Utlåtande i anledning av väckt motion angående försäljning av Hvitfeldtska stipendieinrättningen tillhörande fastigheter.
1928-05-10 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1928:69, Utlåtande i anledning av väckt motion angående försäljning av Hvitfeldtska stipendieinrättningen tillhörande fastigheter.
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 69.
1
Nr 09.
Ankom till riksdagens kansli den 10 maj 1928 kl. 4 e. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion angående försäljning av Hvitfeldtska
stipendieinrättningen tillhörande fastigheter.
(2:a avd.)
«
I en inom riksdagens andra kammare vackt, till jordbruksutskottet hänvisad
motion, nr 204, av herr Osberg har hemställts, att riksdagen måtte
besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t
snarast låta utreda ett av motionären framfört förslag om försäljning av
kungliga och Hvitfeldtska stipendieinrättningens egendomar Åby och Sundsby
i Bohuslän jämte underlydande torp (dock med undantag från försäljning
corps de logis jämte lämpligt parkområde å båda egendomarna) enligt de
grunder, som motionären i motiveringen anfört, och att Kungl. Maj:t,
därest utredningen giver till resultat, att försäljningen bliver till fördel för
stiftelsen, därefter omedelbart låter genom stiftelsens kuratorer försälja egendomarna.
Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för motionen, får utskottet
hänvisa till densamma.
Utskottet har av kuratorerna över kungl. och Hvitfeldtska stipendieinrättningen
inhämtat yttrande över förevarande motion.
Kungl. och Hvitfeldtska stipendieinrättningen är grundad på ett av fru
Margareta Hvitfeldt den 22 januari 1664 upprättat testamente, enligt vilket
hon donerat till Kungl. Maj:ts akademi eller gymnasium i Göteborg
och den studerande ungdomen av Bohus län, som vid nämnda gymnasium
erhåller undervisning, sina två huvudgårdar Sundsby i Valla socken och
Tjörns härad samt Åby i Tossene socken och Sotenäs härad jämte därunder
lydande avelsgårdar, hemman, lägenheter och fisklägen, utgörande
enligt av fru Hvitfeldt år 1673 upprättad jordebok tillsammans 141l/»
oförmedlat mantal. Avkastningen skulle användas till fritt underhåll av
trettio eller möjligen flera studerande vid gymnasiet, vilka själva hade
ringa medel och kunde anses lämpade för god uppfostran. I övrigt innehåller
testamentet, bland annat, förordnanden om underhåll av Hvitfeldtska
gravkoret i Valla kyrka och eventuellt nämnda kyrka, om utdelning
av understöd till fattiga vid huvudgårdarna samt om sättet för förvaltningen
av donationsgodset. Enligt testamentet skulle godset bliva »under
Hans Kungl. Maj:ts Nådigste Protection» och icke få användas till annat
bruk än det, om vilket i testamentet förordnats, samt icke »selges, forbyttis,
henwendes eller i nogen anden maade perturberis». I slutet av testamentet
inskärper fru Hvitfeldt ytterligare sin vilja genom att uttala:
Bihang till riksdagens protokoll 1928. 10 saml. 26 höft. (Nr 69 70.) 1
Historik
m. m.
2 , Jordbruksutskottets utlåtande Nr 69.
»Der som någon efter min död ville låta sig finna, vare sig slägt eller
frände, arfvingar, odelsmän eller hvem andra det vara kan, som detta
mitt utgivne gåfvobrev eller någon af dess införde poster, som jag till
Guds namns ära och hans Christeliga menighets uppbyggelse och förfremmelse
haver troligen ment, ville förkränka och tillintetgöra, honom
skall Gud röra med sin vredes hand här timmeligen och sedan hafva sig
sin välförtjänte lön efter Guds rättfärdiga vredes dom evinnerlig att förvänta.
» Efter framställningar av fru Hvitfeldt koniirmerades och bekräftades
testamentet så väl av den under konung Karl XI:es minderårighet
tillförordnade regeringen som ock av konung Karl XI, sedan han såsom
myndig övertagit regeringen.
Huvudgårdarna hava, allt sedan stiftelsen började sin verksamhet, varit
utarrenderade mot viss årlig avgift. De under huvudgårdarna lydande
hemmanen, vilkas innehavare ursprungligen hade skyldighet att utgöra
dagsverken vid huvudgårdarna eller, vad de mest avlägsna hemmanen beträffade,
betala ersättning därför i penningar till arrendatorerna, voro
upplåtna till åbor på viss tid eller livstid. Så småningom utvecklades
emellertid denna besittningsrätt till en stadgad, ärftlig och jämväl avytterlig
livstidsbesittning. Arbetsskyldigheten avlöstes och ersattes med förpliktelse
för åborna att i stället erlägga till stipendieinrättningen viss avgäld
i spannmål att lösas efter tioårigt medelmarkegångspris. Avgäldens
belopp bestämdes av Kungl. Maj:t och var efter viss tid underkastad
reglering. Vid åboombyten å hemmanen erlades särskild städjeavgift, beräknad
i spannmål att lösas efter tioårigt medelmarkegångspris. Med ärftlig
livstidsbesittningsrätt 1''unnos upplatna jämväl vissa torp och andra
jordlägenheter, för vilka betalades årlig ränta i spannmål, till beloppet
bestämd av stipendieinrättningens kuratorer. Härförutom betalades iöihemmanen
och vissa jordlägenheter frälseränta med belopp, som finnas
angivna i fru Hvitfeldts förenämnda jordebok.
Inom de å vissa hemmans utmarker belägna fisklägena funnos dels så
kallade »strandsittaretomter», vartill räknades såväl bostads- som rnagasinstomter
samt sjöbodtomter, dels särskilt skattlagda jordlägenheter,
vanligen kallade »intäkter», och dels andra för särskilda ändamål upplåtna
områden. Samtliga nu nämnda lägenheter gingo under den gemensamma
benämningen »skärgårdslägenheter». Besittningsrätten till bostads-, magasins-
och sjöbodtomterna hade ursprungligen icke stadigvarande karaktär,
men blev sedermera betryggad på det sätt, att besittningsrätten åtföljde
äganderätten till å tomten uppförd byggnad, så länge tomtinnehavaren erlade
den för tomten bestämda årliga avgälden. Övriga skärgårdslägenheter
voro upplåtna på livstid eller viss tid. För bostads- och magasinstomterna
voro innehavarna därav ursprungligen skyldiga att utgöra
skjutsfärder till städerna för huvudgårdarnas räkning, vilken skyldighet
emellertid avlöstes genom att lägenhetsinnehavarna tillförbundos att i stället
betala viss årlig avgäld i penningar till stipendieinrättningen. Denna
avgäld bestämdes till beloppet av Kungl. Maj:t och var efter viss tid underkastad
reglering. Dessutom erlades för nyssnämnda lägenheter jämviil
ränta med belopp enligt fru Hvitfeldts jordebok. För sjöbodtomterna,
vilka länge betraktades såsom annex till vederbörande innehavares bostadstomt,
betalades ursprungligen ingen avgäld, men äro numera innehavarna
därav skyldiga att erlägga avgäld, som till beloppet bestämmes av
Kungl. Maj:t. Innehavarna av de så kallade intäkterna betaladV; årlig avgäld
i penningar med av inrättningens kuratorer bestämt belopp. För de
för särskilda ändamål upplåtna områdena erlades avgäld i penningar med
3
Jordbruksutskottets utlåtande Nr f>9.
av kuratorerna bestämda belopp, dock voro vissa för allmännyttiga ända
mål upplåtna områden avgiftsfria.
I tidernas lopp och särskilt under de senaste årtiondena bär denna stiftelse
undergått stora förändringar. Medan ganska tidigt yppade sig bos
innehavarna av fastigheterna missnöje med formerna för besittningen och
framträdde en strävan att förvärva äganderätt till fastigheterna. Framställningar
i sådant syfte gjordes upprepade gånger under ISO!)- och 1900-talen
och vunno slutligen eu lösning, da Kungl. Maj:t i nådigt brev den 2 de
cernber 1904 medgav, att utan hinder av bestämmelserna i Margareta Hvitfeldts
testamente och de särskilda angående inrättningen meddelade ^stadgande^
inrättningen tillhörande fastigheter med undantag av säterierna
Sundsby och Åby samt vissa andra utarrenderade egendomar finge försäljas,
dock under förutsättning att försäljningen, varom Kungl. Maj:t villa
framdeles besluta, lände inrättningen till fördel och icke kränkte någons
enskilda rätt. På hemställan av kuratorerna medgavs i nådigt brev den
6 juni 1906, att inrättningen tillhöriga skärgårdslägenheter Unge försäljas
på i nämnda brev närmare angivna villkor. Ifråga om de under livstidsbesittning
upplåtna hemmanen och lägenheterna förordnades i nådigt brev
den 14 februari 1908, att åtgärder skulle vidtagas för försäljning av inrättningen
tillhörande fastigheter, som innehades med ärftlig besittningsrätt,
dock med undantag av de under säterierna Sundsby och Åby lydande
torp, som innehades med dylik rätt. Sedan kuratorerna gjort framställning
om rätt att försälja jämväl vissa stipendieinrättningen tillhörande, under
arrende på viss tid upplåtna egendomar ävensom en skogspark, medgavs
i nådigt brev den 15 iebruari 1918 den föreslagna försäljningen med viss.
undantag under förutsättning, att försäljningen, varom Kungl. Maj:t ville
framdeles besluta efter av kuratorerna gjorda förnyade ansökningar beträffande
en var av fastigheterna, lände stipendieinrättningen till fördel
och icke kränkte någons enskilda rätt.
I enlighet med de sålunda lämnade försäljningsmedgivandena har stipendieinrättningen
hittills försålt 61G under ärftlig livstidsbesittning tipplåtna
hemmansdelar om tillsammans 1291 ju mantal, 52 likaledes med ärftlig
besittningsrätt upplåtna lägenheter, 3 under arrenderätt upplåtna
hemman om tillsammans 2 lj 12 mantal, 1,851 bostads-, magasins- och sjöbodtomter,
150 så kallade intäkter och områden, upplåtna för särskilda
ändamål, eller tillhopa 2,672 fastigheter, för vilka köpeskillingarna utgjort
sammanlagt 1,442,613 kronor. Utom säterierna Sundsby och Äby finnas
nu kvar skogsparken Orrevik med tillhörande skogvaktareboställe, sex under
livstidsbesittning upplåtna hemmansdelar om tillsammans 10 ju mantal,
fyra under livstidsbesittning upplåtna torplägenheter, tre inom kronoskatteliemman
belägna jordlägenheter, därav två äro till läge och gränser
okända, samt omkring 1,200 skärgårdslägenheter, av vilka dock största
delen utgöras av oupplåtna, för framtida bebyggelse avsedda tomter å
fisklä^GD*
Säteriet Sundsby består av 1 mantal Sundsby nr 1, 1 mantal Akei nr 1.
% mantal Djuphult nr 1 och % mantal Tunnevik nr 1 eller tillsammans 3
mantal Egendomen är enligt kontrakt den 26 mars 1918 upplåten på arrende
för tiden till den 14 mars 1938 till J. Hutchinson-Kay mot en årlig
arrendeavgift av 3,900 kronor och vissa villkor i övrigt. Totalarealen av
egendomen utgör 703.igoo har, därav 103.8550 har tomter och åker, 17.5650 har
äng och odlingsmark, 484.7390 har avrösningsjord och 97.ooio har impediment.
Av arrendatorn brukas 2.6ggo har tomter och trädgård, 79.5150 har åker,
4 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 69.
10.4G40 har äng, 445.5950 har avrösningsjord samt 97.ooio har impedimenter.
Åt torpare äro upplåtna 21.6740 har åker, 7.ioio har äng och 39.1440 har imped™®nt-
Den del av utmarken, för vilken skogshushållningsplan fästmö
v omfattar, förutom 13.65 har till park avsatt område, 449.si har, därav
£*1 skogsmark: produktiv mark 89.84 har och impedimenter 152.60 balsam!
207.37 har hagmark: produktiv mark 73.37 har och impedimenter 134
liar. Skogen star under skogsstatens vård och förvaltning. Enligt av
-Kung!. Maj:ts Befallningshavande i Göteborgs och Bohus län den 21 april
192* meddelat utslag angående fördelning av återbetalningsskyldigheten
tor ett jämlikt nådigt brev den 10 juni 1921 beviljat lån från odlingslåneonden
tor avdiknmg av vattenskadade marker, tillhörande Sundsby med
liera egendomar i Valla socken, utgör den på säteriet Sundsby belöpande
ileien av lanet 3,112 kronor 54 öre och den årliga återbetalningen, däri inbegripen
ranta, for vart och ett av åren 1929—1953 206 kronor 92 öre och Bilar
1954 188 kronor 19 öre. Vid 1922 års allmänna fastighetstaxering åsattes
egendomen i dess helhet ett taxeringsvärde av 147,200 kronor, därav jordbruksvärde
133,000 kronor samt för skogen och skogsmarken jordbruksvärde
4,900 kronor och skogsvärde 9,300 kronor. Å egendomen finnas
nitton torp, vilkas innehavare äro skyldiga att utgöra tillsammans 945
dagsverken årligen. Av torpen äro tre upplåtna med ärftlig livstidsbesittnmgsrätt.
Torparna njuta förmån av bränsle och torvtäkt samt mulbete,
i ör innehavare av torp, som icke är med livstidsbesittning upplåtet, galler
i tillämpliga delar, vad i arrendekontraktet om egendomen stadgas angåGild©
an endatorns optionsrätt till förnyat arrende. Dessutom linnes en lägenhet,
som upplåtits utan avgäld såsom boställe åt.en extra kronojägare,
vilken av jägmästaren i Göteborgs revir enligt uppdrag av Kungl. Domänstyrelsen
anställts såsom skogvaktare för skogen å Sundsby. Bostället står
till följd härav under skogsstatens vård och förvaltning.
Säteriet Åby består av 2% mantal Åby nr 1 och 34 mantal Toftestad in- f
ellei tillsammans 3 mantal. Egendomen uppläts enligt kontrakt den 25
oktober 1920 på arrende under tjugo år från och med den 14 mars 1921 till
overstinnan Anna Kilman, mot en årlig arrendeavgift av 7,200 kronor och
vissa villkor i övrigt. Enligt kuratorernas beslut den 21 maj 1927 har ari
enderätten överlåtits a kaptenen Gustaf Kilman. Egendomens totalareal
utgör 489.6110 har. Härav har arrendator!! under eget bruk 194.2tto har, därav
95.04 har tomter och åker, 12.4640 har äng och odlingsmark, 78.6970 har avrösnmgsjord
samt 8.o?oo har impedimenter. Av torpare brukas 39.28-20 har
tomter och åker, 7.2350 har äng och odlingsmark, 29.3990 har avrösningsjord
och 1.8080 har impedimenter. Enligt fastställd skogshushållningsplan utgör
egendomens utmark 217.61 har, därav skogsmark: produktiv mark 98.07 har
och impedimenter 61.02 har samt hagmark: produktiv mark 31.9? har och
impedimenter 26.55 har. Skogen står under skogsstatens vård och förvaltning.
. Vid 1922 års allmänna fastighetstaxering åsattes egendomen ett
taxeringsvärde av 206,900 kronor, därav jordbruksvärde 150,000 kronor
samt för skogen och skogsmarken 56,900 kronor. Å egendomen finnas aderton
torp, vilkas innehavare äro skyldiga att utgöra tillsammans 1,765 dags\erken
vilka ett tillhör arrendator!! och användes till statarebostad. För de båda
Övriga boningshusen betalas ingen avgäld. Dessutom finnes en till skogvaktareboställe
förut använd lägenhet, vilken jämte visst kontant årligt
belopp innehaves såsom pensionsförmån för livstid av eu hos stipendieinrättningen
förut anställd skogvaktare. Enligt bestämmelserna i gällande
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 69. 5
arrendekontrakt för egendomen skall 1''örenämnda lägenhet, därest den före
arrendetidens utgång frånträdes av nuvarande innehavaren, tilläggas den
utarrenderade egendomen med skyldighet för hlivande innehavare att årligen
utgöra 52 mansdagsverken. Torparna njuta förmån av bränsle och
torvtäkt samt mulbete. Vad i arrendekontraktet stadgas om optionsrätt
för arrendatorn till förnyat arrende, gäller i tillämpliga delar jämväl för
torparna.
Från arrendet har undantagits ett område benämnt Sollidsbacken, vilket
på grund av medgivande i kungl. hrevet den 31 mars 1882 upplåtits såsom
begravningsplats för förre arrendatorn av egendomen Axel Nycander och
dennes familj, så länge sagda område på de i berörda kungl. brev närmare
angivna villkor användes för ifrågavarande ändamål.
Enligt medgivande av kuratorerna bedrives å visst område av egendomen
brytning av gatsten av Granitaktiebolaget C. A. Kullgrens Enka mot
en avgift av 20 öre för kvadratmeter gatsten och 10 öre för kvadratmeter
.unågatsten eller så kallad knott, dock minst 500 kronor för år räknat. Avgifterna
hava bestämis i enlighet med av särskilt tillkallade sakkunniga
verkställd utredning och avgivet förslag. Rätten till brytningen gäller
för en tid av 10 år från och med den 1 oktober 1924 men kan när som helst
uppsägas till upphörande ett år efter uppsägning.
1 motionen har framhållits, att ehuru genom försäljning av åbohemmanen
stiftelsens förmögenhet och samtidigt därmed även inkomsterna väsentligt
ökats, ingen anledning förelåge, att icke stiftelsens styresmän borde
bemöda sig om att utöka tillgångarna för det ändamål, stiftelsen avsåge
att gagna. Enligt motionärens uppfattning hade stiftelsen icke råd
att behålla de ifrågavarande egendomarna, vilka lämnade stiftelsen ringa
eller ingen inkomst. Egendomarna borde därför försäljas. Härvid borde
torparna medgivas rätt att köpa sina innehavande torp och stamfastigheterna
uppdelas i lämpliga brukningsdelar. Från försäljningen borde
undantagas corps de logis jämte parkområde å båda egendomarna att användas
till rekreationshem under sommarmånaderna för studenter med
svag ekonomi, vilka genom tillfällig sjidvdom eller av annan orsak behövde
förbättra sin hälsa. Härvid kunde parkområdena lämpligen tillmätas så,
att viss del av desamma avgränsades till naturpark, där i synnerhet skärgårdsbefolkningen
vid utflykter under sommaren kunde få en fristad samt
bliva i tillfälle att njuta av skogsluft och omväxling från de nakna klipporna.
Sådana åtgärder skulle bliva till stor välsignelse och skulle skänka
förnöjelse och hälsa samt på ett synnerligen sympatiskt sätt sammanfalla
med testatrix sista vilja. Om en klok försäljningspolitik komme i tilllämpning,
skulle med säkerhet försäljningssumman kunna uppbringas till
500,000 kronor, därav 150,000 kronor enbart för torpen, och likväl göras de
undantag motionären föreslagit. En sådan åtgärd skulle alltså lämna
stiftelsen en ökad årsinkomst av omkring 25,000 kronor och till följd av
försäljningen minskade förvaltningskostnader. Om kostnaderna för vilohemmen
beräknades till 6,000—7,000 kronor för år skulle dock återstå en
vinst på omkring 18,000 kronor för år.
Motionens
innebörd.
Kuratorerna.
6 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 69.
Beträffande motionärens förslag ha kuratorerna anfört följande.
; Det är visserligen möjligt, att en försäljning av säterierna, om ock icke
pa det sätt, motionären tänkt sig, skulle kunna tillföra stipendieinrättningen
högre avkastning, än den för närvarande har av det kapital, säterierna
representera, men kuratorerna hålla dock före, att flera och tungt
vägande skäl tala mot sådan försäljning.
Först och främst är att märka, att stiftarinnan, såsom förut nämnts, i
testamentet uttalat uttryckligt förbud mot avyttring av donationsgodset.
Denna hennes föreskrift får enligt kuratorernas förmenande icke lämnas
fullständigt obeaktad. Kuratorerna tillåta sig härvid åberopa, vad justitiekanslersämbetet
på sin tid yttrade i anledning av då föreliggande framställningar
om försäljning av åbohemmanen och skärgårdslägenheterna.
Justitiekanslersämbetet anförde därvid, bland annat, att ämbetet visserligen
funne mycken vikt ligga däruppå att stiftelser, vilka av enskilda
gjordes till befrämjande av allmännyttiga ändamål, i allmänhet bleve
vidmakthållna i noga överensstämmelse med de föreskrifter, som av stiftarna
blivit meddelade. Om emellertid på grund av ändrade förhållanden
tillämpningen av en dylik föreskrift skulle i stället för att befordra i vissa
hänseenden motverka det åsyftade ändamålet och det allmänna bästa,
samt det följaktligen måste antagas, att stiftaren, om han kunnat till en
mera avlägsen framtid utsträcka sitt förutseende, icke skulle förordnat
om föreskriften i fråga eller i allt fall jämkat densamma, ansåge justitiekansl
er sämbetet det vara av ej mindre vikt, att ändring i stiftelseurkunden,
i vad anginge den sålunda olämplig befunna föreskriften, bleve i tid
vidtagen, vilken ändring död: icke i något fall borde få gå längre, än vad
de förhandenvarande omständigheterna oundgängligen påkallade.
Rörande riktigheten av den utav justitiekanslersämbetet sålunda uttalade
åsikten lära skiljaktiga meningar icke kunna råda.
Besittningsrätten till de fastigheter, för vilka, enligt vad ovan nämnts,
försäljningsmedgivande lämnats, var av den beskaffenhet, att innehavarna
saknade intresse att å fastigheterna nedlägga kapital till egendomarnas
förbättrande och höjande av deras avkastningsförmåga. En allmän
efterblivenhet var därför utmärkande för dessa egendomar till skada
för utvecklingen inom ganska stora delar av länet. Besittningsrättens ärftlighet,
som hade en fideikommissrätt liknande natur, föranledde ofta
orättvisa i avseende å arvsfördelningen. För stipendieinrättningen förefunnos
särskilt på grund av besittningsrättens avytterlighet föga utsikter
att utan kränkande av enskild rätt. kunna av fastigheterna erhålla en avkastning,
som stod i rimligt förhållande till såväl den kapitaltillgång,
fastigheterna representerade, som ock de med förvaltningen av fastigheterna
oundgängligen förenade kostnaderna. Härav blev följden, att stipendieinrättningen
icke kunde med bibehållande av samtliga egendomarna
på ett med hänsyn till tidsförhållandena fullt tillfredsställande sätt nå det
med donationen åsyftade ändamålet. På grund av nu anförda omständigheter
blev det för främjandet av ej blott inrättningens syfte utan jämväl
det allmänna bästa nödvändigt att med avvikelse från stiftelsurkundens
föreskrifter förordna om försäljning av åbohemmanen och skärgårdslägenheterna.
På ett helt annat sätt ligger frågan om försäljningen av säterierna till.
Efter genomförandet av fastighetsförsäljningen i huvudsak och genom
en lycklig penningplacering har ej blott inrättningens kapital utan även
avkastningen därav högst väsentligt ökats. Såsom exempel på sättet för
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 69.
7
penningplaceringen få kuratorerna anföra, att kuratorerna under lågkonjunkturen
inköpte, bland annat, dels nominellt 164,558 kronor 22 öre svenska
statens 3 */a procents obligationer lör 86,266 kronor 92 öre med en effektiv
ränta av 6.G8 procent, dels nominellt 466,400 kronor svenska statens 4’/2 procents
obligationer för 292,330 kronor 80 öre med en effektiv ränta av 6.87
procent och dels nominellt 146,520 kronor Konungariket Sveriges Stadshypotekskassas
4 procents obligationer för 74,725 kronor 20 öre med eu
effektiv ränta av 7.84 procent. Enligt 1926 års räkenskaper utgjorde Hvitfeldtska
fondens kapital 2,787,875 kronor 17 öre med en nettoavkastning av
146,653 kronor 84 öre eller i genomsnitt 5.2g procent. I förenämnda kapital
ingå värdet av säterierna och skogsparken Orrevik med tillhopa 368,700
kronor, därav för säterierna 354,100 kronor och för skogsparken Orrevik
14,600 kronor.
Med de inkomster, som sålunda numera stå till stipendieinrättningens
förfogande, kan inrättningen i långt större omfattning, än stiftarinnan får
antagas hava förutsett, fylla det ändamål, för vilket donationen blivit gjord.
Sålunda utdelades under år 1926 dels stipendier till lärjungar vid läroverk
samt till studerande vid universitet och högskolor med tillsammans 61,000
kronor, dels understöd till vetenskapsmän och vetenskapliga institutioner
för vetenskapliga och pedagogiska ändamål med sammanlagt 39,850 kronor
och dels anslag till läroverk och läroverksbibliotek för undervisningsändamål
med 1,900 kronor eller tillhopa 102,750 kronor, utgörande omkring 70
procent av nettoavkastningen. De egentliga förvaltningskostnaderna hava
utgjorts av löner 6,700 kronor, dyrtidstillägg, utom till pensionstagare,
100 kronor samt diverse andra förvaltningskostnader 4,124 kronor 6 öre
eller tillsammans 10,924 kronor 6 öre, motsvarande omkring 7.44 procent
av nettoinkomsten. Till fondens förökande avsattes i enlighet med föreskrift
i den för inrättningen av Kungl. Maj:t fastställda utgiftsstat
20,000 kronor.
Genom årlig avsättning till fondens förökande av ett så stort kapital som
20,000 kronor lära jämväl de ökade anspråk på fondens verksamhet i donationsurkundens
syfte, som framdeles möjligen komme att göra sig gällande,
kunna i erforderlig omfattning tillgodoses.
För ett tillfredsställande och efter tidsförhållandena lämpat tillgodoseende
av donationens syfte synes därför, därest icke utomordentliga, på det
ekonomiska livet i allmänhet i starkt deprimerande riktning inverkande
händelser inträffa, inrättningens inkomster vara fullt tillräckliga. Ur berörda
synpunkt föreligger alltså icke något förhållande, som påkallar säteriernas
försäljning.
De skäl, som ur social synpunkt talade för försäljningen av åbohemmanen
och skärgårdslägenlieterna, föreligga icke heller eller åtminstone icke
i tillnärmelsevis samma utsträckning beträffande säterierna. Det antal
nya egna hem, som här kan skapas, är icke synnerligen stort, och i de fall,
där nuvarande brukare av jorden nedlagt kapital för att därå uppföra egna
byggnader, lärer nuvarande lagstiftning bereda honom möjlighet att förvärva
äganderätt till den jord, han brukar och bebor.
Kuratorerna, som bära ansvaret för, att stipendieinrättningens kapitaltillgångar
bliva placerade mot bästa möjliga säkerhet, kunna ingalunda
känna sig övertygade om, att ett avhändande av inrättningens sista jordkapital
vore ur allmän ekonomisk synpunkt klokt eller ägnat att främja
inrättningens bästa. Händelserna under det senaste världskriget ådagalade
nämligen, att även de såsom säkrast ansedda värdehandlingar sjönko
8
Jördbruksutskottets utlåtande Nr 69.
I värde högst betydligt eller blevo fullständigt värdelösa. Däremot visade
sig jordkapitalet äga icke blott större motståndskraft utan även snabbaré
förmåga av återhämtning än flertalet andra kapitaltillgångar. Därest
sådan värdeförstörande händelse, som världskriget företedde, åter skulle
inträffa och beröra vårt land, vore det utan tvivel betryggande för stipendieinrättningen
att hava ett större jordkapital att lita till.
Beträffande motionärens beräkningar, rörande såväl det ekonomiska resultatet
av en eventuell försäljning av säterierna som ock kostnaderna för
upprättandet och årliga underhållet av de föreslagna vilohemr an, ha kuratorerna
anfört följande:
»Till en början vilja kuratorerna påpeka, att motionären icke grundat
sina beräkningar på verklig undersökning av alla väsentliga, på frågan
inverkande omständigheter utan huvudsakligen på lösa antaganden. Om
motionären icke så förfarit, hade han säkerligen kommit till ett helt annat
resultat, än det motionen utvisar. Åkerjorden samt ängs- och odlingsmarken
å båda säterierna omfatta tillsammans en areal av 275.4410'' hektar. Av
åkerjorden hava enligt senaste arrendeuppskattningsinstrument hänförts
till första klassen GO.ssto har, till andra klassen 51.5260 har och till tredje
klassen 125.8140 har. Den produktiva skogs- och hagmarken utgör för båda
säterierna 293.25 har. Avrösningsjorden, produktiva skogs- och hagmarken
ej inräknad, samt impedimenterna torde näppeligen hava större värde, än
som motsvarar beloppet av kostnaderna för avstyckningen och försäljningen
ävensom anläggning av nya vägar med mera, och sannolikt skulle
minst hälften av den produktiva skogs- och hagmarken behöva avsättas till
naturpark. Om motionärens beräkning av en köpeskilling av 500,000 kronor
netto för egendomarna med i motionen angivna undantag vore riktig,
skulle således stipendieinrättningen kunna förvänta att såsom köpeskilling
erhålla i genomsnitt för åker och äng samt produktiv skogs- och hagmark
något mer än 1,180 kronor för hektar. För enbart torpen har motionären
beräknat en köpeskilling av sammanlagt 150,000 kronor, som motsvarar ett
pris av i genomsnitt 2,000 kronor för hektar åker och äng. Härvid är emellertid
att märka, att av de 37 torpen 16 hava boningshus och, utom i ett fall,
jämväl ekonomibyggnader, tillhöriga innehavarna, att å 3 torp saknas
byggnader samt att åkerjorden till stor del är att hänföra till tredje klassens
jord.
Det må synas anmärkningsvärt, att motionären redan nu upptagit frågan
om säteriernas försäljning, då en sådan med hänsyn till tiden för nuvarande
arrendeavtals giltighet icke skulle kunna påbörjas för Sundsby
tidigare än år 1938 och för Åby icke förrän 1941. På grund härav är det
också naturligtvis vanskligt att så lång tid i förväg, beräkna, vad försäljningen
kan komma att inbringa. Då icke annat uttalats i motionen, får
det antagas, att motionären lagt nu gällande jordpriser till grund för beräkningen
under antagande, att desamma skola bliva oförändrade intill
tiden för försäljningens början. Om så blir förhållandet, anse kuratorerna
på grund av här förut lämnade uppgifter angående jordarealen och jordens
beskaffenhet samt särskilt med hänsyn till, att vid en eventuell styckning
av säterierna de flesta brukningsdelarna komma att antingen helt
sakna för jordbruket erforderliga byggnader eller hava byggnader tillhöriga
nuvarande brukare, att det av motionären beräknade priset är mycket
för högt. Det högsta pris, som under nuvarande, för jordbruk i allmänhet
opaginerad Kontrollera mot PDF
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 69.
0
ingalunda gynnsamma förhållanden skulle kunna erhållas, utgör enligt
kuratorernas åsikt 400,000 kronor. På förenämnda kapital kun i betraktande
av närvarande läge ä penningemarknaden icke beräknas högre avkastning
än 414 procent eller 18,000 kronor för år. För närvarande har
stipendieinrätimligen av säterierna och dess skogar en årlig bruttoinkomst
av omkring 12,000 kronor. Visserligen få från nämnda belopp beräknas
avgå kostnader för nybyggnader och bidrag till täckdikning, men även om
det belopp, som härför åtgår, antages bliva så högt som 6,000 kronor i genomsnitt
för år, återstår i allt fall en nettoinkomst av 6,000 kronor. Detta
belopp måste givetvis först avräknas från avkastningen av det vid försäljningen
influtna kapitalet, vid vilket förhållande den årliga merinkomsten
genom försäljningen bör beräknas till endast 12,000 kronor. Såsom oundgängliga
utgifter för vilohemmen kunna här nämnas ränta å nedlagt kapital
för behövliga omfattande om- och tillbyggnader å säterierna och för
inköp av inventarier, kostnader för underhåll av byggnader och inventarier,
brandförsäkringsavgifter, kostnader för bränsle, lyse och tvätt, löner
till föreståndarinnor och betjäning inom hemmen samt till trädgårdsmästare
och arbetshjälp åt dessa för vidmakthållande av parker och trädgårdar
i värdigt skick, kostnader för mathållning för hemmens gäster och
den vid hemmen anställda tjänstepersonalen ävensom kostnader för väsentligt
ökad bokföring hos stipendieinrättningen. Att stipendieinrättningen
för ett belopp av allenast 12,000 kronor icke skulle kunna bestrida alla nu
nämnda utgifter, är så uppenbart, att kuratorerna icke torde behöva att
med siffror i detalj påvisa det ohållbara i motionärens beräkningar i berörda
hänseende. Försäljning av säterierna, ordnad på det sätt, motionären
föreslagit, skulle alltså långt ifrån att öka de medel, som nu få användas
för i gällande stat angivna ändamål, i stället föranleda, att en icke
obetydlig del av sagda medel toges i anspråk för ändamål, som även med
en extensiv tolkning av donationsbestämmelserna näppeligen kunna anses
ens på indirekt väg främja inrättningens syfte.»
Kuratorerna sammanfatta slutligen sin uppfattning enligt följande:
»Det minne av stiftarinnan, motionären anser komma att skapas genom
undantagande från försäljningen av karaktärsbyggnaderna med omgivande
parkområden för anordnande av vilohemmen, kan aldrig bliva något
verkligt sådant. Endast därigenom att huvudgårdarna bibehållas i ostyckat
skick och de skönhetsvärden, som där finnas i riklig mängd, sålunda
skyddas mot ödeläggelse, kan ett bestående, stiftarinnan värdigt minne
bevaras. Det hör i detta sammanhang erinras, att Margareta Hvitfeldt
under större delen av sitt liv bebodde Sundsby säteri men synes även hava
vistats någon tid varje år å Åby säteri.
Slutligen vilja kuratorerna framhålla, att försäljningen av säterierna
alldeles oavsett, om densamma medförde ökning av stipendieinrättningens
inkomster eller icke, skulle komma att framstå såsom ett åsidosättande till
det yttersta av stiftarinnans i testamentet tydligt uttalade vilja. Ett sådant
förhållande finna kuratorerna vara föga överensstämmande med den
pietet, som nuvarande och kommande generationer äro skyldiga att visa
stiftarinnan av en av vårt lands största jorddonationer, men desto mera
ägnat att i hög grad rubba tilliten till jorddonationers framtida bestånd.
På grund av vad kuratorerna sålunda anfört, få kuratorerna på det bestämdaste
avråda, att utskottet tillstyrker skrivelse till Kungl. Maj:t i det
av motionären angivna syftet.»
Bihang till riksdagens protokoll 1928. 10 sand. 26 höft. (Nr 69 -70.) 2
10
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 69.
Innan utskottet ingår på övervägande av den gjorda framställningen,
får utskottet något beröra frågan om riksdagens behörighet på ifrågavarande
område. I detta avseende torde få hänvisas till följande av justitiekanslern
den 5 juli 1851 i den redan då föreliggande frågan om skatteförsäljning
av vissa stipendieinrättningens fastigheter gjort principuttalande
av huvudsakligen följande innehåll:
Sannolikt funnes numera icke något väl ordnat samhälle, där lagstiftande
eller verkställande makten icke, de jure eller de facto, blivit tillerkänd
rättighet att bestämma om och på vad villkor fromma stiftelser finge
emottaga och besitta fast egendom, ävensom att i vissa fall och särdeles
då nya oförutsedda förhållanden inträffade göra ändring eller rättelse i
sådana föreskrifter, som blivit meddelade av personer, vilka genom gåvor
eller testamenten lämnat egendom till dylika stiftelser. Den makt, som
blivit tillagd myndigheterna i de särskilda samhällen, varest bestämd lag
i ämnet funnes, vore emellertid till omfånget ganska olika. I vårt land
saknades för de flesta fall nödiga bestämmelser i berörda hänseende, dock
antoges, att det i allmänhet vore Konungen, som ägde att i dessa frågor
utan medverkan av riksdagen ensam besluta. Detta förhållande inhämtades
dels utav ordalagen som blivit begagnade uti de försäkringar värja
Svea rikes konung fordom vid sin tronbestigning brukade avlägga, dels
därav att i förevarande ämne allmänna författningar samt förklaringar
för särskilda fall blivit tid efter annan av Konungen meddelade och utfärdade.
Av anförda omständigheter vore klart, att Kungl. Maj:t dittills utövat
rättigheten att i frågor av likartad beskaffenhet besluta, och då det
icke kunde påstås, att den i berörda avseende följda praxis vore stridande
varken mot lag eller något i sakens natur grundat förhållande, syntes därav
kunna slutas att även intill dess i grundlagsenlig ordning annorlunda
bleve av de lagstiftande makterna bestämt, Konungen ägde utöva en sådan
rätt. Men efter antagandet av denna Kungl. Maj:ts höga rätt, återstode
att undersöka, om och på vad sätt densamma borde begagnas. För befordrande
av gåvor och testamenten till fromma stiftelser syntes följande
böra iakttagas, nämligen: att givarens yttrade vilja noggrant efterkommes,
så framt densamma icke funnes stridande mot något statens högre
ändamål, lag eller goda seder, samt att, om stiftelsen upphörde eller bleve
så förändrad, att egendomen ej kunde efter givarens föreskrift begagnas
och givaren själv ej heller stadgat, huru i sådant fall med egendomen
skulle förhållas, densamma då borde till annat, mot givarens tillkännagivna
avsikt närmast svarande ändamål användas.
I detta sammanhang kan även erinras, att landshövdingen Holmquist i
sin den 30 november 1900 framlagda utredning rörande stipendieinrättningen
uttalade den uppfattningen, att ur rättslig synpunkt hinder icke mötte för
Kungl. Maj:t att besluta om försäljning av stipendieinrättningens fastigheter.
I fråga om lämpligheten av omförmälda försäljning ansåg emellertid Holmquist
— under framhållande att sätesgårdarna Sundsby och Åby utgjorde så att
säga det principala i donationen — det utan tvivel alldeles säregna omständigheter
skulle inträffa för att Kungl. Maj:t med begagnande av sin höghetsrätt
skulle nödgas i fråga om dessa båda sätesgårdar vidtaga försäljningsåtgärder
för att upprätthålla det med stiftelsen avsedda huvudsyftet eller tillgodoseendet
av den studerande ungdomens bästa.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 69. 11
Av den Hvitfeldtska stipendieinrättningens fordom omfattande jordbesittningar
återstår numera allenast en ringa del, sätesgårdarna Sundsby och
Åby. Motionen avser, att jämväl dessa gårdar skulle till största delen försäljas.
På sätt framhållits vid tidigare överväganden av samma fråga torde särdeles
starka skäl krävas för att motivera en så omfattande åtgärd. Tydligen
ligger frågan nu annorlunda till än vid de tidigare försäljningarna,
ty stipendieinrättningen var då i starkt behov av att genom dessa försäljningar
få sina inkomster ökade; nu däremot disponerar inrättningen över
inkomster, som sätta den i stånd att väl fylla sitt ändamål.
Utskottet har därför icke ansett sig kunna förorda så omfattande åtgärder,
som motionären ifrågasatt. Det har likväl synts utskottet sannolikt, att från
ifrågavarande sätesgårdar kunna försäljas åtskilliga lägenheter och torp utan
att egendomarnas karaktär därigenom skulle avsevärt förändras. Härvid
torde närmast komma i betraktande sådana områden, som äro mera avlägset
belägna i förhållande till huvudgårdarna. Då det synes obestridligt, att stor
efterfrågan på jord råder i dessa trakter, men att tillgången därav är särdeles
knapp, anser utskottet behjärtansvärt, att åtgärder vidtagas för att
försäljningar av nu berörda slag må komma till stånd. Utskottet anser sig
därför böra förorda åtgärder i dylikt syfte.
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen i anledning av motionen II: 204 måtte
i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t
ville vidtaga åtgärder i syfte att, i den mån så lämpligen
kan ske utan att egendomarna mista sin egentliga karaktär,
försäljning av torp och lägenheter må äga rum från
kungl. och Hvitfeldtska stipendieinrättningens sätesgårdar
Sundsby och Åby.
Stockholm den 10 maj 1928.
På jordbruksutskottets vägnar:
C. J. JOHANSSON.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Sederholm, Nilsson i Kabbarp, Linders, Andersson i
Fältenborg, Boberg, Sjöblom, Lundell och Alexander Nilsson samt
från andra kammaren''- herrar Johansson i Uppmälby, Olsson i Broberg, Uddenberg,
Carlström, Hedlund i Häste, Vahlstedt, Lindgren och Adler.
Utskottet.
12
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 69.
Reservation
av herrar Sederholm, Boberg, Bunden, Olsson i Broberg, Alexander Nilsson
och Hedlund i Häste, som ansett, att utskottets utlåtande bort hava följande
lydelse:
»Av den Hvitfeldtska stipendieinrättningens fordom omfattande jordbesittmngar
återstår numera allenast en ringa del, sätesgårdarna Sundsby och
Åby. Motionen avser, att jämväl dessa gårdar skulle till största delen försäljas.
På sätt framhållits vid tidigare övervägande av samma fråga torde särdeles
starka skäl krävas för att motivera en dylik åtgärd. De redan skedda
försäljningarna av åbohemman och skärgårdslägenheter torde ingalunda —
såsom motionären synes vilja göra gällande — vara härutinnan prejudicerande.
Den omständigheten, att stipendieinrättningen genom sagda försäljningar
erhållit inkomster, som sätta den i stånd att väl fylla sitt ändamål,
torde fastmera tala för att ytterligare avsteg från föreskrifterna
stiftarinnans testamente icke nu böra äga rum. Icke heller synes i här
förevarande fall kunna åberopas sociala synpunkter av den räckvidd och
beskaffenhet, att riksdagens ingripande skulle kunna anses påkallat.
Utskottet kan alltså icke förorda motionärens framställning. Denna utskottets
ståndpunkt innebär emellertid icke, att utskottet skulle anse att
varje försäljning från ifrågavarande gårdar för all framtid bör förhindras.
På sätt kuratorerna erinrat torde redan nu föreligga möjligheter för sådana
lägenhetsinnehavare å gårdarna, som själva nedlagt kapital på bebyggelse,
att med tillhjälp av gällande lagstiftning (ensittarlagen) få förvärva äganderätt
till den jord, de bruka och bebo. Det torde emellertid icke vara otänkbart
att även i andra fall — på avlägsnare områden — någon ytterligare
försäljning skulle kunna äga rum utan att väsentligen ändra den karaktär,
gårdarna av ålder ägt. Undersökning i sist berörda avseende torde lämpligen
kunna äga rum i samband med de åtgärder i övrigt, som torde bliva
behövliga, då nuvarande arrendekontrakt utlöpa. Utskottet vill emellertid
erinra, att så icke sker förrän 1938 för Sundsby och 1941 för Åby.
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
att motionen II: 204 icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.»
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.