Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändrade bestämmelser rörande vägsyn.

1928-03-13 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1928:10, Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändrade bestämmelser rörande vägsyn.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 10.

1

Nr 10.

Ankom till riksdagens kansli den 13 mars 1928 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändrade bestämmelser

rörande vägsyn.

(2:a avd.)

Jordbruksutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft nedan

omförmälda, inom riksdagen väckta, till utskottet hänvisade motioner, nämligen
1)

nr 175 i första kammaren av herr Sederholm m. fl., likalydande med

nr 368 i andra kammaren av herrar Osberg och Lundqvist i Baggarbo,

vari hemställts, att riksdagen ville besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t

anhålla om utredning på vad sätt kontrollen över vägunderhållet av de allmänna

vägarna lämpligen bör anordnas samt framläggande för riksdagen

av de förslag, vartill utredningen kan föranleda;

2) nr 367 i andra kammaren av herr Bergström i Bäckland, i vilken

hemställts, att riksdagen måtte besluta att hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning

angående bestämmelserna för den i väglagen bestämda synen av

de allmänna vägarna i syfte att denna kommer att utföras av sakkunniga

personer så ock i övrigt att få dessa bestämmelser utformade efter för vägväsendet

mest gagnande synpunkter samt för riksdagen framlämna det förslag,

vartill utredningen kan giva anledning.

Bestämmelserna angående tillsyn å väghållningen återfinnas i 34 och 35 §§

av gällande väglag och innehålla huvudsakligen följande: konungens befallningshavande

tillkommer att övervaka vägarnas behöriga underhåll och

vidtaga därför erforderliga åtgärder. Närmast under konungens befallningshavande

utövas tillsynen över vägväsendet av landsfiskalen med biträde av

fjärdingsmän i enlighet med väglagen och de särskilda föreskrifter, som av

konungens befallningshavande meddelas. Årligen skall vägsyn hållas av

landsfiskal med biträde av två nämndemän. Sådan syn bör förrättas tidigt

på våren eller sent på hösten å tid som konungens befallningshavande bestämt.

Det ankommer på vägstämma att besluta, att, till utrönande av

huruvida vid vägsynen befunna brister blivit avhjälpta, formlig efterbesiktning

skall äga rum. Sådan besiktning förrättas av landsfiskalen med

två nämndemän. Vägsyn och formlig efterbesiktning skola i viss ordning

på förhand kungöras. Protokoll skall vid dessa förrättningar föras, vari

bland annat befunna brister samt sättet och den uppskattade kostnaden för

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 10 samt. 5 höft. (Nr 10—13)

Gällande bestämmelser

rörande tillsyn

Öl väghållningen.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 10.

Tidigare förslag

till

ändrade bestämmelser

rörande tillsyn

å väghållningen.

deras avhjälpande antecknas. Dessa protokoll skola i stadgad ordning hållas

tillgängliga för de väghållningsskyldiga och i vad angår vägunderhåll, som

åligger vägkassan, delgivas vägstyrelsen. Påsynade brister skola inom stadgad

tid botas, vid äventyr av böter samt påföljd därjämte, att bristerna mot

lega avhjälpas. Stanna vid vägsyn eller formlig efterbesiktning förrättningsmännen

i olika meningar gäller vad de flesta säga. Har var sin särskilda

mening gälle landsfiskalens. Tillfälliga emellan de årliga vägsynerna

uppkomna brister skola, där saken sådant uppskov tåla kan, väghållare

eller vägfogde anmanas att inom viss kort tid avhjälpa vid äventyr som

ovan är nämnt, Försittes denna tid, eller är bristen av beskaffenhet att

dröjsmål med dess avhjälpande kan medföra våda för vägfarande, skall

landsfiskalen ofördröjligen på lämpligt sätt låta bota skadan.

Enligt det vid 1922 års riksdag framlagda förslaget till ny väglag —

vilket såsom bekant avsåg avskaffande av vägunderhållet in natura samt

vägdistriktens utvidgande till att omfatta landstingsområdena ävensom inrättande

hos vägstyrelserna av befattningar för tekniskt utbildad personal

(vägdirektör, vågmästare) — skulle tillsynen å väghållningen delas mellan

länsstyrelserna (med biträde av landsfiskalerna) och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

sistnämnda styrelse med uppgift att utöva den allmänna tillsynen

över att väghållningen utfördes på ett i tekniskt avseende tillfredsställande

sätt. Härvid förutsattes givetvis, att med den nya organisationen

i övrigt skulle följa, att den lokala tillsynen komme att få en helt annan

karaktär än dittills samt allenast bestå i ett konstaterande av brist, utan angivande

av sättet för dess botande. Den gamla vägsynen skulle alltså hava

bortfallit. Redan under förarbetena till lagen hade emellertid meningarna

åtskilligt brutit sig då det gällt att uppdraga gränserna mellan länsstyrelsernas

och väg- och vattenbyggnadsstyrelsens tänkta uppgifter i detta avseende.

Den reservation till 1922 års vägutskotts utlåtande, vari yrkades huvudsakligt

bifall till lagförslaget, innefattade också en jämkning på denna punkt, i det att

däri varken intagits väg- och vattenbyggnadsstyrelsens uppgift med tillsynen å

väghållningen eller inrättandet av de tekniska befattningarna hos vägstyrelserna.

Sedan emellertid lagförslaget fallit, har tid efter annan inom riksdagen motionsvis

gjorts framställning om ändrade bestämmelser rörande tillsynen å vägunderhållet.

Sålunda föreslogs vid 1925 års riksdag i en motion, att vägsynen skulle

helt slopas i de vägdistrikt, där vägkassan övertagit underhållet av vägarna, och

i en annan, att landsfiskals och nämndemäns självskrivenhet till förrättande

av vägsyn skulle upphöra och garanti vinnas, att vägsyn förrättades av sakkunniga

personer. I jordbruksutskottets av riksdagen godkända utlåtande i

ämnet avstyrktes dessa motioner under anförande av bland annat följande:

»Väl finner utskottet, att det nuvarande förfarandet vid vägsynen, liksom

mycket annat i gällande väglag, saknar tillräcklig anpassning till de förhållanden,

som under de senare åren utvecklat sig på vägväsendets område.

Frågan huru den allmänna tillsynen över väghållningen bör för framtiden

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 10.

3

ordnas torde emellertid vara beroende av åtskilliga omständigheter, som under

den alltjämt pågående snabba utvecklingen på berörda område ännu icke

låta sig klart överblickas. Det torde därför icke vara möjligt att nu angiva

några bestämdare riktlinjer för åtgärder i berörda avseende. De uppslag,

som i sådant hänseende framförts i motionerna, har utskottet i varje fall

icke nu velat förorda. Utskottet anser sig emellertid med säkerhet kunna

påräkna, att detta spörsmål, jämte andra olösta frågor beträffande vägväsendet,

är föremål för Kungl. Maj:ts uppmärksamhet.»

Jämväl vid 1926 års riksdag väcktes en motion i ämnet, som gick ut på

att de två nämndemännen ensamma skulle besluta vid vägsynen och landsfiskalen

blott medfölja såsom sekreterare.

Jordbruksutskottet avstyrkte även denna motion med hänvisning till föregående

års förberörda utlåtande, varefter riksdagen avslog motionen.

Innan utskottet ingår på behandling av de föreliggande motionerna vill

utskottet vidare bringa i erinran den uppfattning rörande vägfrågornas allmänna

läge, som uttalades av chefen för kommunikationsdepartementet vid

framläggande vid 1927 års riksdag av förslag till åtskilliga ändringar i den

gällande väglagen:

»Under de år, som förflutit, sedan Kungl. Maj:t, på sätt förut nämnts,

framlade förslag till ny väglag, hava förhållandena på vägväsendets område

undergått en betydande förändring. Efter det år 1921 väghållningsdistrikten

beretts möjlighet att övertaga vägunderhållet, har denna möjlighet begagnats

i stor utsträckning. För närvarande hava omkring 70 procent av rikets

väghållningsdistrikt helt övertagit vägunderhållet, och i ett stort antal av

de övriga distrikten har underhållet partiellt överflyttats på vägkassan.

Resultatet härav har visat sig i en avsevärt förbättrad väghållning, och det

torde kunna påstås, att vägarna numera i allmänhet äro i bättre skick än

för några år sedan. Till följd av väghållningsdistriktens övertagande av

vägunderhållet få de väghållare, som förut utfört detta underhåll, i stället

erlägga vägskatt och, där hela vägunderhållet övertagits, beräknas statsbidraget

på den verkliga underhållskostnaden. Därigenom har en viss utjämning

av vägbördans fördelning ägt rum. För vinnande av ytterligare

utjämning är likväl en förstoring av väghållningsdistrikten i många fall

alltjämt önskvärd.

Den genomgripande utvecklingen å vägväsendets område, som sålunda

sedan någon tid äger rum, fortgår oavbrutet. Alltjämt framkomma problem,

som kräva sin lösning, varom de ofta förekommande ändringarna i väglagen

bära vittne. För en ändamålsenlig reglering av åtskilliga svävande

frågor synes ytterligare erfarenhet krävas; den hastiga utvecklingen skulle

eljest lätt kunna medföra, att vidtagna anordningar snart nog befunnes föråldrade.

Vid sådant förhållande finner jag mig icke nu kunna tillstyrka

framläggande av förslag till ny väglag, utan synes uppgiften lämpligen böra

begränsas till vidtagande av sådana partiella förändringar i gällande lagstiftning,

som äro ägnade att avhjälpa de mest framträdande bristerna däri.»

Denna uppfattning, som 1927 års jordbruksutskott förklarade sig i stort

sett dela, torde alltjämt äga giltighet.

Vägfrågornas

allmänna

läge.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 10.

Motionerna.

I de likalydande motionerna 1:175 ock II: 368 anföres nu såsom stöd för

framställningen bland annat följande:

»Automobiltralikens hastiga utveckling med därmed starkt ökade krav på

beskaffenheten och underhållet av våra allmänna vägar har hastigt framtvingat

en omläggning av vägunderhållets hela organisation. Då det förr

var tillfyllest, att vägunderhållet utfördes huvudsakligen genom påförande av

grus eller annat lämpligt väglagningsämne, en, högst två gånger årligen,

måste nu, om vägarna skola motsvara de fordringar, som för närvarande

ställas på dem, underhållet ständigt fortgå och uppkomna bristfälligheter

omedelbart avhjälpas, om ej skadan hastigt skall ökas och kostnaden för dess

botande mångdubblas.

Under denna snabba utveckling av vägunderhållet hava emellertid bestämmelserna

för kontrollen över dess utförande kvarstått oförändrade.

Uppenbarligen kan ej denna kontroll över vägunderhållet under nuvarande

förhållanden vara vare sig tidsenlig eller effektiv. Landsfiskalernas

och nämndemännens kompetens för uppdraget kan i många fall starkt ifrågasättas.

Då vägarna numera kräva ett kontinuerligt underhåll och uppkomna

brister böra botas allt efter som de uppstå, borde givetvis vägsynenämnderna

utgå ifrån det förändrade utgångsläget för besiktningen och inskränka sig

till att pådöma bristens avhjälpande samt i övrigt tillse, att underhållet

skötes rationellt. Mycket ofta förekommer dock, att vägsynenämnderna allt

fortfarande, som under naturavägunderhållets tid, pådöma grusning å långa

vägsträckor, med så och så mycket grus, vilket arbete skall vara utfört till

viss dag, oberoende av om vägen under mellantiden är våt eller torr, tjälad

eller otjälad. Icke nog med att en god vägbana på så sätt många gånger

alldeles i onödan försämras för trafikanterna, utan underhållet fördyras

dessutom genom sådana olämpliga ålägganden från synemännen. Givetvis

kan en mera kraftig grusning då och då erfordras på en viss vägsträcka, men

tiden för arbetets utförande bör anpassas efter väderleksförhållandena m. m.,

så att arbetet verkställes, då vägbanan har förutsättning att bäst kunna tillgodogöra

sig gruset, och får under alla förhållanden ej motiveras med att

den eller den dagen blir det vägsyn. Vidare ligger det i sakens natur, att,

om vägdistriktets maskiner och personal skola kunna på bästa sätt utnyttjas,

underhållsarbetena inom distriktet måste ske med en viss cirkulation å de

olika vägarna, för att resultatet skall bliva i såväl tekniskt som ekonomiskt

avseende tillfredsställande.

Under tiden mellan de ordinarie vägsynerna är emellertid kontrollen synnerligen

bristfällig och otillräcklig. Landsfiskalernas av en mångfald andra

bestyr upptagna tid och intresse gör det ej möjligt för dem att utöva den

sakkunniga, kontinuerliga kontroll, som numera är erforderlig. Vägarnas

tillstånd under denna tid blir då mest beroende på vägunderhållarnas sakkunskap

och goda vilja.

Visserligen har i det hänseendet mycket vunnits genom vägdistriktens

övertagande av underhållet, dock ej så mycket att kontroll från det allmännas

sida av vägunderhållet kan anses obehövlig. Även med avseende på

vägstyrelsernas vägunderhåll framträda betydande skillnader, och i de fall,

där de för större eller mindre delar av distriktet överlämnat underhållet

till entreprenörer, är en sådan kontroll från det allmännas sida starkt påkallad.

Huru en sådan åter under nuvarande förhållanden bäst bör anordnas är

en fråga, som tarvar en ingående utredning, innan beslut om förändrade

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 10. 5

bestämmelser i detta avseende fattas. Det torde kunna ifrågasättas, om ej

denna kunde lämpligen anordnas genom särskilda därtill förordnade vägkontrollörer,

ett uppdrag, som länsstyrelsernas vägsakkunniga i första hand

borde vara skickade att fylla.»

I huvudsak samma synpunkter återfinnas i motionen II: 367.

Såsom framgår av det föregående liar jordbruksutskottet redan tidigare

hyst den uppfattningen, att det nuvarande vägsyneförfarandet saknar anpassning

till de förhållanden, som under de senare åren utvecklat sig pa

vägväsendets område. A.tt sa är förhållandet torde nu knappast av någon

bestridas. Då vår nuvarande väglagstiftning bygger på vägsynen såsom

huvudmedel för det allmännas tillsyn å väghållningen, följer härav, att

det viktiga statsintresse, varom är fråga, för närvarande måste anses

vara synnerligen bristfälligt tillgodosett. Uppenbarligen framträder för

varje år detta otillfredsställande läge allt starkare. Vid sådant förhållande

— och då utskottet, såsom förut berörts, delar den uppfattningen, att i

avvaktan på en ny väglag efter hand maste vidtagas sadana partiella förändringar,

som äro ägnade att avhjälpa de mest framträdande bristerna däri

— anser även utskottet, att lösningen av förevarande spörsmål icke längre

bör undanskjutas. Med hänsyn till ämnets invecklade natur och då några

bestämdare hållpunkter för frågans lösning i dess nuvarande outredda skick

icke torde kunna framläggas, har emellertid utskottet för sin del velat tillstyrka

en förutsättningslös utredning i ämnet.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av motionerna 1:175 och

II: 368 samt II: 367 må i skrivelse till Kungl. Maj:t

anhålla om utredning i syfte att erhålla av numera

rådande förhållanden betingade ändrade bestämmelser

rörande det allmännas tillsyn å väghållningen samt

framläggande för riksdagen av de förslag, vartill utredningen

må föranleda.

Stockholm den 13 mars 1928.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Vid delta ärendes slutbehandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Sederholm, Nilsson i Kabbarp. Linders, Andersson i

Fältenborg, Boberg, Sjöblom, Lundell och Tjällgren; samt

från andra kammaren: herrar Johansson i Uppmälby, Olsson i Broberg, Sköld, Lddenberg,

Pettersson i Bjälbo, Carlström, Andersson i Prästbol och Andersson i Grimbo.

Utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1928:171 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om ändrade bestämmelser rörande vägsyn. s. 1 i texten