Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående statsbidrag till lantmäteriörrättningar.

1928-04-17 · 18 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 18 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1928:48, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående statsbidrag till lantmäteriörrättningar.

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 48.

9

Nr 48.

Ankom till riksdagens kansli den 17 april 1928 kl. 5 e. in.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående statsbidrag

till lantmäteriörrättningar.

(l:a avd.)

I årets statsverksproposition, nionde huvudtiteln punkt 125, har Kungl.

Maj:t föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition i ämnet som

Kungl. Maj:t kunde komma att förelägga riksdagen, för budgetåret 1928—- 1929 beräkna dels till bidrag till jorddelningsförrättningar ett belopp av

125,000 kronor, dels ock till bidrag till utflyttnings-, väganläggnings- och

odlingskostnader i sammanhang med skiften ett belopp av 300,000 kronor.

Sedermera har Kungl. Maj:t i en till riksdagen den 17 februari 1928

avlåten proposition, nr 133, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att

a) med uteslutande ur riksstaten av de däri upptagna ordinarie förslagsanslagen

till bidrag till jordavsöndringar och ägostyckningar samt till bidrag

till skiften, hemmansklyvningar och rågångsförrättningar under benämning

bidrag till jorddelningsförrättningar uppföra ett ordinarie förslagsanslag

av 125,000 kronor, att utgå i huvudsaklig överensstämmelse med av

departementschefen i statsrådsprotokollet förordade grunder;

b) med uteslutande ur riksstaten av det däri upptagna ordinarie förslagsanslaget

till bidrag till utflyttnings- och väganläggningskostnader i sammanhang

med skiften och hemmansklyvningar under benämning bidrag till

utflyttnings-, väganläggnings- och odlingskostnader i sammanhang med

skiften uppföra ett ordinarie förslagsanslag av 300,000 kronor, att utgå i

huvudsaklig överensstämmelse med av departementschefen i statsrådsprotokollet

förordade grunder;

c) medgiva, att lantmäteristyrelsen må av sistnämnda anslag till Storkåge

byamän för iståndsättande av befintliga byvägar utbetala bidrag, motsvarande

högst hälften av den kostnad, vartill lantmäteristyrelsen finner iståndsättandet

böra uppskattas, dock ej högre bidrag än 12,000 kronor samt, under

villkor i övrigt, att plan för arbetet med uppskattning av kostnaderna upprättas

av vederbörande lantmätare och att genom intyg av lantmätaren

styrkes, att arbetet blivit utfört i enlighet med den uppgjorda planen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 48.

Bidrag till lantmäteriförrättningar utgår för närvarande från tre å ordinarie

stat under nionde huvudtiteln uppförda förslagsanslag, benämnda

bidrag till jordavsöndringar och ägostyckningar, bidrag till skiften, hemmansklyvningar

och rågångsförrättningar samt bidrag till utflyttnings- och

väganläggningskostnader i sammanhang med skiften och hemmansklyvningar.

I riksstaten för budgetåret 1927—1928 äro anslagen uppförda med respektive

40,000 kronor, 75,000 kronor och 200,000 kronor. Bestämmelser om

villkoren för erhållande av bidrag från dessa anslag äro meddelade i kungörelsen

den 8 juni 1923 (nr 238) med däri genom kungörelsen den 18

juni 1925 (nr 294) vidtagna ändringar. Härjämte har i kungörelsen den

22 december 1927 (nr 478) stadgats, att nyssnämnda båda författningar

skola i tillämpliga delar gälla även beträffande avstyckning, verkställd enligt

nya jorddelningslagen.

Nu gällande bestämmelser innehålla i huvudsak följande.

Statsbidrag utgår dels till förrättningskostnaderna vid vissa jorddelningsförrättningar

och dels till kostnaderna för vissa åtgärder — utflyttningar

och väganläggningar — som beslutats vid laga skifte eller hemmansklyvning.

Statsbidrag till förrättningskostnaderna må åtnjutas vid jordavsöndringar,

ägostyckningar, avstyckningar, skiften, hemmansklyvningar och

rågångsförrättningar. Bidrag utgår allenast till bestridande av kostnaden

för det lantmätaren för förrättningen enligt gällande lantmäteritaxa tillkommande

arvode, inberäknat lösen för karta och handlingar. Vid avsöndringar,

ägostyckningar och avstyckningar må bidrag beviljas med belopp,

motsvarande högst vad av hela denna kostnad belöper å området i fråga

och vid andra förrättningar med belopp motsvarande högst hälften av

vad på vederbörande område belöper av berörda kostnad. För bidrags beviljande

äro stadgade vissa förutsättningar, till vilka utskottet nedan skall återkomma.

Nu må allenast erinras, att bidrag endast utgår till enskild person,

för vilken kostnaderna för förrättningen måste anses betungande i förhållande

till hans ekonomiska ställning, och i visst fall till bolag eller förening

för egnahemsbildning.

Statsbidrag till utflyttnings- och väganläggningskostnader utgå med belopp,

motsvarande högst hälften av den kostnad, vartill utflyttnings- eller

väganläggningsåtgärdens verkställande vid vederbörande förrättning uppskattats.

Dylikt bidrag åtnjutes oberoende av sakägares ekonomiska ställning.

Den 18 juni 1926 utfärdades lag (nr 326) om delning av jord å landet.

Genom kungörelse den 3 oktober 1927 (nr 367) förordnades, att samma lag

skulle träda i kraft den 1 januari 1928. I den nya jorddelningslagen motsvaras

jordavsöndring och ägostyckning av ett enda delningsinstitut, avstyckning.

Laga skifte enligt samma lag innefattar såväl laga skifte som

hemmansklyvning enligt skiftesstadgan.

Kungl. Maj:ts förevarande proposition är närmast föranledd av ett av

lantmäteristyrelsen i skrivelse den 4 november 1927 framlagt förslag, vari

styrelsen upptagit de ändringar, som enligt styrelsens uppfattning på grund

av vunnen erfarenhet och särskilt med hänsyn till den nya jorddelningslagens

ikraftträdande erfordrades i fråga om grunderna för statsbidrag till

lantmäteriförrättningar.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 48.

11

Lantmäteristyrelsens förslag omfattar ett flertal frågor, vilka av departementschefen

upptagits till behandling var för sig eller sammanförda i vissa

grupper. Först behandlas frågan angående statsbidrag till förrättningskostnader

vid jorddelningsförrättningar samt därefter spörsmål om statsbidrag

till kostnader för vissa åtgärder i samband med skifte. Slutligen upptages

framställning till riksdagen om anslag för ifrågavarande ändamål.

Då utskottet nu går att upptaga Kungl. Maj:ts förevarande framställning,

följer utskottet den i propositionen gjorda uppställningen och anger under

varje avdelning sin ställning till förslaget.

Statsbidrag till förrättningskostnader vid jorddelningsförrättningar.

Den nya lagen särskiljer tre olika arter av förrättningar, nämligen laga jorddelningsskifte,

avstyckning och andra lantmäteriförrättningar. Sistnämnda grupp Inrättningar,

omfattar följande förrättningar: l:o) Bestämmande och utmärkande av rättiga till

rågång eller annan fastighetsgräns; 2:o) Ägoutbyte; 3:o) Utbrytning av statsbidrag.

servitut, bestående i rättighet till skogsfång och mulbete eller endera av

dessa rättigheter; 4:o) Avsättande av mark till gemensamhetsskog; 5:o) Fastställande

av vederlag för jord, som efter laga delning frångått ägolott;

6:o) Delning av fiske i vissa fall; 7:o) Avmätning av jord. De under

l:o) — 4:o) angivna åtgärder kunna ej blott verkställas såsom särskilda förrättningar

utan även i sammanhang med skifte. Gränsbestämning och

avsättande av mark till gemensamhetsskog kunna även företagas i samband

med avstyckning, och ägoutbyte kan verkställas i sammanhang med gränsbestämningsförrättning.

Erinras må även att, då vid skifte vattenområde

delas, därigenom jämväl fisket å vattenområdet varder fördelat, där ej

annorlunda bestämmes.

De förrättningar enligt nya jorddelningslagen, som för närvarande berättiga

till statsbidrag, äro, såsom förut berörts, skiften, avstyckningar och

gränsbestämningsförrättningar. Bidrag torde dock även kunna utgå till

ägoutbyte, utbrytning av servitut och avsättande av gemensamhetsskog,

därest sådan åtgärd verkställes i sammanhang med förrättning, som berättigar

till statsbidrag.

Frågan om olika förrättningar, som böra berättiga till statsbidrag, har

senast år 1923 varit underställd riksdagens prövning. I proposition, nr 174,

till nämnda års riksdag föreslog sålunda Kungl. Maj:t, att statsbidrag skulle

utgå, förutom till jordavsöndringar, ägostyckningar, skiften och hemmansklyvningar,

vartill bidrag redan tidigare utgått, även vid rågångsförrättning

beträffande område, som utbrutits genom avsöndring.

Jordbruksutskottet yttrade i sitt utlåtande, som godkändes av riksdagen,

att utskottet delade departementschefens mening, att de lantmäteriförrätt
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 48.

Utskottet.

Förrättningskostnader,

som böra besti

idas genom

statsbidrag

vid jorddelning

s för rättning

ar, samt

bidragens

storlek.

ningar, som borde berättiga till statsbidrag, icke borde för det dåvarande

utsträckas att omfatta mer än jämväl rågångsförrättningar. Dock förklarade

sig utskottet anse rätten till statsbidrag icke böra inskränkas till rågångsförrättning

beträffande område, som utbrutits genom avsöndring, utan

böra avse även andra rågångsförrättningar.

I enlighet med riksdagens beslut infördes genom 1923 års kungörelse föreskrifter

om statsbidrag vid rågångsförrättningar.

I ovanberörda skrivelse har lantmäteristyrelsen framhållit, att enligt 20

kap. 2 § i nya jorddelningslagen ägde lantmätaren i samband med gränsbestämning

likaledes verkställa ägoutbyte, och torde bidrag för förrättningskostnaderna

då böra utgå, eftersom ägoutbytet i detta fall blott vore en del

av gränsbestämningen. Vidare hade genom den nya jorddelningslagen ägoutbyte

fått en ökad betydelse och möjligheten utsträckts i fråga om ägoutbytes

verkställande.

Departementschefen har anfört följande.

»På de av lantmäteristyrelsen anförda skäl vill jag förorda, att statsbidrag

må utgå till förrättningskostnaderna även vid ägoutbyte.

Enligt min mening böra till lantmäteriförrättningar, som må berättiga

till statsbidrag, ytterligare hänföras utbrytning av servitut, avsättande av mark

till gemensamhetsskog samt delning av fiske, vare sig dessa åtgärder,

vilka ofta äro av stor betydelse för den jordägande befolkningen, utföras i

samband med skiften eller såsom självständiga förrättningar. De ökade

kostnader för statsverket, som skulle komma att föranledas härav, torde ej

bliva av någon nämnvärd betydelse i statsfinansiellt hänseende.»

Vad departementschefen sålunda ifrågasatt ger ej utskottet anledning till

erinran.

I sin ifrågavarande framställning har lantmäteristyrelsen föreslagit, att

till förrättningskostnader, till vilkas bestridande statsbidrag må utgå, skulle

hänföras, förutom lantmätarens arvode, jämväl kostnaderna för av förrättningsmännen

anlitat sakkunnigt biträde och i vissa fall kostnaderna för

gode män, samt att vid alla de olika slag av jorddelningsförrättningar, som

berättiga till bidrag, sådant skulle utgå efter samma grunder och med högst

hela beloppet av de förrättningskostnader, till vilkas bestridande bidrag må

lämnas.

Vidkommande lantmäteristyrelsens förslag om statsbidrag till kostnaderna

för sakkunnigt biträde må erinras, att jämlikt 2 kap. 2 § i nya jorddelningslagen

biträde av sakkunnig person må vid skifte anlitas för avgörande

av fråga, som kräver särskild fackkunskap. Detta stadgande är även tilllämpligt

i fråga om övriga jorddelningsförrättningar, som ovan tillstyrkts

böra berättiga till statsbidrag. Ersättning till det sakkunniga biträdet bestämmes

av förrättningsmännen.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 48-

13

I sin skrivelse (lön 4 november 1927 liar lantmäteristyrelsen under erinran,

att frågan om statsbidrag till kostnaden för gode män — beträffande vilken

riksdagen 1920 begärt utredning — fortfarande finge anses stil öppen och

borde nu upptagas till slutlig prövning i samband med de ändringar, som

betingades av den nya jorddelningslagen. Lantmäteristyrelsen har vidare

anfört följande:

Uti sin utredning år 1922 både lantmäteristyrelsen framhållit, att det

funnes eu annan utväg att minska jordägarnas kostnader för gode mäns

biträde än genom beviljande av statsbidrag. Denna andra utväg vore att

genom lagbestämmelser begränsa de fall, då gode mäns biträde erfordrades

vid lantmäteri förrättningar. Så hade även, dock i mindre mån än tidigare

förslag innehållit, blivit fallet genom den nya jorddelningslagens bestämmelser

i ämnet. Frågan om statsbidrag till kostnaderna för gode mäns biträde

vid lantmäteriförrättningar torde härigenom få anses hava kommit i

ett delvis annat läge. Härtill komme, att enligt 2 kap. 1 § fjärde stycket

i nya jorddelningslagen delägare kunde påyrka, att gode män skulle närvara

i större utsträckning än lagen eljest krävde.---Styrelsen in
skränkte

sig därför till att ifrågasätta, att bestämmelser meddelades av sådant

innehåll, att styrelsen i ömmande fall måtte på särskild framställning kunna

utanordna statsbidrag till godemanskostnaderna, dock endast för den händelse

dessa kostnader uppginge till mer än kostnaderna för lantmätarens

arvode för förrättningen, inberäknat lösen för karta och handlingar. För

att undvika gränsfall borde härvid bidraget såsom regel avse blott den del

av kostnaden, som översköte beloppet av lantmätarens förrättningsarvode.

Uti mera ömmande fall borde dock möjlighet finnas öppen för lantmäteristyrelsen

att kunna utanordna statsbidrag till hela kostnaden.

Vidare har, såsom nämnts, lantmäteristyrelsen föreslagit, att statsbidrag

vid de olika slag av lantmäteriförrättningar, som berättiga till statsbidrag,

skulle utgå efter samma grunder och med högst hela beloppet av bidragsberättigade

förrättningskostnader.

Angående vad tidigare förekommit i berörda hänseende må här erinras

följande:

Lantmäterikommissionen föreslog i sitt till grund för Kungl. Maj:ts framställning

till 1920 års riksdag liggande utlåtande, att statsbidrag vid jordavsöndringar

och ägostyckningar skulle utgå med belopp motsvarande den

lantmätare för förrättningen tillkommande ersättning enligt lantmäteritaxan.

Beträffande skiften och hemmansklyvningar yttrade kommissionen, att understöd

vid sådana förrättningar med hänsyn till önskan att begränsa statens

utgifter icke torde i något fall böra uppgå till mera än hälften av nämnda

belopp.

Lantmäterikommissionens förslag angående bidragsbeloppens storlek vid

de olika slagen av lantmäteriförrättningar upptogs i Kungl. Maj:ts nyssnämnda

framställning, som bifölls av riksdagen.

Departementschefen har anfört följande:

»Vad först angår lantmäteristyrelsens förslag, att bland de förrättningskostnader,

till vilka bidrag må utgå, även skulle inräknas kostnaden för av förrättningsmännen

anlitat sakkunnigt biträde, så synes mig ej vara något att

erinra häremot.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 48.

Vidkommande frågan om statsbidrag till kostnaderna för gode män torde

denna fråga, såsom lantmäteristyrelsen framhållit, genom den nya jorddelningslagen

delvis liava kommit i annat läge. De skäl, som förut anförts

för statens deltagande i dessa kostnader, hava därigenom förlorat i styrka.

Emellertid synes, på sätt lantmäteristyrelsen påvisat, fall kunna förekomma,

då statens bistånd till bestridande av dessa kostnader kan vara av behovet

påkallat. Jag får därför förorda, att statsbidrag till ifrågavarande kostnader

må enligt lantmäteristyrelsens prövning utgå, där sådant anses påkallat

av särskilda omständigheter och kostnaderna uppgå till högre belopp

än kostnaderna för lantmätarens — vid avstyckning enligt 19 kap. 5 § i

nya jorddelningslagen eventuellt mätningsmannens — arvode för förrättningen,

inberäknat lösen för karta och handlingar. Beträffande bidragets

storlek ansluter jag mig till statskontorets ståndpunkt, att detsamma ej i

något fall må utgå med högre belopp än som motsvarar berörda merkostnad.

Beträffande slutligen spörsmålet om statsbidragens storlek vid olika slag

av jorddelningsförrättningar torde vid avstyckningar bidraget böra kunna

uppgå till hela beloppet av såväl lantmätarens — vid avstyckning enligt

19 kap. 5 § i nya jorddelningslagen eventuellt mätningsmannens — arvode,

inberäknat lösen för karta och handlingar, som ersättningen till särskilt

tillkallat sakkunnigt biträde. Därjämte bör i de fall, där bidrag även

må utgå till kostnaderna för gode män, ersättning kunna medgivas till

högst den del av sistnämnda kostnader, som enligt vad jag ovan förordat

skulle få bestridas med statsbidrag.

I fråga om övriga jorddelningsförrättningar, som berättiga till statsbidrag,

är jag såtillvida ense med lantmäteristyrelsen, att den skillnad ifråga om bidragsbeloppens

storlek, som enligt gällande bestämmelser förefinnas mellan

dessa förrättningar och avstyckningar, ej synes böra upprätthållas i samma

utsträckning som för närvarande. Emellertid anser jag mig ej kunna förorda,

att nämnda förrättningar i förevarande hänseende helt jämställas med

avstyckningar. Statskontorets uttalande, att skillnaden i nämnda hänseende

mellan å ena sidan jordavsöndringar och ägostyckningar — vilka förrättningar

enligt nya jorddelningslagen motsvaras av avstyckningar — samt å andra sidan

skiften och hemmansklyvningar — enligt nya jorddelningslagen skiften — skulle

hava sin grund icke blott i statsfinansiella hänsyn utan även i en artskillnad

mellan berörda två slag av förrättningar synes mig ej sakna berättigande.

Bland annat lärer sålunda skifte i allmänhet ej i lika hög grad

som avstyckning tagas i användning vid egnahemsbildningen; och till förrättningar

med dylikt ändamål torde böra tagas särskild hänsyn. Från nu

nämnda synpunkt är det givetvis än mindre befogat att uti ifrågavarande

hänseende med avstyckning jämställa andra förrättningar än skiften.

Vidare må framhållas, att ett utsträckande av statsbidraget vid skifte att

omfatta största delen av skifteskostnaden kan tänkas föranleda därtill, att

en mindre bemedlad jordägare i förvissning om att själv få föga känning

av kostnaderna skulle kunna åvägabringa förrättning och därigenom

s. 15 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 48.

15

åsamka övriga delägare avsevärda kostnader i sådana fall, diir förrättningens

företagande icke varit påkallat av något mera påtagligt behov.

Visserligen har genom den nya jorddelningslagen sakägares rätt att påkalla

skifte i vissa fall inskränkts, men bestämmelserna därutinnan torde ej alltid

utgöra hinder för sakägare att åvägabringa ett praktiskt sett obehövligt

skifte. Med hänsyn till vad jag nu anfört samt jämväl till de

ökade kostnaderna för staten har jag stannat vid att föreslå, att statsbidraget

till förrättningskostnaderna vid andra jorddelningsförrättningar än

avstyckningar bestämmes till tre fjärdedelar av de belopp, som jag ovan förordat

må utgå vid avstyckning.

Vad departementschefen sålunda yttrat föranleder icke någon erinran från

utskottets sida.

Lantmäteristyrelsens ifrågavarande framställning avser även vissa ändringar

i gällande villkor för statsbidrags utgående till förrättningskostnaderna

vid jorddelningsförrättningar.

För att statsbidrag skall kunna utgå skola enligt nu gällande bestämmelser

följande förutsättningar vara för handen beträffande jordavsöndringar

och ägostyckningar:

Vederbörande skall genom upplåtelseavtal hava förvärvat område, vilket

efter den 1 januari 1921 utbrutits genom jordavsöndring eller genom ägostyckning

enligt 3 § i lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyvning, ägostyckning

och jordavsöndring, eller ock vara ägare av område, som efter

den 1 juli 1923 utbrutits genom ägostyckning enligt 2 § i nämnda lag.

Förrättningen skall hava avsett åstadkommande av småbruk eller eget hem.

Sökanden skall vara enskild person eller bolag eller förening med syfte

att befrämja bildande av småbruk eller egna hem. De sökanden åliggande

kostnaderna för förrättningen skola anses för honom betungande i förhållande

till hans ekonomiska ställning. Om sökanden utgöres av bolag eller

förening, skall bidraget visas medföra nedsättning i kostnaderna för mindre

bemedlad persons förvärv av utbrutet område under vad eljest skäligen kunnat

ifrågakomma. Förrättningen får ej hava skett i uppenbart spekulationssyfte.

Vad sålunda stadgats gäller i tillämpliga delar jämväl beträffande avstyckning

ar.

Beträffande skiften och hemmansklyvningar har föreskrivits, att förrättningen

skall hava avsett åstadkommande av bättre indelning av jorden för

rationellt jordbruk, uppdelning i flera brukningsdelar, åstadkommande av småbruk

eller beredande av ökade odlingsmöjligheter, ävensom att i sökandens ägolott

skall ingå inrösningsjord till den omfattning, att jordbruk kan bedrivas

därå. Sökanden skall vara enskild person eller utgöras av bolag eller förening

med syfte att befrämja bildande av småbruk eller egna hem. De

sökanden åliggande kostnaderna för förrättningen skola anses för honom

betungande i förhållande till hans ekonomiska ställning. Utgöres sökanden

av bolag eller förening, skall bidraget visas medföra nedsättning i kostnaden

för mindre bemedlad persons förvärv av utbrutet område under vad eljest

skäligen kunnat ifrågakomma. Om sökanden är enskild person, skall han

vara boende inom den socken, där ägolotten är belägen, eller, för den hän
-

Utskottet.

Villkoren för

statsbidrag

till jorddelningsförrättningar.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 48.

delse han är boende inom annan socken, bruka ägolotten tillsammans med

fastighet i sistnämnda socken. Förrättningen får ej hava skett i uppenbart

spekulationssyfte.

Beträffande rågångsförrättningar gäller, att sökanden skall vara enskild

person. De sökanden åliggande kostnaderna för förrättningen måste anses

för honom betungande i förhållande till hans ekonomiska ställning. Sökanden

skall vara boende inom den socken, där området är beläget. För den händelse

han är boende inom annan socken, skall han bruka området tillsammans

med fastighet i sistnämnda socken. Sökanden får icke hava påkallat

förrättningen utan att anledning därtill förelegat.

Särskilda bestämmelser äro meddelade angående bidrag till skiften inom

Jukkasjärvi och Karesuando socknar.

För statsbidrags utgående förutsättes, att vederbörande förrättning verkställts

av lantmätare.

Ansökning om bidrag, varom nu nämnts, skall, ställd till lantmäteristyrelsen,

ingivas till vederbörande överlantmätare och vara åtföljd, jämte

annat, av intyg av lantmätare, landsfiskal, kommunalnämndens ordförande,

nämndeman, ledamot i ägodelningsrätt eller god man vid lantmäteriförrättningar

till bestyrkande av att de för bidrags utgående stadgade förutsättningar

föreligga. Lantmäteristyrelsen prövar om och till vilket belopp bidrag

skall utgå. Bidragen utbetalas av styrelsen.

Enligt lantmäteristyrelsens förslag skulle statsbidrag kunna utgå allenast

till enskild person och således ej, såsom enligt nuvarande bestämmelser, vid

skifte och avstyckning även till bolag eller förening med syfta att befrämja

bildandet av småbruk eller egna hem. Vidare skulle från statsbidrag uteslutas

alla avstyckningar, som verkställts utan att överlåtelseavtal träffats.

Beträffande ägoutbyte föreslås, att för erhållande av statsbidrag vid sådan

förrättning skall gälla samma villkor som beträffande statsbidrag vid

skifte.

Till stöd för sitt förslag i förstnämnda avseende har lantbruksstyrelsen

anfört, bland annat, att det med fog kunde ifrågasättas på vad sätt det nu

stadgade villkor för beviljande av statsbidrag till bolag eller förening, med

syfte att befrämja bildande av småbruk eller egna hem skulle kunna styrkas.

Otvivelaktigt vore, att förrättningskostnaderna vid exempelvis en styckning

icke i nämnvärd grad kunde inverka på prissättningen vid försäljningen.

Under den tid av över fyra år, 1923 års kungörelse varit i kraft, hade hittills

icke en enda ansökning gjorts om statsbidrag av dylikt bolag eller sådan

förening, varom här vore fråga. Detta torde just bero på, att bestämmelsen

saknade praktiskt värde vid markexploateringen. Lantmäteristyrelsen ansåge

därför, att bestämmelsen såsom mindre lämplig och ur behovsprincipen

svår att kontrollera borde helt utgå. Såsom en följd av styrelsens ståndpunkt

härutinnan ansåge styrelsen, att från statsbidrag även borde undantagas

alla avstyckningar, som verkställdes utan att överlåtelseavtal träffats.

Efter det departementschefen i detta sammanhang till behandling upptagit

framkommen fråga rörande lämpligheten av det för beviljande av

bidrag till skifte nu gällande villkor om förrättningens ändamål har han

beträffande nu berörda frågor anfört följande.

»Vidkommande först förslaget att från möjlighet till statsbidrag utesluta

bolag och förening för egnahemsbildning synes vad lantmäteristyrelsen anfört

s. 17 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 48.

17

visa, att stadgandet om rätt för dylik sammanslutning till statsbidrag

kommit att sakna praktisk betydelse på grund av svårighet att styrka förefintligheten

av den särskilda förutsättning, som föreskrives för bidrags beviljande.

Med hänsyn härtill och den nuvarande föreskriftens svårtillämplighet

synes mig bestämmelsen om rätt för bolag och förening till statsbidrag

böra uteslutas.

Lantmäteristyrelsen har ansett, att såsom en följd av en dylik åtgärd borde

från statsbidrag undantagas alla avstyckningar, som verkställts utan att överlåtelseavtal

träffats. Berörda bestämmelse sammanhänger givetvis så tillvida

med föreskriften om rätt till statsbidrag vid avstyckning utan föregående upplåtelseavtal,

att sistnämnda föreskrift utgör en förutsättning för att statsbidrag

över huvud skall kunna utgå till bolag eller förening för egnahemsbildning.

Vad angår enskild person lärer, på grund av de för bidrags beviljande

stadgade villkor om sökandes ekonomiska ställning och förrättningens syfte,

i praktiken knappast kunna inträffa, att bidrag komme att utgå för honom

åliggande kostnader för avstyckning verkställd utan föregående upplåtelseavtal.

Dylik avstyckning torde nämligen endast i undantagsfall verkställas

av mindre bemedlad person, och dessa fall skulle säkerligen vara uteslutna

från statsbidrag på grund av bestämmelsen, att förrättningen ej finge hava

skett i uppenbart spekulationssyfte. Enligt vad jag under hand inhämtat

har ej heller under tillämpningen av nu gällande statsbidragsbestämmelser

förekommit något fall, då lantmäteristyrelsen beviljat bidrag till ägostyckning

verkställd utan föregående upplåtelseavtal. Med hänsyn till vad jag

nu anfört finner jag skäl ej föreligga att bibehålla stadgandet om rätt till

statsbidrag vid avstyckning verkställd utan föregående upplåtelseavtal.

Vad angår det för beviljande av bidrag vid skifte nu gällande villkor

om förrättningens ändamål må erinras, att på grund av sagda villkor statsbidrag

ej kan utgå till skifte, som huvudsakligen avsett att fördela skogsmark.

Anledning synes mig emellertid knappast föreligga att från möjlighet

till bidrag utesluta förrättning med sådant ändamål. Det kan exempelvis

vara av stort värde för delägare i samfälld skogsmark att få denna

skiftad sinsemellan, så att de erhålla tillgång till skog till sin fria disposition,

och det kan i vissa fall även vara av vikt att åstadkomma en lämpligare

indelning av förut delad skogsmark. För genomförande av en dylik

föreskrift synes vara tillräckligt, att den nuvarande bestämmelsen, att inrösningsjord

i viss omfattning skall ingå i sökandens ägolott uteslutes. Då

enligt i nya jorddelningslagen använd terminologi jordbruk i vidsträckt

bemärkelse även omfattar skogsbruk, synes obehövligt att ändra den såsom

eventuellt villkor för statsbidrag nu förekommande föreskriften, att förrättningen

skall avse åstadkommande av bättre indelning av jorden för rationellt

''jordbruk’.

Beträffande frågan om de villkor, som böra stadgas för beviljande av

statsbidrag till ägoutbyte, synes lämpligt att, på sätt lantmäteristyrelsen

föreslagit, samma villkor föreskrivas som beträffande statsbidrag till skifte.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 10 samt. 15 höft. (Nr 46—49.) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 48.

Utskottet.

Statsbidrag

till avstyckning,

som

verkställts ax

annan än

lantmätare.

I fråga om utbrytning av servitut, avsättande av mark till gemensamhetsskog

och delning av fiske förordar jag, att för beviljande av bidrag

till dessa förrättningar stadgas motsvarande förutsättningar, som nu gälla

beträffande bidrag till rågångsförrättning.»

Mot vad sålunda anförts har utskottet intet att erinra.

Enligt lantmäteristyrelsens föreliggande förslag skulle statsbidrag — i

likhet med vad förhållandet är enligt nu gällande bestämmelser — kunna

utgå allenast vid jorddelningsförrättning, som är verkställd av lantmätare.

På grund därav skulle statsbidrag ej kunna utgå vid avstyckning, som

enligt 19 kap. 5 § i den nya jorddelningslagen verkställts av annan än

lantmätare.

Skälet varför enligt nu gällande bestämmelser statsbidrag ej ansetts böra

utgå till förrättning företagen av annan än lantmätare har, såsom lantmäteristyrelsen

framhåller i sin skrivelse den 4 november 1927, varit, att

man velat vinna säkerhet för att dels förrättningen blir utförd på ett ur

teknisk synpunkt fullgott sätt dels ock arvodet för förrättningen kommer

att beräknas efter en bestämd taxa, så att statsbidraget ej blir högre än

vad sakägare nödvändigt måste erlägga för att få förrättningen verkställd.

Av de förrättningar, till vilka bidrag utgått enligt hittills gällande statsbidragsbestämmelse,

har avsöndring kunnat företagas av annan än lantmätare,

ehuru för statsbidrags utgående erfordrats att förrättningen verkställts

av lantmätare. De förrättningar enligt den nya jorddelningslagen,

som föreslagits böra berättiga till statsbidrag, kunna, med undantag för

avstyckning inom område, som avses i 19 kap. 5 § nämnda lag, verkställas

allenast av lantmätare. Jämlikt sistnämnda lagrum kan i stadsliknande

samhälle avstyckning företagas även av annan person än lantmätare, såvitt

han äger behörighet att innehava befattning som mätningsman i stad. Statsbidrag

till avstyckning, verkställd av person med dylik behörighet, skulle

alltså enligt lantmäteristyrelsens förslag ej kunna utgå.

Byggnadsstyrelsen har i avgivet utlåtande i ärendet hemställt, att sådan

ändring måtte vidtagas i lantmäteristyrelsens förslag, att med lantmätare

måtte i förevarande hänseende fullt jämställas annan till ifrågavarande förrättningar

behörig förrättningsman.

Departementschefen har beträffande förevarande fråga anfört följande:

»På de av byggnadsstyrelsen anförda skäl anser jag, att statsbidrag bör

utgå vid avstyckning inom område, som avses i 19 kap. 5 § i nya jorddelningslagen,

vare sig förrättningen verkställts av lantmätare eller annan

behörig person. Därest statsbidrag skulle utgå allenast vid dylik avstyckning

företagen av lantmätare, komme begagnandet av jorddelningslagens

medgivande att anlita även annan person såsom förrättningsman att för

sakägarna ställa sig ekonomiskt ofördelaktigare än anlitande av lantmätare,

och detta skulle givetvis hava till följd, att berörda medgivande gjordes i

s. 19 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 48.

19

viss mån illusoriskt. Då lagen föreskriver, att sådan avstyckning, utom av

lantmätare, kan utföras allenast av den, som har behörighet såsom mätningsman

i stad, utgår lagen från, att därigenom nödig garanti skapats för, att

förrättningen, även då den företages av annan än lantmätare, blir utförd

på ett riktigt och ändamålsenligt sätt. För att vinna säkerhet för att statsbidrag

till arvode åt annan än lantmätare ej kommer att utgå med högre

belopp än rimligt är, synes emellertid böra föresklivas att, där av Kungl.

Maj:t fastställd taxa ej må vara tillämplig beträffande beräkningen av förrättningsmannens

arvode, bidraget ej må utgå med högre belopp än det,

vartill bidraget skulle hava uppgått, därest arvodet för förrättningen beräknats

efter lantmäteritaxan.»

Utskottet ansluter sig till den av departementschefen sålunda uttalade

meningen.

Enligt de i 1923 års kungörelse angående villkor för erhållande av statsbidrag

till lantmäteriförrättningar intagna särskilda bestämmelser angående

statsbidrag till lantmäteriförrättningar må utan hinder av de villkor, som

stadgats för beviljande av bidrag till skifte i allmänhet, sådant bidrag tilldelas

inom Jukkasjärvi och Karesuando socknar boende skiftesdelägare, som

icke utgöras av bolag. Bidragets storlek beräknas efter vissa belopp per

hektar av den i skiftet ingående jorden. Uppgår ej det enligt allmänna

grunder för sökandens ägolott beräknade statsbidraget till den på ovan antytt

sätt efter skifteslagets areal beräknade summan, må bidraget höjas till det

belopp, som enligt sådan beräkning skulle erhållas.

I sin skrivelse den 4 november 1927 erinrar lantmäteristyrelsen att vid

bifall till lantmäteristyrelsens förslag i fråga om allmänna grunder för statsbidrag

vid skiften nämnda bestämmelser skulle komma att sakna betydelse,

så vitt anginge mindre bemedlad eller obemedlad. Med hänsyn därtill att

enligt ifrågavarande särbestämmelser bidrag utginge oberoende av skiftesdelägares

ekonomiska ställning samt till de särskilda förhållandena inom

ifrågavarande socknar, har lantmäteristyrelsen ansett särbestämmelserna böra

bibehållas.

I likhet med departementschefen anser sig utskottet ej böra ifrågasätta

någon ändring i den särställning, som skiften inom nämnda socknar för

närvarande intaga ifråga om statsbidrags utgående.

Lantmäteristyrelsen har vidare framlagt förslag till viss ändring av

ordningen för sökande av statsbidrag. Detta förslag avser sättet för

styrkande av vederbörande bidragssökandes behov samt införande av föreskrift

om viss tid, inom vilken ansökning om statsbidrag skulle ingivas.

Enligt 1923 års förberörda kungörelse är en av förutsättningarna för att

Utskottet.

Skiften inom

Jukkasjärvi

och Karesuando

socknar.

Utskottet.

Ändringar i

ordningen för

sökande av

statsbidrag.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 48.

Utskottet.

statsbidrag må utgå till jordavsöndringar och ägostyckningar, att de sökanden

åliggande kostnaderna för förrättningen måste anses för honom betungande

i förhållande till hans ekonomiska ställning. Prövning av att så vore förhållandet

hade i nämnda kungörelse i huvudsak lagts på den, som utfärdade

intyg om sökandens ekonomiska ställning (se sid. 8.)

Lantmäteristyrelsen har nu anfört, att ovan återgivna föreskrift otvivelaktigt

för den intygsgivande medgåve en mycket subjektiv prövning av behovet

av statsbidrag, och den utanordnande myndigheten vore urståndsatt

att utöva kontroll över, att någorlunda likartade grunder följdes vid bedömande

av bidragsbehovet. Fall hade också förekommit, där intyg lämnats

om sökandens behov av understöd, men där vid närmare undersökning visat

sig, att sökanden varit i sådan ekonomisk ställning, att bidrag icke borde

utgå. I anledning härav har lantmäteristyrelsen föreslagit att, i likhet

med vad som föreskrivits i 2 § av kungörelsen den 29 juni 1926 (nr 358)

angående villkor för erhållande av statsbidrag till förrättning enligt lagen

den 29 juni 1926 om enskilda vägar, vid ansökning om statsbidrag till

kostnaderna för lantmäteriförrättningar sökanden skulle lämna uppgift å

sina förmögenhetsvillkor och storleken av den familj, han hade att underhålla,

för vilket ändamål lantmäteristyrelsen borde äga utfärda formulär.

Tiden, inom vilken ansökan skulle hava inkommit, har styrelsen ifrågasatt

till två år efter det förrättning blivit fastställd. Om en sakägare icke inom

en så pass rundlig tid gjort ansökan om utbekommande av statsbidrag, torde

något större behov av understöd ej föreligga. Genom tidsbegränsningen

vunnes enligt styrelsens mening även, att den intygsgivande lantmätaren

kunde mer än eljest hava i minnet förhållandena vid förrättningen och

därmed äga större möjlighet att avgiva yttrande över sökandens ekonomiska

omständigheter.

Departementschefen har beträffande det av lantmäteristyrelsen sålunda

framställda förslag anfört följande:

»På sätt lantmäteristyrelsen påvisat torde det vara önskvärt att erhålla

bättre garantier för att statsbidrag, i enlighet med därom stadgat villkor,

utgår allenast till obemedlad eller mindre bemedlad. Den av lantmäteristyrelsen

föreslagna ändringen i ordningen för styrkande av sökandes bidragsbehov

synes giva större säkerhet i detta hänseende. Genom densamma skulle

den prövande myndigheten erhålla bättre möjlighet att skaffa sig en på de

faktiska förhållandena grundad uppfattning om bidragsbehovet. Erinras må,

att den nu föreslagna ordningen är föreskriven vid ansökan om statsbidrag

till förrättning enligt lagen om enskilda vägar.

På de av lantmäteristyrelsen anförda skäl synes även lämpligt, att viss

tid fastställes, inom vilken ansökning om statsbidrag skall göras.»

Då den av departementschefen förordade ändringen synes utskottet vara

ägnad att undanröja det påtagliga missförhållandet, att, såsom i vissa fall

synas hava skett, statsbidrag utgår till sökande, vilken befinner sig i sådan

ekonomisk ställning, att han ej bör komma i åtnjutande av bidrag, anser

utskottet, att en sådan ändring bör genomföras.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Jord bruten utskottets -utlåtande Nr 48.

21

Statsbidrag till kostnader för vissa åtgärder i sammanhang

med skiften.

Lantmäteristyrelsen har i sin skrivelse den 4 november 1927 föreslagit,

att bidrag skulle utgå — förutom till utflyttnings- och vägan läggningskostnader

såsom nu sker — jämväl till odling skostnader i sammanhang med

skiften. Vidare har styrelsen föreslagit införande av föreskrift om viss tid

för sökande av bidrag av ifrågavarande slag.

Har delägare vid skifte tilldelats äga, som i fråga om odling icke befinner

sig i det skick, att den omedelbart kan giva en mot dess gradvärde

svarande behållen avkastning, är han jämlikt 14 kap. 6 ■§> i jorddelningslagen

berättigad till ersättning för de kostnader (odlingskostnader), som måste

nedläggas för ägans försättande i skick, som svarar mot dess gradvärde. Därvid

skall envar delägare påföras kostnaden för iståndsättande av ägor till den

omfattning, att dessa ägor tillika med hans förutvarande innehav i fullständigt

odlad jord fri från vanhävd motsvara hans andel enligt delningsgrunden

i inrösningsjorden. Delägarna kunna dock sluta förening om andra

grunder för odlingsersättningens bestämmande. Delägare är berättigad erhålla

odlingsersättning oberoende av om odlingsmarken uppodlas eller ej.

Lantmäteristyrelsen, som ansett bidrag av statsmedel till odlingskostnaderna

vara ej blott önskvärt ur allmän synpunkt för åstadkommande av

nyodling utan särskilt motiverat av den nya jorddelningslagens bestämmelser,

har, beträffande det belopp varmed statsbidrag för odlingskostnader

i dylikt fall högst skulle få utgå, anfört, att det syntes styrelsen lämpligt,

att sådant statsbidrag jämställdes med nyodlingsbidrag och betesförbättringsbidrag

enligt kungörelsen den 20 maj 1927 (nr 206) angående statsbidrag

till nyodling och betesförbättring å ofullständiga jordbruk eller till högst

hälften av den beräknade kostnaden, dock icke till mer än 250 kronor för

hektar av den jord, som vore avsedd att odlas till åker, och med högst 125

kronor för hektar av den jord, som vore avsedd att odlas till äng. Däremot

borde givetvis icke uppställas någon maximigräns för bidragens storlek

vare sig med hänsyn till areal eller eljest. Enligt styrelsens mening borde

för undvikande av missbruk förskott icke utgå å statsbidrag till odlingskostnad.

Delägare vore ju nämligen i fråga om odling icke på samma sätt

som vid utflyttning tvingad att verkställa åtgärden. För att emellertid i

mesta möjliga mån uppmuntra till odlingens utförande har styrelsen ansett,

att bidraget till odlingskostnad borde kunna utbetalas successivt allt efter som

odlingen fortskrede, åtminstone då det gällde bidrag av större omfattning.

Såsom en lämplig begränsning har styrelsen föreslagit, att, om bidrag uppginge

till 500 kronor eller därutöver, detsamma skulle få uppbäras successivt

allt efter odlingens fortskridande, dock icke i mindre poster än som

motsvarade bidraget för uppodling av en hektar. Även beträffande ansökningar

om bidrag till utflyttning, väganläggning och odlingskostnad borde

enligt styrelsen stadgas viss tid, inom vilken ansökan skulle hava inkommit.

En tidsbegränsning härutinnan torde komma att påskynda berörda åtgärders

vidtagande. Med hänsyn till arten av ifrågavarande arbeten torde

tiden böra sättas till fem år beträffande ansökan om bidrag till utflyttning

och väganläggning samt till tio år beträffande ansökan om bidrag till

odlingskostnad, allt räknat från dagen för skiftets fastställande.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 48.

Departementschefen har i anledning av lantmäteristyrelsens förevarande

förslag anfört följande:

»Jag ansluter mig till lantmäteristyrelsens förslag i förevarande del. Såsom

lantmäteristyrelsen framhållit, skulle den nu ifrågasatta understödsverksamheten

bliva av stor betydelse ur skiftessynpunkt, enär därigenom en

lämplig delning vid skifte komme att underlättas. I detta hänseende

må erinras, att vid skifte ej sällan torde inträffa, att inrösningsjorden ej

blir fördelad på lämpligaste sätt till följd av de utgifter i form av odlingskostnad,

som därigenom skulle åsamkas delägarna. Det förordade bidraget

skulle komma att avsevärt minska dessa utgifter och på så sätt underlätta

delningen. Ofta torde en önskvärd utflyttning å odlingsmark kunna underlättas,

därest odlingslikviden nedbringades genom det nu ifrågasatta bidraget.

Även den nya jorddelningslagens bestämmelser om vad vid skifte skall upptagas

såsom odlingsmark torde kunna åberopas som motiv för att vid skifte

låta statsbidrag utgå till odlingskostnaden.

Vad angår frågan om de regler, som böra gälla för den förordade understödsverksamheten,

synes ej lämpligt att, i likhet med vad förhållandet är

beträffande statsbidrag till nyodling och betesförbättring å ofullständiga jordbruk,

från rätt till bidrag av ifrågavarande slag utesluta jordbruk, där den

odlade jorden överstiger en viss areal. I så fall skulle bidraget icke på sätt

önskligt vore främja därmed avsett ändamål att vid skifte nedbringa odlingslikviden

och underlätta en lämplig delning. Av samma skäl torde ej heller

böra föreskrivas någon begränsning i fråga om den areal, till vars uppodling

bidrag skulle få utgå. Såsom lantmäteristyrelsen anfört, synes jorddelningslagens

bestämmelser och lantmäteristyrelsens prövning av ansökan

om odlingsbidrag innefatta garanti för, att bidrag ej kommer att utgå

till mark, som ej är lämplig att odla. Vidkommande ifrågavarande bidrags

storlek i förhållande till odlingskostnaden synes — på sätt lantmäteristyrelsen

föreslagit och i likhet med vad gäller angående bidrag till nyodling

och betesförbättring å ofullständiga jordbruk — bidraget böra uppgå till

högst hälften av den beräknade kostnaden för odlingen, dock icke mer än

till 250 kronor för hektar av den jord, som är avsedd att odlas till åker

och 125 kronor för hektar av den jord, som är avsedd att användas till äng.

I anslutning till vad som gäller enligt reglerna för statsbidrag till nyodling

och betesförbättring å ofullständiga jordbruk bör ej till odling av

samma mark kunna utgå såväl bidrag till odlingskostnad i sammanhang

med skifte som statsunderstöd av annat slag. Enligt nämnda regler är såsom

förutsättning för beviljande av bidrag stadgat, att lån eller bidrag av

allmänna medel icke i annan ordning beviljats för nyodlingen eller betesförbättringen.

Ett motsvarande stadgande torde böra upptagas i blivande

bestämmelser om bidrag till odlingskostnad i sammanhang med skifte.

Vad lantmäteristyrelsen föreslagit beträffande det sätt, varpå bidrag av

ifrågavarande slag skulle tillgodokomma skiftesdelägarna, överensstämmer i

s. 23 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 48.

23

huvudsak med i motsvarande hänseende gällande bestämmelser i fråga om

statsbidrag till utflyttningskostnader och föranleder ej någon erinran från

min sida.

Mot lantmäteristyrelsens förslag rörande ordningen för sökande, beviljande

och utbetalande av ifrågavarande bidrag synes ej heller vara något att

erinra, och biträder jag jämväl förslaget om föreskrivande av viss tid,

inom vilken ansökan om såväl bidrag till odlingskostnad som bidrag till

utflyttnings- och väganläggningskostnader skulle göras.»

Vad sålunda ifrågasatts föranleder ingen annan erinran, än att i författningen

i ämnet bör angivas, att statsbidraget beträffande äng skall avse

kostnader för sådan marks iordningsställande till betes- eller slåttervall.

Övergångsbestämmelser.

I fråga om övergången till de föreslagna nya bestämmelserna har departementschefen

anfört följande:

»Ändringarna i nu gällande bestämmelser hava till stor del föranletts av

den nya jorddelningslagen, och torde statsbidrag enligt de föreslagna nya

grunderna i anslutning härtill böra utgå allenast till förrättning, som i

dess helhet handlagts enligt bestämmelserna i berörda lag. Nämnda grunder

skulle sålunda vinna tillämpning å förrättningar, som påbörjats efter den 31

december 1927. Å andra sidan synes bidrag enligt de nya grunderna böra

utgå till alla efter den nya jorddelningslagens ikraftträdande påbörjade

förrättningar och således även till sådana förrättningar, som avslutats före

ingången av budgetåret 1928—1929.»

Slutligen har departementschefen uttalat, att, sedan ärendet varit föremål

för riksdagens prövning, det torde ankomma på Kungl. Maj:t att, i huvudsaklig

överensstämmelse med vad ovan anförts, utfärda erforderliga författningsbestämmelser

i ämnet.

Mot de ifrågasatta övergångsbestämmelserna har utskottet intet att erinra.

Ansökning av byamän i Storkåge by om statsbidrag till iståndsättande

av vägar i byn.

I detta sammanhang har departementschefen anmält en av delägare i Storkåge

bys skifteslag i skrivelse den 5 februari 1927 gjord, av lantmäteristyrelsen

med utlåtande den 29 april 1927 överlämnad framställning om statsbidrag

till iståndsättande av enskilda vägar i byn.

Enligt nu gällande bestämmelser om bidrag till väganläggningskostnader

i sammanhang med skifte, i vilka ändring nu ej ifrågasatts, utgår, bidrag

allenast till väganläggning, som beslutats vid skifte. Vidare är såsom

villkor för bidrags beviljande stadgat, att väganläggningen skall vara föranledd

av förrättningen och huvudsakligen påkallad för tillgodoseende av

ändamål, som avses med densamma.

Utskottet.

Utskottet.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Jordbruksutskottets inlåtande Nr 48.

Storkåge bys skifteslag, som är beläget 12 kilometer norr om Skellefteå vid

Kågeälvens utlopp i Kågefjärden, omfattar en areal av 4,889 hektar och

antalet delägare är 319. Skiftet påbörjades den 8 januari 1894, men förrättningen

har blivit slutligen fastställd först den 28 juni 1927.

I ovannämnda skrivelse den 5 februari 1927 anföres till stöd för framställningen

i huvudsak följande:

Genom skiftet hade byn råkat i ekonomiskt nödläge och bekymret vore

stort inom byalaget. Jordbruk, åbyggnader och gärdesgårdar hade genom

skiftets försening råkat i lägervall. Skifteskostnaderna hade blivit synnerligen

höga. En betydlig del av skiftesdelägarna kunde knappast betala odlings-,

hävde- och flyttningskostnader för tillträdande skifteslotter utan riskerade

att få gå ifrån desamma. Skifteslaget hade ålagts att med hjälp av det

statsbidrag, som kunde erhållas, bygga nya vägar till de delägare, som skulle

utflytta. Kostnaden därför komme att till största delen stanna å skifteslaget.

Dessutom vore byalaget ålagt att förbättra och utlägga de förut brukade

byvägarna, vilka på grund av osäkerheten om skiftesläggningen fått till stor

del förfalla. Dessa gamla byvägar hade en längd av c:a 12,000 meter, och

kostnaden för deras nödtorftiga förbättring bleve lägst 2 kronor per meter

eller 24,000 kronor. Då nämnda vägar på grund av gällande bestämmelser

ej^ kunnat intagas i kostnadsberäkningen för skiftet såsom nya vägar, kunde

något statsbidrag ej erhållas för desamma.

För att jordbruket efter den långa väntan på skiftets avslutande skulle

komma i gång inom byn vore det av högsta vikt att nödiga vägar funnes

till varje. ägolott, men då medel saknades, kunde detta ej åstadkommas.

Stora möjligheter förefunnes att, sedan ordnade förhållanden inträtt, varje

lott i byn skulle föda sin man.

I sitt utlåtande har lantmäteristyrelsen, som funnit den gjorda framställningen

synnerligen behjärtansvärd, hemställt, att Kungl. Maj:t ville medgiva

styrelsen att av anslaget till bidrag till utflyttnings- och väganläggningskostnader

i sammanhang med skiften och hemmansklyvningar till Storkåge

byamän för iståndsättande av befintliga byvägar utbetala ett bidrag av högst

12,000 kronor under villkor, att plan för arbetet med uppskattning av kostnaderna

upprättades av vederbörande distriktslantmätare och att bidraget

utbetalades,'' sedan genom intyg av distriktslantmätaren styrkts, att arbetet

blivit utfört i enlighet med den uppgjorda planen.

Departementschefen har i frågan anfört följande.

»Såsom i ärendet erinrats, kan enligt gällande bestämmelser om statsbidrag

till väganläggningskostnader i sammanhang med skiften statsbidrag

ej utgå till iståndsättande av ifrågavarande vägar, vilka ej beslutats vid

skiftet inom Storkåge by utan funnits redan före detsamma. Av skäl, som

lantmäteristyrelsen anfört, synes emellertid ifrågavarande framställning vara

synnerligen beaktansvärd. Jag vill därför förorda, att statsbidrag till vägarnas

iståndsättande tilldelas byamännen. Därav synes ej vara att befara

några ekonomiska konsekvenser för framtiden, enär, på sätt lantmäteristyrelsen

framhållit, likartade förhållanden knappast torde kunna väntas uppkomma

i andra fall.

Vad angår bidragets storlek synes detsamma i enlighet med lantmäteri

s. 25 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 48.

25

styrelsens förslag böra bestämmas till högst 12,000 kronor. Mot de av lantmäteristyrelsen

föreslagna villkoren för bidragets utbetalande har jag intet

att erinra, därvid jag emellertid vill framhålla, att bidraget ej bör utgå

med högre belopp än hälften av den kostnad, vartill lantmäteristyrelsen

finner vägarnas iståndsättande böra uppskattas. Bidraget torde, såsom lantmäteristyrelsen

förordat, lämpligen kunna utanordnas från samma anslag,

varifrån bidrag utgår till kostnaderna för anläggning av vid skifte beslutade

vägar.»

Då, på sätt statskontoret i ärendet uttalat, vissa billighetsskäl synas utskottet

tala för att i förevarande fall ett undantag göres från gällande bestämmelser

och då, enligt vad departementschefen framhållit, några ekonomiska konsekvenser

för framtiden av ett sådant beslut icke torde kunna väntas uppkomma

i andra fall, biträder utskottet ifrågavarande förslag.

Anslagsbehovet.

Rörande slutligen den av departementschefen gjorda beräkningen av de

för ovan angivna ändamål erforderliga anslag ger denna icke utskottet

anledning till erinran.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen må

a) med uteslutande ur riksstaten av de däri upptagna

ordinarie förslagsanslagen till bidrag till jordavsöndringar

och ägostyckningar samt till bidrag till skiften,

hemmansklyvningar och rågångsförrättningar under benämning

bidrag till jorddelningsförrättningar uppföra

ett ordinarie förslagsanslag av 125,000 kronor, att utgå

i huvudsaklig överensstämmelse med av departementschefen

i statsrådsprotokollet förordade grunder;

b) med uteslutande ur riksstaten av det däri upptagna

ordinarie förslagsanslaget till bidrag till utflyttningsoch

väganläggningskostnader i sammanhang med skiften

och hemmansklyvningar under benämning bidrag till

utflyttnings-, väganläggnings- och odlingskostnader i

sammanhang med skiften uppföra ett ordinarie förslag sanslag

av 300,000 kronor, att utgå i huvudsaklig överensstämmelse

med av departementschefen i statsrådsprotokollet

förordade grunder;

c) medgiva, att lantmäteristyrelsen må av sistnämnda

anslag till Storkåge byamän för iståndsättande av befintliga

byvägar utbetala bidrag, motsvarande högst

Utskottet.

Utskottets

hemställan.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 48.

hälften av den kostnad, vartill lantmäteristyrelsen finner

iståndsättandet böra uppskattas, dock ej högre bidrag

än 12,000 kronor samt, under villkor i övrigt, att plan

för arbetet med uppskattning av kostnaderna upprättas

av vederbörande lantmätare och att genom intyg av

lantmätaren styrkes, att arbetet blivit utfört i enlighet

med den uppgjorda planen.

Stockholm den 17 april 1928.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Närvarande: se utlåtande nr 43.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1928:218 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag till lantmäteri förrättningar. s. 14 i texten