Sök i Ratio Lex

Utlåtande angående reglering av utgifterna för kapitalökning för budgetåret 1928—1929 i vad angår jordbruksärenden.

1928-03-19 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1928:16, Utlåtande angående reglering av utgifterna för kapitalökning för budgetåret 1928—1929 i vad angår jordbruksärenden.

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 16.

5

Nr 16.

Ankom till riksdagens kansli den 20 mars 1928 kl. 10 f. m.

Utlåtande angående reglering av utgifterna för kapitalökning för

budgetåret 1928—1929 i vad angår jordbruksärenden.

(l:a avd.)

Med anledning av de till jordbruksutskottet hänvisade i statsverkspropositionen

gjorda framställningar, som röra utgifter för kapitalökning, får utskottet

avgiva följande yttrande och förslag.

Statens utlåningsfonder.

l:o) Statens avdikningslånefond. I punkt 1 av den till innevarande

riksdag avlåtna statsverkspropositionen, avdelning utgifter för kapitalökning

i vad angår jordbruksdepartementet, har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen

att

a) medgiva, att Kungl. Maj:t må under budgetåret 1928—1929 från statens

avdikningslånefond bevilja lån å tillhopa högst 3,000,000 kronor;

b) såsom kapitalökning för sagda fond för budgetåret 1928—1929 anvisa

ett reservationsanslag av 700,000 kronor;

c) medgiva att, där vid beviljande av lån från odlingslånefonden föreskrivits

skyldighet för låntagaren att utföra odlingsarbete, låntagaren befrias

från skyldigheten att fullgöra odlingsarbetet, i den mån detsamma ej blivit

verkställt.

Beträffande utredningen i ärendet hänvisas till statsrådsprotokollet (Utgifter

för kapitalökning, bil. 4 sid. 1—10).

Sedan lång tid tillbaka hava lån av statsmedel utgått till företag, avseende

avdikning av sänka marker och vattena vtappningar. Utlåningen har

tidigare skett från den för ändamålet bildade odlingslånefonden. Vid 1926

års riksdag ändrades villkoren för denna lånerörelse, och i samband därmed

ändrades fondens benämning till statens avdikningslånefond. Lånerörelsen

berör torrläggningsföretag, vilka avse höjande av alstringsförmågan hos

mark med hänsyn till dess utnyttjande såsom åker eller ständig slåtter- och

betesvall. Gällande villkor för lån från statens avdikningslånefond äro

meddelade i kungörelsen den 11 juni 1926 (nr 258).

* Hänvisar till punkt i statsrådsprotokollet.

[I.*]

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 16.

Jämlikt riksdagens beslut har, såvitt angår senare år, det belopp, vartill

lån ur fonden fått för år högst beviljas, uppgått till

för budgetåret 1925—1926 ........................................................ kronor 3,800,000

» » 1926 - 1927 ....................................................... » 3,800,000

» » 1927—1928 » 3,000,000.

Utöver till fonden inflytande kapitalinbetalningar har fonden under nämnda

budgetår tillförts följande anslag för kapitalökning:

för budgetåret 1925-1926 ........................................................ kronor 3,500,000

» » 1926—1927 » 2,600,000

» » 1927—1928 » 1,000,000.

Enligt en i de av 1901 års riksdag fastställda i kungörelse den 14 juni

1901 (nr 44 sid. 1) upptagna villkoren för lån från odlingslånefonden intagen

bestämmelse, som gällde intill den 1 juli 1926, då kungörelsen den

11 juni 1926 angående villkoren för lån från statens avdikningslånefond

trädde i kraft, förutsattes såsom villkor för låns erhållande, att låntagaren

skulle förbinda sig att odla odlingsbar mark. För odlingsarbetets samt

vattenav lednings- och avdikningsarbetets fullgörande skulle säkerhet ställas.

Beviljade lånemedel skulle få lyftas i mån av arbetets fortgång, och sista

delen av lånet skulle utbetalas senast, då vattenavlednings- och avdikningsarbetet

avsynats och godkänts. Det var således för utbekommande av lånet

ej erforderligt, att även odlingsarbetet skulle vara slutfört.

I enlighet med riksdagens beslut 1926 innefatta de jämlikt sistnämnda

kungörelse den 11 juni 1926 gällande villkor för lån från statens avdikningslånefond

ej någon odlingsskyldighet för låntagaren. Bland de förändringar,

som i övrigt vidtagits i villkoren för erhållande av lån av ifrågavarande

slag, må framhållas, att obligatorisk syneförrättning enligt vattenlagen uppställts

såsom förutsättning därför. I fråga om lånens återbetalning och förräntning

innebär kungörelsen i huvudsak icke någon ändring i förhållande

till förut gällande motsvarande bestämmelser angående lån ur odlingslånefonden.

Punkt c i förevarande framställning avser upphävande i enlighet med

av lantbruksstyrelsen framställt förslag av den odlingsskyldighet, som, på

sätt ovan nämnts, föreskrivits vid beviljande av lån från den före avdikningslånefondens

tillkomst förefintliga odlingslånefonden.

I skrivelse den 30 september 1927 har lantbruksstyrelsen, efter att hava

åberopat vad styrelsen uttalat i utlåtande den 21 oktober 1925, anfört i

huvudsak följande.

De av lantbruksstyrelsen i nämnda utlåtande påvisade olägenheterna av

odlingsskyldigheten kvarstode i de fall, där lån från odlingslånefonden

enligt tidigare kungörelser beviljats torrläggningsföretag och föreskrivet

odlingsarbete icke slutförts. Antalet dylika företag torde uppgå till omkring

700. Någon reell nytta av ett bibehållande av odlingsplikten för dessa

företags vidkommande torde icke kunna påvisas. I varje fall stode nyttan

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr It).

7

ej i rimligt förhållande till de avsevärda kostnader, som övervakandet av

odlingspliktens fullgörande komme att förorsaka statsverket under en lång

följd av år eller intill dess statslånet slutamorterats och frågan om låntagaren

åliggande förpliktelser sålunda avskreves.

Lantbruksstyrelsen hemställde fördenskull, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga

åtgärder i syfte, att det finge ankomma på vederbörande intressenter

i med lån från odlingslånefonden understödda torrläggningsföretag att

efter eget gotttinnande fullborda ännu återstående föreskrivet odlingsarbete.

Statskontoret har ansett föreskrift böra meddelas i syfte att jämväl innehavare

av lån från odlingslånefonden befriades från odlingstvång. Då en

dylik föreskrift icke överensstämde med de äldre stadgande™: för odlingslån

torde för meddelande av en sådan bestämmelse krävas riksdagens medverkan

Departementschefen har till statsrådsprotokollet anfört följande:

»Vad först angår spörsmålet om upphävande av det odlingstvång, som

plägat föreskrivas för beviljande av lån ur odlingslånefonden, anser jag

mig, med hänsyn till de besparingar för statsverket, som därigenom skulle

vinnas, och på de av lantbruksstyrelsen i övrigt anförda skäl, böra tillstyrka,

att odlingsskyldiglieten upphör. Såsom statskontoret framhållit, synes ej

vara lämpligt att vinna detta ändamål genom en bestämmelse om inställandet

av den verksamhet, som för närvarande utövas av lantbruksstyrelsen för

kontroll av det odlingsarbete, som ålagts låntagare från odlingslånefonden.

Skall en ändring ske, bör den ordnas på så sätt, att de låntagare, som ännu

ej utfört föreskrivet odlingsarbete, befrias från fullgörandet av detsamma.

Frågan om genomförandet härav torde, såsom framgår av ovanstående redogörelse,

huvudsakligen vara beroende av, om eventuella inteckningshavare

kunna bliva lidande genom dylikt eftergivande.

Erinras må, att enligt de av riksdagen år 1926 på förslag av Kungl.

Maj:t godkända bestämmelserna för lån från statens avdikningslånefond ej

föreskrives odlingsskyldighet såsom villkor för erhållande av lån från

nämnda fond. Vid nämnda bestämmelsers tillkomst har sålunda ej ansetts

erforderligt att till inteckningshavarnas säkerhet fastställa en sådan

skyldighet.

Ej heller ett uppgivande av den odlingsskyldighet, som föreskrivits vid

beviljande av lån från odlingslånefonden, synes föranleda någon olägenhet

för vederbörande inteckningshavare. Vad angår de lån, som utlämnats

enligt villkoren i den intill 1902 gällande kungörelsen den 27 maj 1898,

hava visserligen lånebeloppen kunnat bestämmas med hänsyn till hela

den beräknade kostnaden för vattenlednings- och avdikningsarbetet och

under förutsättning av uppodling av den torrlagda marken, men på grund av de

avbetalningar, som under årens lopp skett å lånen, torde låntagarnas befriande

från odlingsarbetets fullgörande ej kunna medföra någon som helst risk

för inteckningshavarna. Vidkommande de enligt kungörelserna den 14 juni

1901 och den 9 oktober 1914 beviljade lån må framhållas, att villkoren för

dessa låns åtnjutande, bortsett från föreskriften om odlingsskyldigheten, i

huvudsak överensstämma med de lånevillkor, som enligt kungörelsen den

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 16.

Utskottet.

11 juni 1926 gälla för beviljande av lån från avdikningslånefonden. Enligt

alla dessa författningar begränsas lånebeloppet till 70 procent av jordförbättringsvärdet.

Såsom framgår av lantbruksstyrelsens utlåtande den 21

oktober 1925, har värdet av jordförbättringen vid beviljande av lån enligt

äldre författningar sedan en lång följd av år utan avseende å odlingsskyldigbeten

beräknats efter samma grunder, som komma till tillämpning vid

bestämmande av jordförbättringen vid de torrläggningsföretag, till vilkas

utförande lån lämnas enligt nu gällande kungörelse. Därest beloppet av

något av de äldre lånen skulle hava bestämts efter ett förbättringsvärde,

vid vars beräknande hänsyn tagits till odlingsskyldigheten, torde i

allt fall nu gjorda avbetalningar å sådant lån uppgå till belopp, som vida

överstiga den ökning av lånesumman, som föranletts av sättet för värdeförbättringens

beräkning.

I avseende å ordningen för fastställande av jordförbättringsvärdet förefinnes

visserligen den skillnaden mellan kungörelsen den 11 juni 1926 samt

1901 och 1914 års författningar, att samma värde enligt förstnämnda kungörelse

alltid fastställes vid syneförrättning enligt vattenlagen, under det

att enligt de båda äldre kungörelserna, i vilka obligatorisk syneförrättning

ej föreskrevs såsom villkor för låns erhållande, lånets storlek bestämdes

efter ett av lantbruksstyrelsen eller samma styrelse samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

vitsordat förbättringsvärde. Givetvis innebiir förbättringsvärdets

uppskattande vid laga syneförrättning en god garanti för att detta

blir riktigt beräknat. Men erinras må, att även flera av de företag, till

vilka nu ifrågavarande lån lämnats, förberetts genom laga syneförrättning,

samt att plan rörande företagen, innefattande uppskattning av jordförbättringsvärdet,

alltid uppgjorts av sakkunnig person. Det kan därför näppeligen

antagas, att vid beräknande av jordförbättringsvärdet enligt de båda

äldre kungörelserna så avsevärd felbedömning skett, att inteckningshavarnas

säkerhet försämrats genom odlingslånet. Vidare må framhållas att, på sätt

lantbruksstyrelsen erinrat i sitt utlåtande den 21 oktober 1925, den säkerhet

för inteckningshavare, som odlingsskyldigheten avsetts skola innebära, i

regel torde vara ganska ringa, ej minst med hänsyn till svårigheten att

tvinga tredskande fastighetsägare att fullgöra odlingsarbetet.

Vad vidare angår frågan om storleken av det sammanlagda lånebelopp,

som under instundande budgetår må av Kungl. Maj:t medgivas från statens

avdikningslånefond, samt den kapitalökning, som bör för samma tid tillföras

fonden, har jag intet att erinra mot att i förra hänseendet upptages det av

lantbruksstyrelsen föreslagna beloppet av 3,000,000 kronor. För tillgodoseende

av behovet av kapitalökning torde enligt inom jordbruksdepartementet verkställd

beräkning ett belopp av 700,000 kronor vara tillräckligt för tillgodoseende

av nödiga utbetalningar.»

Utskottet, som icke funnit skäl till erinran mot Kungl. Maj:ts förevarande

framställning, hemställer,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr lti. 9

att riksdagen må

a) medgiva, att Kungl. Maj:t må under budgetåret

1928—1929 från statens avdikningslånefond bevilja lån

å tillhopa högst 3,000,000 kronor;

b) såsom kapitalökning för sagda fond för budgetåret

1928—1929 anvisa ett reservationsanslag av 700,000

kronor;

c) medgiva att, där vid beviljande av lån från odlingslånefonden

föreskrivits skyldighet för låntagaren

att utföra odlingsarbete, låntagaren befrias från skyldigheten

att fullgöra odlingsarbetet, i den mån detsamma

ej blivit verkställt.

Beträffande sättet för medlens anskaffande torde statsutskottet framdeles

under riksdagen avgiva förslag.

2:o) Egnahemslånefonden. Under punkt 2 av förberörda avdelning av

statsverkspropositionen har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att i avbidan

på den proposition i ämnet, som må varda riksdagen förelagd, såsom kapitalökning

för egnahemslånefonden beräkna för budgetåret 1928—1929 ett belopp

av 9,000,000 kronor.

över denna framställning kommer utskottet att framdeles under riksdagen

avgiva utlåtande, vilket utskottet härigenom för riksdagen velat

anmäla.

3:o) Kraftledningslånefonden. Under punkt 3 av förberörda avdelning

av statsverkspropositionen har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen, att lån

ur kraftledningslånefonden må under 1928 beviljas till ett belopp av högst

2,000,000 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet hänvisas till statsrådsprotokollet. (Utgifter

för kapitalökning, bil. 4 sid. 10 och 11).

Kraftledningslånefonden inrättades enligt beslut vid 1918 års riksdag.

Allmänna bestämmelser för denna lånerörelse hava meddelats genom

kungörelse den 13 september 1918 (nr 718), däri ändringar vidtagits genom

kungörelserna nr 480 1919, nr 194/1923 och nr 366/1925.

Jämlikt riksdagens beslut har det belopp, vartill lån ur fonden fått för

året högst beviljas, för 1927 uppgått till 2,500,000 kronor.

Det föreliggande förslaget innefattar, att utlåningsbeloppet för 1928

skulle bestämmas till 2,000,000 kronor.

Av statsrådsprotokollet inhämtas, att departementschefen ansett någon

kapitalökning icke vara erforderlig vid ett sådant utlåningsbelopp.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 10 sand■ 6 höft. (Nr 1b —16.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

10 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 16.

Med tillstyrkan av bifall till Knngl, Maj:ts framställning hemställer

utskottet,

att riksdagen må medgiva,

att lån ur kraftledningslånefonden må under 1928

beviljas till ett belopp av högst 2,000,000 kronor.

Stockholm den 19 mars 1928.

På jordbruksutskottets vägnar?

C. J. JOHANSSON.

Närvarande: se utlåtande nr It.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1928.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1928:312 Skrivelse till Konungen angående reglering av utgifterna för kapitalökning för budgetåret 1928—1929 i vad angår jordbruksärenden. s. 4 i texten