Utlåtande i anledning av väckta motioner om vissa ändringar i det vid val till riksdagens andra kammare tillämpade proportionella valsystemet. Konstitutionsutskottet liar till behandling i ett sammanhang förehaft motionerna i andra kammaren nr 10 av herr Spångberg m. fl. samt nr 425 av herr Mosesson m. fl.
1928-05-10 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1928:30, Utlåtande i anledning av väckta motioner om vissa ändringar i det vid val till riksdagens andra kammare tillämpade proportionella valsystemet. Konstitutionsutskottet liar till behandling i ett sammanhang förehaft motionerna i andra kammaren nr 10 av herr Spångberg m. fl. samt nr 425 av herr Mosesson m. fl.
Dokumentets text
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr SO.
3
Nr 30.
Ankom till riksdagens kansli den 11 maj 1928 kl. 6 e. m.
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner
om vissa ändringar i det vid val till riksdagens andra
kammare tillämpade proportionella valsystemet.
Konstitutionsutskottet liar till behandling i ett sammanhang förehaft motionerna
i andra kammaren nr 10 av herr Spångberg m. fl. samt nr 425 av herr
Mosesson m. fl.
I motionen II: 10 yrkas, »att riksdagen i skrivelse till regeringen hemställer,
att regeringen måtte låta verkställa utredning i syfte att vid val till
riksdagens andra kammare tillförsäkra de olika partierna mandat i förhållande
till deras sammanlagda rösttal, samt för riksdagen framlägga förslag till sådan
ändring i härför gällande författningar.»
I motionen II: 425 hemställes, »att riksdagen ville besluta att såsom vilande
till vidare grundlagsenlig behandling antaga följande förslag till ändrad lydelse
av §§ 11, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 22 och 25 riksdagsordningen:
§ 11.
Vill någon klaga över förrättning för utseende av ledamöter av första kammaren,
må han däröver hos konungen anföra besvär. För sådant ändamål äger
klaganden hos vederbörande protokollsförare äska behörigt protokollsutdrag,
vilket inom högst två dagar därefter bör till klaganden, utlämnas; och skall
han, vid förlust av talan, sist inom en månad efter förrättningens slut sina till
konungen ställda besvär ingiva till konungens befallningshavande, som genom
kungörelse, vilken i allmänna tidningarna införes, utsätter viss kort tid, inom
vilken förklaring må över besvären till konungens befallningshavande avlämnas.
Sedan den tid tilländalupit, har konungens befallningshavande att besvärshandlingarna
jämte de förklaringar, som må hava inkommit, ofördröjligen
till konungen insända, för att i dess regeringsrätt skyndsamt föredragas och
avgöras.
§ 13.
1. Andra kammarens ledamöter skola till ett antal av tvåhundratrettio väljas
vart fjärde år å dag, under september månad, som i vallagen sägs. Yalen
gälla för fyra år, räknade från påföljande januari månads början.
Motionen
IT: 10.
Motionen
11:435.
4
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr SO.
2. Förordnar konungen, på sätt i § 3 sägs, om nya val till andra kammaren,
förrättas dessa ofördröjligen å dag, som bestämmes på sätt i vallagen sägs;
och gälla dessa val för den tid, som återstår av fyraårsperioden.
§ 14.
Valrätt tillkommer, med lika röst för alla röstande, en var man och kvinna,
som är svensk undersåte och senast under nästföregående kalenderår uppnått
tjugutre års ålder.
Valrätt må dock ej utövas av:
a) den, som står under förmynderskap eller som är i konkurstillstånd;
b) den, som är av allmänna fattigvården omhändertagen för varaktig försörjning;
c)
den, som är från valrätten utesluten på grund av ådömd straffpåföljd.
Till efterrättelse vid val skall finnas röstlängd; och skall, på sätt i vallagen
finnes närmare bestämt, valrätten grundas på förhållandena vid tiden för röstlängdens
tillkomst, ändå att förändring före valet inträffar.
§ 15.
Valen äro omedelbara och proportionella.
§ 16.
För valen är riket indelat i valkretsar. Vart och ett av rikets län så ock
Stockholms stad utgör en eller flera valkretsar. Indelningen i valkretsar innehålles
i vallagen.
§ 17.
1. Tvåhundrafemton av kammarens ledamöter utses valkretsvis, i varje valkrets
till antal, som för varje fyraårsperiod av konungen fastställes med hänsyn
till folkmängden vid början av året näst före perioden enligt följande grunder:
a)
I varje valkrets väljes en riksdagsman för varje fullt tal motsvarande
en tvåhundrafemtondel av rikets folkmängd.
b) För valkrets, vars folkmängd ej uppgår till fullt tre tvåhundrafemtondelar
av rikets folkmängd, väljas dock tre riksdagsmän.
c) Därest det antal riksdagsmän, som med tillämpning av stadgandena under
a) och b) bör utses, icke uppgår till tvåhundrafemton, skola, för ernående
av detta antal, de valkretsar, vilkas folkmängd mest överskjuter de tal, som
enligt stadgandet under a) äro bestämmande för riksdagsmännens antal inom
valkretsarna, var för sig i ordning efter överskottens storlek vara berättigade
att välja ytterligare en riksdagsman. Äro överskottstalen lika för två eller
flera valkretsar, avgöres, där så är nödigt, företrädet genom lottning på sätt i
6 § 6 mom. är stadgat.
2. Femton av kammarens ledamöter utses i valkretsarna med hänsyn till
fördelningen av samtliga i riket avgivna röster.
3. Närmare bestämmelser om valen meddelas i vallagen.
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr SO. 5
§ 18.
Avgår riksdagsman, innan den tid, för vilken han blivit vald, tilländalupit,
fylles ledigheten på sätt i vallagen sägs.
§ 22.
Vill någon klaga över förrättning för utseende av ledamöter av andra kammaren,
må han däröver hos konungen anföra besvär. För sådant ändamål äger
klaganden hos konungens befallningshavande äska behörigt protokollsutdrag,
vilket inom högst tre dagar därefter bör till klaganden utlämnas; och skall
han, vid förlust av talan, sist inom tio dagar efter förrättningens slut sina
till konungen ställda besvär ingiva till konungens befallningshavande, som,
på sätt i 11 § stadgas, lämnar vederbörande tillfälle att sig förklara. Sedan
den för förklarings avgivande bestämda tid tilländalupit, har konungens befallningshavande
att besvären jämte alla målet rörande handlingar ofördröjligen
till konungen insända, varefter med målet vidare så förhålles, som i 11 §
sägs.
§ 25.
Riks dags manna val förrättas med slutna sedlar.»
Beträffande motiveringen för dessa yrkanden får utskottet hänvisa till motionerna.
De förevarande motionernas syfte är att vid valen till andra kammaren åstadkomma
en sådan mandatfördelning, att partiernas andel av platserna i kammaren
kommer att svara mot deras andel av väljarkåren i riket.
Enahanda spörsmål har tidigare varit under riksdagens omprövning, senast år
1926, då inom båda kamrarna väcktes likalydande motioner, däri hemställdes,
att riksdagen hos Kungl. Haj:t skulle begära utredning i angivna syfte, eller
»att vid val till riksdagens andra kammare tillförsäkra de olika partierna mandat
i förhållande till deras sammanlagda rösttal», och för riksdagen framlägga
de lagändringsförslag, som för ändamålet kunde finnas påkallade. Kamrarna
avslogo motionerna i enlighet med konstitutionsutskottets hemställan.
Utskottet lämnade i sitt utlåtande (nr 22) följande redogörelse för frågans
tidigare behandling, särskilt för de s. k. proportionsvalsakkunniges uttalanden:
»Hithörande
spörsmål ha, som bekant, redan tidigare varit föremål för övervägande.
I den skrivelse (nr 226) vari 1918 års lagtima riksdag anhöll om
utredning rörande de åtgärder, som kunde vidtagas till undvikande av med
det proportionella valsättet förenade olägenheter, framhölls behovet av ändringar
i valsättet i sådan riktning, att större proportionell rättvisa ernåddes,
och det uttalades härvid, att frågan om införande av ett utjämningsförfarande,
vare sig med tilläggsmandat eller på annat sätt, i detta sammanhang borde
undersökas. I överensstämmelse med denna framställning hava sedermera de
Utskottets
yttrande.
6
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr SO.
för verkställande av den begärda utredningen tillsatta s. k. proportionsvalssakkunniga
i sitt betänkande II, avgivet den 18 april 1921, diskuterat här berörda
frågor.
Proportionsvalssakkunniga betona i sin framställning, att införandet av ett
utjämningsförfarande av antytt slag förutsatte grundlagsändring och därför
fölle utanför de regler, som enligt de för de sakkunnigas arbete givna direktiven
utgjorde huvudföremålet för utredningen. De sakkunniga ansågo sig emellertid
ur principiell synpunkt böra upptaga frågan till övervägande och framställde
härvid ur personprincipens synpunkt åtskilliga anmärkningar mot det
ifrågasatta förfarandet.
Sålunda framhöllo härvid de sakkunniga, att införandet av ett system med
tilläggsmandat eller annat utjämningsförfarande i de former, som då förelägo
till bedömande — och som i huvudsak äro desamma som de nu ifrågasatta —
skulle innebära ett understrykande av partimomentet vid de parlamentariska
valen. De omhandlade instituten förutsatte en absolut enhetlighet i partibeteckningar,
en uniformering av partiväsendet över hela riket; även om en
dylik uniformering faktiskt vore i det närmaste genomförd, skulle den härigenom
för framtiden fastlåsas. ''Såväl härigenom som genom att hela anordningen
framträder såsom det dominerande huvuddraget i valsystemet, vore
det med den suggererande verkan valorganisationen utövar på folkets politiska
föreställningssätt, fara värt, att partiet och icke personen skulle i allt högre
grad komma att inför detta framstå såsom det i valakten huvudsakliga och
mest värdefulla.’ Det kunde, yttrade de sakkunniga vidare, ifrågasättas,
huruvida den_ matematiskt exakta partiproportionella representationen vore av
den oomtvistliga vikt att den först och sist måste utan alla andra hänsyn tillgodoses.
’Det är ju egentligen de smärre partierna det gäller. Fråga kan
vara, om deras rätt till absolut exakt representation i hela riket är så under
alla förhållanden betvingande, som den framställes. Godtager man den proportionella
grundmaximen som en dogm, inför vilken alla andra politiska lärosatser
förblekna till betydelselöshet, så är rätten ifråga tydligen uppenbar.
Men. den blir det icke, ifall man ställer sig på den ståndpunkten, att den proportionella
exaktheten icke får genomföras längre, än att den icke gör en skadlig
åverkan på andra det politiska livets värden. Kan man finna något sätt
att utan dylikt våldförande sörja för en exakt partirepresentation, så vore det
ju bra. Framtidens teknik kan måhända frambringa en kombination, i vilken
även ett tilläggssystem kan finna plats såsom ett ändamålsenligt moment. Men
ännu har man icke funnit på någon sådan, och tills det sker, torde man fåi
nöja sig med de approximationer, som vi ha eller som vi med valkretsförstoringen
få. De smärre partierna få inrikta sig på att söka förstärka sina
lokala rotfästen för att på den vägen öka sitt representantantal. Man kan
ställa sig tvivlande gentemot det berättigade däri, att ett parti. som. utan
någon som helst lokal resonans, genom sammanräknandet av spridda små röstsiffror
från alla landsändar nådde fram till nödig representationssiffra, kunde
utan vidare sägas hava en ''rätt’ till representation’.»
Efter denna redogörelse förklarade utskottet år 1926, att de skäl, som av de
sakkunniga anförts mot en anordning av sådant slag, som i de behandlade motionerna
förordades, enligt utskottets mening vore vägande, samt tilläde, att i
vårt vidsträckta land med dess skiftande lokala förhållanden och intressen det
knappast syntes lämpligt, att inom en viss valkrets avgivna röster skulle kunna
tillgodoräknas en kandidat, som icke uppställts inom valkretsen. Slutligen
erinrade utskottet, att under de senaste åren genomförts reformer, som i sin mån
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 30.
7
vore ägnade att verka i den av motionärerna önskade riktningen beträffande
andrakammarmandatens fördelning, särskilt den år 1921 genomförda utvidgningen
av valkretsarna och det år 1924 beslutade systemet med möjlighet att
hava tre väljarbeteckningar å valsedlarna.
I december 1927 tillkallades av Kungl. Maj:t tre sakkunniga, vilka fingo i
uppdrag att utarbeta lagförslag i det syfte, som angivits i ovanberörda motioner
år 1926. De sakkunnigas den 14 februari detta år avgivna betänkande
i förevarande fråga är såsom bilaga fogat till motionen 11:425. De sakkunniga
tillstyrka, därest åtgärder i ifrågavarande syfte skola vidtagas, ett tillläggsmandatsystem,
enligt vilket först 215 platser besättas i de särskilda valkretsarna
var för sig och i huvudsak enligt nu gällande regler, samt därefter,
sedan valresultatet uti rikets samtliga valkretsar fastslagits, de återstående 15
platsernas fördelning å partierna bestämmes pa sådant sätt, att en ur proportionell
synpunkt riktig fördelning av samtliga platser i kammaren med hänsyn
till samtliga i riket avgivna röster åstadkommes, varefter slutligen de varje
parti tillkommande tilläggsmandaten besättas i de valkretsar, där partiet har
den i förhållande till sitt rösttal minsta representationen.
De sakkunnigas förslag har icke föranlett någon Kungl. Maj :ts åtgärd men
har istället upptagits i förevarande motion II: 425. Den i motionen föreslagna
ändrade lydelsen av vissa paragrafer i riksdagsordningen är av de sakkunniga
utarbetad lagtext. De sakkunniga hava även utarbetat förslag till ändring av
vallagen, avsedd att genomföras, därest den föreslagna grundlagsändringen
bleve definitivt antagen.
Utskottet har icke i den verkställda utredningen eller eljest funnit skäl anförda,
på grund av vilka utskottet kunde föranledas frångå sin år 1926 uttalade
uppfattning i förevarande fråga, och får utskottet sålunda hemställa,
1) att motionen II: 10 icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda,
2) att motionen 11:425 icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda.
Stockholm den 10 maj 1928.
På konstitutionsutskottets vägnar:
K. von GEIJER.
Närvarande: Herrar von Geijer, Engberg, David Bergström, G. W. Hansson,
Stendahl, Reuterskiöld, Vennerström, Larsén, A. W. Johansson, Ljunglund* Åkerberg,
Sävström, Borg, Hallén* Pehrsson i Göteborg, Björkman, Sjöström, Svensson
i Grönvik, Almquist* och Björnberg.
Ej närvarande vid utlåtandets justering.
8
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr SO.
Reservationer:
1) av herrar David Bergström, A. W. Johansson och Björnberg, vilka yrkat
bifall till motionen 11:425;
2) av herrar Vennerström och Åkerberg, vilka likaledes yrkat bifall till
motionen 11:425;
3) av herr Engberg, som ansett, att utskottets avslagsmotivering och hemställan
bort ha följande lydelse:
Motionärernas förslag är en logisk, naturlig och riktig konsekvens av proportionalismens
fordran på en matematiskt rättvis fördelning av mandaten.
Utifrån det nuvarande valsättets egen princip finns därför intet att erinra mot
förslaget. Då utskottet emellertid icke anser, att valsättets uppgift skall vara
att matematiskt exakt utproportionera mandaten mellan partierna, utan fastmer
haller före, att proportionalismen i stället för att fullkomnas bör övergivas
till förmån för majoritetsval i enmansvalkretsar utan bostadsband. får
utskottet hemställa,
1) att motionen II: 10 icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda;
2) att motionen 11:425 icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
4) av herr Reuterskiöld, som ansett, att utskottet, på eljest vanligt sätt i
fråga om avstyrkta motioner, bort i stället för den å sid. 7 givna redogörelsen
(»I december---definitivt antagen.») inskränka sig till följande uttalande:
»I december 1927 tillkallades-----år 1926. De sakkunnigas
den 14 februari detta år avgivna betänkande i förevarande fråga, vilket är
såsom bilaga fogat till motionen 11:425, har icke föranlett någon Kungl.
Maj :ts åtgärd.»
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.