Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående sättet för och tillsynen över brytningen av granit å kronan tillhöriga berg.

1928-04-20 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1928:52, Utlåtande i anledning av väckt motion angående sättet för och tillsynen över brytningen av granit å kronan tillhöriga berg.

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52.

Nr 52..

Ankom till riksdagens kansli den 20 april 1928 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående sättet för och tillsynen

över brytningen av granit å kronan tillhöriga berg.

(2:a avd.)

I en inom andra kammaren väckt, till jordbruksutskottet hänvisad

motion, nr 83, av herrar Brännberg och Mårtenson har hemställts, att

riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om åtgärders

vidtagande, så att brytningssättet å kronan tillhöriga berg blir rationellt,

i syfte att ej framtida brytningsmöjligheter förhindras eller försvåras, och

att taga i övervägande huruvida ej tillsynen och kontrollen över hergavverkningen

på kronans område lämpligen kan läggas under bergmästareämbetet.

Beträffande de skal, som åberopas till stöd härför, hänvisas till motionen.

Över motionen har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat utlåtande

från kommerskollegium och domänstyrelsen, vilka såsom bilagor fogats

till detta utlåtande (bil. 1 och 2). Ifrågavarande utlåtanden äro åtföljda

av yttranden, kommerskollegii av bergmästarna i östra, västra och södra

distrikten och domänstyrelsens av jägmästaren i Uddevalla revir, överjägmästaren

i västra distriktet samt domänintendenten och länsstyrelsen

i Göteborgs och Bohus län.

Motionärerna hava närmast tagit sikte på den brytning av granit å

kronan tillhöriga områden, som äger rum i Bohuslän. För brytning och

försäljning lämplig granit förekommer inom Bohuslän huvudsakligen i

den del därav, som är belägen mellan Idrefjorden i norr och Gullmarsfjorden

i söder, vilket område tillhör Uddevalla revir. Börande antalet

och omfattningen av de upplåtelser av stenbrytningsrätt å kronans egendomar,

som för närvarande äro gällande, samt det sätt, varpå stenen

tillgodogöres har jägmästaren i nyssnämnda revir i ovanberörda av honom

avgivna yttranden anfört följande.

»Inom Uddevalla revir förekomma granitberg från Gullmarsfjorden i

söder till Idefjo.rden i norr. På de skogar, som ligga inom detta område

och höra till Uddevalla revirs förvaltning äro granitberg för stenbrytning

upplåtna å 3 stycken kronoparker, 4 stycken kronodomäner och 8 stycken

ecklesiastika boställsskogar. Å en kronopark finnas 6 stycken upplåtelser

och å en annan 4 stycken upplåtelser. Arrendatorerna äro dels enskilda

personer och dels bolag.»

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52. 7

»Under år 1926 inbetalades till Uddevalla revir i arrenden för stenbrytning

å domänfondens skogar enligt 10 stycken kontrakt 14,287: 7 6 kronor

och under år 1927 eldigt 14 stycken kontrakt 14,261: 3o kronor. Härvid är

dock att märka, att arbetskonflikten inom stenhuggerirörelsen under år 1926

och början av år 1927 inverkade på de under år 1927 inbetalda arrendeavgifterna

så till vida, att för 9 stycken upplåtelser inflöto endast minimiavgifter.

Arrendeavgiften för stenbrytningen å kronodomänen Pinntorp, s. k.

Korpåsberget, inbetalas enligt gällande arrendekontrakt till och redovisas av

länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. Minimiavgiften för denna upplåtelse

är 1,000 kronor per år.»

»När en ansökan om stenbrytning inkommit till revirförvaltningen, undersökas

möjligheterna för stenbrytningen och upprättas ett förslag till arrendekontrakt.

Gäller det granitberg, som under längre tid bearbetats, begränsas

upplåtelsen om möjligt till dessa bearbetade berg med ibland någon utvidgning

av områdena om så anses nödvändigt för driftens rationella skötande.

Gäller det nya upplåtelser föreslås i allmänhet mindre områden, vilka å

marken utmärkas, varvid anvisningar lämnas var stenen får förädlas och

skrotstenen får uppläggas. Bergslegan föreslås med hänsyn till den brytbara

granitens förekomst, beskaffenhet och användning samt avstånd till

utlastningsplats. Enligt nu gällande arrendekontrakt utgår bergslegan antingen

per kubikmeter eller kvadratmeter bruten sten och med en bestämd

årlig minimiavgift. År graniten duglig endast för brytning av monumentsten,

byggnadssten, råblock och kantsten utgår bergslegan per kubikmeter.

Omfattar brytningen all sorts sten, alltså även gatsten och smågatsten, utgår

bergslegan i allmänhet med visst pris för varje sort, varvid för gatsten och

smågatsten per kvadratmeter. Kubikmeterspriserna variera mellan 4 kronor

och 1: 5 0 kronor och priserna för gatsten mellan 35 och 18 öre per kvadratmeter.

Minimiavgifterna variera mellan 4,000 och 50 kronor.

Begränsningen av de bergområden, som skola upplåtas, till minsta möjliga

areal, mötes i regel av sökanden med oförstående. Sökanden vill nämligen

ha så stort område som möjligt för arbetarnas placering i berget, och

många gånger blir den upplåtna arealen relativt stor om den brytbara stenen

förekommer fläckvis och sparsamt i det s. k. vildfjället. Kan brytningen

koncentreras till storbrott erfordras ej så stort område. De för närvarande

upplåtna områdena variera i areal mellan 10 hektar och 0.0 5 hektar.

Gäller upplåtelsen domänfondens skogar (kronoparker och kronodomäner)

beslutar domänstyrelsen om upplåtelserna. Jägmästaren har uppsikt och

kontroll över stenbrytningen, och avgifterna inbetalas till reviret, utom i

ett fall, där avgiften inbetalas till länsstyrelsen. Bolagen skola enligt arrendekontrakten

insända utlastningskonossement och de enskilda ’en under

edlig förpliktelse avgiven uppgift på under föregående månad avverkad

kvantitet sten, tillika med enahanda uppgift från en var av de med stenbrytningen

sysselsatta arbetarna’.

Gäller upplåtelsen ecklesiastika skogar beslutar kammarkollegiet efter yttrande

från kyrkoråd och pastorat m. 11. om upplåtelsen och uppdrar åt länsstyrelsen

att utarrendera stenbrytningen. Uppgifter om bruten sten insändas

enligt kontraktens närmare bestämmelser till församlingens kyrkoråd, till

vilket avgifterna även inbetalas. Jägmästaren övervakar stenbrytningen

så till vida att lian kontrollerar att gränserna ej överskridas och att skrotstenen

ej upplägges till skada för brytbara berg utan på därför anvisade

platser.»

»På domänfondens skogar äro tillsammans 20 å 25 hektar upplåtna för

s. 8 Kontrollera mot PDF

JJiskottet.

8 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52.

stenbrytning. Vad beträffar stenbrytning på de ecklesiastika boställsskogarna,

vilka alla utom två äro nya upplåtelser, skötas desamma rationellt. Tillsammans

cirka 17 hektar äro upplåtna för stenbrytning på ecklesiastika

skogar.»

Såsom motionärerna framhållit, har kronan värdefulla tillgångar i granitberg.

Det är då givetvis av stor betydelse, att dessa tillgångar handhavas

på ett sådant sätt, att icke den framtida brytningen äventyras. Allmänt

torde ock erkännas, att driften i stenbrotten tidigare ofta bedrivits på ett

mindre lämpligt sätt och utan tanke pa framtida brytningsmöjligheter.

Sålunda hava de översta, lättillgängliga granitlagren brutits, under det andra

värdefulla granittillgångar blivit begravda under skrotstenshögar till hinder

för ett ekonomiskt utnyttjande av dessa tillgångar. Att så skett torde

hava berott på dels att granit förekommit i så stor myckenhet, att hänsyn

ej ansågs behöva tagas till att vissa delar av granitbergen övertäcktes

med skrotsten, dels ock att de tekniska hjälpmedel, som då stodo stenindustrien

till buds, ej möjliggjorde en rationell uppläggning av den skrotsten,

som under alla omständigheter måste bildas vid ett stenbrott.

Emellertid synas numera bättre förhållanden i här ifrågavarande avseenden

hava inträtt. Förbättrade tekniska anordningar hava bidragit

härtill, och kronans representanter utöva noggrannare tillsyn över uppläggningen

av skrotsten. De kontrakt, enligt vilka domänstyrelsen upplåter

kronans granittillgångar, innehålla numera bestämmelser rörande

avfallets bortskaffande eller uppläggande. Sålunda stadgas exempelvis

i ett mellan kronan och Skandinaviska granitaktiebolaget den 20 januari 1919

upprättat kontrakt rörande brytning av vissa granitberg, att vid stenens brytning

och bearbetning uppkommande skärv och skrotsten, för vilken bergsega

icke erlägges, skall användas för utfyllning av stranden eller ock

uppläggas i stenbrottens närhet efter vederbörande jägmästares anvisning

pa sadant sätt, att hinder för framtida tillgodogörande av där varande

berg ej uppstår, samt att därvid ock största möjliga hänsyn tages till

traktens utseende och naturskydd. Under sådana förhållanden anser utskottet

icke pakallat att nu anhålla om särskilda åtgärders vidtagande i

förevarande avseende.

Motionärerna hava vidare ansett, att det borde tagas under övervägande,

huruvida ej tillsynen och kontrollen över bergavverkningen på kronans

område lämpligen kunde läggas under bergmästarämbetet. Varken kommerskollegium

eller domänstyrelsen hava emellertid i av dem avgivna utlåtanden

funnit sig kunna tillstyrka en dylik överflyttning av tillsynen

över granitbrytningen, vilken anordning enligt domänstyrelsen skulle

medföra ökade kostnader för det allmänna och verka tyngande på förvaltningen.

Däremot har domänstyrelsen ansett, att vid upplåtelser av

kronans granittillgångar ett samråd mellan skogsförvaltning och vederbörande

bergmästare kunde vara för domänfonden gagneligt. Enligt ut
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52. 9

skottets mening böra särskilt starka skäl föreligga för att åt eu myndighet

lämna i uppdrag att handhava utarrendering av en kronans egendom

belägen å område, som står under annan myndighets förvaltning.

Utskottet, som visserligen anser det önskvärt, att de tekniska kvalifikationer,

bergmästaren besitter, tagas i anspråk, då fråga är om upplåtelse

av kronan tillhöriga berg, har icke funnit det påkallat eller ens lämpligt,

att tillsyn och kontroll av här ifrågavarande verksamhet överflyttas

från domänstyrelsen till kommerskollegium. Utskottet förutsätter dock,

att i framtiden upplåtelser av större granittillgångar äga rum efter

samråd med vederbörande bergmästare. Då emellertid i ärendet hörda

myndigheter själva finna ett dylikt samarbete önskvärt synes utskottet

jämväl i nu sist berört avseende skäl saknas att göra framställning till

Kungl. Maj:t.

Under åberopande av det ovan anförda hemställer utskottet,

att förevarande motion II: 83 icke må föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 20 april 1928.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Närvarande: se utlåtande nr 50.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52.

Kung!. Maj:ts och Rikets

K ommersKolleginni.

Bergsbyrån.

Bilaga 1.

Till riksdagens jordbruksutskott.

Bergmästaren i östra distriktet meddelar, att, så vitt känt är, inga granitbrott

å kronan tillhörig mark för närvarande bearbetas inom distriktet.

Han anser motionärernas hemställan vara värd allt beaktande och ifrågasätter

att, om åtgärder komma att vidtagas i den riktning, motionen avser,

dessa skulle beröra även andra bergarter än granit ävensom icke inmutningsbara

mineral.

Bergmästaren i västra distriktet erinrar om att han tidigare påpekat, att

den industriella granitbrytningen i Bohuslän ofta bedrives på sådant sätt,

att förekomsternas framtida tillgodogörande äventyrades genom planlös exploatering

och nedskrotning. Ägarna till de för stentäkt utarrenderade bergen

hade naturligtvis ett mycket stort intresse av att deras berg icke genom

en vårdslös brytning minskade i värde. Bland markägare, som i Bohuslän

upplåta berg till stenavverkning, intoge staten en mycket framskjuten plats.

För staten läge saken så till vida bättre till än för enskilda, att den i jägmästarna

ägde funktionärer, som skola hava tillsyn över stenavverkningen

i kronans berg.

I sin senaste årsberättelse, som nu åberopas, anför bergmästaren att en

ökad insikt om bergens ändamålsenliga exploatering vunnit terräng och i

många fall resulterat i en mer rationell drift. Uti andra fall hade man

dock fortfarande i praktiken synts stå fullkomligt likgiltig inför den hejdlösa

nedskrotningen. Han fortsätter: »Så t. ex. arrenderar ett större bolag

granitbrytning uti ett statens berg. Förr har där drivits storbrott. Stenen

är utmärkt, ''lagringen’ likaså. Nu brytes småbrott i de förra storbrottspallarna,

som belamras med skrot, ehuru gott avfall för detta förefinnes, om

man ville göra sig minsta besvär. Denna arbetsplats är på god väg att

fullständigt förstöras. Och detta får obehindrat fortgå!»

Ett förverkligande snarast möjligt av det i motionen framlagda förslaget

anser bergmästaren i nu förevarande yttrande vara till nytta utom för det

av motionärerna avsedda syftet även genom att lämna nödiga erfarenheter

angående den ifrågavarande inspektionens verkningar innan enligt av honom

förut framlagt förslag teknisk inspektion inom stenindustrien utsträckes till

att omfatta samtliga industriellt bearbetade förekomster. Han anser det

vara helt naturligt och riktigt, att den ifrågasatta tillsynen och kontrollen

över bergavverkningen på kronans mark anförtros åt bergsstaten, vars

tjänstemän utan ökade kostnader för statsverket skulle kunna utföra densamma.

Samtidigt anför han, att saken egentligen komme att inskränka sig

till att vid behov anmoda stenhuggeriidkare på kronans mark att, då förhållandena

det medgåve, vidtaga nödiga anordningar för skrotstenens avfrakt

till platser, där den framtida brytningen icke genom upplagringen

därav äventyrades, samt att i händelse av tredska göra anmälan till domänstyrelsen.

Bergmästaren i södra distriktet meddelar att, så vitt han har sig bekant,

för närvarande endast två stenbrott bearbetas på kronojord inom distriktet,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52. 11

och att vid denna relativt ringa omfattning en särskild tillsyn över stenbrott

å kronojord icke synes vara av behovet påkallad för södra distriktets

vidkommande. Han framhåller därjämte, att skyldighet för arrendator att

underkasta sig de föreskrifter, som kunna komma att utfärdas av kronans

tillsyningsman, vilken synes kunna vara bergmästaren, knappast kan åläggas

arrendatorn annat än i samband med uppgörande av nytt arrendekontrakt.

Kommerskollegium får för egen del anföra följande.

I arrendekontrakt rörande upplåtelse av rättighet att bryta granit å kronomark

i Bohuslän linnes numera, enligt vad kollegium inhämtat, en bestämmelse

om skyldighet för arrendatorn att upplägga vid brytning och bearbetning

uppkommen skärv och skrotsten, som ej användes till förbättring

av vägar, på av jägmästaren anvisad plats. En viss kontroll över att skrotet

icke upplägges på olämplig plats får väl därför anses redan vara för

handen. Av det ovan omnämnda, av bergmästaren i västra distriktet anförda

exemplet att döma, synas emellertid förhållandena icke allestädes vara

tillfredsställande, utan kunde åtgärder för åvägabringande av en mera rationell

brytning å kronans berg befinnas vara önskvärda.

Kronan bör givetvis liksom varje jordägare, som upplåter rätt till stenbrytning

på sin mark, så vitt möjligt träffa sådana anstalter, att brytningen

bedrives rationellt och att det framtida, fortsatta tillgodogörandet icke försvåras.

Ur denna synpunkt torde det endast vara vid upplåtelse av någon enstaka

bergknalle, vid vilken någon större rörelse ej kan beräknas komma

till stånd, som det nu vanliga villkoret om uppläggning av skrotsten och

skärv på anvisad plats kan anses vara tillfyllest. För platser, där en större

rörelse kan betraktas som sannolik eller möjlig, borde redan från arbetets

början en rationell plan för brytningen fastställas, efter vilken arrendatorn

hade att rätta sig. Som ett led i denna plan skulle då ingå bestämmelse

om uppläggande av skrotstenen på viss plats. Planen kunde antingen upprättas

genom kronans försorg eller genom arrendatorns, i vilket senare fall

kronan skulle förbehålla sig granskningsrätt innan planen godkändes.

Kollegium kan icke underlåta att påpeka, att det nu vid upplåtelse av rätt

till stenbrytning å såväl krono- som enskild jord gängse sättet att bestämma

arrendeavgiften efter kvantiteten färdig vara är för upplåtaren oförmånligare

än om avgiften utginge efter hela brytningskvantiteten. Arrendatorn

finge i senare fallet ett mycket starkare intresse att fullständigare utnyttja

det brutna materialet, varigenom avfallsprocenten borde kunna nedbringas.

Huruvida en sådan omläggning, vilken dock skulle medföra betydligt större

arbete vid avgäldens fastställande, i praktiken låter sig genomföras, vågar

kollegium ej uttala sig om.

En förutsättning för att arrendatorn skall kunna beräknas vara villig att

utföra de för en rationell brytning i större skala erforderliga anläggningarna

torde vara, att arrendetiden ej sättes allt för kort. En arrendetid av allenast

5 år, som nu synes vara vanlig på kronans mark, torde knappast möjliggöra

erforderlig amortering av de för eu väl ordnad stenbrottsdrift erforderliga

anläggningarna.

Ett annat från stenindustriidkarehåll framfört önskemål, vars tillgodoseende

skulle bidraga till rationalisering av stenindustrien mera i stort,

skulle kollegium i detta sammanhang även vilja beröra. Genom att allt för

många skilda företag idka stenbrytning inom samma begränsade område

bliva ofta, nationalekonomiskt sett, allt för stora kapital bundna i fasta

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52.

anläggningar, såsom bryggor, vägar, smedjor och dylikt, varjämte kostnaderna

för dessas underhall och för tillsyn av arbetet m. m. bliva större än

om ett mindre antal företagare utövade verksamhet inom området. En viss

hänsyn till detta önskemål torde måhända vara påkallad vid upplåtelse av

kronojord för stenbrytning.

Bergmästarna höra, som motionärerna jämväl framhållit, genom såväl sin

tekniska utbildning som den kännedom om stenindustriens förutsättningar

och behov, som de förvärvat under sin tjänsteutövning, vara väl rustade att

bidraga till att åvägabringa ett mera rationellt brytningssätt å kronan tillhöriga

berg.

Det synes icke böra ifrågasättas, att utarrendering och uppbörd samt den

därför erforderliga kontrollen skulle överflyttas från skogsstatens till bergsstatens

tjänstemän, utan de förra höra alltjämt stå såsom kronans representanter

gentemot arrendatorn. Vid sådant förhållande torde den form för

bergmästarnas medverkan vid här i fråga varande arbete, som närmast kan

ifrågakomma, vara den av rådgivare till domänstyrelsen och revirförvaltarna.

Om ansvaret för den fortlöpande tillsynen alltjämt komme att åligga revirförvaltaren,

torde bergmästarens besök vid de särskilda arbetsplatserna för

teknisk inspektion som regel kunna inskränka sig till de besök, som han

verkställer i egenskap av yrkesinspektör, vid vilka tillfällen samarbete med

jägmästaren rörande arbetets tekniska detaljer förutsättes äga rum. Särskilda

resor skulle måhända bliva erforderliga för granskning av arbetsplaner

vid ny utarrendering och i enstaka andra fall, då särskild anledning

förelåge. De tillkommande kostnaderna kunna därför beräknas bliva tämligen

obetydliga. I detta sammanhang må erinras, att domänstyrelsen även

nu inhämtar bergmästares yttrande vid vissa utarrenderingar av stenbrott

utav större vikt, varför endast en utvidgning av bestående samarbete mellan

olika statsorgan skulle komma till stånd genom bergmästarnas anlitande

för kontrollen å arbetet i stenbrotten.

Det av kollegium ovan skisserade förfaringssättet skulle medföra, att

arrendator av stenbrott å kronojord först i och med tecknandet av nytt

arrendekontrakt bleve underkastad den inskränkning av sin nyttjanderätt,

som skyldigheten för honom att ställa sig en av kronan fastställd arbetsplan

till efterrättelse givetvis komme att medföra. Någon ändring i bestående

rättsförhållanden behövde icke ifrågasättas.

Beträffande omfattningen av reglerande bestämmelser för arbete å kronan

tillhöriga stenbrott synas dessa icke böra inskränkas till granit utan böra i

enlighet med bergmästarens i östra distriktet förslag omfatta tillgodogörande

även av andra bergarter ävensom icke inmutningsbara mineral.

Stockholm den 13 mars 1928.

K. A. FRYXELL.

KARL SIDENVALL.

C. G. Hindbeck.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr oH.

13

Knut''], »lomiinstyrelseii.

Bilaga 2.

Till riksdagens jordbruksutskott.

Jägmästaren i Uddevalla revir har beträffande samma revir i yttranden

den 29 februari och den 4 mars 1928 lämnat dels uppgift om de grunder,

som tillämpas vid upplåtelse av granitbrytning å allmänna skogar, dels ock

redogörelse för nuvarande upplåtelser å domänfondens skogar och de inkomster,

som därav inflyta till kronan.

öv er jägmästaren i västra distriktet bar i yttrande den 4 mars 1928 anfört,

att han vid sina inspektioner under de senare åren konstaterat, att

brytningen numera i stort sett verkställdes på ett så rationellt sätt, som förhållandena

på varje plats medgåve, i det brytningen skedde så mycket som

möjligt på djupet, största möjliga mängd av den utsprängda stenen tillgodogjordes,

och avfallsstenen, i den mån den ej användes vid anläggning eller

förbättring av utfartsväg från stenbrotten eller för utfyllning vid saltsjön

för erhållande av kajer för uppläggning och utlastning av den huggna

stenen, upplades på sådana av jägmästaren anvisade platser, där den ej

hindrade tillgodogörande av underliggande dugligt berg. Endast i ett par fall

under de senaste åren hade skäl till anmärkning härutinnan förekommit,

men även i dessa fall hade därefter bättring skett. Ett överflyttande, på

sätt motionären ifrågasatt, av tillsyn och kontroll över ifrågavarande stenavverkning

på vederbörande bergmästare ansåge överjägmästaren medföra,

bland annat, en olämplig dualism. På grund av vad överjägmästaren sålunda

och i övrigt anfört har han uttalat, att han ansåge skäl för vidtagande

av de i motionen föreslagna åtgärderna icke föreligga.

Vid sitt yttrande i ärendet har överjägmästaren fogat utdrag av protokoll

från fyra inspektionsresor under åren 1921, 1923, 1926 och 1927 ävensom

avskrifter av fyra mera typiska under åren 1919, 1922, 1924 och 1925 upprättade,

nu gällande kontrakt om granitbrytning å domänfondens egendomar.

Domänintendenten i Göteborgs och Bohus län har i yttrande den 9 mars

1928 anfört, att motionärernas uttalande, att stenavverkningen bedreves utan

någon kontroll från kronans sida, näppeligen hade stöd i något enda fall.

Utöver vad jägmästaren och överjägmästaren i sina yttranden anfört hade

han icke någonting att tillägga. Ehuru han icke ansåge, att några berättigade

anmärkningar emot det nu praktiserade sättet för stenbrytning i kronan tillhöriga

berg eller angående tillsynen och kontrollen av bergavverkningen

kunde påvisas, ansåge han likväl att en utredning i motionens syfte vore

önskvärd och borde företagas.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har till sist i sitt yttrande den

9 mars 1928 anfört, bland annat.

Det vore av största vikt, att rationella driftmetoder vid ifrågavarande

brytning komme till användning, så att råmaterialet icke onödigt förslösades

och produktionen lämnade största möjliga utbyte. Den övervägande delen

av stenbrotten i länet vore belägen å bolag eller enskilda tillhöriga områden.

Endast en mycket ringa del av stenbrytningen vore förlagd till kronans

eller ecklesiastika boställens mark. Av nu verkställd utredning syntes framgå,

att numera knappast några befogade anmärkningar kunde göras vare sig

mot avverkningssättet eller tillsynen, särskilt vad anginge de brytningsom
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52.

råden, som kontrollerades av domänstyrelsen. En utredning, som sannolikt

icke skulle få större betydelse med avseende å kronans områden, syntes

huvudsakligen komma att beröra frågan om de rationella metoderna för

stenavverkningens bedrivande och ske i intimt samarbete med industriens

män. En dylik utredning skulle kunna bliva av gagn för industrien i dess

helhet.

För egen del anser domänstyrelsen, att de erinringar, som motionärerna

riktat emot brytningen av granit å kronans egendomar i Göteborgs och Bohus

län, icke numera äro befogade. Styrelsen hyser den uppfattningen, att vederbörande

jägmästare och överjägmästare numera med intresse, nit och gott

omdöme handhava denna gren av förvaltningen. Styrelsen anser, att en

överflyttning, på sätt motionärerna synas avse, av tillsynen och kontrollen

av denna verksamhet från vederbörande skogsförvaltning till bergmästarämbetet,

skulle såväl medföra ökade kostnader för det allmänna som ock

verka förtyngande å förvaltningen. Däremot anser styrelsen, att ett samråd

i vissa fall — såsom ock förekommit vid fråga om upplåtelse av domänfonden

tillhöriga mineraltillgångar — mellan, å ena sidan, styrelsen eller vederbörande

skogsförvaltning och, å andra sidan, vederbörande bergmästare beträffande

upplåtelser av förevarande art kan för domänfonden vara gagneligt.

Styrelsen föreställer sig, i likhet med länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus

län, att en närmare utredning av frågan knappast bleve av nämnvärd betydelse

med avseende å kronans områden. Emellertid har styrelsen givetvis

intet att erinra emot en utredning i frågan av den innebörd, länsstyrelsen

ifrågasatt.

Stockholm den 12 mars 1928.

T. W. HERMELIN.

Erik Helmers.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.