Sök i Ratio Lex

Första kammarens andva tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7

1928-03-27 · 8 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1928:7, Första kammarens andva tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andva tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

1

Nr 7.

Ankom till riksdagens kansli den 27 mars 1928 kl. 5 e. m.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 7, i anledning

av väckt motion, nr 1:233, om åvägabringande av utredning och

förslag i fråga om lantarbetarnas bostadsförhållanden.

I en inom första kammaren väckt och till dess andra tillfälliga utskott hän- Motionen.

visad motion nr 233 har herr Möller m. fl. hemställt, att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj:t begära undersökning rörande lantarbetarnas bostadsförhållanden

och snarast möjligt framlägga för riksdagen de förslag, vartill

utredningen kan föranleda.

Beträffande motivering till denna hemställan får utskottet hänvisa till motionen.

Samma motion som förevarande 1:233 har inom andra kammaren väckts Yttrande från

under nummer 399. Därjämte har i andra kammaren väckts ytterligare en sociai
J

j b styrelsen.

motion angående lantarbetares och med dem likställdas bostadsförhållanden,

11:387. Över båda dessa i andra kammaren väckta motioner har kammarens

fjärde tillfälliga utskott inhämtat yttrande från socialstyrelsen. Första kammarens

andra tillfälliga utskott, som beretts tillfälle taga del av detta yttrande,

har ansett lämpligt foga detsamma vid detta utlåtande såsom bilaga.

Utskottet får dock betona, att socialstyrelsens yttrande jämväl berör frågor,

som icke avhandlas i den motion, 1:233, som utskottet nu har att behandla.

Lantarbetarnas bostadsförhållanden hava vid åtskilliga föregående tillfällen utskottet.

dragits inför riksdagen och slutligen föranlett ett ställningstagande från riksdagens

sida. Sedan nämligen internationella arbetskonferensen år 1921 antagit

en rekommendation, åsyftande viss enhetlig reglering av lantarbetarnas bostads-

och sovplatsförhållanden i olika länder, framlade Kungl. Maj :t till 1923

års riksdag rekommendationen i fråga och anslöt sig därvid till ett av delegationen

för det internationella socialpolitiska samarbetet i yttrande över rekommendationen

framlagt förslag, att de i denna berörda frågorna måtte upptagas

till utredning. Riksdagen anslöt sig i sitt avgivna yttrande till Kungl. Maj:ts

proposition, varefter Kungl. Maj:t den 12 oktober 1923 uppdrog åt socialstyrelsen

att i samråd med lantbruksstyrelsen verkställa utredning i ämnet samt

inkomma med det förslag, som härav kunde föranledas.

Socialstyrelsen upplyser nu i sitt yttrande, att styrelsen med anledning av

det sålunda givna utredningsuppdraget först undersökt, huruvida uppdraget

kunde fullgöras genom sammanställande av redan förefintlig statistik och genom

komplettering av densamma i vissa avseenden. Sålunda hade genom

rundfrågningar hos kommunalordförande, lantarbetsgivare och lantarbetar
Bihang

till riksdagens protokoll 1928. 12 samt. 2 avd. 7 häfl. (Nr 7.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

fackföreningar erhållits ett stort material. Synpunkterna på frågan hade sedermera

vunnit i mångfald och rikedom, sedan rundfrågningen utsträckts till

förste provinsialläkare, provinsialläkare och länsbostadsinspektörerna i de län,

där ordnad bostadsinspektion införts även för landsbygden. Emellertid hade

styrelsen icke ansett sig böra nöjas med dessa sålunda erhållna enquétesvar,

utan hölle före, att det givna uppdraget syntes motivera en bostadsundersökning

av mera ingående typ, verkställd genom särskilda ombud. En sådan

undersökning måste emellertid draga avsevärda kostnader, då den vore en

synnerligen omfattande och vansklig arbetsuppgift, som icke kunde utföras av

styrelsens ordinarie arbetskrafter. Den skulle alltså ha fordrat, att till styrelsens

förfogande ställdes medel till så betydande belopp, att detta ur sparsamhetssynpunkt

kunde vara ägnat att väcka betänkligheter.

Emellertid har nu en omständighet inträffat, som möjliggör fullgörandet avutredningsuppdraget

utan att särskilda anslag därför erfordras. Från läkarhåll

har nämligen med anslag från privat fond en bostadshygienisk undersökning

av vissa landskommuner igångsatts år 1926. Denna undersökning, som

verkställts genom särskilda undersökare, avser även flertalet ur bostadssocial

synpunkt viktiga frågor, och de undersökta hushållen hava fördelats i vissa

socialgrupper, varvid bl. a. jordbruksarbetarna särskiljas. Det material, som

genom denna undersökning framkommit, lärer i önskad riktning och omfattning

komplettera det material, som socialstyrelsen redan äger i förevarande

fråga, och socialstyrelsen säger sig därför hysa förhoppning att inom kort kunna,

i samråd med lantbruksstyrelsen, avgiva den begärda utredningen.

Av vad utskottet sålunda anfört framgår, att riksdagen anslutit sig till Kungl.

Maj:ts förslag om utredning av lantarbetarnas bostadförhållanden, att en sådan

utredning verkställes av därtill anmodade myndigheter, vilka även skola

avgiva förslag i frågan, att en på privat väg igångsatt utredning på samma

område pågår och att den officiella utredningen inom kort väntas bliva slutförd.

Det torde vidare vara att förvänta att utredningen och de förslag, vartill den

må föranleda, underställas riksdagen, då utredningen igångsatts först sedan

riksdagens yttrande inhämtats. Med hänsyn till nu anförda omständigheter finner

utskottet det icke motiverat att nu begära utredning om lantarbetarnas bostadsförhållanden

och förslag i frågan; och får utskottet fördenskull hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon första kammarens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 27 mars 1928.

På utskottets vägnar:

GUSTAF W. ROOS.

Närvarande vid ärendets slutbehandling: herrar Roos, Julin, Larsén, Granström, N, A,

Nilsson, Friliof Gustafsson, Alexander Nilsson och Östergren.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Förslå kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

3

Reservation

av lirr Julin, Larsén och Östergren, vilka ansett, att utskottets utlåtande borde

hava haft följande lydelse:

I en inom---(lika utskottsmajoriteten t. o. m. orden å sid. 2) —--

bl. a. jordbruksarbetarna särskiljas.

Socialstyrelsen, som synes antaga, att resultatet av denna undersökning skall

stå till styrelsens förfogande under loppet av innevarande år, säger sig hysa

förhoppning om att på grundval av bl. a. nu nämnda undersökningar kunna inom

kort avgiva »den av Kungl. Maj:t begärda utredningen rörande möjligheterna

att för Sveriges del förverkliga de önskemål, som uppställas i den av intematinella

arbetskonferensen år 1921 antagna rekommendationen rörande lantarbetarnas

bostads- och sovplatsförhållanden».

Av vad utskottet sålunda inhämtat framgår, att visserligen en utredning pågår,

som berör åtskilliga spörsmål av dem som avses i föreliggande motion, men utredningen

torde dock, såsom också socialstyrelsen påpekar, »få anses vara av

övervägande teoretisk natur», medan ju motionärerna åsyfta en prövning av

förhållandena för att nå fram till praktiska åtgärder ägnade att tillförsäkra lantarbetarna

en tillfredsställande bostadsstandard. Den pågående utredningen

kan måhända lämna besked om småfolkets bostadsförhållanden på vissa orter

och därmed också om lantarbetarnas på dessa samma orter, men vad som i

motionen åsyftas och i saken är av nöden är, enligt utskottets mening, att undersöka,

huruvida ej den del av jordfrågan, som ligger i spörsmålet om lantarbetarnas

bostadsförhållanden, bör så snart som möjligt upptagas i de svenska

statsmakternas jordpolitik. Utskottet delar nämligen motionärernas mening,

att de strävanden av olika slag, som avse att genom jordbruksnäringens främjande

hålla landsbygdens folk kvar vid jorden, med nödvändighet måste kompletteras

med en undersökning om huruvida den grupp som man närmast önskar

binda vid jordbruket, lantarbetarna, där erbjudas det som utgör första förutsättningen

för trivsel och trevnad, en tillfredsställande bostad. Det som försummas

på detta område måste på längden komma att medföra, att bl. a. alla

åtgärder till nybildning av jordbruk misslyckas på grund av bristande efterfrågan

på jord av män av den arbetshåg, som dessa åtgärder förutsätta.

Det är utskottets tro, att en undersökning av nu berörda förhållanden skall

visa, att mångenstädes lantarbetarnas bostadsfråga funnit en lycklig lösning.

Det bör bliva en av undersökningens angelägnaste uppgifter att draga fram just

sådana fall i ljuset och att av dem hämta praktiska lärdomar till gagn för förslag

ägnade att åstadkomma lämpliga åtgärder i de tyvärr nog ej fåtaliga fall,

där det kommer att visa sig, att en lycklig lösning hittills ej nåtts.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

På grund av vad sålunda anförts vill utskottet biträda motionärernas hemställan

och får fördenskull föreslå,

att första kammaren måtte för sin del besluta, att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t begära undersökning rörande

lantarbetarnas bostadsförhållanden och snarast möjligt framlägga

för riksdagen de förslag, vartill utredningen kan föranleda.

Till andra kammarens fjärde tillfälliga utskott.

Sedan riksdagens andra kammares fjärde tillfälliga utskott anhållit om yttrande

av socialstyrelsen över bl. a. de inom kammaren väckta motionerna nr

387 angående lantarbetares och med dem likställdas bostadsförhållanden samt

nr 399 om åvägabringande av utredning och förslag i fråga om lantarbetarnas

bostadsförhållanden, har genom Kungl. Maj:ts beslut den 10 februari 1928

socialstyrelsen anbefallts att avgiva och till utskottet senast den 1 mars 1928

överlämna det sålunda begärda yttrandet.

Med anledning härav får socialstyrelsen härmed anföra följande.

I motionen nr 387, som väckts av herr Sjölander, framhålles det stora behov

av förbättrade bostadsförhållanden, som föreligger för lantarbetare o. d., men

betonas tillika, att ifrågavarande samhällsgrupp icke genom egna krafter mäktar

härvidlag åstadkomma några mera avsevärda förändringar. Med anledning

härav hemställes, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om

utredning rörande lantarbetarnas och med dem likställdas bostadsförhållanden,

samt att Kungl. Maj:t med beaktande av motionärens synpunkter därefter

måtte för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen kan föranleda.

Motionen nr 399, som avgivits av herr Hansson i Stockholm m. fl. och är lika

lydande med motion i första kammaren nr 233, utgår från, att lantarbetarnas

alltjämt pågående inflyttning till städer och industrisamhällen, vilken under nu

rådande förhållanden bidrager till att öka arbetslösheten därstädes och kan

medföra tillfällig brist på arbetskraft för brådskande arbete vid jordbruket, har

sin rot i den vantrevnad på landsbygden, vartill en av orsakerna torde vara de

ofta förekommande dåliga bostäderna. Under hänvisning härtill hemställa

motionärerna, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t begära undersökning

rörande lantarbetarnas bostadsförhållanden och snarast möjligt framlägga

för riksdagen de förslag, vartill utredningen kan föranleda.

Spörsmålet om utredning av lantarbetarnas bostadsförhållanden har vid

flera föregående tillfällen varit föremål för riksdagens prövning, och har detsamma

för några år sedan föranlett ett ställningstagande från dess sida, vilket

torde vara av betydelse vid bedömandet av nu föreliggande motioner i ämnet.

Av internationella arbetskonferensen antogs år 1921 bl. a. en rekommendation,

åsyftande viss enhetlig reglering av lantarbetarnas bostads- och sovplatsförhållanden

i olika länder. Delegationen för det internationella socialpolitiska

samarbetet anförde i sitt yttrande den 19 maj 1922 härom bl. a., att ifrågavarande

förhållanden kunde förväntas skola röna en gynnsam inverkan av ikraft
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tilljälliija utskotts utlåtande Nr 7.

.)

trädandet av hälsovårdsstadgan av den 19 juni 1919, vari meddelas vissa allmängiltiga

hygieniska bestämmelser angående bostäder. Det framhölls också,

att i kollektivavtalen för jordbruket föreskrives bl. a., att arbetarens bostad

skulle kunna hållas väl uppvärmd, vara sund och av viss minimistorlek samt

i övrigt i gott skick ävensom att tjänare i husbondens kost, skulle; vara berättigad

till egen säng med sängkläder i varmt och snyggt möblerat rum. Nu berörda

bestämmelser torde emellertid, yttrar delegationen, icke motsvara den med

förevarande rekommendation åsyftade reglering. Förnekas kunde väl ej heller,

•att jordbruksarbetarnas bostads- och sovplatsförhållanden i många fall vore

mindre tillfredsställande. Å andra sidan må emellertid erinras om det, betryckta

läge, vari jordbruket för närvarande befunne sig, och om do ännu högt uppdrivna

byggnadskostnaderna. Med hänsyn till vad sålunda anförts ansåg sig delegationen

ej kunna förorda annan åtgärd med anledning av förevarande rekommendation,

än att de däri berörda frågorna måtte upptagas till utredning.

För 1923 års riksdag framlade Kungl. Maj :t rekommendationen med biträdande

av delegationens förslag, och riksdagen anslöt sig i sitt avgivna yttrande till

Kungl. Maj:ts proposition. Den 12 oktober 1923 fattade Kungl. Maj:t beslut

i ärendet, innebärande uppdrag åt socialstyrelsen att i samråd med lantbruks■styrelsen

verkställa utredning i ämnet samt inkomma med det förslag, som härav

kunde föranledas.

Med anledning av det sålunda givna utredningsuppdraget sökte man inom

socialstyrelsen i första hand bilda sig en uppfattning om, i vad mån den för utredningsuppdragets

fullgörande nödiga kunskapen om lantarbetarnas nuvarande

bostadsförhållanden kunde erhållas ur redan förefintlig statistik eller genom

komplettering av densamma i vissa avseenden.

Vid det utredningsarbete rörande olika sidor av lant,arbetarfrågan, vilket,

sedan halvtannat årtionde pågått inom socialstyrelsen, har man sökt att i

görligaste mån uppmärksamma och belysa jämväl jordbruksarbetarnas bostadsförhållanden.

Uti det formulär, varmedelst uppgifter årligen inhämtas från

kommunalnämndernas ordförande i samtliga landskommuner, begäras sålunda

upplysningar om statarbostadens rumsantal och hyresvärde, trädgårdstäppans

-storlek m. m. Vid vissa tillfällen, såsom i anledning av den förenämnda arbetskonferensen,

har frågepunkten väsentligt utvidgats, i det att man beträffande

såväl lantarbetare med familj som ogifta sådana begärt uppgifter rörande bostädernas

art och storlek (golvyta och takhöjd) samt angående de bristfälligheter

med avseende på byggnadssätt, inredning och utrymme, som kunde anses

vidlåda desamma. Av denna enquéte, till vilken uppgifter erhöllos från omkring

1,800 kommunalordförande samt c:a 300 lantarbetsgivare och lika många lantarbetarfackföreningar,

framgår, att från arbetarhåll mycket ofta klagomål

förekomma över att särskilt bostäderna i statarkasernerna äro dåligt inredda,

kalla och fuktiga. I icke mindre grad framställdes anmärkningar mot de åt

ogifta arbetare upplåtna drängkamrarna, särskilt i Sydsverige, där dessa kunna

vara inrymda i ladugårdarna med ingen eller bristfällig isolering från djurstallarna.

Även arbetsgivarna medgåvo ofta önskvärdheten av bättre och tidsenligare

arbetarbostäder, då dylika i allt högre grad utgjorde förutsättningen

för erhållande av dugliga och stabila arbetare. De framhöllo emellertid, att ett

fullständigt ordnande av bostadsfrågan under rådande höga byggnadskostnader

skulle åsamka jordbruket så stora utgifter, att de skulle bliva omöjliga att bära

med hänsyn till dåvarande prisförhållanden på jordbruksprodukter. Samtidigt

betonades, att bostadsfrågan ej blott vore en fråga om ny- och ombyggnad utan

opaginerad Kontrollera mot PDF

0 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

även om bostadsvård, i det att de boende ej sällan saknade vilja eller förmåga att

vårda goda lägenheter, varigenom särskilt bostadsohyran vunnit en beklaglig

spridning.

Det nu anförda torde vara nog för att utvisa, att en dylik enquéte kan giva

en viss ledning vid bedömandet av lantarbetarnas bostadsfråga, sådan denna

ter sig för olika grupper av intresserade. Synpunkterna kunna vinna i mångfald

och rikedom, därest rundfrågningen utsträckes till vidare kretsar av sakkunniga,

såsom förste provinsialläkare och provinsialläkare samt länsbostadsinspektörerna

i de län, där genom respektive landstings beslut ordnad bostadsinspektion

tillkommit även för landsbygden. Detta torde framgå av den bearbetning

av från dylika sakkunniga avgivna rapporter m. m., vilken nyligen

verkställts inom socialstyrelsen och vars resultat framlagts i Sociala Meddelanden

(årg. 1927, sid. 515 ff.) under titeln »Bostadsinspektionen på landsbygden,

dess organisation och verksamhet».

Emellertid har enquétemetoden jämte sina tydliga fördelar, icke minst av

ekonomisk art, tillika åtskilliga nackdelar och bristfälligheter, vilka medföra att

man icke enbart på denna väg kan erhålla det kunskapsstoff, som är nödvändigt

för en mera ingående utredning av lantarbetarklassens bostadsfråga. Vid

en enquéte framföra sålunda uppgiftslämnarna i första hand det efter deras

mening mest »intressanta», vilket medför, att i föreliggande fall företrädesvis

de mycket goda och de mycket dåliga bostäderna bringas på tal, medan man

föga uppehåller sig vid de efter ortens förhållanden medelmåttiga lägenheterna,

vilka dock genom sin stora massa giva bostadsförhållandena sin egentliga prägel.

Vidare torde man på enquétevägen knappast kunna erhålla inbördes fullt

jämförbara uppgifter, huruvida och i vad mån de lantarbetare, vilka bebo av

arbetsgivaren upplåtna lägenheter, äro i bostadsavseende sämre ställda än de

småbönder, egnahemsägare, lägenhetsinnehavare, backstugusittare och andra

av landsbygdens mindre bemedlade, vilka själva ordnat sin bostadsfråga.

För att vinna fullständig inblick i dessa förhållanden skulle det egentligen vara

nödvändigt att erhålla detaljerade uppgifter om varje särskild bostad på landsbygden,

vilket, på grund av dessas stora antal och ofta vida avstånd från varandra,

av arbetstekniska och ekonomiska skäl icke är möjligt. För så vitt man

icke vill inskränka sig allenast till sådana knapphändiga bostadsuppgifter, som på

utdelade formulär kunna erhållas exempelvis i samband med mantalsskrivning,

blir man därför hänvisad till att medelst den representativa metoden undersöka

ett mindre antal socknar eller sockendelar, utvalda i syfte att någorlunda likformigt

representera å landsbygden företrädda bebyggelsetyper, näringsförhållanden

och samhällsgrupper.

En dylik undersökning verkställdes i samband med 1912—14 års bostadsräkning

med avseende på 108 landskommuner, vilka beträffande såväl de tättbebyggda

områdena som de landsbygdsartat bebyggda delarna gjordes till

föremål för en bostadsstatistisk undersökning, för vars resultat redogöres uti

berättelsen över bostadsräkningen. För trenne kommuner utarbetades särskilda

lokalmonografier, varvid vissa bostäder gjordes till föremål för uppmätning

m. in. Dock verkställdes icke för landsbygdens del något motsvarande till de

ingående »bostadsbeskrivningar», vilka på grundval av besök i och uppmätningar

av smålägenheterna genom särskilda ombud eller »husbesökare» utarbetades

för vissa städer.

När det blivit fråga om att belysa bostadsförhållandena för den huvudgrupp

av landsbygdens småfolk, som utgöres av de i annans tjänst anställda lantar
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7. 7

betarna, bär arten och syftemålet med den genom Kungl. Maj ds ovannämnda

beslut den 12 oktober 1923 åt socialstyrelsen uppdragna utredningen närmast

synts motivera en bostadsundersökning av denna mera ingående typ, verkställd

genom särskilda ombud. Endast därigenom torde en tillförlitlig kunskap vinnas

om sådana för lantarbetarnas bostadsstandard betydelsefulla förhållanden som

bostädernas golvyta och kubikinnehåll, om de äro dragiga, kalla, fuktiga, förfallna

o. d., deras utrustning med bekvämligheter, »fasta tillbehör» av olika arter,

de boendes fördelning på familjemedlemmar, tjänare, inneboende av olika

slag o. s. v.

Intensivundersökningar sådana som de nu skisserade måste emellertid draga

avsevärda kostnader, särskilt som, på grund av de skiftande förhållanden som

råda i olika delar av vårt land, dylika torde behöva anordnas beträffande åtminstone

ett tjugutal olika landskommuner. Härtill kommer, att särskilt på

grund av det spridda bebyggelsesättet primärmaterialets insamlingskostnader

måste beräknas ställa sig avsevärt högre än i städerna. Man måste sålunda

konstatera, att en mera ingående utredning av lantarbetarnas bostadsfråga vore

en synnerligen omfattande och vansklig arbetsuppgift, vilken svårligen kunde

helt tillgodoses medelst de medel och arbetskrafter, som stode till socialstyrelsens

förfogande. För genomförande av nödiga utredningar jämväl i den mycket

begränsade omfattning, som ovan angivits, skulle erfordras att till styrelsens

förfogande ställdes särskilda medel till så betydande belopp, att detta ur sparsamhetssynpunkt

kunde vara ägnat att väcka betänkligheter.

Det kom emellertid till socialstyrelsens kännedom, att från läkarehåll planerades

en bostadshygienisk undersökning av vissa landskommuner, vartill ett betydande

belopp (c:a 20,000 kr.) vore att påräkna från den för läkarvetenskapliga

forskningar avsedda s. k. Anderssonska fonden. Från socialstyrelsens sida har

man under hand trätt i förbindelse med undersökningens ledare, professor

Alfred Pettersson och f. d. förste provinsialläkaren G. Stéenhoff, och erhållit vissa

uppgifter rörande syftemålen med och omfattningen av ifrågavarande utredning,

vilken påbörjades år 1926. Ehuru denna undersökning är speciellt inriktad

på hygieniska frågor, såsom de boendes hälsoförhållanden, tillgången till dricksvatten,

rummens belysnings- och uppvärmningsförhållanden etc. har å det

använda formuläret upptagits att flertalet ur bostadssocial synpunkt viktiga

frågepunkter, såsom angående de boendes familje-, yrkes- och inkomstförhållanden,

boningshusets byggnadsmaterial och rummens dimensioner, förefintligheten

eller avsaknaden av bekvämligheter av olika slag o. s. v. Vid materialets

bearbetning hava de undersökta hushållen fördelats i vissa socialgrupper,

varvid bl. a. jordbruksarbetarna särskiljas. Undersökningen bär verkställts

genom särskilda undersökare, vilka gått från hus till hus i de för undersökningen

utvalda socknarna. Dessa äro till antalet sexton, med tillhopa c:a 38,000 invånare,

nämligen två i vartdera av Stockholms, Östergötlands, Kronobergs, Malmöhus,

Göteborgs och Bohus, Värmlands, Västernorr lands och Norrbottens län, vartill

komma två fiskelägen i Hallands län. De inkomna uppgifterna, vilka omfatta

mer än fyra femtedelar av samtliga de bostadshus, som finnes i resp. socknar

— med undantag för de vidsträckta norrbottenssocknarna, av vilka blott en

femtedel blivit undersökt — hava inkommit och bearbetats med avseende på

samtliga områden förutom ett enda, varifrån ännu felande material införväntas

under den närmaste tiden.

Det vill alltså synas, som om man under loppet av innevarande år skulle

erhålla ett vida rikligare material än det nu tillgängliga till belysning av lant
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

arbetarnas bostadsförhållanden och särskilt värdefullt därigenom, att detsamma

möjliggör att skärskåda dessa i deras rätta miljö, inom ramen av de bostadsvillkor,

som i allmänhet råda för de mindre bemedlade på landsbygden. Socialstyrelsen

hyser därför förhoppning om att på grundval av nu nämnda undersökningar,

i vissa avseenden kompletterade genom särskilda enquéter, inom

kort kunna, i samråd med lantbruksstyrelsen, avgiva den av Kungl. Maj:t

begärda utredningen rörande möjligheterna att för Sveriges del förverkliga de

önskemål, som uppställas i den av internationella arbetskonferensen år 1921

antagna rekommendationen rörande lantarbetarnas bostads- och sovplatsförhållanden.

Den utredning rörande lantarbetarnas bostadsfråga, som påkallas av nu berörda

uppdrag, synes dock vara av mera begränsad natur än den, vilken ifrågasättes

i de båda motioner, beträffande vilka yttrande nu begärts av socialstyrelsen.

Ehuru förstnämnda utredning berör åtskilliga aktuella frågor av socialpolitisk

och jordbruksekonomisk art, torde den dock få anses vara av övervägande

teoretisk natur, medan den senare, av vissa ordalag i motionerna att

döma, även bör inriktas på föranstaltande och prövning av praktiska åtgärder

direkt ägnade att förbättra lantarbetarnas bostadsförhållanden, särskilt sådana

av byggnadsteknisk och finansiell natur.

Frågor som dessa falla emellertid i huvudsak utanför socialstyrelsens kompetensområde,

varför styrelsen härvidlag vill inskränka sig till några randanmärkningar.

Eörande de byggnadstekniska spörsmålen föreligger en rikhaltig litteratur,

varibland här endast må erinras om ingenjörsvetenskapsakademiens byggnadstekniska

utredningar, varuti icke blott jämförelser göras mellan olika byggnadssätt

ur byggnadsteknisk och ekonomisk synpunkt utan även behandlas ett flertal

därmed samhörande frågor, t. ex. den för bostadstrevnaden betydelsefulla

frågan om väggohyran i smålägenheter (Medd. nr 37). Av särskilt stor betydelse

för en utvidgad arbetarbostadsbyggnadsverksamhet är finansieringsfrågan, därvid

kan tänkas ifrågakomma tillhandahållande av lånemedel åt arbetsgivarna

och ökat stöd för egnahemsbyggnadsverksamhet från arbetarnas sida. Vid

lösningen av dessa vanskliga spörsmål torde man kunna hava en viss hjälp av

rön och erfarenheter från såväl utlandet, där man exempelvis i Finland och

England sökt tillgodose lantarbetarnas önskemål inom ramen av ett allmänt

bostadsbyggnadsprogram, som även inom vårt eget land, där f. n. betydelsefulla

utredningar pågå och delvis slutförts rörande egnahems- och kolonisationsfrågorna

samt beträffande ordnandet av kreditgivningen för bostadsbyggandet

i städer och stadsliknande samhällen. Stockholm den 1 mars 1928.

Gunnar Huss.

Bertil Nyström.

Victor Pettersons Bokindustri A.-B., Stockholm

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.