Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om tillämpning av den allmänna, arrendelagens grundsatser vid utarrendering av kronojord m. m.

1928-05-10 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1928:67, Utlåtande i anledning av väckta motioner om tillämpning av den allmänna, arrendelagens grundsatser vid utarrendering av kronojord m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

1

Nr 67.

Ankom till riksdagens kansli den 10 maj 1928 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om tillämpning av den

allmänna, arrendelagens grundsatser vid utarrendering

av kronojord m. m.

(2:a avd.)

Utskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft nedan omförmälda,

inom riksdagen väckta, till utskottet hänvisade motioner, nämligen.

1) två likalydande, nr 210 i första kammaren av herrar Elis son och Nilsson,

Alexander och nr 297 i andra kammaren av herr Johanson i Hallagården, vari

hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.

Maj :t måtte tillse, att de ledande grundsatser, som fastslagits i den allmänna

arrendelagen, måtte komma i tillämpning vid utarrendering av kronojord, även

i de fall, då bestämmelserna äro av dispositiv natur, ävensom föranstalta om

ändring av gällande praxis att upplåta kronoarrenden under kortvariga arrendeperioder;
2)

nr 299 i andra kammaren av herrar Carlsson-Frosterud och Mogård, van

hemställts, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utfärdande

snarast möjligt av sådana bestämmelser för upplåtelse av arrendejordbruk

och torp å kronoparker samt torp å kronans utarrenderade jordbruksegendomar,

att gällande arrendelagsstadganden för motsvarande arrendeupplåtelser

å enskild jord må i görligaste mån vinna tillämpning för även här ifrågavarande

upplåtelser.

I motionerna I: 210 och II: 297 anföres bl. a. följande:

»Vid 1927 års riksdag vidtogos vissa ändringar i den allmänna nyttjanderättslagen

i syftemål att stärka arrendatorernas ställning. De förbättringar

och kompletteringar i gällande arrendebestämmelser, som härvid åstadkommos,

komma säkerligen att visa sig vara betydelsefulla ur såväl jordbrukspolitik

som social synpunkt. . „ . .

Flertalet av de bestämmelser, som infördes genom 1927 ars lagstiftning, aro

emellertid av dispositiv natur, d. v. s. de kunna försättas ur kraft genom avtal

mellan parterna. Bestämmelsernas huvudbetydelse torde därför vara, att i

lagstiftningen fastslagits vissa rättsregler såsom de normala i arrendeförhållandet.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 10 samt. 2k käft. (Nr 67.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

■Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

Den allmänna nyttjanderättslagen har i huvudsak tillämpning jämväl på

arrendeupplåtelser å kronojord. Vissa kompletterande bestämmelser i ämnet

finnas emellertid i en kungl. kungörelse den 4 juni 1908 angående förändrade

grunder för förvaltningen av kronans jordbruksdomäner. Denna kungörelse

har icke undergått någon ändring i sammanhang med genomförande av 1927

ars lagstiftning. Bestämmelserna i sistnämnda kungörelse stå därför i vissa

hänseenden i uppenbar strid med de principer, som legat till grund för 1927

års ändringar i de allmänna arrendelagarna. Så är till exempel förhållandet

beträffande nyodling och täckdikning.

Enligt 17 § första stycket allmänna nyttjanderättslagen är arrendator oförhindrad

att a den arrenderade jorden verkställa nyodling eller åtgärd för anordnande

av varaktigt betesbruk, dock ej utan jordägarens medgivande å mark,

vara finnes standskog eller växtligt ungskogsbestand eller varå jordägaren vidtagit

eller är skyldig vidtaga åtgärder för återväxtens betryggande. Ej heller

ma utan sadant medgivande nyodling ske å mark, därå särskilda åtgärder

vidtagits för varaktigt betesbruk. Enligt andra stycket i samma paragraf är

arrendatorn berättigad till ersättning för arbetet vid avträdet.

Enligt 17 § tredje stycket allmänna nyttjanderättslagen är jordägaren pliktig

att för arrendatorn utföra täckdikmngsarbete enligt av jordägaren godkänd

eller av statens lantbruksingenjör eller hos hushållningssällskap anställd

jordbrukskonsulent uppgjord plan till arrendatorn utgiva ersättning dels, så

snart arbetet blivit behörigen utfört, för sa stor del av kostnaden, som motsvarar

värdet av rören, dels. ock, när fastigheten avträdes, för vad arrendatorn

i övrigt kostat å täckdikningen i den mån det varit nödigt. Vid avträdet

får dock vissa i lagrummet närmare angivna avdrag göras å ersättningen

för arbetet.

I fråga om kronoarrenden gäller jämlikt 21.-a punkten i 1908 års kungörelse,

att nyodling må å kronans jordbruksdomäner tillåtas endast på de områden

och under de villkor, som i arrendekontraktet eller sedermera på arrendatorns

framställning av vederbörande förvaltningsmyndighet bestämmes. För

större odlings- eller täckdikningsarbeten, varav egendomen tillskyndas synnerlig

fördel med arrendatorn under sm arrendetid ej kan tillgodogöra sig en kostmotsvarande

inkomst, ma efter domänstyrelsens prövning gottgörelse

tilläggas arrendator!! genom skalig minskning i ett eller flera års arrendeavgift.

I enlighet med gällande grunder för förvaltningen av kronans jordbruksdomäner

skall arrende av kronan tillhörig jordbruksegendom i allmänhet omfatta

20 ar, men utarrendering pa kortare tid ma ske om, bland annat, under

närmast följande år sådant förhållande kan antagas inträda, som väsentligen

inverkar på arrendevärdet.

Såsom framgar av domänstyrelsens yttrande över jordsakkunnigas förslag

hU ändring av den allmänna nyttjanderättslagen (prop. nr 182/1927, sid.

78) har utarrendringen^ av kronan tillhörig jordbruksegendom under senare

aren i allmänhet skett på kortare tid, fem, sju ä tio och högst femton år. I huvudsak

liknande bestämmelser äro i 1925 års ecklesiastika arrendeförordning

meddelade i fråga om utarrendering av ecklesiastik jord. Beträffande upplåtelse

pa arrende av annan än nyssnämnd kronans fastighet, såsom de i allmänhet

smärre lägenheter, som finnas på kronoparkerna, äger domänstyrelsen

i varje fall efter för handen varande förhållanden bestämma arrendetiden.

Da dessa upplåtelser i allmänhet utgöras av arbetarlägenheter, huggaretorp

och köraretorp från vilkas jordbruk arrendatorn endast i undantagsfall kan

fa sin huvudsakliga bärgning, och då det är av vikt för skogsbruket att lägenheterna

innehavas av personer, som kunna utföra effektivt arbete i skogarna,

sker upplåtelse därav endast på kortare tid, högst fem år. Det är dock

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr G7.

8

mycket vanligt, fortsätter domänstyrelsen, att arrendator, som väl sköter den

upplåtna lägenheten och i övrigt fullgör avtalad arbctsskyldighet, erhaller

förnyat arrende både en och flera femårsperioder. Någon bestämd optionsrätt

är han dock icke tillförsäkrad. .

Av dessa uttalanden torde tydligt framgå, att vid utarrendering av kronans

jordbruksfastigheter i fråga om arrendetidens längd undantagen blivit huvudregel.

Genom 1927 års lagändring har beträffande bolagsarrenden införts en minimitid

av femton år och beträffande arrenden under fideikommiss en minimitid

av tio år. Det synes därför med skäl kunna ifrågasättas, huruvida kronoarrenden

böra få slutas på kortare tid, än som gäller i fråga om nyssnämnda

grupper.»

Motionen II: 299 innehåller följande motivering.

»Genom riksdagens beslut år 1927 underkastades de allmänna bestämmelserna

om jordbruksarrende i lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast

egendom betydelsefulla förändringar. Härjämte utsträcktes den norrländska

arrendelagens tillämpningsområde till de delar av Kopparbergs län där lagen

hittills ej gällt, Värmlands län samt större delen av bergslagssocknarna av

Örebro län. Samtliga lagändringar ha trätt i kraft den 1 augusti 1927. _

Beträffande ändringarna i fråga om de allmänna bestämmelserna om jordbruksarrende

syfta dessa tydligen till att trygga jordbruksarrendatorernas

ställning samt att möjliggöra för dem att skörda resultatet av sitt å arrendelägenheten

nedlagda arbete, varigenom även denna upplåtelseform kan komma

att tjäna det jordsociala ändamålet. Detta kommer i särskild grad till synes

ifråga om utsträckningen av den norrländska arrendelagens tillämpningsområde.

Denna lag stipulerar som bekant särskilda bestämmelser rörande jord

å landet, vilken upplåtes på arrende och vid avtalets ingående tillhör bolag

eller enskild förening och där arrendet omfattar odlad jord till en vidd av

minst fyra och högst tjugofem hektar. Beträffande dessa arrenden skall upplåtelsen

ske för viss tid, ej understigande femton år. eller ock för arrendator^

livstid. Dessa järnte andra bestämmelser _i arrendelagarna skänka arrendatorerna

ett välbehövligt stöd mot mäktiga intressen, samtidigt som de bereda

brukaren den trygghet, som är ett betydelsefullt villkor, för att duktiga jordbrukare

skola vara villiga att bruka bolagens jordbruksjord.

Vid arrendelagarnas antagande var tillämpning å jord, som vid arrendeavtals

ingående tillhörde kronan, icke avsedd. Detta har av arrendator av

kronans jord å vissa kronoparker betraktats såsom en för dem kännbar brist

och orättvisa. Sålunda har ett antal arrendatorer å Vassgårda, Björneborgs,

Håkanbols, Villingsbergs, Stadra och Klotens kronoparker i skrivelse till

Kungl. Maj :t hemställt om sådan ändring i de administrativa bestämmelser,

som gälla för utarrendering av jordbruk å kronoparker i. de delar av landet,

där norrländska arrendelagen nu gäller, att de måtte bli likställda med bolagsarrendatorerna

och att de i nyttjanderättslagen antagna bestämmelserna

om bolag måtte tillämpas å arrende inom kronoparkerna i övriga delar av riket.

Därigenom skulle de, enligt framställningen, tillerkännas ett behövligt

skydd mot det godtycke, som av vederbörande tjänstemän nu kan ifråga om

dem tillämpas. Särskilt påpeka de, att den korta arrendetiden av två—tre eller

högst fem år, som nu tillerkännes dem, icke förmår öka deras intresse att förbättra

sina jordbruk. . , , ■

Dessa synpunkter förtjäna allvarligt beaktande. Vid 1924 ars slut iunnos

å landets kronoparker sammanlagt omkring 4,600 torp och arrendegardar nied

större eller mindre arbetsskyldighet — i något enstaka undantagsfall var sa
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

Yttrande av

Domänstyrelsen.

clan icke föreskriven. Det är följaktligen en icke obetydlig del av landets arrendatorer,

som för sin trivsel och trygghet har behov av förbättrade arrendeförhållanden

även å kronans jord.

Enligt gällande grunder för förvaltning av kronans jordbruksdomäner skall

arrende av kronan tillhörig jordbruksegendom visserligen i allmänhet omfatta

''-l"gu ar, men utarrendering pa kortare tid ma ske, om bland annat under närmast

följande åren sådant förhållande kan antagas inträda, som väsentligen

inverkan på arrendevärdet. I enlighet därmed och efter av Kungl. Maj:t meddelade

föreskrifter har utarrendering av nämnda egendomar under senare åren

i allmänhet skett på kortare tid, fem, sju ä tio och högst femton år. I avsade

på arrendetiden i huvudsak liknande bestämmelser äro i 1925 års ecklesiastika

arrendeförordning meddelade ifråga om utarrendering av ecklesiastik

jord. Ett anmärkningsvärt undantag göres dock beträffande upplåtelse

på arrende av annan än nyssnämnd kronans fastighet, såsom de i allmänhet

smärre lägenheter, som finnas på kronoparkerna. Ifråga om dessa äger domänstyrelsen

i varje särskilt fall efter för handen varande förhållanden bestämma

arrendetiden, varvid upplåtelsen endast medgives på kortare tid, högst

fem år. Ej heller är arrendator av sådan lägenhet tillförsäkrad någon optionsrätt.

Dessa bestämmelser ge otvetydigt vid handen, att arrendatorerna å kronoparkerna

befinna sig under mycket otrygga förhållanden, och att gällande

bestämmelser icke lämna dem nödig säkerhet gentemot godtycke.

Likaledes torde i fråga om torp å kronans utarrenderade jordbruksegendomar

finnas behov av reglerande bestämmelser till tryggande av brukarnas

rätt.

Det måste anses såsom en inkonsekvens, att statsmakterna i jordsocialt syfte

lämna sin medverkan till att arrendatorerna å bolags och vissa enskildas jord

på olika sätt erhålla ett välbehövligt skydd men likväl underlåta att helt tilllämpa

samma principer ifråga om sina egna arrendatorer, vilka å kronoparkerna

i regel ingalunda befinna sig i gynnsammare villkor än bolagsarrendatorerna.

I sitt yttrande över de s. k. jordsakkunnigas förslag medgav domänstyrelsen

också, att det erfarenhetsmässigt visat sig, att vid upplåtelse av

torp och lägenheter å kronojord, särskilt i skogsbygder, i huvudsak enahanda

arrendebestämmelser måste följas, som i allmänhet i orten gälla för upplåtelse

från jord i trävara- och industribolags ägo. Man måste då fråga sig, varför

icke detta förhållande må administrativt och författningsmässigt fastslås,

varigenom nu berörda arrendatorer skulle vinna den ökade trygghet, som de

känna sig i nödvändigt behov utav.»

Utskottet har i vederbörlig ordning inhämtat domänstyrelsens yttrande över

motionen. Styrelsen anför bland annat följande.

»I hkhet med motionärerna håller styrelsen före att av statsmakterna fastställda

ledande grundsatser i fråga om arrendeförhållandena i allmänhet i största

möjliga utsträckning böra tillämpas å statens egna jordbruk. Vad då först

angår frågan om rätt till nyodling och ersättning därför har styrelsen i sin hand

att bestämma i vad man nyodling å kronans jordbruksdomäner må verkställas

och i vilken utsträckning1 ersättning* därför må utgå. Täckdikning äger kronoarrendator

utföra i enlighet med arrendelagens bestämmelser men arrendatorn

är skyldig mottaga gottgörelse för erforderliga rör genom avdrag å arrendet.

För större odlings- eller täckdikningsarbeten, varav egendomen tillskyndas

synnerlig fördel, men arrendatorn under sin arrendetid ej kan tillgodogöra sig

en kostnaden motsvarande inkomst, kan gottgörelse efter domänstyrelsens prövmng

tilläggas arrendatorn genom skälig minskning i ett eller flera års arrendeavgift.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

De för kronans jordbruksdomäner sålunda gällande snävare bestämmelser behöva

emellertid ej i och för sig innebära en sämre ställning i arrendeförhållandet

för nyttjanderättshavaren. Vid prövning av föreliggande ansökningar lärer

nämligen styrelsen icke underlåta att tillämpa de generella reglerna i arrendelagstiftningen

när avgörande hinder därför ej möter. För styrelsen är det

emellertid av betydelse att vara i tillfälle att i förväg pröva lämpligheten av och

de ekonomiska förutsättningarna för igångsättandet av större grundförbättringsarbeten.

Ur synpunkten av angelägenheten att på ett ändamålsenligt sätt

tillgodogöra de under styrelsens förvaltning ställda egendomarna har styrelsen

därför ej funnit anledning påkalla ifrågasatta ändringar i förvaltningsgrunderna.

Vad angår frågan om arrendetidens längd hava motionärerna erinrat att enligt

gällande förvaltningsgrunder arrende av kronoegendom i allmänhet skall

omfatta tjugu år men att utarrendering på kortare tid må ske om, bland annat,

under närmast följande åren sådant förhållande kan antagas inträda, som väsentligen

inverkar på arrendevärdet. På grund av denna bestämmelse har

Kungl. Maj:t föreskrivit vissa inskränkningar i arrendetidens längd under

krisåren och tiden närmast därefter. Kungl. Maj:t har sålunda genom brev den

10 oktober 1919, den 30 april 1920, den 10 mars 1922 och den 23 mars 1923

förordnat att arrendetiden för under åren 1920—1925 arrendelediga kronoegendomar

skulle begränsas till fem högst sju år samt genom brev den 4 april 1924

och den 17 april 1925 beträffande åren 1926 och 1927 arrendelediga kronoegendomar

föreskrivit att arrendetiden skulle begränsas till tio år dock med rätt för

domänstyrelsen att, där särskilda förhållanden skulle synas styrelsen påkalla

att egendomen upplätes på längre tid än tio år, utsträcka arrendetiden till högst

tjugu år. I fråga om de egendomar, vilkas arrendetider utlöpa under år 1928

och senare, hava några föreskrifter i angivna hänseende icke meddelats av

Kungl. Maj:t.

Styrelsen har emellertid fortfarande endast undantagsvis utarrenderat gårdar

för längre tid än tio år. Enligt styrelsens uppfattning hava nämligen förhållandena

ännu ej stabiliserats så att arrendeperioder om tjugu år annat än i

undantagsfall bort vinna tillämpning. Då enligt gällande bestämmelse arrende

skall fastställas i penningar och det givetvis möter stora svårigheter att överblicka

en längre tids ekonomiska förhållanden, har de rent affärstekniska synpunkten

på frågan även verkat återhållande härutinnan.

I detta sammanhang får styrelsen erinra, att styrelsen redan i utlåtande av

den 21 augusti 1922 över avgivet betänkande med förslag till förändrade grunder

för förvaltningen av kronans jordbruksdomäner framhållit önskvärdheten av

att arrendeavgälden bestämdes i naturaprodukter under uttalande, bland annat,

att en återgång till de tjuguåriga arrendeperioderna då kunde äga rum utan

att det behövde befaras att avgälderna mot periodens slut bleve alltför låga och

att arrendevärderingarna då skulle kunna äga rum utan att hänsyn behövde tagas

till motsedda hög- eller lågkonjunkturer.

Under åberopande av vad styrelsen sålunda tidigare uttalat om det nära sambandet

mellan frågorna om återinförande av längre arrendeperioder och om sättet

för arrendeavgäldernas utgörande, får styrelsen i förevarande hänseende ytterligare

framhålla, att ett bibehållande av penningen som ursprunglig värdemätare

på arrendena vid arrendeavtal på längre tidsperioder givetvis medför

risk såväl för arrendator!! som för kronan och att de långa arrendeperiodena naturligen

ofta verka hindrande för egendomarnas disponerande för andra ändamål

än utarrendering.

Med anledning av de utav motionärerna gjorda uttalandena att även arrendatorerna

av kronans å kronoparker belägna torp och lägenheter borde genom

längre utsträckning av arrendetiden beredas större trygghet tillåter sig styrel
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

TJtslwttet.

sen erinra om den redogörelse i ämnet, styrelsen lämnat i underdånigt utlåtande

den 15 september 1926 angående jordsakkunnigas förslag till lag om ändrad

lydelse av vissa delar av lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom.

I detta utlåtande framhölls, att nu ifrågavarande torp och lägenheter

näppeligen kunde anses som verkliga jordbruk eller deras upplåtelse som egentliga

arrenden. Fastigheterna voro snarare att betrakta såsom arbetarelägenheter,

av vilkas jordbruk innehavarne endast i undantagsfall erhölle sin huvudsakliga

bärgning. Det framhölls därjämte, att det för skogsbruket vore av synnerlig

vikt att nämnda fastigheter innehades av personer, som kunde utföra effektivt

arbete i skogarna, att fastigheterna sålunda närmast vore att anse såsom

för skogsarbetare utgående löneförmåner, varför upplåtelse på längre tid givetvis

ej kunde förekomma, att otrygghet i besittningen emellertid ej bleve en nödvändig

följd av att upplåtelsen skedde på kort tid, enär det läge i kronans intresse

att tillse att dess underhavande levde i trygga och säkra förhållanden

samt att under senare år bland de tusentals skogsarbetare, som vore i kronans

tjänst, uppsägning från innehavande lägenheter förekommit endast i ett eller

annat enstaka undantagsfall.

I motionen 299/2 omförmäles att ett antal arrendatorer å Vassgårda, Björneborgs,

Håkansbols, Villingsbergs, Stadra och Klotens kronoparker i skrivelse

till Kungl. Maj :t hemställt om sådan ändring i de administrativa bestämmelser,

som gälla för utarrendering av jordbruk å kronoparker i de delar av landet där

norrländska arrendelagen nu galler, att de måtte bliva likställda med bolagsarrendatorerna

och att de i nyttjanderättslagen antagna bestämmelserna om bolag

måtte tillämpas å arrende inom kronoparkerna i övriga delar av riket. Förevarande

skrivelse har av Kungl. Maj:t remitterats till domänstyrelsen för avgivande

av yttrande i ämnet och har styrelsen, som för närvarande är sysselsatt

med utarbetande av en redogörelse för de i motionen behandlade frågor,

för avsikt att i en nära framtid avgiva det begärda yttrandet.

Slutligen anser sig styrelsen böra erinra om det av styrelsen tidigare påpekade

förhållande att, medan arrendelagen alltid utgår från att vid brukarens frånträdande

av arrendet jorden återgår till jordägaren, alltså ej till en ny arrendator,

i fråga om kronojord städse måste förutsättas ettdera av de två alternativen,

ny utarrendering (eventuellt upplåtelse med åborätt) eller försäljning,

vilket förhållande synes styrelsen böra föranleda modifikationer i arrendelagens

bestämmelser i vad de röra kronojord.»

Såsom framgår av ovanstående äga motionerna delvis samma innebörd. I

desamma avses en sådan ändring i nu gällande praxis beträffande arrendetiden

för kronans fastigheter, att dessa tider såvitt möjligt komme att överensstämma

med de minimitider, som jämlikt lagen den 27 juni 1927 om ändring i vissa

delar av lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom är fastställd

för utarrendering av bolags- och fideikommissjord. I motionen II: 299 har

huvudvikten lagts vid de å kronoparker befintliga lägenheterna, medan i

motionerna I: 210 och II: 297 särskilt anmärkes på den bristande överensstämmelsen

mellan allmänna arrendelagens stadganden sådana de nu lyda efter den

under 1927 vidtagna ändringen och föreskrifterna i kungörelsen den 4 juni

1908 angående förändrade grunder för förvaltning av kronans jordbruksdomäner.

Utskottet får till en början erinra, att arrendelagens bestämmelser äro av

tvåfaldig art, i det att vissa äro tvingande, avsedda att gälla oavsett vad ar
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

7

rendekontrakten må innehålla däremot stridande, under det att andra äro

dispositiva, vilka skola liga tillämpning, endast där ej annat avtalats mellan

kontrahenterna. Som bekant gälla de tvingande bestämmelserna även beträffande

kronan såsom upplåtare. De dispositiva stadgandenas giltighet är däremot

beroende av de förvaltningsföreskrifter, som finnas utfärdade, och den

praxis, vederbörande myndigheter följa. I detta sammanhang är att märka,

8,tt gällande grunder för förvaltningen av kronans jordbruksdomäner icke ansetts

tillämpliga beträffande de — såsom i motionen II: 299 framhålles —- till

ett avsevärt antal uppgående lägenheter, som äro belägna å kronoparkerna;

för dessa lägenheters förvaltning finnas alltså inga generella bestämmelser.

Motionärerna utgå från att reglerna för kronans arrendeupplåtelser böra

bringas i närmast möjliga överensstämmelse med de stadganden och grundsatser,

som innehållas i den allmänna arrendelagen. Utskottet delar denna uppfattning,

till stöd för vilken bland annat torde kunna åberopas de synpunkter,

som från statsmakternas sida kommo till uttryck i samband med antagandet av

1907 års allmänna arrendelag. Denna arrendelagstiftning ansågs på sin tid

böra föranleda en fullständig omarbetning av då gällande grunder för förvaltning

av kronans jordbruksdomäner, och förslag därutinnan framlades redan vid

1908 års riksdag. Vid anmälan av ärendet anförde dåvarande departementschefen,

bland annat, följande:

»Det nu föreliggande förslaget utgår (emellertid) från den synpunkten, att,

då statsmakterna genom sitt antagande av den nya lagen enats om, att de där

meddelade bestämmelserna, även i de delar de icke äro av tvingande beskaffenhet,

äro för det rättsförhållande, de avse, ändamålsenliga och lämpliga, staten

även bör, såvitt ej särskilda förhållanden betinga undantag, giva dem tilllämpning

på de avtal, som av densamma ingås i fråga om den tillhöriga fastigheter.

»

Samma principiella uppfattning torde återspegla sig i ett av lagrådet gjort

uttalande över ett i förslaget till 1927 års ändringar i arrendelagen förekommande

förbehåll, varigenom kronan, kommun eller municipalsamhälle såsom

upplåtare skulle undantagits från tillämpning av en viss bestämmelse av tvingande

natur. Lagrådet yttrade i detta sammanhang, bland annat, följande:

»Frågan är av principiell betydelse. Om stat och kommun anses kunna utan

fullgoda grunder frikallas från att i privaträttsliga förhållanden iakttaga vad

som eljest är till allmän efterlevnad påbjudet, helst på ett område, där de borde

föregå med gott exempel, så frestas lagstiftaren att icke med tillbörlig omsorg

överväga vad ur allmänna välfärdssynpunkter kan billigtvis fordras av

de enskilda, och respekten för hans påbud undergräves.»

Det synes utskottet uppenbart, att de förändringar, som arrendeinstitutet undergått

genom 1927 års lagändring, böra föranleda en revision av de regler,

som följas beträffande utarrendering av kronans fastigheter. De principer,

som enligt vad ovan berörts, tillämpades vid den omarbetning av förvaltningsgrunderna,

som ägde rum efter antagandet av 1907 års lag, torde alltjämt äga

giltighet. Utskottet vill emellertid framhålla, att denna revision bör avse järn
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

val den praxis, som tillämpas beträffande upplåtelser av ovan omförmälda ä

kronoskogarna förefintliga fastigheter. Såsom ovan berörts saknas generella

bestämmelser rörande upplåtelser av dessa fastigheter. Utskottet anser sig

böra ifrågasätta att i samband med den revision, utskottet här vill förorda,

jämväl må tagas i övervägande utarbetande av dylika bestämmelser, vilka i

möjligaste mån torde böra anpassas till vad som må komma att gälla beträffande

upplåtelser från jordbruksdomänerna. .

Om det alltså synes utskottet helt klart, att en revision av nu ifrågasatt slag

bör äga rum i ändamål att -— i den mån avgörande hinder därför ej möter —

anpassa reglerna för kronans jordupplåtelser efter den allmänna arrendelagens

bestämmelser och grunder, kan utskottet däremot icke finna lämpligt att nu

ingå på ett ståndpunktstagande till de särskilda detaljspörsmål, som i detta avseende

komma att uppstå.

Beträffande frågan om arrendetidens längd anser sig utskottet dock böra

göra ett särskilt uttalande. Utskottet får härvid erinra, att vid en jämförelse

— sådan den motionärerna vilja uppdraga — mellan å ena sidan de bestämmelser,

som genom 1927 års arrendelagstiftning infördes beträffande

upplåtelser från bolags- och fideikommissjord, och å andra sidan de regler,

vilka tillämpas i fråga om upplåtelse från kronojord, måste uppmärksammas,

att förstnämnda bestämmelser allenast avse arrenden, som omfatta minst

fyra och högst tjugufem hektar. Härav följer, att motionärernas syftemål rörande

arrendetiden för kronans jordupplåtelser till stor del faller utom ramen för en

dylik jämförelse. Utskottet anser emellertid, att tillräckliga skäl torde

föreligga att överväga en jämkning i allmänhet av den praxis i fråga om arrendetider,

som under de senare åren tillämpats. I detta avseende håller utskottet

för sin del före, att arrendetiden för kronans fastigheter, endast då särskilda

skäl därför tala, bör omfatta kortare tidsrymd än tio år.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av motionerna I: 210 och II: 297

samt II: 299 måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om vidtagande

av åtgärder i syfte att reglerna för upplåtelser under

nyttjanderätt från kronans mark må i möjligaste mån anpassas

efter den allmänna arrendelagens bestämmelser och syftemål.

Stockholm den 10 maj 1928.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Närvarande: se utlåtande nr 66.

Stockholm 1928. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

281877

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1928:264 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om tillämpning av den allmänna arrendelagens grundsatser vid utarrendering av kronojord m. m. a1 i texten