Utlåtande i anledning av väckta motioner om ytterligare ersättning till Skånska lantmännens ömsesidiga kreatursförsäkringsförening för förluster, förorsakade av muloch klövsjukeepizootien.
1928-04-17 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1928:47, Utlåtande i anledning av väckta motioner om ytterligare ersättning till Skånska lantmännens ömsesidiga kreatursförsäkringsförening för förluster, förorsakade av muloch klövsjukeepizootien.
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 47.
5
Nr 47.
Ankom till riksdagens kansli den 17 april 1928 kl. 5 e- m
-
Utlåtande i anledning av väckta motioner om ytterligare ersättning
till Skånska lantmännens ömsesidiga kreatursförsäkringsförening
för förluster, förorsakade av mul- och klövsjukeepizootien.
(l:a avd.)
I två likalydande, till jordbruksutskottet hänvisade motioner, nr 173 i
första kammaren av herrar Nilsson, Nils Anton, och Jönsson och nr 303
i andra kammaren av herr Månsson i Erlandsro m. fl. har hemställts, att
riksdagen måtte — utöver det belopp å 101,813 kronor 92 öre, som Kungl.
Maj:t jämlikt mom. 13 b) i kungl. kungörelsen den 6 juni 1925 angående
understöd av statsmedel i vissa fall på grund av förluster, förorsakade av
mul- och klövsjukeepizootien inom landet genom beslut den 18 juni 1927
tillerkänt Skånska lantmännens ömsesidiga kreatursförsäkringsförening i
Malmö — såsom ytterligare ersättning till nämnda förening för dylika
förluster bevilja ett belopp å 44,600 kronor 81 öre.
Beträffande de skäl, som åberopas såsom stöd för denna hemställan,
hänvisas till motionerna.
Enligt av 1925 års riksdag godkända grunder (se prop. nr 231 och riksdagens
skrivelse nr 337), vilka utfärdats genom kungörelse den 6 juni
1925 (nr 226), skulle särskilt statsunderstöd av statsmedel i vissa fall utgå
på grund av förluster förorsakade av mul- och klövsjukeepizootien inom
landet. Statsunderstödet avsåg endast förlust, som inträffat efter den 15
januari 1925 — utom i vissa undantagsfall — och (jämlikt särskild kungörelse
den 16 augusti 1925, nr 385), icke efter den 15 september 1925.
Rörande statsunderstöd till ömsesidig försäkringsanstalt stadgas i kungörelsen,
punkt 13, följande:
13. a) Har ömsesidig försäkringsanstalt, som meddelat försäkringar för
förlust av nötkreatur eller mjölk på grund av mul- och klövsjuka, blivit
skyldig att utgiva ersättningar för sådana förluster med belopp, som sammanlagt
motsvara summan av samtliga anstaltens enligt dess stadgar för
sådana utgifter, utan uttaxering å delägarna, tillgängliga medel, må anstalten
för varje gång ersättningskyldighet på grund av dylik försäkring
därefter inträder av statsmedel erhålla bidrag till betalningens fullgörande
med belopp, motsvarande vad försäkringstagaren vid tillämpning av ovan i
6
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 47.
denna kungörelse stadgade grunder skulle ägt utbekomma, där han ej tagit
försäkring, som nu sagts.
Det ankommer på Kungl. Maj:t att, efter framställning av försäkringsanstalt,
avgöra, huruvida angivna förutsättning för anstalts rätt att erhålla
bidrag, som här avses, är för handen.
Om sökande av sådant bidrag och om ansöknings prövning in. m. skall
i tillämpliga delar gälla vad ovan i 6—12 stadgas i fråga om ansökning,
som där avses.
b) Nödgas ömsesidig försäkringsanstalt, oaktat bidrag utgått, som i a) sägs,
för täckande av utgifter, som där omförmälas, göra uttaxering å delägarna,
överskjutande två och en halv för tusende av försäkringsvärdet, må anstalten
kunna av statsmedel erhålla bidrag till minskning i uttaxeringen med högst
två tredjedelar av nämnda överskott. Ansökan därom skall ingivas till
Kungl. Maj:t, som prövar om och i vad mån sådant bidrag må utgå.
Under åberopande av bestämmelsen i punkt 13 b hade Skånska lantmännens
ömsesidiga kreatursförsäkringsförening hos Kungl. Maj:t anhållit om
utbekommande av statsbidrag för under år 1925 å verksamheten uppkommen
förlust. Försäkringsinspektionen hade i avgivet utlåtande tillstyrkt
ett understöd av 101,813 kronor 92 öre, därvid inspektionen utgått från att
föreningen icke »nödgades» uttaxera mer än vad som erfordrades, sedan
jämlikt föreningens reglemente, sådant det lydde enligt nådig resolution
den 24 juli 1924, garantikapitalet 65,000 kronor och Vs av reservfonden,
66,544 kronor 29 öre, blivit tagna i anspråk. Föreningen hade i anledning
härav gjort gällande, att beträffande uttaxering av för verksamheten under
år 1925 uppkommen förlust skulle, i enlighet med föreskrift i 1S4 § försäkringslagen,
tillämpas bestämmelserna i det före den 24 juli 1924 gällande
reglementet för föreningen och att sålunda vid beräknande av statsbidrag
hänsyn icke borde tagas till garantikapital samt endast till Vs av reservfonden
— i det gamla reglementet fanns nämligen ej stadgande om garantikapital,
och reservfonden fick endast tagas i anspråk till högst Vs för
minskande av uttaxering. Förenämnda 184 § försäkringslagen innehåller
bestämmelse, att om ändring av bolagsordning avser delägares »ansvarighet
för bolagets förbindelser», så må, där ej samtliga delägare samtyckt till
ändringen, beslutet därom tillämpas endast i fråga om avgift för tid, som
börjar minst ett år efter ändringens registrering. Då samtliga delägare
ej samtyckt till berörda reglementsändringar och registrering av densamma
ägt rum den 24 juli 1924, hade alltså föreningen förmenat, att dessa ändringar
icke skulle äga giltighet beträffande fastställande av uttaxering för
förlust å 1925 års verksamhet och följaktligen icke heller borde tagas i
betraktande vid bestämmandet av statsbidrag. Till stöd för denna sin
uppfattning hade föreningen vidare åberopat ett av docenten i civilrätt
vid Lunds universitet, juris doktor Ragnar Bergendal, avgivet utlåtande
i frågan. Över föreningens ansökning hade förutom av försäkringsinspektionen
yttranden avgivits av statskontoret och justitiekanslersämbetet.
Statskontoret hade därvid såsom sin mening anfört, att med det i 184 §
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 47.
7
försäkringslagen förekommande ordet »ansvarighet» avsåges den gräns,
inom vilken medlems ansvarighet kunde utkrävas, under det att bestämmelserna
om uttaxering avsåge den ordning, i vilken förlust skulle täckas
av medlemmarna. Genom införande i föreningens reglemente av en bestämmelse,
att, därest förlust uppstår, i första hand garantikapitalet skulle
tagas i anspråk samt genom ändring av uttaxeringsbestämmelserna därhän,
att dessutom Vs i stället för förut 7r> av reservfonden finge anlitas, hade
icke skett någon ändring i medlemmarnas ansvarighet, vilken, liksom
förut, jämlikt föreskrift i § 5 av reglementet för föreningen vore begränsad
till envar medlems försäkringssumma. På grund härav hade statskontoret
ansett, att 184 § försäkringslagen i detta fall icke vore tillämplig. Häri
hade såväl justitiekanslersämbetet som försäkringsinspektionen instämt.
Statskontoret hade emellertid -— för den händelse Kungl. Maj:t skulle
anse, att hänsyn borde tagas till endast Vs av reservfonden samt överhuvud
ej till garantikapitalet — verkställt en beräkning av det belopp, vartill
statsbidrag under dylik förutsättning högst skulle kunna utgå, och därvid
kommit till ett belopp av 146,414 kronor 73 öre. Försäkringsinspektionen
hade icke haft något att erinra mot sagda beräkning. Ärendet blev till
en början i så måtto föremål för beslut, att Kungl. Maj:t den 24 februari
1927 medgav, att föreningen finge i avräkning på bidrag, som kunde komma
att tillerkännas föreningen, utbekomma ett belopp av 100,000 kronor.
Emellertid väcktes vid 1927 års riksdag motioner, vari hemställdes, att
riksdagen måtte medgiva sådan tolkning av bestämmelserna i mom 13 b)
i kungl. kungörelsen den 6 juni 1925 angående understöd av statsmedel
i vissa fall på grund av förluster förorsakade av mul- och klövsjukeepizootien
inom landet, att sagda bestämmelser innebure rätt för Skånska
lantmännens ömsesidiga kreatursförsäkringsförening i Malmö att erhålla
bidrag, beräknat utan hänsyn tagen till föreningens garantikapital och
med en nedsättning av reservfonden allenast med ''In.
I anledning av omförmälda motioner anförde jordbruksutskottet (utlåtande
nr 66) följande.
»Utskottet får till en början erinra, att ifrågavarande bestämmelse i kungörelsen
den 6 juni 1925 angående understöd av statsmedel i vissa fall på
grund av förluster förorsakade av mul- och klövsjukeepizootien inom landet
tillkommit genom 1925 års riksdags beslut i anledning av motionsvis gjord
framställning. Såväl av motiveringen till berörda motion (II: 456) som av
i riksdagens kamrar gjorda uttalanden torde framgå, att syftet med bestämmelsen
var att motverka den enligt det av Kungl. Maj:t framlagda förslaget
möjliga konsekvensen, att ägare, vilken ej försäkrat sig mot förlust, skulle
kunna bliva bättre ställd i fråga om statsunderstöd än ägare, som tagit
sådan försäkring. Av handlingarna i förevarande ärende synes framgå, att
i här föreliggande fall — även med det gynnsammare beräkningssättet —
föreningens medlemmar skulle bliva sämre tillgodosedda än om de icke
innehaft dylikt medlemskap. Med hänsyn härtill synes onekligen visst fog
finnas för syftemålet med motionerna.
Uiskottet.
8 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 47.
Då emellertid den förevarande frågan ännu icke av Kungl. Maj:t slutg„
Proyats, har utskottet icke ansett sig böra tillstyrka, att riksdagen
pa satt motionärerna ifrågasätta nu skulle taga ståndpunkt till densamma,
helst som utskottet i ärendets nuvarande skick icke anser sig kunna överblicka
konsekvenserna av ett beslut i motionernas riktning.»
Genom beslut den 18 juni 1927 har Kungl. Maj:t slutgiltigt prövat försakrmgsföreningens
omförmälda framställning och därvid tillerkänt föreningen
ett statsbidrag av 101,813 kronor 92 öre.
Såsom framgår av det föregående ha de nu väckta motionerna samma
syfte som framställningarna till 1927 års riksdag, dock att motionärerna
nu begränsa sin anhållan om ytterligare statsunderstöd till skillnaden mellan
det av statskontoret uträknade eventuella ersättningsbeloppet 146,414 kronor
73 ore och det belopp 101,813 kronor 92 öre som Kungl. Maj:t tillerkänt
föreningen, eller alltså 44,600 kronor 81 öre.
På sätt ovan omförmäles har — sedan utskottet sist hade ifrågavarande
spörsmål till övervägande - Kungl. Maj:t slutgiltigt prövat samma spörsmål
och därvid icke funnit sig kunna tillerkänna försäkringsföreningen det åsyftade
ytterligare understödet av statsmedel. Ehuru utskottet förlidet år uttalade,
att från en då berörd synpunkt visst fog syntes finnas för syftemålet
med framställningen, framhölls emellertid även, att utskottet i ärendets
dåvarande skick icke ansåg sig kunna överblicka konsekvenserna av ett
beslut i motionernas riktning. Då frågans läge nu icke synes vara i annan
mån forandrat, än att Kungl. Maj :t avvisat framställningen, samt tillräcklig
möjlighet att bedöma de invecklade förhållanden, varom här är fråga,
alltså fortfarande ej torde föreligga, har utskottet icke ansett sig kunna
tillstyrka motionerna.
Utskottet får därför hemställa,
att förevarande motioner I: 173 och II: 303 icke må
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 17 april 1928.
På jordbruksutskottets vägnar:
C. J. JOHANSSON.
härvarande: se utlåtande nr 43.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.