Utlåtande i anledning av väckta motioner om anslag till bidrag till anläggning av odlingsvägar i Norrland, Dalarna och Värmland.
1928-04-17 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1928:40, Utlåtande i anledning av väckta motioner om anslag till bidrag till anläggning av odlingsvägar i Norrland, Dalarna och Värmland.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 40.
Nr 40.
Ankom till riksdagens kansli den 17 april 1928 kl. 5 e. m.
Utlåtande i anledning av väckta motioner om anslag till bidrag till
anläggning av odlingsvägar i Norrland, Dalarna och Värmland.
(lista avd.)
I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande
motioner, nämligen nr 47 i första kammaren av herr Bergqvist m. fl. och
nr 78 i andra kammaren av herr Lindmark m. fl., har hemställts, att riksdagen
måtte besluta för budgetåret 1928—1929 under nionde huvudtiteln
uppföra ett nytt anslag å 100,000 kronor för bidrag till anläggning av odlingsvägar
i Norrland, Dalarna och Värmland.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd härför, hänvisas till motionerna.
Frågan om statsbidrag till anläggning av odlingsvägar väcktes vid 1918
års riksdag genom i ämnet då framförd motion.
Kolonisationskommittén erkände både behovet och nyttan av statsbidrag
för detta ändamål.
I ett av 1925 års kolonisationssakkunniga den 18 november 1926 avgivet
utlåtande har hemställts, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att dels
för budgetåret 1927—1928 höja det under sjätte huvudtiteln uppförda anslaget
till anläggning av utfartsvägar i Norrland, Dalarna och Värmland,
nu 225,000 kronor, med ett belopp av 100,000 kronor till 325,000 kronor, i
syfte att anslaget måtte få användas jämväl till utlämnande — enligt i tillämpliga
delar samma bestämmelser, som gälla för utlämnande av statsbidrag till
anläggande av utfartsvägar — av statsbidrag till anläggande av odlingsvägar
i Norrland, Dalarna och Värmland, dels ock medgiva, att anslagets
benämning ändrades till »anläggande av utfartsvägar och odlingsvägar i Norrland,
Dalarna och Värmland».
I sin nyssberörda hemställan hava 1925 års kolonisationssakkunniga (herrar
Malm, Gabrielsson, von Stockenström, Adler och Mannerfelt) dock icke varit
eniga, enär tre av de fem omförmälda sakkunniga i särskilda yttranden anfört
skiljaktiga meningar. Herr Gabrielsson har för sin del hemställt, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen, att ett anslag av 100,000 kronor uppföres
under nionde huvudtiteln att användas för understödjande av odlingsvägar
i Norrland, Dalarna och Värmland. Herrar Adler och Mannerfelt
hava, på anförda skäl, ansett, att det föreslagna mindre anslagsbeloppet
skulle för själva saken vara av relativt ringa praktisk betydelse och att
6 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 40.
med genomförandet av föreliggande förslag om särskilt statsunderstöd till
anläggande av odlingsvägar borde anstå.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i utlåtande den 18 december 1926
anfört, att anläggning av odlingsvägar icke vore någon kommunikationsfråga
utan måste anses såsom en ren jordbruksangelägenhet, vadan de av riksdagen
till anläggning av utfartsvägar i Norrland, Dalarna och Värmland
anvisade medlen icke borde för detta ändamål användas och att ej heller
kommande anslag till utfartsvägar borde på något sätt sammankopplas med
anslag till odlingsvägar. Mot beviljande av bidrag och lån till anläggning
av odlingsvägar ur till avdikningar och odlingar förefintliga anslag och
fonder hade väg- och vattenbyggnadsstyrelsen däremot för sin del icke något
att erinra. Tvärtom syntes detta riktigt och ändamålsenligt.
Kolonisationssakkunnigas förenämnda förslag föranledde icke framställning
till 1927 års riksdag.
I två vid 1927 års riksdag väckta likalydande motioner, den ena inom
första kammaren, nr 86, av herrar O. Bergqvist och C. I. Asplund och den
andra inom andra kammaren, nr 157, av herr N. E. Nilsson i Antnäs m. fl.
hemställdes emellertid, att riksdagen måtte besluta att dels för budgetåret
1927—1928 höja det under sjätte huvudtiteln uppförda anslaget till anläggning
av utfartsvägar i Norrland, Dalarna och Värmland, nu 225,000 kronor,
med ett belopp av 100,000 kronor till 325,000 kronor, i syfte att anslaget
måtte få användas jämväl till utlämnande — enligt i tillämpliga delar samma
bestämmelser, som gällde för utlämnande av statsbidrag till anläggande av
utfartsvägar — av statsbidrag till anläggande av odlingsvägar i Norrland,
Dalarna och Värmland, d. v. s. vägar, som sammanbundo nya odlingsmarker
med den gamla bygden.
Statsutskottet, till vilket motionerna hänvisades, yttrade i sitt häröver
avgivna utlåtande nr 6 punkt 17 följande:
»Utan att underskatta vikten av att nybildningen av jordbruk på allt
sätt befrämjas och utan att förneka ifrågavarande odlingsvägars betydelse
för uppkomsten av nyodling och bebyggelse, måste dock utskottet ifrågasätta
lämpligheten av att ifrågavarande anslag gives en dylik utsträckt användning.
Om än inga uttryckliga föreskrifter härutinnan uppställts, får dock
nuvarande anslaget till utfartsvägar i huvudsak anses vara avsett att möjliggöra
tillkomsten av vägföretag, som närma sig allmän vägs natur,
såsom exempelvis en vägförbindelse mellan en by och angränsande landsvägsnät.
Genom anslagets användning jämväl för anläggning av odlingsvägar
skulle statens understödjande verksamhet komma att utsträckas till
ett helt nytt område. Det torde icke kunna förnekas, att förevarande fråga
om statsunderstöd för odlingsvägar mindre framstår som ett kommunikationsspörsmål
än som en jordbruksangelägenhet, närmast jämförlig med de
övriga understödjande åtgärder i form av odlingslån och avdikningsanslag
m. m., som redan för närvarande förekomma.
Inom 1925 års kolonisationssakkunniga har ock stor tvekan gjort sig gällande
ifråga om lämpligheten att från utfartsväganslaget lämna bidrag till
odlingsvägar, därvid dessutom framhållits, hurusom andra och viktigare
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 40. 7
områden för jordbruksnäringens förkovran och vägväsendets utveckling förefunnes,
som hittills helt lämnats utan statens understöd. Även från vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen — liksom ock från Västerbottens läns hushållningssällskap
och landstingens norrlandskommitté — hava rests betänkligheter
mot att frågan om bidrag till odlingsvägar sammankopplas med nu
förevarande spörsmål om anslag till utfartsvägar. Att under sådana förhållanden
nu på enskild motion fatta beslut om ifrågavarande utsträckta
användning av anslaget kan utskottet icke finna tillrådligt.»
Vid utskottets utlåtande var emellertid fogad en reservation av tio av
statsutskottets ledamöter, avseende att bidrag från utfartsväganslaget borde
få utgå jämväl till odlingsvägar.
Riksdagen godkände utskottets yttrande och förslag, i vad det berörde nu
föreliggande fråga.
Under punkt 11 i sjätte huvudtiteln av årets statsverksproposition har
chefen för kommunikationsdepartementet anmält en framställning från länsstyrelsen
i Norrbottens län den 29 september 1927 med hemställan om sådan
ändring i bestämmelserna rörande nu ifrågavarande anslag, att av anslaget
jämväl — åtminstone för Norrbottens del —■ finge utgå bidrag till sådana
odlingsvägar inom bys område, som vore ägnade att i avsevärd mån befordra
utflyttning och kolonisation av befintliga större odlingsmarker.
Det huvudsakliga innehållet i skrivelsen har under nämnda punkt återgivits
på följande sätt.
Bland de hos länsstyrelsen inneliggande ansökningarna om bidrag av nu
ifrågavarande anslag avsåge en icke oväsentlig del vägförslag, som mer eller
mindre utpräglat hade karaktären av odlingsvägar. Ofta vore det i sådana
fall fråga om med statsbidrag utförda utdikningsföretag av betydande omfattning,
vilka emellertid icke kunde utnyttjas i önskvärd utsträckning,
förrän hjälplig väg kommit till stånd.
Medel till understödjande av sådana vägföretag kunde emellertid icke
erhållas, så länge någon bebyggelse å odlingsområdet icke kommit till stånd.
Denna ordning syntes länsstyrelsen föga ändamålsenlig och i viss mån ägnad
att hämma utvecklingen i stället för att befordra densamma. Länsstyrelsen
ansåge uppenbart, att såväl själva uppodlingen som bebyggandet av ett
sådant odlingsområde i väsentlig mån underlättades och förbilligades genom
förefintligheten av väg, och anläggningen av sådan borde därför, för att
bliva till största möjliga gagn, ske på ett mycket tidigt stadium och helst
före det egentliga odlingsarbetets början.
Jämväl de egentliga utfartsvägarna tjänade i övervägande grad jordbruksintresset
och kunde sålunda icke i detta avseende principiellt skiljas från
odlingsvägarna. Att i avseende å villkoren för statsbidrag ställa odlingsvägarna
i en klass för sig eller att skapa en särskild organisationsform för
deras understödjande, därtill förefunnes, så vitt länsstyrelsen kunde finna,
ingen anledning.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i utlåtande till Kungl. Maj:t den
20 oktober 1927 hemställt, att länsstyrelsens i Norrbottens län framställning
icke måtte föranleda någon ändring i bestämmelserna rörande anslaget
till utfartsvägar, utan att andra åtgärder för understödjande av
8
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 40.
Utskottet.
anläggning av odlingsvägar måtte bliva vidtagna, på sätt styrelsen framhållit
i sitt ovan nämnda utlåtande den 18 december 1926.
Chefen för kommunikationsdepartementet, som härutinnan delade den
uppfattning, vilken kommit till uttryck i statsutskottets ovan omförmälda
utlåtande, har funnit sig icke kunna tillstyrka länsstyrelsens berörda framställning.
I de nu i ämnet väckta motionerna har det ovanberörda inom 1925 års
kolonisationssakkunniga av herr Gabrielsson framförda förslaget om anvisande
av ett särskilt anslag för anläggning av odlingsvägar upptagits.
Frågan om statens medverkan för anläggande i Norrland, Dalarna och
Värmland av s. k. odlingsvägar, d. v. s. vägar som sammanbinda nya odlingsmarker
med den gamla bygden, är på sätt framgår av den ovan lämnade
redogörelsen icke ny. Såväl kolonisationskommittén som 1925 års kolonisationssakkunniga
hava vitsordat behovet av statsbidrag i nu förevarande
avseende, och vid behandlingen i riksdagen förlidet år av de förenämnda
motionerna blev detta behov kraftigt understruket. De skilda meningar,
som framkommit, hänföra sig i huvudsak till frågan om sättet för beredande
av den ifrågasatta medverkan från statens sida.
Jämväl utskottet hyser den uppfattningen, att å ifrågavarande område
torde föreligga ett behov, vars tillgodoseende i viss utsträckning synes
böra understödjas av staten. Utskottet anser sig i detta sammanhang
böra erinra om det statsbidrag till anläggning av odlingsvägar, som kan
utgå i samband med vissa lantmäteriförrättningar. Emellertid håller utskottet
härutinnan före, att den statshjälp, varom här kan bliva fråga,
icke bör utgå för anläggning av vägar till vissa enstaka mindre odlingslägenheter
utan inskränkas till att avse anläggning av vägar till odlingsföretag
med förutsättningar att kunna möjliggöra en bebyggelse. Utskottet
syftar härvid närmast till sådana i närheten av gammal bygd belägna
odlingsmarker, vilkas tagande i anspråk skulle underlätta en naturlig
utveckling av den gamla bygden. De kostnader, som härav skulle komma
att föranledas, torde med hänsyn till det enkla sätt, på vilket dessa
vägar självfallet måste förutsättas bliva utförda, näppeligen kunna stiga
till så avsevärda belopp, att några betänkligheter ur statslinansiell synpunkt
torde kunna resas mot en åtgärd i antydd riktning. I mån avvägarnas
övergång till utfartsvägar torde statsbidrag till deras iståndsättande
kunna påräknas från det under sjätte huvudtiteln uppförda anslaget
till anläggning av utfartsvägar i Norrland, Dalarna, Värmland och
norra delarna av Örebro län. En förutsättning för att kostnaderna i förevarande
avseende icke skola stiga till alltför höga belopp synes utskottet
vara, att icke heller på själva utfartsvägarna nedläggas större kostnader
än som kunna anses oundgängligen påkallade med hänsyn till det ändamål
de äro avsedda att fylla.
Utskottet kan emellertid i ärendets nuvarande läge självfallet icke bilda
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 40.
9
sig något bestämt omdöme om lämpligaste sättet för beredande av de
erforderliga anslagsmedlen, i den mån dessa icke kunna utgå av berörda
utfartsväganslag, liksom icke heller rörande de närmare grunder, efter
vilka desamma böra utgå. Utskottet vill därför förorda, att en utredning
kommer till stånd rörande den i förevarande motioner upptagna frågan.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen i anledning av motionerna I: 47 och
II: 78 må i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att
Kungl. Maj:t ville med beaktande av vad utskottet
här ovan anfört låta verkställa utredning i vad mån
statsbidrag må utgå för anläggning av odlingsvägar i
Norrland, Dalarna, Värmland och norra delarna av
Örebro län samt för riksdagen framlägga det förslag,
vartill utredningen kan föranleda.
Stockholm den 17 april 1928.
På jordbruksutskottets vägnar:
C. J. JOHANSSON.
Närvarande: se utlåtande nr 34.
Bihang till riksdagens protokoll 1928.
10 samt
13 höft. (Nr 38—il.)
o
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1928:212 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om anslag till bidrag till anläggning av odlingsvägar i Norrland, Dalarna och Värmland. a1 i texten