Första lcammarens undra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5
1928-03-06 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
FK 2TU 1928:5, Första lcammarens undra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5
Dokumentets text
Första lcammarens undra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.
1
Nr 5.
Ankom till riksdagens kansli den 6 mars 1928 kl. 5 e. m.
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 5 i
anledning av väckt motion, I: 50, om utredning angående
landets tillgångar av för brytning och bearbetning lämplig
granit m. m.
I en inom första kammaren väckt och till dess andra tillfälliga utskott
hänvisad motion, nr 50, hava herrar Sigfrid Hansson m. fl. föreslagit, att
riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om utredning angående
i landet befintliga tillgångar av för brytning och bearbetning lämplig
granit; i vilken utsträckning landets granitbestånd befinner sig i kronans,
bolags eller enskild ägo; samt huruvida det nu förhärskande brytningsförfarandet
kan anses i en snar framtid äventyra stenindustriens bestånd.
Beträffande motivering får utskottet hänvisa till motionen.
En utredning om landets tillgångar av för brytning och bearbetning
lämplig granit skulle, då en sådan utredning icke kunde anses tillfredsställande
utan att omfattande brytningar företoges i en stor mängd av granitförekomstema,
taga en avsevärd tid och vara förenad med stora kostnader. Med
hänsyn härtill och då utskottet icke känt sig övertygat om nödvändigheten av
en sådan utredning, finner sig utskottet böra avstyrka motionärernas hemställan
i denna del.
Icke heller har utskottet funnit tillräckliga skäl framförda för en utredning
om äganderätten till landets granitbestånd, och utskottet avstyrker därför
motionen jämväl i denna andra del.
Huvudvikten i motionen synes emellertid hava lagts på frågan om brytningsförfarandet
vid stenbrotten och särskilt den s. k. nedskravlingen. Denna
fråga är också av intresse. Av motionärernas framställning och av vad utskottet
för övrigt inhämtat framgår tydligt, att driften vid stenbrotten i stor
utsträckning icke skötts på bästa sätt. De ofta oerhörda skrotstenshögar, som
Bihang till riksdagens protokoll 1928. 12 samt. 2 avd. 5 häft. (Nr 5.) 1
Motionen.
Utskottet.
2 Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.
belamra stenbrottsplatserna, äro nu givetvis ett hinder för utnyttjande av
den granit, på vilken de upplagts, och skulle samma uppläggning av skrotsten
fortsätta i framtiden, låge häri tydligen en risk för att allt större områden
brytningsbar granit bleve omöjliga att bearbeta. Utskottet har emellertid erfarit,
att förhållandena nu tendera att bliva bättre. De största skrothögarna
bildades under stenindustriens tidigare skeden, då dels den lättåtkomliga
graniten förekom i så stor myckenhet, att hänsyn ej behövde tagas till att vissa
partier av graniten genom skrothögarna gjordes oåtkomliga för brytning,
dels ock de tekniska hjälpmedel, som stodo stenindustrien till buds, ej möjliggjorde
en rationellare uppläggning av den skrotsten, som under alla omständigheter
måste bildas vid ett stenbrott. Den moderna tekniken har medfört
en förbättring härvidlag, och ekonomisk hänsyn har också tvingat till rationellare
brytningsförfarande. Särskilt lärer en utveckling till det bättre hava
skett vid de större stenbrotten, och då en tendens till bildande av större företag
genom sammanslående av mindre gjort sig gällande, synes denna förbättring
komma att omfatta allt större del av stenbrotten. Något ingripande nu
för att reglera driften vid större stenindustriföretag synes därför ej vara
av behovet påkallat. Vid de små, ofta såsom biföretag vid sidan av annan
verksamhet bedrivna stenbrotten, torde ett rationellt brytningssätt vara svårare
att genomföra, då dessa småföretag näppeligen kunna bära de oundvikliga kostnader,
som anskaffandet av nödig maskinell utrustning kräver. Något statligt
ingripande mot dessa småföretag är med hänsyn till företagens ekonomi därför
icke att anbefalla.
Enligt vad utskottet inhämtat, äges en stor del av stenbrotten icke av det
företag, som bearbetar brottet utan detta är av ägaren upplåtet åt företaget
på längre eller kortare tids arrende. Ett brytningsförfarande, som omöjliggör
eller avsevärt försvårar fortsatt brytning å stenbrottet, länder därför i sista
hand ägaren av området till skada. Det bör därför ligga i ägarens intresse
att vid arrendets ingående sådana villkor bestämmas angående brytningen och
uppläggningen av skrotstenen, att brytningsmöjlighetema icke efter arrendetidens
slut äro förstörda och området ifråga alltså återställes till honom såsom
fullständigt värdelöst. Även i de fall, där brottet både äges och bearbetas
av ägaren, gälla naturligtvis samma hänsyn mot framtida brytningsmöjligheter.
Enligt utskottets förmenande åligger det alltså först och främst ägaren
av stenbrottet att sörja för att rationella brytningsmetoder användas, och
utskottet håller det också för troligt, att denna uppfattning allt mer gör sig
gällande på området i fråga. Ett genom statligt ingripande författningsmässigt
ordnat reglerande av dessa förhållanden synes under sådana omständigheter
utskottet icke ännu lämpligt.
Därest de förhoppningar, som utskottet ovan uttalat angående en fortsatt
förbättring å ifrågavarande område, icke skulle infrias, anser utskottet det
vara att förvänta, att frågan ånyo underställes riksdagens prövning.
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5. 3
iled stöd av vad sålunda anförts om åtgärder rörande brytningsförfarandet
anser sig utskottet böra avstyrka motionens hemställan jämväl i dess
tredje del och får sålunda hemställa,
att förevarande motion icke måtte till någon första kammarens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 6 mars 1928.
På utskottets vägnar :
OUSTAF W. ROOS.
Närvarande vid ärendets slutbehandling: herrar Roos, Julin, N. A. Nilsson,
Fritiof Gustafsson, Östergren, Granström, Larsén och Henrik Andersson.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.