Sök i Ratio Lex

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 18

1928-04-13 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1928:18, Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 18

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 18.

1

Nr 18.

Ankom till riksdagens kansli den 13 april 1928 kl. 5.80 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner om

införande i riksdagsordningen av bestämmelser angående

inter-pellations- och dagordningsinstitut.

Konstitutionsutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft

motionerna nr 245 i första kammaren av herr Thulin m. fl. och nr 421 i

andra kammaren av herr Anderson i Linköping, i vilka motioner hemställts,

a) i motionen I: 245, »att riksdagen såsom vilande måtte antaga följande

ändrade lydelse av riksdagsordningen:

§ 53.

Ej må — — — övervara.

Ledamot av statsrådet, som äger i kammares överläggningar deltaga,

vare skyldig att på till honom riktat spörsmål, vars framställande kammare

medgivit, senast inom tio dagar från den, då han av spörsmålet undfått

del, avgiva svar inför kammaren.

§ 55.

Motion i ämne — — — genast avgöras.

Väckes i endera kammaren fråga om uttalande av kammaren i anledning

av svar, som någon statsrådets ledamot lämnat jämlikt § 53, eller

på grund av meddelande, som avses i § 56, må dylik fråga av kammaren

avgöras först vid ett nästfoljande sammanträde.»

b) i motionen II: 421, »att riksdagen måtte besluta, att rätt för riksdagens

ledamöter att få till Konungens rådgivare framställa spörsmål skall införas

i riksdagsordningen och att konstitutionsutskottet utarbetar förslag till

härför erforderlig lagändring. Alternativt föreslås, att riksdagen måtte i

skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa

utredning angående interpellationsinstitutets utvidgning i här angiven

riktning samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen kan

föranleda.»

Beträffande motiveringen för dessa yrkanden får utskottet hänvisa till

motionerna.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 5 samt. Ii häft. (Nr 18—19J

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets utlåtande Ni• i<9.

Några bestämmelser angående interpellationer och dagordningar finnas

icke i Sveriges grundlagar. Interpellationsinstitutet är emellertid infört

i svenska riksdagen men regleras endast genom de föreskrifter, som »för

riksdagsgöromålen och ordningen hos kamrarna anses nödiga till iakttagande»

och vilka jämlikt § 78 riksdagsordningen »i ämne, som angår

kammare enskilt», varje kammare för sig äger fastställa.

Arbetsordningen för riksdagens andra kammare och ordningsstadgan för

riksdagens första kammare, vilka antagits jämlikt nämnda lagrum, innehålla,

frånsett en mindre redaktionell skiljaktighet, likalydande bestämmelser

angående interpellationsinstitutet. Arbetsordningen § 21 har sålunda

följande avfattning:

»Äskar utom dagordningen ledamot att få till Konungens rådgivare

framställa spörsmål; avlämne detsamma skriftligen uppställt och av

hestämt innehåll. Kammaren beslute, utan föregående överläggning,

huruvida spörsmålet må framställas eller icke. I förra händelsen låte

talmannen vederbörande rådgivare ofördröjligen av spörsmålet undfå del.»

Ordningsstadgan § 18 mom. 5 har samma lydelse, endast med den skillnaden

att ordet »dagordningen» är utbytt mot »föredragningslistan».

Det står vederbörande statsråd öppet att bestämma, huruvida och vid

vilken tidpunkt han vill besvara framställd interpellation. Sedan interpellationssvaret

avgivits, plägar interpellanten framföra sina synpunkter, varefter

kammaren äger att debattera frågan utan inskränkning, medan däremot

något som helst beslut i anledning av interpellationssvaret icke får fattas,

detta i enlighet med en — i överensstämmelse med de principer, vilka

komma till synes i §§ 90 och 107 regeringsformen ävensom i § 2 i reglementariska

föreskrifter för riksdagen samt § 19 mom. 1 i arbetsordningen

och § 18 mom. 1 i ordningsstadgan — utbildad praxis.

De båda förevarande motionernas syfte är att reglera bestämmelserna

angående interpellationsinstitutet på sådant sätt, att detsamma bättre än

hittills skulle kunna fylla sin uppgift som organ för politisk kontroll,

snabb information och utvecklandet av ett förhållande mellan riksdag och

regering, som kunde stärka regeringsmaktens ställning på parlamentarisk

grundval.

I den inom andra kammaren väckta motionen föreslås en uppdelning av

interpellationerna i sådana, vilka huvudsakligen avse vinnande av upplysning,

och sådana av större politisk räckvidd. Endast beträffande de senare

skulle diskussion få förekomma. Motionären vill på detta sätt erhålla en smidigare

anpassning av formerna för interpellationernas behandling efter ämnets

vikt och karaktär; han önskar ett snabbare besvarande av desamma än vad

som nu i regel är fallet samt i samband därmed en ökad politisk betydelse för

institutet och överflyttande i någon mån av den politiska diskussionen och det

politiska intresset från pressen till riksdagen. Utöver det nämnda förslaget

om uppdelning av interpellationerna efter deras art ger emellertid motionären

knappast något uppslag, som skulle kunna främja hans önske
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 18. i!

mål. Han ställer sig avvisande såväl till tanken att ålägga statsråden

att besvara interpellationer, vilkas framställande kammaren medgivit,

som till tanken att låta kammaren fatta resolutioner i samband med en

interpellationsdebatt.

Den inom första kammaren väckta motionen syftar emellertid vida

längre. Där föreslås sålunda införande i riksdagsordningen av bestämmelser

om skyldighet för statsråd att inom tio dagar besvara interpellation,

vars framställande medgivits, samt om rätt för vederbörande kammare att

i anledning av interpellationssvaret göra uttalande, dock, till förekommande

av förhastade beslut, först vid ett senare sammanträde än det, då svaret

avgavs.

Vad först vidkommer motionen 11:421, finner utskottet något behov av

det föreslagna införandet i grundlag vare sig av det nuvarande interpellationsinstitutet

eller av den enklare form för interpellationers besvarande,

som ifrågasatts, icke föreligga. Såsom i motionen framhålles, är i England

interpellationssvaret i regel ytterligt kortfattat och av rent objektiv

karaktär i anledning av en fråga, som endast avser att vinna faktisk

upplysning. Ett dylikt institut kan hava sitt berättigande i ett land, där

myndigheternas handlingar icke, såsom hos oss, äro offentliga, men torde

sakna någon egentlig uppgift i Sverige. En omformning av interpellationsinstitutet

i antydd riktning skulle för övrigt utan grundlagsändring kunna

genomföras av varje kammare för sig genom ändring i respektive ordningsstadgan

och arbetsordningen. Det är endast om man tillika vill införa

skyldighet för statsråd att besvara interpellation eller utvidga interpellationsinstitutet

med ett dagordningsinstitut, som grundlagsändring

torde bliva nödvändig.

Utskottet kan emellertid icke förorda en grundlagsändring i dylikt

syfte. De länder, där dagordningsinstitutet — med vilket skyldighet för

regeringsledamot att besvara interpellation nära sammanhänger — spelar

någon större roll, särskilt Frankrike, synas icke vara ägnade att i detta

hänseende tagas som förebild. I sistnämnda land torde institutet i sin

mån hava bidragit till de talrika regeringsväxlingar, som tidtals varit ett

utmärkande drag i det politiska livet därstädes. Även om institutet skulle

kunna påvisas hava medfört en del goda verkningar beträffande de parlamentariska

förhållandenas gestaltning i vissa länder, är därmed ingalunda

givet, att samma verkningar skulle göra sig gällande hos oss. Hur

ett institut av ifrågavarande slag verkar, beror i allt för hög grad på författningens

allmänna karaktär, folklynnet, de politiska traditionerna och

partiförhållandena, för att erfarenheter från ett land utan vidare skulle

kunna tillämpas i ett annat.

Utskottet befarar, att ett dagordningsinstitut i vårt land skulle vara

ägnat att framkalla konflikt mellan kamrarna. Därest t. ex. ena kammaren

uttalar förtroende men den andra misstroende för regeringen, blir

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 18.

lätt frågan, vilkendera som skall kava det avgörande ordet beträffande

regeringsbildandet, på ett tillspetsat sätt aktuell.

Den svenska riksdagen har för övrigt två vägar, på vilka man kan nå

samma syfte som genom ett dagordningsinstitut. Den ena vägen är att

genom massinstämmanden efter partiledares eller andra talares anföranden

vid en interpellationsdebatt åstadkomma en opinionsyttring, vilken erhåller

samma karaktär som en öppen omröstning. Sådana massinstämmanden

torde utan större svårighet kunna organiseras av partierna, då det politiska

läget så anses kräva. Å andra sidan är nödvändigheten att på förhand

organisera dylika massinstämmanden en garanti mot förhastade uttalanden.

Det eller de partier eller grupper, vilka framträda vid dylika

opinionsyttringar, kunna antagas hava övervägt situationen och vara beredda

att taga konsekvenserna vid en genom opinionsyttringen framkallad

regeringskris.

Den andra vägen är att använda vårt ansvarighetsinstitut, när omständigheterna

göra detta påkallat. Varje riksdagsman äger rätt att när

som helst under riksdagen och på grund av vilken aktuell regeringsåtgärd

som helst — eller uteblivande av sådan åtgärd — framställa anmärkningsanledning

mot ett eller flera statsråd och, därest konstitutionsutskottet

biträder anmärkningen, få densamma under riksdagens prövning. Utvägen

att framställa anmärkningsanledning har väl på senare tid föga utnyttjats,

men en vidsträcktare användning av institutet i politiskt syfte skulle stå

i full överensstämmelse med grundlagens mening.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att motionen 1: 245 icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda;

2) att motionen II: 421 icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 13 april 1928.

På konstitutionsutskottets vägnar:

K. von GEI JER.

Närvarande: Herrar von Geijer, Engberg, Strömberg, Thulin, David Bergström, Adolf

Dahl, G. W. Hansson, Reuterskiöld, Vennerström, Ljunglund, Alkman *,

Magnusson i Tumhult*, Borg, Gustafson i Kasenberg, Bäckström *, Hallén,

Johansson i Kälkebo *, Andersson i Igelboda, Pehrsson i Göteborg och

Sjöström
-

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 18.

5

Reservationer:

l:o) av herrar Thulin och Ljunglund, med instämmande av herrar

Strömberg, G. W. Hansson, Vennerström och Alkman, vilka anfört:

Utskottets avslagsyrkande å motionen 1: 245 motiveras med hänvisning

till dagordningsinstitutets förmodade verkningar i andra länder. Utskottet

förnekar icke möjligheten av att institutet kan hava medfört goda verkningar

beträffande de parlamentariska förhållandenas gestaltning i vissa

länder.

Men ändock anser utskottet det icke vara givet, att de goda verkningarna

möjligen skulle kunna göra sig gällande också hos oss, och tillägger,

att institutets verkningar äro så beroende av skiftande faktorer, att erfarenheter

från ett land icke utan vidare kunna tillämpas i ett annat.

Man skulle ej utan fog kunna kalla denna motivering, om icke direkt

motsägelsefull, så dock ganska vacklande.

Än vidare vill utskottet göra gällande, att den svenska riksdagen kan

på två närmare angivna vägar nå samma syfte som genom ett dagordningsinstitut.

Utskottet betraktar alltså uppenbart motionens syfte såsom beaktansvärt.

Under sådana förhållanden synes det med utskottets tankegång bättre

överensstämmande att åstunda en allsidig undersökning rörande de olika

förmodanden och vägar, som väckt utskottets intresse, och förty hemställan

göras,

att i anledning av motionen 1: 245 riksdagen ville

i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t

måtte låta verkställa utredning angående interpellationsinstitutets

utvidgning i av motionärerna angiven

riktning samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill

utredningen kan föranleda;

2:o) av herr Andersson i Igelboda;

3:o) av herr Engberg, som ansett, att utskottets yttrande bort hava

följande lydelse:

Starka skäl synas utskottet tala till förmån för införande i riksdagsordningen

av bestämmelser angående interpellations- och dagordningsinstitut.

Det förstnämnda institutet är redan så fast förankrat i praxis, att en reglering

i grundlag av dess ställning och användning är påkallad. Förslaget

om dagordningsinstitutets införande har sitt berättigande framför allt däri,

att behovet att fristående kunna behandla och avgöra den politiska för
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 18.

troendefrågan blivit allt starkare. Den politiska förtroendefrågan bör emellertid

avgöras av den kammare, som är ett uttryck för vad folket i val

vill. Dagordningsinstitutet bör följaktligen förbehållas andra kammaren.

Utskottet hemställer därför,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t

anhålla om utredning och förslag om grundlagsfästande

av interpellationsinstitutet och — med därav föranledd

ändring i den i § 1 riksdagsordningen uttryckta principen

beträffande kamrarnas lika behörighet och myndighet

i alla förekommande frågor — om införande i

grundlagen av bestämmelser rörande dagordningsinstitut

för andra kammaren;

4:o) av herr Dahl beträffande vissa delar av motiveringen i utskottets

yttrande;

5:o) av herr Reuterskiöld, som beträffande motiveringen ansett, att

sista delen av utskottets yttrande fr. o. m. det stycke, som börjar med

orden: »Den svenska riksdagen har», bort erhålla följande lydelse:

Utskottet vill slutligen påpeka, att — frånsett det förhållandet, att

riksdagen vid behandling av regeringsförslag kan ådagalägga sin hållning

mot regeringen utan att detta i sådan grad, som motionärerna vilja göra

gällande, äventyrar frågornas sakliga behandling — man hos oss kan nå

samma syfte som genom ett dagordningsinstitut, utan att de med detta

förenade olägenheterna i högre grad behöva befaras, nämligen genom

partiinstämmanden efter partiledares eller andra talares anföranden vid

en decharge- eller interpellationsdebatt. Sådana partiinstämmanden torde

utan större svårighet kunna organiseras, då det politiska läget så anses

kräva. Å andra sidan ligger i nödvändigheten av förhandsorganisation i

dylika fall en garanti mot förhastade uttalanden. De partier eller grupper,

vilka framträda vid dylika opinionsyttringar, kunna antagas hava

övervägt situationen och vara beredda taga konsekvenserna vid en genom

opinionsyttringen framkallad regeringskris. Praxis har ju, såsom motionärerna

framhålla, redan utvecklats i angiven riktning, och utskottet anser

någon utveckling, utöver de antydda möjligheter, som gällande bestämmelser

giva, knappast önskvärd.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.