Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående dispositionen av vid utmarksdelningen å Öland för allmänt behov avsatta områden.
1928-03-26 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1928:23, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående dispositionen av vid utmarksdelningen å Öland för allmänt behov avsatta områden.
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 23.
11
Nr 23.
Ankom till riksdagens kansli den 27 mars 1928 kl. 4 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående dispositionen
av vid utmarksdelningen å Öland för allmänt behov
avsatta områden.
(2:a avd.)
I en till riksdagen den 24 februari 1928 avlåten, till jordbruksutskottet
hänvisad proposition, nr 135, har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen medgiva, att Kungl. Maj:t må, utan riksdagens hörande
i varje särskilt fall, i huvudsaklig överensstämmelse med vad i statsrådsprotokollet
föreslagits samt med den rätt kronan till desamma må äga, ej
mindre försälja vid utmarksdelningen å Öland för allmänna behov avsatta
men för det avsedda ändamålet ej nyttjade områden än även, där särskilda
skäl därtill föreligga, förordna om avstående utan vederlag av dylika
områden; skolande vid försäljning, varom nyss nämnts, inflytande köpeskillingar
tillföras statens domäners fond samt användas till inköp av skogbärande
eller till skogsbörd tjänlig mark.
Av utredningen i ärendet inhämtas bland annat följande.
Genom Kungl. Maj:ts brev den 16 mars 1802 meddelades detaljerade
bestämmelser angående åtgärder för hushållningens förbättrande på Öland.
Därvid medgavs, att den allmänningsmark, som huvudsakligen endast
kunde nyttjas till mulbete, finge fördelas mellan dem, som begagnade sig
av marken. Sedermera förordnades genom Kungl. Maj:ts . brev den 12
juli 1812, att förslag skulle uppgöras till en lämplig fördelning av utmarken
hemmanen emellan, varjämte föreskrevs att, då på åtskilliga ställen
utmarken ofelbart vore vidsträcktare än som erfordrades för kringliggande
hemmans behov, sådan överloppsmark skulle avskiljas och föreslås till nya
hemman, kronotorp, köpingar, färjeställen eller andra nyttiga ändamål, allt
efter vidd, beskaffenhet och läge.
Sedan delningen verkställts och delningsförslagen underställts Kungl.
Maj:ts prövning, blevo desamma av Kungl. Maj:t fastställda i fråga om
norra motet genom Kungl. Maj:ts brev den 29 oktober 1816 och beträffande
södra motet genom Kungl. Maj:ts brev den 12 maj 1819.
Vid delningen i norra motet hade från delningen undantagits och avsatts
mark till 1) allmänna vägar, 2) hamnplaner och fisklägen samt lotsplatser,
3) köpings och färjeplatser vid Borgehamn och Byrum i Böda socken samt
plan till postkontor vid Stora Rör, 4) anläggning av ett kalkbränneri
12 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 23.
med skiffer vid Grönvik i Persnäs socken, 5) institut för Ullkultur och
vavnad efter norrländska metoden, sex tunnland mellan Borgholms kungsgårds
ägor och Borgehamns köping, 6) post- och roddaretorp vid Stora Rörs
färjeplats, 7) de å allmänningen befintliga tullmjölkvarnar, dock emot ränta
efter skattläggning, 8) sådana inhysesplaner, som kunde försörja en åbo
och 9) utom odlingsbara kärr och mossar, vilka blivit kronan förbehållna,
mark till nya hemman och kronotorp, sedan utrönt blivit, att de gamla
hemmanen dessutom kunde erhålla nödigt behov av mark.
YVj delningen i södra motet hade från delningen undan tagits områden
1) till allmänna vägar byarna emellan samt till hamnar, lastageplats^- och andra allmänna ställen, 2) till nödiga planer omkring fisklägen vedhamnar
och lastageplatser, till stenbrott, grustäkt, väglagning och lertäkt
vid husbyggnader, 3) till anläggning av en köping vid Mörbylånga skans,
dar en av de bättre hamnarna på västra kusten funnes och vilket ställe
såsom beläget nästan mitt i motet vore för en sådan anläggning mest tjänlig,
4) till de å allmänningen befintliga vädertullkvarnar och 5) till kalkbränneri
med skiffersten vid Degerhamn för allmogens behov.
Bn a\ länsstyrelsen i Kalmar den 3 april 1924 överlämnad utredning
hai visat, att ett stort antal av de vid utmarksdelningen å Öland avsatta
omradena helt eller delvis disponeras för annat ändamål än det, för
vilket desamma undantag^ vid delningen. I många fall hava sålunda
enskilda personer slagit sig ned å områdena utan att hava erhållit formligt
tillstånd därtill. Andra åter påstå sig besitta områdena med äganderätt. I
andra tall hava kommuner eller byalag upplåtit områdena eller delar därav
till enskilda, vilka därför till kommunerna eller byalagen erlägga ett
vanligen mindre belopp som årlig avgäld. Det finnes därjämte områden
som hittills icke tagits i anspråk för sitt ändamål och som till synes
icke heller någonsin komma att erfordras för detsamma.
I fråga om vilken rätt, kronan har till ifrågavarande områden, hava
olika meningar gjort sig gällande. Ä ena sidan har framhållits, att kronan,
som vid utmarksdelningen vore ägare till hela utmarken, vid delningen
ej avhänt sig äganderätten till områdena utan endast upplåtit desamma
till nyttjande, så länge områdena erfordrades för vissa vid delningen
angivna allmänna behov. Å andra sidan har förfäktats den meningen att
de kommuner eder de jordägare, som vid utmarksdelningen avsåges skola
ta nytta av områdena, fått områdena åt sig upplåtna med äganderätt eller
åtminstone ständig besittningsrätt. I allt fall borde den omständigheten
att omradena helt eller delvis tillfälligtvis icke nyttjades för det vid utmarksdeinmgen
avsedda ändamålet, icke kunna medföra rätt för kronan att återtaga
områdena. Dessa kunde nämligen i en nära framtid bliva behövliga
för sitt ändamål. De borde därför alltjämt reserveras för tillgodoseende
framdeles av det behov, varför de blivit avsatta.
Departementschefen har i ärendet anfört, bland annat, följande.
»Av den i ärendet verkställda utredningen framgår, att Kungl. Maj-t
och kronan genom de i samband med utmarksdelningen å Öland givna
bestämmelserna till statsändamål och allmänna lokala behov samt till enskilda
fritt disponerat ifrågavarande utmark. Staten har sålunda betraktat
sig såsom ägare till den mark, som blev föremål för delningen. Vid
denna synes kronan ej hava avstått från äganderätten till annan del
av utmarken än den, som tilldelades hemman till utökning av deras
förutvarande markinnehav eller indelades till nya hemman och lägenheter.
Kronan torde därför få anses hava behållit äganderätten jämväl till de
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 2''J. 13
för allmänt behov avsatta områden, varom nu är fråga. Av kronan gjorda
upplåtelser av dessa områden eller planer lärer få anses hava skett allenast
med nyttjanderätt, att åtnjutas sä länge områdena erfordras för det ändamål,
varför de blivit avsatta. Intet av vad i senare handlagda ärenden
rörande områdena förekommit tyder på, att någon förändring skulle hava
inträtt i Kungl. Maj:ts uppfattning rörande rätten till områdena. Man torde
sålunda hava anledning utgå från, att kronan är ägare av områdena och
äger fri dispositionsrätt till desamma, i den mån de icke nyttjas för med
dem avsett särskilt syfte.
Sådana förhållandena nu äro, torde det vara nödvändigt, att åtgärder
vidtagas för en reglering av dispositionsrätten till områdena. Av vikt
är givetvis för de många personer, som slagit sig ned på dylika områden
och därstädes byggt hus och odlat eller eljest nedlagt törhända
icke obetydliga kostnader, att vinna säkerhet rörande den rätt, med vilken
marken av dem innehaves, samt att i förekommande fall tillförsäkra sig
tryggat innehav därav. I andra fall, där områdena ej ännu tagits i anspråk
och ej heller tarvas för deras ursprungliga ändamål, kan befinnas
lämpligt att genom nya upplåtelser nyttiggöra desamma.
För vinnande av en sådan reglering torde med hänsyn till föreliggande
förhållanden varje upplåtelse böra bliva föremål för särskild undersökning,
därvid, i händelse fastigheten redan är under bruk, innehavarens rätt utredes.
Enär för särskilda områden likartade förhållanden äro rådande, torde
en dylik .undersökning icke behöva möta alltför stora svårigheter. Niimnda
undersökning torde böra verkställas av kammarkollegium eller dess advokatfiskalsämbete.
Allt efter undersökningens utfall torde underhandlingar böra upptagas
med nuvarande brukare eller eventuella spekulanter å särskilda områden
angående fastigheternas upplåtande med äganderätt eller nyttjanderätt.
Dylika äganderättsupplåtelser torde ske genom kontantköp eller enligt de i
Kungl. Majrts brev den 29 maj 1874 upptagna villkor eller jämlikt grunderna
för egnahemsupplåtelser. Då i de allra flesta fall här torde vara fråga
allenast om mindre bostadslägenheter, lärer upplåtelser i anslutning till bestämmelserna
om den nya åborätten knappast kunna ifrågakomma. I vissa
fall kunna förhållandena tänkas vara sådana, att osäkerheten beträffande
kronans rätt till områdena eller billigheten bjuder, att kronan utan vederlag
avstår från sin rätt till desamma. Tänkas kan i undantagsfall bliva nödvändigt
att vidtaga åtgärder för återvinnande till kronan av dylika områden.
Vad nu sagts torde även böra tillämpas i de fall, då kommuner
eller menigheter innehava områden av ifrågavarande slag och nyttja desamma
väl icke för det därmed avsedda ändamålet men för tillgodoseendet
av något sitt särskilda behov. Fråga synes även då kunna uppkomma,
om icke kronan på sätt, som skedde vid den av mig förut omnämnda upplåtelsen
av ett av områdena till Mörbylånga köping, bör utan ersättning till
statsverket avstå från sin rätt till områdena.
Prövningen av upplåtande med äganderätt av område synas böra ankomma
på Kungl. Maj:t. Med hänsyn till det ringa värde, som ifrågavarande områden
i de flesta fall torde äga, samt det stora antalet områden torde knappast
böra ifrågasättas, att de särskilda upplåtelserna göras till föremål för
riksdagens prövning.
Den värdering av för försäljning avsett område, som bör föregå försäljningen,
synes böra ske i den vid försäljning av kronodomäner vanliga ord
Bihang
till riksdagens protokoll 1928. 10 saml. 7 höft. (Nr 17—23.) 3
14
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 23.
Utskottet.
ningen, därvid för kostnadernas nedbringande bör tillses, att värdering i
möjligaste mån verkställes samtidigt beträffande de i samma trakt förefintliga,
till upplåtande ifrågasatta områden. I övrigt bör såväl utredningen
för försäljning som upplåtande med nyttjanderätt av område ombesörjas av
den vid handhavande av kronodomänerna i allmänhet bestämmande myndigheten,
d. v. s. domänstyrelsen. Inflytande köpeskillingar och arrendeavgälder
böra tillgodoföras statens domäners fond och köpeskillingarna användas
till inköp av skogsmark.»
Genom utredningen i ärendet torde vara ådagalagt, att åtgärder böra
vidtagas för att reglera dispositionsrätten till här ifrågavarande områden.
För närvarande råder osäkerhet beträffande ägande- eller nyttjanderätten
till vissa områden, och det torde ligga i så väl statens som
kommuners och enskildas intresse, att klarhet härutinnan åstadkommes.
Såsom departementschefen framhållit, tarvas härför undersökning i
varje särskilt fall, och först därefter kan det avgöras, huru med
de olika områdena lämpligen bör förfaras. I anledning härav och då det
här gäller ett stort antal områden, vilka i de flesta fall hava endast ringa
värde, finner utskottet icke anledning till erinran mot att riksdagen
lämnar Kungl. Maj:t det begärda medgivandet att på lämpligt sätt disponera
över ifrågavarande områden.
Utskottet hemställer därför,
att förevarande proposition må av riksdagen bifallas.
Stockholm den 26 mars 1928.
På jordbruksutskottets vägnar:
C. J. JOHANSSON.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
tran första kammaren: herrar Linders, Andersson i Fältenborg, Boberg, Sjöblom, Bunden,
Norin, Fritiof Gustafson och Alexander Nilsson; samt
från andra kammaren: herrar Johansson i Uppmälby, Olsson i Broberg, Uddenberg,
Carlström, Andersson i Grimbo, Hedlund i Häste, Björk och Adler.
Reservation
av herr Linders.
Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1928.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1928:179 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående dispositionen av vid utmarksdelningen å Öland för allmänt behov avsatta områden. s. 9 i texten