Utlåtande i anledning av väckt motion om införande av kyrkofullmäktigeinstitutionen.
1928-03-16 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1928:11, Utlåtande i anledning av väckt motion om införande av kyrkofullmäktigeinstitutionen.
Dokumentets text
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 11.
1
Nr 11.
Ankom till riksdagens kansli den 16 mars 1928 kl. 12.3 0 e. m.
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckt motion om
införande av kyrkofullmäktigeinstitutionen.
I en inom andra kammaren väckt motion, nr 216, har herr Jönsson i
Boa m. fl. hemställt, »att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla, att Kungl. Maj: t täcktes låta verkställa förnyad utredning om
införande såväl i Kungl. Maj:ts nådiga förordning om kyrkostämma samt
kyrkoråd och skolråd av den 21 mars 1862 som även i Kungl. Maj:ts
nådiga förordning om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm
av den 20 november 1863 av bestämmelser rörande möjlighet för
kyrkoförsamling att få införa kyrkofullmäktige, samt för riksdagen framlägga
lagförslag i sådant syfte.»
Till stöd för sin hemställan hava motionärerna anfört följande:
»I motion nr 84 i andra kammaren vid 1926 års riksdag väcktes förslag Motiveringen
rörande åtgärder för åvägabringande av möjlighet att införa fullmäktige for moUoneui
de kyrkliga kommunerna.
I motionen gavs en historik över frågans utveckling samt därmed sammanhängande
spörsmål t. o. m. 1925 års riksdag. Det framhölls, att sedan
sistnämnda riksdag uttalat sig för att rättighet borde givas åt de kyrkliga
församlingarna att fakultativt överföra skolärendena till den borgerliga
kommunen, vore tiden inne att lösa kyrkoförsamlingarnas så länge
debatterade organisationsproblem. Tillika betonades, att frågan om fullmäktigesystemet
med fördel kunde lösgöras från det sammanhang med
åtskilliga andra spörsmål, med vilka den under årens lopp blivit av olika
skäl sammankopplad.
Detta förslag blev emellertid ej av riksdagen bifallet. I sitt avstyrkande
utlåtande anförde konstitutionsutskottet bl. a., att utskottet erkände
det behjärtansvärda i kravet på införande av representativt system även
för den kyrkliga kommunen, men ansåge, att, innan den genom riksdagens
skrivelse av år 1925 väckta frågan om skolärendenas möjliga överförande
till den borgerliga kommunen avgjorts, tiden ej vore inne för en framställning
från riksdagens sida. Beträffande sistnämnda fråga anförde utskottet
dessutom, att utskottet inhämtat, att undersökningen rörande skolärendenas
överflyttning till den borgerliga kommunen ''redan fortskridit
Bihang till riksdagens protokoll 1928. 5 samt 9 häft. (Nr 11—12.) 1
2 Konstitutionsutskottets utlåtande nr 11.
så långt, att förslag till riksdagen i denna del torde kunna motses inom en
snar framtid’.
I en reservation vid utskottets utlåtande, i vilken ett skrivelseförslag
tillstyrktes, framfördes bl. a. följande synpunkter:
''Genom skrivelse nr 72 (1925) anhöll riksdagen, att Kungl. Maj:t ville
taga under övervägande frågan om utsträckning av lagen den 25 juni 1909
rörande folkskoleväsendet i vissa städer att gälla även för landsbygden.
I skrivelsen framhölls, att folkskoleärendena, om denna reform genomfördes,
skulle — i motsats till vad tidigare ifrågasatts — icke obligatoriskt
överflyttas till den borgerliga kommunen; däremot skulle principerna i
lagen den 25 juni 1909 angående folkskoleväsendet i vissa städer göras
tillämpliga även för landskommunernas vidkommande, varigenom alltså
förutsättningar för en fakultativ överflyttning av folkskoleärendena inom
dessa kommuner skulle uppstå.
Innebörden i denna riksdagens skrivelse är den, att kyrkoförsamling
alltjämt skall kunna hos sig bibehålla befattningen med skolärendena.
Vid sådant förhållande och då den kritik, som riktats mot kyrkostämman
såsom ett alltför bristfälligt organ vid handhavandet av ekonomiskt betydelsefulla
frågor, i hög grad tagit sikte på riskerna av att just skolärendena
skulle vid densamma icke erhålla den omsorgsfulla behandling, som
de anses kräva, har det synts konsekvent och riktigt, att kyrkoförsamlingarna
bereddes möjlighet och tillfälle att övergå till den mera rationella
organisationen. Att å ena sidan medgiva församlingarna att behålla
skolärendena och å den andra sidan förvägra dem möjlighet till eu organisation,
som bättre än kyrkostämman kan anses skickad att fylla församlingens
uppgifter, skulle tvivelsutan förvanska karaktären av den valfrihet
i fråga om skolärendena, för vilken riksdagen år 1925 uttalade sig.
Farhågan, att införandet av kyrkofullmäktige i kyrkoförsamling, som
hos sig behåller skolärendena, skulle skärpa dualismen mellan den kyrkliga
och den borgerliga kommunens budgetbehandling, synes vila på ett1
missförstånd. I det fall, att exempelvis den borgerliga kommunen har kommunalfullmäktige,
men skolärendena av hänsyn till kyrklig tradition eller
eljest behållas hos den kyrkliga kommunen, torde det få anses klart, att
dualismen snarare skulle bliva större mellan å ena sidan kommunalfullmäktige
och å andra sidan kyrkostämman än mellan de förra och kyrkofullmäktige;
förbises får ju icke, att kyrko- och kommunalfullmäktige i
viss utsträckning torde komma att rekryteras av samma personer. Även
i de fall, då, på landsbygden, skolärendena bleve överlämnade till den borgerliga
kommunen, äro på en del orter förhållandena sådana, att ett erkänt
behov föreligger för kyrkoförsamlingen att kunna införa kyrkofullmäktige
även för de återstående, rent kyrkliga ärendena. Vad huvudstaden
beträffar, för vilken ju särskild lagstiftning gäller, torde erfarenheten
få anses ha bekräftat behovet av en möjlighet att införa kyrkofullmäktige
för de särskilda församlingarna; detsamma torde gälla många av
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 11. 3
do städer, där enligt 1909 års lagstiftning skolärendena överförts till stadsfullmäktiges
kompetensområde.’
Do synpunkter, som framfördes i motionen II: 84 vid 1926 års riksdag
samt i reservationen vid konstitutionsutskottets betänkande nr 21 vid samma
riksdag, äro enligt vår mening så viktiga, att en skrivelse från riksdagen
i förevarande ämne är högst påkallad. Den är det så mycket mera
som det förslag rörande skolärendenas frivilliga överflyttning, vilket år
1926 motsågs inom en nära framtid, alltjämt uteblivit.
Enligt vår mening bör ett riksdagsinitiativ lielt inrikta sig på frågan
om fakultativt införande av fullmäktige i den kyrkliga kommunen. Öv
riga i detta sammanhang behandlade problem måste nu lämnas å sido.
I spörsmålet om kyrkoherdes ställning till fullmäktige anse vi, att han
bör vara självskriven ledamot av fullmäktige.»
Såsom i motionen framhålles har frågan om kyrkofullmäktiginstitntionens
införande senast år 1926 varit under riksdagens omprövning i
anledning av en då inom andra kammaren väckt motion. I sitt utlåtande
(nr 21) över denna motion yttrade konstitutionsutskottet följande:
»Frågan om införande av representativt system i den kyrkliga kommunen
har, såsom i den förevarande motionen närmare utvecklats, vid flera
tillfällen redan varit föremål för riksdagens prövning. Med anledning
av en utav 1918 års urtima riksdag avlåten skrivelse till Kungl. Maj:t kar
detta spörsmål jämväl underkastats utredning av särskilt tillkallade sakkunniga,
vilka i ett den SO december 1922 avgivet betänkande framlagt förslag
i ämnet. Denna utredning, vid vilken förevarande spörsmål sammanbundits
med bl. a. frågan om folkskoleärendenas överflyttning från
den kyrkliga till den borgerliga kommunen, har icke föranlett någon proposition
till riksdagen. Emellertid heslöt riksdagen redan förra året en
framställning till Kungl. Maj:t, som åsyftade en lösning av nyssnämnda
fråga om folkskoleärendenas överflyttning efter andra linjer, än de sakkunniga
föreslaget. Riksdagen anhöll nämligen (riksdagens skrivelse nr
72), att Kungl. Maj:t ville taga under övervägande frågan om utsträckning
av lagen den 25 juni 1909 rörande folkskoleväsendet i vissa städer att
gälla även för landsbygden. På grund av sistnämnda omständighet befara
motionärerna nu, att en tystnad från riksdagens sida i fråga om det
representativa systemet i den kyrkliga kommunen skulle kunna misstolkas
därhän, att riksdagen skulle hava förlorat intresset för eu positiv lösning
av detta spörsmål. Då behovet att äga möjlighet till införande av
representativt system i kyrkokommunen enligt motionärernas mening alltjämt
är påtagligt, synes det dem vara av vikt, att en sådan missuppfattning
förekommes, och de påyrka fördenskull en förnyad framställning till
Kungl. Maj:t i detta avseende.
Utskottet vill ingalunda förneka, att med den nuvarande ordningen för
Konstitutionsutskottets
yttrande
år 1926•
4
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 11.
avgöranden inom den kyrkliga kommunen åtskilliga olägenheter äro förknippade,
mot vilka införandet av fullmäktigsystem skulle kunna råda
bot. Särskilt inom större kommuner utgör ju kyrkostämman en synnerligen
talrik församling, vars förhandlingar kunna bliva mycket tidsödande.
Ej heller kan det bestridas, att kyrkostämman i betänklig grad erbjuder
möjligheter till sådana överrumplingar och under tillfälliga stämningar
fattade beslut, vilkas förekommande är ett av de förnämsta motiven
för införande av representativt system över huvud taget.
Men å andra sidan finner utskottet mindre lämpligt att nu avlåta eu
skrivelse av det innehåll motionärerna föreslagit. Efter vad utskottet inhämtat,
har den förut omförmälda, förra året begärda undersökningen rörande
folkskoleärendenas överflyttning till den borgerliga kommunen
redan fortskridit så långt, att förslag till riksdagen i denna del torde kunna
motses inom en snar framtid. Att, såsom möjligen kunde tänkas ifrågakomma,
anknyta det nu förevarande spörsmålet till sagda undersökning,
synes under sådana förhållanden icke böra förordas, då ju den utan
tvivel mera påkallade reform, som denna ställer i utsikt, därigenom till
äventyrs skulle fördröjas. Härtill kommer, att enligt utskottets mening
frågan om skolärendenas överflyttning bäst låter sig lösas, om den ej
ånyo förknippas med spörsmålet om kyrkofullmäktiges införande. Att
åter tänka sig ett fristående fullföljande av utredningen rörande den
förra frågan och utan att avvakta resultatet därav begära förslag i den
senare synes ej heller lämpligt. Alldeles otänkbart är ju icke, att detta
resultat i viss mån kan komma att inverka på frågan om införande av representativt
system i kyrkokommunen. I samma mån som därigenom
tillfälle beredes att även i landskommunerna från kyrkostämman avlyfta^
den väsentliga del av dess arbetsuppgifter, som skolärendena utgöra, minskas
obestridligen de nu påtalade olägenheterna. Utan betydelse i detta
sammanhang är ej heller, att den pågående utredningen icke torde kunna
väntas leda till ett obligatoriskt överflyttande av skolärendena till den
borgerliga kommunen, utan blott till att möjligheter öppnas även för
landskommunerna — och kanske endast för en del av dessa — att besluta
en dylik överflyttning. Särskilt förtjänar uppmärksammas, att under sådana
förhållanden införandet av kyrkofullmäktige skulle kunna medföra,
att skolangelägenlieterna inom landskommunerna komme att behandlas
på tre olika sätt: av kyrkostämma, kyrkofullmäktige eller kommunalfullmäktige.
Det synes påtagligt, att klara linjer i dessa hänseenden äro
önskvärda för bedömandet både av det framtida behovet överhuvud taget
av representativt system i kyrkokommunerna och av eventuellt erforderliga
begränsningar med avseende på kommunernas rätt att besluta dylikt
system.
Utskottet erkänner sålunda det behjärtansvärda i kravet på införande
av representativt system även för den kyrkliga kommunen, men anser, att
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr H- 5
innan den genom riksdagens omförmälda skrivelse väckta i rågan om skolärendenas
möjliga överflyttande till den borgerliga kommunen avgjorts,
tiden ej är inne för en framställning från riksdagens sida. Utskottet anser
sig emellertid kunna förviinta, att Kungl. Maj:t har sin uppmärksamhet
riktad på ifrågavarande spörsmål.»
Mot ovanintagna utskottsutlåtande avgavs en reservation, citerad i don
nu förevarande motionen.
Utskottet finner i likhet med 1926 års utskott starka skäl tala för
införandet av representativt system även för den kyrkliga kommunen. Åtskilliga
olägenheter äro obestridligen förknippade med den nuvarande
ordningen för besluts fattande inom församlingarna, såsom i utskottets
utlåtande 1926 närmare utvecklas.
Utskottet finner ävenledes — i motsats till vad fallet var år 1926
att, i det läge förevarande fråga numera kommit, en framställning från
riksdagens sida med begäran om utredning är påkallad. Förslag rörande
skolärendenas överflyttning till den borgerliga kommunen, vilket riksdagen
år 1925 begärde, har ännu icke framlagts. Enligt vad utskottet inhämtat
var sådant förslag avsett att framläggas för innevarande riksdag Emellertid
ansågs det förslag till en allmän, huvudsakligen formell revision av
gällande kommunal författningar, vilket landshövdingen Hj. L. Hammarskjöld
på Kungl. Maj:ts uppdrag utarbetat och nyligen avlämnat, inverka
på frågan om skolärendenas överflyttning på sådant sätt, att förslag härom
icke borde framläggas förrän i samband med förslag om en dylik allmän
revision av kommunalförfattningarna.
Utskottet beklagar, att frågan om skolärendenas överflyttning icke kunnat
lösas självständigt. Den förutsättning, varifrån utskottet utgick 1926,
föreligger emellertid därmed icke längre, och utskottet finner därför oundvikligt,
att även frågan om kyrkofullmäktigeinstitutionens fakultativa införande
blir löst i samband med den allmänna revisionen av kommunalförfattningarna.
Behovet av kyrkofullmäktige gör sig för varje år alltmera
kännbart, och den nuvarande ordningen, enligt vilken kyrkostämma
obligatoriskt har att besluta om alla församlingens angelägenheter, medför,
även om man bortser från skolärendena, på en del håll allvarliga
svårigheter.
Utskottet får alltså hemställa,
att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla
om upptagande till prövning av frågan om införande
av en kyrkofullmäktigeinstitution i samband
med den allmänna revisionen av kommunallagarna
Utskottets
yttrande.
6
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 11.
och den därmed enligt erhållen upplysning sammanförda
frågan om skolärendenas möjliga överflyttning
till den borgerliga kommunen.
Stockholm den 16 mars 1928.
På konstitutionsutskottets vägnar:
K. von GEIJER.
Närvarande: Herrar von Geijer, Engberg, Thulin, David Bergström, G. W. Hansson, Stendahl
*, Reulerskiöld, N. S. Norling, Martin Svensson, Åkerberg, Isak Svensson,
Sävström, Magnusson i Tumhult, Borg, Gustafson i Kasenberg, Bäckström,
Andersson i Igelboda, Pehrsson i Göteborg, Sjöström och Svensson i Grönvik*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herrar Engberg, Thulin, N. S. Norling, Sävström, Borg, Andersson i
Igelboda och Sjöström, vilka ansett, att utskottets utlåtande bort hava följande
lydelse:
I en inom andra kammaren väckt motion, — — — — — — — — —
— — — — — — — — — — — — — — — — — utskottsutlåtande avgavs
en reservation, citerad i den nu förevarande motionen.
Ingenting har enligt utskottets mening inträffat, som motiverar en ändrad
hållning från utskottets sida till det av motionärerna framställda förslaget.
Förslag rörande skolärendenas överflyttning till den borgerliga kommunen
har ännu icke framlagts och torde tas upp till avgörande i samband med
den förestående allmänna revisionen av kommunalförfattningarna. Det synes
alltså alltjämt vara påtagligt, att — såsom utskottet år 1926 yttrade -— »klara
linjer i dessa hänseenden äro önskvärda för bedömandet både av det framtida
behovet överhuvud taget av representativt system i kyrkokommunerna
och av eventuellt erforderliga begränsningar med avseende på kommunernas
rätt att besluta dylikt system.»
Utskottet får sålunda hemställa,
att förevarande motion icke måtte till någon riks
dagens åtgärd föranleda.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1928:86 Skrivelse till Konungen i anledning av. väckt motion om införande av kyrkofullmäktigeinstitutionen. a1 i texten