Utlåtande i anledning av väckt motion angående ytterligare statsbidrag till Kilaåns regleringsföretag.
1928-05-08 · 12 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 10 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1928:57, Utlåtande i anledning av väckt motion angående ytterligare statsbidrag till Kilaåns regleringsföretag.
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlutande Nr 57.
1
Nr 57.
Ankom till riksdagens kansli den 8 maj 1928 kl. 4 e. in.
Utlåtande i anledning av väckt motion angående ytterligare statsbidrag
till Kilaåns regleringsföretag.
(lista avd.)
I en inom första kammaren väckt, till jordbruksutskottet hänvisad motion
nr 174 av herr Sederholm har hemställts, att riksdagen må medgiva, att
till Kilaåns regleringsföretag må utan hinder av gällande bestämmelser anvisas
ytterligare statsbidrag med 260,378 kronor från statens avdikningsanslag.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd härför, hänvisas till motionen.
Över denna motion liksom över väckta motioner angående dels anslag
till upprensning av kanalerna i Mästermyr dels ock statslån till Hornborgasjöns
sänkningsförening har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat
yttrande från lantbruksstyrelsen. Detta innefattar dels ett principuttalande
rörande samtliga nu nämnda motioner, dels ock yttrande över de olika
framställningarna var för sig. Vid utskottets förevarande utlåtande fogas
såsom bilaga förutom berörda principuttalande det speciella yttrandet rörande
Kilaåns regleringsföretag.
Av nämnda yttrande och övriga i ärendet tillgängliga handlingar, varav
utskottet tagit del, inhämtas huvudsakligen följande.
Genom beslut den 19 maj 1922 anvisade Kungl. Maj:t dels statsbidrag
från allmänna avdikningsanslaget med 140,610 kronor, dels ock lån från
odlingslånefonden med 281,240 kronor till ett företag avseende reglering av
Kilaån i och för torrläggning av mark inom Jogerstad, Tuna, Torp, Hagbytorp,
Fadan, Backa, Gummersta, Urskäla, Berga, Krasta och Krastaängen i
Tuna socken, Bögelstorp, Svedhorn, Kjulshammar, Grova, Åkerstad, Grävstad,
Gäller stad, Törsta, Rällinge, Skällsta, Lunda, Fröberga, Kärrstad,
Giberga, Tybble, Vallby, Valsberg, Gävle och Skena i Lunda socken samt
Hesselby, Kälkestad, Lundäng, Sjukälla, Rogstad, Lunden, östertorp, Gammelstad,
Gammelstads utäng, Råstad, Brink, Spatorp, Lidatorp, Mellantorp,
Garpsäter, Kilbofjäll, Smedstorp, Lida, Vaxåker, Norrhårsbråten, Tuna och
Ängetorp i Kila socken av Södermanlands län, vilket företag enligt särskilt
avtal av den 22 december 1919 skulle vara förbundet med en reglering av
Kilaåns källsjöar, Fläten och Virlången. Tillika fastställde Kungl. Maj:t
för företaget upprättad plan med bland annat det tillägg, att arbetet icke
Bihang till riksdagens protokoll 1928. 10 samt. 18 höft. (tsr 57.) 1
2 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 57.
finge av lantbruksstyrelsen godkännas, förrän det visats, att regleringen av
nämnda båda sjöar utförts i enlighet med därför genom Österbygdens vattendomstols
utslag den 28 augusti 1920 fastställt förslag. Genom beslut den
26 september 1925 har Kungl. Maj:t till företagets utförande beviljat ytterligare
bidrag från allmänna avdikningsanslaget med 21,350 kronor samt
ytterligare lån från odlingslånefonden med 88,840 kronor. Slutligen har, i
enlighet med vad lantbruksstyrelsen i sitt över intressenternas berörda framställning
avgivna utlåtande den 24 februari 1927 tillstyrkt, Kungl. Maj:t
den 1 april 1927 för samma ändamål anvisat dels statsbidrag med ytterligare
23,260 kronor från statens avdikningsanslag dels ock ytterligare lån med
62,100 kronor från statens avdikningslånefond. Sammanlagt har Kungl.
Maj:t sålunda anvisat statsbidrag utan återbetalningsskyldighet med 185,220
kronor och lån till ett belopp av 432,180 kronor.
I en av länsstyrelsen med skrivelse den 29 januari 1927 till Kungl. Maj:t
tillika med tillstyrkande yttranden av statens lantbruksingenjör i länet
Martin Lingström och vederbörande landsfiskal överlämnad, den 24 januari
1927 dagteeknad ansökning hade Knut Carlsson m. fl. intressenter för 99.896
procent av företaget gjort framställning om beviljande av ytterligare 322,238
kronor 17 öre motsvarande på dem belöpande andel i det icke redan utdebiterade
underskott för företaget att utgå i form av anslag utan återbetalningsskyldighet.
Till stöd för sin berörda anhållan hava intressenterna anfört, att genom
opåräknade ras, som under arbetets gång inträffat på grund av markens
svårarbetade och säregna beskaffenhet, omfattande ommuddrings-, pålningsoch
förstärkningsarbeten måst vidtagas medförande väsentligt ökade kostnader.
Vidare hade ökade utgifter föranletts därav, att den kubikmassa,
som för åregleringen måst bortschaktas, visat sig vara avsevärt större än
den ursprungligen beräknade. Ersättningen till markägare för uppläggning
av mudder hade krävt särskilt höga kostnader beroende av att det upplagda
muddret för undvikande av ras måst utspridas över förhållandevis stort
markområde. Slutligen hade ökade utgifter förorsakats därav att jämlikt
särskilt bestämmande av Kungl. Maj:t intressenterna ålagts omlägga åfåran
vid järnvägsbron i närheten av Jönåkers station ävensom utföra förstärkningsoch
pålningsarbeten å ömse sidor av bron. För sistnämnda kostnader hade
emellertid intressenterna hos vederbörande vattendomstol yrkat ersättning
av järnvägsstyrelsen och utgingo intressenterna från att från det belopp
som begärts i statsbidrag, kunde beräknas återgå ett belopp av omkring
84,000 kronor, utgörande den fordran intressenterna ansåge sig äga hos
järnvägsstyrelsen eller det mindre belopp som domstolen kunde fastställa.
Järnvägsstyrelsen hade vid samma domstol yrkat ersättning av åregleringsintressenterna
för bevakningskostnader m. m.
Över intressenternas berörda framställning ha till Kungl. Maj:t avgivits
utlåtanden av länsstyrelsen i Södermanlands län, lantbruksstyrelsen, statens
arbetslöshetskommission och statskontoret.
Jordbruksutskottets utlutande Nr 57. 3
Länsstyrelsen i Södermanlands län har anfört följande:
»Med hänsyn till den stora areal åkerjord, som beröres av regleringsföretaget,
samt den stora betydelse detta företag har för Kilaådalens befolkning,
är det av stor vikt, att regleringsarbetet kan slutföras och ett bestående
resultat uppnås. Uet torde vidare ur social synpunkt få anses utgöra ett
allmänt intresse att de i ekonomiskt hänseende sämst lottade delägarna i
företaget, nämligen eu del av ägarna till de av företaget berörda mindre
och medelstora fastigheterna, icke genom detsamma åsamkas så stora kostnader,
att deras gäldande skulle för dem bliva allt för betungande och i en
del fall rent av tvinga dem att lämna gård och grund. Med anledning
härav och med åberopande av lantbruksingenjören Lingströms i ärendet avgivna
yttrande får Eders Kungl. Maj:ts befallningsliavande i underdånighet
tillstyrka ett statligt ingripande i, såvitt möjligt, sådan omfattning och form,
att arbetet med Kilaåns reglering må kunna slutföras och ovan omförmälda
delägare i företaget beredas möjligheter att kvarsitta på sina fastigheter utan
allt för tryckande ekonomiska bördor på grund av sin delaktighet i nämnda
företag, vilket torde allenast bliva möjligt, därest intressenterna erhålla största
möjliga statsanslag utan återbetalningsskyldighet.»
Av lantbruksstyrelsens yttrande framgår, att enligt eu av vederbörande
lantbruksingenjör den 28 januari 1927 verkställd utredning kostnaderna
för de arbeten, vilka innefattats i den 1922 fastställda planen för åregleringen,
uppgått till sammanlagt i runt tal 486,500 kronor mot det vid
arbetsplanens fastställande beräknade beloppet 360,000 kronor beroende bland
annat därpå, att företaget delvis utförts under en tid med högre arbetspriser
än de i den fastställda arbetsplanen beräknade. Härtill skulle förutom förrättningskostnaderna
3,910 kronor 82 öre läggas 41,783 kronor 9 öre utgörande
på åregleringsföretaget belöpande andel av kostnaden för den ovanberörda
med företaget förenade reglering av Kilaåns källsjöar, Fläten och
Virlången. Genom islamning förorsakad ökad schaktningsmassa hade medfört
en merkostnad av 27,000 kronor. Ersättningar till vederbörande jordägare
för skada och intrång genom uppläggning av mudder eller annan
under arbetets utförande uppschaktad massa hade uppgått till 79,317 kronor
60 öre. Nu angivna kostnader utgjorde sammanlagt 638,511 kronor 51 öre.
På grund av oförutsedda omständigheter hade emellertid intressenterna för
utförande och vidmakthållande av dessa arbeten fått vidkännas ytterligare
en kostnad av sammanlagt 200,100 kronor (pålningsarbeten, muddring och
uppläggning av nedrasade jordmassor m. in.). Vidare hade företaget på sätt
ovan nämnts under åregleringens utförande åsamkats ytterligare kostnad
på grund av omläggning av Kilaåns lopp närmast öster om statens järnvägars
bro över ån ävensom förstärkningsanordningar å ömse sidor om
nämnda bro. Sagda kostnad utgjordes dels av arbetskostnad, rättegångskostnader
och slitage, 73,896 kronor 59 öre, dels av ränteutgifter, 10,258
kronor 94 öre eller sammanlagt 84,155 kronor 53 öre, dels ock av kostnader,
som eventuellt åsamkats statens järnvägar för bevakning av bron m. m.
Från bevakningskostnadema, vilka ännu icke vore vare sig intressenterna
ådömda eller till beloppet kända, borde i detta sammanhang bortses. Lades
4
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 57.
till de ovan angivna kostnaderna dels 30,285 kronor 13 öre motsvarande
enligt lantbruksstyrelsens yttrande den del av de på åregleringsintressenterna
ankommande kostnaderna för ovanberörda sjöreglering, som dessa endast
hade att förskottsvis erlägga i avvaktan på från vederbörande vattenverksägare
inflytande bidrag dels ock ränteutgifter med enligt intressenternas berörda
framställning bifogade räkenskaper 92,898 kronor 91 öre, erhölles en
totalkostnad av 1,045,951 kronor 8 öre.
För täckande av sökande intressenternas andel i ovanberörda belopp å
638,511 kronor 51 öre eller 637,847 kronor 46 öre hade hittills beviljats
statsbidrag och statslån till sammanlagt 617,400 kronor eller det högsta
belopp, vartill statsundersöd enligt gällande bestämmelser kunnat lämnas.
Av dessa kostnader återstå sålunda ett belopp av 20,447 kronor 46 öre. Härtill
har lantbruksstyrelsen lagt ovanberörda kostnader av oförutsedd art,
vilka förorsakats dels av de under arbetets utförande inträffade jordrasen
dels ock av förstärknings- och omläggningsarbeten vid Jönåkers järnvägsbro
med respektive 200,100 kronor och 84,155 kronor 53 öre eller sammanlagt
284,255 kronor 53 öre, varav på ifrågavarande intressenter belöpte 99.8 9 6
procent eller 283,959 kronor 90 öre. Intressenternas sammanlagda återstående
utgifter uppginge sålunda till (20,447:46 + 283,959:9 0 =) 304,407
kronor 36 öre.
Lantbruksstyrelsen har vidare erinrat, att enligt ansökningshandlingarna
genom vederbörande arbetsstyrelses försorg en utdebitering skett av 195,000
kronor, vilket belopp till större delen ock blivit erlagt. Då genom denna utdebitering
täckning erhållits för nyssnämnda ränteutgifter och förskott å
tillhopa 123,184 kronor 4 öre, har lantbruksstyrelsen ansett ovanberörda
belopp å 304,407 kronor 36 öre böra minskas med återstoden av det uttaxerade
beloppet d. v. s. 99.896 procent av (195,000 — 123,184 =) 71,815 kronor
96 öre eller med 71,741 kronor 27 öre till 232,666 kronor 9 öre.
Lantbruksstyrelsen har vitsordat vad i ansökningen anförts i fråga om
orsakerna till den sålunda uppkomna kostnadsökningen. De vid företaget
inträffade rasen och förskjutningarna i jordlagren syntes vara av den beskaffenhet,
att någon möjlighet att förutse desamma icke torde hava förefunnits.
Med den kännedom lantbruksstyrelsen ägde om företaget såväl genom på
platsen verkställda inspektioner som genom till styrelsen inkomna besiktningsbevis
från vederbörande lantbruksingenjör funne sig lantbruksstyrelsen
jämväl böra vitsorda, att någon erinran icke skäligen syntes kunna framställas
mot ändamålsenligheten av de vid företaget vidtagna dispositionerna
för arbetets bedrivande eller företagets skötsel i övrigt.
Härefter har lantbruksstyrelsen yttrat följande:
Ett ställningstagande till frågan, huruvida statsunderstöd borde utgå till
ovannämnda merkostnader, förutsatte givetvis en prövning av spörsmålet,
huruvida och i vad mån staten såsom understödjande företag av förevarande
slag kunde anses skyldig eller i allt fall borde träda emellan, när ett sådant
företag råkat i ekonomiskt nödläge. Härvidlag torde det icke kunna be
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Jordbruksutskottets utlåtande Nr ö7.
stridas, att en viss moralisk skyldighet för staten att träda hjälpande emellan
vore för handen, ity att företaget ju kunde betraktas som ett av staten och intressenterna
gemensamt utfört arbete, avsett att tjäna båda parternas intressen.
Uå, såsom i detta fall, det inträdda ekonomiska nödläget icke kunde
anses bero på misskötsel .av företaget, utan på uppträdande av oberäkneliga
faktorer, medförande de mest kännbara ekonomiska konsekvenser, syntes skäl
tala för att staten icke undandroge sig allt ansvar. Lika naturligt som ett
sådant ställningstagande syntes vara, lika svårt torde det vara att finna en
rationell grund för utmätande av statens hjälp.
Vid övervägande av den form, varunder ett eventuellt understöd från
statens sida lämpligen kunde tänkas i detta fall ifrågakomma, torde det ligga
närmast till hands att tänka på lånevägen, vilken, därest eventuellt lån
lämnades mot låg ränta, lång amorteringstid samt rånte- och amorteringsfrihet,
till dess vattenavledningsföretagets frukter kunde skördas, syntes vara
ägnad att bereda viss hjälp. Då det emellertid gjorts gällande, att delägarna
i företaget, eller åtminstone vissa av dem, icke skäligen skulle kunna
belastas med ytterligare lån och då lantbruksstyrelsen, trots detta, i det föregående
för täckande av andra kostnader föreslagit ett lån ur statens avdikningslånefond
å 62,100 kronor1, ansåge styrelsen ett vidare beträdande av lånevägen
icke vara tillrådligt. Med hänsyn härtill funne lantbruksstyrelsen,
att det enda sättet att i förevarande fall lämna effektiv hjälp vore att
bevilja företaget ytterligare direkta bidrag av statsmedel, utöver vad som
kunde erhållas enligt de vanliga grunderna för understödjande av avdikningsföretag.
Att staten utan vidare prövning helt enkelt påtoge sig hela den uppkomna
merkostnaden torde knappast bland annat med hänsyn till förut tilllämpad
praxis på detta område kunna komma i fråga, helst som ingen närmare
utredning förelåge beträffande intressenternas förmåga att bära ytterligare
ökning i deras kostnader för företaget.
Lantbruksstyrelsen hade, närmast med hänsyn till i liknande fall förut tilllämpat
tillvägagångssätt, ansett sig böra pröva de i totala kostnaden för bär
ifrågavarande företag ingående kostnadsbelopp av olika slag ävensom utreda,
i vad mån staten borde i det särskilda fallet träda emellan. Detta bedömande
måste emellertid givetvis bliva ganska osäkert och huvudsakligen grundat
på direkt hänsynstagande till de beklagliga ekonomiska följder för vissa av
företagets intressenter, vilka ett alltför knappt tillmätande av statens bidrag
skulle medföra.
Med avseende härå finge jämväl framhållas, att, även om det genom företaget
hotande ekonomiska nödläget icke, såsom ock antytts i länsstyrelsens
yttrande, torde komma att lika kännbart drabba samtliga delägare, enär
dessas motståndskraft i den nu iråkade situationen givetvis bleve i varje särskilt
fall beroende av varje enskild intressents personliga resurser överhuvud
taget, någon lämplig grund för uppdelning av intressenterna i nämnda avseende
svårligen torde kunna utfinnas. Med hänsyn härtill torde i detta
lika litet som i en del tidigare fall, där staten trätt hjälpande emellan,
någon åtskillnad mellan intressenterna i fråga om rätt till statsunderstöd
böra ifrågakomma.
De kostnader, vartill statsunderstöd på extraordinär väg sålunda syntes
kunna ifrågasättas, uppginge så som ovan nämnts till sammanlagt 232,666
kronor 9 öre, varav 84,068 kronor 1 öre 2 för förstärknings- och omläggnings
1
Av Kungl. Maj:t beviljat genom ovanberörda beslut den 1 april 11)27.
2 = 91).s9 6 procent av 84,15.’) kronor 53 öre.
6
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 57.
arbeten vid Jönåkers järnvägsbro samt 148,598 kronor 8 öre för pålningsarbeten
och muddring av ras.
Vad särskilt beträffade företagets utgifter för förstärknings- och omläggningsarbetena
vid Jönåkers järnvägsbro vore, såsom förut framhållits, frågan
huruvida intressenterna ägde skyldighet att bekosta desamma föremål för
vattendomstolens prövning. Med anledning härav syntes vid eventuellt beviljande
av statsbidrag till sökandenas andel i nämnda kostnad, 84,068 kronor
1 öre eller i runt tal 84,060 kronor, böra föreskrivas att, i den mån
järnvägsstyrelsen kunde bliva ålagd att till åregleringsföretaget erlägga sagda
belopp eller del därav, sålunda förekommande inbetalning skulle av järnvägsstyrelsen
göras till statskontoret.
Av förenämnda kostnader för pålningsarbeten och muddring av ras, 148,598
kronor 8 öre, belöpte 90,000 kronor på sådana arbeten, som enligt i ansökningshandlingarna
intagen beräkning av den 23 januari 1927 ännu återstode
att utföra. Nämnda arbeten syntes vara av den omfattning och beskaffenhet,
att desamma möjligen kunde överlämnas till arbetslöshetskommissionen och
utföras medelst anlitande av sådana medel, som av riksdagen ställts till
kommissionens förfogande. Skulle detta låta sig göra, torde man i detta
sammanhang, då det gäller att bedöma det direkta kontanta understödets
storlek, kunna frånse från den mot dessa arbeten svarande kostnadssumman,
90,000 kronor, varefter av hela den nyssnämnda kostnaden, 148,598 kronor
8 öre, återstode 58,598 kronor 8 öre.
Till sistberörda kostnad, i runt tal 58,590 kronor, ävensom till ovan angivna
kostnad, 84,060 kronor, för arbetena vid Jönåkers järnvägsbro syntes
direkt statsunderstöd med ett belopp av sammanlagt 142,650 kronor nu böra
beviljas i särskild ordning. Skulle dock vid närmare undersökning befinnas,
att betingelser för ovannämnda arbetens övertagande av arbetslöshetskommissionen
icke vore för handen, torde statsbidrag, som nu nämnts, jämväl
böra utgå till för desamma beräknad kostnad, 90,000 kronor.
Därest ytterligare statsbidrag till ovan angivet belopp utginge till företaget
och nämnda belopp jämte tidigare beviljat statsbidrag avräknades å
totalkostnaden, komme kostnaderna för intressenterna per hektar torrlagd
mark att utgöra omkring 1,190 kronor. Frånräknades jämväl ovannämnda
lånebelopp å sammanlagt 432,180 kronor, komme de direkta engångsutgifterna
att reduceras till omkring 370 kronor per hektar. Därtill komme årliga
rånte- och kapitalinbetalningar å sagda lån, utgörande omkring 55 kronor
per hektar.
Lantbruksstyrelsen har hemställt — förutom om beviljande av de av
Kungl. Maj:t den 1 april 1927 beviljade ytterligare låne- och bidragsbeloppen
om 62,100 respektive 23,260 kronor — dels att — därest det efter företagen
utredning befunnes möjligt och lämpligt för arbetslöshetskommissionen att
med anlitande av för arbetslöshetens bekämpande anvisade medel utföra å
ifrågavarande regleringsföretag ännu återstående, till en kostnad av 90,000
kronor beräknade pålnings- och muddringsarbeten, helt eller delvis — dessa
arbeten måtte utföras genom kommissionens försorg, under villkor att åregleringsföretaget
tillhöriga mudderverk, pålkransar och annan för sagda arbeten
användbar materiel avgiftsfritt ställdes till kommissionens förfogande, dels
ock att Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att till företaget bevilja särskilt
statsunderstöd med 142,650 kronor, under villkor att den på förstärk
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 57.
7
nings- och omläggningsarbetena vid Jönåkers järnvägsbro belöpande kostnaden,
högst 84,Otid kronor, skall av järnvägsstyrelsen inbetalas till statskontoret,
därest och i den mån nämnda styrelse kan bliva genom laga kraftvunnet
utslag ålagd att bekosta sagda arbeten, ävensom med det ytterligare
belopp, som kan anses svara mot ovanberörda återstående arbeten, i den
mån desamma tilläventyrs icke kunna utföras av arbetslöshetskommissionen.
Statens arbetslöshetskommission har anfört:
»Då ifrågavarande regleringsföretag bar bedrivits av intressenterna själva
under åren 1919—1927 med bidrag av statsmedel, torde arbetets överförande
helt eller delvis i kommissionens regi icke böra äga rum, då därigenom
kommissionen direkt kommer att övertaga ett öppna marknadens arbetstillfälle.
Kommissionen får med hänsyn härtill ävensom till att arbetet i
fråga icke torde vara lämpligt som nödhjälpsarbete hemställa, att av lantbruksstyrelsen
framlagt förslag, i vad detsamma avser arbetslöshetsmedels
användande, icke måtte av Kungl. Maj:t biträdas.»
Statskontoret har uttalat sig sålunda:
»Enligt vad lantbruksstyrelsen framhållit torde med tillämpning av
gällande författningar såväl ytterligare lån från avdikningslånefonden till
belopp av 62,100 kronor, som ock ytterligare statsbidrag å 23,260 kronor
från statens avdikningsanslag kunna anvisas till ifrågavarande företag,
avseende Kilaåns reglering m. m.1
Emellertid giver utredningen vid handen, att ett avsevärt belopp därutöver
erfordras för att genom företagets slutförande må vinnas vad därmed
varit avsett. Huruvida något av vad sålunda för ändamålet kräves kan,
såsom lantbrukstyrelsen tänkt sig, erhållas med anlitande av anslag, som
avse arbetslöshetens bekämpande, undandrager sig helt och hållet statskontorets
bedömande. I alla händelser lärer, såsom av nämnda styrelse också
framhållits, på denna väg icke kunna uppbringas allt vad som erfordras;
och då framträder frågan, huruvida tillräckliga skäl föreligga att till företaget
särskilt anvisa statsmedel. I ett liknande fall, som gav anledning
till propositionen nr 131 vid 1925 års riksdag angående ytterligare statsunderstöd
till Säveåns regleringsföretag, beviljades i enlighet med i propositionen
framlagt förslag dels ytterligare statsbidrag och dels förhöjt låneunderstöd.
Såvitt statskontoret kan finna föreligga i fråga om Kilaåns
regleringsföretag väl så goda skäl för ytterligare hjälp från statens sida
som i nyssnämnda fall; de ökade kostnaderna för Kilaåns reglering hava
nämligen till största delen orsakats av de underliggande jordlagrens beskaffenhet,
varom vid företagets planläggning och igångsättande kännedom
saknades och som, när grävningsarbetet något fortskridit, visade sig medföra
de största svårigheter för företagets utförande och vidmakthållande.
Det synes kunna befaras att, om företaget lämnas utan ytterligare understöd,
detsamma går om intet och de redan nedlagda kostnaderna bliva så
gott som bortkastade.
Med hänsyn till i detta fall föreliggande, alldeles säregna förhållanden
och ehuru det här gäller ett mycket betydligt belopp, anser sig statskontoret
icke böra motsätta sig, att ytterligare bidrag av statsmedel till företaget
beredes genom framställning till riksdagen. Beträffande lantbruksstyrelsens
förslag i sådant avseende bär statskontoret, som i likhet med
nämnda styrelse anser, att förhållandena i detta fall knappast medgiva, att
1 Dessa belopp beviljade genom Kling!. Maj:ts ovanberörda beslut den 1 april 1927.
8
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 57.
Utskottet.
någon del av det behövliga beloppet anvisas i form av ytterligare lån från
avdikningslånefonden, icke något att erinra.»
I motionen framhålles till en början hurusom enligt lantbruksstyrelsens
vitsordande, någon erinran icke skäligen syntes kunna framställas mot ändamålsenligheten
av de vid företaget i fråga vidtagna dispositionerna för
arbetets bedrivande eller företagets skötsel i övrigt. Med hänsyn jämväl
till vad i ärendet i övrigt framkommit syntes enligt motionärens mening få
anses fastslaget, att ovanberörda väsentligt ökade kostnader för ifrågavarande
företag uteslutande föranletts av förhållanden, varöver arbetsstyrelsen
och intressenterna icke kunnat råda samt att dessa följaktligen vore utan
skuld till det ekonomiska nödläge, vari företaget råkat.
Vidare har motionären med hänsyn till de ödesdigra konsekvenser för ett
flertal intressenter, som skulle följa av en ytterligare belastning i förevarande
avseende, ansett staten i detta fall böra avstå från rätten att framtvinga
företagets fullbordan på bekostnad av intressenterna, å vilka kontant
utdebiterats ett sammanlagt belopp av 195,000 kronor. Ett ytterligare betungande
av intressenterna, av vilka ett flertal vore i den belägenheten, att
de redan förut till det yttersta pressats av kostnaderna för företaget, syntes
för deras vidkommande betyda ruin och förlust av frukterna av kanske livslångt
träget arbete.
Å andra sidan vore det såväl i betraktande av de betydande belopp varmed
staten bidragit till företaget i fråga som på grund av det allmänintresse,
som läge i jordförbättringar genom vattenavledningsföretag och som
gjorde sig särskilt i hög grad gällande vid tiden för företagets planläggning
1919—1920, angeläget, att företaget på ett tillfredsställande sätt bringades till
sitt slut, något som för övrigt enligt motionärens mening utgjorde en förutsättning
för att icke de av staten redan gjorda insatserna skulle spolieras
och intressenternas berättigade förhoppningar på att genom jordförbättring
i någon mån erhålla ersättning för sina uppoffringar gå helt om intet.
Vid angivna förhållande har motionären funnit annan utväg icke stå till
buds än anvisande av ytterligare understöd från statens sida och ifrågasättes
i sådant avseende medgivande för Kungl. Maj:t att bevilja ett ytterligare
bidrag utan återbetalningsskyldighet av 260,378 kronor från statens
avdikningsanslag.
Med det i motionen framställda förslaget avses att bereda möjlighet till
fullbordande av Kilaåns vattenregleringsföretag. Enligt den förebragta utredningen
i ärendet föreligga beträffande detta företag otvivelaktigt sådana
omständigheter, att icke blott billighetsskäl utan jämväl hänsynen till statens
i företaget nedlagda avsevärda uppoffringar — vilka i händelse av företagets
nedläggande torde komma att såsom i motionen framhållits spolieras —
synes utskottet motivera ett ytterligare understödjande från statens sida.
Samtliga myndigheter, vilka yttrat sig i ärendet, hava ock obetingat tillstyrkt
en sådan åtgärd.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 57. !)
Beträffande formen för statens ytterligare understödjande har lantbruksstyrelsen
i sitt till utskottet avgivna utlåtande yttrat, att i fall av här ifrågavarande
art enligt styrelsens uppfattning i första hand torde böra undersökas,
huruvida icke önskvärd lindring skulle kunna helt eller delvis beredas
intressenterna genom anvisande av statslån med utsträckt amorteringstid
och eventuellt på billigare villkor i övrigt än vad fallet vore beträffande
eljest till här ifrågavarande företag i gängse ordning utgående statslån.
Samtidigt har styrelsen emellertid beträffande Kilaåns regleringsföretag tillstyrkt,
att detta företag måtte beredas ytterligare effektivt understöd av allmänna
medel och i sitt ovannämnda utlåtande till Kungl. Maj:t har lantbruksstyrelsen
uttalat, att det enda sättet att i fråga om Kilaåns regleringsföretag
lämna effektiv hjälp vore att bevilja företaget ytterligare direkta bidrag.
Till denna av statskontoret biträdda uppfattning ansluter sig utskottet.
Vid avvägande av det belopp, som härvid bör ifrågakomma, torde lantbruksstyrelsens
ovanberörda beräkning böra tagas till utgångspunkt. Då
med hänsyn till vad arbetslöshetskommissionen i sitt ovanberörda utlåtande
anfört något arbete genom kommissionens försorg icke torde komma till
stånd, böra till det av lantbruksstyrelsen föreslagna beloppet 142,650 kronor
läggas 90,000 kronor, varvid erhållas 232,650 kronor. Då enligt ett handlingarna
i ärendet bifogat intyg av statens vederbörande lantbruksingenjör på grund
av under 1927 tillkomna nya ras uppkommit en ytterligare kostnad av
23,500 kronor, skulle det belopp, vartill det ytterligare statsunderstödet högst
torde böra uppgå, belöpa sig till 256,150 kronor. Härvid är emellertid att
märka, att, på sätt motionären jämväl omförmält, Österbygdens vattendomstol
i utslag den 9 mars 1927 med ogillande av järnvägsstyrelsens yrkande om
ersättning av åregleringsintressenterna för bevakningskostnader vid omläggning
av åfåran i närheten av Jönåkers järnvägsstation bifallit intressenternas
talan om ersättning för sina i samband med nämnda ombyggnad havda
kostnader för ett belopp av 75,608 kronor 53 öre jämte ränta efter sex procent
å 66,436 kronor 51 öre från och med den 1 januari 1927. Enligt vad
utskottet inhämtat har vattenöverdomstolen, där talan å ömse sidor fullföljts,
fastställt vattendomstolens berörda utslag. För närvarande är saken efter
av båda parterna fullföljd talan beroende på högsta domstolens prövning.
Av det ersättningsbelopp, som intressenterna slutligen kunna bliva tillerkända
för utgifter i samband med omläggning av åfåran vid Jönåkers
järnvägsstation, bör ett belopp högst motsvarande de kostnader i förevarande
avseende, som legat till grund för det ifrågavarande statsbidragets beräknande
eller 84,060 kronor, inlevereras till statskontoret. Härigenom skulle
det ytterligare statsbidraget eventuellt komma att begränsas till 172,090
kronor.
Då utskottet håller före att utgående av ytterligare statsbidrag bör göras
beroende av Kungl. Maj:ts närmare prövning, torde riksdagens beslut i ämnet
höra givas formen av ett medgivande för Kungl. Maj:t att utan hinder av
gällande bestämmelser, från statens avdikningsanslag till vattenregleringsBihang
till riksdagens protokoll 1928. 10 sanxl. 18 höft. (Nr 57.) -
10 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 57.
företaget i fråga bevilja ett ytterligare belopp av intill 256,150 kronor, därvid
emellertid bör uppställas som villkor, att av det belopp, som järnvägsstyrelsen
kan bliva ålagd utgiva till åregleringsintressenterna såsom ersättning för
kostnader i samband med ovanberörda omläggnings- och förstärkningsarbeten
vid Jönåkers järnvägsbro, ett belopp av intill 84,060 kronor inlevereras till
statskontoret.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen i anledning av motionen 1:174 måtte
medgiva, att Kungl. Maj:t må utan hinder av gällande
bestämmelser efter den närmare prövning, som kan
befinnas erforderlig, till Kilaåns regleringsföretag bevilja
ytterligare bidrag med intill 256,150 kronor från
statens avdikningsanslag under villkor att av det belopp,
som järnvägsstyrelsen slutligen kan bliva ålagd utgiva
till åregleringsintressenterna såsom ersättning för kostnader
i samband med ovanberörda omläggnings- och
förstärkningsarbeten vid Jönåkers järnvägsbro, intill
84,060 kronor inlevereras till statskontoret.
Stockholm den 8 maj 1928.
På jordbruksutskottets vägnar;
C. J. JOHANSSON.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit;
från första kammaren: herrar Nilsson i Kabhafp, Unders, AnderiSoh i f-altenböi#.
Boberg, Lundell, Valfrid Eriksson, Kropp och Alexander Nilsson samt
från andra kammaren: herrar Johansson i Uppmälby, Olsson i Broberg, Uddenberg,
Pettersson i Bjälbo, Bakström, Andersson i Grimbo, Olsson i Rödningsberg och Ad/er.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 57.
11
Bilaga.
Till riksdagens jordbruksutskott
Genom Kungl Maj:ts remiss den 10 februari 1928 bär kungl. lantbruks
styrelsen anbefallts att avgiva yttrande över till riksdagens jordbruksutskott
remitterade motioner nr 115 i första kammaren, likalydande med nr
200 i andra kammaren, om anslag till upprensning av kanalerna i Mästermyr,
nr 110 i första kammaren, likalydande med nr 298 i andra kammaren,
om statslån till Hornborgas jons sänkningslöretag samt nr 174 i iörsta
kammaren om ytterligare statsbidrag till Kilaåns regle#ingsföretag.
Med anledning härav får lantbrukssstyrelsen anföra följande.
Vidkommande samtliga i förevarande motioner omnämnda företag
hava framställningar i samma syfte tidigare blivit gjorda av vederbörande
intressenter. Dessa framställningar, som för närvarande äro beroende
på Kungl. Maj:ts prövning, hava emellertid hittills icke lett till
av vederbörande åsyftat resultat. Några nya sakskäl utöver de i tidigaie
framställningar anförda hava icke nu av motionärerna förebragts. Emellertid
hava motionerna angående Mästermyr och Kilaåns regleringsföretag
i viss mån erhållit karaktären av formliga krav på statens medverkan
genom åberopande av vissa utav 1927 års riksdagsrevisorer gjorda uttalanden
om statens moraliska medansvarighet i förluster, som av särskilda
anledningar drabbat intressenter i vattenavlednings- och dikningsföretag.
Vad beträffar de synpunkter, vilka i sistnämnda avseende synas vant
för riksdagens revisorer ävensom för motionärerna vägledande, får lantbruksstyrelsen
åberopa vad styrelsen i ämnet anfört i denna dag till andi a
kammarens tillfälliga utskott nr 3 avgivet yttrande angående utredning
om ersättning av statsmedel för å vattenavledningsföretag orsakade förluster,
av vilket yttrande avskrift bär bilägges. Jämväl får lantbruksstyrelsen,
i den män motionärerna sökt påbörda vederbörande förrättnmgsmän
det uteslutande ansvaret för de ekonomiska svårigheter, vari de i motionerna
omnämnda företagen råkat, hänvisa till vad styrelsen därom anfört
i sitt den 7 januari 1928 till Kungl. Maj:t avgivna utlåtande över
1927 års riksdags revisorers anmärkningar mot vissa lantbruksingenjörers
verksamhet m. m. ,
I sitt nyssnämnda yttrande till andra kammarens tillfälliga utskott nr 3
har låntbrnksstyrelsen framhållit, bland annat, att det torde i princip tillkomma
intressenterna i företag av här ifrågavarande eller liknande slag
att själva bära sådan med arbetet förenad risk, som det icke varit möjligt
att förutse vid planläggningen av företaget. Emellertid torde beträffande
opåräknade utgifter av denna art statens mellankomst få under vissa
förhållanden anses försvarad och anvisande av statsunderstöd utöver den
författningsenliga ramen kunna ifragasättas, nämligen när sålunda yp*
pade arbetssvårigheter varit av mera katastrofal omfattning och beroende
på oförutsedda naturförhållanden, eller intressenternas iråkade nödläge
funnits vara av den allvarliga art, att deras egna krafter uppenbarligen
varit otillräckliga för en avveckling av företagets utgifter. I sådana fall
torde likväl enligt lantbruksstyrelsens uppfattning böra i första hand undersökas,
huruvida icke önskvärd lindring må helt eller delvis kunna beredas
intressenterna genom anvisande av statslån med utsträckt amorteringstid
och eventuellt på billigare villkor i övrigt, än vad fallet är bo
-
12 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 57.
träffande eljest till här ifrågavarande företag i gängse ordning utgående
statslån.
Vidkommande själva sakfrågan må beträffande de olika företagen anföras
följande.
Kilaån.
I skrivelse till Kungl. Maj:t den 24 februari 1927 angående framställning
till riksdagen om anslag utan återbetalningsskyldighet till reglering
sv Kilaån i Södermanlands län, av vilken skrivelse avskrift bär fogas,
bär lantbruksstyrelsen hemställt, förutom om beviljande av ytterligare
statslån av 62,50(4 kronor och statsbidrag med 23,260 kronor, som enligt för
statens avdikningslånefond respektive statens avdikningsansiag gällande
bestämmelser kunde utgå till företaget, dels att de till en kostnad av
90,000 kronor beräknade pålnings- och muddringsarbeten, som enligt vid
nämnda tidpunkt föreliggande utredning ännu återstode att utföra, måtte
under vissa villkor veraställas genom arbetslöshetskommissionens försorg,
dels ock att Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att till företaget
bevilja särskilt statsunderstöd med 142,650 kronor, under villkor att det
belopp, som därav belöpte på vissa, arbeten vid Jönåkers järnvägsbro,
skulle av kungl. järnvägstyrelsen inbetalas till statskontoret, därest och
i den mån nämnda styrelse kunde bliva genom laga kraftvunnet utslag
alagd att bekosta sagda arbeten, ävensom med det ytterligare belopp, som
kunde anses svara mot återstående pålnings- och muddringsarbeten, i den
män desamma tilläventyrs icke kunde utföras av arbetslöshetskommissionen.
Sedermera har, enligt vad av nu föreliggande handlingar i ärendet
framgår, arbetslöshetskommissionen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 14
mars 1927 på anförda skäl ställt sig avvisande mot arbetets utförande
genom kommissionens försorg, varjämte under år 1927 ytterligare ras inträffat
i den uppgrävda kanalen, orsakande en merkostnad av 23,500 kronor
Beträffande sistnämnda kostnadsbelopp må emellertid framhållas,
att detsamma undandrager sig kontroll från lantbruksstyrelsens sida, då
närmare utredning angående omfattningen av erforderliga förstärkningsarbeten
icke bifogats handlingarna.
Såsom av det ovan anförda torde framgå har förevarande fråga, sedan
lantbruksstyrelsen avlät sitt omförmälda utlåtande den 24 februari 1927,
kommit i ett i viss mån förändrat läge, ity att dels utförande med anlitande
av arbetslöshetsmedel av vissa arbeten icke, såsom lantbruksstyrelsen
då förutsatte, synes kunna ifrågakomma och dels ytterligare
svårigheter genom nya ras uppkommit för företaget. Den direkta och
^^aor(^.aara..me<^verkan från. statens sida, som nu ifrågasättes, är ock
därför större än den, varmed styrelsen förut ansett sig beFöva räkna.
Lnder hänvisning till vad lantbruksstyrelsen i sitt ovanherörda yttrande
den 24 februari 1927 anfört beträffande detta företag ävensom till
'' a(~ ^yrelsen ovan. i denna skrivelse framhållit rörande den form, under
vilken en statlig hjälp av detta slag synes böra lämnas, får styrelsen för
sin del tillstyrka, att detta företag heredes ytterligare effektivt understöd
av allmänna medel.
Stockholm den 6 mars 1928.
ERIK INSULANDER.
OLOF FREDHOLM.
Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1928,
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.