Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående nedskrivning av vissa från lånefonden för mindre linberedningsanstalter beviljade lån m. m. jämte en i ämnet väckt motion.

1928-05-10 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1928:65, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående nedskrivning av vissa från lånefonden för mindre linberedningsanstalter beviljade lån m. m. jämte en i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 21 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

21

Nr 05.

Ankom till riksdagens kansli den 10 maj 1928 kl. 4 e. in.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående nedskrivning

av vissa från lånefonden för mindre linberedningsanstalter

beviljade lån m. m. jämte en i ämnet väckt motion.

(l:a avd.)

I en till riksdagen den 2 mars 1928 avlåten, till jordbruksutskottet hänvisad

proposition, nr 166, har Kungl. Maj:t under åberopande av bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag föreslagit

riksdagen medgiva

a) att Kungl. Maj:t må på framställning av hushållningssällskap och efter

prövning av förekommande omständigheter, där för möjliggörande av visst

linberedningsföretags fortsatta bestånd så kan anses lämpligt, bevilja nedskrivning

av lån, som från lånefonden för mindre linberedningsanstalter

utlämnats av hushållningssällskapet, med intill 60 procent av det ursprungliga

lånebeloppet,

b) att statslån må, i huvudsaklig överensstämmelse med ovan av departementschefen

i statsrådsprotokollet angivna grunder, från ifrågavarande lånefond,

vars benämning skall ändras till hemslöjdslånefonden, tilldelas hushållningssällskap

jämväl för utlämnande av förlagslån, avsedda för anskaffande

av för textil tillverkning avsett svenskt material, företrädesvis

av lin och ull.

Beträffande utredningen i ärendet hänvisas till berörda statsrådsprotokoll.

I en inom första kammaren väckt, till utskottet hänvisad motion nr 293

av herr Gustafsson, Per, har hemställts, att riksdagen i sitt beslut med anledning

av ovan nämnda kungl. proposition måtte inbegripa jämväl Kronobergs

läns linberedningsförening u. p. a.

I fråga om de skäl, som anförts till stöd härför, hänvisas till motionen.

Efter det 1917 års riksdag anhållit om utredning angående åtgärder

för främjande av odling och förädling av lin inom landet (R. skr. nr

94), verkställdes genom sakkunniga, enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande

tillkallade av kommerskollegium och lantbruksstyrelsen, utredning i ämnet.

Sedermera framlade Kungl. Maj:t i proposition till 1919 års lagtima riksdag

förslag i ämnet (prop. nr 316). Med bifall till propositionen beslöt riksdagen

bland annat inrättande av lånefonden för mindre linberedningsanstalter

(R. skr. 1919: 320). Såsom kapitalökning till fonden har av 1919

Motion.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

Nedskrivning

av lån från

lånefonden för

mindre linberedningsanstalter

m. m.

års riksdag anvisats tillhopa 300,000 kronor. Någon ökning av fonden

har sedermera icke ägt rum och icke heller varit av behovet påkallad.

För fonden gällande bestämmelser återfinnas i kungörelsen den 1 augusti

1919 (nr 471) angående allmänna bestämmelser för lån från lånefonden för

mindre linberedningsanstalter med däri genom kungörelsen den 22 februari

1924 (nr 18) vidtagen ändring.

Lånerörelsen försiggår med hushållningssällskapen såsom låneförmedlare.

Kommerskollegium och lantbruksstyrelsen gemensamt bevilja hushållningssällskapen

på ansökning statslån för att därav utlämna linberedningslån till

förening, bolag eller enskild för anläggande av mindre linberedningsanstalter.

Av hushållningssällskap utlämnat linberedningslån må ej uppgå till högre

belopp än 25,000 kronor och ej heller till mer än halva uppskattade

kostnaden för anläggande av beredningsanstalten med inredning och utrustning.

Räntan är 5 procent från lånets lyftningsdag, och lånetiden är 17 år,

därav de två första åren amorteringsfria. Vid utgången av vart och ett

av de därpå följande femton åren skall lån enligt 1924 års ändrade bestämmelser

återbetalas med lika annuitet. Statslånen utlämnas till hushållningssällskapen

mot sällskapens förskrivning därå. Någon föreskrift rörande

den säkerhet, som låneförmedlaren-hushållningssällskapet äger avfordra sina

låntagare, finnes icke. Förvaltningsbidrag utgår icke för låneförmedlingen,

och några bestämmelser rörande gottgörelse för förluster, som genom förmedlingen

må kunna förorsakas låneförmedlaren finnas icke heller.

Under åren 1920—1922 hava utlämnats lån från fonden å sammanlagt

omkring 123,000 kronor, varav vid ingången av budgetåret 1927—1928

utestodo hos linberedningsföretagen omkring 90,000 kronor. Efter år 1922

har intet linberedningslån utlämnats, och alltmer ökade ekonomiska svårigheter

för linberedningsföretagen hava försvårat, i vissa fall helt omöjliggjort,

amorteringen av de utlämnade linberedningslånen, varigenom de låneförmedlande

hushållningssällskapen åsamkats förluster. Angivna förhållanden

hava föranlett framställningar till Kungl. Maj:t om nedskrivning av

linberedningslånen och täckande av hushållningssällskapens förluster.

Förevarande proposition innefattar förslag om dels nedskrivning av vissa

från lånefonden för mindre linberedningsanstalter beviljade lån m. m. dels

ock om förändrade grunder för användningen av nämnda fond.

I enlighet med hemställan av kommerskollegium och lantbruksstyrelsen i

infordrat utlåtande den 5 november 1926 över framställningar från Kalmar

läns norra hushållningssällskap samt Kopparbergs läns hushållningssällskap

angående viss avskrivning av lån från ifrågavarande lånefond föreslog

Kungl. Maj:t 1927 års riksdag (statsverkspropositionen IX huvudtiteln,

punkt 84) medgiva att, där å statslån, som från lånefonden utlämnats av

hushållningssällskap, uppkommit förlust, Kungl. Maj:t skulle äga att, på

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

framställning av hushållningssällskapet och efter prövning av de i värjo

fall förekommande omständigheter, av fondens medel anvisa hushållningssällskapet

gottgörelse för den lidna förlusten med skäligt belopp. I departementschefens

yttrande i ämnet framhölls, hurusom visserligen ur strängt

budgetmässig synpunkt viss tvekan kunde rada om lämpligheten av att

härför taga lånefondens medel i anspråk. I betraktande av de jämförelsevis

mindre belopp, varom här kunde bliva fråga, ville departementschefen dock

tillstyrka, att — i anslutning till vad som tidigare beträffande andra liknande

lånefonder ägt rum — medgivande äskades av riksdagen om ratt for

Kungl. Maj:t att från lånefonden för mindre linberedningsanstalter bereda

ersättning för dylika förluster i den omfattning och på sätt, de i ärendet

hörda myndigheterna förordat. Vid den utredning, som chefen för finansdepartementet

— enligt vad han vid anmälan i 1927 års statsverksproposition

av frågor rörande utgifter för kapitalökning (s. 6) anfört hade för

avsikt att i anslutning till uttalande av 1926 års riksdag (skr. nr 28)

igångsätta, torde i övrigt tagas under övervägande i vad mån för dylika i

fondens räkenskaper gjorda avskrivningar gottgörelse borde beredas genom

anslag å riksstaten.

Riksdagen biträdde emellertid icke Kungl. Maj:ts ovannämnda förslag

utan anhöll hos Kungl. Maj:t om förnyad utredning angående sättet för

statens mellankomst med avseende å de förluster, som kunde komma att

åvila hushållningssällskapen på grund av från lånefonden utlamnade lån

samt om framläggande för riksdagen av det förslag i ämnet, vartill utredningen

kunde föranleda. Motiveringen härför var följande (R. skr. nr 63

punkt 25):

Riksdagen hölle visserligen före, att staten icke borde undandraga sig att

i sin mån träda emellan för att skydda hushållningssällskapen för förluster

på grund av utlämnade linberedningslån. Kungl. Maj:ts förslag förutsatte

emellertid för ersättnings utgående, att förlusten bleve vederbörligen konstaterad.

Detta torde icke kunna ske på annat sätt än genom vederbörande

linberedningsf öretags försättande i konkurs med i regel åtföljande drifts - nedläggelse. En sådan utveckling av förhållandena funne riksdagen för sm

del böra i möjligaste mån förek ommas icke minst i betraktande av att ifrågavarande

företag tillkommit med statens medverkan för att under en kritisk

tid tillgodose det oundgängligaste behovet av lin inom landet och att det

ekonomiska trångmål, vari vissa av dessa företag efter kristidens slut rakat,

torde bero på omständigheter, över vilka företagen icke kunnat råda. Riksdagen

ansåge därför, att med avseende å företag, som ännu icke tratt i

likvidation, jämväl andra vägar för tillgodoseende av ifrågavarande syfte

borde undersökas. Sålunda torde det icke vara uteslutet, att ett sadant

företag genom viss av Kungl. Maj:t medgiven avskrivning av erhållet lan

skulle kunna beredas möjlighet till driftens fortsatta uppehållande och d-armed

förhjälpas till att infria sina därefter kvarstående förbindelser i förevarande

avseende till vederbörande hushållningssällskap. Riksdagen kunde

sålunda icke biträda Kungl. Maj:ts förslag sådant det förelåge utan ansåge,

att frågan borde göras till föremål för förnyad utredning, i samband

varmed hushållningssällskapen borde beredas tillfälle yttra sig angående

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

storleken av den eventuella avskrivning, som skulle krävas för ernående

av det avsedda syftet. Ehuru riksdagen, på grund av den ställning riksdagen

sålunda funnit sig höra intaga till Kungl. Maj:ts förslag i huvudsaken,

saknade anledning att närmare ingå på frågan, kunde riksdagen

likväl icke underlåta uttala sina principiella betänkligheter mot att för i

förslaget angivet ändamål taga i anspråk lånefondens medel.

I skrivelse den 22 april 1927 anbefallde Kungl. Maj:t kommerskollegium

och lantbruksstyrelsen att i anslutning till vad riksdagen anfört gemensamt

verkställa utredning i nyss angivna avseende, därvid ämbetsverken hade att

bereda hushållningssällskapen tillfälle att i ämnet avgiva sådant yttrande,

som i riksdagens skrivelse ifrågasattes.

Sedan yttranden från hushållningssällskapen i sålunda angivna avseende

införskaffats, hava kommerskollegium och lantbruksstyrelsen i skrivelse den

10 november 1927 inkommit med den anbefallda utredningen.

Utlåtanden i ärendet hava därefter avgivits den 1 december 1927 av fullmäktige

i riksgäldskontoret och den 6 i samma månad av statskontoret.

Av den utav kommerskollegium och lantbruksstyrelsen avgivna utredningen

inhämtas, bland annat, följande.

Ämbetsverken erinra inledningsvis, att riksdagen i omförmälda skrivelse

i ämnet gjort åtskillnad mellan linberedningsföretag, som trätt i likvidation,

och företag, som väl ej trätt i likvidation men dock kommit i en sådan

ekonomisk situation, att för möjliggörande av fortsatt uppehållande av driften

vid företaget erfordrades viss nedskrivning av lånebeloppet. Beträffande

båda grupperna av nödlidande företag hade riksdagen ansett, att staten borde

träda hjälpande emellan i den mån så erfordrades eller ansåges komma att

erfordras för att skydda hushållningssällskapen för förluster, som åvilade

eller kunde komma att åvila dem på grund av deras ifrågavarande låneförmedling.

Av de linförädlingsföretag, som erhållit lån från lånefonden för mindre

linberedningsanstalter, innehade sjutton fortfarande sådant lån. Av dessa

sjutton företag hörde endast två företag, varibland Kronobergs läns linberedningsförening

u. p. a. till förstnämnda grupp av företag. Fem företag

hade utsikt att utan statens mellankomst kunna uppehålla driften och gälda

sina lån. Beträffande återstående 10 företag förelåge fara för driftens nedläggande,

om icke staten trädde hjälpande emellan. För de lån hushållningssällskapen

utlämnat till sistnämnda 10 företag torde sällskapen i allmänhet

hava nöjaktig säkerhet utom i ett par fall, då en likvidation av företaget

kunde väntas medföra förlust för sällskapet. Ifrågavarande 10 företag hava

mottagit genom hushållningssällskapen förmedlade lån från fonden till belopp

av tillhopa 80,150 kronor. Av dessa lån återstode den 30 juni 1927 från

företagens sida oguldna omkring 67,425 kronor, oberäknat ej betalta räntor.

För vissa av berörda 10 företag hade vederbörande hushållningssällskap gjort

ej obetydliga utbetalningar, vilka icke blivit ersatta av företagen. Hushållningssällskapens

förlust a ovan först omförmälda båda företag utgjorde

s. 25 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 05.

25

tillhopa, Inbegripet räntor, 2,150 kronor, varjämte förelåge framställning

om efterskänkande av 30 procent eller 2,400 kronor av till det ena av

nämnda företag utlämnat lån.

Ämbetsverken erinra vidare, att riksdagen i sin ifrågavarande skrivelse

anhållit om förnyad utredning angående sättet för statens mellankomst med

avseende å de förluster, som kunde komma att åvila hushållningssällskap

på grund av från lånefonden för mindre linberedningsanstalter utlämnade

lån samt om framläggande av det förslag i ämnet, vartill utredningen kunde

föranleda. I den mån förlust redan konstaterats för ett sällskap påkallades

således ej någon förnyad utredning beträffande sättet för förlustens täckande.

Enligt ämbetsverkens år 1926 framlagda förslag skulle det tillkomma Kungl.

Maj:t att på framställning bevilja gottgörelse för dylik förlust.

Vad därefter anginge huvudfrågan eller sättet för statens mellankomst

beträffande eventuella framtida förluster för hushållningssällskapen på ifrågavarande

lånerörelse hade av den enligt riksdagens direktiv verkställda

utredningen framkommit, att alla hushållningssällskap, på tre undantag

när, som för närvarande vore låneförmedlare för ifrågavarande lån, föreslagit

nedskrivning med olika procentsats av linberedningslånen eller hel

avskrivning. Härjämte hade ett sällskap begärt räntenedsättning.

Ämbetsverken hava utgått från att ett mellankommande från statens sida

motiverades av en bestämd särställning för ifrågavarande lån i jämförelse

med andra av staten i stor utsträckning under kristiden utlämnade lån.

Någon räntesänkning ansåge ämbetsverken av principiella skäl ej böra förorda.

Vidare syntes det dem klart, att något restituerande av redan återbetalt

lån ej på sätt Kronobergs läns hushållningssällskap ifrågasatt borde

komma i fråga.

Kommerskollegii och lantbruksstyrelsens utredning utmynnar i ett förslag

om framställning till riksdagen rörande bemyndigande för Kungl. Maj:t att

efter prövning i varje särskilt fall ej mindre medgiva hushållningssällskap,

som lidit förlust å genom sällskapet förmedlat lån från fonden, gottgörelse

för förlusten med skäligt belopp än även bevilja nedskrivning av dylikt lån

med intill 50 procent av det ursprungliga lånebeloppet. Med en dylik maximigräns

för nedskrivningen skulle sammanlagda beloppet av nedskrivningar å

lån till företag, för vilka nu begärts avkortning, uppgå till högst 40,075

kronor.

Statskontoret har anfört, bland annat, följande.

Av vad ämbetsverken i övrigt anfört om ifrågavarande verksamhet och

dess upprätthållande såsom ett särskilt statsintresse och i betraktande av de

förhållanden, under vilka denna lånerörelse kommit till stånd, ville det synas,

som borde åtgärder från statens sida vidtagas för att underlätta de utan

linberedningsföretagens förvållande uppkomna svårigheterna och därigenom

jämväl skydda hushållningssällskapen för förluster på grund av låneförmedlingar.

Mot ämbetsverkens förslag om utverkande av bemyndigande för Kungl.

Maj:t att medgiva viss nedskrivning av statslånen hade statskontoret icke

något att erinra, då en dylik nedskrivning torde visa sig nödvändig för att

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

Förändrade

gränder för

lånefondens

användning.

i enlighet med den uppfattning, åt vilken riksdagen givit uttryck, söka förebygga,

att linberedningsföretagen försattes i konkurs.

Vidkommande storleken av denna nedskrivning saknade statskontoret anledning

göra någon erinran mot den av kommerskollegium och lantbruksstyrelsen

föreslagna maximigränsen av 50 procent av det ursprungliga statslånebeloppet.

För de förluster, som hushållningssällskapen åsamkats eller komme att

åsamkas genom låneförmedlingen, torde gottgörelse i likhet med vad förhållandet

vore med lånen från dräneringsfonden, böra beredas sällskapen med

skäligt belopp. Sådan ersättning åt hushållningssällskapen för liden förlust

syntes emellertid kunna ifrågakomma blott där förlusten blivit verkligt konstaterad.

I skrivelse den 5 december 1927 hava kommerskollegium och lantbruksstyrelsen

gemensamt framlagt förslag rörande ifrågavarande fonds förändring

till en hemslöjdslånefond. Ämbetsverken hava därvid inledningsvis erinrat

om den tidigare förebragta, i förutnämnda skrivelse den 10 november 1927

omförmälda utredningen om linberedningsföretagens ekonomiska svårigheter,

varav framginge, att fonden knappast kunde under en nära framtid behöva

disponeras för därmed avsett ändamål, då sådan ökning av linodlingen,

att därav föranleddes behov av nya linberedningsanstalter, ej syntes vara

att räkna med. Linhanteringens framtid vore i stället i väsentlig grad

beroende av hemslöjdens möjligheter att upptaga det producerade linet.

Hemslöjden vore å sin sida till viss grad beroende av inhemsk linhantering,

då den bland annat strävade efter att i största möjliga grad arbeta

med det egna landets råvaror, och skulle det därför för den svenska, i tillväxt

stadda hemslöjdsrörelsen, som understöddes av statsmakterna, bliva ett

kännbart slag, om linhanteringen i landet måste nedläggas.

Vidare anföra ämbetsverken följande:

Den nedskrivning av linberedningslånen, som riksdagen ansett böra vidtagas,

skulle givetvis, därest den genomfördes, bliva av största betydelse för

stabilisering av vissa linberedningsföretags vacklande ekonomiska ställning

och kunna verksamt bidraga till att nedbringa deras driftkostnader. Emellertid

vore det ingalunda givet, att en nedskrivning av det kapital linberedninganstalterna

skulle förränta — särskilt om den av statsfinansiella

skäl måste begränsas till lägre belopp än som för företagens sanering vore

nödvändigt — skulle kunna vidmakthålla, än mindre stimulera den inhemska

linhanteringen och avsättningen av dess produkter.

Beredningsanstalterna uppköpte såsom regel ej linet från odlarna och

vore ej heller inrättade efter löngodsprincipen, varför odlarna — vilkas

kontanta medel ofta vore mycket begränsade — ej kunde erhålla någon

omedelbar betalning i penningar eller in natura för det lin, de ej behövde

för eget husbehov. De svenska spinnerierna torde ej hysa nämnvärt intresse

för inköp av det svenska linet, som i regel ej kunde salubjudas

annat än i små poster. Av anförda skäl skulle det vara för den inhemska

linhanteringens framtida bestånd gagneligt, om det producerade linets

avsättning kunde underlättas. Detta torde kunna ske bland annat därigenom,

att det odisponerade kapitalet i lånefonden för mindre linberedningsanstalter

komme till användning till förlagslån för inköp av inhemskt

s. 27 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65. 27

lin i form av såväl linhalm (rötad eller orötad) som färdigberett lin (bråkat

och skäktat) samt av lingarn. En dylik förändring av grunderna för

fondens användning — vilken icke syntes medföra någon väsentlig

avvikelse från fondens ursprungliga syfte — förutsatte riksdagens medgivande.

Närmast liggande vore måhända, att förlagslån i sådant fall lämnades

till linberedningsanstalterna. De verkställda utredningarna både emellertid

alltför tydligt ådagalagt dessa företags svaga ekonomi för att det — annat

än möjligen i undantagsfall — skulle vara lämpligt att till dein utlämna

ytterligare statsmedel. Förut både framhållits, att hemslöjden vore den

egentliga avnämaren av linet. Det vore därför lämpligare, om hemslöjdens

organisationer i de olika länen sattes i tillfälle erhålla mindre dylika lån.

Vilja till att i största möjliga utsträckning använda inhemskt lin och

produkter därav torde organisationerna — föreningarna — med hänsyn till

sina ideella syften och sin i åtskilliga fall nära förbindelse med beredningsanstalterna

ej sakna. Bristen på eget förlagskapital torde emellertid hittills

lagt stora hinder i vägen. För närvarande funnes något över 30 hemslöjdsföreningar

i olika delar av landet.

För hemslöjdsföreningar eller med dem likartade organisationer, som

bereddes möjlighet att erhålla förlagslån av förevarande slag, skulle huvudsyftet

med ett dylikt lån bliva att erhålla lingarn. Skulle det dock befinnas

lämpligare för en sådan förening att, i stället för att inköpa lingarn, i en

eller annan form själv ombestyra linets förädling till garn, borde kostnaderna

härför få bestridas från förlagslånet, detta så mycket hellre som

lånefonden ifråga ursprungligen avsåge beredning av lin.

Om än eventuella förlagslån av nämnt slag enligt ämbetsverkens åsikt i

främsta rummet borde användas för ovannämnda syften, syntes dock ej

oegentligt, att de, i den mån lånemedlen därtill försloge, även finge användas

för bestridande av kostnader för lingarnets förädling till linnevaror

(främst vävnader) samt för inköp och förädling av andra inhemska råvaror.

Tills vidare torde man dock höra begränsa sig till ull, särskilt av det för

hemslöjdsrörelsen betydelsefulla svenska pälsfåret.

Genom den föreslagna utvidgade användningen av fonden skulle ej blott

den inhemska linhanteringen och i viss mån ullproduktionen utan även

den ideela, framåtsträvande hemslöjdsrörelsen erhålla ett välbehövligt stöd,

utan att statsmakterna därför behövde anvisa något nytt anslag.

Även andra än hemslöjds- och liknande föreningar och möjligen någon

linberedningsanstalt syntes böra kunna tilldelas lån. Någon författningsändring

beträffande dem, som vore berättigade till förlagslån, skulle därför

ej erfordras. Principiellt torde dock böra fastslås, att rena affärsföretag

skulle vara uteslutna.

Jämväl i övrigt torde i tillämpliga delar de allmänna bestämmelser,

som nu gällde för linberedningslån, böra stadgas även för de föreslagna

förlagslånen, som lämpligen kunde benämnas hemslöjdslån. Sålunda borde

hushållningssällskapen alltjämt vara låneförmedlare och för ändamålet

tilldelas statslån av kommerskollegium och lantbruksstyrelsen. Räntan

skulle jämväl vara fem procent och lånetiden 17 år, de två första amorteringsfria.

Statslånen skulle utlämnas till hushållningssällskapen mot

sällskapens förskrivning därå. Dock torde lånen böra begränsas till 10,000

kronor.

Då det förefölle som om sådana lån, för vilka fonden blivit inrättad,

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

knappast skulle i närmare framtid ifrågakomma, syntes vara lämpligt att

jämväl förändra fondens benämning till »hemslöjdslånefonden».

Ämbetsverken hava hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen

dels medgiva, att statslån finge från den nuvarande lånefonden för mindre

linberedmngsanstalter, vars benämning skulle ändras till »hemslöjdslånefonden»,

tilldelas jämväl hushållningssällskap, som förklarat sig villiga att

utlämna förlagslån företrädesvis avsedda för anskaffande av svenskt lin

ellei produkter därav, dels ock godkänna ovan angivna allmänna grunder

för ifrågavarande lånerörelse.

Statskontoret har biträtt det av kommerskollegium och lantbruksstyrelsen

nu framlagda förslaget till lånefondens för mindre linberedmngsanstalter

framtida disponerande under den förändrade benämningen hemslöjdslånefonden.

Mot villkoren för lån från densamma hade statskontoret icke någon

annan erinran att göra än att statskontoret ville ifrågasätta, huruvida lånetiden

för hemslöjdslånen borde bestämmas till 17 år. Det syntes statskontoret

lämpligare, att tiden för lånens åtnjutande, i likhet med vad som vore

fallet med lånen från industrilånefonden, sattes till högst 10 år.

Departementschefen har anfört i huvudsak följande.

• v.- **rci1 ®®tämruelse med vad jämväl av riksdagen framhållits synes vara

! grad önskvärt, att ekonomien för de linförädlingsföretag, som råkat i

trångmål, kan genom statens ingripande ordnas och möjlighet därigenom

beredas för företagens fortsatta verksamhet. Det förslag i sådant hänseende,

som framlagts av kommerskollegium och lantbruksstyrelsen, liksom förslaget

om möjlighet att bereda hushållningssällskap gottgörelse för förlust, som

direkt drabbat sällskapet genom företags bristande förmåga att fullgöra

små ifrågavarande låneförbindelser, synes kunna i stort sett godtagas. Dock

haller jag före, att den medgivna högsta avskrivningsprocenten för företags

lån bör höjas till 60 procent. Det torde vara att emotse, att eljest för vissa

företags rekonstruktion skola uppstå svårigheter, vilka eventuellt kunna

framtvinga företagens upplösning, och i sådant fall torde vara att befara

att för hushållningssällskapen skola uppstå förluster, vilka sällskapen i sin

tur skola begära ersatta av staten. Då staten sålunda i varje fall kommer

att få vidkännas följderna av företagens bristande betalningsförmåga, torde

1 bättre, att denna förlust tages på ett tidigare stadium, innebärande

tillika större utsikter för företaget att kunna fortfara med sin verksamhet.

De avskrivningar och den gottgörelse till hushållningssällskapen, som

staten enligt niimnda plan skulle påtaga sig, är att betrakta såsom en

engangsuppoffrmg, motiverad av de säregna kristidsförhållanden, varunder

hushållningssällskapen ursprungligen iklätt sig lånen, och vidtagen under

förhoppning, att på nu angiven väg möjlighet skall, såsom 1927 års riksdag

uttalat, beredas vederbörande linberedningsföretag att fortsätta driften och

infria sina återstående förbindelser till hushållningssällskapen. Den närmare

storleken av det belopp, som bör efterskänkas i varje särskilt

fall, synes lämpligen böra bestämmas av Kungl. Maj:t. Det synes nämllKey.

vara en obehövlig omgång att i dessa fall, där fråga är allenast om

jämförelsevis mindre betydande belopp, underställa varje ärende riksdagens

provning. Jämväl den ersättning, som bör utgå till hushållningssällskapen,

torde hora prövas av Kungl. Maj:t. I övrigt böra dessa ärenden bliva beroende

på ytterligare förhandlingar med de olika hushållningssällskapen,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

2!)

varvid järn viil bör tagas i betraktande; möjligheten och skäligheten av

viss ekonomisk uppoffring iiven från hushållningssällskapens liksom ock enskilda

borgenärers och borgesmäns sida.

I avseende å sättet för beredande av täckning för de förluster, som genom

efterskänkande!! av berörda slag uppkomma å fonden, får jag hänvisa till den

allmänna utredning angående kapitalförluster å statens utlåningsfonder m. m.,

som framlagts i årets statsverksproposition (utgifter för kapitalökning; sid. 39).

Jämväl för kapitalförlusterna å linberedningslånefonden torde täckning böra

beredas på sätt i statsverkspropositionen föreslagits, nämligen genom anlitande;

av den under riksgäldskontorets förvaltning ställda fonden för statsskuldens

amortering, därvid det blivande ersättningsbeloppet bör tillföras

riksgäldskontoret i gottgörelse för den uppkomna förlusten av lånemedel.

Enligt vad i statsverkspropositionen förutsatts bör för varje räkenskapsår

upprättas redogörelse över dylika förluster under året och täckning av eventuella

förluster beredas över den riksstat, som fastställes närmast efter

räkenskapsårets utgång. Ett bifall till nu föreslagna avskrivningsförfarande

inverkar sålunda ej på riksstaten för budgetåret 1928—1929.

Hushållningssällskapens egna förluster vid låneförmedlingen hava uppkommit

på grund av den ställning sällskapen intagit såsom låntagare gent

emot staten samt sällskapens till fullföljande av sagda åtagande fullgjorda

räntelikvider och kapitalavbetalningar, vilka i sin ordning icke motsvarats

av vederbörliga inbetalningar till sällskapen från linförädlingsföretagen. I

överensstämmelse med riksgäldsfullmäktiges uttalande torde eventuell gottgörelse

åt sällskapen, vilken gottgörelse bör utgå allenast för förluster ådagalagda

vid företags rekonstruktion eller avveckling, icke böra täckas från fonden

för statsskuldens amortering. Allt efter storleken av den förlust, varom i det

särskilda fallet är fråga, torde förlusten böra gäldas av till Kungl. Maj:ts

förfogande stående medel eller ock framställning göras till riksdagen om

anvisande för ändamålet av särskilt anslag. Beträffande nämnda förluster

torde icke nu påkallas framställning till riksdagen.

Vad därefter angår det väckta förslaget om linberedningslånefondens omändring

till en hemslöjdslånefond, får jag hänvisa till den av kommerskollegium

och lantbruksstyrelsen i detta avseende framlagda utredningen.

Såsom ämbetsverken anfört, skulle genom att möjlighet öppnas att använda

fonden, förutom till förut avsedda ändamål, jämväl till beredande av förlagslån

åt hemslöjdsföreningarna, avsedda i främsta rummet för inköp av

lin eller lingarn, linets avsättning underlättas och alltså även på denna väg

linhanteringens bestånd och utveckling kunna främjas. Man torde ej heller

böra bortse från värdet av det indirekta stöd, som på detta sätt skulle

kunna givas själva hemslöjdsrörelsen som sådan.»

Under erinran därjämte att eu liknande och i viss mån mera omfattande

förändring av en lånefonds ändamål vidtagits år 1927 beträffande torvindustrilånefonden,

som då ombildades till en industrilånefond (prop. 196;

R. skr. 293), har departementschefen tillstyrkt det här framlagda förslaget.

Fonden borde lända till understöd endast för anskaffande och tillverkning av

svenskt textilmaterial, företrädesvis av lin och ull, dock att i mån av tillgång

på penningmedel dylikt låneunderstöd torde få utgå jämväl vid användning

av nöthår, vilken artikel torde vara av icke ringa betydelse vid

hemslöjden. Såsom föreslagits borde fondens benämning lämpligen ändras

till liemslöjdslånefonden. Å Kungl. Maj:t borde enligt departementschefens

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

Utskottet.

mening ankomma att fastställa de närmare bestämmelserna för lånens beviljande,

allt under iakttagande, i överensstämmelse med vad ovan anförts,

att hushållningssällskapen skulle vara låneförmedlare samt att ränta å lånen

skulle erläggas efter fem procent och lånens maximibelopp finge utgöra

10,000 kronor. Beträffande tiden för lånens återbetalning har departementschefen

föreslagit, att efter två amorteringsfria år lånen skulle återbetalas

inom 10 år. I detta samband har han erinrat om vikten av, att hushållningssällskapen

vid utlämnande av dylika lån i möjligaste mån tillsåge att

säkerheten för lånen bleve tillfredsställande.

Kungl. Maj:ts förevarande framställning avser i sin första del att bispringa

sådana linberedningsföretag, som erhållit lån från lånefonden för

mindre linberedningsanstalter men sedermera råkat i ekonomiskt trångmål.

Härutinnan ansluter sig förslaget till vad riksdagen i sin ovanberörda

skrivelse 1927 i ämnet uttalat. Vad beträffar den i ämnet väckta motionen

åsyftar denna att möjliggöra för Kronobergs läns linberedningsförening

u. p. a. att erhålla motsvarande lättnader i förevarande avseende,

som enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle kunna tillgodokomma

ovanberörda tio linberedningsanstalter. I fråga härom framgår av den i

statsrådsprotokollet återgivna utredningen, att Kronobergs läns hushållningssällskap

icke lidit någon kapitalförlust men däremot avskrivit en räntefordran

å i avjämnat tal 720 kronor. Vidare inhämtas, att samma hushållningssällskap

givit sin anslutning till ett framställt önskemål att 30 procent

av det av föreningen utlämnade lånet måtte efterskänkas samt att ett dylikt

efterskänkande av ett till 2,400 kronor uppgående belopp i verkligheten

skulle bliva en återbetalning till delägarna i företaget av till sällskapet

redan inbetalta belopp. I motionen har upplysts, att föreningen under senare

år icke drivit någon verksamhet. Med hänsyn till att riksdagen med

statens mellankomst endast torde hava avsett att bereda i gång varande linberedningsföretag

möjlighet till ett fortsatt uppehållande av sin verksamhet

och då utskottet i likhet med kommerskollegium och lantbruksstyrelsen i

varje fall anser något restituerande av redan återbetalt lån såsom Kronobergs

läns hushållningssällskaps i motionen upptagna förslag innebär icke

böra ifrågakomma, kan utskottet icke biträda motionen.

Beträffande Kungl. Maj:ts förslag, i vad angår linberedningslånefondens

omändring till en hemslöjdslånefond, är utskottet övertygat om den betydelse

ur olika synpunkter främjandet av en svensk hemslöjd måste anses äga. Med

denna uppfattning och då ett utnyttjande på sätt föreslagits av det odisponerade

kapitalet i fonden i fråga torde kunna bidraga till att icke blott

främja den inhemska linhanteringen utan jämväl lämna stöd till landets

hemslöjdsrörelse, biträder utskottet Kungl. Maj:ts förslag även i nu förevarande

del.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

s. 31 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

31

att riksdagen må

1) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag under punkt

a) och med avslag å den väckta motionen I: 293 medgiva,

att Kungl. Maj:t må på framställning av hushållningssällskap

och efter prövning av förekommande omständigheter,

där för möjliggörande av visst linberedningsföretags

fortsatta bestånd så kan anses lämpligt,

bevilja nedskrivning av lån, som från lånefonden för

mindre linberedningsanstalter utlämnats av hushållningssällskapet,

med intill 60 procent av det ursprungliga

lånebeloppet,

2) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag under punkt

b) medgiva att statslån må, i huvudsaklig överensstämmelse

med av departementschefen i statsrådsprotokollet

angivna grunder, från ifrågavarande lånefond,

vars benämning skall ändras till hemslöjdslånefonden,

tilldelas hushållningssällskap jämväl för utlämnande av

förlagslån, avsedda för anskaffande av för textil tillverkning

avsett svenskt material, företrädesvis av lin

och ull.

Stockholm den 10 maj 1928.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

från törsta kammaren: herrar Sederholm, Linders, Andersson i Fältenborg, Boberg,

Sjöblom, Lundell och Alexander Nilsson samt

från andra kammaren: herrar Johansson i Uppmälby, Olsson i Broberg, Hedlund i

Häste, Vahlstedt, Gustafson i Vimmerby, Olsson i Rödningsberg, Lindgren och Adler.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1928:262 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående nedskrivning av vissa från lånefonden för mindre linberedning sanstalter beviljade lån a1 i texten