Sök i Ratio Lex

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71

1928-05-18 · 27 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 25 av 27 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1928:71, Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

1

Nr 71.

Ankom till riksdagens kansli den 18 maj 1928 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående statens medverkan

till skogsodling å kala, till skogsbörd tjänliga

marker m. m.

Jordbruksutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft följande

inom riksdagen väckta, till utskottet hänvisade motioner nämligen

1) nr 46 i första kammaren av herr Johansson, Johan Bernhard m. fl.

likalydande med nr 44 i andra kammaren av herr Lindman m. fl., vari

hemställts, att riksdagen ville hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning och

förslag angående statens medverkan till skogsodling av sådana kala, till

skogsbörd tjänliga marker, för vilka skogsodlingsskyldighet enligt gällande

skogslagar ej kan åläggas markägaren;

nr 45 i andra kammaren av herr Sköld, vari hemställts, att riksdagen

ville hos Kungl. Majrt anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta med hänsynstagande

till vad i motionen anförts verkställa utredning och för riksdagen

snarast möjligt framlägga förslag till genomgripande åtgärder för den

svenska skogsmarkens rationella utnyttjande till skogsbörd.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för dessa framställningar, hänvisas

till motionerna.

Över motionerna har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat yttranden

av centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund, arbetslöshetsutredningen

och statens arbetslöshetskommission, vilka yttranden såsom Bil. A, B

och C fogats vid detta utlåtande. Härjämte har till utskottet inkommit

skrivelser i ämnet från svenska mosskulturföreningen och landshövdingen

i Hallands län, vilka skrivelser jämväl finnas här bifogade såsom Bil. D och E.

I förstnämnda båda motioner framhålles, hurusom särskilt i sydvästra

Sverige finnes vidsträckta ur nyttighetssynpunkt fullständigt improduktiva

ljungmarker, vilka uppkommit företrädesvis genom omfattande skogsskövlingar

sedan århundraden tillbaka. Arealen av dessa ljungmarker utgjorde

enligt uppgift i motionerna 145,700 hektar. Omfattande skogsodlingar hade

visserligen under de sista 20 åren bedrivits på vederbörande skogsvårdstyrelsers

föranstaltande. Under de senaste åren hade emellertid denna skogsodlingsverksamhet

i avsevärd grad måst inskränkas. Detta vore i främsta rummet beroende

på att skogsvårdsstyrelserna, som genom 1923 års skogsvårdslag pålagts

ökade uppgifter, samtidigt härmed i endast mycket ringa utsträckning erhållit

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 10 saml. 27 höft. (Nr 71.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

i motsvarande grad ökade medel från det allmänna. Tidigare kunde skogsvårdsstyrelserna

understödja skogsägare, som beflitade sig om skogsodling å

ifrågavarande marker, vanligen med fritt skogsodlingsmaterial och fri arbetsledning,

i vissa fall även med något litet direkt bidrag till arbetskostnadernas

täckande. Nu däremot vore denna möjlighet för skogsvårdsstyrelserna

som regel ej mera för handen.

Vidare framhålles, hurusom före 1903 års skogsvårdslags ikraftträdande

starkt dimensionshuggna skogsbestånd, där endast skräpskog och o växtliga

bestånd kvarlämnats, alltjämt täckte vidsträckta över såväl norra som södra

delarna av landet spridda områden. Gamla hagmarker och enbuskbeklädda

gärdesbackar, vilka lämnade tillfredställande resultat varken av virke eller

gräs, förekomme i en utsträckning, som måste mana till eftertanke, huruvida

ej kraftiga åtgärder till ett förbättrande av sakens tillstånd vore nödvändiga.

Motionärerna beräkna, att i landet i dess helhet förefinnas över 500,000

hektar kala eller i det närmaste kala marker, lämpade för skogsproduktion,

å vilka växtliga skogsbestånd av nöjaktig slutenhet icke kunde

frambringas med stöd av nu gällande skogsvårdslag. Ett förseende av

dessa kalmarker med växtliga skogsbestånd skulle icke blott höja skogarnas

avkastning utan jämväl skänka landet en relativt sett högre produktion av

nya värden. Genom ifrågavarande arbeten skulle jämväl nya arbetstillfällen

beredas, vars betydelse icke borde underskattas med hänsyn till rådande

arbetslöshet.

Beträffande motionen II: 45 har motionären efter eu undersökning

av förhållandena på ifrågavarande område och orsakerna till att dessa

— i trots av vad som på lagstiftningens väg vunnits — ännu lämna åtskilligt

övrigt att önska, kommit till det resultat, att statsåtgärder vore

av behovet påkallade. Då vissa antydda svårigheter av såväl ekonomisk

som psykologisk art enligt motionärens mening utgjorde ett hinder

för vederbörande jordägare att utnyttja marken på det för framtiden

ändamålsenligaste sättet, syntes det motionären vara en det allmännas

plikt att medverka till den i det givna läget bästa framtida utvecklingen.

Visserligen hade från statsmakternas sida i icke ringa utsträckning vidtagits

åtgärder i sådant syfte. Härvid vore i främsta rummet att märka

den genomförda lagstiftningen på skogsvårdens område. Genom de medel,

som ställts till skogsvårdsstyrelsernas förfogande, hade ock ett icke ringa

arbete utförts för avdikning av försumpade skogsmarker och för kalmarkernas

kultivering. Från och med innevarande budgetår hade särskilt anslag anvisats

för bidrag till skogsutdikning. Ävenså hade anslag beviljats till anordnande

av kulturarbeten vid mindre jordbruk, vartill redan tidigare lån kunnat

erhållas ur nyodlingsfonderna. I betraktande emellertid av de stora arealer,

varom det här vore fråga, krävdes betydligt större insatser från statens sida

i understödjande riktning. I fråga om sättet för en sådan statens ytterligare

medverkan har motionären antytt en hel del olika möjligheter. I första

hand har framställts tanken på att staten skulle utlämna förlagslån. Där
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

3

med har motionären emellertid icke velat utesluta möjligheten till direkt

statsbidrag, utan har han med hänsyn till ifrågavarande åtgärders betydelse

för hela folkhushållningen ansett en del av statsunderstödet böra

kunna få utgå såsom bidrag utan återbetalningsskyldighet. I varje fall

borde emellertid tillses, att icke lånet och bidraget tillsammans överstege

skogsägarens totala kostnader. Motionären har härvid närmare utvecklat

vissa riktlinjer för statsunderstödens utgående. Under framhållande

vidare att i vissa delar av landet landsting och kommuner genom inköp

av kalmarker och vanskötta skogshemman och dessas kultivering skapat

skogsallmänningar, uttalar motionären, att dylik verksamhet vore förtjänt

av uppmuntran från statens sida. I samband härmed har motionären

berört frågan om skogsbetningens inverkan, då det gäller åstadkommande

av en rationell skogsvård och gör gällande, att genom skogsbetningens

upphörande och genom en planmässigt genomförd dikning förutsättningar i

många fall skulle kunna skapas för en naturlig återväxt. Även om sådan

återväxt skedde långsammare än efter sådd eller plantering, borde med

hänsyn till kostnaden denna utväg anlitas i största utsträckning. Endast

där en tillfredsställande återväxt icke kunde vinnas genom självsådd,

borde statsbidrag till plantering och dylikt utgå. Viktigt vore vidare, att

samtliga åtgärder, som syftade till åstadkommande av ett bättre utnyttjande

av skogsmarkerna planlades i ett sammanhang och att för deras

utförande i varje fall valdes den enklaste och lättast framkomliga vägen.

Slutligen har motionären framhållit att ett ingripande från statens sida i

föreslaget syfte icke skulle sakna betydelse ur arbetslöshetsfrågans synpunkt.

Samtliga ifrågavarande motioner avse ett bättre och mera rationellt

utnyttjande än för närvarande är fallet av de möjligheter till skogsproduktion,

som vårt land erbjuda. Under det att de två förstnämnda motionerna

i detta avseende närmast taga sikte på sådana kala, till skogsbörd tjänliga

marker, beträffande vilka skogsodlingsskyldighet enligt gällande skogslagstiftning

icke kan åläggas vederbörande markägare, har motionen

II: 45 så till vida en vidare syftning, som den inriktar sig på vidtagande

av erforderliga åtgärder till befordrande av skogsproduktion över huvud å

marker, som äro därtill tjänliga.

Redan i samband med behandlingen av det förslag, som låg till grund

för 1923 års allmänna skogsvårdslag, berördes frågan om särskilda åtgärder

för tillgodogörandet av landets kalmarker, ehuru frågan då ansågs tillsvidare

böra lämnas åsido för att ej fördröja avgörandet av den föreliggande

huvudfrågan. På sätt framgår av nionde huvudtiteln (sid. 263) till innevarande

års riksdag, har centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund gjort

framställning till Kungl. Maj:t om anvisande för budgetåret 1928—1929 av

ett anslag å 100,000 kronor såsom bidrag till skogsodling å av ålder kala

marker. Beträffande denna framställning har departementschefen (sid. 264

och 265) framhållit betydelsen av att en ökad verksamhet för skogsodling av

Utskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

de vidsträckta arealer gammal kal skogsmark, som förefunnes inom vårt

land, komme till stånd. Emellertid syntes det honom påkallat, att frågan

om anvisande av särskilt statsanslag för detta ändamål ägnades en mera

allsidig utredning än den som i ärendet förelåge.

Det i motionerna upptagna spörsmålet, vilket i sig får anses innesluta

jämväl den i centralrådets ovanberörda skrivelse till Kungl. Maj:t berörda

frågan, erbjuder på sätt motionärerna ock påvisat största intresse icke

minst ur nationalekonomisk synpunkt och synes därför förtjänt av synnerlig

uppmärksamhet. Härutinnan må erinras, att enligt centralrådets för skogsvårdstyrelsernas

förbund yttrande i ärendet landets totala areal kal skogsproduktiv

mark beräknats till cirka 1,800,000 hektar. Den kalmarksareal,

som överstege fem procent av områdets totalareal, och vilken ansetts utgöra

icke normal kalmark, uppginge till drygt 700,000 hektar. Med frånräknande

av domänfondens och kyrkofondens skogar ävensom marker med

mycket låg bonitet och marker i särskilt dåliga lägen har centralrådet

kommit till att inom landet finnas minst 500,000 hektar kala, till skogsproduktion

gynnsamma och relativt välbelägna marker, vilkas skyndsamma

skogsodling enligt centralrådets mening vore ett angeläget riksintresse. Tillika

har centralrådet i anslutning till vad i motionerna anförts rörande det mindervärdiga

skick, i vilket befintlig skog å vidsträckta arealer befunne sig, uttalat,

att centralrådet i de vanskötta skogarnas förbättring på visst sätt

såge det centrala i problemet om en allmän uppryckning av vårt skogsbruk.

Ifrågavarande spörsmål har ock vunnit i aktualitet genom de uppkomna

svårigheterna att i erforderlig omfattning kunna bereda tillfälle till

produktivt arbete.

Såsom motionärerna jämväl erinrat, har redan på skogsodlingens område

i vårt land utförts ett betydande arbete. Utskottet vill i detta avseende

skänka sitt erkännande för det osparda nit och det stora intresse, som skogsvårdsstyrelserna

och det på enskilt initiativ bildade skogssällskapet ådagalagt

i sin strävan för skogsvårdens främjande, och uppskattar utskottet till

fullo de betydelsefulla resultat, som enligt i centralrådets förenämnda yttrande

lämnade uppgifter därav vunnits. Det bör framhållas, att skogsvårdsstyrelserna

och skogssällskapet jämväl i det särskilda avseende, som i motionerna

närmast åsyftas, utfört ett ansenligt arbete. I detta sammanhang

bör heller icke förglömmas det omfattande arbete i förevarande avseende,

som utförts på föranstaltande av statens arbetslöshetskommission.

På sätt såväl i motionerna som i de däröver avgivna yttrandena framhållits,

torde emellertid för vinnande av det här avsedda syftet otvivelaktigt

ytterligare åtgärder från statens sida vara av behovet påkallade. Ett ställningstagande

till denna fråga förutsätter emellertid givetvis en närmare utredning

av ärendet. I likhet med motionärerna anser utskottet, att framställning i

sådant syfte bör göras hos Kungl. Maj:t. Med avseende å denna utredning,

vilken enligt utskottets mening bör läggas efter relativt vida linjer,

anser sig utskottet endast böra till beaktande anföra vissa huvudsynpunkter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71. •>

Vid utredningen torde sålunda hänsyn höra tagas icke blott till sådana

kalmarker, vars ägare icke kunna enligt gällande skogslagstiftning åläggas

skyldighet att därå verkställa skogsodling — ehuru detta såsom i motionerna

I: 46 och II: 44 uttalats givetvis ligger närmast till hands — utan jämväl

inriktas på att överhuvud klarlägga vilka åtgärder, som kunna verksamt

bidraga till mindervärdiga skogsmarkers förvandlande till produktiva skogar.

Utskottet tänker härvid — förutom på de egentliga kalmarkerna — på försumpade

skogsmarker och myrar. I sistnämnda avseenden framträder i

första hand behovet av dikningsåtgärder.

Vidare har centralrådet pekat på de särskilt i Norrbottens och Västerbottens

kustland förekommande värdelösa och oväxtliga skräpbestånd, som

uppkommit efter tidigare dimensionshuggningar, varjämte för Norrlands

vidkommande även vore att märka vissa vanligen efter skogseld uppkomna

skogsbestånd, vilka i stort sett kunde jämföras med kala eller med skräpskog

bevuxna marker och som endast till ringa del utnyttjade markens produktionsförmåga.

De arbeten, som för sistnämnda markers vidkommande krävdes,

vore enligt centralrådets mening närmast att hänföra till rensnings- och

gallringsåtgärder.

Även i mellersta Sverige och speciellt i Kopparbergs län vore enligt vad

centralrådet framhållit förekomsten av skogsbestånd med otillfredsställande

slutenhet stor. Orsaken härtill vore ej i samma utsträckning som i Norrland

tidigare dimensionshuggningar utan i stället att söka i den så ytterst

vanliga kombinationen av skogs- och betesdrift. Med avseende å södra

Sverige tillkomme de för dessa delar av landet karakteristiska s. k. fäladsmarkerna,

d. v. s. marker, ytterst glest bevuxna med en av en- och ljungvegetation

ofta förvildad skog. *

Såsom särskilt i motionen II: 45 påpekats äger skogsodlingsproblemet ett

visst samband med spörsmålet om skogsmarkens utnyttjande till bete.

Härutinnan delar utskottet närmast aen uppfattningen, som för övrigt

kommit till uttryck i centralrådets och mosskulturföreningens yttranden, att

utvecklingen bör ledas mot en rationell uppdelning av mark, avsedd för skogsbörd,

och mark, avsedd för bete. Det numera såväl vetenskapligt som praktiskt

påvisade stora värdet av en rationell beteskultur talar härför, liksom

ock ur skogsbördens synpunkt en sådan anordning otvivelaktigt måste erbjuda

betydande fördelar. Härmed har utskottet emellertid icke velat förneka, att

omständigheter i vissa fall kunna föreligga, då en kombination av skogsoch

betesdrift torde vara förenlig med vederbörande ägares intressen. För

ernående av förevarande syfte torde i första hand krävas en planmässig och

intensivt bedriven upplysningsverksamhet. Härutinnan synes, såsom centralrådet

antytt, bland annat möjligheterna av en förbättrad undervisning i

skogsskötsel vid lantmanna- och lantbruksskolorna böra övervägas.

Med avseende å den form, i vilken statens medverkan synes böra lämnas,

förordas i motionen II: 45 i första hand lånevägen, men anser motionären på

samma gång, att även direkt bidrag i viss mån kan tänkas böra ifrågakomma.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

De båda ovan förstberörda motionerna utgå från att statens mellankomst skulle

ske genom understöd utan återbetalningsskyldighet. Med hänsyn särskilt till

den jämförelsevis långa tid, som förflyter innan något ekonomiskt resultat

av vidtagna kulturåtgärder på ifrågavarande område i allmänhet torde kunna

påräknas, synes statsbidrag utan återbetalningsskyldighet ligga närmast till

hands. Det bör härvid icke heller förbises, att exempelvis skogsodlingar,

oaktat de utförts med största omsorg och skicklighet, kunna uteslutande på

grund av olämplig väderlek fullständigt misslyckas. Å andra sidan äro

givetvis sådana fall tänkbara, då en hjälp i form av lån på fördelaktiga

villkor skulle kunna vara tillfyllest för vinnande av avsett syfte. Med hänsyn

till dessa omständigheter synes vid utredningen i fråga båda de antydda

vägarna böra bli föremål för övervägande, därvid självfallet bör iakttagas,

att en lämplig begränsning sker i fråga om möjligheterna att erhållJ

statsunderstöd. Jämväl synes den i motionen II: 45 framförda tanken på

en kombination mellan lån och direkt bidrag förtjänt av att böra undersökas,

liksom ock möjligheten och lämpligheten att meddela den ifrågasatta

statshjälpen i form av premielån torde böra prövas. De avsedda statsunderstödda

åtgärderna, vilka naturligen böra grunda sig på vederbörande

skogsägares frivilliga åtagande, torde för övrigt böra så inriktas,

att de på ett naturligt sätt komplettera de möjligheter i förevarande avseende,

som den allmänna skogslagen och skogsvårdsstyrelsernas verksamhet

över huvud erbjuda. Vidare torde grunderna härför böra så utformas, att

de kunna på ett smidigt sätt anpassas efter skilda lägen och förhållanden.

Då det mången gång kan erbjuda svårigheter att uppdraga en bestämd

gräns mellan den ena eller andra erforderliga åtgärden av här ifrågavarande

slag, vill utskottet i detta sammanhang framhålla såsom ett önskemål, att

sådana anstalter träffas, varigenom möjlighet vinnes att i ett sammanhang

planlägga ifrågakommande åtgärder.

Beträffande sättet för handhavandet av den tilltänkta verksamheten, vilken

närmast torde böra ansluta sig till den av staten redan å ifrågavarande

område understödda, synes utskottet närmast skogsvårdsstyrelserna och skogssällskapet

utgöra de naturliga organen härför eventuellt under medverkan

av andra i samma syfte arbetande sällskap och organisationer. I vissa fall

särskilt i vad angår betesfrågan torde på sätt i ärendet ock framhållits

samarbete böra ske med vederbörande hushållningssällskap.

I övrigt torde vid utredningens verkställande vederbörlig hänsyn böra

tagas såväl till de i motionerna som i de i anledning därav avgivna yttrandena

framhållna synpunkterna.

Beträffande slutligen frågan i vad mån arbeten av ifrågavarande art

kunna vara ägnade att medverka till arbetslöshetens bekämpande torde man

på sätt i ärendet antytts för verkställande av de egentliga kulturarbetena

(skogsplantering och dylikt) i allmänhet vara hänvisad till en viss kortare

tidsperiod under den årstid, då arbetslösheten i regel är minst, vadan

något mera direkt resultat i förevarande avseende därav näppeligen synes

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71. 7

stå att vinna i någon större utsträckning. Däremot bör igångsättande av

skogsdikningsarbeten, vilka i vissa delar av landet kunna utföras så gott

som året runt, i samma avseende vara av viss betydelse. I varje fall torde,

såsom i motionerna framhållits, åtgärder av här angivet slag vara ägnade

att på längre sikt i sin mån minska arbetslösheten.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen i anledning av motionerna 1:46 och

II: 44 samt II: 45 må i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,

att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning

rörande de åtgärder, som kunna vara erforderliga för

vinnande av det i motionerna avsedda syftet samt för

riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen

kan giva anledning.

Stockholm den 18 maj 1928.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Nilsson i Kabbarp, Linders, Andersson i Fältenborg,

Sjöblom, Lundell, Gabrielsson, Valfrid Eriksson och Alexander Nilsson samt

från andra kammaren: herrar Johansson i Uppmälby, Olsson i Broberg, Lddenberg*,

Carlslröm*, Hedlund i Häste, Olsson i Rödningsberg, Lindgren* och Adler.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

Bilaga A.

Till riksdagens jordbruksutskott.

Genom remiss den 17 februari 1928 har Kungl. Maj:t anbefallt Centralrådet

for skogsvardsstyrelsernas förbund att senast den 15 mars samma år

avgiva och till utskottet överlämna yttrande över till utskottet remitterade

motioner nr 46 i första kammaren om åvägabringande av utredning och

förslag angående statens medverkan till skogsodling å viss mark, nr 44 i

andra kammaren angående statens medverkan till skogsodling å vissa kala

till skogsbörd tjänliga marker och nr 45 i andra kammaren angående den

svenska skogsmarkens rationella utnyttjande till skogsbörd.

I anledning härav får Centralrådet anföra följande:

Till skogsvårdsstyrelsernas uppgifter höra enligt förordningen angående

skogsvårdsstyrelser den 15 juni 1923, bland annat, att vidtaga åtgärder, som

aro agnade att befrämja och verka befordrande å den enskilda skogshus
å

Iningen. I arbetet härför har skogsodlingen varit en av skogsvårdsstyrelsernas

viktigare verksamhetsgrenar. Som ett uttryck för vad skogsvårdsstyrelserna

uträttat på detta område från och med början av sin

verksamhet, år 1905, och t. o. m. år 1925 må följande siffror anföras.

Under ifrågavarande period har av skogsvårdsstyrelserna till skogsägarna

utlamnats 441,118 kg. skogsfrö och 1,113,000,000 skogsplantor. Under

samma tid har på skogsvårdsstyrelsernas föranstaltande skogsodlats en

areal om 733,000 har, till ej oväsentlig del sedan gammalt kala marker,

en yta, som i storlek ungefär motsvarar de båda landskapen Blekinge och

Halland.

Även skogsdikningen har av skogsvårdsstyrelserna ägnats ett betydande

intresse. Å forsumpade, för skogsproduktion lämpliga marker har sålunda

under samma tidsperiod under skogsvårdsstyrelsernas direkta ledning upptagits

nära 3,000 mil diken, motsvarande en sträcka om c:a 20 ggr hela

Sveriges längd.

Skogsvårdsstyrelsernas möjligheter att i betydande omfattning understödja

arbeten av ovan angivna slag voro särskilt stora under den samtidigt med

och närmast efter kriget rådande högkonjunkturen. Skogsvårdsstyrelsernas

inkomster av skogsvårdsavgifter voro nämligen då höga samtidigt som

skogsvårdsstyrelserna ej hade samma krävande och vittgående uppgifter, som

genom 1923 års skogsvårdslags ikraftträdande pålagts dem.

Under tiden efter högkonjunkturen hava skogsvårdsstyrelsernas inkomster

av skogsvårdsavgifter starkt minskats. Samtidigt ha, sedan 1923 års skogs-utsträckning.

börjat tillämpas, skogsvårdsstyrelserna måst

vidkännas stegrade utgifter i fråga om den egentliga förvaltningen, under

det att minskningen i skogsvårdsavgifter endast till mycket ringa del

kompenserats av förhöjda anslag från stat och ortsmyndigheter.

Skogsvårdsstyrelsernas ekonomi har härigenom starkt försämrats, vilket

förringat skogsvårdsstyrelsernas möjligheter att direkt understödja den

enskilda skogsvården.

Det var med hänsyn härtill som Centralrådet, anseende det ej försvarligt

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71. 9

att i nuvarande tidläge skogsodlingen inskränktes eller helt finge anstå å

de av ålder kala marker, som i stor utsträckning förelinnas i vårt land, i

skrivelse till Kungl. Ma.j:t den 10 oktober 1927 hemställde om att Kungl.

Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen att för budgetåret 1928 1929

anvisa till skogsodling å av ålder kala marker ett extra reservationsanslag

å 100,000 kronor.

Som känt är föranledde denna framställning på grund av bristande

utredning ej någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

I båda de motioner, nris 44 och 45 i andra kammaren (nr 46 i första

kammaren är likalydande med nr 44 i andra kammaren), över vilka Centralrådet

anbefallts avgiva utlåtande, har arbetslöshetens bekämpande anförts

som motiv för framförda yrkanden om utredning och förslag angående

dels statens medverkan till skogsodling av sådana kala, till skogsbörd

tjänliga marker, för vilka skogsodlingsskyldighet enligt gällande skogslagar

ej kan åläggas skogsägaren, dels till genomgripande åtgärder för den svenska

skogsmarkens rationella utnyttjande till skogsbörd.

Det är givet, att Centralrådet med stor tillfredsställelse tagit del av vad

i nämnda motioner blivit anfört, och att Centralrådet med hänsyn till frågans

vikt och betydelse för hela landet på det livligaste vill tillstyrka en utredning

i de syften, som av motionerna angivits. Även om de båda motionernas

utredningsyrkanden givits en ifrån varandra något avvikande formulering,

framgår av motionernas motiv, att avsikten med utredningen är

likartad. Centralrådet har därför ej funnit skäl att i detta sammanhang särskilt

uttala sig om den ena eller andra motionen, utan föredragit att betrakta

dem som i sak av samma innebörd.

I motion nr 45 i andra kammaren har visserligen i motsats till vad

fallet är beträffande motion nr 44 i samma kammare ett försök gjorts att

angiva den sannolika omfattning, i vilken statens medverkan skulle krävas,

men härom torde, vilket även av motionären framhållits, först en blivande

utredning kunna ge besked. Detsamma är givetvis fallet med hela det

komplex av frågor, som av motionerna beröres, men Centralrådet har det

oaktat om än i korthet redan nu velat framhålla en del synpunkter, som

kunna vara ägnade att belysa vissa detaljer eller avsnitt, varjämte Centralrådet

senare skall söka angiva, vad Centralrådet möjligen skulle kunna

tänka sig att den ifrågasatta utredningen borde omfatta.

De kala, till skogsbörd tjänliga markernas försättande i skogbärande skick

har i båda motionerna framhållits som det kanske viktigaste medlet till

ernående av en ökad avkastning från våra skogar. På grund av skogsbrukets

stora betydelse över huvud taget för vår folkförsörjning kan detta

skogsodlingsarbete i sig själv anses vara förtjänt av största uppmärksamhet.

På sista tiden har det dock vunnit speciell aktualitet genom de svårigheter,

som uppstått för sysselsättning av de arbetslösa i produktivt arbete. Därjämte

har man i sydligaste delen av vårt land, där den kanske mest påtagliga

kalmarksförekomsten av nu ifrågavarande slag är tillfinnandes, sedan

ganska lång tid tillbaka haft blicken öppen för och kraftigt framhållit önskvärdheten

av att sammankoppla frågan om de arbetslösas sysselsättning med

ett efter stora linjer planerat iståndsättande av nu helt eller delvis outnyttjade,

till skogsbörd tjänliga marker.

Sedan riksskogstaxeringsnämndens senaste resultat offentliggjorts, är Centralrådet

i tillfälle att lämna synnerligen goda uppgifter rörande kalmarksförekomsten

å icke mindre än 85 procent av landets totalareal skogsprodukt^

mark. I nedanstående tablå finnas uppgifter på kalmarksarealen i samtliga

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

av riksskogstaxeringen övergångna län, från Norrbottens län i norr till

Kalmar län i söder. För att fullständiga översikten har Centralrådet jämväl

för övriga, icke taxerade län sökt att angiva kalmarksarealen genom

jämförelse med taxerade närbelägna och ifråga om skogsförhållanden någorlunda

likartade län. För Värmland har sålunda antagits en lika stor procentuell

kalmarksförekomst som i Örebro län, kalmarksarealen i Skaraborgs

och Älvsborgs län har ansetts uppgå till samma procentuella belopp som i

Östergötlands län, om än kalmarksförekomsten torde vara något större i de

förra länen, och slutligen har Kronobergs län i detta avseende fått tjäna

som måttstock för Göteborgs och Bohus, Hallands, Malmöhus, Kristianstads,

Blekinge och Gotlands län.

Av nedan införda tabell framgår, att man kan beräkna landets totala

areal kal, skogsproduktiv mark till cirka 1,800,000 har. Även i ett efter

rationella metoder skött skogsbruk finnes i regel en viss yta, som är kal, å

vilken ny skog skall uppdragas. Centralrådet har ansett att denna yta i

stort genomsnitt för hela landet kan beräknas till 5 procent av hela arealen

skogsproduktiv mark, d. v. s. att vid 100-årig omloppstid räknas med normalt

5 års kalmarkstid, vid 80-årig omloppstid med 4 års och vid 140-årig

med 7 års kalmarkstid etc.

Under denna förutsättning har i tabellen för de skilda redovisningsområdena

särskilt angivits den kalmarksareal, som överstiger 5 procent av

områdets totalareal, och har denna ansetts utgöra icke normal kalmark.

Denna uppgår som synes av tabellen för hela landet till drygt 700,000 har.

Man torde hava rätt att antaga, att huvudparten av denna areal utgöres

av sådana kalmarker, för vilka skogsodlingsskyldighet enligt gällande skogslagar

ej kan åläggas skogsägaren.

Tab. 1. Kalmarksareal i bär.

Område

Riksskogstaxeringens uppgifter:

Totalt

Utöver vad som kan

anses normalt

Norrbottens län, kustlandet ..................

.. 74,315

_

» » lappmarken .................

.. 69,252

_

Västerbottens län, kustlandet ..............

.. 58,802

_

» » lappmarken ..............

.. 86,804

_

Jämtlands » ......................................

.. 273,877

140,927

Västernorr lands län..................................

.. 112,183

17,113

Gävleborgs » ..................................

.. 88,333

19,323

Kopparbergs » ..................................

.. 117,659

14,449

Örebro » ..................................

.. 34,914

8,859

Västmanlands » ..................................

.. 12,905

_

Uppsala » ..................................

.. 22,056

8,441

Stockholms » ..................................

.. 30,203

10,068

Södermanlands » ...................................

. 53,212

36,047

Östergötlands » ...................................

. 52,526

24,881

Jönköpings » ..................................

. 108,913

76,108

Kronobergs » ...................................

103,892

76,552

Kalmar län, norra landstingsområdet...

. 57,691

40,521

» » södra »

. 42,266

29,301

» » Öland ...................................

5,080 1,404,873

4,195 506.785.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

11

Totalt

Utöver vid som kali

anses normalt

Av Centralrådet beräknade:

Värmlands län...........................

Skaraborgs och Älvsborgs län

84,949

11(1,708

21,554

55,283

Göteborgs och Bohus, Hallands, Malmöhus,

Kristianstads och Blekinge län

och Gotlands län ....................................

217,759 419,41(1 160,454 237,291

1,824,289 744,076.

Summa

Även om domän- och kyrkofondens skogar kanske äro de lämpligaste

objekten vid tanke på att finna sysselsättning för de arbetslösa i skogsbruket,

torde dock i detta sammanhang vad som eventuellt av nu ifrågavarande

kalmarker belöper på dessa skogar böra frånräknas. För att få fram den

kalmarksareal, som kan ifrågasättas böra skogsodlas under medverkan av

staten, torde desslikes avdrag böra göras för marker av mycket låg bonitet

samt för marker i särskilt dåliga avsättningslägen.

Frånräknas dessa torde man dock med säkerhet kunna räkna med att

inom landet förefinnes minst 500,000 har kala, till skogsproduktion gynnsamma

och relativt välbelagna marker, vilkas skyndsamma skogsodling ar

ett angeläget riksintresse, som ej torde inom rimlig tid kunna förverkligas

utan bistånd av staten i någon form. .

I de båda motionerna har vidare framhållits, att förefintlig skogs tillstånd

å vidsträckta arealer är av beskaffenhet att lämna mycket övrigt att önska

ifråga om utnyttjandet av markens produktionsförmåga. Skogens tillstånd

och skötsel skulle med andra ord vara otillfredsställande på vidsträckta områden.

Ett iståndsättande av dessa vanskötta marker liar antagits^ kunna i

mycket betydande grad förbättra vårt skogsbruks avkastningsförmåga.

Centralrådet vill ansluta sig till denna uppfattning och ser på visst sätt

i de vanskötta skogarnas förbättring det centrala i problemet om en allmän

uppryckning av vårt skogsbruk. Även bär har givetvis skogsvårdsstyrelserna

sökt att efter förmåga arbeta för ett bättre sakernas tillstånd, men

resurserna ha, som känt är, varit begränsade och ej tillåtit verksamhetens

utveckling utöver av ekonomiska förhållanden angiven ram.

Vad är det då i första hand för marker som såväl ur enskild som ur

allmänt ekonomisk synpunkt måste anses som otillfredsställande, och som

vid bättre skötsel skulle kunna ge en avsevärt ökad avkastning? På den

frågan är säkerligen svårt att lämna ett kort och uttömmande svar, men

Centralrådet skall dock försöka att karakterisera vilka marker, det i första

rummet bör vara frågan om.

I övre Norrland, där endast för Norr- och Västerbottens kustland aterväxten

är säkerställd genom skogsvårdslagens bestämmelser, finnas mycket

stora vidder, som, ehuru ej direkt kala, dock i nuvarande tillstånd ifråga

om produktion ej nämnvärt skilja sig från dylika. _

I Lappmarken, där stora områden övermogen, tidigare dimensionshuggen

skog finnes, och där klimatets karghet mångenstädes försvårar eller fördröjer

skogens naturliga reproduktion, kan man ej alltid enbart med yxans tillhjälp

framkalla skogens föryngring. Sedan huvudmassan av gagnvirkesdimensionerna

uttagits, kvarstå i många fall värdelösa och oväxtliga skräpskogar,

som endast kunna föryngras efter markens röjning och eventuella

bränning. Även om direkt skogsodling ej tarvas, medföra röjningen och

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

bränningen kostnader, som mången markägare ej velat påtaga sig, varför

följden blivit, att stora arealer få ligga så gott som utan produktion.

I Norr- och Västerbottens läns kustland äro förhållandena ungefär enahanda.

Under den tid den s. k. dimensionslagen där gällde, både skogsägaren

ingen laglig skyldighet att verkställa rensningar å hyggestrakter.

De kalhyggen, som genom skogsstatspersonalens försorg utlades i äldre

skogar, äro därför till största delen ännu bevuxna med kvarlämnad skräpskog

utan avsättningsvärde samt marbuskar. Genom den tidigare fria avverkningen

för s. k. husbehov för förbrukning inom orten hava även avsevärda

skogsarealer blivit illa åtgångna och äro nu, bevuxna med glesa restbestånd

av oväxtlig typ, mer eller mindre improduktiva. Detta förhållande

är för kustlandets del särskilt att beklaga, enär skogsmarkerna där i regel

äro synnerligen lättföryngrade, endast hyggena bliva rationellt behandlade,

d. v. s. rensade från skräpskog.

Un bidragande orsak till att så ej sker i större utsträckning torde vara,

att de mindre hemmansägarna, vilka vanligen hava svag ekonomisk ställmng,

draga sig för att inlägga avverkning i de glesa restbestånden, även

om dessa avverkningar skulle lämna en del gagnvirke. De äga nämligen i

allmänhet vetskap om, att de efter avverkningen hemfalla under den nya

skogsvårdslagens bestämmelser och därför kanske komma att åläggas mer

elier mindre kostsamma föryngringsåtgärder. En avverkning av dylika

skräpbestånd skulle således kunna medföra vissa utgifter, och därför låter

man resterna efter en tidigare avverkning stå kvar.

Äyon i öviiga Norrland och speciellt i Jämtlands län förekomma i stor

utsträckning glesa skräpbestånd, som endast till ringa del utnyttja markens

produktionsförmåga.

En annan för Norrland utmärkande beståndstyp äro de s. k. stavagranseller

stavatallsbestånden. Dessa bestånd kunna omfatta stora sammanhängande

arealer. Skogsbeståndet har vanligen uppkommit efter skogseld

och uppvuxit i likåldriga, synnerligen täta snår, varigenom tillväxten snart

avtagit och så småningom praktiskt taget upphört. Ifrågavarande bestånd

innehålla därför även vid relativt hög ålder ett mycket stort stamantal av

uteslutande klena och praktiskt taget värdelösa dimensioner. »Stavabestånden»

utnyttja ingalunda markens naturliga produktionsförmåga och

de områden, som de intagit, kunna i stort sett jämföras med kala eller med

skräpskog bevuxna marker. För att få dessa bestånd att utväxa till gagnvirke

erfordras, att de genomgås med ganska kostsamma röjningsgallringar,

varvid 60 å 80 procent av stamantalet torde böra utfällas. Särskilt de

mindre skogsägarna hava emellertid sällan varken kunskap nog eller ekonomiska

resurser att på egen hand utföra dessa arbeten.

Även i mellersta Sverige och speciellt i Kopparbergs län är förekomsten

av. skogsbestånd med otillfredsställande slutenhet stor. Orsaken härtill är

ej i samma utsträckning som i Norrland tidigare dimensionshuggningar utan

i stället att söka i den så ytterst vanliga kombinationen av skogs- och betesnii

ii^ .me<^ an(3ra ord extensivt skötta liag- eller betesmarker samt

helt eller delvis outnyttjade gärdesbackar, som här utgöra huvudparten av

den störa areal skogsproduktiv mark, som icke blott ur skoglig utan även

tran betessynpunkt måste anses som otillfredsställande. Åtgärder, som åstadkomma

en rationell klyvning av den för båda ändamålen skadliga kombinationen

av betes- och skogsbruket, och som äro ägnade att befrämja skogsbruket,

där detta skall äga bestånd, och betesdriften, där denna med rätta

bor ha sm plats, äro i första hand av behovet påkallade.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

I södra Sverige, slutligen, äro förhållandena i stort sett ganska likartade

med de i mellersta Sverige. Av marker med otillfredsställande skogsväxt

dominera även där hagmarker och gårdesbaekar samt tillkommer en för

sydligaste delarna av landet karakteristisk typ, de s. k. fäladsmarkerna,

d. v. s. marker, som äro ytterst glest bevuxna med skog, och som, ofta

starkt förvildade av en kraftig en- och ljungvegetation, hårt betas. Erforderliga

åtgärder äro desamma som ovan angivits.

För att få ett begrepp om vilka arealer det i nu ifrågavarande avseende

rör sig om kan åter riksskogstaxeringsnämndens uppgifter lämna god vägledning.

Dels har nämligen den skogsproduktiva marken redovisats med

hänsyn till beståndens slutenhet, dels har för all skogsproduktiv mark (skogsöda

hagmark) allmänna skogstillståndet angivits. Slutenhetsgraden har bedömts

som ett uttryck för i vad mån det befintliga beståndet med hänsyn

tagen till ålder och trädslag utnyttjar ståndortens virkesproducerande förmåga.

Vid fullt utnyttjad produktionsförmåga åsättes slutenhetsgrad 1 samt

vid lägre grader därav tiondelar 0.9, 0.8 o. s. v. Graderna 0.3—0.4 beteckna

då synnerligen otillfredsställande slutenhet, d. v. s. mycket glesa bestånd,

(graderna 0.2—O.i anses som kalmark), och förekomsten härav torde i stort

sett motsvara tillgången på ovan beskrivna skogstyper. Det allmänna skogstillståndet,

vilket betecknas med termerna tillfredsställande, mindre tillfredsställande

samt otillfredsställande, avser att giva ett sammanfattande uttryck

åt den grad, i vilken det beskrivna beståndet med hänsyn tagen till rådande

natur- och avsättningsförhållanden m. m. kan anses tillfredsställa rimliga

fordringar på ett nöjaktigt bedrivet skogsbruk. Vanligaste orsakerna till

beteckningen otillfredsställande äro: felaktig avverkningsmetod, t. ex. borttagande

av den mest produktionskraftiga delen av beståndet med kvarlämnande

av skräpskog, bristande slutenhet, felaktigt trädslag, försummad förvngring,

riklig förekomst av fel och skador m. m.

Kännedomen om i vilken omfattning »otillfredsställande» marker förekomma

i landets olika delar ger sålunda gott besked om var brister i det

skogliga tillståndet äro att söka. Påpekas bör dock att dessa brister ej

alltid äro så lätta att reparera; i många fall torde det knappast vara möjligt

eller ekonomiskt utförbart, varför den i nedanstående tabell som otillfredsställande

betecknade arealen endast delvis kan tänkas komma ifraga

för åtgärder från det allmännas sida. Detsamma är givetvis på grund av

ägoförhållanden, svag bonitet, dåligt avsättningsläge m. m. förhållandet

med de marker, varå skogen angivits hava en slutenhetsgrad av endast

0.3—0.4.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

Tabell 2.

Skogsprodukt^ mark i Skogsprodukt^ mark i

kar bevuxen med be- har, Varå skogstillståndet

Område stånd av slutenhet sgrad betecknats som otillfreds
,

0.8—0.4 ställande

Riksskogstaxeringens uppgifter:

Norrbottens län, kustlandet.................... 203,481 391,037

» » lappmarken ................ 412,949 336,002

Västerbottens län, kustlandet ............ 118,855 176,154

» » lappmarken ........ 325,011 450,170

Jämtlands » ................................ 470,643 526,482

Västernorrlands » ................................ 201,548 380,280

Gävleborgs » ............................... 92,473 161,483

Kopparbergs » ................................ 383,941 652,287

Örebro » ................................ 42,730 50,547

Västmanlands » ................................ 26,178 38,714

Uppsala » ................................ 28,864 59’,361

Stockholms » ................................ 49,532 83,762

Södermanlands » ................................ 55,615 70,377

Östergötlands » ................................ 49,208 101J54

Jönköpings » ................................ 125,971 167’,306

Kronobergs » ................................ 92,409 194,663

Kalmar län, norra landstingsområdet 62,842 83,446

» » södra » 60,676 80,642

* Ä Öland ................................ 2>549 2,805,475 2,089 4,005,536

Av centralrådet beräknade:

Värmlands län (= Örebro län)................ 103,968 122,986

Skaraborgs och Älvsborgs län (= Östergötlands

län) ........................................ 109,337 226,044

Göteborgs och Bohus, Hallands, Malmöhus,

Kristianstads och Blekinge

län (= Kronobergs län) 193,691 406,996 408,011 757,044

Summa 3,212,471 4,762,577.

Av tabellen framgår, att inom landet skulle totalt finnas 3,212,471 har

varå skogen endast har en slutenhetsgrad av 0.3—0.4 samt 4 762 577 har’

vilket motsvarar cirka 20 X av hela landet areal skogsprodukt^ mark, varå’

skogstillståndet enligt riksskogstaxeringsnämndens terminologi betecknats

såsom otillfredsställande.

Förutom kala marker samt sådana, varå skogstillståndet av vissa orsaker

kan anses som otillfredsställande, linnes, som i motion nr 45, andra kammaren,

påpekats, även vidsträckta markområden av impedimentskaraktär

som genom en torrläggning skulle bliva produktiva. Av chefen för jordbruksdepartementet

på Kungl. Maj:ts bemyndigande den 23 september 1926

tillkallade särskilda sakkunniga hava beräknat, att totalt inom landet skulle

finnas cirka 3,000,000 har försumpad mark och dikningsbar myr. Den försmå - pade marken, som uppskattats till cirka 1,700,000 har och som är att anse som

produktiv, ehuru av låg klass, kan givetvis till en del ingå i de markkategoiier

för vilka förut redogjorts. Då frågan om de vattensjuka, men till

skogsbörd lämpliga markernas torrläggning blivit föremål för en ingående

utredning 1 det betänkande, som av ovannämnda sakkunniga avgivits den

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

26 november 1926 oeli Horn på Kungl. Maj:ts förslag föranlett riksdagen afl

bevilja ett särskilt anslag för detta ändamål, saknar centralrådet anledning

att här närmare ingå på detta spörsmål. Centralrådet vill endast understryka,

att skogsvårdsstyrelsernas verksamhet med anledning av statens

skogsutdikningsanslag torde bliva av stor betydelse, och, om den tillätes

utveckla sig till större proportioner, säkerligen skall bliva ägnad att i hög

grad befrämja skogshushållningen.

Ehuru ett antal skogsvårdsstyrelser av skilda orsaker under 1927 ej hunnit

utföra de förberedande arbeten, som tarvas, innan ansökningar om bidrag

ur statens skogsutdikningsanslag kunna inlämnas, har dock vid ansökningstidens

utgång den 1 mars innevarande år från 15 skogsvårdsstyrelser äskats

medel från ovannämnda anslag, som med cirka 20,000 kronor överstiger

det tillgängliga beloppet, 200,000 kronor. Det kan därför antagas att vid

nästa ansökningstillfälle anspråken på detta anslag komma att bliva vida

högre.

Med det nu sagda har centralrådet sökt att i korthet skildra i vilka avseenden

våra skogars tillstånd kan anses vara otillfredsställande och på

vilka områden åtgärder kunna vara önskvärda, samt har centralrådet i stora

drag jämväl sökt angiva vilka åtgärder som erfordras. De siffror centralrådet

i tabellerna 1 och 2 haft tillfälle anföra visa bättre än något annat,

att skogens tillstånd på stora områden är i starkt behov av förbättring.

Att statens medverkan härtill är önskvärd och behövlig, torde knappast behöva

framhållas. Vad som däremot är synnerligen svårt att uttala sig om

är på vilka speciella områden statlig medverkan med fördel kan ske och

vilken form denna medverkan bör taga.

Om en utredning i av motionärerna föreslaget syfte kommer till stånd,

blir det givetvis dennas uppgift att undersöka detta. Centralrådet vill dock

försöka att redan nu något bidraga till att belysa detta svårlösta spörsmål,

i vilket syfte här nedan skall lämnas en i stora drag avfattad redogörelse

för hur centralrådet i vissa avseenden bedömer de allmänna ekonomiska

förutsättningarna för vårt svenska skogsbruk. Innan en sådan redogörelse

av mera speciell art lämnas, finner centralrådet en kort motivering för det

berättigade i att över huvud taget lämna det enskilda skogsbruket statsanslag

nödvändig.

Som centralrådet ser saken måste skogsbruket ur vissa synpunkter framför

kanske flertalet andra näringar vara det, som är värt det största allmänintresset.

Utnyttjandet av skogens avkastning torde kunna anses i viss män

reglerad genom statens ingripande. Skogsavkastningen representerar nämligen

råvarutillgången för bland annat de för vår folkförsörjning betydelsefulla,

härpå uppbyggda industrierna, främst sågverks-, trämasse- och pappersindustrierna.

Kommande släktens intressen maste här särskilt tillgodoses.

Detta gör också, att staten genom särskild lagstiftning förhindrar en skogsägare

att efter eget gottfinnande tillgodogöra sig avkastningen från sin skog.

Samhällets gemensamma intresse har här gjort, att den enskildes förfoganderätt

till skog och skogsmark i vissa avseenden inskränkts och att staten

bör anlägga särskilda synpunkter, då det gäller i motionerna ifrågasatta

återuppbyggande uppgifter. Av en förbättrad skogsavkastning drager också

samhället i längden stor nytta i form av skatteintäkter m. in. Den enskilda

skogshushållningen är sålunda av största intresse för staten, ett intresse som

väl motiverar att, för den händelse så befinnes behövligt, allmänna medel

tagas i bruk för den enskilda skogsvårdens förkovran.

Uppmuntrar staten skogsbruket, understödjes jämväl om än indirekt vår

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

andra huvudnäring, jordbruket. Centralrådet finner det vara av största vikt

att uppmärksamhet skänkes åt det inre sammanhang, som i flertalet fall

torehgger mellan särskilt skogsbygdens jordbruk och skogsbruk. Jordbruksdritten

i dessa trakter bygger nämligen i stor utsträckning på den förutsattmngen,

att den vid jordbruket bundna befolkningen även kan beredas

förtjänster pa annat håll. Av särskild betydelse äro härvid de inom skogarna

utiorda arbetena, vid vilka en betydande del av jordbruksbefolkningen erhaller

sysselsättning under väsentlig del av året, då jordbruket ej kan giva

s? -1110,?1 v?ssaM landskap förekommer en mångsidig dylik kombination,

särskilt mellan jordbruket och skogsbruket men även mellan andra näringsgrenar,

främst trävaruindustrien och skogsbruket.

Det råder intet tvivel om att det i denna kombination av yrkesutövning

ligger något av speciell betydelse för vårt land. För jordbrukets och skogsrukets

del är denna av utomordentlig vikt, då deras arbetssäsonger infalla

vid sa skilda årstider.

I motion nr 45, andra kammaren, ha formerna för en eventuell statlig

verksamhet i stor skala för höjande av landets skogshushållning diskuterats,

varvid bland annat ifrågasatts, att hela finansieringen skulle ske genom lån

eller att åtminstone en väsentlig del av de erforderliga beloppen skulle ställas

till skogsagarnas förfogande med den förutsättningen, att beloppen efter

längre eller kortare tid skulle återbetalas med ränta på ränta. Om en

sådan utväg tillgripes, måste naturligtvis full säkerhet råda för att de i

toretaget nedlagda medlen till fullo förränta sig enligt gällande ekonomiska

normer. Sker ej så betyder detta, att man lockat in skogsägaren på sådana

vagar, som kanske döma honom till betydande kontanta utlägg och förluster

tor framtiden. Detta skulle med andra ord innebära, att den välvilliga

avsikten medförde rätt så allvarliga konsekvenser för den »hulpne»

skogsägaren. Aågot sådant vore givetvis fullkomligt förkastligt.

Skulle man döma av hur under gångna är diskussionen i skogsekonomiska

frågor torts, kan man kanske ej göra sig fri från att en viss fara i sagda

avseende föreligger. Någon klar ekonomisk teori för skogsbruket finnes ej

till stod, utan i stället ha olika uppfattningar starkt brutits mot varandra,

varvid man i allmänhet stannat i en bestämd motsatsställning till den

nationalekonomiska vetenskapen. Resultaten ha i allmänhet blivit, att man

ansett, att skogsbruket ej har möjligheter att enligt vanliga räntesatser förränta,

de belopp, som bindas i detsamma. Skogsbruket skulle med andra

, afPassa S1S efter de allmänna regler, som dirigera de ekonomiska

lorhallandena inom samhället.

f°rde emellertid med tämligen stor säkerhet kunna sägas, att dessa

resultat ej behöva verka alltför avskräckande, och emot desamma kunna

stallas den dagliga erfarenhetens vittnesbörd. Den visar, att inom vårt land

skogsbruk drivas och under långa tider drivits som rent ekonomiskt betonade

foretag i full konkurrens med övriga näringar om de tillgängliga arbetskrafterna

och kapitaltillgångarna. Detta måste innebära, att det kan äga

Kraft att bestå som självständig näring och väl kan försvara de produktivkratter,

som bindas inom detsamma. Vore så ej fallet, måste det nuvarande

tillståndet med väsentliga delar av våra skogstillgångar i händerna på enligt

klara ekonomiska linjer arbetande enskilda storföretag anses oförklarligt.

hor att avkastningen skall bliva nöjaktig gäller emellertid, det måste

betonas, att driften upplagts rationellt och att den nutida skogsvetenskapens

kunskaper till fullo utnyttjas.

Ett helt annat läge intar emellertid i allmänhet det mindre bondeskogs
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

17

bruket. Vad detsamma beträffar, äro insikterna om under vilka förhållanden

detsamma arbetar ännu ganska små. Det enda som hittills gällt som allmängiltig

sanning, är att småskogsbruket har mindre förutsättningar för

ekonomisk drift än det större skogsbruket. Att döma efter nuvarande förhållanden

förefaller det, som om denna uppfattning skulle vara riktig, ty

det kan ej förnekas, att det mindre skogsbruket i regel befinner sig på ett

mycket lågt plan i förhållande till det större.

Vari skall då förklaringen härtill sökas? Det har framhållits, att kapitalbristen

hos denna skogsägarekategori skulle vara en av de viktigaste orsakerna.

Detta är säkerligen oj osannolikt, och denna faktor får på intet

vis förbises. Skulle denna orsak vara den väsentliga, gäller det givetvis

att i första hand ordna fastighetskrediten, så att belåning av växande skog

möjliggöres. I den män så sker försvinna de hinder, som för närvarande

föreligga för mindre kapitalstarka skogsägare att ansamla sådana virkesförråd,

som krävas i ett rationellt skött skogsbruk. Huruvida denna kreditgivning

skall ordnas uteslutande på statlig väg eller om ett intimt samarbete

mellan enskild och statlig kreditgivning skall eftersträvas, blir givetvis

en fråga, som först efter närmare utredning kan besvaras. En eventuell

utredning enligt de linjer, motionärerna tänkt sig, borde givetvis på detta område

samarbeta med de enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28 oktober 1927

av chefen för jordbruksdepartementet tillkallade särskilda sakkunniga, som

hava till uppgift, bland annat, att verkställa utredning rörande möjligheterna

för en utveckling av den primära jordbruksfastighetskrediten.

En bidragande orsak till det ringa skog skapitalet på bondeskogarna utgör

även arvskiftet. Det är nämligen i skogsbygderna ganska vanligt, att om

hemmansägare efterlämnar flere arvingar, en av dem övertager fastigheten

mot ersättning till de övriga direkt eller indirekt utgående genom avverkning.

Kapitalbristen torde dock ej vara den enda orsaken. En hel del andra

förhållanden bidraga säkerligen till det mindre skogsbrukets otillfredsställande

beskaffenhet. I främsta rummet då, att de mindre skogsägarnas kunskaper

i skogliga frågor är så ringa.

Innan denna sak närmare beröres vill centralrådet först med några ord

diskutera vilken betydelse för driften skogskomplexets storlek kan äga. Det

är nämligen ej så säkert, att man utan vidare kan fastslå, att storskogsbruket

måste ha alla fördelarna på sin sida. Tänker man sig att de personer,

som leda företagen, hava samma eller fullt jämförbara kunskaper,

kan småskogsbruket ha vissa fördelar framför storskogsbruket. Ett litet

komplex är lättare att överskåda, samtliga utgifts- och inkomstposter ligga

klarare till, varigenom färre möjligheter till felkalkyler förekomma vid ett

mindre än för ett större komplex, där en stor del av speciellt kostnaderna

äro att anse som beräknade, ej som faktiskt utbetalade. Småskogsbrukets

nuvarande i regel dåliga tillstånd får under sådana förhållanden ej, som

man mången gång hittills föreställt sig, anses som en nödvändig konsekvens

av den ringa arealen. Tillståndet bör mycket väl kunna förbättras. Denna

förbättring blir dock av väsentlig och bestående art, först sedan de mindre

skogsägarnas kunskaper betydligt vidgats.

Ett annat förhållande, som i detta sammanhang äger betydelse, är, att

småskogsbruket säkerligen mången gång kommer att uppläggas enligt linjer,

som rätt mycket avvika från vad de ekonomiska lagarna föreskriva. Inom

småskogsbruket utföres nämligen i allmänhet huvudparten av arbetet av

skogsägaren själv eller hans familjemedlemmar, och en god del av avkast
Bihang

till riksdagens protokoll 192S. 10 samt. 27 käft. (Xr 71.) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

ningen, förbrukas i det egna hushållet. Resultatet kommer med andra ord

ej att i klara siffror fixeras.

Av nu berörda skäl kommer det mindre skogsbruket i ett stort antal fall

med säkerhet att drivas så, att det ej lämnar full förräntning å investerade

kapital. I den mån lån införas i större eller mindre skala för driftens

finansiering blir läget ett annat. Förr eller senare framträda krav på utbetalningar

i reda penningar. Då, om icke förr, blir den oräntabla uppläggningen

av företaget påtaglig.

Med hänsyn härtill måste ett lånevägen finansierat iståndsättande av småskogsbruket

sägas innebära vissa risker, trots det att samtliga de förbättringar,

som därmed ernåddes, säkerligen, om de framdreves under andra

former, skulle vara till betydande fördel och oomtvistlig nytta. En annan

sak, som även i fråga om lån manar till försiktighet är, att exempelvis

skogsodlingar, oaktat de kanske utföras med största omsorg och skicklighet,

kunna uteslutande på grund av olämplig väderlek fullständigt misslyckas.

I enlighet med den nu lämnade framställningen anser sig centralrådet

böra betona, att speciellt småskogsbruket inom vårt land är i starkt behov

av och i stor utsträckning bör kunna höjas upp på ett intensivare för det

allmänna mera givande driftsplan. Detta kräver utan tvekan bistånd från

det allmännas sida. Samtidigt förefaller det emellertid som om ganska

starka skäl tillsvidare tala emot ett uppläggande av detta bistånd lånevägen.

Det synes snarare som om den direkta bidragsvägen, närmast inriktad på

uppammandet av intresset för och insikten i skogsbrukets teknik och möjligheter,

skulle vara lämpligare. En god typ för sådana uppfostringsanslag är

det nyinrättade statens skogsutdikningsanslag.

Om . en kommande utredning skulle ge vid handen, att för vissa arbeten

eller till vissa skogsägare lån skulle kunna beviljas, uppstår frågan om räntesatsens

storlek. Centralrådets uppfattning i denna fråga är, att denna helt bör

anpassas efter de i allmänna marknaden gällande. Statens medelräntefot å

sina upplåningar skulle i så fall vara minimum. Varje sänkning av räntesatsen

under detta belopp skulle innebära, att anslag utan förräntnings- eller

återbetalningsskyldighet lämnades. Om denna form anses lämplig, är bäst att

direkta anslag utgå vid sidan av normalt förräntade lån. I annat fall

skymmes överblicken över de belopp, som disponeras för ändamålet, varjämte

det måste anses riktigt, att hos såväl låntagaren som förmedlaren av lånet

stärka känslan av att det gäller ändamål, som böra lämna fullgod avkastning.

Inom vida kretsar gäller visserligen nästan som en dogm, att skogsbruket

såsom sådant bör ha rätt att räkna med en räntesats, som betydligt understiger

den i allmänna marknaden gällande. Den kapitalränta, en viss företagsform

har att betala, står i mycket nära beroende av den säkerhet, som

företaget i fråga kan anses utgöra. Härvid inverkar även den likviditet,

som är utmärkande för företagets kapitaltillgångar. Att skogsbruket i båda

dessa avseenden har stora fördelar framför flertalet andra näringsgrenar

torde vara obestridligt. Man måste emellertid samtidigt observera, att säkerheten

i de flesta fall kommer att avtaga i den mån skogsföretagets drift

blir mera intensiv. Allteftersom driften förfinas inträda moment, varigenom

kapitalinvesteringarnas säkerhet minskas.

I varje fall kan innehav av skog ej ge samma säkerhet som innehav av

statssäkerheter. Någon sänkning av räntesatsen under den för sådana säkerheter

gällande torde därför ej kunna komma i fråga.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

1!)

I det nu anförda har centralrådet sökt att diskutera vissa förutsättningar,

som höra beaktas vid bedömande av vilka former, som lämpligen kunna

väljas för en ifrågasatt utvidgning av statens verksamhet på ifrågavarande

område. Problemet är synnerligen svårt, och den förda diskussionen gör på

intet sätt anspråk på att vara uttömmande.

Om en utredning skulle ge vid handen, att statlig medverkan till skogshushållningens

främjande är påkallad och genomförbar i vida större utsträckning

än vad hittills varit fallet, inställer sig frågan om huru denna verksamhet

skall organiseras. Centralrådets uppfattning är givetvis den, att det i likhet

med vad hittills skett i första hand bör ankomma på skogsvårdsstyrelserna

att taga del i och tjäna denna statliga verksamhet. Skogsvårdsstyrelserna

hava visserligen redan nu en synnerligen omfattande och krävande

arbetsbörda, och nya plikter och uppdrag kunna näppeligen av dem anammas

utan en mindre ökning av personalen. Skogsvårdsstyrelsernas utgifter bliva

härigenom större, varför ökade medel till administrationen erfordras. Förvaltningskostnaderna

för verksamheten ifråga torde dock kunna hållas på

en jämförelsevis låg nivå genom ett anlitande av den redan färdigbildade

organisation, skogsvårdsstyrelserna utgöra. Härjämte håller Centralrådet

för sannolikt, att ett visst samarbete kan behöva etableras med hushållningssällskapen

när det gäller betesfrågan. Om statens medverkan kommer att

taga större proportioner, vill Centralrådet även tänka sig, att statens arbetslöshetskommission

skall kunna åtaga sig eu del arbeten, särskilt då å allmänna

och gemensamhetsskogar.

En statlig bidragsverksamhet i större skala till skogshushållningens befrämjande

måste givetvis, vare sig det är fråga om lån eller direkta anslag,

förutsätta, att garantier skapas för att med sagda medel ernådda förbättringar

vidmakthållas. Centralrådet är nu ej berett och anser det för övrigt

knappast lämpligt att här närmare ingå på huru sådana garantier skola

åstadkommas. Centralrådet vill i detta sammanhang endast framhålla, att

det avgjort vore fördelaktigt, om hela verksamheten kunde läggas så, att

skogsvårdslagen kunde erbjuda det erforderliga skyddet. Genom det lokala

inflytandet i skogsvårdsstyrelserna äro dessa så att säga återförsäkrade inom

ortens skogsägarekretsar, vilket medfört, att skogsvårdsstyrelsernas ömtåliga

uppgifter ifråga om skogsvårdslagens övervakande i allmänhet erbjudit jämförelsevis

ringa friktion. Man kan därför ha anledning förvänta, att så

även skall bli fallet vid en utvidgad verksamhet.

Blir följden av de väckta motionerna, att en utredning anordnas, avseende

en uttömmande undersökning av vilka åtgärder, som kunna vara erforderliga

för den svenska skogsmarkens rationella utnyttjande till skogsbörd,

bliva arbetsuppgifterna synnerligen vittomfattande. Enligt Centralrådets

mening måste en sådan utredning i första hand omfatta de frågor,

Centralrådet i föreliggande yttrande haft tillfälle att endast mera ytligt beröra.

Sålunda bör utredningen i detalj undersöka skogsbrukets betydelse

för landet i olika avseenden och dess ställning i näringslivet. I vilken omfattning

och på vilket sätt mark och skog för närvarande befinner sig i

otillfredsställande tillstånd måste bliva en viktig del i utredningen liksom

undersökningen över vad som tarvas för skogsbrukets uppryckning och hur

statens medverkan härvid skall äga rum. I samband härmed torde även

bliva påkallat att studera, huruvida undervisningen i skogshushållningen

vid de under lantbruksstyrelsen sorterande lantmanna- och lantbruksskolorna

möjligen kan förbättras. De ekonomiska betingelserna för olika skogsbruksformer,

föreliggande kombinationer med andra yrken m. m. äro även av be
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

skaffenhet, att höra vid en sådan utredning beaktas. Slutligen måste givetvis

arbetslöshetsfrågan och de socialpolitiska problem, som äga beröring med

skogsbruket, noga uppmärksammas. Centralrådet, som har sig bekant, att

arbetslöshetsutredningen ägnat frågan om arbetskraftsproblemet sitt särskilda

intresse, vill vitsorda, att en utredning inom detta område skulle vara av

betydelse.

Centralrådet vill slutligen framhålla, att Centralrådet ej nu funnit anledning

att närmare ingå på de ytterst viktiga frågor, som genom motionerna

bragts under diskussion. De beröra ju på intet vis skogsbrukets ensidiga

intresse, utan äro de av betydelse för hela landets försörjning. Sedan riksskogstaxeringens

reslutat börja fullständigas och då man har rätt att antaga,

att 1928 års fastighetstaxering skall lämna mycket värdefulla uppgifter

rörande de enskilda jordbruksfastigheterna, synes det Centralrådet att tiden

nu är lämplig för en utredning, som åtminstone bör omfatta en undersökning

rörande statens medverkan till skogsodling av sådana kala, till skogsbörd

tjänliga marker, för vilka skogsodlingsskyldighet enligt gällande skogslagar

ej kan åläggas markägaren.

Stockholm den 13 mars 1928.

å Centralrådets för skogsvårdsstyrelsernas förbund vägnar:

Johan Beck-Friis.

Erik Lund!).

Bilaga. B.

Till riksdagens jordbruksutskott.

Genom remiss den 17 februari 1928 har Kungl. Maj:t anbefallt Arbetslöshetsutredningen

att senast den 15 innevarande mars avgiva och till utskottet

överlämna yttrande över till utskottet remitterade likalydande motioner nr

46 i första kammaren och nr 44 i andra kammaren om åvägabringande av

utredning och förslag angående statens medverkan till skogsodling å vissa

kala, till skogsbörd tjänliga marker samt över motion nr 45 i andra kammaren

angående den svenska skogsmarkens rationella utnyttjande till skogsbörd.

Med anledning härav får Arbetslöshetsutredningen anföra följande.

I samtliga de ovannämnda motionerna har angelägenheten av arbetslöshetens

motverkande anförts som ett bidragande motiv för framförda yrkanden

om utredning och förslag angående dels statens medverkan till skogsodling

av sådana kala, till skogsbörd tjänliga marker, för vilka skogsodlingsskyldighet

enligt gällande skogslagar ej kan åläggas markägaren, dels ock

till genomgripande åtgärder för den svenska skogsmarkens rationella utnyttjande

till skogsbörd över huvud. I motion nr 45 i andra kammaren har

visserligen gjorts ett försök att angiva den sannolika omfattning, i vilken

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

statens medverkan skulle krävas till åstadkommande av ett allmänt rationellt

utnyttjande av den svenska skogsmarken. Härom torde likväl, såsom

motionären även framhållit, först eu blivande utredning kunna giva mera

slutgiltigt besked. Detsamma är givetvis fallet med flertalet av de betydelsefulla

frågor, som av motionärerna beröras. Även om det framförda yrkandet

om utredning i motionen nr 45 erhållit annan form och omfattning

än i de båda andra motionerna, kan likväl yrkandenas syfte anses vara i

huvudsak likartat. Arbetslöshetsutredningen har därför ej funnit skäl att i

detta sammanhang särskilt uttala sig om den ena eller andra motionen, utan

trott sig kunna med avseende å dem anlägga enahanda synpunkter.

Det råder intet tvivel, att icke skogsbruket utgör eu för vår folkförsörjning

mycket viktig näringsgren. Från skogen erhålles råvaran för vårt

lands betydelsefullaste industrier, sågverks-, trämasse- och pappersindustrierna,

varjämte skogsprodukterna även i övrigt finna en mångsidig användning

för olika ändamål. För stora delar av landet utgöra också skogsbruket

och de på skogens avkastning uppbyggda industrierna den för befolkningen

utan jämförelse värdefullaste förvärvskällan.

I detta sammanhang bör även uppmärksammas det samband, som föreligger

mellan särskilt skogsbygdens jordbruk och skogsbruk. Jordbruksdriften

i hithörande trakter bygger nämligen i stor utsträckning på förutsättningen,

att den vid jordbruket bundna befolkningen även kan beredas

förtjänster på annat håll. Av särskild betydelse äro härvid de inom skogarna

tillgängliga arbetena, vid vilka en betydande del av jordbruksbefolkningen

erhåller sysselsättning, väsentligen under den del av året, då jordbruket

ej kan giva tillräcklig sådan. En jämförelse mellan befolkningssiffran

och arealen odlad jord inom sådana kommuner i de sydligare landsdelarna,

där jordbruket är den praktiskt taget enda förekommande näringskällan,

och sådana, där jämte jordbruk även skogshantering har mera framträdande

betydelse, ger också vid handen, att under i övrigt jämförliga

ekonomiska förutsättningar — inom bygder av. det senare slaget ofta förekommer

en befolkning, som per hektar odlad jord är dubbelt sa stor som

inom den förra. Detta förhållande torde vara ägnat att i viss mån belysa,

huru betydelsefullt för vårt folks försörjning det problem är, som i motionerna

upptagits till behandling.

Inom vissa landsdelar, såsom t. ex. Dalarna, Värmland och Norrland,

förekomma i mycket stor utsträckning yrkeskombinationer mellan å ena

sidan skogsbruket och å andra sidan särskilt jordbruket men även andra

näringsgrenar, främst trävaruindustrien. Det råder intet tvivel om att det

i dessa kombinationer av yrkesutövning ligger något av speciell betydelse

för vårt land. De äro av alldeles särskild vikt för jordbruket och skogsbruket,

vilkas arbetssäsonger infalla vid skilda årstider.

Där skogsbruket är mera omfattande, har det direkt och indirekt visat

sig utgöra en värdefull arbetsreserv vid tider av arbetslöshet, samtidigt

som frånvaron av eller bristen på skog inom vissa trakter inneburit minskade

möjligheter för befolkningen att finna sysselsättning vintertid. Med

hänsyn till frågan om arbetslöshetens motverkande måste det sålunda vara

av vikt, att de råvarutillgångar, på vilka bland annat våra främsta industrier

äro uppbyggda, kunna stegras, då därigenom dels förbättringsarbetena

bereda nya arbetstillfällen och dels den regelbundna arbetstillgången för

framtiden ökas inom förädlingsindustrierna. När vidare bedrivandet med

ekonomisk fördel av uthålligt skogsbruk förutsätter, att skogsmarken äger

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

en viss grad av virkestillgång, kan genom att engångsinsatser för ökandet

aX11“en,na virkestillgång göras å till omfattningen betydande marker med

otillfredsställande skogstillstånd ökat arbete automatiskt beredas i fortsättSkogsodling

och skogsdikning, röjning och andra dylika grundtorbättrande

åtgärder synas härvid vara de viktigaste återuppbyggnadsåtgärderna,

för vilka statens medverkan skulle tänkas. I detta sammanhang

ma aven framhållas, att skogliga väganläggningar även måste anses tillhöra

den kategori av arbeten, som här avses. Goda transportleder torde nämligen

vara nodvandiga för skogsavkastningens tillgodogörande. Även de närmast

för skogsbruket avsedda vägar, som här åsyftas, representera gemensamhetsmtressen

för ett flertal jordägare, och torde på grund härav statens medverkan

ofta bliva nödvändig för att en väganläggning skall kunna utföras.

Ur synpunkten av arbetskraftens sysselsättande representera härvid vägarbetena

ett värdefullt tillskott, vartill kommer dels att dylika arbeten i södra

Svenge med fördel kunna utföras vintertid, då arbetslösheten är störst, dels

ock att de torde vara särskilt lämpliga för direkt sysselsättande av arbetslösa.

Om det sålunda torde vara obestridligt, att skogsbrukets utvecklande vore

av största betydelse för vår folkförsörjning, får Arbetslöslietsutredningen,

med hänsyn till de spörsmål, Arbetslöslietsutredningen närmast har att beakta,

emellertid framhålla, att kännedomen om de här synnerligen viktiga

spörsmålen om arbetskraftbehovet inom skogsbruket är mycket bristfällig.

For arbetslöshetspolitiken vore det av vikt, att dessa frågor bleve närmare

utredda, liksom ock en närmare kännedom om dem lärer vara av i viss

man grundläggande betydelse för bedömande av ett flertal av skogsbrukets

tekniska och ekonomiska problem, vilka vid ett eventuellt verkställande av

den av motionärerna ifrågasatta utredningen torde bliva uppmärksammade

Ur Arbetsloslietsutredningens synpunkt vore det sålunda av vikt att erhålla

uppgifter om den genomsnittliga arbetskraftåtgången inom skogsbruket i

olika delar av landet, under olika förhallanden och för olika månader av

ett år.

Arbetslöslietsutredningen har redan med hänsyn till berörda frågas allmänna

betydelse och efter samråd med såväl domänstyrelsen som enskilda

skogsägare, med vilka Arbetslöslietsutredningen under sitt arbete varit i

förbindelse, företagit en mindre försöksutredning, omfattande ett skogsmarksomiåde,

beläget inom Bergslagen. Rörande förutsättningarna för samt

resultatet av densamma får Arbetslöshetsutredningen hänvisa till närslutna

bilaga. 1

Då den nu berörda undersökningen med hänsyn till sin karaktär av ett

försök måst inskränkas till att omfatta allenast en jämförelsevis begränsad

skogsareal, ägd av ett större bolag, kunna dess resultat givetvis ej tillmätas

representativ betydelse ens för Bergslagen. Den torde emellertid ådagalägga

vad man velat utröna, nämligen att förutsättningar finnas för att genom

val planlagda undersökningar i större skala erhålla värdefull närmare belysning

av vissa skogsbrukets arbetskraftsfrågor. Resultaten av dylika undersökningar

bliva givetvis av större värde, i den mån de kunna ställas i

samband med utredningar om andra skogsbruket berörande spörsmål.

På giund av vad sålunda anförts, får Arbetslöshetsutredningen med hänsyn

till de synpunkter, som den företräder, framhålla önskvärdhetan av att

de i remitterade motionerna begärda utredningarna måtte komma till stånd

Här ej intagen.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71. 23

•samt att därvid frågan om skogsbrukets arbetskraftsbehov måtte vederbörligen

beaktas.

Stockholm den maj 1928.

På Arbetslöshetsutredningens vägnar:

Gunnar Huss.

Snett Skal)It.

Bilaga C.

Till riksdagens jordbruksutskott.

Sedan statsrådet och chefen för kungl. socialdepartementet på riksdagens

jordbruksutskotts anhållan anbefallt statens arbetslöshetskommission att avgiva

utlåtande angående motionen nr 46 i första kammaren och motionerna

nr 44 och 45 i andra kammaren, får arbetslöshetskommissionen till åtlydnad

härav anföra följande.

Till en början torde böra erinras därom, att arbetslöshetskommissionen

vid anordnandet av nödhjälpsarbeten städse haft sin uppmärksamhet riktad

bland annat på sådana arbetsobjekt, som kunde beforda landets skogsproduktion;

och må här lämnas en översikt över omfattningen av sålunda utförda

arbeten.

Skogliga nödhjälpsarbeten igångsattes första gången år 1916, då det gällde

att erbjuda nödhjälpsarbete åt arbetslösa, tillhörande stenindustrien i Bohuslän,

Halland och Blekinge. Sålunda utfördes genom skogsvårdsstyrelsens i

Göteborgs och Bohus län och skogssällskapets försorg under 1916 och 1917

fullständig skogsodling av 7,500 hektar, hjälpkulturer och röjningsarbeten

å 1,700 hektar, varjämte genom grävning av 60 kilometer diken utvunnos

cirka 200 hektar.

Under tiden 1918—1924 kommo skogliga arbeten liksom övriga statliga

nödhjälpsarbeten till utförande genom skogssällskapets statsarbeten, som år

1921 övergick i södra Sveriges statsarbeten och det nyorganiserade Norrlands

statsarbeten. Hithörande nödhjälpsarbeten förlädes till allmänningsskogar

under skogssällskapet och till domän- och kyrkofondens skogar, ävensom,

ehuru till obetydlig del, till enskilda skogar. Huvudparten kommer på

det förstnämnda slaget, där med skogsodling, dikning, röjning övergingos

cirka 17,000 hektar och nyanlades 224 kilometer vägar. Å kronoskogarna

äro motsvarande siffror respektive 3,000 hektar och 130 kilometer. Å de

enskilda skogarna skogsodlades under samma tid 270 hektar.

Efter det arbetslöshetskommissionen under år 1924 övertog den direkta

ledningen av de statliga nödhjälpsarbetena, kom tyngdpunkten av dessa

arbeten att förläggas till de allmänna skogarna. Under åren 1925—1927

har en betydande värdeökning genom grundförbättringsarbeten tillförts dessa

skogar. Sålunda utfördes 23.5 kilometer spårvägar för virkestransporter, 466

kilometer vägar och 100 mil diken, varigenom cirka 4,275 hektar torrlädes

och öppnades för skogsproduktion. Därjämte byggdes ett flertal lastkajer,

lastplatser, sågplaner, dammbyggnader m. m.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

En sammanställning av samtliga arbeten av skoglig natur utförda under

åren 1916—1927 med medel, anslagna för arbetslöshetens bekämpande, följer

här nedan

Skogs-

od-

ling

Skogs-

dik-

ning

Åker-

bruks

dik-

ning

Betes-

marker

Gall-

ring

och

röj-

ning

Summa

1

| Vägarbeten

Spår-j (bredd i m.)

Summa

vägar I I

<3 - 2.5-

| 2.5 | 3.tf

3.6 —

H e k

tar

Kilometer

Domän- ocli kvrko-

i

fondens skogar •

450

6,050

275

—

1,000

7,775

56 95 191

340

626

Allmänningsskogar

under skogssäll-

skåpet ............

6,400

3,400

i 00

555

7,275

17,730

— ! 44 150

30

224

Enskilda skogar ...

8,270

700

200

30

70

9,270

- I - -

—

—

Summa! 15,120| 10,150. 575 | 585 8,345 34,775# 56 [ 139 j 341 • 370 I 850 I

Härutöver tillkomma vägjusteringar å 200 kilometer, hägnader, broar

(14 st.), lastkajer (5 st.), upplags- och lastplatser (37 st.), sågplaner (4 st)

dammbyggnader (4 st.) och flottleder (4 st.) m. m.

Genom statliga nödhjälpsarbeten hava sålunda 15,120 hektar huvudsakligen

av ålder kala marker skogsodlats, 10,725 hektar sänka marker omförts till

produktionsdugligt skick och 8,930 hektar genom röjning och gallring väsentligt

förbättrats. Cirka 1,000 kilometer transportleder hava anlagts till båtnad

för skogsbrukets ekonomi på därav berörda marker.

Därjämte hava omfattande statliga nödhjälpsarbeten utförts i de norrländska,

särskilt de norrbottniska flottlederna. Under åren 1921-1927 hava

sålunda å dylika arbeten nedlagts 3,221,000 kronor. Betydelsen av dessa

arbeten har säkerligen varit ansenlig, ehuru den enligt sakens natur icke

låter sig i siffror närmare nppskattas.

Kommissionen övergår nu att behandla de föreslagna åtgärderna med

hänsyn till arbetslöshet och arbetsmarknad.

Kommissionen har i sin verksamhet för arbetslöshetens bekämpande i stort

sett icke behövt ingripa på grund av arbetslöshet inom jord- och skogsbruket.

Sedan ett flertal år äro hithörande yrken generellt avstängda från statlig

arbetslöshetshjälp. Detta förhållande finner till stor del sin förklaring däri,

att jordbruk och skogsbruk äro två produktionsformer, som med undantag

för de sydligaste jordbruksområdena äro intimt förbundna och starkt beroende

av varandras stöd. De klimatiska förhållandena hava för arbetskraftens utnyttjande

medfört en naturlig arbetsfördelning, därvid arbetskraften under

sommaren huvudsakligen inriktas på jordbruket och under vintern på skogsbruket.

En dylik anordning är givetvis av synnerlig betydelse för åstadkommande

av en någorlunda jämn arbetstillgång året runt på landsbygden.

Jordbrukets rationalisering genom införande av arbetsbesparande maskiner,

den ökade tillgången på arbetskraft på landsbygden, som under senare år

kunnat konstateras, och även andra orsaker hava emellertid mångenstädes

medfört en försämring av dess arbetsmarknad. Den tenderar att bliva melodi

mer säsongartad. En utveckling i nu antydd riktning, som med hänsyn

till den redan förut betydande säsongarbetslösheten synes böra kraftigt motarbetas,

torde på ett verksamt sätt kunna hämmas genom åtgärder till förmån

för en ändamålsenlig samdrift mellan landets båda huvudnäringar.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

Kalmarkers ocli improduktiva markers förseende med skog och eu rationell

skogsvård äro utan tvivel synnerligen lämpliga åtgärder i sådant syfte.

Skogsbruket är visserligen, som redan framhållits, med naturliga band

förenat med jordbruket, vars arbetskraft med tillhjälp av dragare utför

framför allt virkets utforsling, men detsamma rymmer dock en mångfald

arbeten av grovarbetes natur, som icke fordra nämnvärd yrkesskicklighet

och för vilka därför med fördel kan användas arbetskraft från andra yrkesområden.

En omflyttning från andra yrken till skogsarbetareyrket torde

sålunda med hänsyn till dithörande arbetens art icke behöva möta svårigheter.

Sådana yrkesomflyttningar påträffas ganska allmänt särskilt i Bergslagen,

där under tidernas lopp gjorda inskränkningar inom järnindustrien

nödgat dess arbetare att söka sig utkomst inom annat yrke. Det kan även

påpekas, att i några kända fall arbetslösa, som varit anställda vid skogliga

nödhjälpsarbeten, uppsugits av ortens arbetsmarknad. Sistnämnda omständigheter

torde ytterligare bestyrka nyttan ur arbetsmarknadssynpunkt av åtgärder

för ett rationellt utnyttjande av den svenska skogsmarken.

Det torde icke ankomma på kommissionen att här fackmässigt bedöma

den näringspolitiska innebörden av svenskt skogsbruk särskilt i vad rör de

ekonomiska förutsättningarna för åstadkommande av skogsbörd å kalmarker.

Det synes kommissionen dock uppenbart, att effektiva åtgärder mot arbetslöshetens

bekämpande framför allt böra inriktas på vårt näringslivs förkovran.

I enlighet härmed synes det lika uppenbart, att de av motionärerna

ifrågasatta åtgärderna till vårt skogsbruks fromma principiellt måste

sökas inom det fria näringslivet och på den öppna arbetsmarknaden och ej

kan bedrivas såsom det allmännas nödhjälpsarbeten, detta så mycket nedre

som de skogsvårdande arbeten, som motionärerna närmast åsyfta, i vissa

fall endast med svårighet kunna bedrivas under vintern, då behovet av

nödhjälpsarbete företrädesvis gör sig gällande. Enligt kommissionens mening

bör detta icke utesluta möjlighet för kommissionen att såsom hittills

anordna nödhjälpsarbeten för skogsvårdsändamål, detta dock endast såsom

ett extra tillskott till de arbeten med sådant syfte, som kunna bedrivas på

öppna marknaden. Kommissionen föreställer sig också, att de oerhört rikliga

arbetstillfällena på området lämna rum både för den enskilda företagsamhet,

som kan uppbringas och för de nödhjälpsarbeten, som kunna erfordras.

Ur kommissionens synpunkt vore det också önskvärt, om man vid den

ifrågasatta utredningen kunde överväga åtgärder, som vore ägnade att

underlätta kommissionens användande av ifrågavarande arbetsobjekt för nödhjälpsarbete.

Ehuru kommissionen väl inser och noga beaktar, att man icke bör och

med hänsyn till arbetsföretagens karaktär icke kan uppdraga alltför snäva

gränser för den enskilda företagsamheten, synes det dock önskvärt, att man

vid beredandet av statlig hjälp åt den enskilda företagsamheten söker gorå

sådana förbehåll, som utan olägenhet kunna upprätthållas, i syfte att såvitt

möjligt förlägga enskilda skogsvårdsarbeten till den tid av året, då arbetslösheten

i allmänhet är störst.

Åberopande det anförda och på de av motionärerna anförda skäl får statens

arbetslöshetskommission livligt tillstyrka bifall till motionärernas förslag

om utredning i ämnet.

Stockholm den 24 mars 1928.

På Arbetslöshetskommissionens vägnar:

Allan Cederborg.

Uihano till riksdagens protokoll 1928. 10 samt 27 höft. (Sr 71).

It. Wikander.

3

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

Bilaga D.

Till riksdagens jordbruksutskott.

I tvenne till årets riksdag inlämnade motioner — nr 44 av herr Lindman

m. fl. och nr 45 av herr Sköld m. fl. — hemställes, att riksdagen hos Kungl.

Maj:t måtte begära en utredning om den svenska skogsmarkens rationella

utnyttjande till skogsbörd samt om statens medverkan härtill.

I båda motionerna framhålles bl. a., att frågan om de vidsträckta kalmarkernas

överförande till produktiv skogsmark är intimt förbunden med

betesfrågan. En lösning av kalmarksproblemet kan icke nås utan en genomgripande

omläggning av betesdriften i stora delar av vårt land.

Svenska Mosskulturföreningen, som är livligt intresserad av att den nu

begärda utredningen kommer till stånd, tillåter sig härmed vördsamt framhålla

en synpunkt, som enligt dess förmenande bör beaktas vid den kommande

utredningen.

Större delen av de kalmarker, som åsyftas i motionerna, äro belägna i

södra Sverige. I denna landsända förhåller det sig ofta nog så, att kalmarkerna,

som nu lämna ett ytterst torftigt bete, endast till mycket ringa

del lämpa sig till betesmark — detta gäller framförallt de torra sandhedarna

och de stenbundna moränmarkerna.

I dessa trakter finnas emellertid talrika mossar, vilka genom lämpliga

odlingsåtgärder skulle kunna förvandlas till rikt givande beten. Den nu

30-åriga betesvallen på vitmossjord vid föreningens försöksgård Flahult

kan t. ex. mäta sig med de bästa vallar på fastmarksjord.

I många bygder skulle därför enligt föreningens mening den bästa lösningen

av de föreliggande frågorna erhållas, om mossarna omvandlades till

beten och kalmarkerna på fastmarksjord till skogsmark. En sådan lösning

skulle icke blott innebära en boskillnad mellan skog och bete, det skulle också

betyda en ökning av vårt lands produktiva areal i än högre grad än vad som

kan uppnås enbart genom de nuvarande kalmarkernas uppdelning mellan

skogsbruk och boskapsskötsel. Visserligen skulle en sådan lösning draga

något ökade kostnader, men detta uppväges mer än väl av de stora fördelar,

som vinnas.

Realiserandet av det program, som här skisserats, måste givetvis kräva

en lång tidrymd; det synes dock föreningen vara av vikt, att de åtgärder,

som eventuellt vidtagas, utföras i enlighet med på förhand uppgjord plan.

Genom att förlägga betesvallarna i största möjliga utsträckning till torvjord

vinner jordbrukaren också den fördelen, att han när som helst kan

använda vallarealen för produktion av andra grödor såsom säd och potatis

m. fl., om så skulle visa sig önskvärt, medan däremot den förbättrade hagmarken

icke alltid med samma snabbhet kan överföras till åker.

En fullt rationell lösning av det stora och viktiga problem, som de båda

motionerna riktat uppmärksamheten mot, kan sålunda enligt föreningens

mening bäst uppnås genom ett planmässigt arbete på samtliga produktionsdugliga

men nu improduktiva markers överförande i produktionens tjänst.

Stora delar av vårt land, som bjuda en tröstlös anblick av oväxtliga

skogar, kala ljunghedar och sterila mossar, skulle genom ett dylikt planmässigt

arbete i en framtid kunna vara förvandlade till ett komplex av

skogar, åkertegar och betesvallar.

Samtidigt som Svenska Mosskulturföreningen härmed uttalar sin anslutning

till det av motionärerna framförda förslaget om utredning, vill den

s. 27 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71. 27

betona önskvärdheten av att den här ovan i korthet utvecklade synpunkten

måtte vinna jordbruksutskottets beaktande, så att densamma vid den ifrågasatta

utredningen även må göras till föremål för eu grundlig undersökning.

Jönköping den 9 mars 1928.

Svenska Mosskulturföreningen:

Fabian De Geer,

ordförande.

Hni70 Oswald,

sekreterare.

Bilaga E.

Till riksdagens jordbruksutskott.

Med anledning av väckta motioner om åtgärder för befrämjande av skogsodling

å gamla kalmarker m. m. anhåller jag såväl i egenskap av landshövding

i Hallands län som såsom ordförande i länets skogsvårdsstyelse att få

framhålla det stora behovet av kraftig hjälp från det allmännas sida till

dylik skogsodling inom detta län. Enligt utredningen i motionen nr 44 i

andra kammaren finnas i Halland ännu cirka 65,000 hektar ljungmarker,

utgörande nära hälften av dessa markers totalsumma i riket. Likväl har

under senare år ett i mån av tillgångarna intensivt arbete bedrivits för

deras kultiverande, dels genom medverkan av skogsvårdsstyrelsen, som för

ändamålet årligen erhållit från landsting och hushållningssällskap anslag å

tillhopa 20,000 kronor, dels genom skogssällskapet för landstingets räkning

i form av inköp och skogsodling av kalmarker till länsallmänningar, dels

ock genom bildande av sockenallmänningar. Arbetsområdet är dock så

stort, att enbart medelst dessa åtgärder odlingsarbetet går alltför långsamt

framåt. Ibland ha försök gjorts att intressera domänverket för inköp av

kalmarker till kronoparker, men dessa förslag hava avvisats under motivering

att domänverket i egenskap av affärsdrivande verk måste, därest

icke särskilda statsmedel för dylikt ändamål ställas till förfogande, begränsa

sig till sådana inköp å vilka en mera omedelbar vinst kan vara att

påräkna.

I frågans nuvarande läge tillåter jag mig icke uttala någon mening om

det sätt, på vilket ändamålet bäst må kunna främjas utan har endast velat

framhålla angelägenheten av att något blir gjort och detta snarast möjligt.

Det kan dock särskilt förtjäna betonas, hurusom dessa kulturåtgärder bereda

arbetstillfällen i stor utsträckning och äro särdeles lämpliga såsom

nödhjälpsarbeten, därest de erhålla någorlunda stor omfattning.

Halmstad den 2 februari 1928.

Axel Mörner.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1928:329 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående statens medverkan till skogsodling å kala, till skogsbörd tjänliga marker m. m. a1 i texten