Första kammarens andva tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7
1928-03-27 · 8 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 6 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
FK 2TU 1928:7, Första kammarens andva tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7
Dokumentets text
Första kammarens andva tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.
1
Nr 7.
Ankom till riksdagens kansli den 27 mars 1928 kl. 5 e. m.
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 7, i anledning
av väckt motion, nr 1:233, om åvägabringande av utredning och
förslag i fråga om lantarbetarnas bostadsförhållanden.
I en inom första kammaren väckt och till dess andra tillfälliga utskott hän- Motionen.
visad motion nr 233 har herr Möller m. fl. hemställt, att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj:t begära undersökning rörande lantarbetarnas bostadsförhållanden
och snarast möjligt framlägga för riksdagen de förslag, vartill
utredningen kan föranleda.
Beträffande motivering till denna hemställan får utskottet hänvisa till motionen.
Samma motion som förevarande 1:233 har inom andra kammaren väckts Yttrande från
under nummer 399. Därjämte har i andra kammaren väckts ytterligare en sociai
J
j b styrelsen.
motion angående lantarbetares och med dem likställdas bostadsförhållanden,
11:387. Över båda dessa i andra kammaren väckta motioner har kammarens
fjärde tillfälliga utskott inhämtat yttrande från socialstyrelsen. Första kammarens
andra tillfälliga utskott, som beretts tillfälle taga del av detta yttrande,
har ansett lämpligt foga detsamma vid detta utlåtande såsom bilaga.
Utskottet får dock betona, att socialstyrelsens yttrande jämväl berör frågor,
som icke avhandlas i den motion, 1:233, som utskottet nu har att behandla.
Lantarbetarnas bostadsförhållanden hava vid åtskilliga föregående tillfällen utskottet.
dragits inför riksdagen och slutligen föranlett ett ställningstagande från riksdagens
sida. Sedan nämligen internationella arbetskonferensen år 1921 antagit
en rekommendation, åsyftande viss enhetlig reglering av lantarbetarnas bostads-
och sovplatsförhållanden i olika länder, framlade Kungl. Maj :t till 1923
års riksdag rekommendationen i fråga och anslöt sig därvid till ett av delegationen
för det internationella socialpolitiska samarbetet i yttrande över rekommendationen
framlagt förslag, att de i denna berörda frågorna måtte upptagas
till utredning. Riksdagen anslöt sig i sitt avgivna yttrande till Kungl. Maj:ts
proposition, varefter Kungl. Maj:t den 12 oktober 1923 uppdrog åt socialstyrelsen
att i samråd med lantbruksstyrelsen verkställa utredning i ämnet samt
inkomma med det förslag, som härav kunde föranledas.
Socialstyrelsen upplyser nu i sitt yttrande, att styrelsen med anledning av
det sålunda givna utredningsuppdraget först undersökt, huruvida uppdraget
kunde fullgöras genom sammanställande av redan förefintlig statistik och genom
komplettering av densamma i vissa avseenden. Sålunda hade genom
rundfrågningar hos kommunalordförande, lantarbetsgivare och lantarbetar
Bihang
till riksdagens protokoll 1928. 12 samt. 2 avd. 7 häfl. (Nr 7.) 1
2 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.
fackföreningar erhållits ett stort material. Synpunkterna på frågan hade sedermera
vunnit i mångfald och rikedom, sedan rundfrågningen utsträckts till
förste provinsialläkare, provinsialläkare och länsbostadsinspektörerna i de län,
där ordnad bostadsinspektion införts även för landsbygden. Emellertid hade
styrelsen icke ansett sig böra nöjas med dessa sålunda erhållna enquétesvar,
utan hölle före, att det givna uppdraget syntes motivera en bostadsundersökning
av mera ingående typ, verkställd genom särskilda ombud. En sådan
undersökning måste emellertid draga avsevärda kostnader, då den vore en
synnerligen omfattande och vansklig arbetsuppgift, som icke kunde utföras av
styrelsens ordinarie arbetskrafter. Den skulle alltså ha fordrat, att till styrelsens
förfogande ställdes medel till så betydande belopp, att detta ur sparsamhetssynpunkt
kunde vara ägnat att väcka betänkligheter.
Emellertid har nu en omständighet inträffat, som möjliggör fullgörandet avutredningsuppdraget
utan att särskilda anslag därför erfordras. Från läkarhåll
har nämligen med anslag från privat fond en bostadshygienisk undersökning
av vissa landskommuner igångsatts år 1926. Denna undersökning, som
verkställts genom särskilda undersökare, avser även flertalet ur bostadssocial
synpunkt viktiga frågor, och de undersökta hushållen hava fördelats i vissa
socialgrupper, varvid bl. a. jordbruksarbetarna särskiljas. Det material, som
genom denna undersökning framkommit, lärer i önskad riktning och omfattning
komplettera det material, som socialstyrelsen redan äger i förevarande
fråga, och socialstyrelsen säger sig därför hysa förhoppning att inom kort kunna,
i samråd med lantbruksstyrelsen, avgiva den begärda utredningen.
Av vad utskottet sålunda anfört framgår, att riksdagen anslutit sig till Kungl.
Maj:ts förslag om utredning av lantarbetarnas bostadförhållanden, att en sådan
utredning verkställes av därtill anmodade myndigheter, vilka även skola
avgiva förslag i frågan, att en på privat väg igångsatt utredning på samma
område pågår och att den officiella utredningen inom kort väntas bliva slutförd.
Det torde vidare vara att förvänta att utredningen och de förslag, vartill den
må föranleda, underställas riksdagen, då utredningen igångsatts först sedan
riksdagens yttrande inhämtats. Med hänsyn till nu anförda omständigheter finner
utskottet det icke motiverat att nu begära utredning om lantarbetarnas bostadsförhållanden
och förslag i frågan; och får utskottet fördenskull hemställa,
att förevarande motion icke måtte till någon första kammarens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 27 mars 1928.
På utskottets vägnar:
GUSTAF W. ROOS.
Närvarande vid ärendets slutbehandling: herrar Roos, Julin, Larsén, Granström, N, A,
Nilsson, Friliof Gustafsson, Alexander Nilsson och Östergren.
Förslå kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.
3
Reservation
av lirr Julin, Larsén och Östergren, vilka ansett, att utskottets utlåtande borde
hava haft följande lydelse:
I en inom---(lika utskottsmajoriteten t. o. m. orden å sid. 2) —--
bl. a. jordbruksarbetarna särskiljas.
Socialstyrelsen, som synes antaga, att resultatet av denna undersökning skall
stå till styrelsens förfogande under loppet av innevarande år, säger sig hysa
förhoppning om att på grundval av bl. a. nu nämnda undersökningar kunna inom
kort avgiva »den av Kungl. Maj:t begärda utredningen rörande möjligheterna
att för Sveriges del förverkliga de önskemål, som uppställas i den av intematinella
arbetskonferensen år 1921 antagna rekommendationen rörande lantarbetarnas
bostads- och sovplatsförhållanden».
Av vad utskottet sålunda inhämtat framgår, att visserligen en utredning pågår,
som berör åtskilliga spörsmål av dem som avses i föreliggande motion, men utredningen
torde dock, såsom också socialstyrelsen påpekar, »få anses vara av
övervägande teoretisk natur», medan ju motionärerna åsyfta en prövning av
förhållandena för att nå fram till praktiska åtgärder ägnade att tillförsäkra lantarbetarna
en tillfredsställande bostadsstandard. Den pågående utredningen
kan måhända lämna besked om småfolkets bostadsförhållanden på vissa orter
och därmed också om lantarbetarnas på dessa samma orter, men vad som i
motionen åsyftas och i saken är av nöden är, enligt utskottets mening, att undersöka,
huruvida ej den del av jordfrågan, som ligger i spörsmålet om lantarbetarnas
bostadsförhållanden, bör så snart som möjligt upptagas i de svenska
statsmakternas jordpolitik. Utskottet delar nämligen motionärernas mening,
att de strävanden av olika slag, som avse att genom jordbruksnäringens främjande
hålla landsbygdens folk kvar vid jorden, med nödvändighet måste kompletteras
med en undersökning om huruvida den grupp som man närmast önskar
binda vid jordbruket, lantarbetarna, där erbjudas det som utgör första förutsättningen
för trivsel och trevnad, en tillfredsställande bostad. Det som försummas
på detta område måste på längden komma att medföra, att bl. a. alla
åtgärder till nybildning av jordbruk misslyckas på grund av bristande efterfrågan
på jord av män av den arbetshåg, som dessa åtgärder förutsätta.
Det är utskottets tro, att en undersökning av nu berörda förhållanden skall
visa, att mångenstädes lantarbetarnas bostadsfråga funnit en lycklig lösning.
Det bör bliva en av undersökningens angelägnaste uppgifter att draga fram just
sådana fall i ljuset och att av dem hämta praktiska lärdomar till gagn för förslag
ägnade att åstadkomma lämpliga åtgärder i de tyvärr nog ej fåtaliga fall,
där det kommer att visa sig, att en lycklig lösning hittills ej nåtts.
4 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.
På grund av vad sålunda anförts vill utskottet biträda motionärernas hemställan
och får fördenskull föreslå,
att första kammaren måtte för sin del besluta, att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t begära undersökning rörande
lantarbetarnas bostadsförhållanden och snarast möjligt framlägga
för riksdagen de förslag, vartill utredningen kan föranleda.
Till andra kammarens fjärde tillfälliga utskott.
Sedan riksdagens andra kammares fjärde tillfälliga utskott anhållit om yttrande
av socialstyrelsen över bl. a. de inom kammaren väckta motionerna nr
387 angående lantarbetares och med dem likställdas bostadsförhållanden samt
nr 399 om åvägabringande av utredning och förslag i fråga om lantarbetarnas
bostadsförhållanden, har genom Kungl. Maj:ts beslut den 10 februari 1928
socialstyrelsen anbefallts att avgiva och till utskottet senast den 1 mars 1928
överlämna det sålunda begärda yttrandet.
Med anledning härav får socialstyrelsen härmed anföra följande.
I motionen nr 387, som väckts av herr Sjölander, framhålles det stora behov
av förbättrade bostadsförhållanden, som föreligger för lantarbetare o. d., men
betonas tillika, att ifrågavarande samhällsgrupp icke genom egna krafter mäktar
härvidlag åstadkomma några mera avsevärda förändringar. Med anledning
härav hemställes, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om
utredning rörande lantarbetarnas och med dem likställdas bostadsförhållanden,
samt att Kungl. Maj:t med beaktande av motionärens synpunkter därefter
måtte för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen kan föranleda.
Motionen nr 399, som avgivits av herr Hansson i Stockholm m. fl. och är lika
lydande med motion i första kammaren nr 233, utgår från, att lantarbetarnas
alltjämt pågående inflyttning till städer och industrisamhällen, vilken under nu
rådande förhållanden bidrager till att öka arbetslösheten därstädes och kan
medföra tillfällig brist på arbetskraft för brådskande arbete vid jordbruket, har
sin rot i den vantrevnad på landsbygden, vartill en av orsakerna torde vara de
ofta förekommande dåliga bostäderna. Under hänvisning härtill hemställa
motionärerna, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t begära undersökning
rörande lantarbetarnas bostadsförhållanden och snarast möjligt framlägga
för riksdagen de förslag, vartill utredningen kan föranleda.
Spörsmålet om utredning av lantarbetarnas bostadsförhållanden har vid
flera föregående tillfällen varit föremål för riksdagens prövning, och har detsamma
för några år sedan föranlett ett ställningstagande från dess sida, vilket
torde vara av betydelse vid bedömandet av nu föreliggande motioner i ämnet.
Av internationella arbetskonferensen antogs år 1921 bl. a. en rekommendation,
åsyftande viss enhetlig reglering av lantarbetarnas bostads- och sovplatsförhållanden
i olika länder. Delegationen för det internationella socialpolitiska
samarbetet anförde i sitt yttrande den 19 maj 1922 härom bl. a., att ifrågavarande
förhållanden kunde förväntas skola röna en gynnsam inverkan av ikraft
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Första kammarens andra tilljälliija utskotts utlåtande Nr 7.
.)
trädandet av hälsovårdsstadgan av den 19 juni 1919, vari meddelas vissa allmängiltiga
hygieniska bestämmelser angående bostäder. Det framhölls också,
att i kollektivavtalen för jordbruket föreskrives bl. a., att arbetarens bostad
skulle kunna hållas väl uppvärmd, vara sund och av viss minimistorlek samt
i övrigt i gott skick ävensom att tjänare i husbondens kost, skulle; vara berättigad
till egen säng med sängkläder i varmt och snyggt möblerat rum. Nu berörda
bestämmelser torde emellertid, yttrar delegationen, icke motsvara den med
förevarande rekommendation åsyftade reglering. Förnekas kunde väl ej heller,
•att jordbruksarbetarnas bostads- och sovplatsförhållanden i många fall vore
mindre tillfredsställande. Å andra sidan må emellertid erinras om det, betryckta
läge, vari jordbruket för närvarande befunne sig, och om do ännu högt uppdrivna
byggnadskostnaderna. Med hänsyn till vad sålunda anförts ansåg sig delegationen
ej kunna förorda annan åtgärd med anledning av förevarande rekommendation,
än att de däri berörda frågorna måtte upptagas till utredning.
För 1923 års riksdag framlade Kungl. Maj :t rekommendationen med biträdande
av delegationens förslag, och riksdagen anslöt sig i sitt avgivna yttrande till
Kungl. Maj:ts proposition. Den 12 oktober 1923 fattade Kungl. Maj:t beslut
i ärendet, innebärande uppdrag åt socialstyrelsen att i samråd med lantbruks■styrelsen
verkställa utredning i ämnet samt inkomma med det förslag, som härav
kunde föranledas.
Med anledning av det sålunda givna utredningsuppdraget sökte man inom
socialstyrelsen i första hand bilda sig en uppfattning om, i vad mån den för utredningsuppdragets
fullgörande nödiga kunskapen om lantarbetarnas nuvarande
bostadsförhållanden kunde erhållas ur redan förefintlig statistik eller genom
komplettering av densamma i vissa avseenden.
Vid det utredningsarbete rörande olika sidor av lant,arbetarfrågan, vilket,
sedan halvtannat årtionde pågått inom socialstyrelsen, har man sökt att i
görligaste mån uppmärksamma och belysa jämväl jordbruksarbetarnas bostadsförhållanden.
Uti det formulär, varmedelst uppgifter årligen inhämtas från
kommunalnämndernas ordförande i samtliga landskommuner, begäras sålunda
upplysningar om statarbostadens rumsantal och hyresvärde, trädgårdstäppans
-storlek m. m. Vid vissa tillfällen, såsom i anledning av den förenämnda arbetskonferensen,
har frågepunkten väsentligt utvidgats, i det att man beträffande
såväl lantarbetare med familj som ogifta sådana begärt uppgifter rörande bostädernas
art och storlek (golvyta och takhöjd) samt angående de bristfälligheter
med avseende på byggnadssätt, inredning och utrymme, som kunde anses
vidlåda desamma. Av denna enquéte, till vilken uppgifter erhöllos från omkring
1,800 kommunalordförande samt c:a 300 lantarbetsgivare och lika många lantarbetarfackföreningar,
framgår, att från arbetarhåll mycket ofta klagomål
förekomma över att särskilt bostäderna i statarkasernerna äro dåligt inredda,
kalla och fuktiga. I icke mindre grad framställdes anmärkningar mot de åt
ogifta arbetare upplåtna drängkamrarna, särskilt i Sydsverige, där dessa kunna
vara inrymda i ladugårdarna med ingen eller bristfällig isolering från djurstallarna.
Även arbetsgivarna medgåvo ofta önskvärdheten av bättre och tidsenligare
arbetarbostäder, då dylika i allt högre grad utgjorde förutsättningen
för erhållande av dugliga och stabila arbetare. De framhöllo emellertid, att ett
fullständigt ordnande av bostadsfrågan under rådande höga byggnadskostnader
skulle åsamka jordbruket så stora utgifter, att de skulle bliva omöjliga att bära
med hänsyn till dåvarande prisförhållanden på jordbruksprodukter. Samtidigt
betonades, att bostadsfrågan ej blott vore en fråga om ny- och ombyggnad utan
opaginerad Kontrollera mot PDF
0 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.
även om bostadsvård, i det att de boende ej sällan saknade vilja eller förmåga att
vårda goda lägenheter, varigenom särskilt bostadsohyran vunnit en beklaglig
spridning.
Det nu anförda torde vara nog för att utvisa, att en dylik enquéte kan giva
en viss ledning vid bedömandet av lantarbetarnas bostadsfråga, sådan denna
ter sig för olika grupper av intresserade. Synpunkterna kunna vinna i mångfald
och rikedom, därest rundfrågningen utsträckes till vidare kretsar av sakkunniga,
såsom förste provinsialläkare och provinsialläkare samt länsbostadsinspektörerna
i de län, där genom respektive landstings beslut ordnad bostadsinspektion
tillkommit även för landsbygden. Detta torde framgå av den bearbetning
av från dylika sakkunniga avgivna rapporter m. m., vilken nyligen
verkställts inom socialstyrelsen och vars resultat framlagts i Sociala Meddelanden
(årg. 1927, sid. 515 ff.) under titeln »Bostadsinspektionen på landsbygden,
dess organisation och verksamhet».
Emellertid har enquétemetoden jämte sina tydliga fördelar, icke minst av
ekonomisk art, tillika åtskilliga nackdelar och bristfälligheter, vilka medföra att
man icke enbart på denna väg kan erhålla det kunskapsstoff, som är nödvändigt
för en mera ingående utredning av lantarbetarklassens bostadsfråga. Vid
en enquéte framföra sålunda uppgiftslämnarna i första hand det efter deras
mening mest »intressanta», vilket medför, att i föreliggande fall företrädesvis
de mycket goda och de mycket dåliga bostäderna bringas på tal, medan man
föga uppehåller sig vid de efter ortens förhållanden medelmåttiga lägenheterna,
vilka dock genom sin stora massa giva bostadsförhållandena sin egentliga prägel.
Vidare torde man på enquétevägen knappast kunna erhålla inbördes fullt
jämförbara uppgifter, huruvida och i vad mån de lantarbetare, vilka bebo av
arbetsgivaren upplåtna lägenheter, äro i bostadsavseende sämre ställda än de
småbönder, egnahemsägare, lägenhetsinnehavare, backstugusittare och andra
av landsbygdens mindre bemedlade, vilka själva ordnat sin bostadsfråga.
För att vinna fullständig inblick i dessa förhållanden skulle det egentligen vara
nödvändigt att erhålla detaljerade uppgifter om varje särskild bostad på landsbygden,
vilket, på grund av dessas stora antal och ofta vida avstånd från varandra,
av arbetstekniska och ekonomiska skäl icke är möjligt. För så vitt man
icke vill inskränka sig allenast till sådana knapphändiga bostadsuppgifter, som på
utdelade formulär kunna erhållas exempelvis i samband med mantalsskrivning,
blir man därför hänvisad till att medelst den representativa metoden undersöka
ett mindre antal socknar eller sockendelar, utvalda i syfte att någorlunda likformigt
representera å landsbygden företrädda bebyggelsetyper, näringsförhållanden
och samhällsgrupper.
En dylik undersökning verkställdes i samband med 1912—14 års bostadsräkning
med avseende på 108 landskommuner, vilka beträffande såväl de tättbebyggda
områdena som de landsbygdsartat bebyggda delarna gjordes till
föremål för en bostadsstatistisk undersökning, för vars resultat redogöres uti
berättelsen över bostadsräkningen. För trenne kommuner utarbetades särskilda
lokalmonografier, varvid vissa bostäder gjordes till föremål för uppmätning
m. in. Dock verkställdes icke för landsbygdens del något motsvarande till de
ingående »bostadsbeskrivningar», vilka på grundval av besök i och uppmätningar
av smålägenheterna genom särskilda ombud eller »husbesökare» utarbetades
för vissa städer.
När det blivit fråga om att belysa bostadsförhållandena för den huvudgrupp
av landsbygdens småfolk, som utgöres av de i annans tjänst anställda lantar
-
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7. 7
betarna, bär arten och syftemålet med den genom Kungl. Maj ds ovannämnda
beslut den 12 oktober 1923 åt socialstyrelsen uppdragna utredningen närmast
synts motivera en bostadsundersökning av denna mera ingående typ, verkställd
genom särskilda ombud. Endast därigenom torde en tillförlitlig kunskap vinnas
om sådana för lantarbetarnas bostadsstandard betydelsefulla förhållanden som
bostädernas golvyta och kubikinnehåll, om de äro dragiga, kalla, fuktiga, förfallna
o. d., deras utrustning med bekvämligheter, »fasta tillbehör» av olika arter,
de boendes fördelning på familjemedlemmar, tjänare, inneboende av olika
slag o. s. v.
Intensivundersökningar sådana som de nu skisserade måste emellertid draga
avsevärda kostnader, särskilt som, på grund av de skiftande förhållanden som
råda i olika delar av vårt land, dylika torde behöva anordnas beträffande åtminstone
ett tjugutal olika landskommuner. Härtill kommer, att särskilt på
grund av det spridda bebyggelsesättet primärmaterialets insamlingskostnader
måste beräknas ställa sig avsevärt högre än i städerna. Man måste sålunda
konstatera, att en mera ingående utredning av lantarbetarnas bostadsfråga vore
en synnerligen omfattande och vansklig arbetsuppgift, vilken svårligen kunde
helt tillgodoses medelst de medel och arbetskrafter, som stode till socialstyrelsens
förfogande. För genomförande av nödiga utredningar jämväl i den mycket
begränsade omfattning, som ovan angivits, skulle erfordras att till styrelsens
förfogande ställdes särskilda medel till så betydande belopp, att detta ur sparsamhetssynpunkt
kunde vara ägnat att väcka betänkligheter.
Det kom emellertid till socialstyrelsens kännedom, att från läkarehåll planerades
en bostadshygienisk undersökning av vissa landskommuner, vartill ett betydande
belopp (c:a 20,000 kr.) vore att påräkna från den för läkarvetenskapliga
forskningar avsedda s. k. Anderssonska fonden. Från socialstyrelsens sida har
man under hand trätt i förbindelse med undersökningens ledare, professor
Alfred Pettersson och f. d. förste provinsialläkaren G. Stéenhoff, och erhållit vissa
uppgifter rörande syftemålen med och omfattningen av ifrågavarande utredning,
vilken påbörjades år 1926. Ehuru denna undersökning är speciellt inriktad
på hygieniska frågor, såsom de boendes hälsoförhållanden, tillgången till dricksvatten,
rummens belysnings- och uppvärmningsförhållanden etc. har å det
använda formuläret upptagits att flertalet ur bostadssocial synpunkt viktiga
frågepunkter, såsom angående de boendes familje-, yrkes- och inkomstförhållanden,
boningshusets byggnadsmaterial och rummens dimensioner, förefintligheten
eller avsaknaden av bekvämligheter av olika slag o. s. v. Vid materialets
bearbetning hava de undersökta hushållen fördelats i vissa socialgrupper,
varvid bl. a. jordbruksarbetarna särskiljas. Undersökningen bär verkställts
genom särskilda undersökare, vilka gått från hus till hus i de för undersökningen
utvalda socknarna. Dessa äro till antalet sexton, med tillhopa c:a 38,000 invånare,
nämligen två i vartdera av Stockholms, Östergötlands, Kronobergs, Malmöhus,
Göteborgs och Bohus, Värmlands, Västernorr lands och Norrbottens län, vartill
komma två fiskelägen i Hallands län. De inkomna uppgifterna, vilka omfatta
mer än fyra femtedelar av samtliga de bostadshus, som finnes i resp. socknar
— med undantag för de vidsträckta norrbottenssocknarna, av vilka blott en
femtedel blivit undersökt — hava inkommit och bearbetats med avseende på
samtliga områden förutom ett enda, varifrån ännu felande material införväntas
under den närmaste tiden.
Det vill alltså synas, som om man under loppet av innevarande år skulle
erhålla ett vida rikligare material än det nu tillgängliga till belysning av lant
-
8 Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.
arbetarnas bostadsförhållanden och särskilt värdefullt därigenom, att detsamma
möjliggör att skärskåda dessa i deras rätta miljö, inom ramen av de bostadsvillkor,
som i allmänhet råda för de mindre bemedlade på landsbygden. Socialstyrelsen
hyser därför förhoppning om att på grundval av nu nämnda undersökningar,
i vissa avseenden kompletterade genom särskilda enquéter, inom
kort kunna, i samråd med lantbruksstyrelsen, avgiva den av Kungl. Maj:t
begärda utredningen rörande möjligheterna att för Sveriges del förverkliga de
önskemål, som uppställas i den av internationella arbetskonferensen år 1921
antagna rekommendationen rörande lantarbetarnas bostads- och sovplatsförhållanden.
Den utredning rörande lantarbetarnas bostadsfråga, som påkallas av nu berörda
uppdrag, synes dock vara av mera begränsad natur än den, vilken ifrågasättes
i de båda motioner, beträffande vilka yttrande nu begärts av socialstyrelsen.
Ehuru förstnämnda utredning berör åtskilliga aktuella frågor av socialpolitisk
och jordbruksekonomisk art, torde den dock få anses vara av övervägande
teoretisk natur, medan den senare, av vissa ordalag i motionerna att
döma, även bör inriktas på föranstaltande och prövning av praktiska åtgärder
direkt ägnade att förbättra lantarbetarnas bostadsförhållanden, särskilt sådana
av byggnadsteknisk och finansiell natur.
Frågor som dessa falla emellertid i huvudsak utanför socialstyrelsens kompetensområde,
varför styrelsen härvidlag vill inskränka sig till några randanmärkningar.
Eörande de byggnadstekniska spörsmålen föreligger en rikhaltig litteratur,
varibland här endast må erinras om ingenjörsvetenskapsakademiens byggnadstekniska
utredningar, varuti icke blott jämförelser göras mellan olika byggnadssätt
ur byggnadsteknisk och ekonomisk synpunkt utan även behandlas ett flertal
därmed samhörande frågor, t. ex. den för bostadstrevnaden betydelsefulla
frågan om väggohyran i smålägenheter (Medd. nr 37). Av särskilt stor betydelse
för en utvidgad arbetarbostadsbyggnadsverksamhet är finansieringsfrågan, därvid
kan tänkas ifrågakomma tillhandahållande av lånemedel åt arbetsgivarna
och ökat stöd för egnahemsbyggnadsverksamhet från arbetarnas sida. Vid
lösningen av dessa vanskliga spörsmål torde man kunna hava en viss hjälp av
rön och erfarenheter från såväl utlandet, där man exempelvis i Finland och
England sökt tillgodose lantarbetarnas önskemål inom ramen av ett allmänt
bostadsbyggnadsprogram, som även inom vårt eget land, där f. n. betydelsefulla
utredningar pågå och delvis slutförts rörande egnahems- och kolonisationsfrågorna
samt beträffande ordnandet av kreditgivningen för bostadsbyggandet
i städer och stadsliknande samhällen. Stockholm den 1 mars 1928.
Gunnar Huss.
Bertil Nyström.
Victor Pettersons Bokindustri A.-B., Stockholm
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.