbeloppet för sistnämnda tjänst, utöver vad som kan följa av nyss

återgivna stadgande rörande pensionernas maximibelopp, må böra åvägabringas.

Ett närmare övervägande på denna punkt synes böra äga rum i

samband med den utredning, varom utskottet i det följande hemställer.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra, att enligt det förslag rörande

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

bland annat delaktighet i statens pensionsanstalt för vissa dövs tumpräster

som av Kungl. Maj:t framlagts för innevarande års riksdag och av utskottet

1 nnaJ utlåtande (nr 30) denna dag tillstyrkts, pensiousrätt skulle tillkomma

allenast dovstumprast, för vilken befattningen utgör uteslutande eller huvudsaklig

sysselsättning.

Vad härefter angår frågan om retroaktiv tillämpning av pensionsreglementet

för ifrågavarande befattningshavare, vill det på grund av vad som

anförts i motionerna och i medicinalstyrelsens yttrande synas, som om bestämmelserna

i detta avseende, även efter den genom förberörda kungörelse

,en september 1926 (nr 440) vidtagna modifikationen, äro av den beskaffenhet

att ytterligare lättnad för företagen skäligen torde böra medgivas.

Utskottet har för sin del intet att erinra mot att, på sätt medicinalstyrelsen

tillstyrkt, den tidpunkt, från vilken reglementet skall anses hava varit för

vederbörande befattningshavare gällande, bestämmes till tidigast den 1

januari 1920. Det torde emellertid böra ankomma på Kungl. Maj-t att låta

verkställa erforderlig utredning i denna fråga och därefter för riksdagen

framlägga det förslag, vartill utredningen kan föranleda. Med avseende å

vad medicinalstyrelsen yttrat angående återbetalning till huvudmän och befattningshavare

av redan guldna retroaktivavgifter vill utskottet framhålla,

att det icke synes bora formenas de huvudmän och befattningshavare som

sa onska, att vidkännas avgifter för retroaktiv tillämpning av pensionsbestammelserna

i vidsträcktare mån än vad som må komma att såsom regel

stadgas.

Utskottet vill slutligen hava uttalat, att enligt dess mening sådan ändring

i pensionsanstaltens reglemente synes böra komma till stånd, att i själva

leglementet gives klart uttryck för vad som stadgats eller må komma att

stadgas rörande delaktighet för ifrågavarande befattningshavare.»

I enlighet med riksdagens på utskottets förslag gjorda anhållan har Kungl.

Maj:t därefter låtit verkställa utredning i ärendet.

Föredragande departementschefen har i frågan om besiktningsmännens

pensionering för egen del anfört följande:

»Såsom redan förutsattes i samband med den vid 1919 års riksdag skedda

regleringen av pensionsförhållandena för ifrågavarande besiktningsmän,

torde deras anslutning till statens pensionsanstalt alltjämt böra regelmässigt

betraktas som obligatorisk. Detta synes mig också böra uttryckligen angivas

genom lämpliga bestämmelsers införande i reglementet, varom emellertid

det larer ankomma på Kungl. Maj:t att förordna, sedan riksdagens beslut i

ärendet föreligger.

Härvid bör dock tillses, att dubbelpensionering må undvikas. Såsom

mindre påkallat torde nämligen — såsom 1927 års riksdag framhållit —

fa anses, att exempelvis en besiktningsman, vilken redan i egenskap av

distriktsveterinär är delägare i anstalten, också kan erhålla delaktighet på

grund av sin besiktningsmannabefattning. I avseende å den utformning

i fråga varan de inskränkande stadgande bör erhålla ansluter jag mig till

statskontorets förslag, som innebär, att besiktningsman, som tillika innehar

annan befattning, varmed är förenad pensionsrätt enligt civila tjänstepensionslagen

eller reglementet för statens pensionsanstalt, skall i förstnämnda

sin egenskap vara utesluten från delaktighet i statens pensionsanstalt. Innehavare

av militär veterinärbefattning torde åtminstone tillsvidare kunna

erhålla pensionsrätt jämväl som besiktningsman.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 38. ''>

Vidkommande frågan om den tid, från vilken pensionsrätten skall räknas,

får jag i anslutning till de i ärendet gjorda uttalanden från såväl besiktningsmännens

och slakteriernas sida som ock från pensionsanstalten tillstyrka,

att nämnda tid bestämmes till den 1 juli 1928, dock med rätt för

huvudman attj med’avseende å besiktningsman, som då är upptagen såsom

pensionsberättigad i anstalten, kvarstå i förutvarande ställning. Det torde

vid ett dylikt framflyttande av tiden för pensionsrättens beräknande böra

medgivas , nuvarande slakteriinnehavare att återfå av dem eventuellt erlagda

avgifter. Ävenså ^torde nu i tjänst anställda besiktningsmän böra

lämnas öppet att återfå erlagda avgifter eller, i det fall tjänståren efter

den 1 juli 1928 icke förslå för erhållande av hel pension, låta avgifterna

innestå för erhållande av pensionsfyllnad. För dem, som avgått eller avlidit,

torde, såsom pensionsanstalten framhållit, erlagda avgifter hava grundlagt

rätt till uppskjuten tjänstepension eller rätt till familjepension åt efterlevande.

Någon ränta torde icke böra beräknas på avgifter, som återbäras.»

Departementschefen har i detta sammanhang vidare gjort vissa uttalanden

rörande avlöningsnormerna för exportslakteriernas besiktningsmän

samt slakteriernas besiktningskostnader i allmänhet.

Beträffande utredningen imvrigt får utskottet hänvisa till vad åberopade

statsrådsprotokollet innehåller.

I anslutning till den uppfattning, som utskottet år 1927 uttalat i ämnet,

finner utskottet sig böra biträda departementschefens mening, att besiktningsmännens

anslutning till statens pensionsanstalt bör såsom regel

vara obligatorisk. De modifikationer i pensionsrätten, som föreslagits

dels i syfte att undvika dubbelpensionering beträffande befattningshavare,

vilka* i annan egenskap äga pensionsrätt, dels ock med avseende

å retroaktiv ^tillämpning av pensionsanstaltens reglemente, finner

utskottet för sin del lämpliga. Utskottet har alltså intet att erinra mot

att bestämmelser rörande pensionering av förevarande befattningshavare

utfärdas i huvudsaklig överensstämmelse med i propositionen angivna

grunder.

Till vad departementschefen uttalat i fråga om exportslakteriernas besiktningskostnader

i allmänhet saknar utskottet anledning att taga ställning.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

proposition, må förklara hinder för riksdagens

del icke möta för Kungl. Maj:t att i huvudsaklig

överensstämmelse med i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

för den 20 mars 1928 angivna riktlinjer

utfärda bestämmelser om pensionering av besiktningsmän

vid exportslakterier eller andra enskilda, under

offentlig kontroll ställda slakteriinrättningar.

Stockholm den 26 april 1928.

Utskottet.

På bankoutskottets vägnar:

C. E. SVENSSON.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar C. E. Svensson, Gustafsson i Stensholm* Pettersson i

Olovstorp, Lindtey*, Lindgren, Andersson i Hedsta, Ström och Bodin;

från andra kammaren: herrar Winkler, Bäcklund, Wikström, Höglund, Svensson i Betingetorp,

Törnkvist i Bjuv, Heiding och Eklund.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1928:152 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående pensionering av besiktningsmän vid exportslakterier och andra enskilda, under offent a1 i texten