Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående försäljning av Hvitfeldtska stipendieinrättningen tillhörande fastigheter.

1928-05-10 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1928:69, Utlåtande i anledning av väckt motion angående försäljning av Hvitfeldtska stipendieinrättningen tillhörande fastigheter.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 69.

1

Nr 09.

Ankom till riksdagens kansli den 10 maj 1928 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående försäljning av Hvitfeldtska

stipendieinrättningen tillhörande fastigheter.

(2:a avd.)

«

I en inom riksdagens andra kammare vackt, till jordbruksutskottet hänvisad

motion, nr 204, av herr Osberg har hemställts, att riksdagen måtte

besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t

snarast låta utreda ett av motionären framfört förslag om försäljning av

kungliga och Hvitfeldtska stipendieinrättningens egendomar Åby och Sundsby

i Bohuslän jämte underlydande torp (dock med undantag från försäljning

corps de logis jämte lämpligt parkområde å båda egendomarna) enligt de

grunder, som motionären i motiveringen anfört, och att Kungl. Maj:t,

därest utredningen giver till resultat, att försäljningen bliver till fördel för

stiftelsen, därefter omedelbart låter genom stiftelsens kuratorer försälja egendomarna.

Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för motionen, får utskottet

hänvisa till densamma.

Utskottet har av kuratorerna över kungl. och Hvitfeldtska stipendieinrättningen

inhämtat yttrande över förevarande motion.

Kungl. och Hvitfeldtska stipendieinrättningen är grundad på ett av fru

Margareta Hvitfeldt den 22 januari 1664 upprättat testamente, enligt vilket

hon donerat till Kungl. Maj:ts akademi eller gymnasium i Göteborg

och den studerande ungdomen av Bohus län, som vid nämnda gymnasium

erhåller undervisning, sina två huvudgårdar Sundsby i Valla socken och

Tjörns härad samt Åby i Tossene socken och Sotenäs härad jämte därunder

lydande avelsgårdar, hemman, lägenheter och fisklägen, utgörande

enligt av fru Hvitfeldt år 1673 upprättad jordebok tillsammans 141l/»

oförmedlat mantal. Avkastningen skulle användas till fritt underhåll av

trettio eller möjligen flera studerande vid gymnasiet, vilka själva hade

ringa medel och kunde anses lämpade för god uppfostran. I övrigt innehåller

testamentet, bland annat, förordnanden om underhåll av Hvitfeldtska

gravkoret i Valla kyrka och eventuellt nämnda kyrka, om utdelning

av understöd till fattiga vid huvudgårdarna samt om sättet för förvaltningen

av donationsgodset. Enligt testamentet skulle godset bliva »under

Hans Kungl. Maj:ts Nådigste Protection» och icke få användas till annat

bruk än det, om vilket i testamentet förordnats, samt icke »selges, forbyttis,

henwendes eller i nogen anden maade perturberis». I slutet av testamentet

inskärper fru Hvitfeldt ytterligare sin vilja genom att uttala:

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 10 saml. 26 höft. (Nr 69 70.) 1

Historik

m. m.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 , Jordbruksutskottets utlåtande Nr 69.

»Der som någon efter min död ville låta sig finna, vare sig slägt eller

frände, arfvingar, odelsmän eller hvem andra det vara kan, som detta

mitt utgivne gåfvobrev eller någon af dess införde poster, som jag till

Guds namns ära och hans Christeliga menighets uppbyggelse och förfremmelse

haver troligen ment, ville förkränka och tillintetgöra, honom

skall Gud röra med sin vredes hand här timmeligen och sedan hafva sig

sin välförtjänte lön efter Guds rättfärdiga vredes dom evinnerlig att förvänta.

» Efter framställningar av fru Hvitfeldt koniirmerades och bekräftades

testamentet så väl av den under konung Karl XI:es minderårighet

tillförordnade regeringen som ock av konung Karl XI, sedan han såsom

myndig övertagit regeringen.

Huvudgårdarna hava, allt sedan stiftelsen började sin verksamhet, varit

utarrenderade mot viss årlig avgift. De under huvudgårdarna lydande

hemmanen, vilkas innehavare ursprungligen hade skyldighet att utgöra

dagsverken vid huvudgårdarna eller, vad de mest avlägsna hemmanen beträffade,

betala ersättning därför i penningar till arrendatorerna, voro

upplåtna till åbor på viss tid eller livstid. Så småningom utvecklades

emellertid denna besittningsrätt till en stadgad, ärftlig och jämväl avytterlig

livstidsbesittning. Arbetsskyldigheten avlöstes och ersattes med förpliktelse

för åborna att i stället erlägga till stipendieinrättningen viss avgäld

i spannmål att lösas efter tioårigt medelmarkegångspris. Avgäldens

belopp bestämdes av Kungl. Maj:t och var efter viss tid underkastad

reglering. Vid åboombyten å hemmanen erlades särskild städjeavgift, beräknad

i spannmål att lösas efter tioårigt medelmarkegångspris. Med ärftlig

livstidsbesittningsrätt 1''unnos upplatna jämväl vissa torp och andra

jordlägenheter, för vilka betalades årlig ränta i spannmål, till beloppet

bestämd av stipendieinrättningens kuratorer. Härförutom betalades iöihemmanen

och vissa jordlägenheter frälseränta med belopp, som finnas

angivna i fru Hvitfeldts förenämnda jordebok.

Inom de å vissa hemmans utmarker belägna fisklägena funnos dels så

kallade »strandsittaretomter», vartill räknades såväl bostads- som rnagasinstomter

samt sjöbodtomter, dels särskilt skattlagda jordlägenheter,

vanligen kallade »intäkter», och dels andra för särskilda ändamål upplåtna

områden. Samtliga nu nämnda lägenheter gingo under den gemensamma

benämningen »skärgårdslägenheter». Besittningsrätten till bostads-, magasins-

och sjöbodtomterna hade ursprungligen icke stadigvarande karaktär,

men blev sedermera betryggad på det sätt, att besittningsrätten åtföljde

äganderätten till å tomten uppförd byggnad, så länge tomtinnehavaren erlade

den för tomten bestämda årliga avgälden. Övriga skärgårdslägenheter

voro upplåtna på livstid eller viss tid. För bostads- och magasinstomterna

voro innehavarna därav ursprungligen skyldiga att utgöra

skjutsfärder till städerna för huvudgårdarnas räkning, vilken skyldighet

emellertid avlöstes genom att lägenhetsinnehavarna tillförbundos att i stället

betala viss årlig avgäld i penningar till stipendieinrättningen. Denna

avgäld bestämdes till beloppet av Kungl. Maj:t och var efter viss tid underkastad

reglering. Dessutom erlades för nyssnämnda lägenheter jämviil

ränta med belopp enligt fru Hvitfeldts jordebok. För sjöbodtomterna,

vilka länge betraktades såsom annex till vederbörande innehavares bostadstomt,

betalades ursprungligen ingen avgäld, men äro numera innehavarna

därav skyldiga att erlägga avgäld, som till beloppet bestämmes av

Kungl. Maj:t. Innehavarna av de så kallade intäkterna betaladV; årlig avgäld

i penningar med av inrättningens kuratorer bestämt belopp. För de

för särskilda ändamål upplåtna områdena erlades avgäld i penningar med

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Jordbruksutskottets utlåtande Nr f>9.

av kuratorerna bestämda belopp, dock voro vissa för allmännyttiga ända

mål upplåtna områden avgiftsfria.

I tidernas lopp och särskilt under de senaste årtiondena bär denna stiftelse

undergått stora förändringar. Medan ganska tidigt yppade sig bos

innehavarna av fastigheterna missnöje med formerna för besittningen och

framträdde en strävan att förvärva äganderätt till fastigheterna. Framställningar

i sådant syfte gjordes upprepade gånger under ISO!)- och 1900-talen

och vunno slutligen eu lösning, da Kungl. Maj:t i nådigt brev den 2 de

cernber 1904 medgav, att utan hinder av bestämmelserna i Margareta Hvitfeldts

testamente och de särskilda angående inrättningen meddelade ^stadgande^

inrättningen tillhörande fastigheter med undantag av säterierna

Sundsby och Åby samt vissa andra utarrenderade egendomar finge försäljas,

dock under förutsättning att försäljningen, varom Kungl. Maj:t villa

framdeles besluta, lände inrättningen till fördel och icke kränkte någons

enskilda rätt. På hemställan av kuratorerna medgavs i nådigt brev den

6 juni 1906, att inrättningen tillhöriga skärgårdslägenheter Unge försäljas

på i nämnda brev närmare angivna villkor. Ifråga om de under livstidsbesittning

upplåtna hemmanen och lägenheterna förordnades i nådigt brev

den 14 februari 1908, att åtgärder skulle vidtagas för försäljning av inrättningen

tillhörande fastigheter, som innehades med ärftlig besittningsrätt,

dock med undantag av de under säterierna Sundsby och Åby lydande

torp, som innehades med dylik rätt. Sedan kuratorerna gjort framställning

om rätt att försälja jämväl vissa stipendieinrättningen tillhörande, under

arrende på viss tid upplåtna egendomar ävensom en skogspark, medgavs

i nådigt brev den 15 iebruari 1918 den föreslagna försäljningen med viss.

undantag under förutsättning, att försäljningen, varom Kungl. Maj:t ville

framdeles besluta efter av kuratorerna gjorda förnyade ansökningar beträffande

en var av fastigheterna, lände stipendieinrättningen till fördel

och icke kränkte någons enskilda rätt.

I enlighet med de sålunda lämnade försäljningsmedgivandena har stipendieinrättningen

hittills försålt 61G under ärftlig livstidsbesittning tipplåtna

hemmansdelar om tillsammans 1291 ju mantal, 52 likaledes med ärftlig

besittningsrätt upplåtna lägenheter, 3 under arrenderätt upplåtna

hemman om tillsammans 2 lj 12 mantal, 1,851 bostads-, magasins- och sjöbodtomter,

150 så kallade intäkter och områden, upplåtna för särskilda

ändamål, eller tillhopa 2,672 fastigheter, för vilka köpeskillingarna utgjort

sammanlagt 1,442,613 kronor. Utom säterierna Sundsby och Äby finnas

nu kvar skogsparken Orrevik med tillhörande skogvaktareboställe, sex under

livstidsbesittning upplåtna hemmansdelar om tillsammans 10 ju mantal,

fyra under livstidsbesittning upplåtna torplägenheter, tre inom kronoskatteliemman

belägna jordlägenheter, därav två äro till läge och gränser

okända, samt omkring 1,200 skärgårdslägenheter, av vilka dock största

delen utgöras av oupplåtna, för framtida bebyggelse avsedda tomter å

fisklä^GD*

Säteriet Sundsby består av 1 mantal Sundsby nr 1, 1 mantal Akei nr 1.

% mantal Djuphult nr 1 och % mantal Tunnevik nr 1 eller tillsammans 3

mantal Egendomen är enligt kontrakt den 26 mars 1918 upplåten på arrende

för tiden till den 14 mars 1938 till J. Hutchinson-Kay mot en årlig

arrendeavgift av 3,900 kronor och vissa villkor i övrigt. Totalarealen av

egendomen utgör 703.igoo har, därav 103.8550 har tomter och åker, 17.5650 har

äng och odlingsmark, 484.7390 har avrösningsjord och 97.ooio har impediment.

Av arrendatorn brukas 2.6ggo har tomter och trädgård, 79.5150 har åker,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 69.

10.4G40 har äng, 445.5950 har avrösningsjord samt 97.ooio har impedimenter.

Åt torpare äro upplåtna 21.6740 har åker, 7.ioio har äng och 39.1440 har imped™®nt-

Den del av utmarken, för vilken skogshushållningsplan fästmö

v omfattar, förutom 13.65 har till park avsatt område, 449.si har, därav

£*1 skogsmark: produktiv mark 89.84 har och impedimenter 152.60 balsam!

207.37 har hagmark: produktiv mark 73.37 har och impedimenter 134

liar. Skogen star under skogsstatens vård och förvaltning. Enligt av

-Kung!. Maj:ts Befallningshavande i Göteborgs och Bohus län den 21 april

192* meddelat utslag angående fördelning av återbetalningsskyldigheten

tor ett jämlikt nådigt brev den 10 juni 1921 beviljat lån från odlingslåneonden

tor avdiknmg av vattenskadade marker, tillhörande Sundsby med

liera egendomar i Valla socken, utgör den på säteriet Sundsby belöpande

ileien av lanet 3,112 kronor 54 öre och den årliga återbetalningen, däri inbegripen

ranta, for vart och ett av åren 1929—1953 206 kronor 92 öre och Bilar

1954 188 kronor 19 öre. Vid 1922 års allmänna fastighetstaxering åsattes

egendomen i dess helhet ett taxeringsvärde av 147,200 kronor, därav jordbruksvärde

133,000 kronor samt för skogen och skogsmarken jordbruksvärde

4,900 kronor och skogsvärde 9,300 kronor. Å egendomen finnas

nitton torp, vilkas innehavare äro skyldiga att utgöra tillsammans 945

dagsverken årligen. Av torpen äro tre upplåtna med ärftlig livstidsbesittnmgsrätt.

Torparna njuta förmån av bränsle och torvtäkt samt mulbete,

i ör innehavare av torp, som icke är med livstidsbesittning upplåtet, galler

i tillämpliga delar, vad i arrendekontraktet om egendomen stadgas angåGild©

an endatorns optionsrätt till förnyat arrende. Dessutom linnes en lägenhet,

som upplåtits utan avgäld såsom boställe åt.en extra kronojägare,

vilken av jägmästaren i Göteborgs revir enligt uppdrag av Kungl. Domänstyrelsen

anställts såsom skogvaktare för skogen å Sundsby. Bostället står

till följd härav under skogsstatens vård och förvaltning.

Säteriet Åby består av 2% mantal Åby nr 1 och 34 mantal Toftestad in- f

ellei tillsammans 3 mantal. Egendomen uppläts enligt kontrakt den 25

oktober 1920 på arrende under tjugo år från och med den 14 mars 1921 till

overstinnan Anna Kilman, mot en årlig arrendeavgift av 7,200 kronor och

vissa villkor i övrigt. Enligt kuratorernas beslut den 21 maj 1927 har ari

enderätten överlåtits a kaptenen Gustaf Kilman. Egendomens totalareal

utgör 489.6110 har. Härav har arrendator!! under eget bruk 194.2tto har, därav

95.04 har tomter och åker, 12.4640 har äng och odlingsmark, 78.6970 har avrösnmgsjord

samt 8.o?oo har impedimenter. Av torpare brukas 39.28-20 har

tomter och åker, 7.2350 har äng och odlingsmark, 29.3990 har avrösningsjord

och 1.8080 har impedimenter. Enligt fastställd skogshushållningsplan utgör

egendomens utmark 217.61 har, därav skogsmark: produktiv mark 98.07 har

och impedimenter 61.02 har samt hagmark: produktiv mark 31.9? har och

impedimenter 26.55 har. Skogen står under skogsstatens vård och förvaltning.

. Vid 1922 års allmänna fastighetstaxering åsattes egendomen ett

taxeringsvärde av 206,900 kronor, därav jordbruksvärde 150,000 kronor

samt för skogen och skogsmarken 56,900 kronor. Å egendomen finnas aderton

torp, vilkas innehavare äro skyldiga att utgöra tillsammans 1,765 dags\erken

vilka ett tillhör arrendator!! och användes till statarebostad. För de båda

Övriga boningshusen betalas ingen avgäld. Dessutom finnes en till skogvaktareboställe

förut använd lägenhet, vilken jämte visst kontant årligt

belopp innehaves såsom pensionsförmån för livstid av eu hos stipendieinrättningen

förut anställd skogvaktare. Enligt bestämmelserna i gällande

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 69. 5

arrendekontrakt för egendomen skall 1''örenämnda lägenhet, därest den före

arrendetidens utgång frånträdes av nuvarande innehavaren, tilläggas den

utarrenderade egendomen med skyldighet för hlivande innehavare att årligen

utgöra 52 mansdagsverken. Torparna njuta förmån av bränsle och

torvtäkt samt mulbete. Vad i arrendekontraktet stadgas om optionsrätt

för arrendatorn till förnyat arrende, gäller i tillämpliga delar jämväl för

torparna.

Från arrendet har undantagits ett område benämnt Sollidsbacken, vilket

på grund av medgivande i kungl. hrevet den 31 mars 1882 upplåtits såsom

begravningsplats för förre arrendatorn av egendomen Axel Nycander och

dennes familj, så länge sagda område på de i berörda kungl. brev närmare

angivna villkor användes för ifrågavarande ändamål.

Enligt medgivande av kuratorerna bedrives å visst område av egendomen

brytning av gatsten av Granitaktiebolaget C. A. Kullgrens Enka mot

en avgift av 20 öre för kvadratmeter gatsten och 10 öre för kvadratmeter

.unågatsten eller så kallad knott, dock minst 500 kronor för år räknat. Avgifterna

hava bestämis i enlighet med av särskilt tillkallade sakkunniga

verkställd utredning och avgivet förslag. Rätten till brytningen gäller

för en tid av 10 år från och med den 1 oktober 1924 men kan när som helst

uppsägas till upphörande ett år efter uppsägning.

1 motionen har framhållits, att ehuru genom försäljning av åbohemmanen

stiftelsens förmögenhet och samtidigt därmed även inkomsterna väsentligt

ökats, ingen anledning förelåge, att icke stiftelsens styresmän borde

bemöda sig om att utöka tillgångarna för det ändamål, stiftelsen avsåge

att gagna. Enligt motionärens uppfattning hade stiftelsen icke råd

att behålla de ifrågavarande egendomarna, vilka lämnade stiftelsen ringa

eller ingen inkomst. Egendomarna borde därför försäljas. Härvid borde

torparna medgivas rätt att köpa sina innehavande torp och stamfastigheterna

uppdelas i lämpliga brukningsdelar. Från försäljningen borde

undantagas corps de logis jämte parkområde å båda egendomarna att användas

till rekreationshem under sommarmånaderna för studenter med

svag ekonomi, vilka genom tillfällig sjidvdom eller av annan orsak behövde

förbättra sin hälsa. Härvid kunde parkområdena lämpligen tillmätas så,

att viss del av desamma avgränsades till naturpark, där i synnerhet skärgårdsbefolkningen

vid utflykter under sommaren kunde få en fristad samt

bliva i tillfälle att njuta av skogsluft och omväxling från de nakna klipporna.

Sådana åtgärder skulle bliva till stor välsignelse och skulle skänka

förnöjelse och hälsa samt på ett synnerligen sympatiskt sätt sammanfalla

med testatrix sista vilja. Om en klok försäljningspolitik komme i tilllämpning,

skulle med säkerhet försäljningssumman kunna uppbringas till

500,000 kronor, därav 150,000 kronor enbart för torpen, och likväl göras de

undantag motionären föreslagit. En sådan åtgärd skulle alltså lämna

stiftelsen en ökad årsinkomst av omkring 25,000 kronor och till följd av

försäljningen minskade förvaltningskostnader. Om kostnaderna för vilohemmen

beräknades till 6,000—7,000 kronor för år skulle dock återstå en

vinst på omkring 18,000 kronor för år.

Motionens

innebörd.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Kuratorerna.

6 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 69.

Beträffande motionärens förslag ha kuratorerna anfört följande.

; Det är visserligen möjligt, att en försäljning av säterierna, om ock icke

pa det sätt, motionären tänkt sig, skulle kunna tillföra stipendieinrättningen

högre avkastning, än den för närvarande har av det kapital, säterierna

representera, men kuratorerna hålla dock före, att flera och tungt

vägande skäl tala mot sådan försäljning.

Först och främst är att märka, att stiftarinnan, såsom förut nämnts, i

testamentet uttalat uttryckligt förbud mot avyttring av donationsgodset.

Denna hennes föreskrift får enligt kuratorernas förmenande icke lämnas

fullständigt obeaktad. Kuratorerna tillåta sig härvid åberopa, vad justitiekanslersämbetet

på sin tid yttrade i anledning av då föreliggande framställningar

om försäljning av åbohemmanen och skärgårdslägenheterna.

Justitiekanslersämbetet anförde därvid, bland annat, att ämbetet visserligen

funne mycken vikt ligga däruppå att stiftelser, vilka av enskilda

gjordes till befrämjande av allmännyttiga ändamål, i allmänhet bleve

vidmakthållna i noga överensstämmelse med de föreskrifter, som av stiftarna

blivit meddelade. Om emellertid på grund av ändrade förhållanden

tillämpningen av en dylik föreskrift skulle i stället för att befordra i vissa

hänseenden motverka det åsyftade ändamålet och det allmänna bästa,

samt det följaktligen måste antagas, att stiftaren, om han kunnat till en

mera avlägsen framtid utsträcka sitt förutseende, icke skulle förordnat

om föreskriften i fråga eller i allt fall jämkat densamma, ansåge justitiekansl

er sämbetet det vara av ej mindre vikt, att ändring i stiftelseurkunden,

i vad anginge den sålunda olämplig befunna föreskriften, bleve i tid

vidtagen, vilken ändring död: icke i något fall borde få gå längre, än vad

de förhandenvarande omständigheterna oundgängligen påkallade.

Rörande riktigheten av den utav justitiekanslersämbetet sålunda uttalade

åsikten lära skiljaktiga meningar icke kunna råda.

Besittningsrätten till de fastigheter, för vilka, enligt vad ovan nämnts,

försäljningsmedgivande lämnats, var av den beskaffenhet, att innehavarna

saknade intresse att å fastigheterna nedlägga kapital till egendomarnas

förbättrande och höjande av deras avkastningsförmåga. En allmän

efterblivenhet var därför utmärkande för dessa egendomar till skada

för utvecklingen inom ganska stora delar av länet. Besittningsrättens ärftlighet,

som hade en fideikommissrätt liknande natur, föranledde ofta

orättvisa i avseende å arvsfördelningen. För stipendieinrättningen förefunnos

särskilt på grund av besittningsrättens avytterlighet föga utsikter

att utan kränkande av enskild rätt. kunna av fastigheterna erhålla en avkastning,

som stod i rimligt förhållande till såväl den kapitaltillgång,

fastigheterna representerade, som ock de med förvaltningen av fastigheterna

oundgängligen förenade kostnaderna. Härav blev följden, att stipendieinrättningen

icke kunde med bibehållande av samtliga egendomarna

på ett med hänsyn till tidsförhållandena fullt tillfredsställande sätt nå det

med donationen åsyftade ändamålet. På grund av nu anförda omständigheter

blev det för främjandet av ej blott inrättningens syfte utan jämväl

det allmänna bästa nödvändigt att med avvikelse från stiftelsurkundens

föreskrifter förordna om försäljning av åbohemmanen och skärgårdslägenheterna.

På ett helt annat sätt ligger frågan om försäljningen av säterierna till.

Efter genomförandet av fastighetsförsäljningen i huvudsak och genom

en lycklig penningplacering har ej blott inrättningens kapital utan även

avkastningen därav högst väsentligt ökats. Såsom exempel på sättet för

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 69.

7

penningplaceringen få kuratorerna anföra, att kuratorerna under lågkonjunkturen

inköpte, bland annat, dels nominellt 164,558 kronor 22 öre svenska

statens 3 */a procents obligationer lör 86,266 kronor 92 öre med en effektiv

ränta av 6.G8 procent, dels nominellt 466,400 kronor svenska statens 4’/2 procents

obligationer för 292,330 kronor 80 öre med en effektiv ränta av 6.87

procent och dels nominellt 146,520 kronor Konungariket Sveriges Stadshypotekskassas

4 procents obligationer för 74,725 kronor 20 öre med eu

effektiv ränta av 7.84 procent. Enligt 1926 års räkenskaper utgjorde Hvitfeldtska

fondens kapital 2,787,875 kronor 17 öre med en nettoavkastning av

146,653 kronor 84 öre eller i genomsnitt 5.2g procent. I förenämnda kapital

ingå värdet av säterierna och skogsparken Orrevik med tillhopa 368,700

kronor, därav för säterierna 354,100 kronor och för skogsparken Orrevik

14,600 kronor.

Med de inkomster, som sålunda numera stå till stipendieinrättningens

förfogande, kan inrättningen i långt större omfattning, än stiftarinnan får

antagas hava förutsett, fylla det ändamål, för vilket donationen blivit gjord.

Sålunda utdelades under år 1926 dels stipendier till lärjungar vid läroverk

samt till studerande vid universitet och högskolor med tillsammans 61,000

kronor, dels understöd till vetenskapsmän och vetenskapliga institutioner

för vetenskapliga och pedagogiska ändamål med sammanlagt 39,850 kronor

och dels anslag till läroverk och läroverksbibliotek för undervisningsändamål

med 1,900 kronor eller tillhopa 102,750 kronor, utgörande omkring 70

procent av nettoavkastningen. De egentliga förvaltningskostnaderna hava

utgjorts av löner 6,700 kronor, dyrtidstillägg, utom till pensionstagare,

100 kronor samt diverse andra förvaltningskostnader 4,124 kronor 6 öre

eller tillsammans 10,924 kronor 6 öre, motsvarande omkring 7.44 procent

av nettoinkomsten. Till fondens förökande avsattes i enlighet med föreskrift

i den för inrättningen av Kungl. Maj:t fastställda utgiftsstat

20,000 kronor.

Genom årlig avsättning till fondens förökande av ett så stort kapital som

20,000 kronor lära jämväl de ökade anspråk på fondens verksamhet i donationsurkundens

syfte, som framdeles möjligen komme att göra sig gällande,

kunna i erforderlig omfattning tillgodoses.

För ett tillfredsställande och efter tidsförhållandena lämpat tillgodoseende

av donationens syfte synes därför, därest icke utomordentliga, på det

ekonomiska livet i allmänhet i starkt deprimerande riktning inverkande

händelser inträffa, inrättningens inkomster vara fullt tillräckliga. Ur berörda

synpunkt föreligger alltså icke något förhållande, som påkallar säteriernas

försäljning.

De skäl, som ur social synpunkt talade för försäljningen av åbohemmanen

och skärgårdslägenlieterna, föreligga icke heller eller åtminstone icke

i tillnärmelsevis samma utsträckning beträffande säterierna. Det antal

nya egna hem, som här kan skapas, är icke synnerligen stort, och i de fall,

där nuvarande brukare av jorden nedlagt kapital för att därå uppföra egna

byggnader, lärer nuvarande lagstiftning bereda honom möjlighet att förvärva

äganderätt till den jord, han brukar och bebor.

Kuratorerna, som bära ansvaret för, att stipendieinrättningens kapitaltillgångar

bliva placerade mot bästa möjliga säkerhet, kunna ingalunda

känna sig övertygade om, att ett avhändande av inrättningens sista jordkapital

vore ur allmän ekonomisk synpunkt klokt eller ägnat att främja

inrättningens bästa. Händelserna under det senaste världskriget ådagalade

nämligen, att även de såsom säkrast ansedda värdehandlingar sjönko

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jördbruksutskottets utlåtande Nr 69.

I värde högst betydligt eller blevo fullständigt värdelösa. Däremot visade

sig jordkapitalet äga icke blott större motståndskraft utan även snabbaré

förmåga av återhämtning än flertalet andra kapitaltillgångar. Därest

sådan värdeförstörande händelse, som världskriget företedde, åter skulle

inträffa och beröra vårt land, vore det utan tvivel betryggande för stipendieinrättningen

att hava ett större jordkapital att lita till.

Beträffande motionärens beräkningar, rörande såväl det ekonomiska resultatet

av en eventuell försäljning av säterierna som ock kostnaderna för

upprättandet och årliga underhållet av de föreslagna vilohemr an, ha kuratorerna

anfört följande:

»Till en början vilja kuratorerna påpeka, att motionären icke grundat

sina beräkningar på verklig undersökning av alla väsentliga, på frågan

inverkande omständigheter utan huvudsakligen på lösa antaganden. Om

motionären icke så förfarit, hade han säkerligen kommit till ett helt annat

resultat, än det motionen utvisar. Åkerjorden samt ängs- och odlingsmarken

å båda säterierna omfatta tillsammans en areal av 275.4410'' hektar. Av

åkerjorden hava enligt senaste arrendeuppskattningsinstrument hänförts

till första klassen GO.ssto har, till andra klassen 51.5260 har och till tredje

klassen 125.8140 har. Den produktiva skogs- och hagmarken utgör för båda

säterierna 293.25 har. Avrösningsjorden, produktiva skogs- och hagmarken

ej inräknad, samt impedimenterna torde näppeligen hava större värde, än

som motsvarar beloppet av kostnaderna för avstyckningen och försäljningen

ävensom anläggning av nya vägar med mera, och sannolikt skulle

minst hälften av den produktiva skogs- och hagmarken behöva avsättas till

naturpark. Om motionärens beräkning av en köpeskilling av 500,000 kronor

netto för egendomarna med i motionen angivna undantag vore riktig,

skulle således stipendieinrättningen kunna förvänta att såsom köpeskilling

erhålla i genomsnitt för åker och äng samt produktiv skogs- och hagmark

något mer än 1,180 kronor för hektar. För enbart torpen har motionären

beräknat en köpeskilling av sammanlagt 150,000 kronor, som motsvarar ett

pris av i genomsnitt 2,000 kronor för hektar åker och äng. Härvid är emellertid

att märka, att av de 37 torpen 16 hava boningshus och, utom i ett fall,

jämväl ekonomibyggnader, tillhöriga innehavarna, att å 3 torp saknas

byggnader samt att åkerjorden till stor del är att hänföra till tredje klassens

jord.

Det må synas anmärkningsvärt, att motionären redan nu upptagit frågan

om säteriernas försäljning, då en sådan med hänsyn till tiden för nuvarande

arrendeavtals giltighet icke skulle kunna påbörjas för Sundsby

tidigare än år 1938 och för Åby icke förrän 1941. På grund härav är det

också naturligtvis vanskligt att så lång tid i förväg, beräkna, vad försäljningen

kan komma att inbringa. Då icke annat uttalats i motionen, får

det antagas, att motionären lagt nu gällande jordpriser till grund för beräkningen

under antagande, att desamma skola bliva oförändrade intill

tiden för försäljningens början. Om så blir förhållandet, anse kuratorerna

på grund av här förut lämnade uppgifter angående jordarealen och jordens

beskaffenhet samt särskilt med hänsyn till, att vid en eventuell styckning

av säterierna de flesta brukningsdelarna komma att antingen helt

sakna för jordbruket erforderliga byggnader eller hava byggnader tillhöriga

nuvarande brukare, att det av motionären beräknade priset är mycket

för högt. Det högsta pris, som under nuvarande, för jordbruk i allmänhet

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 69.

0

ingalunda gynnsamma förhållanden skulle kunna erhållas, utgör enligt

kuratorernas åsikt 400,000 kronor. På förenämnda kapital kun i betraktande

av närvarande läge ä penningemarknaden icke beräknas högre avkastning

än 414 procent eller 18,000 kronor för år. För närvarande har

stipendieinrätimligen av säterierna och dess skogar en årlig bruttoinkomst

av omkring 12,000 kronor. Visserligen få från nämnda belopp beräknas

avgå kostnader för nybyggnader och bidrag till täckdikning, men även om

det belopp, som härför åtgår, antages bliva så högt som 6,000 kronor i genomsnitt

för år, återstår i allt fall en nettoinkomst av 6,000 kronor. Detta

belopp måste givetvis först avräknas från avkastningen av det vid försäljningen

influtna kapitalet, vid vilket förhållande den årliga merinkomsten

genom försäljningen bör beräknas till endast 12,000 kronor. Såsom oundgängliga

utgifter för vilohemmen kunna här nämnas ränta å nedlagt kapital

för behövliga omfattande om- och tillbyggnader å säterierna och för

inköp av inventarier, kostnader för underhåll av byggnader och inventarier,

brandförsäkringsavgifter, kostnader för bränsle, lyse och tvätt, löner

till föreståndarinnor och betjäning inom hemmen samt till trädgårdsmästare

och arbetshjälp åt dessa för vidmakthållande av parker och trädgårdar

i värdigt skick, kostnader för mathållning för hemmens gäster och

den vid hemmen anställda tjänstepersonalen ävensom kostnader för väsentligt

ökad bokföring hos stipendieinrättningen. Att stipendieinrättningen

för ett belopp av allenast 12,000 kronor icke skulle kunna bestrida alla nu

nämnda utgifter, är så uppenbart, att kuratorerna icke torde behöva att

med siffror i detalj påvisa det ohållbara i motionärens beräkningar i berörda

hänseende. Försäljning av säterierna, ordnad på det sätt, motionären

föreslagit, skulle alltså långt ifrån att öka de medel, som nu få användas

för i gällande stat angivna ändamål, i stället föranleda, att en icke

obetydlig del av sagda medel toges i anspråk för ändamål, som även med

en extensiv tolkning av donationsbestämmelserna näppeligen kunna anses

ens på indirekt väg främja inrättningens syfte.»

Kuratorerna sammanfatta slutligen sin uppfattning enligt följande:

»Det minne av stiftarinnan, motionären anser komma att skapas genom

undantagande från försäljningen av karaktärsbyggnaderna med omgivande

parkområden för anordnande av vilohemmen, kan aldrig bliva något

verkligt sådant. Endast därigenom att huvudgårdarna bibehållas i ostyckat

skick och de skönhetsvärden, som där finnas i riklig mängd, sålunda

skyddas mot ödeläggelse, kan ett bestående, stiftarinnan värdigt minne

bevaras. Det hör i detta sammanhang erinras, att Margareta Hvitfeldt

under större delen av sitt liv bebodde Sundsby säteri men synes även hava

vistats någon tid varje år å Åby säteri.

Slutligen vilja kuratorerna framhålla, att försäljningen av säterierna

alldeles oavsett, om densamma medförde ökning av stipendieinrättningens

inkomster eller icke, skulle komma att framstå såsom ett åsidosättande till

det yttersta av stiftarinnans i testamentet tydligt uttalade vilja. Ett sådant

förhållande finna kuratorerna vara föga överensstämmande med den

pietet, som nuvarande och kommande generationer äro skyldiga att visa

stiftarinnan av en av vårt lands största jorddonationer, men desto mera

ägnat att i hög grad rubba tilliten till jorddonationers framtida bestånd.

På grund av vad kuratorerna sålunda anfört, få kuratorerna på det bestämdaste

avråda, att utskottet tillstyrker skrivelse till Kungl. Maj:t i det

av motionären angivna syftet.»

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 10 sand. 26 höft. (Nr 69 -70.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 69.

Innan utskottet ingår på övervägande av den gjorda framställningen,

får utskottet något beröra frågan om riksdagens behörighet på ifrågavarande

område. I detta avseende torde få hänvisas till följande av justitiekanslern

den 5 juli 1851 i den redan då föreliggande frågan om skatteförsäljning

av vissa stipendieinrättningens fastigheter gjort principuttalande

av huvudsakligen följande innehåll:

Sannolikt funnes numera icke något väl ordnat samhälle, där lagstiftande

eller verkställande makten icke, de jure eller de facto, blivit tillerkänd

rättighet att bestämma om och på vad villkor fromma stiftelser finge

emottaga och besitta fast egendom, ävensom att i vissa fall och särdeles

då nya oförutsedda förhållanden inträffade göra ändring eller rättelse i

sådana föreskrifter, som blivit meddelade av personer, vilka genom gåvor

eller testamenten lämnat egendom till dylika stiftelser. Den makt, som

blivit tillagd myndigheterna i de särskilda samhällen, varest bestämd lag

i ämnet funnes, vore emellertid till omfånget ganska olika. I vårt land

saknades för de flesta fall nödiga bestämmelser i berörda hänseende, dock

antoges, att det i allmänhet vore Konungen, som ägde att i dessa frågor

utan medverkan av riksdagen ensam besluta. Detta förhållande inhämtades

dels utav ordalagen som blivit begagnade uti de försäkringar värja

Svea rikes konung fordom vid sin tronbestigning brukade avlägga, dels

därav att i förevarande ämne allmänna författningar samt förklaringar

för särskilda fall blivit tid efter annan av Konungen meddelade och utfärdade.

Av anförda omständigheter vore klart, att Kungl. Maj:t dittills utövat

rättigheten att i frågor av likartad beskaffenhet besluta, och då det

icke kunde påstås, att den i berörda avseende följda praxis vore stridande

varken mot lag eller något i sakens natur grundat förhållande, syntes därav

kunna slutas att även intill dess i grundlagsenlig ordning annorlunda

bleve av de lagstiftande makterna bestämt, Konungen ägde utöva en sådan

rätt. Men efter antagandet av denna Kungl. Maj:ts höga rätt, återstode

att undersöka, om och på vad sätt densamma borde begagnas. För befordrande

av gåvor och testamenten till fromma stiftelser syntes följande

böra iakttagas, nämligen: att givarens yttrade vilja noggrant efterkommes,

så framt densamma icke funnes stridande mot något statens högre

ändamål, lag eller goda seder, samt att, om stiftelsen upphörde eller bleve

så förändrad, att egendomen ej kunde efter givarens föreskrift begagnas

och givaren själv ej heller stadgat, huru i sådant fall med egendomen

skulle förhållas, densamma då borde till annat, mot givarens tillkännagivna

avsikt närmast svarande ändamål användas.

I detta sammanhang kan även erinras, att landshövdingen Holmquist i

sin den 30 november 1900 framlagda utredning rörande stipendieinrättningen

uttalade den uppfattningen, att ur rättslig synpunkt hinder icke mötte för

Kungl. Maj:t att besluta om försäljning av stipendieinrättningens fastigheter.

I fråga om lämpligheten av omförmälda försäljning ansåg emellertid Holmquist

— under framhållande att sätesgårdarna Sundsby och Åby utgjorde så att

säga det principala i donationen — det utan tvivel alldeles säregna omständigheter

skulle inträffa för att Kungl. Maj:t med begagnande av sin höghetsrätt

skulle nödgas i fråga om dessa båda sätesgårdar vidtaga försäljningsåtgärder

för att upprätthålla det med stiftelsen avsedda huvudsyftet eller tillgodoseendet

av den studerande ungdomens bästa.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 69. 11

Av den Hvitfeldtska stipendieinrättningens fordom omfattande jordbesittningar

återstår numera allenast en ringa del, sätesgårdarna Sundsby och

Åby. Motionen avser, att jämväl dessa gårdar skulle till största delen försäljas.

På sätt framhållits vid tidigare överväganden av samma fråga torde särdeles

starka skäl krävas för att motivera en så omfattande åtgärd. Tydligen

ligger frågan nu annorlunda till än vid de tidigare försäljningarna,

ty stipendieinrättningen var då i starkt behov av att genom dessa försäljningar

få sina inkomster ökade; nu däremot disponerar inrättningen över

inkomster, som sätta den i stånd att väl fylla sitt ändamål.

Utskottet har därför icke ansett sig kunna förorda så omfattande åtgärder,

som motionären ifrågasatt. Det har likväl synts utskottet sannolikt, att från

ifrågavarande sätesgårdar kunna försäljas åtskilliga lägenheter och torp utan

att egendomarnas karaktär därigenom skulle avsevärt förändras. Härvid

torde närmast komma i betraktande sådana områden, som äro mera avlägset

belägna i förhållande till huvudgårdarna. Då det synes obestridligt, att stor

efterfrågan på jord råder i dessa trakter, men att tillgången därav är särdeles

knapp, anser utskottet behjärtansvärt, att åtgärder vidtagas för att

försäljningar av nu berörda slag må komma till stånd. Utskottet anser sig

därför böra förorda åtgärder i dylikt syfte.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av motionen II: 204 måtte

i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t

ville vidtaga åtgärder i syfte att, i den mån så lämpligen

kan ske utan att egendomarna mista sin egentliga karaktär,

försäljning av torp och lägenheter må äga rum från

kungl. och Hvitfeldtska stipendieinrättningens sätesgårdar

Sundsby och Åby.

Stockholm den 10 maj 1928.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Sederholm, Nilsson i Kabbarp, Linders, Andersson i

Fältenborg, Boberg, Sjöblom, Lundell och Alexander Nilsson samt

från andra kammaren''- herrar Johansson i Uppmälby, Olsson i Broberg, Uddenberg,

Carlström, Hedlund i Häste, Vahlstedt, Lindgren och Adler.

Utskottet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 69.

Reservation

av herrar Sederholm, Boberg, Bunden, Olsson i Broberg, Alexander Nilsson

och Hedlund i Häste, som ansett, att utskottets utlåtande bort hava följande

lydelse:

»Av den Hvitfeldtska stipendieinrättningens fordom omfattande jordbesittmngar

återstår numera allenast en ringa del, sätesgårdarna Sundsby och

Åby. Motionen avser, att jämväl dessa gårdar skulle till största delen försäljas.

På sätt framhållits vid tidigare övervägande av samma fråga torde särdeles

starka skäl krävas för att motivera en dylik åtgärd. De redan skedda

försäljningarna av åbohemman och skärgårdslägenheter torde ingalunda —

såsom motionären synes vilja göra gällande — vara härutinnan prejudicerande.

Den omständigheten, att stipendieinrättningen genom sagda försäljningar

erhållit inkomster, som sätta den i stånd att väl fylla sitt ändamål,

torde fastmera tala för att ytterligare avsteg från föreskrifterna

stiftarinnans testamente icke nu böra äga rum. Icke heller synes i här

förevarande fall kunna åberopas sociala synpunkter av den räckvidd och

beskaffenhet, att riksdagens ingripande skulle kunna anses påkallat.

Utskottet kan alltså icke förorda motionärens framställning. Denna utskottets

ståndpunkt innebär emellertid icke, att utskottet skulle anse att

varje försäljning från ifrågavarande gårdar för all framtid bör förhindras.

På sätt kuratorerna erinrat torde redan nu föreligga möjligheter för sådana

lägenhetsinnehavare å gårdarna, som själva nedlagt kapital på bebyggelse,

att med tillhjälp av gällande lagstiftning (ensittarlagen) få förvärva äganderätt

till den jord, de bruka och bebo. Det torde emellertid icke vara otänkbart

att även i andra fall — på avlägsnare områden — någon ytterligare

försäljning skulle kunna äga rum utan att väsentligen ändra den karaktär,

gårdarna av ålder ägt. Undersökning i sist berörda avseende torde lämpligen

kunna äga rum i samband med de åtgärder i övrigt, som torde bliva

behövliga, då nuvarande arrendekontrakt utlöpa. Utskottet vill emellertid

erinra, att så icke sker förrän 1938 för Sundsby och 1941 för Åby.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att motionen II: 204 icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.