Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av väckt motion angående ordnande av planen framför och omkring riksdagshuset m. m.

1928-05-03 · 16 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 12 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1928:44, Utlåtande, i anledning av väckt motion angående ordnande av planen framför och omkring riksdagshuset m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 44.

1

Nr 44.

Ankom till riksdagens kansli den 3 maj 1928 kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning av väckt motion angående ordnande av planen

framför och omkring riksdagshuset m. m.

I en inom riksdagens andra kammare under nr 347 väckt, till bankoutskottet

hänvisad motion har herr Rydén hemställt, att riksdagen måtte uppdraga

åt fullmäktige i riksgäldskontoret att skyndsamt verkställa utredning och

framlägga förslag till ordnande av de angelägenheter — åsyftande ett ordnande

av planen framför och omkring riksdagshuset m. m. — som i motionen

berörts.

Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet, i den mån redogörelse i

det följande ej lämnas, hänvisa till motionen.

Innan utskottet ingår på behandling av de i motionen berörda spörsmålen, Frågans

anser sig utskottet böra i korthet redogöra för vissa åtgärder, som tidigare behandling.

efter riksdagshusets uppförande vidtagits eller varit under diskussion i fråga

om Helgeandsholmens ordnande.

Utskottet vill till en början erinra, att riksdagen år 1906 på hemställan av l?08 års

riksdag

statsutskottet uppdrog åt fullmäktige i riksgäldskontoret att för begränsning av

platsen framför riksdagshuset låta mot Norrbro uppföra en barriär av sten

med erforderliga öppningar för trafiken. Sedan detta arbete utförts under sommaren

1907, framhöllo fullmäktige i skrivelse till statsutskottet vid 1908 års

riksdag, att den sålunda uppförda barriären icke kunde anses vara fullständigt

avslutad. För att densamma skulle kunna göra sig fullt gällande och verka

estetiskt tilltalande syntes oundgängligen fordras, att lämpliga prydnader uppsattes

å de i densamma ingående fyra stenpelarna eller piedestalerna. För att

erhålla förslag till sådana prydnader hade fullmäktige vänt sig till riksdagshusets

arkitekt Aron Johansson, vilken i enlighet med fullmäktiges uppdrag

från olika konstnärer anskaffat alternativa förslag till nämnda pelares dekorering

antingen med urnor eller med statyer. Fullmäktige förklarade, att enligt

deras mening statyer ägde företräde framför urnor och uttalade såsom sin åsikt,

att genom uppsättandet av vackra statyer i brons å dessa pelare barriärens utseende

skulle i hög grad vinna och denna anordning verksamt bidraga till förskönande

av platsen framför riksdagshuset. På grund härav hemställde fullmäktige

om anvisande av ett belopp av högst 40 000 kronor för ifrågavarande

ändamål. En av fullmäktige var emellertid skiljaktig från beslutet och uttalade

den meningen, att frågan om stenpelarnas dekorering borde avgöras i sammanhang

med frågan om prydandet av platsen framför riksdagshuset.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 8 samt. 26 höft. (Nr 44.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr AA.

1919 års

riksdag.

Fullmäktiges framställning tillstyrktes av statsutskottet. Båda kamrarna

avslogo emellertid densamma. I de debatter, som föregingo besluten, uttalades

bland annat, att ärendet befunne sig i ett outrett skick samt att ordnandet av

riksdagshusplatsen borde ske i ett sammanhang efter en enhetlig plan.

Frågan om åtgärder i sådant syfte upptogs ett decennium senare av förste

arkivarien i riksarkivet, filosofie doktorn L. M. Bååth, som i en den 29 januari

1919 till fullmäktige i riksgäldskontoret ingiven skrivelse efter en längre motivering

föreslog, att spörsmålet om Flelgeandsholmens konstnärliga ordnande i

ett planmässigt sammanhang måtte anförtros åt en kommitté av konstnärer och

representanter för riksdagen, vilken nämnd borde vara så sammansatt, att de

resultat, till vilka den byggnadshistoriska forskningen numera kommit, kunde

läggas till grund för den slutliga planens uppgörande.

Över det av doktorn Bååth framlagda förslaget inhämtade fullmäktige yttrande

av byggnadsstyrelsen, som i skrivelse i april 1919 anförde i huvudsak

följande:

Riksdagen synes år 1908 endast hava åsyftat ordnandet av platsen framför

riksdagshuset. Arkivarien Bååth utvidgar frågan att omfatta hela Helgeandsholmens

konstnärliga ordnande i ett planmässigt sammanhang.

Byggnadsstyrelsen håller före, att den nu återuppväckta frågan måste givas

denna senare omfattning, om man vill vinna någon fullt tillfredsställande

plan för ordnandet av platsen framför riksdagshuset. Denna plats sammanhänger

nämligen så intimt med Norrbro ur stadsplanesynpunkt, att en eventuell

ändring av den ena anläggningen måhända kan påfordra jämkning även

av den andra.

Norrbroanläggningen är att betrakta som eu förplats till kungl. slottet

och måste arkitektoniskt ordnas med huvudsaklig hänsyn till denna monumentalbyggnad;

platsen framför riksdagshuset domineras åter av detta senare.

Dessa båda byggnader stå ännu hårt, kallt och oförmedlade emot

varandra, liksom Norrbroanläggningen emot riksdagshusplatsen. Det lider

intet tvivel om, att man genom ett lämpligt ordnande av riksdagshusplatsen

och Norrbro med Strömparterren skall kunna arkitektoniskt tillfredsställande

utjämna den ofördelaktiga estetiska spänningen emellan de mäktiga

byggnaderna.

Byggnadsstyrelsen får därför, i anslutning till arkivarien Bååths förslag,

förorda tillsättande av en nämnd med uppdrag att utreda frågan om ordnandet

av riksdagshusplatsen och Norrbro med Strömparterren. Då denna

fråga, även inskränkt till endast riksdagshusplatsen, är en stadsplanefråga.

torde i denna nämnd Stockholms stad böra vara representerad.

Byggnadsstyrelsen tillåter sig slutligen påpeka önskvärdheten av, att denna

nämnds utredning måtte basera sig på resultatet av allmän pristävlan bland

svenska arkitekter.

I skrivelse till bankoutskottet den 24 april 1919 uttalade fullmäktige i riksgäldskontoret,

efter att hava erinrat om vad i ärendet förekommit, för egen del,

att den föreliggande frågan om Helgeandsholmens slutliga ordnande icke längre

borde undanskjutas. Beträffande lämpligaste sättet för frågans vidare behandling

yttrade fullmäktige huvudsakligen följande:

s. 3 Kontrollera mot PDF

liunkoiitskottets utlåtande Nr }}.

3

Då med hänsyn till platsens läge och monumentala karaktär lrågans lotsning

krävde eu omsorgsfull och allsidig utredning, syntes det fullmäktige

lämpligast, att, såsom byggnadsstyrelsen föreslagit, en nämnd tillsattes med

uppdrag att verkställa eu sådan utredning och för detta ändamål anordna

eu allmän pristävlan bland svenska arkitekter. Program för tävlingen borde

utarbetas genom nämndens försorg. Förslagsvis skulle nämnden bestå av

sju personer, nämligen två representanter för riksdagen, utsedda av fullmäktige

i samråd med kamrarnas talmän, två representanter, som fullmäktige

utsåge inom sig, två representanter för de arkitektoniska och konstnärliga

intressena, utsedda av byggnadsstyrelsen, samt en representant för

Stockholms stad, utsedd av stadsfullmäktige. Beträffande pristävlingen hade

fullmäktige tänkt sig utfästandet av tre pris å exempelvis 5 000, 3 000 och

1 500 kronor. För detta ändamål skulle sålunda erfordras omkring 10 000

kronor. Härjämte måste nämnden disponera nödigt belopp såsom ersättning

för biträde vid utarbetandet av program, ifrågakommande ersättning

till nämndens ledamöter, arvode åt sekreterare m. in. Sistnämnda utgifter

syntes kunna begränsas till omkring 5 000 kronor. Inalles skulle sålunda

krävas omkring 15 000 kronor. Då det givetvis ej vore möjligt att noggrant

beräkna kostnaderna, syntes emellertid det anslag, som kunde komma att

beviljas, böra givas karaktären av förslagsanslag; och borde anslaget utgå

av förslagsanslaget till riksdags- och revisionskostnader samt kostnader för

riksdagens hus.

I avgivet utlåtande nr 49 förklarade sig bankoutskottet dela fullmäktiges mening

därom, att den föreliggande frågan om Helgeandsholmens slutliga ordnande

icke längre borde undanskjutas. Utskottet hade icke heller något att

erinra mot att i enlighet med byggnadsstyrelsens förslag eu särskild nämnd

tillsattes med uppdrag att verkställa erforderlig utredning i ärendet och för

detta ändamål anordna en allmän pristävlan bland svenska arkitekter. Utskottet

ansåg emellertid nämnden böra bestå av nio personer. Av dessa borde enligt

utskottets mening fyra representera riksdagen samt utses av fullmäktige i

samråd med kamrarnas talmän. Någon av dessa representanter borde lämpligen

utses bland fullmäktige. Vidare borde Stockholms stad företrädas av två

representanter, valda av Stockholms stadsfullmäktige. Slutligen syntes det böra

anförtros åt byggnadsstyrelsen att utse övriga tre ledamöter i nämnden för att

representera de arkitektoniska och konstnärliga intressena, varvid tillfälle borde

beredas intresserade föreningar och sammanslutningar att inkomma med förslag.

Utskottet hemställde, att riksdagen måtte dels uppdraga åt fullmäktige i riksgäldskontoret

att i överensstämmelse med vad i utlåtandet angivits utreda frågan

om Helgeandsholmens slutliga ordnande, dels ock bemyndiga fullmäktige

att av förslagsanslaget till riksdags- och revisionskostnader samt kostnader för

riksdagens hus för ändamålet använda ett belopp av förslagsvis 15 000 kronor.

Riksdagen biföll utskottets hemställan.

I anledning av riksdagens beslut tillsattes en av nio personer bestående Nämnden för

nämnd för frågans utredande. Nämndens ledamöter voro: riksgäldsfullmäkti- ^hohnens*"

ordnande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr AA.

ges dåvarande ordförande vice häradshövdingen E. Kinander, riksgäldsfullmäktigen

greve G. Lagerbjelke, ledamoten av försäkringsrådet K. A. Tengdahl

och professorn K. E. O. Kjellberg, samtliga utsedda av fullmäktige i

samråd med kamrarnas talmän; direktören S. A. Lovén och journalisten H.

Gustafsson, utsedda av Stockholms stadsfullmäktige; dåvarande byggnadsrådet

S. Curman, dåvarande professorn I. Tengbom och arkitekten C. Westman,

utsedda av byggnadsstyrelsen.

Nämnden, som första gången sammanträdde i oktober 1919, utlyste i

maj 1920 en allmän pristävlan bland svenska arkitekter om Helgeandsholmens

slutliga ordnande.

Beträffande innehållet i det av nämnden utarbetade tävlingsprogrammet må

här omnämnas följande.

I programmet erinrades till en början, att frågan om ordnandet av slottets

närmaste omgivning mot norr sedan århundraden tillbaka varit föremål för

utredningar. Genom riksdags- och riksbankshusens uppförande och i samband

därmed gjorda anläggningar kunde problemet att ordna denna huvudstadens

förnämsta arkitekturplats ej sägas vara slutgiltigt löst.

Beträffande tävlingens innebörd och omfattning återgavs det väsentligaste

av innehållet i byggnadsstyrelsens ovan intagna skrivelse till fullmäktige,

vari styrelsen bland annat uttalat såsom sin uppfattning, att man genom

lämpligt ordnande av riksdagshusplatsen och Norrbro med Strömparterren

skulle kunna arkitektoniskt tillfredsställande utjämna den ofördelaktiga estetiska

spänningen mellan slottet och riksdagshuset.

Den tävlande vore emellertid icke inskränkt till lösandet av endast detta

problem. Tävlingen avsåge ordnandet av hela Helgeandsholmen, och den

tävlande ägde alltså att med avseende å holmen föreslå sådana nya anordningar

eller ändringar i redan befintliga, som kunde giva en bättre anslutning

till riksbyggnaderna och till kringliggande stadspartier. Tävlingen vore

att betrakta som en idétävlan, där den största möjliga frihet lämnades förslagsställaren

inom ramen av de bestämmelser, som i programmet angåves.

Därvid hade han att räkna med riksbyggnaderna, sådana de vore, men kunde,

om han önskade, föreslå förändringar i sådana arkitektoniska detaljer, som

lätt kunde ändras och vilka han funne i deras nuvarande skick vara hinderliga

för erhållande av en god helhetsverkan.

Den tävlande ägde frihet föreslå anläggandet av mindre byggnader på

holmen. Behov av utvidgning av riksdagshusets lokaler förefunnes, men

det borde dock beaktas, att detta behov ej finge tillgodoses på bekostnad

av de estetiska kraven.

Riksbyggnaderna vore uppförda på pålgrund. Riksdagshusplatsen och

kajgatorna söder och norr om riksdagshuset vore i samband med byggnadernas

uppförande utfyllda i höjd med Norrbroplanet. Några tekniska hinder

att något sänka nuvarande markplan syntes, om så skulle anses nödvändigt,

ej förefinnas.

Tävlingsområdet omfattade sålunda Helgeandsholmen med Strömparterren

och därjämte samtliga broar från holmen till stadens övriga delar samt dessa

broars fästen vid angränsande platser och strandgator.

Vid tävlingen skulle särskilt beaktas, att den nuvarande provisoriska järnbron

över Norrströms norra gren på grund av stadsfullmäktiges år 1916

fattade beslut skulle ersättas medelst en fast stenbro i tre spann. Den så
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 44.

5

lunda föreslagna bron vore avsedd att uppföras som gång- och körbro. Rörande

broprojektet meddelades vidare, att detsamma vore föremål för vattenrättsdomstols

prövning, avseende att utröna i vad mån brons uppförande

kunde göra intrång på strandägares utefter Mälaren rättigheter. Broförslaget

vore sålunda ur rättssynpunkt ej slutbehandlat. Då brons utförande

alliså ej vore igångsatt, kunde förändringar i brons utseende och konstruktion

få föreslås av de tävlande.

Inom tävlingens ram skulle jämväl ligga att föreslå ett mera tilltalande

anordnande av den utskjutande landremsan (puckeln) i Norrströms norra

gren. Nämnden erinrade i detta avseende därom, att en reglering av Mälarens

vattenstånd vore ifrågasatt, samt att, därest en sådan komme till stånd,

bortsehaktning av nämnda landremsa kunde bliva nödvändig för att möjliggöra

tillräckligt stor sektionsarea för Mälarutloppet. Då tidpunkten för

regleringens genomförande ännu vore oviss, måste landremsan i fråga tänkas

tillsvidare bibehållen; en bortsehaktning av densamma under högsta vattenståndet

kunde nämligen ej äga rum på grund av härigenom uppkommande,

konsekvenser beträffande Mälarens vattenstånd.

I tävlingsprogrammet erinrades vidare om en av ministern F. H. R. Kleen

år 1907 gjord donation av 100 000 kronor såsom grundplåt för bekostande

av ett nationalmonument. Donatorn hade för sin del uttalat sig för dettas

uppsättande å Helgeandsholmen, ehuru även annan plats enligt donationsvillkoren

kunde få förekomma. Monumentet vore enligt donatorns mening avsett

att vara en symbolisk framställning av vårt folks andliga och materiella

utveckling. Tävling rörande ett dylikt nationalmonument hade anordnats åren

1909—10. Tävlingsjuryn och den för realiserandet av planen på ett nationalmonument

tillsatta kommittén hade dock icke ansett något av de framkomna

förslagen böra komma i fråga till utförande, men kommittén hade

uttalat önskvärdheten av att, när frågan om prydandet av platsen framför

riksdagshuset en gång upptoges till behandling, man måtte erinra sig den

av minister Kleen framkastade tanken att framför riksdagshuset resa ett

nationalmonument.

Slutligen omförmäldes i tävlingsprogrammet ett då föreliggande, sedermera

realiserat förslag att i Strömparterren uppsätta ett monument över

Esaias Tegnér (Solsångaren).

Vid tävlingstidens utgång den 15 december 1920 hade inalles 29 tävlingsförslag

inkommit. Förslagen bedömdes av fem inom nämnden utsedda prisdomare,

nämligen herrar Kinander, Kjellberg, Tengbom, Westman och Curman,

vilka den 11 januari 1921 avgå vp ett skriftligt utlåtande rörande tävlingens

resultat.

I berörda utlåtande angav prisnämnden i samband med bedömandet av de

olika tävlingsförslagen vissa allmänna synpunkter på frågan om det lämpligaste

sättet för ordnandet av Helgeandsholmen, vilka ansågos hava såsom resultat

framgått av tävlingen.

Nämnden uttalade därvid bland annat, att problemets lösning icke kunde

vinnas genom att, såsom i några förslag ifrågasatts, på holmen anordnades

en plats genom en utvidgning av Norrbroplanet. En dylik platsbildning

skulle nämligen med nödvändighet medföra ett brytande av huvudaxeln mot

slottet och därigenom bidraga till ett ytterligare accentuerande av axeln mot

riksdagshuset. Verkan av platsbildningen måste sålunda bliva motsatsen mot

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Rankoutskottcts utlåtande AV ii.

det utjämnande av spänningen mellan slottet och riksdagshuset genom det

senares underordnande under slottet, som man vid Helgeandsholmens ordnande

ville vinna.

Holmens ordnande syntes vidare helst böra ske utan att, på sätt av flera

tävlande föreslagits, ett mer eller mindre fullständigt kringbyggande av Norrbro

med eller utan samband med riksdagshuset komme till''stånd. Bland de

olägenheter av arkitektonisk art, som enligt prisnämndens uppfattning skulle

följa av ett dylikt bebyggande, framhölls särskilt, att den fria utsikten österut

mot vattnet samt mot slottet skulle stängas. Vidare skulle de föreslagna byggnaderna

utefter Norrbro, särskilt om de förbundes med riksdagshuset genom

flyglar, komma att verka såsom en utvidgning och förstoring av riksdagshuset-

som därigenom skulle komma att taga hela holmen i anspråk och på

så sätt bliva ännu mer dominerande än nu vore fallet. Byggnader utefter

bron kunde visserligen sägas medföra den fördelen, att de accentuerade broaxeln

och inriktade blicken mot slottet, men detta syntes prisnämnden kunna

på ett estetiskt mera tillfredsställande sätt vinnas genom andra medel.

Afl, såsom i vissa förslag skett, betona Norrbrolinjen i huvudsak genom

placerande av en byggnad å ena — den vänstra — sidan av bron, svntes

nämnden icke heller hava fog för sig. Något större företräde hade de förslag,

som ifrågasatt flyglar till riksdagshuset utan mera betydande byggnader utefter

Norrbro. Härigenom skulle bron accentueras. Varjämte'' ökat lokalutrymme

i viss utsträckning skulle kunna beredas riksdagen, men å andra

sidan skulle byggnadsmassan på holmen ytterligare ökas och framhävas

samt utsikten mot slottet skymmas. I syfte att framhäva brolinjen syntes

det vara ett gott grepp att på barriären å ömse sidor av bron framför riksdagshuset

placera statyer.

Enligt prisnämndens uppfattning vore den bästa lösningen att finna i de förslag,

som avsåge dels ett friställande av Norrbro genom större eller mindre

sänkning av planen framför riksdagshuset, dels ock att ytterligare byggnader

ej placerades å holmen. Härigenom skulle vinnas det önskvärda accentuerandet

av Norrbroaxeln mot slottet utan att slottet bortskymdes.

Beträffande den utsträckning, i vilken sänkningen av holmens plan lämpligen

borde verkställas, hade i tävlingen framställts flera förslag.

Ett av dessa förslag (andre pristagarens) avsåg en tämligen obetydlig sänkning

av planet med omkring 70 cm, under det att ett annat (förste pristagarens)

innebar en ganska betydande sänkning, nämligen till ungefär

samma höjd som trafikleden mellan riksdags- och riksbankshusen. Det

längst gående förslaget, framlagt av arkitekten Ragnar Östberg, innebar

en sänkning av hela holmen ända till Strömparterrens nivå med upptagande

av valv under Norrbro.

Enligt vad prisnämnden sökt inhämta, syntes några tekniska hinder för en

sänkning av planen framför riksdagshuset ej föreligga. Neddragandet av

riksdagshusets fasad till det nya planet komme dock säkerligen att bereda

svårigheter till följd av grundmurens framskjutande, varför en lösning med

en smal terrass i högre plan närmast byggnaden syntes bliva att förorda,

helst därigenom även sidofasadernas höjd neutraliserades. Anslutningen mellan

Norrbro och det lägre planet syntes vid eu icke alltför stor sänkning

kunna ordnas genom nedfarter. En sänkning i enlighet med Östbergs förslag

skulle, sådant förslaget utformats, bland annat medföra huvudingångens

förflyttande till Drottninggatans förlängning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets uttalande Nr 44.

1

Strävan att neutralisera riksdagshusets axel hade i åtskilliga tävlingsförslag

lagil sig uttryck i eu större eller mindre omformning av riksdagshusets yttre,

i vissa fall avseende mittpartiets borttagande och införande av en enhetlig taklinje.

En sådan åtgärd syntes prisnämnden ägnad att i hög grad borttaga spänningen

mellan de rivaliserande byggnaderna.

I fråga om vissa särskilda förhållanden, som enligt tävlingsprogrammet varit

att beakta, sammanfattade prisnämnden på följande sätt de resultat, vilka tävlingen

därutinnan kunde anses hava givit.

Vidkommande först »riksbron» hade en del av de tävlande låtit densamma

helt eller i huvudsak behålla det utseende, bron erhållit genom de av stadsfullmäktige

år 1916 godkända ritningarna, innebärande en fast stenbro i tre

spann. EU stort antal av de tävlande hade emellertid framhållit olämpligheten

av en dylik utformning av bron, varigenom densamma bleve en kopia

i mindre skala och med förändrade proportioner av Norrbro, och i stället

föreslagit brons anordnande i endast ett spann. Det syntes prisnämnden, som

om tävlingen givit vid handen, att en dylik lösning av brofrågan nr estetisk

synpunkt vore att föredraga framför den av vederbörande myndigheter beslutade.

Vad därefter beträffade »puckeln», hade tävlingen medfört en hel del olika

uppslag till ordnandet av denna del av holmen, vars bibehållande enligt

tävlingsprogrammet vore att räkna med för säkerligen en lång tid framåt.

Såvitt nämnden kunnat döma, hade av tävlingen framgått, att ett bibehållande

av »puckeln» visserligen ej ur arkitektonisk synpunkt kunde anses

önskvärt, men att densamma dock väl läte sig samarbetas med omgivningen.

I fråga om nationalmonumentet hade enligt nämndens uppfattning tävlingen

ådagalagt, att ett sådant monument i form av en enstaka grupp med

svårighet kunde utnyttjas i samband med ordnandet av planen framför riksdagshuset,

då angeläget vore att icke ytterligare markera mittaxeln mot denna

byggnad. Skulle monumentet däremot kunna framställas i form av någon

dekorativ anordning, såsom fontän, en rad statyer eller dylikt, såsom flera

av de tävlande ifrågasatt, kunde ett utnyttjande av monumentet i samband

med holmens ordnande lättare ske.

Till prisbelöning hade ställts till nämndens förfogande ett belopp av 15 000

kronor, varjämte för inköp av ej prisbelönta förslag anvisats ett belopp av

3 000 kronor. Nämnden beslöt disponera priserna på det sätt, att inalles fem

pris utdelades, nämligen

första pris, 4 000 kronor, för förslag nr 7 »Cave Canem» av arkitekten John

Edoff,

andra pris, 3 500 kronor, för förslag nr 16 »Förlikningsmannen» av arkitekten

E. G. Asplund, samt

tredje pris, till antalet tre, vart och ett å 2 500 kronor, för förslag nr 21

»Bella» av arkitekten Birger Borgström, nr 17 »Bridge» av arkitekterna David

Dahl och Paul Hedquist samt skulptören Eric Grate och nr 10 »Arx» av

arkitekterna Sven Jonsson och Olof Lundgren.

Av nämnden inköptes dessutom följande två förslag, nämligen

nr 25 »Blom» för 2 000 kronor av arkitekten Ragnar Östberg och

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande Nr AA.

nr 26 »50 riksdaler», för 1 000 kronor av arkitekten Peder Clason.

Enligt nämndens uppfattning var intet av förslagen sådant, att detsamma i

oforandrat skick kunde förordas till utförande. Tävlingen hade dock givit ett

gott resultat, då det föreliggande problemet därigenom erhållit en allsidig belysning

och ett flertal goda uppslag blivit framförda. Såsom frågan då låge,

syntes det nämnden i hög grad önskvärt, att en sammanfattning av tävlingens

resultat kunde komma till stånd genom att ett förslag till holmens ordnande

utarbetades med tillgodogörande av de uppslag, som genom tävlingen framkommit.

Även om dåvarande tidsförhållanden icke kunde anses lämpliga för

genomförandet av ett sådant förslag, syntes det dock nämnden angeläget, att

förslagets utarbetande skedde omedelbart, då den sakkunskap i frågan, som

inom nämnen förvärvats, kunde tillgodogöras vid uppgörandet av nödiga riktlinjer

för arbetet och möjlighet funnes att anförtro detta åt en person, som genom

deltagande i tävlingen vore förtrogen därmed.

Nämnden hemställde i följd därav i en till fullmäktige den 19 februari

1921 avlåten skrivelse, att fullmäktige ville hos bankoutskottet göra framställning

om medgivande för fullmäktige att för omförmälda ändamål disponera

ett belopp av högst 10 000 kronor. Fullmäktige anslöto sig till nämndens

förslag och överlämnade detsamma till 1921 års bankoutskott, som i

utlåtande nr 23 hemställde om bemyndigande för fullmäktige att för fortsatt

utredning av frågan om Helgeandsholmens ordnande använda ett belopp av

högst 10 000 kronor. Utskottets hemställan blev emellertid avslagen av båda

kamrarna.

Resultaten av Ehuru frågan om fullföljandet av nämndens arbete sålunda var förfallen,

''tävling! framladc tre ledamöter av nämnden, nämligen herrar Curman, Tengbom och

Westman, sedermera en den 15 december 1921 dagtecknad sammanfattning av

tävlingens resultat, vilken sammanfattning innehöll vissa riktlinjer, efter

vilka utarbetandet av ett definitivt förslag syntes böra ske.

Berörda sammanfattning var av följande innehåll:

»Genom den belysning, som tävlingen givit, synes oss framgå, att eu väsentlig

förbättring i estetiskt avseende kan ernås, men att en sådan kräver

ganska genomgripande ändringar av holmens och bvggnadernas nuvarande

utseende och kommer att betinga icke oväsentliga kostnader. Väl inseende

att något anslag för dylikt ändamål under nuvarande tider ej kan väntas,

hava undertecknade, såsom tillkallade sakkunnige, dock velat vid avslutningen

av arbetet lämna följande sammanfattning av våra synpunkter i frågan,

under förhoppning att densamma kommer att återupptagas, då gynnsammare

omständigheter föreligga:

Vid en överblick över resultatet stannar man vid, å ena sidan de tre med

första, andra och tredje pris belönade förslagen (av arkitekterna Edoff,

Asplund och Borgström resp.), vilka förslag ej synas var för sig kunna ge

den väntade lösningen av problemet, men av7 vilka, genom en samarbetning

av de olika uppslagen, en god lösning borde kunna utvinnas, å andra sidan

ett inköpt förslag (av arkitekt Östberg), vilket genom sina stora avvikelser

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 44.

9

från programmets fordringar ej kunnat belönas med pris, men vilket med

sitt radikala sätt att lösa frågan innehåller beaktansvärdä uppslag. För

frågans ytterligare belysande hade det varit önskvärt, om en av de tre förstnämnda

förslagsställarna kunnat givas i uppdrag att utarbeta ett sådant

förslag, som ovan antytts, och vilket därefter kunnat prövas jämsides med

det mera långtgående Ostbergska.

Tävlingen har i många avseenden klarlagt vår uppfattning i frågan, och

som ett uttryck härför vilja vi, utöver vad av bedömningsprotokollet framgår,

angiva de riktlinjer efter vilka utarbetandet av det nämnda förslaget

enligt vår mening borde ske.

Norrbro bör arkitektoniskt starkt framhållas som monumental trafikled

mot slottet. Detta kan ske genom planets framför riksdagshuset sänkning

under norrbroplanet, genom accentuerande av barriärernas slutpunkter vid

Gustav Adolvs torg samt genom skulpturala utsmyckningar å barriärplintarna

utefter bron, ävensom genom trädplanteringar utmed västra sidan för

att erhålla jämvikt mot Strömparterrens trädbestånd.

Förbindelsen mellan Norrbro och riksdagshusplanet sker genom ramper

eller trappor, vilkas utformning för övrigt måste närmare studeras.

För att minska det ogynnsamma förhållandet mellan vattenyta och kajhöjd,

böra kajerna utefter Stora och Lilla Norrström även sänkas under

norrbroplanet, eventuellt under riksdagshusplatsen, och de därigenom uppkomna

lägre terrassplanen planteras. De delar av kajerna, som ligga utefter

riksdagshusets sidofasader, böra även sänkas, men då tekniska svårigheter

torde yppa sig att sänka dessa till önskat djup ända intill fasadmurarna

bör övervägas, om de ej lämpligen kunna uppdelas i tvenne olika

höjdplan.

I samband härmed bör undersökas hur kajerna kring riksbanken, beträffande

vilka ingen tillfredsställande lösning framkommit, skola kunna befrias

från sitt nuvarande hårda och stela utseende.

Platsen framför riksdagshuset bör anordnas så, att axeln mot dettas mitt

ej starkt framhäves. Placerandet av ett större monument i denna axel är

därför uteslutet, men uppställande av tvenne låga monument, brunnskar

eller dylikt å ömse sidor om mittaxeln torde vara lämpligt. Idén med. en

ytterligare sänkning av platsens mittparti, så som andre pristagaren försökt,

synes förtjänt att närmare prövas.

Strömparterren bör mera strängt ordnas. Trädbeståndet gallras och utsikten

över parterrens mitt från Norrbro göres intressantare. Tredje pristagarens

förslag med en mindre vattenspegel ute vid strömkanten ävensom anordnandet

av ett skulpturalt fondparti i mittaxeln överväges.

Den s. k. puckeln bör även strängare ordnas och intimare anslutas till

den sänkta kajen.

Utformningen av bron i Drottninggatans förlängning med ett spann ävensom

bron till Mynttorget som stenbro göres till föremål för närmare studium.

För själva riksbvggnademas behandling torde vara svårt att uppdraga alltför

bestämda riktlinjer. Borttagandet av de silhuettgivande prydnaderna

ovan barriärlinjema synes vara ett tämligen erkänt önskemål, men hur långt

ett radikalare ingripande i själva arkitekturen kan drivas med hänsyn till de

praktiska möjligheterna kan knappast avgöras utan ett mer ingående studium

av byggnader och byggnadsritningar. Av tävlingen framgår emellertid,

att riksdagshuset skulle på ett vackrare sätt samarbeta med slottet, om

huvudfasaden icke vore så starkt uppdelad i partier och att fasaderna i övrigt

gåves en lugnare, mer enhetlig behandling. I samband därmed bör under
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande AV 44.

Motionen.

sökas möjligheten av barriärens ovan taklisten borttagande och anbringande

av låga synliga tak å byggnadskropparna.

Här uppdragna riktlinjer äro ingalunda avsedda att vara strängt bindande

för ett eventuellt nytt förslags utarbetande. Nya synpunkter, som framkomma

under arbetets gång, kunna givetvis medföra ändringar och jämkningar i de

möjligheter för frågans lösning, som här antytts.»

Nämnden för utredning av frågan om Helgeandsholmens slutliga ordnande

upplöstes den 16 februari 1922. Kostnaderna för nämndens verksamhet hade

belöpt sig till sammanlagt 37 004 kronor 73 öre.

Frågan om Helgeandsholmens ordnande har efter år 1921 icke varit föremål

för behandling inom riksdagen.

I den nu föreliggande motionen har — efter erinran att riksdagen år 1935

kunde fira sitt 500-årsminne — framhållits, att tidpunkten nu syntes vara

inne att taga under omprövning angelägenheten av att på ett värdigt sätt

ordna kring riksdagens hus. Härom yttrar motionären vidare följande:

»Mycken strid ur olika synpunkter har stått kring riksdagshusets förläggning.

En äldre generation av huvudstadens inbyggare, som minnes Helgeandsholmen

från slutet av förra århundradet, har haft svårt att försona sig med

att riksdagshuset uppfördes å denna plats. Hur framtida släkten komma att

se på detta spörsmål, undandrager sig vårt bedömande. I vart fall kan gjort

ej ändras. Den svenska riksdagen kommer säkerligen att för långa tider ha

sitt hem å Helgeandsholmen. Under sådana förhållanden är det knappast

försvarbart, att platsen kring riksdagshuset får förbliva i det ofullbordade

och torftiga skick, i vilket den befunnit sig ända sedan århundradets början.

Ur estetisk synpunkt är planen kring riksdagshuset synnerligen både krävande

och ömtålig. Slottet, Norrbro, strömmarna, Gustav Adolfs torg, byggnadernas

centrala uppgift i statslivet — allt utpekar Helgeandsholmen såsom

den plats i huvudstaden, där alldeles särskild omsorg måste nedläggas på

att tillgodose skönhetssynpunkter. Frågan torde vara, om någon plats överhuvud

taget i hela vår vackra huvudstad ställer större anspråk på monumentalitet

än just denna. Och dock synes det mig, som om man utan överdrift

måste säga, att en ur berörda synpunkter mera styvmoderligt behandlad

plats knappast står att uppleta i Stockholm.

Redan entrén från Norrbro verkar ofullbordad och sorgesam. Stenräcket

med de svarvade småpelarna och kulorna har väl varit avsett att ansluta

sig till räcket å Norrbro, men har såsom en fristående förekomst vid gränsen

mellan gatan och planteringen en prägel av sällspord banalitet. Värst verka

i det sammanhanget måhända stensocklarna till några obefintliga skulpturer.

Folkhumorn döpte dem redan från början till »kommoderna». Måhända

kan man nu glädja sig över att några statyer aldrig blivit uppsatta å dem.

ty därmed skulle anordningen fått över sig en prägel av fortbestånd, som

varit beklaglig. Men å andra sidan kan man rimligen icke låta dem ännu

ett kvartssekel stå kvar som en utmaning mot känslan för en smula värdighet

och skönhet kring en av de centralaste platserna i huvudstaden.

Planteringen framför riksdagshuset skulle kunna göras utomordentligt

vacker, särskilt om något mera av avskildhet förlänades området i fråga.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 44.

11

Nu håller den i intet hänseende måttet med andni offentliga planteringar.

Särskilt ter sig den grusade planen framför huvudentrén tröstlös och ful.

Den mot Norrström vettande höga stenharriären skämmer ett av de naturligen

vackraste partierna av sjiilva strömmen — en sänkning av den konstgjorda

marknivån närmare vattnets yta skulle i hög grad verka förskönande,

vare sig man ser från riksdagsplanen eller från Strömgatan—Gustav Adolfs

torg. EU besök å den s. k. puckeln å holmens nordligaste del kan övertyga

om riktigheten av denna uppfattning.

Slutligen kan man i detta sammanhang ej bortse från riksbroproblemet.

Alla torde vara eniga om att det nuvarande provisoriet skapat en av de

allra fulaste bilderna inom huvudstadens centrala delar. Från riksdagsplanen

leder eu anskrämlig trappa ned till riksbrons nivå. Eu annan trätrappa

för från vad jag skulle vilja benämna Riksgatan — trafikleden mellan

riksdagen och riksbankens hus — ned till bron. Och sedan kommer

själva bron, om vars utseende några särskilda omdömen knappast behöva

fällas.

Enligt min uppfattning bör riksdagen nu vidtaga åtgärder för att få riksdagshusets

omgivningar ordnade på ett sätt, som svarar mot platsens monumentala

karaktär och byggnadens uppgift att vara den svenska folkrepresentationens

säte. Oavsett om några särskilda högtidligheter komma

att förenas med riksdagens halvtusenårsjubileum eller icke, synes denna

angelägenhet icke böra undanskjutas. Men klart är, att om, såsom sannolikt

väl blir förhållandet, detta märkliga minne i vår historia kommer att

samla gäster från när och fjärran, så är det hög tid att vidtaga åtgärder

för att frågan blir med det snaraste löst.

Förmodligen skulle det anses förmätet av en enskild motionär att närmare

söka skissera planen för ett ordnande av platsen kring riksdagshuset.

Av den på sin tid anordnade tävlan härom synes mig framgå, att flera var

för sig tilltalande utvägar kunna tänkas. Jag har anledning att tro, att

under det årtionde, som förflutit sedan avslutandet av nyssnämnda tävlan,

planer mognat och fördjupats, som skulle komma att bidraga till en synnerligen

god lösning, därest frågan nu upptages till en mera definitiv prövning.

Vid de ingående överväganden, som jag under åtskilliga år ägnat detta problem,

har jag emellertid kommit till den bestämda uppfattningen, att en tillfredsställande

lösning måste omfatta ej blott ordnandet av planen framför

och omkring riksdagshuset utan jämväl byggandet av riksbron — den sistnämnda

en angelägenhet, som närmast ankommer på Stockholms stad, men

som säkerligen kan ordnas under samarbete med dem, som få till uppgift

att göra upp en plan för hela problemets lösning.»

Motionären har härefter anfört, att i ordnandet av planen framför riksdagshuset

efter hans uppfattning borde ingå resandet av ett monument till

hugfästandet av Engelbrektsminnet. Skälen härför hava i motionen utförligt

utvecklats; och tillåter sig utskottet att i detta avseende hänvisa till motionen.

I anslutning till förslaget om resande av Engelbrektsmonumentet har motionären

vidare — efter erinran om förberörda donation för anordnande av ett

nationalmonument framför riksdagshuset — framhållit, att frågan om Engelbrektsminnets

hugfästande i samband med ett dylikt nationalmonument

borde göras till föremål för överväganden och förhandlingar med förvaltarna

av donationen. Det syntes efter motionärens uppfattning icke vara uteslutet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande Nr 44.

Fullmäktige

i riksgäldskontoret.

att önskemålet om Engelbrektsminnets hugfästande kunde samarbetas med

nationalmonumentsidén, sådan denna uppfattats av donatorn.

De åtgärder, som synts påkallade för ordnande av de i motionen berörda

angelägenheterna, hava av motionären sammanfattats på följande sätt:

»1 :o) Planen framför och omkring riksdagshuset bör ordnas på ett estetiskt

tilltalande och platsens monumentala karaktär motsvarande sätt.

2:o) Förhandlingar böra inledas med Stockholms stads vederbörande

myndigheter om riksbrons byggande, därvid samarbete bör sökas i syfte,

att riksbron må få en anordning, som harmonierar med anordningarna kring

riksdagshuset.

3:o) Ett nationalmonument till hugfästande av Engelbrektsminnet bör resas

på lämplig plats framför riksdagshuset.

4:°) Undersökningar böra företagas genom underhandlingar med målsmännen

för nationalmonumentsfonden om möjligheter att för nyssnämnda

ändamål få taga i anspråk fondens medel.

5:o) Med hänsyn till åtgärdernas omfattning och den relativt begränsade

tid, som återstår till tidpunkten för firandet av den svenska riksdagens

halvtusenårsminne, böra de nödiga förarbetena så bedrivas, att förslag i

ärendet må kunna föreläggas 1929 års riksdag.»

Slutligen har motionären anfört, att, då det syntes få anses självfallet, att

riksdagen genom egna organ ville handhava dessa angelägenheter, förarbetena

i fråga syntes böra uppdragas åt riksgäldsfullmäktige, som, med

tillkallande av lämpliga hjälpkrafter, säkerligen vore i stånd att ombesörja

nödiga utredningar.

över ifrågavarande motion har utskottet inhämtat yttrande av fullmäktige

i riksgäldskontoret. I nämnda yttrande hava fullmäktige — efter erinran

om frågans behandling genom den förut omförmälda nämnden för Helgeandsholmens

ordnande samt vid 1921 års riksdag — vidare anfört följande:

»Fullmäktige vilja vidare erinra om, att en viss osäkerhet råder beträffande

gränsen mellan de områden på Helgeandsholmen, som tillhöra staten

och Stockholms stad. Då denna fråga emellertid torde kunna regleras genom

avtal med staden, synes densamma icke utgöra något hinder mot vidtagandet

av åtgärder i det syfte, som i förevarande motion äro angivna.

1 likhet med motionären finna fullmäktige synnerligen önskvärt, att åtgärder

vidtagas för ordnande av riksdagshusets närmaste omgivningar på

ett sätt, som svarar mot platsens monumentala karaktär. Den utredning, som

för ändamålet erfordras, torde i hög grad underlättas genom det resultat,

den ovan omförmälda tävlingen givit. Fullmäktige, vilka i frågans nuvarande

läge anse sig sakna anledning ingå på en närmare granskning av de

olika, av motionären berörda frågorna, få sålunda för sin del tillstyrka den

ifrågasatta utredningen, som lämpligen synes böra verkställas genom fullmäktiges

försorg. Vid bifall till motionen torde bemyndigande böra lämnas

fullmäktige att av anslaget till riksdags- och revisionskostnader bestrida de

med utredningen förenade kostnaderna.»

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 44.

i:t

I en till utskottet ingiven skrivelse har herr Lindhagen anhållit, att utskottet

vid behandling av den föreliggande frågan måtte taga kännedom om en av

honom vid innevarande års riksdag väckt motion i ämnet (nr 225 i första

kammaren). Sistnämnda motion, vilken hänvisats till tillfälligt utskott, innefattar

hemställan, »att riksdagen ville anhålla, att Kungl. Maj:t måtte skyndsamt

inleda underhandlingar med Stockholms stad om gemensamt samarbete

med staten på sätt i motionen beröres för ordnandet av trakten kring riksdagshuset

samt uppförandet av ett nationellt mänsklighetsmonument framför

detsamma».

Utskottet delar den uppfattning, som i den till utskottets prövning utskottet.

föreliggande motionen uttalats i fråga om önskvärdheten av ett tillfredsställande

ordnande av riksdagshusets omgivningar, samt finner liksom motionären

tiden nu vara inne för en mera slutlig behandling av frågan om de

åtgärder, vilka i sådant avseende böra vidtagas. Det synes utskottet ock

kunna uppställas såsom ett önskemål, att frågan härom kan företagas till

avgörande inom sådan tid, att erforderliga arbeten såvitt möjligt hinna slutföras

före tidpunkten för riksdagens 500-årsjubileum.

Enligt motionärens förslag skulle den ifrågasatta utredningen rörande

Helgeandsholmens ordnande avse dels ordnandet av planen framför och omkring

riksdagshuset jämte en lösning av den i samband därmed stående

frågan om riksbrons utförande, dels ock resandet framför riksdagshuset av

ett nationalmonument till hugfästande av Engelbrektsminnet.

De sålunda angivna spörsmålen synas emellertid kunna betraktas

såsom två från varandra skilda frågor. Frågan om Helgeandsholmens

ordnande synes utskottet vara av beskaffenhet att böra bedömas från

mera allmänna synpunkter än dem, som finge anläggas, därest man från

början utginge från att ett nationalmonument borde resas framför riksdagshuset.

Vid en i detta avseende fullt förutsättningslös utredning torde komma

att framgå, huruvida ett skulpturverk kan eller bör ingå såsom ett led i

platsens utsmyckning, och sålunda bättre förutsättningar skapas för ett ställningstagande

till frågan om åstadkommande i detta sammanhang av ett

nationalmonument och om den karaktär, ett sådant — om det finnes böra

komma till stånd — lämpligen bör erhålla.

Vidkommande härefter ordnandet av planen framför och omkring riksdagshuset,

vill utskottet i anslutning till det nyss anförda tillstyrka, att utredning

snarast möjligt åvägabringas rörande de åtgärder, vilka lämpligen böra

vidtagas för att giva platsen ett utseende, som svarar mot dess karaktär och

som i större utsträckning än vad för närvarande är fallet tager hänsyn till

dess läge i slottets närhet. I fråga om de riktlinjer, efter vilka en lösning av

frågan bör sökas, torde några bestämda anvisningar för närvarande icke kunna

givas. Härvidlag synas emellertid de resultat, som vunnits vid den förut omförmälda

tävlingen rörande Helgeandsholmens ordnande och vilkas huvud
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bcmkoutskottets utlåtande Nr 44.

drag angivits i den av arkitekterna inom prisnämnden verkställda, här ovan

återgivna sammanfattningen, kunna i viss mån tjäna till vägledning. Såsom

av den lämnade redogörelsen framgår, synas tävlingsresultaten närmast

peka på, att en sänkning av riksdagshusets plan i förhållande

till Norrbro borde övervägas. Emellertid torde vid utredningen även böra

prövas, huruvida en tillfredsställande lösning av problemet kan vinnas utan

dylik sänkning.

I detta sammanhang torde höra framhållas, att en prövning av skilda uppslag

av mer eller mindre genomgripande art givetvis bör ske med hänsyn

tagen bland annat till kostnaderna för olika lösningar samt till förslagens

verkningar ur stadsplane- och trafiksynpunkter.

Givetvis måste det, såsom i motionen framhållits, anses i hög grad önskvärt,

att i samband med ordnandet av planen framför och omkring riksdagshuset

även frågan om riksbrons byggande må vinna en tillfredsställande lösning.

I sådant syfte torde under utredningens gång böra sökas samarbete med

Stockholms stads vederbörande myndigheter, varvid bör eftersträvas brons

utförande på ett sätt, som i möjligaste mån harmonierar med de anordningar

på Helgeandsholmen, vilka anses böra komma till utförande. Därest det emellertid

skulle visa sig, att den nya riksbron på grund av de särskilda förhållanden,

som inverka på dess anläggande, icke kan färdigställas inom den närmaste

framtiden, lärer denna omständighet icke böra utgöra hinder för framläggande

av förslag om ordnandet av riksdagshusets omgivningar i övrigt.

Samarbete med Stockholms stad bör vidare åvägabringas dels för lösande

av frågor, som möjligen kunna uppstå med anledning av den utav fullmäktige

i riksgäldskontoret påpekade ovissheten beträffande gränsen mellan

staten och Stockholms stad tillhöriga områden å Helgeandsholmen, och för

behandling av frågan om fördelningen av kostnaderna för de åtgärder, vilka

böra ifrågakomma, dels ock i den mån sådant samarbete med hänsyn till

ärendets betydelse i stadsplane- och trafikhänseende eller eljest kan anses

erforderligt.

Såsom av den föregående redogörelsen framgår, innefattade åtskilliga av

de förslag, vilka framlades i samband med förenämnda tävling rörande

Helgeandsholmens ordnande, även förslag till mer eller mindre omfattande

ändringar av själva riksdagshuset. Med avseende å denna fråga vill utskottet

uttala, att även om ett ordnande av riksdagshusets omgivningar givetvis kan

tänkas nödvändiggöra vissa ändringar å själva byggnaden, utredningen

icke synes böra taga sikte på några mera genomgripande omläggningar beträffande

byggnadens arkitektoniska utformning. Någon förflyttning av

riksdagshusets huvudingång synes icke böra ifrågakomma.

Vad angår sättet för utredningens verkställande, delar utskottet motionärens

mening, att densamma bör uppdragas åt fullmäktige i riksgäldskontoret,

vilka böra äga att för utredningen tillkalla erforderlig sakkunskap utom

fullmäktiges krets. Såsom av den förut lämnade redogörelsen framgår, har

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 44.

15

emellertid byggnadsstyrelsen tidigare haft att taga ståndpunkt till frågor rörande

Helgeandsholmen, och enligt vad utskottet erfarit har styrelsen under

innevarande år på grund av remiss å en hos Kungl. Maj:t gjord framställning

haft under prövning ett förslag rörande holmens ordnande. Med hänsyn härtill

synes det vara önskvärt att vid utredningen samarbete i lämplig form åvägabringas

med byggnadsstyrelsen.

På sätt fullmäktige i riksgäldskontoret föreslagit, torde kostnaderna för

utredningen böra bestridas från förslagsanslaget till riksdags- och revisionskostnader

samt kostnader för riksdagens hus. Att för utredningskostnaderna

bestämma visst maximibelopp synes icke vara erforderligt eller möjligt. Det

må emellertid i detta sammanhang erinras, att fullmäktige i sin till 1921 års

bankoutskott gjorda framställning om medel för bearbetande av resultaten

utav den då slutförda tävlingen förutsatte, att kostnaderna för nämnda bearbetning

icke skulle komma att överstiga 10 000 kronor.

Med hänsyn till vad förut anförts torde utredningen givetvis böra bedrivas

med skyndsamhet. Det synes vara önskvärt att, om så befinnes möjligt,

förslag i ämnet må kunna framläggas vid 1929 års riksdag.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 347, må

dels uppdraga åt fullmäktige i riksgäldskontoret att i samråd

med byggnadsstyrelsen skyndsamt verkställa utredning

och avgiva förslag i fråga om åtgärder för ett tillfredsställande

ordnande av riksdagshusets omgivningar;

dels ock bemyndiga fullmäktige att av förslagsanslaget till

riksdags- och revisionskostnader samt kostnader för riksdagens

hus bestrida de för ändamålet erforderliga kostnaderna.

Stockholm den 3 maj 1928.

På bankoutskottets vägnar:

C. E. SVENSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar C. E. Svensson, Gustafsson i Stensholm, Sandler,

Lindgren, Dalberg*, Andersson i Hedsta*, Abrahamsson och Bodin;

från andra kammaren: herrar Borggren*, Winkler, Lovén, Wikström, Kloo,

Thore, Heiding och Eklund.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 44.

Reservation:

av herr Lovén, som yttrat:

»Med åberopande av den uttömmande motivering, som motionen innehåller

beträffande ordnandet av riksdagshusets omgivningar, och då jag är av den

meningen att i detta ordnande även bör ingå resandet av ett nationalmonument

av den beskaffenhet som vid blivande utredning kan finnas lämplig, har jag

ansett, att utskottet hort på följande sätt sammanfatta de åtgärder, vilka borde

bliva föremål för den tillstyrkta utredningen:

l:o) Planen framför och omkring riksdagshuset bör ordnas på ett estetiskt

tilltalande och platsens monumentala karaktär motsvarande sätt.

2:o) Förhandlingar böra inledas med Stockholms stads vederbörande myndigheter

om riksbrons byggande, därvid samarbete bör sökas i syfte, att riksbron

må få en anordning, som harmonierar med anordningarna kring riksdagshuset.

3:o) Ett nationalmonument bör resas på lämplig plats framför riksdagshuset.

4:o) Undersökningar böra företagas genom underhandlingar med målsmännen

för nationalmonumentsfonden om möjligheter att för nyssnämnda

ändamål få taga i anspråk fondens medel.

5:o) Med hänsyn till åtgärdernas omfattning och den relativt begränsade

tid, som återstår till tidpunkten för firandet av den svenska riksdagens halvtusenårsminne,

böra de nödiga förarbetena så bedrivas, att förslag i ärendet

må kunna föreläggas 1929 års riksdag.

I anslutning härtill har jag yrkat, att utskottet bort hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 347, må

dels uppdraga åt fullmäktige i riksgäldskontoret att i samråd

med byggnadsstyrelsen verkställa och till bankoutskottet

vid 1929 års riksdag inkomma med förslag till ordnande av

de angelägenheter, som avses i punkterna 1—5 här ovan,

dels ock bemyndiga fullmäktige att av förslagsanslaget till

riksdags- och revisionskostnader samt kostnader för riksdagens

hus bestrida de för ändamålet erforderliga kostnaderna.»

CENTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM 1928

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.