Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om anslag till bidrag till anläggning av odlingsvägar i Norrland, Dalarna och Värmland.

1928-04-17 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1928:40, Utlåtande i anledning av väckta motioner om anslag till bidrag till anläggning av odlingsvägar i Norrland, Dalarna och Värmland.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 40.

Nr 40.

Ankom till riksdagens kansli den 17 april 1928 kl. 5 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om anslag till bidrag till

anläggning av odlingsvägar i Norrland, Dalarna och Värmland.

(lista avd.)

I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande

motioner, nämligen nr 47 i första kammaren av herr Bergqvist m. fl. och

nr 78 i andra kammaren av herr Lindmark m. fl., har hemställts, att riksdagen

måtte besluta för budgetåret 1928—1929 under nionde huvudtiteln

uppföra ett nytt anslag å 100,000 kronor för bidrag till anläggning av odlingsvägar

i Norrland, Dalarna och Värmland.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd härför, hänvisas till motionerna.

Frågan om statsbidrag till anläggning av odlingsvägar väcktes vid 1918

års riksdag genom i ämnet då framförd motion.

Kolonisationskommittén erkände både behovet och nyttan av statsbidrag

för detta ändamål.

I ett av 1925 års kolonisationssakkunniga den 18 november 1926 avgivet

utlåtande har hemställts, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att dels

för budgetåret 1927—1928 höja det under sjätte huvudtiteln uppförda anslaget

till anläggning av utfartsvägar i Norrland, Dalarna och Värmland,

nu 225,000 kronor, med ett belopp av 100,000 kronor till 325,000 kronor, i

syfte att anslaget måtte få användas jämväl till utlämnande — enligt i tillämpliga

delar samma bestämmelser, som gälla för utlämnande av statsbidrag till

anläggande av utfartsvägar — av statsbidrag till anläggande av odlingsvägar

i Norrland, Dalarna och Värmland, dels ock medgiva, att anslagets

benämning ändrades till »anläggande av utfartsvägar och odlingsvägar i Norrland,

Dalarna och Värmland».

I sin nyssberörda hemställan hava 1925 års kolonisationssakkunniga (herrar

Malm, Gabrielsson, von Stockenström, Adler och Mannerfelt) dock icke varit

eniga, enär tre av de fem omförmälda sakkunniga i särskilda yttranden anfört

skiljaktiga meningar. Herr Gabrielsson har för sin del hemställt, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen, att ett anslag av 100,000 kronor uppföres

under nionde huvudtiteln att användas för understödjande av odlingsvägar

i Norrland, Dalarna och Värmland. Herrar Adler och Mannerfelt

hava, på anförda skäl, ansett, att det föreslagna mindre anslagsbeloppet

skulle för själva saken vara av relativt ringa praktisk betydelse och att

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 40.

med genomförandet av föreliggande förslag om särskilt statsunderstöd till

anläggande av odlingsvägar borde anstå.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i utlåtande den 18 december 1926

anfört, att anläggning av odlingsvägar icke vore någon kommunikationsfråga

utan måste anses såsom en ren jordbruksangelägenhet, vadan de av riksdagen

till anläggning av utfartsvägar i Norrland, Dalarna och Värmland

anvisade medlen icke borde för detta ändamål användas och att ej heller

kommande anslag till utfartsvägar borde på något sätt sammankopplas med

anslag till odlingsvägar. Mot beviljande av bidrag och lån till anläggning

av odlingsvägar ur till avdikningar och odlingar förefintliga anslag och

fonder hade väg- och vattenbyggnadsstyrelsen däremot för sin del icke något

att erinra. Tvärtom syntes detta riktigt och ändamålsenligt.

Kolonisationssakkunnigas förenämnda förslag föranledde icke framställning

till 1927 års riksdag.

I två vid 1927 års riksdag väckta likalydande motioner, den ena inom

första kammaren, nr 86, av herrar O. Bergqvist och C. I. Asplund och den

andra inom andra kammaren, nr 157, av herr N. E. Nilsson i Antnäs m. fl.

hemställdes emellertid, att riksdagen måtte besluta att dels för budgetåret

1927—1928 höja det under sjätte huvudtiteln uppförda anslaget till anläggning

av utfartsvägar i Norrland, Dalarna och Värmland, nu 225,000 kronor,

med ett belopp av 100,000 kronor till 325,000 kronor, i syfte att anslaget

måtte få användas jämväl till utlämnande — enligt i tillämpliga delar samma

bestämmelser, som gällde för utlämnande av statsbidrag till anläggande av

utfartsvägar — av statsbidrag till anläggande av odlingsvägar i Norrland,

Dalarna och Värmland, d. v. s. vägar, som sammanbundo nya odlingsmarker

med den gamla bygden.

Statsutskottet, till vilket motionerna hänvisades, yttrade i sitt häröver

avgivna utlåtande nr 6 punkt 17 följande:

»Utan att underskatta vikten av att nybildningen av jordbruk på allt

sätt befrämjas och utan att förneka ifrågavarande odlingsvägars betydelse

för uppkomsten av nyodling och bebyggelse, måste dock utskottet ifrågasätta

lämpligheten av att ifrågavarande anslag gives en dylik utsträckt användning.

Om än inga uttryckliga föreskrifter härutinnan uppställts, får dock

nuvarande anslaget till utfartsvägar i huvudsak anses vara avsett att möjliggöra

tillkomsten av vägföretag, som närma sig allmän vägs natur,

såsom exempelvis en vägförbindelse mellan en by och angränsande landsvägsnät.

Genom anslagets användning jämväl för anläggning av odlingsvägar

skulle statens understödjande verksamhet komma att utsträckas till

ett helt nytt område. Det torde icke kunna förnekas, att förevarande fråga

om statsunderstöd för odlingsvägar mindre framstår som ett kommunikationsspörsmål

än som en jordbruksangelägenhet, närmast jämförlig med de

övriga understödjande åtgärder i form av odlingslån och avdikningsanslag

m. m., som redan för närvarande förekomma.

Inom 1925 års kolonisationssakkunniga har ock stor tvekan gjort sig gällande

ifråga om lämpligheten att från utfartsväganslaget lämna bidrag till

odlingsvägar, därvid dessutom framhållits, hurusom andra och viktigare

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 40. 7

områden för jordbruksnäringens förkovran och vägväsendets utveckling förefunnes,

som hittills helt lämnats utan statens understöd. Även från vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen — liksom ock från Västerbottens läns hushållningssällskap

och landstingens norrlandskommitté — hava rests betänkligheter

mot att frågan om bidrag till odlingsvägar sammankopplas med nu

förevarande spörsmål om anslag till utfartsvägar. Att under sådana förhållanden

nu på enskild motion fatta beslut om ifrågavarande utsträckta

användning av anslaget kan utskottet icke finna tillrådligt.»

Vid utskottets utlåtande var emellertid fogad en reservation av tio av

statsutskottets ledamöter, avseende att bidrag från utfartsväganslaget borde

få utgå jämväl till odlingsvägar.

Riksdagen godkände utskottets yttrande och förslag, i vad det berörde nu

föreliggande fråga.

Under punkt 11 i sjätte huvudtiteln av årets statsverksproposition har

chefen för kommunikationsdepartementet anmält en framställning från länsstyrelsen

i Norrbottens län den 29 september 1927 med hemställan om sådan

ändring i bestämmelserna rörande nu ifrågavarande anslag, att av anslaget

jämväl — åtminstone för Norrbottens del —■ finge utgå bidrag till sådana

odlingsvägar inom bys område, som vore ägnade att i avsevärd mån befordra

utflyttning och kolonisation av befintliga större odlingsmarker.

Det huvudsakliga innehållet i skrivelsen har under nämnda punkt återgivits

på följande sätt.

Bland de hos länsstyrelsen inneliggande ansökningarna om bidrag av nu

ifrågavarande anslag avsåge en icke oväsentlig del vägförslag, som mer eller

mindre utpräglat hade karaktären av odlingsvägar. Ofta vore det i sådana

fall fråga om med statsbidrag utförda utdikningsföretag av betydande omfattning,

vilka emellertid icke kunde utnyttjas i önskvärd utsträckning,

förrän hjälplig väg kommit till stånd.

Medel till understödjande av sådana vägföretag kunde emellertid icke

erhållas, så länge någon bebyggelse å odlingsområdet icke kommit till stånd.

Denna ordning syntes länsstyrelsen föga ändamålsenlig och i viss mån ägnad

att hämma utvecklingen i stället för att befordra densamma. Länsstyrelsen

ansåge uppenbart, att såväl själva uppodlingen som bebyggandet av ett

sådant odlingsområde i väsentlig mån underlättades och förbilligades genom

förefintligheten av väg, och anläggningen av sådan borde därför, för att

bliva till största möjliga gagn, ske på ett mycket tidigt stadium och helst

före det egentliga odlingsarbetets början.

Jämväl de egentliga utfartsvägarna tjänade i övervägande grad jordbruksintresset

och kunde sålunda icke i detta avseende principiellt skiljas från

odlingsvägarna. Att i avseende å villkoren för statsbidrag ställa odlingsvägarna

i en klass för sig eller att skapa en särskild organisationsform för

deras understödjande, därtill förefunnes, så vitt länsstyrelsen kunde finna,

ingen anledning.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i utlåtande till Kungl. Maj:t den

20 oktober 1927 hemställt, att länsstyrelsens i Norrbottens län framställning

icke måtte föranleda någon ändring i bestämmelserna rörande anslaget

till utfartsvägar, utan att andra åtgärder för understödjande av

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 40.

Utskottet.

anläggning av odlingsvägar måtte bliva vidtagna, på sätt styrelsen framhållit

i sitt ovan nämnda utlåtande den 18 december 1926.

Chefen för kommunikationsdepartementet, som härutinnan delade den

uppfattning, vilken kommit till uttryck i statsutskottets ovan omförmälda

utlåtande, har funnit sig icke kunna tillstyrka länsstyrelsens berörda framställning.

I de nu i ämnet väckta motionerna har det ovanberörda inom 1925 års

kolonisationssakkunniga av herr Gabrielsson framförda förslaget om anvisande

av ett särskilt anslag för anläggning av odlingsvägar upptagits.

Frågan om statens medverkan för anläggande i Norrland, Dalarna och

Värmland av s. k. odlingsvägar, d. v. s. vägar som sammanbinda nya odlingsmarker

med den gamla bygden, är på sätt framgår av den ovan lämnade

redogörelsen icke ny. Såväl kolonisationskommittén som 1925 års kolonisationssakkunniga

hava vitsordat behovet av statsbidrag i nu förevarande

avseende, och vid behandlingen i riksdagen förlidet år av de förenämnda

motionerna blev detta behov kraftigt understruket. De skilda meningar,

som framkommit, hänföra sig i huvudsak till frågan om sättet för beredande

av den ifrågasatta medverkan från statens sida.

Jämväl utskottet hyser den uppfattningen, att å ifrågavarande område

torde föreligga ett behov, vars tillgodoseende i viss utsträckning synes

böra understödjas av staten. Utskottet anser sig i detta sammanhang

böra erinra om det statsbidrag till anläggning av odlingsvägar, som kan

utgå i samband med vissa lantmäteriförrättningar. Emellertid håller utskottet

härutinnan före, att den statshjälp, varom här kan bliva fråga,

icke bör utgå för anläggning av vägar till vissa enstaka mindre odlingslägenheter

utan inskränkas till att avse anläggning av vägar till odlingsföretag

med förutsättningar att kunna möjliggöra en bebyggelse. Utskottet

syftar härvid närmast till sådana i närheten av gammal bygd belägna

odlingsmarker, vilkas tagande i anspråk skulle underlätta en naturlig

utveckling av den gamla bygden. De kostnader, som härav skulle komma

att föranledas, torde med hänsyn till det enkla sätt, på vilket dessa

vägar självfallet måste förutsättas bliva utförda, näppeligen kunna stiga

till så avsevärda belopp, att några betänkligheter ur statslinansiell synpunkt

torde kunna resas mot en åtgärd i antydd riktning. I mån avvägarnas

övergång till utfartsvägar torde statsbidrag till deras iståndsättande

kunna påräknas från det under sjätte huvudtiteln uppförda anslaget

till anläggning av utfartsvägar i Norrland, Dalarna, Värmland och

norra delarna av Örebro län. En förutsättning för att kostnaderna i förevarande

avseende icke skola stiga till alltför höga belopp synes utskottet

vara, att icke heller på själva utfartsvägarna nedläggas större kostnader

än som kunna anses oundgängligen påkallade med hänsyn till det ändamål

de äro avsedda att fylla.

Utskottet kan emellertid i ärendets nuvarande läge självfallet icke bilda

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 40.

9

sig något bestämt omdöme om lämpligaste sättet för beredande av de

erforderliga anslagsmedlen, i den mån dessa icke kunna utgå av berörda

utfartsväganslag, liksom icke heller rörande de närmare grunder, efter

vilka desamma böra utgå. Utskottet vill därför förorda, att en utredning

kommer till stånd rörande den i förevarande motioner upptagna frågan.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen i anledning av motionerna I: 47 och

II: 78 må i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att

Kungl. Maj:t ville med beaktande av vad utskottet

här ovan anfört låta verkställa utredning i vad mån

statsbidrag må utgå för anläggning av odlingsvägar i

Norrland, Dalarna, Värmland och norra delarna av

Örebro län samt för riksdagen framlägga det förslag,

vartill utredningen kan föranleda.

Stockholm den 17 april 1928.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Närvarande: se utlåtande nr 34.

Bihang till riksdagens protokoll 1928.

10 samt

13 höft. (Nr 38—il.)

o

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1928:212 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om anslag till bidrag till anläggning av odlingsvägar i Norrland, Dalarna och Värmland. a1 i texten