Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om borgasjöns sänkningsförening. statslån till Horn

1928-05-08 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1928:59, Utlåtande i anledning av väckta motioner om borgasjöns sänkningsförening. statslån till Horn

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 59.

1

Nr 59.

Ankom till riksdagens kansli den 8 maj 1928 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om

borgasjöns sänkningsförening.

statslån till Horn(l:sta

avd.)

I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande

motioner nämligen nr 116 i första kammaren av herr Lundell m. fl. och

nr 298 i andra kammaren av lierr Anderson i Storegården m. fl. har hemställts,

att riksdagen måtte bevilja Hornborgasjöns sänkningsförening ett

treårigt räntefritt lån å 350,000 kronor, att utgå ur statens avdikningslånefond,

utan hinder av därför gällande villkor, eller av medel, som på annat

sätt kunna vara tillgängliga.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd härför, hänvisas till motionerna.

över dessa motioner liksom över väckta motioner angående dels ytterligare

statsbidrag till Kilaåns regleringsföretag, dels anslag till upprensning

av kanalerna i Mästermyr har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat

yttrande av lantbruksstyrelsen. Såsom utskottet i sitt utlåtande nr 57 anfört,

innefattar lantbruksstyrelsens yttrande dels ett principuttalande rörande

samtliga nu nämnda motioner dels ock yttrande över de olika framställningarna

var för sig. I fråga om nämnda principuttalande tillåter sig

utskottet hänvisa till den vid förenämnda utlåtande nr 57 fogade bilagan.

Vid utskottets nu förevarande utlåtande fogas såsom bilaga det speciella yttrandet

rörande statslån till Hornborgasjöns sänkningsförening.

Av nämnda yttrande och övriga i ärendet tillgängliga handlingar, varav

utskottet tagit del, inhämtas bland annat följande.

Den 31 december 1903 beviljade Kungl. Maj:t ett lån från odlingslånefonden

av 257,000 kronor till sänkning av Hornborgasjön i ändamål att

torrlägga och odla vattenskadade marker inom Bjerklunda, Bjurums, Sätuna,

Hornborga, Broddetorps, Bolums, norra Lundby, norra Vings och Stenums

socknar i Gudhems och Valle härader av Skaraborgs län, enligt av lantbruksingenjören

G. Sjöberg vid laga syneförrättning åren 1900 — 1902 upprättat

förslag och fastställde Kungl. Maj:t samtidigt plan för arbetets utförande.

Med därefter beviljat ytterligare sådant lån har företaget i statslån

erhållit tillhopa 269,930 kronor. Företaget skulle vara slutfört till den

1 september 1908.

Vid arbetsplanens fastställande 1903 beräknades kostnaden för vattenavBihang

till riksdagens protokoll 192S. 10 samt. 20 höft. (Nr 59.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 59.

ledningens utförande till 355,766 kronor, jordersättningar och förrättningskostnader

häri inberäknade.

I en den 30 december 1926 dagtecknad skrivelse till Kungl. Maj:t har

styrelsen för Hornborgasjöns sänkningsförening efter erinran om att kostnaden

för företaget beräknats till sistnämnda belopp vidare anfört i huvudsak

följande.

I rena utgifter för arbetets utförande hade den 30 december 1926 erlagts

460,239 kronor 17 öre. Rättegångskostnader både uppgått till 69,752 kronor

33 öre, och i räntor både erlagts 512,077 kronor 69 öre, vadan företaget i

sin helhet vid sagda tidpunkt dragit en kostnad av sammanlagt 1,042,069

kronor 19 öre. I understöd från staten både föreningen såsom ovan nämnts

erhållit odlingslån till ett belopp av 269,930 kronor.

Efter det arbetet i två omgångar varit utlämnat på entreprenad, hade

föreningens styrelse nödgats själv övertaga arbetet under ledning av egen

arbetschef. Arbetet, som i viss mån fördröjts genom två därunder inträffade

arbetsnedläggelser, hade 1916 anmälts till avsyning. På grund av vissa’vid

olika besiktningar föreskrivna kompletteringsarbeten blev företaget, som på

sätt ovan nämnts] skulle varit färdigt den 1 september 1908, först den 31

december 1919 godkänt av lantbruksstyrelsen. Därest samtliga kompletteringsarbeten,

som voro av mindre betydenhet, på en gång föreskrivits 1916,

hade dessa enligt föreningens mening hunnit fullföljas till 1917, så att

arbetet redan då kunnat godkännas. Härigenom hade eftersynen, lantmäteriförrättningar

och fördelningen av odlingslånen kunnat ske ett par

år tidigare och föreningen inbesparats avsevärda ränteutgifter, beräknade

till 150,000 kronor för av föreningen under dessa år upplånat kapital å

650,000 kronor. Enligt förordnande den 21 oktober 1916 hade vederbörande

lantbruksingenjör att verkställa jämlikt § 42 i då gällande dikningslag

föreskriven omvärdering av jord, som berördes av företaget, vilken förrättning

avslutats först den 30 december 1921. Som förrättningsmännen vid

denna förrättning icke följt föreskrivet sätt för kallande av jordägare

kring sjön, påginge process om förrättningens giltighet. Samme förrättningsman

hade den 4 oktober 1921 förordnats att jämte god man fördela

de av Kungl. Maj:t beviljade odlingslånen. Den på grund härav uppgjorda

fördelningslängden, som den 3 februari 1922 översänts till länsstyrelsen,

hade tre gånger återremitterats för rättande av begångna felaktigheter.

Sedan fördelningslängden den 26 maj 1923 godkänts av länsstyrelsen, både

detta länsstyrelsens beslut överklagats av kamma rad vokatfiskalsämbetet och

hade då ännu ej vunnit laga kraft. Även genom sistberörda båda dröjsmål

hade föreningen förorsakats högst betydande ränteutgifter.

Åtskilliga andra processer hade gång efter annan väckts mot företaget,

varibland en process, som föranletts av att ägare till i Hornborgasjöns avlopp,

Fliaån, belägna vattenverk icke av vederbörande lantbruksingenjör

kallats till ovanberörda syneförrättning, ehuru vid densamma framhållits

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 59. 3

att vattenverksägarnas intresse kunde komma att beröras av sänkningsföretaget.

Den högst betydande kostnadsökningen både sålunda enligt sänkningsföreningens

mening närmast sin grund i angivna, av vederbörande förrättningsmans

åtgärder föranledda förhållanden, vilka omöjliggjort verkställande i

tid av erforderlig utdebitering. Med förmälan att föreningen saknade varje

möjlighet att anskaffa medel till täckande av räntor å föreningens bankskuld,

som uppginge till omkring 345,000 kronor, hade föreningen gjort framställning

om proposition till riksdagen om beredande åt föreningen av ett

räntefritt lån å 345,000 kronor under tre år.

I ärendet hava till Kungl. Maj:t infordrade utlåtanden avgivits den 2

februari 1927 av lantbruksstyrelsen, den 26 i samma månad av statskontoret

och den 12 mars 1927 av riksgäldskontoret, varjämte länsstyrelsen i Skaraborgs

län, efter anmodan av Kungl. Maj:t, med eget utlåtande den 5 januari

1928 till Kungl. Maj:t överlämnat viss utredning i ärendet tillika med

yttranden av vattenrättsingenjören Richard Smedberg och statens nuvarande

lantbruksingenjör i länet Sven Hallin.

Enligt lantbruksstyrelsens mening kunde ökningen av de beräknade

direkta utgifterna för företaget icke i någon större utsträckning härledas

till felaktiga kalkyler i det ursprungliga förslaget utan syntes huvudsakligen

hava orsakats av oförutsedda entreprenadsvårigheter, arbetsnedläggelser

m. in., vilka intressenterna icke förmått undvika.

Gent emot ett av sänkningsföreningen gjort uttalande, att de rörande företaget

väckta processerna lagt hinder i vägen för eu på tidigare stadium

företagen utdebitering, har lantbruksstyrelsen invänt, att företagets arbetsstyrelse

efter det 1902 års syneförrättning i slutet av nämnda år vunnit

laga kraft varit oförhindrad att av sökandena till förrättningen uttaga

deras andelar i kostnaderna för arbetets bedrivande enligt vid syneförrättningen

angivna fördelningsgrunder. Lantbruksstyrelsen har sålunda funnit,

att orsakerna till de uppkomna ekonomiska svårigheterna till väsentlig del

syntes vara att söka i det sätt varpå företagets arbetsstyrelse skött dess angelägenheter.

I arbetsstyrelsens framställning gjort påstående, att sänkningsföreningen

genom underlåtenheter och misstag av vederbörande lantbruksingenjör

kommit i den ödesdigra ställningen, kunde därför icke sägas överensstämma

med verkliga förhållandet. I den mån försummelser från vederbörande

tjänstemäns sida bidragit att inveckla sänkningsföreningen i processer

hade nämligen enbart denna omständighet icke behövt avhålla arbetsstyrelsen

från att genom utdebiteringar på företagets intressenter anskaffa

en väsentlig del av de för arbetets bedrivande m. m. erforderliga medlen.

Lantbruksstyrelsen har erinrat om tre utöver* den nu förevarande ansökningen

hos Kungl. Maj:t gjorda framställningar om statsbidrag utan återbetalningsskyldighet.

Två av dessa ansåge beviljande av i av jämnat tal

287,665 kronor motsvarande under åren 1917—1922 erlagda ränteutgifter

och på åren 1917—1921 belöpande rättegångskostnader. I avgivet utlåtande

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 59.

hade lantbruksstyrelsen framhållit, bland annat att det syntes böra tagas

under särskilt övervägande, huruvida statsbidrag borde beviljas till företaget,

innan rättsförhållandet mellan vederbörande vattenverksägare och

sänkningsföreningen blivit slutligt klarlagt antingen inför vattendomstol

eller genom frivillig överenskommelse parterna emellan. I den tredje framställningen

hemställdes om ytterligare ett statsbidrag av 315,000 kronor för

betalning av föreningens skulder. Lantbruksstyrelsen, som anbefallts avgiva

utlåtande häröver, hade då utgången av ovanberörda process mellan vattenverksägarna

i) Fliaån och sänkningsföreningen ansetts kunna inverka på

frågan om ytterligare understöd av statsmedel till företaget, velat avvakta

den slutliga utgången av sagda mål, innan styrelsen avgåve det av Kungl.

Maj:t infordrade utlåtandet.

Liantbruksstyrelsen har slutligen anfört följande.

»Av det ovan anförda framgår, att företagets nu iråkade ekonomiska

nödläge bort kunna till väsentlig del undvikas, därest, bland annat, utdebitering

på intressenterna i god tid verkställts. Framhållas må, att dylik

utdebitering ofta måste tillgripas vid företag av liknande art, i den mån

kostnaderna för företaget icke täckas av det statsunderstöd, som kan bliva

beviljat till detsamma. I förevarande fall synas emellertid genom den av

sänkningsföreningen använda lånetaktiken företagets skulder numera hava

stigit till sådana belopp, att en avveckling av desamma enbart genom utdebitering

på intressenterna icke längre är möjlig. Med hänsyn till de särskilda

omständigheter, som föranlett att vissa med företaget förenade rättsliga

frågor ännu icke nått sin slutliga lösning, vilket förhållande i sin mån

bidragit till att intressenternas kostnader till företaget kommit att avsevärt

överstiga de beräknade, finner lantbruksstyrelsen för sin del, att ett mellankommande

från statens sida kan i förevarande fall försvaras i syfte att

lindra de för intressenternas ekonomi olycksdigra konsekvenser, som eljest

kunna förväntas bliva oundvikliga.

Av ansökningen framgår, att det räntefria lån, som i densamma avses,

är att betrakta som en tillfällig hjälp ur de svårigheter, vari företaget

kommit genom oförmåga att anskaffa medel till förräntning av den till

omkring 345,000 kronor uppgående bankskulden. Intill dess frågan om beviljande

av ytterligare statsunderstöd till företaget enligt härför för närvarande

gällande allmänna grunder kan bliva upptagen till prövning, torde

därför statens medverkan till lindrande av företagets nödläge böra inriktas

på att utan allt för stora kostnader för statsverket bereda sänkningsföreningen

möjlighet att under tiden förränta sina skulder och därför lämpligen

böra begränsas till de belopp, vilka sänkningsföreningen har att årligen

erlägga i ränta å ifrågavarande banklån. I den mån sänkningsföreningens

skyldighet att utgiva dylik ränta varder behörigen styrkt torde

sålunda föreningen böra berättigas att av statsmedel erhålla lån med belopp

motsvarande till betalning förfallna räntor under tre år, räknat från

ingången av år 1927, beräknade efter högst 8 procent å ett sammanlagt

lånebelopp av högst 345,000 kronor. Sådant lån torde böra utgå av särskilda

medel, som för ändamålet kunna bliva tillgängliga, enär i avvaktan

på slutligt avgörande av meranämnda rättegång eventuella lån icke torde

böra .inskrivas i jordeboken på vederbörande fastigheter, vilket bleve fallet,

om lånet utginge ur statens avdikningslånefond.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr Öb. 5

Lantbruksstyrelsen har under förhanden varande förhållanden intet att

erinra mot befrielse för låntagaren att erlägga ranta å ifrågavarande tillfälliga

lån av statsmedel. Låntagaren torde böra ställa fullt betryggande

säkerhet för återbetalning senast den 1 juli 1930 av sålunda lyftade lån.

På grund av vad ovan anförts får lantbruksstyrelsen tillstyrka, att Hornborgasjöns

sänkningsförening måtte beviljas rätt att av statsmedel, som för

sådant ändamål kunna bliva disponibla, erhålla räntefria lån för likvidering

av under tiden 1 januari 1927 till 31 december 1929 förfallna räntebelopp,

beräknade efter en räntefot av högst 8 procent, å banklån till sammanlagt

högst 340,000 kronor, i den mån företaget behörigen styrker sig hava att

erlägga dylik ränta, med skyldighet för låntagaren att för återbetalning av

sålunda utlämnade lån senast den 1 juli 1930 ställa säkerhet, som av statskontoret

kan godkännas.»

Statskontoret har anfört att, därest ett mellankommande från statens sida

ansåges böra äga rum, den av lantbruksstyrelsen föreslagna formen syntes

vara antaglig. De medel som i så fall skulle erfordras borde hos riksdagen

äskas såsom kapitalökning under titeln låneunderstöd att utgå av tillfälliga

lånemedel. På samma gång uttalade emellertid statskontoret, att det syntes

tveksamt om ett ingripande till lindring av de svårigheter, som uppstått för

företaget — huru stora dessa givetvis måste vara för intressenterna — kunde

anses vara av det allmänna intresse att, i all synnerhet under då (1927)

rådande fmansläge staten borde härtill medverka genom upptagande av lån

för ändamålet.

Riksgäldskontoret har erinrat, att sänkaingsföreningen i en den 5 mars

1927 dagtecknad skrivelse meddelat, att föreningen ej vore hjälpt genom av

lantbruksstyrelsen föreslagna åtgärder, vilka enligt föreningens mening vore

omöjliga att genomföra, enär föreningen saknade möjligheter att anskaffa

ytterligare borgen. Föreningen vidhölle därför sin anhållan om ett räntefritt

lån å 345,000 kronor. Efter att hava riktat anmärkningar mot det

sätt, varpå sänkningsföretaget finansierats, har riksgäldskontoret vidare anfört,

att fullmäktige delade statskontorets tvekan, huruvida ett ingripande

till lindring av de svårigheter, som uppstått för företaget, kunde anses vara

av det allmänna intresse, att tillräckliga skäl förelåge för staten att träda

emellan med ytterligare lån utöver de belopp, som tidigare utlämnats från

odlingslånefonden. Denna fullmäktiges tveksamhet ökades givetvis av det

förhållandet, att, efter de av föreningen i dess senaste framställning till

Kungl. Maj:t lämnade upplysningar, det ej syntes vara tillräckligt med de

av lantbruksstyrelsen föreslagna lånen å tillhopa 80,000 kronor utan att i

själva verket ett räntefritt lån å 345,000 kronor skulle erfordras. De pågående

rättegångarna om företaget väntades bliva slutförda först efter omkring

tre år, och deras utgång torde bliva väsentligen avgörande för föreningens

återbetalningsförmåga. Även om viss säkerhet för ett statslån

skulle kunna lämnas, måste statens utsikter att återfå lånebeloppet vara

ganska ovissa. Med hänsyn till statsmakternas under de senaste åren allt

mer konsekventa f politik att bevilja lånemedel endast för produktiva ända
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 59.

mål, där fullt motvärde funnes och full förräntning kunde väntas, måste

fullmäktige i varje fall avstyrka att ett lån till föreningen beviljades att

utgå av lånemedel, vare sig tillfälliga eller fasta. Därest emellertid statsmakterna

ansåge sig böra bispringa föreningen, vilken uppenbarligen befunne

sig i ett mycket svårt nödläge, borde formen för ytterligare hjälp

enligt fullmäktiges mening vara ett lån att utgå av andra statsinkomster

än lånemedel. Enligt fullmäktiges mening borde ej ifrågakomma att bevilja

sänkningsföreningen ytterligare understöd av statsmedel utan att en

ingående undersökning av företagets allmänna läge, borgensförbindelsernas

beskaffenhet och andra på frågan inverkande omständigheter först blivit

verkställd. Det torde kunna förväntas, att, därest beslut fattades om sådan

utredning, på vars resultat vidare hjälpåtgärder från statens sida bleve beroende,

de enskilda kreditgivarna skulle finna med sina intressen förenligt

att avvakta utredningens slutförande, innan eventuella indrivningsåtgärder

vidtoges. Den ifrågasatta utredningen vore enligt fullmäktiges mening så

mycket nödvändigare, som ett understöd i förevarande fall — vilken form

det än erbölle — kunde medföra synnerligen allvarliga konsekvenser. Därest

statsmakterna skulle tillmötesgå den föreliggande framställningen, torde det

kunna förväntas, att även andra företag i liknande ställning franikomme

med lika berättigade krav på statens mellankomst, och därmed både man

kommit in på en farlig väg. Det vore möjligt, att förhållandena i nu förevarande

fall borde föranleda någon hjälp från statens sida, men på denna

fråga torde endast en ingående utredning kunna giva ett bestämt svar.

Såsom ovan nämnts har länsstyrelsen överlämnat yttranden av vattenrätt

slug en j ören Richard Smedberg.

Smedberg bar av en av honom verkställd utredning funnit framgå, att

det väsentliga ansvaret för sänkningsföretagets misär läge hos den ursprunglige

förrättningsmannen, i åtskillig grad hos flertalet övriga statstjänstemän,

som liaft med företaget att skaffa, och i någon mån hos arbetsstyrelsen.

Länsstyrelsen ville det synas, som om vederbörande lantbruksingenjör i

förevarande fall icke iakttagit den omsorg och grundlighet vid handläggningen

av det honom anförtrodda uppdraget, som varit påkallade. Härutinnan

har länsstyrelsen pekat på att hans kostnadsförslag saknade anvisningar

för arbetets utförande och endast innehöll massberäkning med å-priser.

Till utgiftsökningen syntes länsstyrelsen jämväl liava bidragit ökade arbetspriser.

Sålunda hade sänkningsföreningen framhållit, att föreningen fått

utbetala minst två och ofta tredubbelt så höga dagsverkspriser, som upptagits

i den av Sjöberg uppgjorda kostnadsberäkningen. De betydande rättegångskostnaderna

både förorsakats genom upprepade rättegångar, som med korta

mellanrum pågått ända sedan 1907. Av dessa processer har länsstyrelsen

särskilt erinrat om den, som föranletts av lantbruksingenjörens uraktlåtenhet

att till laga syneförrättningen 1900—1902 kalla ägarna till i Hornborgasjöns

avlopp, ån Flian, belägna vattenverk. Sedan Kungl. Maj:t i högsta

domstolen vid det förhållande att sjösänkningen kunde inverka på vatten
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr åt).

7

verksiigarnas rätt förklarat det över synen upprättade utlåtandet vara utan

all verkan mot de ström fal Isägare, som i målet fört talan, hade dessa instämt

sänkningsf öretaget till vederbörande vattendomstol med yrkande om

åläggande för företaget och dess delägare att på egen bekostnad antingen

återställa Hornborgasjön i dess skick före sänkningen eller företaga andra

åtgärder av beskaffenhet att förhindra uppkomsten av skada genom sänkningen

för vattenverken. Sedan vattendomstolen 1925 funnit vattenverksintressenternas

berörda'' yrkande icke kunna bifallas, har efter talans fullföljd

vattenöverdomstolen återförvisat målet till vattendomstolen, där detsamma

vid utlåtandets avgivande ännu ej avgjorts.

I fråga om det belopp, som sänkningsföreningen erlagt i räntor, har länsstyrelsen

framhållit, hurusom, då de beviljade statslånen ej räckt till för

täckande av kostnaderna för företagets genomförande, erforderliga medel

anskaffats genom anlitande av enskild kredit och då medel saknats för erläggande

av räntor å de upptagna lånen nya sådana upptagits för likvidering

av skuldräntorna. Denna finansieringsmetod hade med undantag för

en mindre utdebitering å intressenterna i företaget av arbetsledningen tilllämpats

ända till 1923, då en utdebitering å intressenterna av omkring

330.000 kronor beslutats. Föreningens skuldsumma, oberäknat odlingslånen

samt upplupna, ej betalda räntor, uppgåves kunna beräknas till i avjämnat

tal 368,114 kronor. Emellertid hade beslut fattats om utdebitering våren

1928 å intressenterna av 30,000 kronor.

Beträffande frågan, i vilken utsträckning strandägarna kring Hornborgasjön

förmått tillgodogöra sig sjösänkningen ävensom om nettoavkastningen

av den jord, som av sjösänkningen berördes, hade länsstyrelsen inhämtat,

att avloppet från sjön, Fliaån, ävensom huvudtilloppet Hornborgaån befunnits

vara i stort sett väl bibehållna, varemot den genom själva sjön muddrade

rännan genom hopsjunkning och slamning till stor del syntes hava gått igen.

Övriga i företaget ingående avloppssträckor i och till södra delen av sjön

uppgåves hava i mycket stor omfattning slammats och växt igen, så att de

på intet vis ansåges för närvarande kunna fylla den uppgift, som varit

avsedd. Sammanlagda nuvarande förbättringsvärdet utgjorde enligt Hallins

utredning 275,000 kronor. Då den möjliga förbättringen av Hallin uppskattats

till omkring 850,000 kronor, skulle för närvarande endast omkring

en tredjedel av båtnaden vara tillgodogjord. Årliga nettoavkastningen å

den av sjösänkningen berörda jorden utgjorde enligt Hallins beräkning för

närvarande och under ett medelgott år omkring 82,000 kronor, i vilket

belopp ökningen i nettoavkastning på grund av sjösänkningen inginge med

16.000 kronor. Sedan sjösänkningen hunnit bliva rationellt utnyttjad förväntades

motsvarande nettoavkastning komma att uppgå till omkring 117,000

kronor, innebärande en ytterligare ökning av nettoavkastningen med 35,000

kronor.

Slutligen har länsstyrelsen anfört följande.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 59.

»Efter att hava erinrat om att för ett rationellt utnyttjande av sjösänkningen

i första hand påfordras upptagande av tillräckliga huvudavlopp

genom och från de ofullständigt utnyttjade markerna, att sannolikt även

vissa invallningsarbeten till skydd mot högvatten kunna komma i fråga,

samt att för tillstånd till dessa arbetens utförande i regel skulle erfordras

nya syneförrättningar, varpå skulle följa detalj dränering och i vissa fall

omfattande nyodlingsarbeten, uttalar lantbruksingenjör Hallin på följande

sätt sin uppfattning om orsakerna till att så avsevärda latenta markvärden

få ligga outnyttjade: ’Då ju, allt sedan företaget färdigställts, process om

detsamma pågått, varvid gjorts yrkande om sjöns återställande i sitt forna

skick eller alternativt om anbringande av regleringsdamm vid utloppet,

måste det anses mycket förklarligt, att vederbörande jordägare icke vilja

igångsätta förenämnda vidlyftiga och kostsamma arbeten, som ju intimt äro

beroende av sjöns blivande vattenstånd, innan de ha någorlunda säkerhet

för att verkligen kunna genomföra och tillgodogöra sig dem. Att ett bättre

utnyttjande av sjösänkningen kan förväntas, så snart dylik säkerhet vunnits,

får anses otvivelaktigt, och ha redan i avvaktan på rättstvistens slutliga

avgörande vissa förberedande åtgärder härför vidtagits.’

Det hade varit länsstyrelsens avsikt att genom den verkställda utredningen

söka komma till ett positivt resultat rörande sänkningsföreningens

återbetalningsförmåga i händelse av lån. Men detta har icke varit möjligt

på grund av den förut omnämnda, nu pågående processen, vars utgång

torde bliva av väsentligen avgörande betydelse för denna frågas bedömande.

Ett åläggande för sänkningsföretaget att återställa sjön i dess ursprungliga

skick skulle således medföra, att företaget omintetgjordes och därmed även

möjligheterna för detsamma att återbetala lånet. Vid en för företaget gynnsam

utgång tinnes däremot, såsom Hallin framhållit, all anledning antaga,

att ett mera rationellt utnyttjande av sjösänkningen skall komma till stånd.

Därmed skulle givetvis även följa en bättre ekonomisk ställning för sänkningsföreningen

och större utsikter för staten att återfå lånebeloppet. Som

emellertid processen icke förväntas bliva slutförd på ännu ett par år, lärer

knappast några mera vidlyftiga arbeten för ett bättre utnyttjande av sjösänkningen

dessförinnan komma att igångsättas. Det torde därför vara

ganska ovisst, om företaget inom den korta tid av tre år, för vilken lånet

begärts, hinner sa förbättra sin ekonomi, att det på denna tid kan helt återbetala

lånesumman. Kunde däremot återbetalningarna få ske amorteringsvis

och tiden utsträckas, så att intressenterna hunne tillgodogöra sig fördelarna

av sjösänkningen, anser länsstyrelsen, att utsikter kunna förefinnas

för att sänkningsföreningen skall bliva i stånd att fullgöra sin återbetalningsskyldigliet.

Vid eventuellt utlämnande av lån bör dock under alla

förhållanden fordras, att fullt betryggande säkerhet ställes för återbetalningen.

Hornborgasjöns sänkning har varit ett sällsynt kostsamt torrläggningsföretag.

Dock torde icke ansvaret för de nu iråkade ekonomiska svårigheterna

kunna helt läggas på arbetsledningen. Länsstyrelsen anser visserligen i

likhet med lantbruksstyrelsen, att den väsentliga direkta anledningen till

det nuvarande ekonomiska läget är att söka i ledningens förut påtalade

åtgärd att anlita den enskilda krediten med dess höga räntesatser i stället

att för på lämpliga tider verkställa effektiv utdebitering å deltagarna och

dessutom eventuellt göra framställning om ytterligare statsunderstöd. Men

vad i ärendet förekommit utvisar också, att vederbörande lantbruksingenjör

icke fullgjort det honom anförtrodda uppdraget med den omsorg, som veder
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 59. i)

bort. Redan ifråga om själva planläggningen synes företaget sålunda hava

lidit av brister. Förrättningsmannens underlåtenhet att till den ursprungliga

syneförrättningen kalla vattenverksintressenterna har varit upprinnelsen till

den rättegång mot företaget, som ännu pågår, och vilken — förutom att

den dragit avsevärda kostnader — för intressenterna i företaget kan medföra

sådan utgång, att den med företaget avsedda nyttan helt omintetgöres.

Vissa andra omständigheter, såsom de anmärkta förhållandena med avsyningen

av företaget, torde även i sin mån hava bidragit till dröjsmålet med arbetets

slutförande och föranlett ökade kostnader för intressenterna. Förhoppningen

hos dessa att kunna få arbetet slutligt avsynat och godkänt — vilken förhoppning

gång efter annan gäckades — torde ock delvis kunna förklara

uppskjutandet av utdebiteringen. Arbetsledningen synes med förtroende

hava vänt sig till de statens tjänstemän, som haft med företaget att skaffa,

och väsentligen följt av dem lämnade råd och anvisningar, vilka dock icke

alltid varit för företaget lyckliga.

Med hänsyn till i ärendet upplysta förhållanden och då det måste synas

vara ett allmänt intresse, att traktens mindre jordbrukare och strandägare

räddas ur ekonomisk misär, finner länsstyrelsen ett ingripande från statens

sida väl kunna försvaras. Länsstyrelsen vill därför för sin del tillstyrka,

att statsmakterna måtte i en eller annan form lämna hjälp till lindrande

av de svårigheter, som uppstått för företaget.»

I motionerna hava i huvudsak upptagits vad i sänkningsföreningens först

här ovan berörda framställning anförts.

I ärendet har vitsordats, att Hornborgasjöns sänkningsförening befinner

sig i allvarligt ekonomiskt trångmål. Med avseende å anledningen till

det iråkade svåra läget har från föreningens och motionärernas sida gjorts

gällande, att detta väsentligast föranletts av vissa vederbörande lantbruksingenjörs

åtgöranden, vilka dels givit upphov till ovan antydda processer

och dels omöjliggjort för föreningen att på annat sätt än som skett ekonomisera

företaget. Lantbruksstyrelsen åter har ansett den huvudsakliga

direkta skulden ligga däri, att föreningen i stället för att i tid begagna sig

av föreliggande möjligheter att genom utdebitering å föreningens medlemmar

anskaffa de medel, som för företagets utförande kunde erfordras utöver erhållet

odlingslån och eventuellt statsbidrag från det allmänna avdikningsanslaget,

anlitat den enskilda krediten med därav följande stora ränteutgifter.

Vad i ärendet anförts giver visserligen icke tillräcklig ledning för ett bestämt

omdöme rörande denna sak. Så mycket synes utskottet i varje fall stå

klart, att vederbörande lantbruksingenjör såsom jämväl från länsstyrelsens

sida framhållits, icke iakttagit den omsorg och grundlighet vid handläggningen

av det honom anförtrodda uppdraget, som varit påkallad. Å andra sidan torde

dock föreningen kunna läggas till last att icke hava i tid verkställt erforderlig

utdebitering, om ock denna underlåtenhet kan finna sin förklaring i

vissa av föreningen framhållna omständigheter.

Lantbruksstyrelsen har framhållit, att företagets skulder numera stigit till

sådana belopp, att en avveckling av desamma enbart genom utdebitering

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 10 sand. 20 höft. (Nr 59.J

Utskottet.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 59.

på intressenterna icke längre torde vara möjlig. Med hänsyn till de särskilda

omständigheter, som föranlett att vissa med företaget förenade rättsliga frågor

ännu icke nått sin slutliga lösning — vilket förhållande i sin mån bidragit till

att intressenternas kostnader kommit att avsevärt överstiga de beräknade —

har lanbruksstyrelsen liksom ock länsstyrelsen funnit, att ett mellankommande

från statens sida i förevarande fall kunde försvaras i syfte att hindra

de för intressenternas ekonomi olycksdigra konsekvenser, som eljest kunde

förväntas bliva oundvikliga.

Utskottet förbiser givetvis icke det allvarliga läge, vari en ej obetydlig

del av befolkningen uti ifrågavarande bygd skulle råka, i händelse av ett

föreningens ekonomiska sammanbrott, och kan därför icke undgå räkna med

möjligheten av ett statens ytterligare understödjande av företaget. — I detta

sammanhang vill utskottet erinra, att sänkningsföreningen, som hittills icke

erhållit något statsbidrag utan återbetalningsskyldighet, hos Kungl. Maj:t

gjort två särskilda framställningar om beviljande av sådant bidrag till ett

sammanlagt belopp av 287,665 kronor för bestridande av ränteutgifter och

rättegångskostnader, beträffande vilka framställningar Kungl. Maj:t enligt

vad utskottet inhämtat ännu icke fattat beslut. Härjämte har föreningen

ytterligare anhållit om ett statsbidrag med 315,000 kronor för betalning av

föreningens skulder. Ifråga om sistnämnda framställning, över vilken yttrande

av Kungl. Maj:t infordrats av lantbruksstyrelsen, har styrelsen på sätt ovan

nämnts velat avvakta den slutliga utgången av ovanberörda process mellan

vissa vattenverksägare och sänkningsföreningen innan styrelsen avgåve det

infordrade yttrandet. — Emellertid råder oklarhet rörande vissa på bedömandet

av förevarande fråga inverkande förhållanden. Sålunda borde

enligt riksgäldskontorets mening beviljande av ytterligare låneunderstöd av

statsmedel ej ifrågakomma utan att en ingående undersökning av företagets

allmänna läge, återbetalningsförmåga m. m. först blivit verkställd. Den

utredning, som på Kungl. Maj:ts befallning verkställts av länsstyrelsen,

har såsom länsstyrelsen själv erkänt särskilt i det avseende, vars klarläggande

riksgäldskontoret ansett såsom en förutsättning för beviljande av

ytterligare statsunderstöd, icke lämnat något positivt resultat, och länsstyrelsen

har givit en antydan om att knapphändigheten i den verkställda

utredningen delvis hade sin grund i ärendets brådskande natur. Härtill

kommer, att statskontoret och riksgäldskontoret gjort gällande olika uppfattningar

i fråga om sättet för anskaffande av medel till ett eventuellt

ytterligare låneunderstöd från statens sida.

Vid nu angivna förhållanden anser sig utskottet för närvarande icke kunna

tillstyrka något ytterligare statsunderstöd. Med hänsyn till denna frågas

otvivelaktigt allvarliga beskaffenhet torde emellertid åtgärder böra vidtagas

för åvägabringande av den klarhet rörande på spörsmålet inverkande förhållanden,

som utskottet anser ofrånkomlig för ett närmare ställningstagande

till detsamma. Utskottet vill därför tillstyrka, att en framställning i sådant

avseende göres till Kungl. Maj:t, och vill utskottet härvid erinra om riks
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 59.

11

gäldskontorets uttalande att det torde kunna förväntas, att de enskilda kreditgivarna

skola finna med sina intressen förenligt att avvakta det resultat,

vartill en sådan utredning kan leda, innan eventuella indrivningsåtgärder

vidtagas.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av motionerna 1:116 och

II: 298, må i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.

Maj:t ville låta skyndsamt verkställa den närmare utredning,

som påkallas för ett fullständigt klarläggande

av de förhållanden med avseende å Hornborgasjöns sänkningsföretag,

vilka kunna anses vara av avgörande betydelse

för ett ställningstagande till frågan om ytterligare

statsunderstöd till nämnda företag samt för riksdagen

framlägga det förslag, vartill utredningen kan

giva anledning.

Stockholm den 8 maj 1928.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Linders, Andersson i Fältenborg, Boberg, Sjöblom,

Lundell, Kropp, Fritiof Gustafson och Alexander Nilsson samt

från andra kammaren: herrar Johansson i Uppmälby, Olsson i Broberg, Uddenberg,

Pettersson i Bjälbo, Carlström, Andersson i Grimbo, Olsson i Rödningsberg och Adler.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 59.

Bilaga.

Till riksdagens jordbruksutskott.

Genom Kungl. Maj:ts remiss den 10 februari 1928 har kungl. lantbruksstyrelsen

anbefallts att avgiva yttrande över till riksdagens jordbruksutskott

remitterade motioner---nr 116 i första kammaren likalydande med

298 i andra kammaren---. Vidkommande själva sakfrågan må beträffande

de olika företagen anföras följande.

Hornborgasjön.

Sedan lantbruksstyrelsen den 2 februari 1927 avgivit utlåtande till Kungl.

Maj:t angående räntefritt lån till Hornborgasjöns sänkningsföretag i Skaraborgs

län synes, att döma av nu föreliggande motioner, intet väsentligt nytt

hava framkommit i ärendet. Under åberopande av nyssnämnda utlåtande,

varav avskrift här fogas, må här emellertid anmärkas, att av motionerna

icke erhålles närmare upplysning om resultatet av den utav Kungl. Maj:t

förlidet år anbefallda utredning om strandägarnas ekonomiska förhållanden

m. m., som skulle verkställas genom vederbörande länsstyrelses försorg.

Lantbruksstyrelsen finner för sin del icke anledning att på grund av vad

i motionerna anförts frångå sin i förenämnda utlåtande uttalade uppfattning,

att det tillfälliga statslån, som eventuellt kan anses böra beviljas till företaget,

bör begränsas till de belopp, vilka sänkningsföreningen har att årligen

erlägga i ränta å bankskuld från den 1 januari 1927, intill dess vid Västerbygdens

vattendomstol anhängig! mål rörande sänkningsföretaget blivit

slutligen avgjort och till nämnda tidpunkt uppskjuten, hos lantbruksstyrelsen

vilande framställning om beviljande i gängse ordning av ytterligare statsunderstöd

till företaget blivit behandlad.

Stockholm den 6 mars 1928.

Olof Fredholm.

Erik Insulander.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1928.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1928:223 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner omstatslån till Hornborg asjöns sänkningsförening. a1 i texten