Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående ytterligare statsbidrag till Kilaåns regleringsföretag.

1928-05-08 · 12 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1928:57, Utlåtande i anledning av väckt motion angående ytterligare statsbidrag till Kilaåns regleringsföretag.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlutande Nr 57.

1

Nr 57.

Ankom till riksdagens kansli den 8 maj 1928 kl. 4 e. in.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående ytterligare statsbidrag

till Kilaåns regleringsföretag.

(lista avd.)

I en inom första kammaren väckt, till jordbruksutskottet hänvisad motion

nr 174 av herr Sederholm har hemställts, att riksdagen må medgiva, att

till Kilaåns regleringsföretag må utan hinder av gällande bestämmelser anvisas

ytterligare statsbidrag med 260,378 kronor från statens avdikningsanslag.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd härför, hänvisas till motionen.

Över denna motion liksom över väckta motioner angående dels anslag

till upprensning av kanalerna i Mästermyr dels ock statslån till Hornborgasjöns

sänkningsförening har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat

yttrande från lantbruksstyrelsen. Detta innefattar dels ett principuttalande

rörande samtliga nu nämnda motioner, dels ock yttrande över de olika

framställningarna var för sig. Vid utskottets förevarande utlåtande fogas

såsom bilaga förutom berörda principuttalande det speciella yttrandet rörande

Kilaåns regleringsföretag.

Av nämnda yttrande och övriga i ärendet tillgängliga handlingar, varav

utskottet tagit del, inhämtas huvudsakligen följande.

Genom beslut den 19 maj 1922 anvisade Kungl. Maj:t dels statsbidrag

från allmänna avdikningsanslaget med 140,610 kronor, dels ock lån från

odlingslånefonden med 281,240 kronor till ett företag avseende reglering av

Kilaån i och för torrläggning av mark inom Jogerstad, Tuna, Torp, Hagbytorp,

Fadan, Backa, Gummersta, Urskäla, Berga, Krasta och Krastaängen i

Tuna socken, Bögelstorp, Svedhorn, Kjulshammar, Grova, Åkerstad, Grävstad,

Gäller stad, Törsta, Rällinge, Skällsta, Lunda, Fröberga, Kärrstad,

Giberga, Tybble, Vallby, Valsberg, Gävle och Skena i Lunda socken samt

Hesselby, Kälkestad, Lundäng, Sjukälla, Rogstad, Lunden, östertorp, Gammelstad,

Gammelstads utäng, Råstad, Brink, Spatorp, Lidatorp, Mellantorp,

Garpsäter, Kilbofjäll, Smedstorp, Lida, Vaxåker, Norrhårsbråten, Tuna och

Ängetorp i Kila socken av Södermanlands län, vilket företag enligt särskilt

avtal av den 22 december 1919 skulle vara förbundet med en reglering av

Kilaåns källsjöar, Fläten och Virlången. Tillika fastställde Kungl. Maj:t

för företaget upprättad plan med bland annat det tillägg, att arbetet icke

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 10 samt. 18 höft. (tsr 57.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 57.

finge av lantbruksstyrelsen godkännas, förrän det visats, att regleringen av

nämnda båda sjöar utförts i enlighet med därför genom Österbygdens vattendomstols

utslag den 28 augusti 1920 fastställt förslag. Genom beslut den

26 september 1925 har Kungl. Maj:t till företagets utförande beviljat ytterligare

bidrag från allmänna avdikningsanslaget med 21,350 kronor samt

ytterligare lån från odlingslånefonden med 88,840 kronor. Slutligen har, i

enlighet med vad lantbruksstyrelsen i sitt över intressenternas berörda framställning

avgivna utlåtande den 24 februari 1927 tillstyrkt, Kungl. Maj:t

den 1 april 1927 för samma ändamål anvisat dels statsbidrag med ytterligare

23,260 kronor från statens avdikningsanslag dels ock ytterligare lån med

62,100 kronor från statens avdikningslånefond. Sammanlagt har Kungl.

Maj:t sålunda anvisat statsbidrag utan återbetalningsskyldighet med 185,220

kronor och lån till ett belopp av 432,180 kronor.

I en av länsstyrelsen med skrivelse den 29 januari 1927 till Kungl. Maj:t

tillika med tillstyrkande yttranden av statens lantbruksingenjör i länet

Martin Lingström och vederbörande landsfiskal överlämnad, den 24 januari

1927 dagteeknad ansökning hade Knut Carlsson m. fl. intressenter för 99.896

procent av företaget gjort framställning om beviljande av ytterligare 322,238

kronor 17 öre motsvarande på dem belöpande andel i det icke redan utdebiterade

underskott för företaget att utgå i form av anslag utan återbetalningsskyldighet.

Till stöd för sin berörda anhållan hava intressenterna anfört, att genom

opåräknade ras, som under arbetets gång inträffat på grund av markens

svårarbetade och säregna beskaffenhet, omfattande ommuddrings-, pålningsoch

förstärkningsarbeten måst vidtagas medförande väsentligt ökade kostnader.

Vidare hade ökade utgifter föranletts därav, att den kubikmassa,

som för åregleringen måst bortschaktas, visat sig vara avsevärt större än

den ursprungligen beräknade. Ersättningen till markägare för uppläggning

av mudder hade krävt särskilt höga kostnader beroende av att det upplagda

muddret för undvikande av ras måst utspridas över förhållandevis stort

markområde. Slutligen hade ökade utgifter förorsakats därav att jämlikt

särskilt bestämmande av Kungl. Maj:t intressenterna ålagts omlägga åfåran

vid järnvägsbron i närheten av Jönåkers station ävensom utföra förstärkningsoch

pålningsarbeten å ömse sidor av bron. För sistnämnda kostnader hade

emellertid intressenterna hos vederbörande vattendomstol yrkat ersättning

av järnvägsstyrelsen och utgingo intressenterna från att från det belopp

som begärts i statsbidrag, kunde beräknas återgå ett belopp av omkring

84,000 kronor, utgörande den fordran intressenterna ansåge sig äga hos

järnvägsstyrelsen eller det mindre belopp som domstolen kunde fastställa.

Järnvägsstyrelsen hade vid samma domstol yrkat ersättning av åregleringsintressenterna

för bevakningskostnader m. m.

Över intressenternas berörda framställning ha till Kungl. Maj:t avgivits

utlåtanden av länsstyrelsen i Södermanlands län, lantbruksstyrelsen, statens

arbetslöshetskommission och statskontoret.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlutande Nr 57. 3

Länsstyrelsen i Södermanlands län har anfört följande:

»Med hänsyn till den stora areal åkerjord, som beröres av regleringsföretaget,

samt den stora betydelse detta företag har för Kilaådalens befolkning,

är det av stor vikt, att regleringsarbetet kan slutföras och ett bestående

resultat uppnås. Uet torde vidare ur social synpunkt få anses utgöra ett

allmänt intresse att de i ekonomiskt hänseende sämst lottade delägarna i

företaget, nämligen eu del av ägarna till de av företaget berörda mindre

och medelstora fastigheterna, icke genom detsamma åsamkas så stora kostnader,

att deras gäldande skulle för dem bliva allt för betungande och i en

del fall rent av tvinga dem att lämna gård och grund. Med anledning

härav och med åberopande av lantbruksingenjören Lingströms i ärendet avgivna

yttrande får Eders Kungl. Maj:ts befallningsliavande i underdånighet

tillstyrka ett statligt ingripande i, såvitt möjligt, sådan omfattning och form,

att arbetet med Kilaåns reglering må kunna slutföras och ovan omförmälda

delägare i företaget beredas möjligheter att kvarsitta på sina fastigheter utan

allt för tryckande ekonomiska bördor på grund av sin delaktighet i nämnda

företag, vilket torde allenast bliva möjligt, därest intressenterna erhålla största

möjliga statsanslag utan återbetalningsskyldighet.»

Av lantbruksstyrelsens yttrande framgår, att enligt eu av vederbörande

lantbruksingenjör den 28 januari 1927 verkställd utredning kostnaderna

för de arbeten, vilka innefattats i den 1922 fastställda planen för åregleringen,

uppgått till sammanlagt i runt tal 486,500 kronor mot det vid

arbetsplanens fastställande beräknade beloppet 360,000 kronor beroende bland

annat därpå, att företaget delvis utförts under en tid med högre arbetspriser

än de i den fastställda arbetsplanen beräknade. Härtill skulle förutom förrättningskostnaderna

3,910 kronor 82 öre läggas 41,783 kronor 9 öre utgörande

på åregleringsföretaget belöpande andel av kostnaden för den ovanberörda

med företaget förenade reglering av Kilaåns källsjöar, Fläten och

Virlången. Genom islamning förorsakad ökad schaktningsmassa hade medfört

en merkostnad av 27,000 kronor. Ersättningar till vederbörande jordägare

för skada och intrång genom uppläggning av mudder eller annan

under arbetets utförande uppschaktad massa hade uppgått till 79,317 kronor

60 öre. Nu angivna kostnader utgjorde sammanlagt 638,511 kronor 51 öre.

På grund av oförutsedda omständigheter hade emellertid intressenterna för

utförande och vidmakthållande av dessa arbeten fått vidkännas ytterligare

en kostnad av sammanlagt 200,100 kronor (pålningsarbeten, muddring och

uppläggning av nedrasade jordmassor m. in.). Vidare hade företaget på sätt

ovan nämnts under åregleringens utförande åsamkats ytterligare kostnad

på grund av omläggning av Kilaåns lopp närmast öster om statens järnvägars

bro över ån ävensom förstärkningsanordningar å ömse sidor om

nämnda bro. Sagda kostnad utgjordes dels av arbetskostnad, rättegångskostnader

och slitage, 73,896 kronor 59 öre, dels av ränteutgifter, 10,258

kronor 94 öre eller sammanlagt 84,155 kronor 53 öre, dels ock av kostnader,

som eventuellt åsamkats statens järnvägar för bevakning av bron m. m.

Från bevakningskostnadema, vilka ännu icke vore vare sig intressenterna

ådömda eller till beloppet kända, borde i detta sammanhang bortses. Lades

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 57.

till de ovan angivna kostnaderna dels 30,285 kronor 13 öre motsvarande

enligt lantbruksstyrelsens yttrande den del av de på åregleringsintressenterna

ankommande kostnaderna för ovanberörda sjöreglering, som dessa endast

hade att förskottsvis erlägga i avvaktan på från vederbörande vattenverksägare

inflytande bidrag dels ock ränteutgifter med enligt intressenternas berörda

framställning bifogade räkenskaper 92,898 kronor 91 öre, erhölles en

totalkostnad av 1,045,951 kronor 8 öre.

För täckande av sökande intressenternas andel i ovanberörda belopp å

638,511 kronor 51 öre eller 637,847 kronor 46 öre hade hittills beviljats

statsbidrag och statslån till sammanlagt 617,400 kronor eller det högsta

belopp, vartill statsundersöd enligt gällande bestämmelser kunnat lämnas.

Av dessa kostnader återstå sålunda ett belopp av 20,447 kronor 46 öre. Härtill

har lantbruksstyrelsen lagt ovanberörda kostnader av oförutsedd art,

vilka förorsakats dels av de under arbetets utförande inträffade jordrasen

dels ock av förstärknings- och omläggningsarbeten vid Jönåkers järnvägsbro

med respektive 200,100 kronor och 84,155 kronor 53 öre eller sammanlagt

284,255 kronor 53 öre, varav på ifrågavarande intressenter belöpte 99.8 9 6

procent eller 283,959 kronor 90 öre. Intressenternas sammanlagda återstående

utgifter uppginge sålunda till (20,447:46 + 283,959:9 0 =) 304,407

kronor 36 öre.

Lantbruksstyrelsen har vidare erinrat, att enligt ansökningshandlingarna

genom vederbörande arbetsstyrelses försorg en utdebitering skett av 195,000

kronor, vilket belopp till större delen ock blivit erlagt. Då genom denna utdebitering

täckning erhållits för nyssnämnda ränteutgifter och förskott å

tillhopa 123,184 kronor 4 öre, har lantbruksstyrelsen ansett ovanberörda

belopp å 304,407 kronor 36 öre böra minskas med återstoden av det uttaxerade

beloppet d. v. s. 99.896 procent av (195,000 — 123,184 =) 71,815 kronor

96 öre eller med 71,741 kronor 27 öre till 232,666 kronor 9 öre.

Lantbruksstyrelsen har vitsordat vad i ansökningen anförts i fråga om

orsakerna till den sålunda uppkomna kostnadsökningen. De vid företaget

inträffade rasen och förskjutningarna i jordlagren syntes vara av den beskaffenhet,

att någon möjlighet att förutse desamma icke torde hava förefunnits.

Med den kännedom lantbruksstyrelsen ägde om företaget såväl genom på

platsen verkställda inspektioner som genom till styrelsen inkomna besiktningsbevis

från vederbörande lantbruksingenjör funne sig lantbruksstyrelsen

jämväl böra vitsorda, att någon erinran icke skäligen syntes kunna framställas

mot ändamålsenligheten av de vid företaget vidtagna dispositionerna

för arbetets bedrivande eller företagets skötsel i övrigt.

Härefter har lantbruksstyrelsen yttrat följande:

Ett ställningstagande till frågan, huruvida statsunderstöd borde utgå till

ovannämnda merkostnader, förutsatte givetvis en prövning av spörsmålet,

huruvida och i vad mån staten såsom understödjande företag av förevarande

slag kunde anses skyldig eller i allt fall borde träda emellan, när ett sådant

företag råkat i ekonomiskt nödläge. Härvidlag torde det icke kunna be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr ö7.

stridas, att en viss moralisk skyldighet för staten att träda hjälpande emellan

vore för handen, ity att företaget ju kunde betraktas som ett av staten och intressenterna

gemensamt utfört arbete, avsett att tjäna båda parternas intressen.

Uå, såsom i detta fall, det inträdda ekonomiska nödläget icke kunde

anses bero på misskötsel .av företaget, utan på uppträdande av oberäkneliga

faktorer, medförande de mest kännbara ekonomiska konsekvenser, syntes skäl

tala för att staten icke undandroge sig allt ansvar. Lika naturligt som ett

sådant ställningstagande syntes vara, lika svårt torde det vara att finna en

rationell grund för utmätande av statens hjälp.

Vid övervägande av den form, varunder ett eventuellt understöd från

statens sida lämpligen kunde tänkas i detta fall ifrågakomma, torde det ligga

närmast till hands att tänka på lånevägen, vilken, därest eventuellt lån

lämnades mot låg ränta, lång amorteringstid samt rånte- och amorteringsfrihet,

till dess vattenavledningsföretagets frukter kunde skördas, syntes vara

ägnad att bereda viss hjälp. Då det emellertid gjorts gällande, att delägarna

i företaget, eller åtminstone vissa av dem, icke skäligen skulle kunna

belastas med ytterligare lån och då lantbruksstyrelsen, trots detta, i det föregående

för täckande av andra kostnader föreslagit ett lån ur statens avdikningslånefond

å 62,100 kronor1, ansåge styrelsen ett vidare beträdande av lånevägen

icke vara tillrådligt. Med hänsyn härtill funne lantbruksstyrelsen,

att det enda sättet att i förevarande fall lämna effektiv hjälp vore att

bevilja företaget ytterligare direkta bidrag av statsmedel, utöver vad som

kunde erhållas enligt de vanliga grunderna för understödjande av avdikningsföretag.

Att staten utan vidare prövning helt enkelt påtoge sig hela den uppkomna

merkostnaden torde knappast bland annat med hänsyn till förut tilllämpad

praxis på detta område kunna komma i fråga, helst som ingen närmare

utredning förelåge beträffande intressenternas förmåga att bära ytterligare

ökning i deras kostnader för företaget.

Lantbruksstyrelsen hade, närmast med hänsyn till i liknande fall förut tilllämpat

tillvägagångssätt, ansett sig böra pröva de i totala kostnaden för bär

ifrågavarande företag ingående kostnadsbelopp av olika slag ävensom utreda,

i vad mån staten borde i det särskilda fallet träda emellan. Detta bedömande

måste emellertid givetvis bliva ganska osäkert och huvudsakligen grundat

på direkt hänsynstagande till de beklagliga ekonomiska följder för vissa av

företagets intressenter, vilka ett alltför knappt tillmätande av statens bidrag

skulle medföra.

Med avseende härå finge jämväl framhållas, att, även om det genom företaget

hotande ekonomiska nödläget icke, såsom ock antytts i länsstyrelsens

yttrande, torde komma att lika kännbart drabba samtliga delägare, enär

dessas motståndskraft i den nu iråkade situationen givetvis bleve i varje särskilt

fall beroende av varje enskild intressents personliga resurser överhuvud

taget, någon lämplig grund för uppdelning av intressenterna i nämnda avseende

svårligen torde kunna utfinnas. Med hänsyn härtill torde i detta

lika litet som i en del tidigare fall, där staten trätt hjälpande emellan,

någon åtskillnad mellan intressenterna i fråga om rätt till statsunderstöd

böra ifrågakomma.

De kostnader, vartill statsunderstöd på extraordinär väg sålunda syntes

kunna ifrågasättas, uppginge så som ovan nämnts till sammanlagt 232,666

kronor 9 öre, varav 84,068 kronor 1 öre 2 för förstärknings- och omläggnings
1

Av Kungl. Maj:t beviljat genom ovanberörda beslut den 1 april 11)27.

2 = 91).s9 6 procent av 84,15.’) kronor 53 öre.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 57.

arbeten vid Jönåkers järnvägsbro samt 148,598 kronor 8 öre för pålningsarbeten

och muddring av ras.

Vad särskilt beträffade företagets utgifter för förstärknings- och omläggningsarbetena

vid Jönåkers järnvägsbro vore, såsom förut framhållits, frågan

huruvida intressenterna ägde skyldighet att bekosta desamma föremål för

vattendomstolens prövning. Med anledning härav syntes vid eventuellt beviljande

av statsbidrag till sökandenas andel i nämnda kostnad, 84,068 kronor

1 öre eller i runt tal 84,060 kronor, böra föreskrivas att, i den mån

järnvägsstyrelsen kunde bliva ålagd att till åregleringsföretaget erlägga sagda

belopp eller del därav, sålunda förekommande inbetalning skulle av järnvägsstyrelsen

göras till statskontoret.

Av förenämnda kostnader för pålningsarbeten och muddring av ras, 148,598

kronor 8 öre, belöpte 90,000 kronor på sådana arbeten, som enligt i ansökningshandlingarna

intagen beräkning av den 23 januari 1927 ännu återstode

att utföra. Nämnda arbeten syntes vara av den omfattning och beskaffenhet,

att desamma möjligen kunde överlämnas till arbetslöshetskommissionen och

utföras medelst anlitande av sådana medel, som av riksdagen ställts till

kommissionens förfogande. Skulle detta låta sig göra, torde man i detta

sammanhang, då det gäller att bedöma det direkta kontanta understödets

storlek, kunna frånse från den mot dessa arbeten svarande kostnadssumman,

90,000 kronor, varefter av hela den nyssnämnda kostnaden, 148,598 kronor

8 öre, återstode 58,598 kronor 8 öre.

Till sistberörda kostnad, i runt tal 58,590 kronor, ävensom till ovan angivna

kostnad, 84,060 kronor, för arbetena vid Jönåkers järnvägsbro syntes

direkt statsunderstöd med ett belopp av sammanlagt 142,650 kronor nu böra

beviljas i särskild ordning. Skulle dock vid närmare undersökning befinnas,

att betingelser för ovannämnda arbetens övertagande av arbetslöshetskommissionen

icke vore för handen, torde statsbidrag, som nu nämnts, jämväl

böra utgå till för desamma beräknad kostnad, 90,000 kronor.

Därest ytterligare statsbidrag till ovan angivet belopp utginge till företaget

och nämnda belopp jämte tidigare beviljat statsbidrag avräknades å

totalkostnaden, komme kostnaderna för intressenterna per hektar torrlagd

mark att utgöra omkring 1,190 kronor. Frånräknades jämväl ovannämnda

lånebelopp å sammanlagt 432,180 kronor, komme de direkta engångsutgifterna

att reduceras till omkring 370 kronor per hektar. Därtill komme årliga

rånte- och kapitalinbetalningar å sagda lån, utgörande omkring 55 kronor

per hektar.

Lantbruksstyrelsen har hemställt — förutom om beviljande av de av

Kungl. Maj:t den 1 april 1927 beviljade ytterligare låne- och bidragsbeloppen

om 62,100 respektive 23,260 kronor — dels att — därest det efter företagen

utredning befunnes möjligt och lämpligt för arbetslöshetskommissionen att

med anlitande av för arbetslöshetens bekämpande anvisade medel utföra å

ifrågavarande regleringsföretag ännu återstående, till en kostnad av 90,000

kronor beräknade pålnings- och muddringsarbeten, helt eller delvis — dessa

arbeten måtte utföras genom kommissionens försorg, under villkor att åregleringsföretaget

tillhöriga mudderverk, pålkransar och annan för sagda arbeten

användbar materiel avgiftsfritt ställdes till kommissionens förfogande, dels

ock att Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att till företaget bevilja särskilt

statsunderstöd med 142,650 kronor, under villkor att den på förstärk
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 57.

7

nings- och omläggningsarbetena vid Jönåkers järnvägsbro belöpande kostnaden,

högst 84,Otid kronor, skall av järnvägsstyrelsen inbetalas till statskontoret,

därest och i den mån nämnda styrelse kan bliva genom laga kraftvunnet

utslag ålagd att bekosta sagda arbeten, ävensom med det ytterligare

belopp, som kan anses svara mot ovanberörda återstående arbeten, i den

mån desamma tilläventyrs icke kunna utföras av arbetslöshetskommissionen.

Statens arbetslöshetskommission har anfört:

»Då ifrågavarande regleringsföretag bar bedrivits av intressenterna själva

under åren 1919—1927 med bidrag av statsmedel, torde arbetets överförande

helt eller delvis i kommissionens regi icke böra äga rum, då därigenom

kommissionen direkt kommer att övertaga ett öppna marknadens arbetstillfälle.

Kommissionen får med hänsyn härtill ävensom till att arbetet i

fråga icke torde vara lämpligt som nödhjälpsarbete hemställa, att av lantbruksstyrelsen

framlagt förslag, i vad detsamma avser arbetslöshetsmedels

användande, icke måtte av Kungl. Maj:t biträdas.»

Statskontoret har uttalat sig sålunda:

»Enligt vad lantbruksstyrelsen framhållit torde med tillämpning av

gällande författningar såväl ytterligare lån från avdikningslånefonden till

belopp av 62,100 kronor, som ock ytterligare statsbidrag å 23,260 kronor

från statens avdikningsanslag kunna anvisas till ifrågavarande företag,

avseende Kilaåns reglering m. m.1

Emellertid giver utredningen vid handen, att ett avsevärt belopp därutöver

erfordras för att genom företagets slutförande må vinnas vad därmed

varit avsett. Huruvida något av vad sålunda för ändamålet kräves kan,

såsom lantbrukstyrelsen tänkt sig, erhållas med anlitande av anslag, som

avse arbetslöshetens bekämpande, undandrager sig helt och hållet statskontorets

bedömande. I alla händelser lärer, såsom av nämnda styrelse också

framhållits, på denna väg icke kunna uppbringas allt vad som erfordras;

och då framträder frågan, huruvida tillräckliga skäl föreligga att till företaget

särskilt anvisa statsmedel. I ett liknande fall, som gav anledning

till propositionen nr 131 vid 1925 års riksdag angående ytterligare statsunderstöd

till Säveåns regleringsföretag, beviljades i enlighet med i propositionen

framlagt förslag dels ytterligare statsbidrag och dels förhöjt låneunderstöd.

Såvitt statskontoret kan finna föreligga i fråga om Kilaåns

regleringsföretag väl så goda skäl för ytterligare hjälp från statens sida

som i nyssnämnda fall; de ökade kostnaderna för Kilaåns reglering hava

nämligen till största delen orsakats av de underliggande jordlagrens beskaffenhet,

varom vid företagets planläggning och igångsättande kännedom

saknades och som, när grävningsarbetet något fortskridit, visade sig medföra

de största svårigheter för företagets utförande och vidmakthållande.

Det synes kunna befaras att, om företaget lämnas utan ytterligare understöd,

detsamma går om intet och de redan nedlagda kostnaderna bliva så

gott som bortkastade.

Med hänsyn till i detta fall föreliggande, alldeles säregna förhållanden

och ehuru det här gäller ett mycket betydligt belopp, anser sig statskontoret

icke böra motsätta sig, att ytterligare bidrag av statsmedel till företaget

beredes genom framställning till riksdagen. Beträffande lantbruksstyrelsens

förslag i sådant avseende bär statskontoret, som i likhet med

nämnda styrelse anser, att förhållandena i detta fall knappast medgiva, att

1 Dessa belopp beviljade genom Kling!. Maj:ts ovanberörda beslut den 1 april 1927.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 57.

Utskottet.

någon del av det behövliga beloppet anvisas i form av ytterligare lån från

avdikningslånefonden, icke något att erinra.»

I motionen framhålles till en början hurusom enligt lantbruksstyrelsens

vitsordande, någon erinran icke skäligen syntes kunna framställas mot ändamålsenligheten

av de vid företaget i fråga vidtagna dispositionerna för

arbetets bedrivande eller företagets skötsel i övrigt. Med hänsyn jämväl

till vad i ärendet i övrigt framkommit syntes enligt motionärens mening få

anses fastslaget, att ovanberörda väsentligt ökade kostnader för ifrågavarande

företag uteslutande föranletts av förhållanden, varöver arbetsstyrelsen

och intressenterna icke kunnat råda samt att dessa följaktligen vore utan

skuld till det ekonomiska nödläge, vari företaget råkat.

Vidare har motionären med hänsyn till de ödesdigra konsekvenser för ett

flertal intressenter, som skulle följa av en ytterligare belastning i förevarande

avseende, ansett staten i detta fall böra avstå från rätten att framtvinga

företagets fullbordan på bekostnad av intressenterna, å vilka kontant

utdebiterats ett sammanlagt belopp av 195,000 kronor. Ett ytterligare betungande

av intressenterna, av vilka ett flertal vore i den belägenheten, att

de redan förut till det yttersta pressats av kostnaderna för företaget, syntes

för deras vidkommande betyda ruin och förlust av frukterna av kanske livslångt

träget arbete.

Å andra sidan vore det såväl i betraktande av de betydande belopp varmed

staten bidragit till företaget i fråga som på grund av det allmänintresse,

som läge i jordförbättringar genom vattenavledningsföretag och som

gjorde sig särskilt i hög grad gällande vid tiden för företagets planläggning

1919—1920, angeläget, att företaget på ett tillfredsställande sätt bringades till

sitt slut, något som för övrigt enligt motionärens mening utgjorde en förutsättning

för att icke de av staten redan gjorda insatserna skulle spolieras

och intressenternas berättigade förhoppningar på att genom jordförbättring

i någon mån erhålla ersättning för sina uppoffringar gå helt om intet.

Vid angivna förhållande har motionären funnit annan utväg icke stå till

buds än anvisande av ytterligare understöd från statens sida och ifrågasättes

i sådant avseende medgivande för Kungl. Maj:t att bevilja ett ytterligare

bidrag utan återbetalningsskyldighet av 260,378 kronor från statens

avdikningsanslag.

Med det i motionen framställda förslaget avses att bereda möjlighet till

fullbordande av Kilaåns vattenregleringsföretag. Enligt den förebragta utredningen

i ärendet föreligga beträffande detta företag otvivelaktigt sådana

omständigheter, att icke blott billighetsskäl utan jämväl hänsynen till statens

i företaget nedlagda avsevärda uppoffringar — vilka i händelse av företagets

nedläggande torde komma att såsom i motionen framhållits spolieras —

synes utskottet motivera ett ytterligare understödjande från statens sida.

Samtliga myndigheter, vilka yttrat sig i ärendet, hava ock obetingat tillstyrkt

en sådan åtgärd.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 57. !)

Beträffande formen för statens ytterligare understödjande har lantbruksstyrelsen

i sitt till utskottet avgivna utlåtande yttrat, att i fall av här ifrågavarande

art enligt styrelsens uppfattning i första hand torde böra undersökas,

huruvida icke önskvärd lindring skulle kunna helt eller delvis beredas

intressenterna genom anvisande av statslån med utsträckt amorteringstid

och eventuellt på billigare villkor i övrigt än vad fallet vore beträffande

eljest till här ifrågavarande företag i gängse ordning utgående statslån.

Samtidigt har styrelsen emellertid beträffande Kilaåns regleringsföretag tillstyrkt,

att detta företag måtte beredas ytterligare effektivt understöd av allmänna

medel och i sitt ovannämnda utlåtande till Kungl. Maj:t har lantbruksstyrelsen

uttalat, att det enda sättet att i fråga om Kilaåns regleringsföretag

lämna effektiv hjälp vore att bevilja företaget ytterligare direkta bidrag.

Till denna av statskontoret biträdda uppfattning ansluter sig utskottet.

Vid avvägande av det belopp, som härvid bör ifrågakomma, torde lantbruksstyrelsens

ovanberörda beräkning böra tagas till utgångspunkt. Då

med hänsyn till vad arbetslöshetskommissionen i sitt ovanberörda utlåtande

anfört något arbete genom kommissionens försorg icke torde komma till

stånd, böra till det av lantbruksstyrelsen föreslagna beloppet 142,650 kronor

läggas 90,000 kronor, varvid erhållas 232,650 kronor. Då enligt ett handlingarna

i ärendet bifogat intyg av statens vederbörande lantbruksingenjör på grund

av under 1927 tillkomna nya ras uppkommit en ytterligare kostnad av

23,500 kronor, skulle det belopp, vartill det ytterligare statsunderstödet högst

torde böra uppgå, belöpa sig till 256,150 kronor. Härvid är emellertid att

märka, att, på sätt motionären jämväl omförmält, Österbygdens vattendomstol

i utslag den 9 mars 1927 med ogillande av järnvägsstyrelsens yrkande om

ersättning av åregleringsintressenterna för bevakningskostnader vid omläggning

av åfåran i närheten av Jönåkers järnvägsstation bifallit intressenternas

talan om ersättning för sina i samband med nämnda ombyggnad havda

kostnader för ett belopp av 75,608 kronor 53 öre jämte ränta efter sex procent

å 66,436 kronor 51 öre från och med den 1 januari 1927. Enligt vad

utskottet inhämtat har vattenöverdomstolen, där talan å ömse sidor fullföljts,

fastställt vattendomstolens berörda utslag. För närvarande är saken efter

av båda parterna fullföljd talan beroende på högsta domstolens prövning.

Av det ersättningsbelopp, som intressenterna slutligen kunna bliva tillerkända

för utgifter i samband med omläggning av åfåran vid Jönåkers

järnvägsstation, bör ett belopp högst motsvarande de kostnader i förevarande

avseende, som legat till grund för det ifrågavarande statsbidragets beräknande

eller 84,060 kronor, inlevereras till statskontoret. Härigenom skulle

det ytterligare statsbidraget eventuellt komma att begränsas till 172,090

kronor.

Då utskottet håller före att utgående av ytterligare statsbidrag bör göras

beroende av Kungl. Maj:ts närmare prövning, torde riksdagens beslut i ämnet

höra givas formen av ett medgivande för Kungl. Maj:t att utan hinder av

gällande bestämmelser, från statens avdikningsanslag till vattenregleringsBihang

till riksdagens protokoll 1928. 10 sanxl. 18 höft. (Nr 57.) -

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 57.

företaget i fråga bevilja ett ytterligare belopp av intill 256,150 kronor, därvid

emellertid bör uppställas som villkor, att av det belopp, som järnvägsstyrelsen

kan bliva ålagd utgiva till åregleringsintressenterna såsom ersättning för

kostnader i samband med ovanberörda omläggnings- och förstärkningsarbeten

vid Jönåkers järnvägsbro, ett belopp av intill 84,060 kronor inlevereras till

statskontoret.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen i anledning av motionen 1:174 måtte

medgiva, att Kungl. Maj:t må utan hinder av gällande

bestämmelser efter den närmare prövning, som kan

befinnas erforderlig, till Kilaåns regleringsföretag bevilja

ytterligare bidrag med intill 256,150 kronor från

statens avdikningsanslag under villkor att av det belopp,

som järnvägsstyrelsen slutligen kan bliva ålagd utgiva

till åregleringsintressenterna såsom ersättning för kostnader

i samband med ovanberörda omläggnings- och

förstärkningsarbeten vid Jönåkers järnvägsbro, intill

84,060 kronor inlevereras till statskontoret.

Stockholm den 8 maj 1928.

På jordbruksutskottets vägnar;

C. J. JOHANSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit;

från första kammaren: herrar Nilsson i Kabhafp, Unders, AnderiSoh i f-altenböi#.

Boberg, Lundell, Valfrid Eriksson, Kropp och Alexander Nilsson samt

från andra kammaren: herrar Johansson i Uppmälby, Olsson i Broberg, Uddenberg,

Pettersson i Bjälbo, Bakström, Andersson i Grimbo, Olsson i Rödningsberg och Ad/er.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 57.

11

Bilaga.

Till riksdagens jordbruksutskott

Genom Kungl Maj:ts remiss den 10 februari 1928 bär kungl. lantbruks

styrelsen anbefallts att avgiva yttrande över till riksdagens jordbruksutskott

remitterade motioner nr 115 i första kammaren, likalydande med nr

200 i andra kammaren, om anslag till upprensning av kanalerna i Mästermyr,

nr 110 i första kammaren, likalydande med nr 298 i andra kammaren,

om statslån till Hornborgas jons sänkningslöretag samt nr 174 i iörsta

kammaren om ytterligare statsbidrag till Kilaåns regle#ingsföretag.

Med anledning härav får lantbrukssstyrelsen anföra följande.

Vidkommande samtliga i förevarande motioner omnämnda företag

hava framställningar i samma syfte tidigare blivit gjorda av vederbörande

intressenter. Dessa framställningar, som för närvarande äro beroende

på Kungl. Maj:ts prövning, hava emellertid hittills icke lett till

av vederbörande åsyftat resultat. Några nya sakskäl utöver de i tidigaie

framställningar anförda hava icke nu av motionärerna förebragts. Emellertid

hava motionerna angående Mästermyr och Kilaåns regleringsföretag

i viss mån erhållit karaktären av formliga krav på statens medverkan

genom åberopande av vissa utav 1927 års riksdagsrevisorer gjorda uttalanden

om statens moraliska medansvarighet i förluster, som av särskilda

anledningar drabbat intressenter i vattenavlednings- och dikningsföretag.

Vad beträffar de synpunkter, vilka i sistnämnda avseende synas vant

för riksdagens revisorer ävensom för motionärerna vägledande, får lantbruksstyrelsen

åberopa vad styrelsen i ämnet anfört i denna dag till andi a

kammarens tillfälliga utskott nr 3 avgivet yttrande angående utredning

om ersättning av statsmedel för å vattenavledningsföretag orsakade förluster,

av vilket yttrande avskrift bär bilägges. Jämväl får lantbruksstyrelsen,

i den män motionärerna sökt påbörda vederbörande förrättnmgsmän

det uteslutande ansvaret för de ekonomiska svårigheter, vari de i motionerna

omnämnda företagen råkat, hänvisa till vad styrelsen därom anfört

i sitt den 7 januari 1928 till Kungl. Maj:t avgivna utlåtande över

1927 års riksdags revisorers anmärkningar mot vissa lantbruksingenjörers

verksamhet m. m. ,

I sitt nyssnämnda yttrande till andra kammarens tillfälliga utskott nr 3

har låntbrnksstyrelsen framhållit, bland annat, att det torde i princip tillkomma

intressenterna i företag av här ifrågavarande eller liknande slag

att själva bära sådan med arbetet förenad risk, som det icke varit möjligt

att förutse vid planläggningen av företaget. Emellertid torde beträffande

opåräknade utgifter av denna art statens mellankomst få under vissa

förhållanden anses försvarad och anvisande av statsunderstöd utöver den

författningsenliga ramen kunna ifragasättas, nämligen när sålunda yp*

pade arbetssvårigheter varit av mera katastrofal omfattning och beroende

på oförutsedda naturförhållanden, eller intressenternas iråkade nödläge

funnits vara av den allvarliga art, att deras egna krafter uppenbarligen

varit otillräckliga för en avveckling av företagets utgifter. I sådana fall

torde likväl enligt lantbruksstyrelsens uppfattning böra i första hand undersökas,

huruvida icke önskvärd lindring må helt eller delvis kunna beredas

intressenterna genom anvisande av statslån med utsträckt amorteringstid

och eventuellt på billigare villkor i övrigt, än vad fallet är bo
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 57.

träffande eljest till här ifrågavarande företag i gängse ordning utgående

statslån.

Vidkommande själva sakfrågan må beträffande de olika företagen anföras

följande.

Kilaån.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 24 februari 1927 angående framställning

till riksdagen om anslag utan återbetalningsskyldighet till reglering

sv Kilaån i Södermanlands län, av vilken skrivelse avskrift bär fogas,

bär lantbruksstyrelsen hemställt, förutom om beviljande av ytterligare

statslån av 62,50(4 kronor och statsbidrag med 23,260 kronor, som enligt för

statens avdikningslånefond respektive statens avdikningsansiag gällande

bestämmelser kunde utgå till företaget, dels att de till en kostnad av

90,000 kronor beräknade pålnings- och muddringsarbeten, som enligt vid

nämnda tidpunkt föreliggande utredning ännu återstode att utföra, måtte

under vissa villkor veraställas genom arbetslöshetskommissionens försorg,

dels ock att Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att till företaget

bevilja särskilt statsunderstöd med 142,650 kronor, under villkor att det

belopp, som därav belöpte på vissa, arbeten vid Jönåkers järnvägsbro,

skulle av kungl. järnvägstyrelsen inbetalas till statskontoret, därest och

i den mån nämnda styrelse kunde bliva genom laga kraftvunnet utslag

alagd att bekosta sagda arbeten, ävensom med det ytterligare belopp, som

kunde anses svara mot återstående pålnings- och muddringsarbeten, i den

män desamma tilläventyrs icke kunde utföras av arbetslöshetskommissionen.

Sedermera har, enligt vad av nu föreliggande handlingar i ärendet

framgår, arbetslöshetskommissionen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 14

mars 1927 på anförda skäl ställt sig avvisande mot arbetets utförande

genom kommissionens försorg, varjämte under år 1927 ytterligare ras inträffat

i den uppgrävda kanalen, orsakande en merkostnad av 23,500 kronor

Beträffande sistnämnda kostnadsbelopp må emellertid framhållas,

att detsamma undandrager sig kontroll från lantbruksstyrelsens sida, då

närmare utredning angående omfattningen av erforderliga förstärkningsarbeten

icke bifogats handlingarna.

Såsom av det ovan anförda torde framgå har förevarande fråga, sedan

lantbruksstyrelsen avlät sitt omförmälda utlåtande den 24 februari 1927,

kommit i ett i viss mån förändrat läge, ity att dels utförande med anlitande

av arbetslöshetsmedel av vissa arbeten icke, såsom lantbruksstyrelsen

då förutsatte, synes kunna ifrågakomma och dels ytterligare

svårigheter genom nya ras uppkommit för företaget. Den direkta och

^^aor(^.aara..me<^verkan från. statens sida, som nu ifrågasättes, är ock

därför större än den, varmed styrelsen förut ansett sig beFöva räkna.

Lnder hänvisning till vad lantbruksstyrelsen i sitt ovanherörda yttrande

den 24 februari 1927 anfört beträffande detta företag ävensom till

'' a(~ ^yrelsen ovan. i denna skrivelse framhållit rörande den form, under

vilken en statlig hjälp av detta slag synes böra lämnas, får styrelsen för

sin del tillstyrka, att detta företag heredes ytterligare effektivt understöd

av allmänna medel.

Stockholm den 6 mars 1928.

ERIK INSULANDER.

OLOF FREDHOLM.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1928,

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.