Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen angående utfärdande av bestämmelser om vad som skall iakttagas vid förande av styckegods som däckslast.

1928-04-12 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1928:9, Skrivelse till Konungen angående utfärdande av bestämmelser om vad som skall iakttagas vid förande av styckegods som däckslast.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande AV 9.

I

Nr 9.

Ankom till riksdagens kansli den 28 april 1928 kl. 3.30 e. m.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande, n:r 8, i

anledning av väckt motion, 1:180, om skrivelse till

Konungen angående utfärdande av bestämmelser om vad

som skall iakttagas vid förande av styckegods som däckslast.

I en inom första kammaren väckt och till dess andra tillfälliga utskott

hänvisad motion nr 180 har herr Lindley hemställt, det riksdagen måtte besluta

anhålla, att Kungl. Maj: t ville låta verkställa utredning samt utfärda

bestämmelser om vad som skall iakttagas vid förande av styckegods som

däckslast.

Beträffande motivering till denna hemställan får utskottet hänvisa till motionen.

Utskottet har med stöd av § 46 riksdagsordningen inhämtat yttranden över

motionen från kommerskollegium och socialstyrelsen; och bär utskottet fogat

dessa yttranden såsom bilagor vid detta utlåtande.

Motionären synes utgå från att föreskrifter rörande styckegods som däckslast

icke finnas. Utskottet får emellertid framhålla, att föreskrifter om däckslast,

av vad slag som helst, finnas meddelade dels i sjölagen dels ock i förordningen

den 23 december 1915 angående vissa säkerhetsåtgärder vid nyttjande

av fartyg enligt den lydelse denna förordning erhållit genom åren 1920

och 1923 utfärdade kungörelser. Motionären synes vidare antaga, att om föreskrifter

rörande däckslasts förande funnits, skulle den av honom omnämnda

»Tryggveolyckan», vilken icke kunde undgå att väcka allmänt beklagande,

icke hava inträffat. Den undersökning rörande orsakerna till denna olycka,

som verkställts av vederbörande myndighet, har emellertid ådagalagt, att de

i ovannämnda författningar givna föreskrifterna icke å fartyget iakttagits.

Från sakkunnigt håll har också framhållits, att iakttagandet av föreskrifterna

med all sannolikhet skulle ha förhindrat katastrofen.

Den utredning om lämpliga förhållandet mellan däckslast och övrig last,

som motionären vidare begär, har redan verkställts av de s. k. skeppstjänstkommitterade,

vilka i december 1922 avgåvo utlåtande med förslag i frågan.

Enligt detta förslag skulle den tillåtna lastmängden å övre däck sättas i visst

förhållande till den last, som föres i lastrummet. I anledning av detta förslag

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 12 saml. 2 avd. 9 häft. (Nr g). 1

Motionen.

Yttranden

över

motionen.

Utskottet.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.

anförde kommerskollegium följande: »Kommitterade avse här lagfästande av

regler för lastens fördelning i fartyg, vars dräktighet under däck icke överstiger

150 ton. Då emellertid fartyg av denna storlek förete väsentliga olikheter

sinsemellan ifråga om såväl byggnad som stabilitets- och därav bestämda

lastningsförhållanden, är det tekniskt sett ytterligt osannolikt, att något sådant

bestämt förhållande kan generellt fastställas, och ingen som helst garanti

finnes följaktligen för att den av kommitterade föreslagna relationen, en fjärdedel,

är den riktiga. En bestämmelse sådan som den föreslagna kan under

sådana förhållanden icke blott komma att förfela sitt syfte utan rent av motverka

detsamma och sålunda försämra i stället för förbättra sjösäkerheten.

Kollegium anser sig med avseende å vad nu anförts böra bestämt avstyrka,

att det på detta område generellt ingripes reglerande genom författningsföreskrifter.

» Med hänsyn till detta kommerskollegiets bestämda avstyrkande av

reglerande föreskrifter beträffande förhållandet mellan däckslast och övrig

last har utskottet icke ansett sig kunna tillstyrka en ny utredning i frågan, i

all synnerhet som denna troligen icke skulle framföra några synpunkter på

frågan, som icke vid den redan verkställda utredningen beaktats.

Med hänsyn till vad utskottet sålunda anfört och under hänvisning till

vad de hörda myndigheterna i övrigt yttrat, får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon första kammarens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 12 april 1928.

På utskottets vägnar:

GUSTAF W. K.OOS.

Närvarande: herrar Roos, Jul in *, Farsen, Sandénf Granström, Henrik Andersson,

Fritiof Gustafson och Alexander Nilsson.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Förslå kammarens undra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 0.

3

Bil. 1.

Stockholm den 7 mars 1928.

Kommerskollegium; angående väckt motion om utfärdande

av bestämmelser om vad som skall iakttagas

vid förande av styckegods som däckslast.

Till riksdagens första kammares andra tillfälliga utskott.

Genom remiss har Ivun"]. Maj:t anbefallt kommerskollegium att avgivia och

till Eder överlämna begärt yttrande över väckt motion i första kammaren, nr

180, angående utfärdande av bestämmelser om vad1 som skall iakttagas vid förande

av styckegods som däckslast.

Med anledning härav bar inom kollegium utarbetats en promemoria i ämnet,

vilken kollegium härmed får överlämna i avskrift.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 7 december 1922 avgåvo skeppstjänstkommitterade

yttrande i frågan rörande behovet av särskilda tillsynsmän för övervakande

av fartygs lastningsförhållanden. Kommitterade föreslogo därvid bl. a.

ändrad lydelse av § 51 i förordningen den 23 december 1915, nr 515, angående

vissa säkerhetsåtgärder vid nyttjande av fartyg, sådan nämnda § var lydande

enligt kungörelse den 23 april 1920, nr 190. Rörande ett av kommitterade föreslaget

sista stycke i nämnda § 51 yttrade kollegium i utlåtande till Kungl. Maj :t

den 12 februari 1923 följande: »Beträffande förandet av däckslast å vissa fartyg

föreslås av kommitterade i samma förslags sista stycke bestämmelser, enligt

vilka den tillåtna lastmängden å övre däck sättes i visst förhållande till den

last, som föres i lastrummen. Kommitterade avse här lagfästande av regler för

lastens fördelning i fartyg, vars dräktighet under däck icke överstiger 150 ton.

Då emellertid fartyg av denna storlek förete väsentliga olikheter sinsemellan

ifråga om såväl byggnad som stabilitets- och därav bestämda lastningsförhållanden.

är det tekniskt sett ytterligt osannolikt, att något sådant bestämt förhållande

kan generellt fastställas, och ingen som helst garanti finnes följaktligen

för att den av kommitterade föreslagna relationen, en fjärdedel, är den riktiga.

En bestämmelse sådan som den föreslagna kan under sådana förhållanden icke

blott komma att förfela sitt syfte utan rent av motverka detsamma och sålunda

försämra i stället för förbättra sjösäkerheten. Kollegium anser sig med avseende

å vad nu anförts böra bestämt avstyrka, att det på detta område generellt

ingripes reglerande genom författningsföreskrifter.» Dåvarande byråchefen T.

Furst, vilken vid ärendets behandling av kollegium närvarit i egenskap av representant

för socialstyrelsen, var härutinnan av skiljaktig mening och anförde

till protokollet följande: »I fråga om lydelsen av sista stycket av 51 § nyttjandeförordningen

anser jag den av kommitterade föreslagna ändringen vara till

sin allmänna innebörd välbetänkt, men böra begränsas till att gälla allenast

den typ av kanalfartyg, som nu brukas i kombinerad passagerare- och godstrafik,

varjämte bestämmelsen bör så omformuleras, att viktsmängden last å däck

över huvuddäcket, maximerad på sätt kommitterade föreslagit, allenast finge

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.

i vart särskilt fall uppgå till en viktsmängd som, med hänsyn till lastens fördelning

i övrigt, icke äventyrade fartygets säkerhet.»

I anslutning till kollegii redan i förenämnda utlåtande den 12 februari 1923

tillkännagivna ståndpunkt i förevarande fråga samt med åberopande av den

bilagda promemorian, i vars innehåll kollegium finner sig kunna i allt väsentligt

instämma, får kollegium meddela, att kollegium för sin del anser sig sakna

anledning biträda det av motionären framförda förslaget, helst som dettas syfte

kan förväntas bliva, åtminstone i viss mån, tillgodosett genom den eventuella

lagstiftning rörande lastmärke å fartyg i Östersjöfart, varom för närvarande

utredning pågår inom kollegium.

CARL MALMÉN.

Åke G erte.

P. M.

angående väckt motion om utfärdande av bestämmelser om vad som skall

iakttagas vid förande av styckegods som däckslast.

Föreskrifter angående däckslast, av vad slag som helst, således även annan

däckslast än sådan av trä, finnas meddelade i sjölagens 26 § 2) enligt lydelse

genom lag den 16 oktober 1914 (n:r 347) samt i 51 och 52 §§ av förordningen

den 23 december 1915 (n:r 515) angående vissa säkerhetsåtgärder vid nyttjande

av fartyg, sistnämnda tvenne författningsrum med den lydelse de erhållit genom

kungörelse den 23 april 1920 (n:r 190) samt nämnda 51 § med dess lydelse

i viss del enligt kungörelse den 4 maj 1923 (n:r 105) ävensom i 54 och

55 §§ i nyssnämnda förordning enligt deras lydelse genom kungörelse den 23

april 1920.

Då i fallet »Tryggve» tunga maskinlådor stuvades ovanpå kolsäckar, iakttogs

icke de gällande föreskrifterna. Enligt ovannämnda 26 § 2) sjölagen åligger

nämligen befälhavaren att, innan resa anträdes, särskilt tillse bland annat,

att gods, som inlastas, behörigen stuvas, och ovannämnda 51 § föreskriver bland

annat, att däckslast skall vara på lämpligt sätt fastgjord medelst surrningar

eller annorledes.

I den mån de i motionen antydda fartygens förolyckande orsakats av för

stor eller olämpligt anbragt däckslast har sådant missförhållande förelegat icke

till följd av brist på reglerande föreskrifter i ämnet utan i trots av gällande

sådana.

Då alltså redan i såväl sjölagen som nyttjandeförordningen bestämmelser finnas

till förhindrande av, att fartygs stabilitet äventyras genom för stor, dåligt

stuvad eller dåligt surrad däckslast, synes, i betraktande jämväl av vad kommerskollegium

på sin tid anförde i utlåtande till Kungl. Maj:t den 12 februari

1923 över skeppstjänstkommitterades yttrande i frågan rörande behovet av särskilda

tillsynsmän för övervakande av fartygs lastningsförhållanden, ytterligare

lagstiftning i föreliggande ämne icke vara av verkligt behov påkallad.

Att i författning meddela föreskrifter av sådan innebörd, att i dem för alla

fall på tillfredsställande sätt reglerades frågorna om fartygs stabilitet och ett

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr !).

5

skäligt utnyttjande av fartygets förmåga att bära däckslast, torde för övrigt icke

vara möjligt. Och även om förandet av däckslast bleve helt förbjudet, skulle

iakttagande av ett dylikt förbud likväl icke i och för sig garantera fartygets

stabilitet, då fråga bleve om vissa laster eller fartyg av vissa typer.

Stockholm den 5 mars 1928.

Bil. 2.

Till Första kammarens andra tillfälliga utskott.

Genom beslut den 17 februari 1928 har Kungl. Maj:t anbefallt socialstyrelsen

att till första kammarens andra tillfälliga utskott avgiva yttrande över en

inom kammaren väckt motion, nr 180, om skrivelse till Konungen angående utfärdande

av bestämmelser om vad som skall iakttagas vid förande av styckegods

som däckslast. Med anledning härav får styrelsen anföra följande.

Motionären synes hysa den uppfattningen, att nu gällande bestämmelser om

vad som skall iakttagas vid förande av däckslast allenast avser däckslast av

trä. Så är emellertid icke förhållandet. Förutom de mera allmänna bestämmelser

i ämnet, vilka återfinnas i 5 a §, näst sista stycket, och 26 § 2) i sjölagen,

innehåller förordningen angående vissa säkerhetsåtgärder vid nyttjande av fartyg

(nyttjandeförordningen) i åttonde kapitlet, avd. D, detaljerade föreskrifter,

som till vissa delar ha avseende även på andra däckslaster än trä. Sålunda

stadgas i förordningens § 51 vad som skall iakttagas beträffande däckslastens

anbringande, fastgörande och stuvning, i § 54 om räcke och brädgång samt i

§ 55 om däckslastens övre yta. Dessa bestämmelser äga tillämpning å alla slags

däckslaster. I § 52 återfinnas dessutom närmare föreskrifter om vikt och stuvning

av trämassa eller annat gods av beskaffenhet att kunna i väsentlig grad

uppsuga vatten samt i § 53 om däckslastens höjd i vissa fall. Stadgandet i sistnämnda

paragraf avser endast däckslaster av trä å icke klassificerade fartyg.

§§ 52—55 i nyttjandeförordningen reglerade ursprungligen endast trädäckslaster.

I skrivelser till kommerskollegium den 25 september 1918 och den 17

januari 1919 hemställde emellertid socialstyrelsen om vidtagande av vissa åtgärder

till förhindrande av sjöolyckor till följd av för stor eller olämpligt placerad

däckslast. Närmaste anledningen till denna hemställan var, att under år

1917 ett avsevärt antal människoliv gått förlorade vid kantring av fartyg,

vilka fört trämassa som däckslast. I anslutning till ifrågavarande hemställan

underkastades sedermera år 1920 berörda paragrafer i nyttjandeförordningen

en omarbetning, som resulterade i dessa stadgandens nuvarande lydelse.

År 1922 uppdrog Kungl. Maj:t åt skeppstjänstkommitterade att verkställa

utredning rörande ett inom kommerskollegium upprättat förslag angående övervakande

av fartygs lastnings förhållanden. I sitt den 7 december samma år avgivna

utlåtande över detta förslag upptogo kommitterade jämväl frågan om

däckslasters förande å visst slags fartyg. Kommitterades uttalande på denna

punkt var av följande innehåll:

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första kammarens andra tillfälliga utskolts utlåtande Nr 9.

»I detta samband vilja kommitterade ock framlägga vissa förslag till ändringar

eller tillägg i förordningarna den 23 december 1915 angående vissa säkerhetsåtgärder

vid nyttjande av fartyg (nyttjandeförordningen) samt angående

fartygs byggnad och utrustning (byggnadsförordningen), vilka förslag

föranletts av vissa iakttagelser, som kommitterade varit i tillfälle att i anledning

av ångfartyget »Viktor Rydbergs» nyligen timade förolyckande göra beträffande

de passagerarfartyg, som befara våra inre vattenvägar.

Nämnda fartygsolycka liksom ock ångfartyget »Per Brahes» förolyckande

hava givit kommitterade anledning att undersöka huruvida själva den fartygstyp,

som berörda fartyg tillhöra, den så kallade kanalbåtstypen, vore behäftad

med några särskilda brister ur sjöfartssäkerhetssynpunkt. Kommitterade hava

i sådant syfte själva besökt ett flertal fartyg av ifrågavarande typ ävensom

inhämtat upplysningar av vederbörande befälhavare rörande fartygens förhållande

till sjöss under olika förutsättningar. Dessa undersökningar hava icke

givit fog för den uppfattningen, att fartygstypen skulle kunna utdömas såsom

sjöovärdig. De höga påbyggnaderna torde dock, i betraktande av fartygens av

kanalslussarnas dimensioner betingade ringa längd och bredd, giva fartygen en

mycket ringa utgångsstabilitet. Denna egenskap hos ifrågavarande fartyg nödvändiggör

stor försiktighet med förande av last å övre däck, en försiktighet,

som erfarenheten visat, ofta ej iakttages. Då så nu är fallet på grund av förhållanden,

som här ej torde behöva närmare belysas, synes det kommitterade vara

det allmännas plikt att till skyddande av människoliv ingripa reglerande genom

bestämmelser rörande förandet av däckslast å dylika fartyg.

Att helt förbjuda förande av däckslast synes ur sjöfartssäkerhetens synpunkt

icke påkrävas, utan torde vara tillräckligt inskränka lastmängden. Ehuru stora

svårigheter möta att finna lämpliga bestämmelser, tro emellertid kommitterade

det bifogade förslaget till ändrad lydelse av § 51 i nyttjiandeförordningen innebära

en lycklig lösning i sådant hänseende. Genom bestämmelserna i första

stycket skulle den tillåtna lastmängden å övre däck sättas i visst förhållande

till den last, som föres i lastrummen, i det den förra skulle få utgöra högst en

fjärdedel av rumslastens vikt. Emellertid torde möjlighet hållas öppen att å vissa

av ifrågavarande fartyg, som efter särskild prövning av kommerskollegium

kunna befinnas äga därför nödig stabilitet, få föra större däckslast.

I samband härmed föreslå kommitterade en ytterligare komplettering av

nyssnämnda § 51, avseende att föreskriva, att däckslast skall vara så fastgjord

och stuvad, att tillträdet från bostäder och andra uppehållsrum för ombordvarande

till fartygets samtliga båtar och övriga bärgningsredskap samt eldsläckningsredskap

är obehindrat, även om lasten skulle förskjuta sig. Det har nämligen

visat sig vid inträffade olyckor, att vid fartygets krängning lasten förskjutit

sig och stängt vägen till räddning för ombordvarande.

Vid förande av full last kunna fartyg av nu ifrågavarande typ — utan att

överlastning ägt ram — synas ligga väl djupt och -således få ett alltför ringa

fribord. Det är emellertid antagligt, att de internationella fribordsreglerna, tilllämpade

på dessa fartyg, skulle medgiva ungefär enahanda fribord.

Det ringa fribordet jämte den av kommitterade vid de ovannämnda besöken

ombord iakttagna omständigheten, att landgångsportarna äro otäta samt att

stängningsanordningar ofta saknas, har den för fartygets säkerhet ödesdigra påföljden,

att vatten redan vid jämförelsevis obetydlig krängning intränger på

mellandäck. Detta torde hava varit en i hög grad bidragande orsak till »Viktor

Rydbergs» förolyckande. Det är därför nödvändigt, att dessa missförhållanden

avlägsnas, och hava kommitterade i sådant syfte uppgjort förslag till vissa

s. 7 Kontrollera mot PDF

Förslå kammarens andra tillfälliga utskott.s utlåtande Nr t).

7

tillägg dols till § 15 ny ttjandef örordningen, dels ock till § 13, inom. 2 uti byggnadsförordningen.

»

De föreslagna författningsändringarna avsågo dels vissa konstruktiva detaljer

ifråga om fartyg av här berörd t5^p, dels ett tillägg till § 51 nyttjandeförordningen

av följande lydelse:

»Däckslast-----------------------------------— — fartyget.

Däckslast skall vara på lämpligt sätt fastgjord medelst surrningar eller

annorledes samt så stuvad, att bostäderna och andra uppehållsrum ombord äro

fullt tillgängliga samt tillträdet därifrån till de i första stycket omförmälta bärgnings-

och eldsläckningsredskapen är obehindrat, även om däckslasten skulle förskjuta

sig. Där så utan väsentlig olägenhet kan .ske, må tillträde till bostäderna

vara berett annorledes än genom brunn i däckslasten.

Å fartyg, vars dräktighet av rummet under däck icke överstiger 150 ton, må

last föras å däck beläget över huvuddäcket eller, om avbrott i sistnämnda däck

finnes, den fortsatta däckslinjen, allenast till en viktsmängd, motsvarande en

fjärdedel av sammanlagda vikten av den last, söm föres under huvuddäcket.

Dock må däckslast föras å sådant fartyg till den större viktsmängd, som kommerskollegium

efter prövning i varje fall må medgiva.»

Skeppstjänstkommitterades utredning jämte förslag till författningsändringar

remitterades av Kungl. Maj: t till kommerskollegium, som efter samråd med socialstyrelsen

däröver avgav utlåtande den 12 februari 1923. Beträffande de

föreslagna bestämmelserna, enligt vilka den tillåtna lastmängden å övre däck

sättes i visst förhållande till den last, som föres i lastrummen, yttrade kollegium

följande:

»Kommitterade avse här lagfästande av regler för lastens fördelning i fartyg,

vars dräktighet under däck icke överstiger 150 ton. Då emellertid fartyg

av denna storlek förete väsentliga olikheter sinsemellan i fråga om såväl byggnad

som stabilitets- och därav bestämda lastningsförhållanden, är det tekniskt

sett ytterligt osannolikt, att något sådant bestämt förhållande kan generellt fastställas,

och ingen som helst garanti finnes följaktligen för att den av kommitterade

föreslagna relationen, en fjärdedel, är den riktiga. En bestämmelse sådan

som den föreslagna kan under sådana förhållanden icke blott komma att förfela

sitt syfte utan rent av motverka detsamma och sålunda försämra i stället

för förbättra sjösäkerheten. Kollegium anser sig med avseende å vad nu anförts

böra bestämt avstyrka, att det på detta område generellt ingripes reglerande

genom författningsföreskrifter. Den förenämnda utvidgade befogenheten för

tillsynsmyndighet att i fall av behov inskrida med förbud mot fartygs nyttjande

tillika med de ändringar, kommitterade föreslagit ifråga om byggnadsförordningens

§ 13 mom. 2 och nyttjandeförordningens § 15, synas kollegium också i

väsentlig mån ägnade att giva ökad säkerhet jämväl åt bland annat fartyg av

nyssnämnda storlek.

På grund av vad sålunda blivit anfört biträder kollegium skeppstjänstkommitterades

hemställan rörande de förenämnda författningsförslagen, dock med

undantag av sista stycket i ovanberörda § 51.»

Erån detta beslut var socialstyrelsens representant skiljaktig och anförde:

»Ifråga om lydelsen av sista stycket av Öl § nyttjandeförordningen anser jag

den av kommitterade föreslagna ändringen vara till sin allmänna innebörd

välbetänkt men böra begränsas till att gälla allenast den typ av kanalfartyg,

som nu brukas i kombinerad passagerare- och godstrafik, varjämte bestämmelsen

bör så omformuleras, att viktsmängden last å däck över huvuddäcket, maximerad

på sätt kommitterade föreslagit, allenast finge i vart särskilt fall uppgå

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Forsta kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.

till en viktsmängd som, med hänsyn till lastens fördelning i övrigt, icke äventyrade

fartygets säkerhet.»

Genom kungörelse den 4 maj 1923 fastställde Kungl. Maj:t den del av tilllägget

till § 51 i nyttjandeförordningen, som förordats av kommerskollegium,

medan varken skeppstjänstkommitterades eller socialstyrelsens förslag till begränsning

av däckslast föranledde någon åtgärd. Mot skeppstjänstkommitterades

förslag har också från sakkunnigt håll riktats en så stark kritik, att ett utfärdande

av bestämmelser i enlighet därmed knappast synes böra ifrågakomma.

Då det av socialstyrelsens representant skisserade förslaget allenast avsåg en viss

typ av mindre passagerarfartyg, torde ej heller detta förslag kunna läggas till

grund för några mera allmänna däckslastbestämmelser.

Av det ovan anförda framgår emellertid, att det av motionären upptagna

spörsmålet redan varit föremål för en ingående utredning, och det torde med

fog kunna ifrågasättas, huruvida vid en förnyad behandling av frågan några

hittills obeaktade synpunkter kunna tänkas framkomma. Visserligen har även

under senare tid förekommit''sjöolyckor, vilka med all sannolikhet äro att tillskriva

olämpligt placerade däckslaster, och särskilt har fallet »Tryggve» i detta

hänseende tilldragit sig berättigad uppmärksamhet. Men det är att märka, att

lastningen av sistnämnda ångare utförts under åsidosättande av redan nu gällande

säkerhetsföreskrifter, samt att det från sakkunnigt håll framhållits, att

iakttagandet av dessa med all sannolikhet skulle hava förhindrat katastrofen.

Kommerskollegii sjötekniska biträde anför sålunda i sitt memorial över berörda

sjöolycka, att densamma huvudsakligen måste hava förorsakats därav, att fartyget

varit för hårt lastat samt att däckslasten varit för stor och ej stuvad

på betryggande sätt, allt missförhållanden mot vilka redan existerande lagstiftning

är avsedd att råda hot.

Med hänsyn till mångfalden skilda fartygstyper, olika slags laster samt fartygens

olikartade stabilitets- och nedlastningsförhållanden torde det säkerligen

komma att möta hart när oöverstigliga svårigheter att utforma klara och bestämda

föreskrifter, som äga allmän tillämplighet på alla förekommande fall av däckslastning.

Möjligen skulle det kunna övervägas att i form av anvisningar, avsedda

att tjäna till ledning för fartygsinspektörerna, uppställa vissa allmänna regler

avseende kontrollen av fartygs lastningsförhållanden. I betraktande av att dessa

regler på grund av ämnets komplicerade natur måste givas en mycket allmängiltig

innebörd, torde det emellertid även beträffande en dylik åtgärd kunna

ifrågasättas, huruvida den skulle medföra någon avsevärd nytta.

Det måste nog liksom hittills bli fartygsbefälhavarens sak att med iakttagande

av vissa, redan nu angivna försiktighetsmått (se 26 §, 2) sjölagen) bedöma, huru

mycken däckslast han kan taga och på vilket sätt han skall placera densamma

för att fartygets säkerhet ej skall äventyras. Med hänsyn härtill sjmes större

uppmärksamhet än hittills böra ägnas stabilitets- och lastningsproblemet vid det

teoretiska utdanandet av fartygsbefäl vid navigationsskolorna. Av stor betydelse

skulle även vara, om fartygsbefälhavaren genom lämpliga medel kunde skyddas

från sådan direkt eller indirekt påtryckning från fartygsägares, avlastares eller

befraktares sida, som kunna leda till fartygets överlastning. Dessutom synes

såsom särskilt önskemål böra uppställas, att åt tillsynen från det offentligas sida

ifråga om fartygs lastningsförhållanden måtte i största möjliga utsträckning förlänas

en permanent karaktär. Såsom en åtgärd för detta syftemåls vinnande

kunde måhända övervägas möjligheten av att genom överenskommelse med vederbörande

hamnmyndigheter söka för nämnda kontroll vinna biträde av dessas sjötekniskt

utbildade personal.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.

Kn annan, omständighet, som i detta sammanhang bör beaktas, är, att frågan

om däckslastens mängd, vikt och stuvning står i ett visst nära samband med

spörsmålet om fribord och lastlinje, vilket för närvarande är föremål för myndigheternas

utredning.

Slutligen må erinras därom, att internationella arbetsbyrån i Geneve sedan

några år tillbaka uppmärksammat denna fråga samt att den inom nämnda byrå

upprättade paritetiska sjöfartskommissionen även sysslat med densamma.

Stockholm den 16 mars 1928.

GUNNAR HUSS.

W. Stenholm.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 12 samt. 2 avd. 9 häft. (Nr 9.)

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.