Utlåtande i anledning av väckt motion om en allmän revision av folkförbundets akt.
1928-02-23 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1928:2, Utlåtande i anledning av väckt motion om en allmän revision av folkförbundets akt.
Dokumentets text
Konstitutionsutskottets utlåtande nr tf.
1
Nr 2.
Ankom till riksdagens kansli den 23 februari 1928 kl. 2 e. in.
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckt motion
om en allmän revision av folkförbundets akt.
I en inom första kammaren väckt motion, nr 184, har herr Lindhagen
hemställt, »att riksdagen ville hos Kungl. Maj:t begära övervägande av
svenskt initiativ till en allmän revision av folkförbundets akt i syfte att
dess idéinnehåll må bättre motsvara förbundets ideella uppgift.»
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.
Redan vid 1924 års riksdag framförde herr Lindhagen en serie motioner
i första kammaren (nr 146—155) med i huvudsak samma syfte som i den nu
ifrågavarande, nämligen åstadkommandet av svenskt initiativ till en revision
av Nationernas förbunds akt, så att därigenom dess idéinnehåll måtte
bättre motsvara förbundets ideella uppgift. De riktlinjer, efter vilka en
sådan revision skulle ske, uppdragas i nu förevarande motion uti en rad
punkter, vilkas innehåll till det mesta motsvarar vad i de olika motionerna
vid 1924 års riksdag angavs såsom önskvärda förändringar i Nationernas
förbunds akt.
Utskottet förklarade 1924 i sitt utlåtande (nr 11) över dessa motioner, att
utskottet i den framställning, som låg till grund för motionärens förslag,
återfann mycket av den tankegång, som varit bestämmande för Sveriges
ställning till och inom Nationernas förbund. I vissa andra delar hade motionären
berört önskemål beträffande förbundet, om vilka riksdagen vid
andra tillfällen samlat sig. Utskottet kunde därför i vissa delar ansluta sig
till de allmänna syften, som legat till grund för framställningen. Vid närmare
granskning av de olika förslagen fann emellertid utskottet intet av
dessa vara av den beskaffenhet, att ett initiativ från riksdagens sida i den
form, motionären önskade, vore lämpligt. I den mån riksdagen icke redan
givit uttryck åt sin uppfattning om de särskilda spörsmålen, vore dessa av
den beskaffenhet, att ett svenskt initiativ knappast kunde främja vad man
önskade; och det kunde förväntas, att Kungl. Maj:t, om ett dylikt initiativ vore
Bihang till riksdagens protokoll 1928. 5 saml. 2 haft. (Nr 2—3).
1
2
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 2.
lämpligt, framförde saken. Konstitutionsutskottets hemställan om avslag å
samtliga motionerna bifölls av båda kamrarna.
I tre motioner i första kammaren (nr 170—172) vid 1925 års riksdag
framförde herr Lindhagen vissa av de året förut behandlade spörsmålen,
nämligen rörande nationernas självbestämningsrätt och förhållandet mellan
österns och västerns folk med mera, men blevo motionerna på konstitutionsutskottets
hemställan (utlåtande nr 8) av riksdagen avslagna.
Vid 1926 års riksdag väckte herr Lindhagen ånyo en motion (nr 103),
däri likaledes framfördes vissa av de år 1924 framställda önskemålen beträffande
ändring i Nationernas förbunds akt, nämligen 1) att i denna akt
skulle klart uttalas, att förbundets mål vore krigsväsendets fullständiga
avrustning, samt framhållas befogenheten och värdet av enskilda medlemmars
avrustning, såsom en förebild och förberedelse av den allmänna avrustningen,
2) att bestämmelserna angående de s. k. ekonomiska och militära
sanktionerna skulle utgå ur akten samt 3) att däri infördes bestämmelse
därom, att nationernas självbestämningsrätt icke finge betraktas som
en inre angelägenhet för den härskande staten utan måste vara en internationell
rättsfråga.
Utskottet hemställde (utlåtande nr 5) om avslag å motionen, vilken hemställan
av kamrarna bifölls. I sitt utlåtande yttrade utskottet följande:
»Vad beträffar det under punkt 1) framställda yrkandet bör framhållas,
att Sverige alltsedan sitt inträde i Nationernas förbund sökt medverka vid
det arbete för universell och effektiv begränsning av de nationella rustningarna,
varom förbundsaktens art. 8 talar. Detta arbete bör utan tvivel
fullföljas, varemot ett svenskt initiativ, som direkt åsyftar allmän avrustning,
i närvarande läge ej bör ifrågakomma. Särskilt vill utskottet betona, att
denna fråga icke lär kunna lösas annorledes än i samband med skapande
av garantier för de till förbundet anslutna staternas trygghet, ett spörsmål,
som i motionen icke beröres.
I fråga om yrkandet under punkt 2), enligt vilket bestämmelserna om
s. k. militära och ekonomiska sanktioner borde utgå ur förbundsakten, bör
erinras om att man från svensk sida sökt möjliggöra, att de förpliktelser,
som enligt ifrågavarande bestämmelser åligga förbundets medlemmar, icke
må bliva mera betungande än som kan anses skäligt med hänsyn till den
trygghet, som genom förbundet beredes. Att helt borttaga dessa stadganden
lär emellertid ej rimligtvis kunna komma i fråga; såvida förbundet
överhuvud skall kunna verka för sina syften, måste vissa maktmedel stå
detsamma till buds.
Vad slutligen beträffar det under punkt 3) anförda önskemålet synes
detta vara alltför oklart och obestämt angivet för att kunna tjäna till utgångspunkt
för praktiskt handlande.»
De av motionären i år framförda förslagen om ändring i folkförbundsakten
äro sålunda i de flesta delar tidigare av honom framställda. Det nya
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 2.
3
moment, som i årets motion kommer till synes, torde huvudsakligen vara
kravet på motionsrätt till förbundet för de olika staternas parlament, och
deras särskilda kamrar ävensom för fredsorganisationer och andra korporationer,
som ansåges böra tilläggas en sådan rätt, samt i viss omfattning
även för minoriteter inom sådana motionsberättigade institutioner.
Utskottet finner icke anledning frångå sin vid tidigare tillfällen uttalade
uppfattning angående de av motionären framställda förslagen, som förut
varit under utskottets omprövning. Vad särskilt beträffar motionärens förslag
angående främjande av en allmän avrustning samt avskaffande av
de s. k. militära och ekonomiska sanktionerna får utskottet hänvisa till sitt
ovan citerade utlåtande år 1926. Sedan detta utlåtande avgavs har Sverige
fortsatt att arbeta för den allmänna nedrustningen såväl inom den s. k. förberedande
nedrustningskommissionen som vid förbundsförsamlingens möten.
Utskottet vill understryka, att förevarande motion närmast åsyftar endast
eu ändring av folkförbundsakten, och detta ur synpunkten av att denna
akt, som motionären uttrycker sig, »utgör ett idéprogram och icke en vanlig
författning, som skall i det dagliga livet efterlevas». Nationernas förbunds
församling har emellertid redan vid upprepade tillfällen givit sin
principiella anslutning till åtskilliga av de synpunkter, vilka motionären
önskar införda i förbundsakten. Det förefaller utskottet, som om föga
stode att vinna genom antagandet av ytterligare allmänna programförklaringar
vid förbundsförsamlingens möten eller genom inskrivandet av ytterligare
abstrakta principuttalanden i förbundsakten på sätt motionären begärt.
Vad vidkommer motionärens förslag om motionsrätt för de särskilda staternas
parlament och andra i motionen antydda organisationer finner utskottet
vad motionären härutinnan föreslagit icke böra föranleda någon
riksdagens framställning.
På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,
att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 23 februari 1928.
På konstitutionsutskottets vägnar:
K. von GEI JER.
Närvarande: Herrar von Geijer, Strömberg*), Thulin, David Bergström, Adolf Dahl, G. W.
Hansson, Stendahl, Vennerström*), Isak Svensson, Sävström, Borg, Bäckström,
Hallén, Andersson i Igelboda, Pehrssoti i Göteborg*), Karlsson i Vadstena,
Björkman*), Forssell och Svensson i Grönvik.
'') Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.