Utlåtande angående reglering av utgifterna för kapitalökning för budgetåret 1928—1929 i vad angår jordbruksärenden.
1928-03-19 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1928:16, Utlåtande angående reglering av utgifterna för kapitalökning för budgetåret 1928—1929 i vad angår jordbruksärenden.
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 16.
5
Nr 16.
Ankom till riksdagens kansli den 20 mars 1928 kl. 10 f. m.
Utlåtande angående reglering av utgifterna för kapitalökning för
budgetåret 1928—1929 i vad angår jordbruksärenden.
(l:a avd.)
Med anledning av de till jordbruksutskottet hänvisade i statsverkspropositionen
gjorda framställningar, som röra utgifter för kapitalökning, får utskottet
avgiva följande yttrande och förslag.
Statens utlåningsfonder.
l:o) Statens avdikningslånefond. I punkt 1 av den till innevarande
riksdag avlåtna statsverkspropositionen, avdelning utgifter för kapitalökning
i vad angår jordbruksdepartementet, har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen
att
a) medgiva, att Kungl. Maj:t må under budgetåret 1928—1929 från statens
avdikningslånefond bevilja lån å tillhopa högst 3,000,000 kronor;
b) såsom kapitalökning för sagda fond för budgetåret 1928—1929 anvisa
ett reservationsanslag av 700,000 kronor;
c) medgiva att, där vid beviljande av lån från odlingslånefonden föreskrivits
skyldighet för låntagaren att utföra odlingsarbete, låntagaren befrias
från skyldigheten att fullgöra odlingsarbetet, i den mån detsamma ej blivit
verkställt.
Beträffande utredningen i ärendet hänvisas till statsrådsprotokollet (Utgifter
för kapitalökning, bil. 4 sid. 1—10).
Sedan lång tid tillbaka hava lån av statsmedel utgått till företag, avseende
avdikning av sänka marker och vattena vtappningar. Utlåningen har
tidigare skett från den för ändamålet bildade odlingslånefonden. Vid 1926
års riksdag ändrades villkoren för denna lånerörelse, och i samband därmed
ändrades fondens benämning till statens avdikningslånefond. Lånerörelsen
berör torrläggningsföretag, vilka avse höjande av alstringsförmågan hos
mark med hänsyn till dess utnyttjande såsom åker eller ständig slåtter- och
betesvall. Gällande villkor för lån från statens avdikningslånefond äro
meddelade i kungörelsen den 11 juni 1926 (nr 258).
* Hänvisar till punkt i statsrådsprotokollet.
[I.*]
6 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 16.
Jämlikt riksdagens beslut har, såvitt angår senare år, det belopp, vartill
lån ur fonden fått för år högst beviljas, uppgått till
för budgetåret 1925—1926 ........................................................ kronor 3,800,000
» » 1926 - 1927 ....................................................... » 3,800,000
» » 1927—1928 » 3,000,000.
Utöver till fonden inflytande kapitalinbetalningar har fonden under nämnda
budgetår tillförts följande anslag för kapitalökning:
för budgetåret 1925-1926 ........................................................ kronor 3,500,000
» » 1926—1927 » 2,600,000
» » 1927—1928 » 1,000,000.
Enligt en i de av 1901 års riksdag fastställda i kungörelse den 14 juni
1901 (nr 44 sid. 1) upptagna villkoren för lån från odlingslånefonden intagen
bestämmelse, som gällde intill den 1 juli 1926, då kungörelsen den
11 juni 1926 angående villkoren för lån från statens avdikningslånefond
trädde i kraft, förutsattes såsom villkor för låns erhållande, att låntagaren
skulle förbinda sig att odla odlingsbar mark. För odlingsarbetets samt
vattenav lednings- och avdikningsarbetets fullgörande skulle säkerhet ställas.
Beviljade lånemedel skulle få lyftas i mån av arbetets fortgång, och sista
delen av lånet skulle utbetalas senast, då vattenavlednings- och avdikningsarbetet
avsynats och godkänts. Det var således för utbekommande av lånet
ej erforderligt, att även odlingsarbetet skulle vara slutfört.
I enlighet med riksdagens beslut 1926 innefatta de jämlikt sistnämnda
kungörelse den 11 juni 1926 gällande villkor för lån från statens avdikningslånefond
ej någon odlingsskyldighet för låntagaren. Bland de förändringar,
som i övrigt vidtagits i villkoren för erhållande av lån av ifrågavarande
slag, må framhållas, att obligatorisk syneförrättning enligt vattenlagen uppställts
såsom förutsättning därför. I fråga om lånens återbetalning och förräntning
innebär kungörelsen i huvudsak icke någon ändring i förhållande
till förut gällande motsvarande bestämmelser angående lån ur odlingslånefonden.
Punkt c i förevarande framställning avser upphävande i enlighet med
av lantbruksstyrelsen framställt förslag av den odlingsskyldighet, som, på
sätt ovan nämnts, föreskrivits vid beviljande av lån från den före avdikningslånefondens
tillkomst förefintliga odlingslånefonden.
I skrivelse den 30 september 1927 har lantbruksstyrelsen, efter att hava
åberopat vad styrelsen uttalat i utlåtande den 21 oktober 1925, anfört i
huvudsak följande.
De av lantbruksstyrelsen i nämnda utlåtande påvisade olägenheterna av
odlingsskyldigheten kvarstode i de fall, där lån från odlingslånefonden
enligt tidigare kungörelser beviljats torrläggningsföretag och föreskrivet
odlingsarbete icke slutförts. Antalet dylika företag torde uppgå till omkring
700. Någon reell nytta av ett bibehållande av odlingsplikten för dessa
företags vidkommande torde icke kunna påvisas. I varje fall stode nyttan
Jordbruksutskottets utlåtande Nr It).
7
ej i rimligt förhållande till de avsevärda kostnader, som övervakandet av
odlingspliktens fullgörande komme att förorsaka statsverket under en lång
följd av år eller intill dess statslånet slutamorterats och frågan om låntagaren
åliggande förpliktelser sålunda avskreves.
Lantbruksstyrelsen hemställde fördenskull, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga
åtgärder i syfte, att det finge ankomma på vederbörande intressenter
i med lån från odlingslånefonden understödda torrläggningsföretag att
efter eget gotttinnande fullborda ännu återstående föreskrivet odlingsarbete.
Statskontoret har ansett föreskrift böra meddelas i syfte att jämväl innehavare
av lån från odlingslånefonden befriades från odlingstvång. Då en
dylik föreskrift icke överensstämde med de äldre stadgande™: för odlingslån
torde för meddelande av en sådan bestämmelse krävas riksdagens medverkan
Departementschefen har till statsrådsprotokollet anfört följande:
»Vad först angår spörsmålet om upphävande av det odlingstvång, som
plägat föreskrivas för beviljande av lån ur odlingslånefonden, anser jag
mig, med hänsyn till de besparingar för statsverket, som därigenom skulle
vinnas, och på de av lantbruksstyrelsen i övrigt anförda skäl, böra tillstyrka,
att odlingsskyldiglieten upphör. Såsom statskontoret framhållit, synes ej
vara lämpligt att vinna detta ändamål genom en bestämmelse om inställandet
av den verksamhet, som för närvarande utövas av lantbruksstyrelsen för
kontroll av det odlingsarbete, som ålagts låntagare från odlingslånefonden.
Skall en ändring ske, bör den ordnas på så sätt, att de låntagare, som ännu
ej utfört föreskrivet odlingsarbete, befrias från fullgörandet av detsamma.
Frågan om genomförandet härav torde, såsom framgår av ovanstående redogörelse,
huvudsakligen vara beroende av, om eventuella inteckningshavare
kunna bliva lidande genom dylikt eftergivande.
Erinras må, att enligt de av riksdagen år 1926 på förslag av Kungl.
Maj:t godkända bestämmelserna för lån från statens avdikningslånefond ej
föreskrives odlingsskyldighet såsom villkor för erhållande av lån från
nämnda fond. Vid nämnda bestämmelsers tillkomst har sålunda ej ansetts
erforderligt att till inteckningshavarnas säkerhet fastställa en sådan
skyldighet.
Ej heller ett uppgivande av den odlingsskyldighet, som föreskrivits vid
beviljande av lån från odlingslånefonden, synes föranleda någon olägenhet
för vederbörande inteckningshavare. Vad angår de lån, som utlämnats
enligt villkoren i den intill 1902 gällande kungörelsen den 27 maj 1898,
hava visserligen lånebeloppen kunnat bestämmas med hänsyn till hela
den beräknade kostnaden för vattenlednings- och avdikningsarbetet och
under förutsättning av uppodling av den torrlagda marken, men på grund av de
avbetalningar, som under årens lopp skett å lånen, torde låntagarnas befriande
från odlingsarbetets fullgörande ej kunna medföra någon som helst risk
för inteckningshavarna. Vidkommande de enligt kungörelserna den 14 juni
1901 och den 9 oktober 1914 beviljade lån må framhållas, att villkoren för
dessa låns åtnjutande, bortsett från föreskriften om odlingsskyldigheten, i
huvudsak överensstämma med de lånevillkor, som enligt kungörelsen den
8
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 16.
Utskottet.
11 juni 1926 gälla för beviljande av lån från avdikningslånefonden. Enligt
alla dessa författningar begränsas lånebeloppet till 70 procent av jordförbättringsvärdet.
Såsom framgår av lantbruksstyrelsens utlåtande den 21
oktober 1925, har värdet av jordförbättringen vid beviljande av lån enligt
äldre författningar sedan en lång följd av år utan avseende å odlingsskyldigbeten
beräknats efter samma grunder, som komma till tillämpning vid
bestämmande av jordförbättringen vid de torrläggningsföretag, till vilkas
utförande lån lämnas enligt nu gällande kungörelse. Därest beloppet av
något av de äldre lånen skulle hava bestämts efter ett förbättringsvärde,
vid vars beräknande hänsyn tagits till odlingsskyldigheten, torde i
allt fall nu gjorda avbetalningar å sådant lån uppgå till belopp, som vida
överstiga den ökning av lånesumman, som föranletts av sättet för värdeförbättringens
beräkning.
I avseende å ordningen för fastställande av jordförbättringsvärdet förefinnes
visserligen den skillnaden mellan kungörelsen den 11 juni 1926 samt
1901 och 1914 års författningar, att samma värde enligt förstnämnda kungörelse
alltid fastställes vid syneförrättning enligt vattenlagen, under det
att enligt de båda äldre kungörelserna, i vilka obligatorisk syneförrättning
ej föreskrevs såsom villkor för låns erhållande, lånets storlek bestämdes
efter ett av lantbruksstyrelsen eller samma styrelse samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
vitsordat förbättringsvärde. Givetvis innebiir förbättringsvärdets
uppskattande vid laga syneförrättning en god garanti för att detta
blir riktigt beräknat. Men erinras må, att även flera av de företag, till
vilka nu ifrågavarande lån lämnats, förberetts genom laga syneförrättning,
samt att plan rörande företagen, innefattande uppskattning av jordförbättringsvärdet,
alltid uppgjorts av sakkunnig person. Det kan därför näppeligen
antagas, att vid beräknande av jordförbättringsvärdet enligt de båda
äldre kungörelserna så avsevärd felbedömning skett, att inteckningshavarnas
säkerhet försämrats genom odlingslånet. Vidare må framhållas att, på sätt
lantbruksstyrelsen erinrat i sitt utlåtande den 21 oktober 1925, den säkerhet
för inteckningshavare, som odlingsskyldigheten avsetts skola innebära, i
regel torde vara ganska ringa, ej minst med hänsyn till svårigheten att
tvinga tredskande fastighetsägare att fullgöra odlingsarbetet.
Vad vidare angår frågan om storleken av det sammanlagda lånebelopp,
som under instundande budgetår må av Kungl. Maj:t medgivas från statens
avdikningslånefond, samt den kapitalökning, som bör för samma tid tillföras
fonden, har jag intet att erinra mot att i förra hänseendet upptages det av
lantbruksstyrelsen föreslagna beloppet av 3,000,000 kronor. För tillgodoseende
av behovet av kapitalökning torde enligt inom jordbruksdepartementet verkställd
beräkning ett belopp av 700,000 kronor vara tillräckligt för tillgodoseende
av nödiga utbetalningar.»
Utskottet, som icke funnit skäl till erinran mot Kungl. Maj:ts förevarande
framställning, hemställer,
Jordbruksutskottets utlåtande Nr lti. 9
att riksdagen må
a) medgiva, att Kungl. Maj:t må under budgetåret
1928—1929 från statens avdikningslånefond bevilja lån
å tillhopa högst 3,000,000 kronor;
b) såsom kapitalökning för sagda fond för budgetåret
1928—1929 anvisa ett reservationsanslag av 700,000
kronor;
c) medgiva att, där vid beviljande av lån från odlingslånefonden
föreskrivits skyldighet för låntagaren
att utföra odlingsarbete, låntagaren befrias från skyldigheten
att fullgöra odlingsarbetet, i den mån detsamma
ej blivit verkställt.
Beträffande sättet för medlens anskaffande torde statsutskottet framdeles
under riksdagen avgiva förslag.
2:o) Egnahemslånefonden. Under punkt 2 av förberörda avdelning av
statsverkspropositionen har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att i avbidan
på den proposition i ämnet, som må varda riksdagen förelagd, såsom kapitalökning
för egnahemslånefonden beräkna för budgetåret 1928—1929 ett belopp
av 9,000,000 kronor.
över denna framställning kommer utskottet att framdeles under riksdagen
avgiva utlåtande, vilket utskottet härigenom för riksdagen velat
anmäla.
3:o) Kraftledningslånefonden. Under punkt 3 av förberörda avdelning
av statsverkspropositionen har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen, att lån
ur kraftledningslånefonden må under 1928 beviljas till ett belopp av högst
2,000,000 kronor.
Beträffande utredningen i ärendet hänvisas till statsrådsprotokollet. (Utgifter
för kapitalökning, bil. 4 sid. 10 och 11).
Kraftledningslånefonden inrättades enligt beslut vid 1918 års riksdag.
Allmänna bestämmelser för denna lånerörelse hava meddelats genom
kungörelse den 13 september 1918 (nr 718), däri ändringar vidtagits genom
kungörelserna nr 480 1919, nr 194/1923 och nr 366/1925.
Jämlikt riksdagens beslut har det belopp, vartill lån ur fonden fått för
året högst beviljas, för 1927 uppgått till 2,500,000 kronor.
Det föreliggande förslaget innefattar, att utlåningsbeloppet för 1928
skulle bestämmas till 2,000,000 kronor.
Av statsrådsprotokollet inhämtas, att departementschefen ansett någon
kapitalökning icke vara erforderlig vid ett sådant utlåningsbelopp.
Bihang till riksdagens protokoll 1928. 10 sand■ 6 höft. (Nr 1b —16.) 2
Utskottet.
10 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 16.
Med tillstyrkan av bifall till Knngl, Maj:ts framställning hemställer
utskottet,
att riksdagen må medgiva,
att lån ur kraftledningslånefonden må under 1928
beviljas till ett belopp av högst 2,000,000 kronor.
Stockholm den 19 mars 1928.
På jordbruksutskottets vägnar?
C. J. JOHANSSON.
Närvarande: se utlåtande nr It.
Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1928.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1928:312 Skrivelse till Konungen angående reglering av utgifterna för kapitalökning för budgetåret 1928—1929 i vad angår jordbruksärenden. s. 4 i texten