Utlåtande, i anledning av väckt motion angående ordnande av planen framför och omkring riksdagshuset m. m.
1928-05-03 · 16 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 12 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1928:44, Utlåtande, i anledning av väckt motion angående ordnande av planen framför och omkring riksdagshuset m. m.
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande Nr 44.
1
Nr 44.
Ankom till riksdagens kansli den 3 maj 1928 kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning av väckt motion angående ordnande av planen
framför och omkring riksdagshuset m. m.
I en inom riksdagens andra kammare under nr 347 väckt, till bankoutskottet
hänvisad motion har herr Rydén hemställt, att riksdagen måtte uppdraga
åt fullmäktige i riksgäldskontoret att skyndsamt verkställa utredning och
framlägga förslag till ordnande av de angelägenheter — åsyftande ett ordnande
av planen framför och omkring riksdagshuset m. m. — som i motionen
berörts.
Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet, i den mån redogörelse i
det följande ej lämnas, hänvisa till motionen.
Innan utskottet ingår på behandling av de i motionen berörda spörsmålen, Frågans
anser sig utskottet böra i korthet redogöra för vissa åtgärder, som tidigare behandling.
efter riksdagshusets uppförande vidtagits eller varit under diskussion i fråga
om Helgeandsholmens ordnande.
Utskottet vill till en början erinra, att riksdagen år 1906 på hemställan av l?08 års
riksdag
statsutskottet uppdrog åt fullmäktige i riksgäldskontoret att för begränsning av
platsen framför riksdagshuset låta mot Norrbro uppföra en barriär av sten
med erforderliga öppningar för trafiken. Sedan detta arbete utförts under sommaren
1907, framhöllo fullmäktige i skrivelse till statsutskottet vid 1908 års
riksdag, att den sålunda uppförda barriären icke kunde anses vara fullständigt
avslutad. För att densamma skulle kunna göra sig fullt gällande och verka
estetiskt tilltalande syntes oundgängligen fordras, att lämpliga prydnader uppsattes
å de i densamma ingående fyra stenpelarna eller piedestalerna. För att
erhålla förslag till sådana prydnader hade fullmäktige vänt sig till riksdagshusets
arkitekt Aron Johansson, vilken i enlighet med fullmäktiges uppdrag
från olika konstnärer anskaffat alternativa förslag till nämnda pelares dekorering
antingen med urnor eller med statyer. Fullmäktige förklarade, att enligt
deras mening statyer ägde företräde framför urnor och uttalade såsom sin åsikt,
att genom uppsättandet av vackra statyer i brons å dessa pelare barriärens utseende
skulle i hög grad vinna och denna anordning verksamt bidraga till förskönande
av platsen framför riksdagshuset. På grund härav hemställde fullmäktige
om anvisande av ett belopp av högst 40 000 kronor för ifrågavarande
ändamål. En av fullmäktige var emellertid skiljaktig från beslutet och uttalade
den meningen, att frågan om stenpelarnas dekorering borde avgöras i sammanhang
med frågan om prydandet av platsen framför riksdagshuset.
Bihang till riksdagens protokoll 1928. 8 samt. 26 höft. (Nr 44.)
1
2
Bankoutskottets utlåtande Nr AA.
1919 års
riksdag.
Fullmäktiges framställning tillstyrktes av statsutskottet. Båda kamrarna
avslogo emellertid densamma. I de debatter, som föregingo besluten, uttalades
bland annat, att ärendet befunne sig i ett outrett skick samt att ordnandet av
riksdagshusplatsen borde ske i ett sammanhang efter en enhetlig plan.
Frågan om åtgärder i sådant syfte upptogs ett decennium senare av förste
arkivarien i riksarkivet, filosofie doktorn L. M. Bååth, som i en den 29 januari
1919 till fullmäktige i riksgäldskontoret ingiven skrivelse efter en längre motivering
föreslog, att spörsmålet om Flelgeandsholmens konstnärliga ordnande i
ett planmässigt sammanhang måtte anförtros åt en kommitté av konstnärer och
representanter för riksdagen, vilken nämnd borde vara så sammansatt, att de
resultat, till vilka den byggnadshistoriska forskningen numera kommit, kunde
läggas till grund för den slutliga planens uppgörande.
Över det av doktorn Bååth framlagda förslaget inhämtade fullmäktige yttrande
av byggnadsstyrelsen, som i skrivelse i april 1919 anförde i huvudsak
följande:
Riksdagen synes år 1908 endast hava åsyftat ordnandet av platsen framför
riksdagshuset. Arkivarien Bååth utvidgar frågan att omfatta hela Helgeandsholmens
konstnärliga ordnande i ett planmässigt sammanhang.
Byggnadsstyrelsen håller före, att den nu återuppväckta frågan måste givas
denna senare omfattning, om man vill vinna någon fullt tillfredsställande
plan för ordnandet av platsen framför riksdagshuset. Denna plats sammanhänger
nämligen så intimt med Norrbro ur stadsplanesynpunkt, att en eventuell
ändring av den ena anläggningen måhända kan påfordra jämkning även
av den andra.
Norrbroanläggningen är att betrakta som eu förplats till kungl. slottet
och måste arkitektoniskt ordnas med huvudsaklig hänsyn till denna monumentalbyggnad;
platsen framför riksdagshuset domineras åter av detta senare.
Dessa båda byggnader stå ännu hårt, kallt och oförmedlade emot
varandra, liksom Norrbroanläggningen emot riksdagshusplatsen. Det lider
intet tvivel om, att man genom ett lämpligt ordnande av riksdagshusplatsen
och Norrbro med Strömparterren skall kunna arkitektoniskt tillfredsställande
utjämna den ofördelaktiga estetiska spänningen emellan de mäktiga
byggnaderna.
Byggnadsstyrelsen får därför, i anslutning till arkivarien Bååths förslag,
förorda tillsättande av en nämnd med uppdrag att utreda frågan om ordnandet
av riksdagshusplatsen och Norrbro med Strömparterren. Då denna
fråga, även inskränkt till endast riksdagshusplatsen, är en stadsplanefråga.
torde i denna nämnd Stockholms stad böra vara representerad.
Byggnadsstyrelsen tillåter sig slutligen påpeka önskvärdheten av, att denna
nämnds utredning måtte basera sig på resultatet av allmän pristävlan bland
svenska arkitekter.
I skrivelse till bankoutskottet den 24 april 1919 uttalade fullmäktige i riksgäldskontoret,
efter att hava erinrat om vad i ärendet förekommit, för egen del,
att den föreliggande frågan om Helgeandsholmens slutliga ordnande icke längre
borde undanskjutas. Beträffande lämpligaste sättet för frågans vidare behandling
yttrade fullmäktige huvudsakligen följande:
liunkoiitskottets utlåtande Nr }}.
3
Då med hänsyn till platsens läge och monumentala karaktär lrågans lotsning
krävde eu omsorgsfull och allsidig utredning, syntes det fullmäktige
lämpligast, att, såsom byggnadsstyrelsen föreslagit, en nämnd tillsattes med
uppdrag att verkställa eu sådan utredning och för detta ändamål anordna
eu allmän pristävlan bland svenska arkitekter. Program för tävlingen borde
utarbetas genom nämndens försorg. Förslagsvis skulle nämnden bestå av
sju personer, nämligen två representanter för riksdagen, utsedda av fullmäktige
i samråd med kamrarnas talmän, två representanter, som fullmäktige
utsåge inom sig, två representanter för de arkitektoniska och konstnärliga
intressena, utsedda av byggnadsstyrelsen, samt en representant för
Stockholms stad, utsedd av stadsfullmäktige. Beträffande pristävlingen hade
fullmäktige tänkt sig utfästandet av tre pris å exempelvis 5 000, 3 000 och
1 500 kronor. För detta ändamål skulle sålunda erfordras omkring 10 000
kronor. Härjämte måste nämnden disponera nödigt belopp såsom ersättning
för biträde vid utarbetandet av program, ifrågakommande ersättning
till nämndens ledamöter, arvode åt sekreterare m. in. Sistnämnda utgifter
syntes kunna begränsas till omkring 5 000 kronor. Inalles skulle sålunda
krävas omkring 15 000 kronor. Då det givetvis ej vore möjligt att noggrant
beräkna kostnaderna, syntes emellertid det anslag, som kunde komma att
beviljas, böra givas karaktären av förslagsanslag; och borde anslaget utgå
av förslagsanslaget till riksdags- och revisionskostnader samt kostnader för
riksdagens hus.
I avgivet utlåtande nr 49 förklarade sig bankoutskottet dela fullmäktiges mening
därom, att den föreliggande frågan om Helgeandsholmens slutliga ordnande
icke längre borde undanskjutas. Utskottet hade icke heller något att
erinra mot att i enlighet med byggnadsstyrelsens förslag eu särskild nämnd
tillsattes med uppdrag att verkställa erforderlig utredning i ärendet och för
detta ändamål anordna en allmän pristävlan bland svenska arkitekter. Utskottet
ansåg emellertid nämnden böra bestå av nio personer. Av dessa borde enligt
utskottets mening fyra representera riksdagen samt utses av fullmäktige i
samråd med kamrarnas talmän. Någon av dessa representanter borde lämpligen
utses bland fullmäktige. Vidare borde Stockholms stad företrädas av två
representanter, valda av Stockholms stadsfullmäktige. Slutligen syntes det böra
anförtros åt byggnadsstyrelsen att utse övriga tre ledamöter i nämnden för att
representera de arkitektoniska och konstnärliga intressena, varvid tillfälle borde
beredas intresserade föreningar och sammanslutningar att inkomma med förslag.
Utskottet hemställde, att riksdagen måtte dels uppdraga åt fullmäktige i riksgäldskontoret
att i överensstämmelse med vad i utlåtandet angivits utreda frågan
om Helgeandsholmens slutliga ordnande, dels ock bemyndiga fullmäktige
att av förslagsanslaget till riksdags- och revisionskostnader samt kostnader för
riksdagens hus för ändamålet använda ett belopp av förslagsvis 15 000 kronor.
Riksdagen biföll utskottets hemställan.
I anledning av riksdagens beslut tillsattes en av nio personer bestående Nämnden för
nämnd för frågans utredande. Nämndens ledamöter voro: riksgäldsfullmäkti- ^hohnens*"
ordnande.
4
Bankoutskottets utlåtande Nr AA.
ges dåvarande ordförande vice häradshövdingen E. Kinander, riksgäldsfullmäktigen
greve G. Lagerbjelke, ledamoten av försäkringsrådet K. A. Tengdahl
och professorn K. E. O. Kjellberg, samtliga utsedda av fullmäktige i
samråd med kamrarnas talmän; direktören S. A. Lovén och journalisten H.
Gustafsson, utsedda av Stockholms stadsfullmäktige; dåvarande byggnadsrådet
S. Curman, dåvarande professorn I. Tengbom och arkitekten C. Westman,
utsedda av byggnadsstyrelsen.
Nämnden, som första gången sammanträdde i oktober 1919, utlyste i
maj 1920 en allmän pristävlan bland svenska arkitekter om Helgeandsholmens
slutliga ordnande.
Beträffande innehållet i det av nämnden utarbetade tävlingsprogrammet må
här omnämnas följande.
I programmet erinrades till en början, att frågan om ordnandet av slottets
närmaste omgivning mot norr sedan århundraden tillbaka varit föremål för
utredningar. Genom riksdags- och riksbankshusens uppförande och i samband
därmed gjorda anläggningar kunde problemet att ordna denna huvudstadens
förnämsta arkitekturplats ej sägas vara slutgiltigt löst.
Beträffande tävlingens innebörd och omfattning återgavs det väsentligaste
av innehållet i byggnadsstyrelsens ovan intagna skrivelse till fullmäktige,
vari styrelsen bland annat uttalat såsom sin uppfattning, att man genom
lämpligt ordnande av riksdagshusplatsen och Norrbro med Strömparterren
skulle kunna arkitektoniskt tillfredsställande utjämna den ofördelaktiga estetiska
spänningen mellan slottet och riksdagshuset.
Den tävlande vore emellertid icke inskränkt till lösandet av endast detta
problem. Tävlingen avsåge ordnandet av hela Helgeandsholmen, och den
tävlande ägde alltså att med avseende å holmen föreslå sådana nya anordningar
eller ändringar i redan befintliga, som kunde giva en bättre anslutning
till riksbyggnaderna och till kringliggande stadspartier. Tävlingen vore
att betrakta som en idétävlan, där den största möjliga frihet lämnades förslagsställaren
inom ramen av de bestämmelser, som i programmet angåves.
Därvid hade han att räkna med riksbyggnaderna, sådana de vore, men kunde,
om han önskade, föreslå förändringar i sådana arkitektoniska detaljer, som
lätt kunde ändras och vilka han funne i deras nuvarande skick vara hinderliga
för erhållande av en god helhetsverkan.
Den tävlande ägde frihet föreslå anläggandet av mindre byggnader på
holmen. Behov av utvidgning av riksdagshusets lokaler förefunnes, men
det borde dock beaktas, att detta behov ej finge tillgodoses på bekostnad
av de estetiska kraven.
Riksbyggnaderna vore uppförda på pålgrund. Riksdagshusplatsen och
kajgatorna söder och norr om riksdagshuset vore i samband med byggnadernas
uppförande utfyllda i höjd med Norrbroplanet. Några tekniska hinder
att något sänka nuvarande markplan syntes, om så skulle anses nödvändigt,
ej förefinnas.
Tävlingsområdet omfattade sålunda Helgeandsholmen med Strömparterren
och därjämte samtliga broar från holmen till stadens övriga delar samt dessa
broars fästen vid angränsande platser och strandgator.
Vid tävlingen skulle särskilt beaktas, att den nuvarande provisoriska järnbron
över Norrströms norra gren på grund av stadsfullmäktiges år 1916
fattade beslut skulle ersättas medelst en fast stenbro i tre spann. Den så
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 44.
5
lunda föreslagna bron vore avsedd att uppföras som gång- och körbro. Rörande
broprojektet meddelades vidare, att detsamma vore föremål för vattenrättsdomstols
prövning, avseende att utröna i vad mån brons uppförande
kunde göra intrång på strandägares utefter Mälaren rättigheter. Broförslaget
vore sålunda ur rättssynpunkt ej slutbehandlat. Då brons utförande
alliså ej vore igångsatt, kunde förändringar i brons utseende och konstruktion
få föreslås av de tävlande.
Inom tävlingens ram skulle jämväl ligga att föreslå ett mera tilltalande
anordnande av den utskjutande landremsan (puckeln) i Norrströms norra
gren. Nämnden erinrade i detta avseende därom, att en reglering av Mälarens
vattenstånd vore ifrågasatt, samt att, därest en sådan komme till stånd,
bortsehaktning av nämnda landremsa kunde bliva nödvändig för att möjliggöra
tillräckligt stor sektionsarea för Mälarutloppet. Då tidpunkten för
regleringens genomförande ännu vore oviss, måste landremsan i fråga tänkas
tillsvidare bibehållen; en bortsehaktning av densamma under högsta vattenståndet
kunde nämligen ej äga rum på grund av härigenom uppkommande,
konsekvenser beträffande Mälarens vattenstånd.
I tävlingsprogrammet erinrades vidare om en av ministern F. H. R. Kleen
år 1907 gjord donation av 100 000 kronor såsom grundplåt för bekostande
av ett nationalmonument. Donatorn hade för sin del uttalat sig för dettas
uppsättande å Helgeandsholmen, ehuru även annan plats enligt donationsvillkoren
kunde få förekomma. Monumentet vore enligt donatorns mening avsett
att vara en symbolisk framställning av vårt folks andliga och materiella
utveckling. Tävling rörande ett dylikt nationalmonument hade anordnats åren
1909—10. Tävlingsjuryn och den för realiserandet av planen på ett nationalmonument
tillsatta kommittén hade dock icke ansett något av de framkomna
förslagen böra komma i fråga till utförande, men kommittén hade
uttalat önskvärdheten av att, när frågan om prydandet av platsen framför
riksdagshuset en gång upptoges till behandling, man måtte erinra sig den
av minister Kleen framkastade tanken att framför riksdagshuset resa ett
nationalmonument.
Slutligen omförmäldes i tävlingsprogrammet ett då föreliggande, sedermera
realiserat förslag att i Strömparterren uppsätta ett monument över
Esaias Tegnér (Solsångaren).
Vid tävlingstidens utgång den 15 december 1920 hade inalles 29 tävlingsförslag
inkommit. Förslagen bedömdes av fem inom nämnden utsedda prisdomare,
nämligen herrar Kinander, Kjellberg, Tengbom, Westman och Curman,
vilka den 11 januari 1921 avgå vp ett skriftligt utlåtande rörande tävlingens
resultat.
I berörda utlåtande angav prisnämnden i samband med bedömandet av de
olika tävlingsförslagen vissa allmänna synpunkter på frågan om det lämpligaste
sättet för ordnandet av Helgeandsholmen, vilka ansågos hava såsom resultat
framgått av tävlingen.
Nämnden uttalade därvid bland annat, att problemets lösning icke kunde
vinnas genom att, såsom i några förslag ifrågasatts, på holmen anordnades
en plats genom en utvidgning av Norrbroplanet. En dylik platsbildning
skulle nämligen med nödvändighet medföra ett brytande av huvudaxeln mot
slottet och därigenom bidraga till ett ytterligare accentuerande av axeln mot
riksdagshuset. Verkan av platsbildningen måste sålunda bliva motsatsen mot
6
Rankoutskottcts utlåtande AV ii.
det utjämnande av spänningen mellan slottet och riksdagshuset genom det
senares underordnande under slottet, som man vid Helgeandsholmens ordnande
ville vinna.
Holmens ordnande syntes vidare helst böra ske utan att, på sätt av flera
tävlande föreslagits, ett mer eller mindre fullständigt kringbyggande av Norrbro
med eller utan samband med riksdagshuset komme till''stånd. Bland de
olägenheter av arkitektonisk art, som enligt prisnämndens uppfattning skulle
följa av ett dylikt bebyggande, framhölls särskilt, att den fria utsikten österut
mot vattnet samt mot slottet skulle stängas. Vidare skulle de föreslagna byggnaderna
utefter Norrbro, särskilt om de förbundes med riksdagshuset genom
flyglar, komma att verka såsom en utvidgning och förstoring av riksdagshuset-
som därigenom skulle komma att taga hela holmen i anspråk och på
så sätt bliva ännu mer dominerande än nu vore fallet. Byggnader utefter
bron kunde visserligen sägas medföra den fördelen, att de accentuerade broaxeln
och inriktade blicken mot slottet, men detta syntes prisnämnden kunna
på ett estetiskt mera tillfredsställande sätt vinnas genom andra medel.
Afl, såsom i vissa förslag skett, betona Norrbrolinjen i huvudsak genom
placerande av en byggnad å ena — den vänstra — sidan av bron, svntes
nämnden icke heller hava fog för sig. Något större företräde hade de förslag,
som ifrågasatt flyglar till riksdagshuset utan mera betydande byggnader utefter
Norrbro. Härigenom skulle bron accentueras. Varjämte'' ökat lokalutrymme
i viss utsträckning skulle kunna beredas riksdagen, men å andra
sidan skulle byggnadsmassan på holmen ytterligare ökas och framhävas
samt utsikten mot slottet skymmas. I syfte att framhäva brolinjen syntes
det vara ett gott grepp att på barriären å ömse sidor av bron framför riksdagshuset
placera statyer.
Enligt prisnämndens uppfattning vore den bästa lösningen att finna i de förslag,
som avsåge dels ett friställande av Norrbro genom större eller mindre
sänkning av planen framför riksdagshuset, dels ock att ytterligare byggnader
ej placerades å holmen. Härigenom skulle vinnas det önskvärda accentuerandet
av Norrbroaxeln mot slottet utan att slottet bortskymdes.
Beträffande den utsträckning, i vilken sänkningen av holmens plan lämpligen
borde verkställas, hade i tävlingen framställts flera förslag.
Ett av dessa förslag (andre pristagarens) avsåg en tämligen obetydlig sänkning
av planet med omkring 70 cm, under det att ett annat (förste pristagarens)
innebar en ganska betydande sänkning, nämligen till ungefär
samma höjd som trafikleden mellan riksdags- och riksbankshusen. Det
längst gående förslaget, framlagt av arkitekten Ragnar Östberg, innebar
en sänkning av hela holmen ända till Strömparterrens nivå med upptagande
av valv under Norrbro.
Enligt vad prisnämnden sökt inhämta, syntes några tekniska hinder för en
sänkning av planen framför riksdagshuset ej föreligga. Neddragandet av
riksdagshusets fasad till det nya planet komme dock säkerligen att bereda
svårigheter till följd av grundmurens framskjutande, varför en lösning med
en smal terrass i högre plan närmast byggnaden syntes bliva att förorda,
helst därigenom även sidofasadernas höjd neutraliserades. Anslutningen mellan
Norrbro och det lägre planet syntes vid eu icke alltför stor sänkning
kunna ordnas genom nedfarter. En sänkning i enlighet med Östbergs förslag
skulle, sådant förslaget utformats, bland annat medföra huvudingångens
förflyttande till Drottninggatans förlängning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bankoutskottets uttalande Nr 44.
1
Strävan att neutralisera riksdagshusets axel hade i åtskilliga tävlingsförslag
lagil sig uttryck i eu större eller mindre omformning av riksdagshusets yttre,
i vissa fall avseende mittpartiets borttagande och införande av en enhetlig taklinje.
En sådan åtgärd syntes prisnämnden ägnad att i hög grad borttaga spänningen
mellan de rivaliserande byggnaderna.
I fråga om vissa särskilda förhållanden, som enligt tävlingsprogrammet varit
att beakta, sammanfattade prisnämnden på följande sätt de resultat, vilka tävlingen
därutinnan kunde anses hava givit.
Vidkommande först »riksbron» hade en del av de tävlande låtit densamma
helt eller i huvudsak behålla det utseende, bron erhållit genom de av stadsfullmäktige
år 1916 godkända ritningarna, innebärande en fast stenbro i tre
spann. EU stort antal av de tävlande hade emellertid framhållit olämpligheten
av en dylik utformning av bron, varigenom densamma bleve en kopia
i mindre skala och med förändrade proportioner av Norrbro, och i stället
föreslagit brons anordnande i endast ett spann. Det syntes prisnämnden, som
om tävlingen givit vid handen, att en dylik lösning av brofrågan nr estetisk
synpunkt vore att föredraga framför den av vederbörande myndigheter beslutade.
Vad därefter beträffade »puckeln», hade tävlingen medfört en hel del olika
uppslag till ordnandet av denna del av holmen, vars bibehållande enligt
tävlingsprogrammet vore att räkna med för säkerligen en lång tid framåt.
Såvitt nämnden kunnat döma, hade av tävlingen framgått, att ett bibehållande
av »puckeln» visserligen ej ur arkitektonisk synpunkt kunde anses
önskvärt, men att densamma dock väl läte sig samarbetas med omgivningen.
I fråga om nationalmonumentet hade enligt nämndens uppfattning tävlingen
ådagalagt, att ett sådant monument i form av en enstaka grupp med
svårighet kunde utnyttjas i samband med ordnandet av planen framför riksdagshuset,
då angeläget vore att icke ytterligare markera mittaxeln mot denna
byggnad. Skulle monumentet däremot kunna framställas i form av någon
dekorativ anordning, såsom fontän, en rad statyer eller dylikt, såsom flera
av de tävlande ifrågasatt, kunde ett utnyttjande av monumentet i samband
med holmens ordnande lättare ske.
Till prisbelöning hade ställts till nämndens förfogande ett belopp av 15 000
kronor, varjämte för inköp av ej prisbelönta förslag anvisats ett belopp av
3 000 kronor. Nämnden beslöt disponera priserna på det sätt, att inalles fem
pris utdelades, nämligen
första pris, 4 000 kronor, för förslag nr 7 »Cave Canem» av arkitekten John
Edoff,
andra pris, 3 500 kronor, för förslag nr 16 »Förlikningsmannen» av arkitekten
E. G. Asplund, samt
tredje pris, till antalet tre, vart och ett å 2 500 kronor, för förslag nr 21
»Bella» av arkitekten Birger Borgström, nr 17 »Bridge» av arkitekterna David
Dahl och Paul Hedquist samt skulptören Eric Grate och nr 10 »Arx» av
arkitekterna Sven Jonsson och Olof Lundgren.
Av nämnden inköptes dessutom följande två förslag, nämligen
nr 25 »Blom» för 2 000 kronor av arkitekten Ragnar Östberg och
opaginerad Kontrollera mot PDF
8
Bankoutskottets utlåtande Nr AA.
nr 26 »50 riksdaler», för 1 000 kronor av arkitekten Peder Clason.
Enligt nämndens uppfattning var intet av förslagen sådant, att detsamma i
oforandrat skick kunde förordas till utförande. Tävlingen hade dock givit ett
gott resultat, då det föreliggande problemet därigenom erhållit en allsidig belysning
och ett flertal goda uppslag blivit framförda. Såsom frågan då låge,
syntes det nämnden i hög grad önskvärt, att en sammanfattning av tävlingens
resultat kunde komma till stånd genom att ett förslag till holmens ordnande
utarbetades med tillgodogörande av de uppslag, som genom tävlingen framkommit.
Även om dåvarande tidsförhållanden icke kunde anses lämpliga för
genomförandet av ett sådant förslag, syntes det dock nämnden angeläget, att
förslagets utarbetande skedde omedelbart, då den sakkunskap i frågan, som
inom nämnen förvärvats, kunde tillgodogöras vid uppgörandet av nödiga riktlinjer
för arbetet och möjlighet funnes att anförtro detta åt en person, som genom
deltagande i tävlingen vore förtrogen därmed.
Nämnden hemställde i följd därav i en till fullmäktige den 19 februari
1921 avlåten skrivelse, att fullmäktige ville hos bankoutskottet göra framställning
om medgivande för fullmäktige att för omförmälda ändamål disponera
ett belopp av högst 10 000 kronor. Fullmäktige anslöto sig till nämndens
förslag och överlämnade detsamma till 1921 års bankoutskott, som i
utlåtande nr 23 hemställde om bemyndigande för fullmäktige att för fortsatt
utredning av frågan om Helgeandsholmens ordnande använda ett belopp av
högst 10 000 kronor. Utskottets hemställan blev emellertid avslagen av båda
kamrarna.
Resultaten av Ehuru frågan om fullföljandet av nämndens arbete sålunda var förfallen,
''tävling! framladc tre ledamöter av nämnden, nämligen herrar Curman, Tengbom och
Westman, sedermera en den 15 december 1921 dagtecknad sammanfattning av
tävlingens resultat, vilken sammanfattning innehöll vissa riktlinjer, efter
vilka utarbetandet av ett definitivt förslag syntes böra ske.
Berörda sammanfattning var av följande innehåll:
»Genom den belysning, som tävlingen givit, synes oss framgå, att eu väsentlig
förbättring i estetiskt avseende kan ernås, men att en sådan kräver
ganska genomgripande ändringar av holmens och bvggnadernas nuvarande
utseende och kommer att betinga icke oväsentliga kostnader. Väl inseende
att något anslag för dylikt ändamål under nuvarande tider ej kan väntas,
hava undertecknade, såsom tillkallade sakkunnige, dock velat vid avslutningen
av arbetet lämna följande sammanfattning av våra synpunkter i frågan,
under förhoppning att densamma kommer att återupptagas, då gynnsammare
omständigheter föreligga:
Vid en överblick över resultatet stannar man vid, å ena sidan de tre med
första, andra och tredje pris belönade förslagen (av arkitekterna Edoff,
Asplund och Borgström resp.), vilka förslag ej synas var för sig kunna ge
den väntade lösningen av problemet, men av7 vilka, genom en samarbetning
av de olika uppslagen, en god lösning borde kunna utvinnas, å andra sidan
ett inköpt förslag (av arkitekt Östberg), vilket genom sina stora avvikelser
Bankoutskottets utlåtande Nr 44.
9
från programmets fordringar ej kunnat belönas med pris, men vilket med
sitt radikala sätt att lösa frågan innehåller beaktansvärdä uppslag. För
frågans ytterligare belysande hade det varit önskvärt, om en av de tre förstnämnda
förslagsställarna kunnat givas i uppdrag att utarbeta ett sådant
förslag, som ovan antytts, och vilket därefter kunnat prövas jämsides med
det mera långtgående Ostbergska.
Tävlingen har i många avseenden klarlagt vår uppfattning i frågan, och
som ett uttryck härför vilja vi, utöver vad av bedömningsprotokollet framgår,
angiva de riktlinjer efter vilka utarbetandet av det nämnda förslaget
enligt vår mening borde ske.
Norrbro bör arkitektoniskt starkt framhållas som monumental trafikled
mot slottet. Detta kan ske genom planets framför riksdagshuset sänkning
under norrbroplanet, genom accentuerande av barriärernas slutpunkter vid
Gustav Adolvs torg samt genom skulpturala utsmyckningar å barriärplintarna
utefter bron, ävensom genom trädplanteringar utmed västra sidan för
att erhålla jämvikt mot Strömparterrens trädbestånd.
Förbindelsen mellan Norrbro och riksdagshusplanet sker genom ramper
eller trappor, vilkas utformning för övrigt måste närmare studeras.
För att minska det ogynnsamma förhållandet mellan vattenyta och kajhöjd,
böra kajerna utefter Stora och Lilla Norrström även sänkas under
norrbroplanet, eventuellt under riksdagshusplatsen, och de därigenom uppkomna
lägre terrassplanen planteras. De delar av kajerna, som ligga utefter
riksdagshusets sidofasader, böra även sänkas, men då tekniska svårigheter
torde yppa sig att sänka dessa till önskat djup ända intill fasadmurarna
bör övervägas, om de ej lämpligen kunna uppdelas i tvenne olika
höjdplan.
I samband härmed bör undersökas hur kajerna kring riksbanken, beträffande
vilka ingen tillfredsställande lösning framkommit, skola kunna befrias
från sitt nuvarande hårda och stela utseende.
Platsen framför riksdagshuset bör anordnas så, att axeln mot dettas mitt
ej starkt framhäves. Placerandet av ett större monument i denna axel är
därför uteslutet, men uppställande av tvenne låga monument, brunnskar
eller dylikt å ömse sidor om mittaxeln torde vara lämpligt. Idén med. en
ytterligare sänkning av platsens mittparti, så som andre pristagaren försökt,
synes förtjänt att närmare prövas.
Strömparterren bör mera strängt ordnas. Trädbeståndet gallras och utsikten
över parterrens mitt från Norrbro göres intressantare. Tredje pristagarens
förslag med en mindre vattenspegel ute vid strömkanten ävensom anordnandet
av ett skulpturalt fondparti i mittaxeln överväges.
Den s. k. puckeln bör även strängare ordnas och intimare anslutas till
den sänkta kajen.
Utformningen av bron i Drottninggatans förlängning med ett spann ävensom
bron till Mynttorget som stenbro göres till föremål för närmare studium.
För själva riksbvggnademas behandling torde vara svårt att uppdraga alltför
bestämda riktlinjer. Borttagandet av de silhuettgivande prydnaderna
ovan barriärlinjema synes vara ett tämligen erkänt önskemål, men hur långt
ett radikalare ingripande i själva arkitekturen kan drivas med hänsyn till de
praktiska möjligheterna kan knappast avgöras utan ett mer ingående studium
av byggnader och byggnadsritningar. Av tävlingen framgår emellertid,
att riksdagshuset skulle på ett vackrare sätt samarbeta med slottet, om
huvudfasaden icke vore så starkt uppdelad i partier och att fasaderna i övrigt
gåves en lugnare, mer enhetlig behandling. I samband därmed bör under
-
10
Bankoutskottets utlåtande AV 44.
Motionen.
sökas möjligheten av barriärens ovan taklisten borttagande och anbringande
av låga synliga tak å byggnadskropparna.
Här uppdragna riktlinjer äro ingalunda avsedda att vara strängt bindande
för ett eventuellt nytt förslags utarbetande. Nya synpunkter, som framkomma
under arbetets gång, kunna givetvis medföra ändringar och jämkningar i de
möjligheter för frågans lösning, som här antytts.»
Nämnden för utredning av frågan om Helgeandsholmens slutliga ordnande
upplöstes den 16 februari 1922. Kostnaderna för nämndens verksamhet hade
belöpt sig till sammanlagt 37 004 kronor 73 öre.
Frågan om Helgeandsholmens ordnande har efter år 1921 icke varit föremål
för behandling inom riksdagen.
I den nu föreliggande motionen har — efter erinran att riksdagen år 1935
kunde fira sitt 500-årsminne — framhållits, att tidpunkten nu syntes vara
inne att taga under omprövning angelägenheten av att på ett värdigt sätt
ordna kring riksdagens hus. Härom yttrar motionären vidare följande:
»Mycken strid ur olika synpunkter har stått kring riksdagshusets förläggning.
En äldre generation av huvudstadens inbyggare, som minnes Helgeandsholmen
från slutet av förra århundradet, har haft svårt att försona sig med
att riksdagshuset uppfördes å denna plats. Hur framtida släkten komma att
se på detta spörsmål, undandrager sig vårt bedömande. I vart fall kan gjort
ej ändras. Den svenska riksdagen kommer säkerligen att för långa tider ha
sitt hem å Helgeandsholmen. Under sådana förhållanden är det knappast
försvarbart, att platsen kring riksdagshuset får förbliva i det ofullbordade
och torftiga skick, i vilket den befunnit sig ända sedan århundradets början.
Ur estetisk synpunkt är planen kring riksdagshuset synnerligen både krävande
och ömtålig. Slottet, Norrbro, strömmarna, Gustav Adolfs torg, byggnadernas
centrala uppgift i statslivet — allt utpekar Helgeandsholmen såsom
den plats i huvudstaden, där alldeles särskild omsorg måste nedläggas på
att tillgodose skönhetssynpunkter. Frågan torde vara, om någon plats överhuvud
taget i hela vår vackra huvudstad ställer större anspråk på monumentalitet
än just denna. Och dock synes det mig, som om man utan överdrift
måste säga, att en ur berörda synpunkter mera styvmoderligt behandlad
plats knappast står att uppleta i Stockholm.
Redan entrén från Norrbro verkar ofullbordad och sorgesam. Stenräcket
med de svarvade småpelarna och kulorna har väl varit avsett att ansluta
sig till räcket å Norrbro, men har såsom en fristående förekomst vid gränsen
mellan gatan och planteringen en prägel av sällspord banalitet. Värst verka
i det sammanhanget måhända stensocklarna till några obefintliga skulpturer.
Folkhumorn döpte dem redan från början till »kommoderna». Måhända
kan man nu glädja sig över att några statyer aldrig blivit uppsatta å dem.
ty därmed skulle anordningen fått över sig en prägel av fortbestånd, som
varit beklaglig. Men å andra sidan kan man rimligen icke låta dem ännu
ett kvartssekel stå kvar som en utmaning mot känslan för en smula värdighet
och skönhet kring en av de centralaste platserna i huvudstaden.
Planteringen framför riksdagshuset skulle kunna göras utomordentligt
vacker, särskilt om något mera av avskildhet förlänades området i fråga.
Bankoutskottets utlåtande Nr 44.
11
Nu håller den i intet hänseende måttet med andni offentliga planteringar.
Särskilt ter sig den grusade planen framför huvudentrén tröstlös och ful.
Den mot Norrström vettande höga stenharriären skämmer ett av de naturligen
vackraste partierna av sjiilva strömmen — en sänkning av den konstgjorda
marknivån närmare vattnets yta skulle i hög grad verka förskönande,
vare sig man ser från riksdagsplanen eller från Strömgatan—Gustav Adolfs
torg. EU besök å den s. k. puckeln å holmens nordligaste del kan övertyga
om riktigheten av denna uppfattning.
Slutligen kan man i detta sammanhang ej bortse från riksbroproblemet.
Alla torde vara eniga om att det nuvarande provisoriet skapat en av de
allra fulaste bilderna inom huvudstadens centrala delar. Från riksdagsplanen
leder eu anskrämlig trappa ned till riksbrons nivå. Eu annan trätrappa
för från vad jag skulle vilja benämna Riksgatan — trafikleden mellan
riksdagen och riksbankens hus — ned till bron. Och sedan kommer
själva bron, om vars utseende några särskilda omdömen knappast behöva
fällas.
Enligt min uppfattning bör riksdagen nu vidtaga åtgärder för att få riksdagshusets
omgivningar ordnade på ett sätt, som svarar mot platsens monumentala
karaktär och byggnadens uppgift att vara den svenska folkrepresentationens
säte. Oavsett om några särskilda högtidligheter komma
att förenas med riksdagens halvtusenårsjubileum eller icke, synes denna
angelägenhet icke böra undanskjutas. Men klart är, att om, såsom sannolikt
väl blir förhållandet, detta märkliga minne i vår historia kommer att
samla gäster från när och fjärran, så är det hög tid att vidtaga åtgärder
för att frågan blir med det snaraste löst.
Förmodligen skulle det anses förmätet av en enskild motionär att närmare
söka skissera planen för ett ordnande av platsen kring riksdagshuset.
Av den på sin tid anordnade tävlan härom synes mig framgå, att flera var
för sig tilltalande utvägar kunna tänkas. Jag har anledning att tro, att
under det årtionde, som förflutit sedan avslutandet av nyssnämnda tävlan,
planer mognat och fördjupats, som skulle komma att bidraga till en synnerligen
god lösning, därest frågan nu upptages till en mera definitiv prövning.
Vid de ingående överväganden, som jag under åtskilliga år ägnat detta problem,
har jag emellertid kommit till den bestämda uppfattningen, att en tillfredsställande
lösning måste omfatta ej blott ordnandet av planen framför
och omkring riksdagshuset utan jämväl byggandet av riksbron — den sistnämnda
en angelägenhet, som närmast ankommer på Stockholms stad, men
som säkerligen kan ordnas under samarbete med dem, som få till uppgift
att göra upp en plan för hela problemets lösning.»
Motionären har härefter anfört, att i ordnandet av planen framför riksdagshuset
efter hans uppfattning borde ingå resandet av ett monument till
hugfästandet av Engelbrektsminnet. Skälen härför hava i motionen utförligt
utvecklats; och tillåter sig utskottet att i detta avseende hänvisa till motionen.
I anslutning till förslaget om resande av Engelbrektsmonumentet har motionären
vidare — efter erinran om förberörda donation för anordnande av ett
nationalmonument framför riksdagshuset — framhållit, att frågan om Engelbrektsminnets
hugfästande i samband med ett dylikt nationalmonument
borde göras till föremål för överväganden och förhandlingar med förvaltarna
av donationen. Det syntes efter motionärens uppfattning icke vara uteslutet.
12
Bankoutskottets utlåtande Nr 44.
Fullmäktige
i riksgäldskontoret.
att önskemålet om Engelbrektsminnets hugfästande kunde samarbetas med
nationalmonumentsidén, sådan denna uppfattats av donatorn.
De åtgärder, som synts påkallade för ordnande av de i motionen berörda
angelägenheterna, hava av motionären sammanfattats på följande sätt:
»1 :o) Planen framför och omkring riksdagshuset bör ordnas på ett estetiskt
tilltalande och platsens monumentala karaktär motsvarande sätt.
2:o) Förhandlingar böra inledas med Stockholms stads vederbörande
myndigheter om riksbrons byggande, därvid samarbete bör sökas i syfte,
att riksbron må få en anordning, som harmonierar med anordningarna kring
riksdagshuset.
3:o) Ett nationalmonument till hugfästande av Engelbrektsminnet bör resas
på lämplig plats framför riksdagshuset.
4:°) Undersökningar böra företagas genom underhandlingar med målsmännen
för nationalmonumentsfonden om möjligheter att för nyssnämnda
ändamål få taga i anspråk fondens medel.
5:o) Med hänsyn till åtgärdernas omfattning och den relativt begränsade
tid, som återstår till tidpunkten för firandet av den svenska riksdagens
halvtusenårsminne, böra de nödiga förarbetena så bedrivas, att förslag i
ärendet må kunna föreläggas 1929 års riksdag.»
Slutligen har motionären anfört, att, då det syntes få anses självfallet, att
riksdagen genom egna organ ville handhava dessa angelägenheter, förarbetena
i fråga syntes böra uppdragas åt riksgäldsfullmäktige, som, med
tillkallande av lämpliga hjälpkrafter, säkerligen vore i stånd att ombesörja
nödiga utredningar.
över ifrågavarande motion har utskottet inhämtat yttrande av fullmäktige
i riksgäldskontoret. I nämnda yttrande hava fullmäktige — efter erinran
om frågans behandling genom den förut omförmälda nämnden för Helgeandsholmens
ordnande samt vid 1921 års riksdag — vidare anfört följande:
»Fullmäktige vilja vidare erinra om, att en viss osäkerhet råder beträffande
gränsen mellan de områden på Helgeandsholmen, som tillhöra staten
och Stockholms stad. Då denna fråga emellertid torde kunna regleras genom
avtal med staden, synes densamma icke utgöra något hinder mot vidtagandet
av åtgärder i det syfte, som i förevarande motion äro angivna.
1 likhet med motionären finna fullmäktige synnerligen önskvärt, att åtgärder
vidtagas för ordnande av riksdagshusets närmaste omgivningar på
ett sätt, som svarar mot platsens monumentala karaktär. Den utredning, som
för ändamålet erfordras, torde i hög grad underlättas genom det resultat,
den ovan omförmälda tävlingen givit. Fullmäktige, vilka i frågans nuvarande
läge anse sig sakna anledning ingå på en närmare granskning av de
olika, av motionären berörda frågorna, få sålunda för sin del tillstyrka den
ifrågasatta utredningen, som lämpligen synes böra verkställas genom fullmäktiges
försorg. Vid bifall till motionen torde bemyndigande böra lämnas
fullmäktige att av anslaget till riksdags- och revisionskostnader bestrida de
med utredningen förenade kostnaderna.»
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bankoutskottets utlåtande Nr 44.
i:t
I en till utskottet ingiven skrivelse har herr Lindhagen anhållit, att utskottet
vid behandling av den föreliggande frågan måtte taga kännedom om en av
honom vid innevarande års riksdag väckt motion i ämnet (nr 225 i första
kammaren). Sistnämnda motion, vilken hänvisats till tillfälligt utskott, innefattar
hemställan, »att riksdagen ville anhålla, att Kungl. Maj:t måtte skyndsamt
inleda underhandlingar med Stockholms stad om gemensamt samarbete
med staten på sätt i motionen beröres för ordnandet av trakten kring riksdagshuset
samt uppförandet av ett nationellt mänsklighetsmonument framför
detsamma».
Utskottet delar den uppfattning, som i den till utskottets prövning utskottet.
föreliggande motionen uttalats i fråga om önskvärdheten av ett tillfredsställande
ordnande av riksdagshusets omgivningar, samt finner liksom motionären
tiden nu vara inne för en mera slutlig behandling av frågan om de
åtgärder, vilka i sådant avseende böra vidtagas. Det synes utskottet ock
kunna uppställas såsom ett önskemål, att frågan härom kan företagas till
avgörande inom sådan tid, att erforderliga arbeten såvitt möjligt hinna slutföras
före tidpunkten för riksdagens 500-årsjubileum.
Enligt motionärens förslag skulle den ifrågasatta utredningen rörande
Helgeandsholmens ordnande avse dels ordnandet av planen framför och omkring
riksdagshuset jämte en lösning av den i samband därmed stående
frågan om riksbrons utförande, dels ock resandet framför riksdagshuset av
ett nationalmonument till hugfästande av Engelbrektsminnet.
De sålunda angivna spörsmålen synas emellertid kunna betraktas
såsom två från varandra skilda frågor. Frågan om Helgeandsholmens
ordnande synes utskottet vara av beskaffenhet att böra bedömas från
mera allmänna synpunkter än dem, som finge anläggas, därest man från
början utginge från att ett nationalmonument borde resas framför riksdagshuset.
Vid en i detta avseende fullt förutsättningslös utredning torde komma
att framgå, huruvida ett skulpturverk kan eller bör ingå såsom ett led i
platsens utsmyckning, och sålunda bättre förutsättningar skapas för ett ställningstagande
till frågan om åstadkommande i detta sammanhang av ett
nationalmonument och om den karaktär, ett sådant — om det finnes böra
komma till stånd — lämpligen bör erhålla.
Vidkommande härefter ordnandet av planen framför och omkring riksdagshuset,
vill utskottet i anslutning till det nyss anförda tillstyrka, att utredning
snarast möjligt åvägabringas rörande de åtgärder, vilka lämpligen böra
vidtagas för att giva platsen ett utseende, som svarar mot dess karaktär och
som i större utsträckning än vad för närvarande är fallet tager hänsyn till
dess läge i slottets närhet. I fråga om de riktlinjer, efter vilka en lösning av
frågan bör sökas, torde några bestämda anvisningar för närvarande icke kunna
givas. Härvidlag synas emellertid de resultat, som vunnits vid den förut omförmälda
tävlingen rörande Helgeandsholmens ordnande och vilkas huvud
-
14
Bcmkoutskottets utlåtande Nr 44.
drag angivits i den av arkitekterna inom prisnämnden verkställda, här ovan
återgivna sammanfattningen, kunna i viss mån tjäna till vägledning. Såsom
av den lämnade redogörelsen framgår, synas tävlingsresultaten närmast
peka på, att en sänkning av riksdagshusets plan i förhållande
till Norrbro borde övervägas. Emellertid torde vid utredningen även böra
prövas, huruvida en tillfredsställande lösning av problemet kan vinnas utan
dylik sänkning.
I detta sammanhang torde höra framhållas, att en prövning av skilda uppslag
av mer eller mindre genomgripande art givetvis bör ske med hänsyn
tagen bland annat till kostnaderna för olika lösningar samt till förslagens
verkningar ur stadsplane- och trafiksynpunkter.
Givetvis måste det, såsom i motionen framhållits, anses i hög grad önskvärt,
att i samband med ordnandet av planen framför och omkring riksdagshuset
även frågan om riksbrons byggande må vinna en tillfredsställande lösning.
I sådant syfte torde under utredningens gång böra sökas samarbete med
Stockholms stads vederbörande myndigheter, varvid bör eftersträvas brons
utförande på ett sätt, som i möjligaste mån harmonierar med de anordningar
på Helgeandsholmen, vilka anses böra komma till utförande. Därest det emellertid
skulle visa sig, att den nya riksbron på grund av de särskilda förhållanden,
som inverka på dess anläggande, icke kan färdigställas inom den närmaste
framtiden, lärer denna omständighet icke böra utgöra hinder för framläggande
av förslag om ordnandet av riksdagshusets omgivningar i övrigt.
Samarbete med Stockholms stad bör vidare åvägabringas dels för lösande
av frågor, som möjligen kunna uppstå med anledning av den utav fullmäktige
i riksgäldskontoret påpekade ovissheten beträffande gränsen mellan
staten och Stockholms stad tillhöriga områden å Helgeandsholmen, och för
behandling av frågan om fördelningen av kostnaderna för de åtgärder, vilka
böra ifrågakomma, dels ock i den mån sådant samarbete med hänsyn till
ärendets betydelse i stadsplane- och trafikhänseende eller eljest kan anses
erforderligt.
Såsom av den föregående redogörelsen framgår, innefattade åtskilliga av
de förslag, vilka framlades i samband med förenämnda tävling rörande
Helgeandsholmens ordnande, även förslag till mer eller mindre omfattande
ändringar av själva riksdagshuset. Med avseende å denna fråga vill utskottet
uttala, att även om ett ordnande av riksdagshusets omgivningar givetvis kan
tänkas nödvändiggöra vissa ändringar å själva byggnaden, utredningen
icke synes böra taga sikte på några mera genomgripande omläggningar beträffande
byggnadens arkitektoniska utformning. Någon förflyttning av
riksdagshusets huvudingång synes icke böra ifrågakomma.
Vad angår sättet för utredningens verkställande, delar utskottet motionärens
mening, att densamma bör uppdragas åt fullmäktige i riksgäldskontoret,
vilka böra äga att för utredningen tillkalla erforderlig sakkunskap utom
fullmäktiges krets. Såsom av den förut lämnade redogörelsen framgår, har
Bankoutskottets utlåtande Nr 44.
15
emellertid byggnadsstyrelsen tidigare haft att taga ståndpunkt till frågor rörande
Helgeandsholmen, och enligt vad utskottet erfarit har styrelsen under
innevarande år på grund av remiss å en hos Kungl. Maj:t gjord framställning
haft under prövning ett förslag rörande holmens ordnande. Med hänsyn härtill
synes det vara önskvärt att vid utredningen samarbete i lämplig form åvägabringas
med byggnadsstyrelsen.
På sätt fullmäktige i riksgäldskontoret föreslagit, torde kostnaderna för
utredningen böra bestridas från förslagsanslaget till riksdags- och revisionskostnader
samt kostnader för riksdagens hus. Att för utredningskostnaderna
bestämma visst maximibelopp synes icke vara erforderligt eller möjligt. Det
må emellertid i detta sammanhang erinras, att fullmäktige i sin till 1921 års
bankoutskott gjorda framställning om medel för bearbetande av resultaten
utav den då slutförda tävlingen förutsatte, att kostnaderna för nämnda bearbetning
icke skulle komma att överstiga 10 000 kronor.
Med hänsyn till vad förut anförts torde utredningen givetvis böra bedrivas
med skyndsamhet. Det synes vara önskvärt att, om så befinnes möjligt,
förslag i ämnet må kunna framläggas vid 1929 års riksdag.
På grund av det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 347, må
dels uppdraga åt fullmäktige i riksgäldskontoret att i samråd
med byggnadsstyrelsen skyndsamt verkställa utredning
och avgiva förslag i fråga om åtgärder för ett tillfredsställande
ordnande av riksdagshusets omgivningar;
dels ock bemyndiga fullmäktige att av förslagsanslaget till
riksdags- och revisionskostnader samt kostnader för riksdagens
hus bestrida de för ändamålet erforderliga kostnaderna.
Stockholm den 3 maj 1928.
På bankoutskottets vägnar:
C. E. SVENSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar C. E. Svensson, Gustafsson i Stensholm, Sandler,
Lindgren, Dalberg*, Andersson i Hedsta*, Abrahamsson och Bodin;
från andra kammaren: herrar Borggren*, Winkler, Lovén, Wikström, Kloo,
Thore, Heiding och Eklund.
Ej närvarande vid utlåtandets justering.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bankoutskottets utlåtande Nr 44.
Reservation:
av herr Lovén, som yttrat:
»Med åberopande av den uttömmande motivering, som motionen innehåller
beträffande ordnandet av riksdagshusets omgivningar, och då jag är av den
meningen att i detta ordnande även bör ingå resandet av ett nationalmonument
av den beskaffenhet som vid blivande utredning kan finnas lämplig, har jag
ansett, att utskottet hort på följande sätt sammanfatta de åtgärder, vilka borde
bliva föremål för den tillstyrkta utredningen:
l:o) Planen framför och omkring riksdagshuset bör ordnas på ett estetiskt
tilltalande och platsens monumentala karaktär motsvarande sätt.
2:o) Förhandlingar böra inledas med Stockholms stads vederbörande myndigheter
om riksbrons byggande, därvid samarbete bör sökas i syfte, att riksbron
må få en anordning, som harmonierar med anordningarna kring riksdagshuset.
3:o) Ett nationalmonument bör resas på lämplig plats framför riksdagshuset.
4:o) Undersökningar böra företagas genom underhandlingar med målsmännen
för nationalmonumentsfonden om möjligheter att för nyssnämnda
ändamål få taga i anspråk fondens medel.
5:o) Med hänsyn till åtgärdernas omfattning och den relativt begränsade
tid, som återstår till tidpunkten för firandet av den svenska riksdagens halvtusenårsminne,
böra de nödiga förarbetena så bedrivas, att förslag i ärendet
må kunna föreläggas 1929 års riksdag.
I anslutning härtill har jag yrkat, att utskottet bort hemställa,
att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 347, må
dels uppdraga åt fullmäktige i riksgäldskontoret att i samråd
med byggnadsstyrelsen verkställa och till bankoutskottet
vid 1929 års riksdag inkomma med förslag till ordnande av
de angelägenheter, som avses i punkterna 1—5 här ovan,
dels ock bemyndiga fullmäktige att av förslagsanslaget till
riksdags- och revisionskostnader samt kostnader för riksdagens
hus bestrida de för ändamålet erforderliga kostnaderna.»
CENTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM 1928
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.