Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående kyrkomötets lagstiftningsrätt m. m.

1928-03-12 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1928:10, Utlåtande i anledning av väckt motion angående kyrkomötets lagstiftningsrätt m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 10.

1

Xr 10.

Ankom till riksdagens kansli den 14 mars 1928 kl. 12 m.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckt motion

angående kyrkomötets lagstiftningsrätt m. m.

I en inom andra kammaren väckt motion, nr 46, har herr Hallén m. fl.

hemställt, »att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att

Kungl. Maj:t måtte snarast möjligt återupptaga de av riksdagen begärda

utredningarna angående kyrkomötets lagstiftningsrätt och angående utvidgad

lekmannarepresentation inom kyrkan, i vad rör såväl stiftens representation

och stiftsstyrelserna som ock grunderna för kyrkomötets sammansättning,

samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill en dylik utredning må

kunna föranleda.»

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

De utredningar, vilka motionärerna önska återupptagna, begärdes, såsom

i motionen omförmäles, av 1920 års riksdag. I anledning av en inom

andra kammaren av herr Hallén väckt motion hemställde nämligen konstitutionsutskottet

(utlåtande nr 34) bland annat, att riksdagen »ville i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta utreda, under vilka

förutsättningar ett införande av direkta val av lekmannaombud till kyrkomötet

må kunna, i samband med en utvidgad lekmannarepresentation i

övrigt inom kyrkan, genomföras, samt för riksdagen framlägga de förslag,

vartill en dylik utredning kan föranleda». Vidare hemställde konstitutionsutskottet

(utlåtande nr 49) i anledning av en inom samma kammare av

herr Engberg väckt motion, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t

ville anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta verkställa utredning av frågan,

i vad mån kyrkomötets rätt att med Konungen och riksdagen lagstifta i

kyrkolagsfrågor må kunna avskaffas och ersättas av en rätt att i dylika

frågor avgiva utlåtande, samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill

utredningen kan föranleda.» Vad utskottet i nämnda båda utlåtanden

hemställt bifölls av kamrarna, beträffande det senare utlåtandet dock utan

godkännande av utskottets motivering (riksdagens skrivelser nr 191 och 337.)

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 5 samt. 8 liäft. (Xr 10) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 10.

I anslutning till berörda framställning från riksdagen hemställde 1920 års

kyrkomöte i skrivelse till Kungl. Maj:t, bland annat, att, därest frågan om

kyrkomötets veto och därmed sammanhängande frågor bleve föremål för

utredning, Kungl. Maj:t måtte tillse, att full hänsyn komme att tagas till

kyrkans berättigade krav på att kyrkomötets medbestämmanderätt i frågor,

som berörde kyrkans inre liv, samt hennes därav betingade ställning i

ekonomiskt och organisatoriskt hänseende måtte hållas vid makt och stärkas.

Den 10 juni 1921 uppdrog Kungl. Maj:t åt landshövding Johan Widén

att verkställa en förberedande undersökning rörande de ovan omförmälda

frågor, varom riksdagen begärt utredning, jämte ett flertal andra i samband

därmed stående spörsmål. Sedan Kungl. Maj:t hösten 1922 förordnat, att

utredningsarbetet skulle inom viss tid avslutas, framlades undersökningens

resultat i ännu ofullbordat skick uti ett den 31 maj 1923 dagtecknat betänkande.

Utredningen har sedermera icke fortsatts, och det avgivna betänkandet

har icke hittills föranlett någon åtgärd. 1925 års kyrkomöte

hemställde emellertid, att Kungl. Maj:t täcktes förordna, att den av landshövding

Widén påbörjade utredningen skulle av honom fortsättas och slutföras

samt att utredningen sedermera skulle befordras till trycket och

meddelas kyrkomötet.

Otvivelaktigt föreligga på ifrågavarande områden reformkrav, vilka äro

värda synnerligt beaktande. Gränserna för det lagstiftningsområde, där

kyrkomötet bör medverka, ävensom formerna för denna medverkan torde vara

i behov av reglering. Likaså äro frågorna om ändrade grunder för kyrkomötets

sammansättning och utseende, åsyftande utvidgad lekmannarepresentation

och ökat deltagande från församlingsmedlemmarnas sida vid lekmannaombudens

utseende, liksom vidgat lekmannainflytande i övrigt inom kyrkan aktuella

samt inom kyrkan och av kyrkomötet uppmärksammade spörsmål,

vilka i och för sig väl kunde vara förtjänta av vidare utredning. Såväl

riksdag som kyrkomöte hava ju tidigare påfordrat dylik undersökning.

Emellertid finner utskottet förevarande frågor för närvarande i väsentlilig

mån komplicerade genom den likaledes nu aktuella frågan om vidgad

rätt till utträde ur svenska kyrkan. De år 1925 tillsatta religionsfrihetssakkunniga

hava den 9 augusti 1927 avgivit betänkande med förslag angående

nyssberörda spörsmål jämte därmed sammanhängande frågor.

Detta förslag är nu beroende på Kungl. Maj:ts prövning, och det torde

kunna förväntas, att riksdagen inom kort, kanske redan nästa år, får mottaga

proposition i ämnet. De sakkunnigas förslag innebär obegränsad rätt

för kyrkans medlemmar att efter anmälan utträda ur kyrkan, utan att

detta i regel inskränker den utträddes rättigheter såsom statsmedborgare.

Genomföres detta förslag kommer den svenska kyrkan att erhålla

en väsentligt förändrad ställning, vilket torde medföra konsekvenser såväl

med avseende på den kyrkliga lagstiftningsmakten som kyrkans inre orga
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 10.

3

nisation, Under sådana omständigheter finner utskottet, att de utredningar,

om vilkas återupptagande motionären hemställt, numera, innan frågan om

rätt till utträde ur kyrkan vunnit sin lösning, sakna de säkra utgångspunkter,

som erfordras.

Utskottet får alltså hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 12 mars 1928.

På konstitutionsutskottets vägnar:

K. von GEIJER.

Närvarande: Herrar von Geijer, Engberg, Thulin* G. W. Hansson, Stendahl, Rexderskiöld,*

Venner&tröm, Martin Svensson, A. W. Johansson, Åkerberg, Isak Svensson, Magnusson i

Tumhult, Gustafson i Kasenberg, Bäckström, Hallén, Pelirsson i Göteborg, Fast, Jensen,*

Svensson i Grönvik och Brännberg.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer:

l:o) av herr von Geijer.

2:o) av herrar G. W. Hansson, Hallén och Fast, som ansett, att utskottets

yttrande bort hava följande lydelse:

De utredningar —---- -------—--—--— —

— — — — — — —---— meddelas kyrkomötet.

Otvivelaktigt föreligga på ifrågavarande områden reformkrav, vilka äro

värda synnerligt beaktande. Då motionärerna påyrka, att den del av utredningen,

som''gäller kyrkomötets vetorätt, måtte utan dröjsmål återupptagas,

stå de i god överensstämmelse med de uttalanden i frågan, som kommo

till synes såväl i konstitutionsutskottets utlåtande som riksdagens skrivelse

år 1920. En snar gränsregleiing mellan riksdagens och kyrkomötets lagstiftningsområde

är högst angelägen att få till stånd. Den konflikt mellan

nämnda representationer, som senast år 1925 förekom vid behandlingen av

lagförslaget om borgerlig begravning, visar angelägenheten av att lagfrågor

av mer civilrättslig än kyrkorättslig karaktär helt undandragas kyrkomötets

beslutanderätt, liksom det ock synes vara ett befogat krav att, såsom första

kammaren år 1920 hävdade, kyrkan erhåller en viss lagstiftningsrätt i

kyrkligt interna frågor.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 10.

Likaledes synes det utskottet synnerligen befogat, att de yrkanden om

utredning, varom såväl riksdag som kyrkomöte förenat sig, rörande tidsenligare

representationsformer för kyrkan snarast möjligt beaktas. Riksdagen

har i sin skrivelse år 1920 påtalat de olägenheter, som vidlåda kyrkomötesvalen,

ävensom uttalat sig för en prövning av frågan om utvidgning av

lekmännens medbestämmanderätt i kyrkliga frågor. Även kyrkomötet har

i sin skrivelse 1925 påyrkat, att den utredning av dessa frågor, som år 1923

avbrutits, måtte återupptagas.

Motionärerna hava därjämte i anknytning till riksdagsskrivelsen angående

vidgat lekmannainflytande i övrigt inom kyrkan uppdragit linjer för eu

tänkt synod alförfattning inom kyrkan. Även om utskottet delar uppfattningen

om vikten av ett vidgat lekmannainflytande — och särskilt i fråga

om stiftsstyrelsernas mera tidsenliga sammansättning — anser sig utskottet

sakna konstitutionell befogenhet att ingå på en prövning av dessa spörsmål,

utan förväntar, att de komma att tillbörligt beaktas, då den avbrutna

utredningen återupptages.

Det har ifrågasatts, att denna utredning lämpligen borde vila, till dess

att riksdag och kyrkomöte hunnit taga ställning till de s. k. religionsfrihetssakkunniges

förslag av år 1927. Utskottet vill emellertid därvid framhålla,

att då riksdagen år 1909 avlät sin skrivelse angående utredning om vidgad

rätt till utträde ur svenska kyrkan, ifrågasatte riksdagen på intet vis,

att som en konsekvens härav borde följa, att vare sig frågan om riksdagens

och kyrkomötets inbördes ställning eller frågan om den kyrkliga representationen

på grund därav behövde upptagas till omprövning. Ej heller

hava de myndigheter, som yttrat sig rörande 1909 års riksdagsskrivelse

ifrågasatt något samband mellan densamma och de i motionen berörda

frågorna. Religionsfrihetssakkunnige tillsattes år 1918, vilket likväl på intet

vis hindrade 1920 års riksdag att begära utredningarnas igångsättande, liksom

1925 års kyrkomöte ej ansåg religionsfrihetssakkunniges pågående utredning

vara något hinder för utredningarnas återupptagande. Religionsfrihetssakkunniges

förslag innebär ej heller annat än vad riksdagen år 1909

begärde. Om riksdagen skulle biträda detsamma, så kommer därför spörsmålet

om riksdagens och kyrkomötets inbördes ställning ej att undergå

väsentliga förändringar, liksom ej heller frågan om lekmannainflytandet i

den kyrkliga representationen.

Det är dessutom även högst ovisst, när och i vad omfattning religionsfrihetssakkunniges

förslag kommer att från Kungl. Maj:ts sida föranleda någon

framställning till riksdagen. Att under så ovissa förhållanden låta ett påbörjat,

viktigt utredningsarbete alltfort vila under förmenande, att det står

i samband med andra spörsmål — ett samband, som riksdagen år 1920 ej

ansåg förefinnas — synes ej utskottet befogat, utan böra de utredningar,

vilka riksdagen år 1920 funnit angelägna, återupptagas och bringas till slut.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 10.

r>

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen ville i anledning av herr Hallens in. fl.

motion nr 46 besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa,

att Kungl. Maj:t måtte snarast möjligt återupptaga

de av riksdagen 1920 och kyrkomötet 1925 begärda utredningarna

angående kyrkomötets lagstiftningsrätt och angående

utvidgad lekmannarepresentation inom kyrkan samt

för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen må

kunna föranleda.

3:o) av herr Engberg beträffande motiveringen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.