Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående ändring i lagen om bredden å hjulringar å arbetsåkdon på landet.

1928-02-17 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1928:8, Utlåtande i anledning av väckt motion angående ändring i lagen om bredden å hjulringar å arbetsåkdon på landet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 8.

1

Nr 8.

Ankom till riksdagens kansli den 17 februari 1928 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående ändring i lagen om

bredden å hjulringar å arbetsåkdon på landet.

(2:a avd.)

I en inom riksdagens första kammare väckt, till jordbruksutskottet hänvisad

motion, nr 75, av herr Svensson, Martin har hemställts,

att i lagen den 28 juni 1907 om bredden av hjulringar å arbetsåkdon på

landet § 1, andra stycket, första punkten måtte erhålla följande ändrade

lydelse:

Vid meddelande av sådant förordnande må undantag göras för viss del

av landstingsområdet eller för viss väg, eller för arbetsåkdon, avsedda för

lätta transporter, där särskilda omständigheter därtill föranleda.

Beträffande motiveringen för denna hemställan tillåter sig utskottet hänvisa

till motionen.

Jämlikt 1 § av berörda lag äger Kungl. Maj:ts befallningshavande, där

förhållandena inom något landstingsområde sådant påkalla, efter landstingets

och de väghållningsskyldigas hörande förordna, att bredden av hjulringarna

å arbetsåkdon, som användes å allmän väg inom den till landstingsområdet

hörande landsbygd, icke må understiga visst mått. Undantag

kan emellertid göras för viss del av landstingsområdet eller för viss väg

eller för fjädrade arbetsåkdon, avsedda för lätta transporter. Enligt 3 §

förstås med arbetsåkdon i denna lag sådant åkdon på hjul, som framföres

medelst dragare och är avsett uteslutande eller huvudsakligen för lasskörning.

I sistnämnda paragraf stadgas vidare, att minsta bredden å hjulringar

vid förordnande enligt 1 § icke må sättas under sju eller över tolv centimeter.

Med berörda lag avsågs såsom bekant att finna ett botemedel mot vägbanornas

förstörande genom tunga transporter å åkdon försedda med smala

hjulringar. Riksdagen, som i sin skrivelse den 22 april 1904 gjorde framställning

om utarbetande av lagen, tog därvid närmast sikte å de missförhållanden,

som på sina håll förorsakades av stor genomgående varutrafik eller

genom forslandet av produkter från eller till industrianläggningar, gruvor

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 10 samt i höft. (Nr 8—9.) 1

Utskottet.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 8.

eller dylikt. Däremot synes riksdagen ursprungligen hava avsett att från

bestämmelserna fritaga körning för eget behov samt för jordbruksprodukters

bärgning. Under lagförslagets utarbetande framkom emellertid åtskillig utredning,

som ådagalade, att den vägslitning man ville råda bot för svårligen

kunde atkommas, om man inskränkte lagstiftningen på sätt riksdagen

från början tänkt sig. Att undantaga jordbrukskörslor ansågs även olämpligt

av den anledning, att de breda hjulringarna i själva verket vore

särskilt att rekommendera för dessa körslor, som huvudsakligen ägde rum

på lösare mark, gräsvallar och dylikt. Lagen kom således att omfatta alla

slag av arbetskörslor, ehuru givetvis den tunga lasskörningen var den

egentligen åsyftade. Redan från början stadgades emellertid — förutom

att lagen överhuvud gavs fakultativ natur — möjligheten till undantag för

viss del av landstingsområde eller för viss väg. Sedermera tillkom i anledning

av väckt motion vid 1924 års riksdag den nu ifrågavarande bestämmelsen

rörande fjädrade arbetsåkdon, avsedda för lätta transporter.

I förevarande motion föreslås nu borttagande av villkoret, att dylikt

åkdon skall vara fjädrat. Utskottet kan för sin del icke finna, att några

allvarligare betänkligheter kunna resas mot detta förslag. Vid berörda

villkor, som upptagits i vederbörande motionärers vid 1924 års riksdag

eget förslag, torde i själva verket vid lagändringens antagande icke hava

lagts någon större vikt. I varje fall synes det utskottet nu, som om dess

borttagande skulle tillmötesgå ett berättigat önskemål berörande ett icke

ringa antal smärre jordbrukare i olika delar av landet. På grund härav

och då — med hänsyn till numera rådande väg- och trafikförhållanden — eftergift

i förevarande avseende överhuvud icke kan hava någon nämnvärd betydelse

från väghållningssynpunkt, har utskottet ansett sig böra biträda

den föreslagna jämkningen i lagen.

Under åberopande av det anförda får utskottet alltså hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande motion I: 75

måtte för sin del antaga följande

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 1 § i lagen den 28 juni 1907 (nr 43) om bredden

av hjulringar å arbetsåkdon på landet, sådan nämnda paragraf lyder

enligt lagen den 20 juni 1924 (nr 260).

Härigenom förordnas, att 1 § i lagen den 28 juni 1907 om bredden av

hjulringar å arbetsåkdon på landet, sådan nämnda paragraf lyder enligt

lagen den 20 juni 1924, skall i nedan angivna del erhålla följande ändrade

lydelse:

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 8.

3

1 $•

Där — — — mått.

Vid meddelande av sådant förordnande må undantag göras för viss del av

landstingsområdet eller för viss väg eller för arbetsåkdon, avsedda för lätta

transporter, där särskilda omständigheter därtill föranleda. Har förordnande

meddelats, må Konungens befallningshavande, efter hörande av landstinget,

eller, där detta ej är samlat, dess förvaltningsutskott, ävensom de väghållningsskyldige,

medgiva eftergift från de genom förordnandet meddelade

föreskrifter, såvitt angår åkdon av nyssnämnda slag.

Förordnande — — — tillåten.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt däri meddelad

uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

Stockholm den 17 februari 1928.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Sederholm, Nilsson i Kabbarp, Linders, Sjöblom, Lundell,

Tjällgren och Gabrielsson samt

från andra kammaren: herrar Johansson i Uppmälby, Sköld, Pettersson i Bjälbo, Carlström,

Hedlund i Häste, Björk, Olsson i Rödningsberg och Lindgren.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 8.

Reservation

av herrar Carlström och Olsson i Rödningsberg,

Den föreslagna ändringen i lagen kunna vi för vår del ej tillstyrka.

Det är visserligen riktigt, att densamma icke skulle utöva så synnerligen

stort inflytande på underhållet av de allmänna vägarna. Icke desto

mindre har denna lagstiftning ett stort värde från en annan synpunkt,

nämligen i fråga om underhållet av de smärre vägarna med sina lösare

vägbanor: bygdevägar, utfartsvägar och dylika. Då vidare de hredlötade

hjulen otvivelaktigt äro avgjort fördelaktigare för jordbrukskörslor i allmänhet,

har lagstiftningen i själva verket gjort jordbrukarna en tjänst

genom att påskynda deras införande. Att nu släppa lös alla de smärre

arbetsåkdonen med smala hjulringar och därigenom uppmuntra till deras

användning och spridning synes vara en föga rationell åtgärd, uteslutande

ägnad att hämma och skada den gynnsamma utveckling, som hittills

medelst lagen åstadkommits. En sådan reform baklänges kunna vi verkligen

ej finna välbetänkt. Och enligt vår mening kommer följden av

lagändringen att bliva betydligt större än man i första hand skulle kunna

förmoda, ty med den lydelse, lagtexten nu skulle få, torde bestämmelserna

bliva i det allra närmaste ineffektiva och omöjliga att upprätthålla.

Vi hemställa alltså,

att motionen 1:75 icke må föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.