Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om vissa ändringar i det vid val till riksdagens andra kammare tillämpade proportionella valsystemet. Konstitutionsutskottet liar till behandling i ett sammanhang förehaft motionerna i andra kammaren nr 10 av herr Spångberg m. fl. samt nr 425 av herr Mosesson m. fl.

1928-05-10 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1928:30, Utlåtande i anledning av väckta motioner om vissa ändringar i det vid val till riksdagens andra kammare tillämpade proportionella valsystemet. Konstitutionsutskottet liar till behandling i ett sammanhang förehaft motionerna i andra kammaren nr 10 av herr Spångberg m. fl. samt nr 425 av herr Mosesson m. fl.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr SO.

3

Nr 30.

Ankom till riksdagens kansli den 11 maj 1928 kl. 6 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner

om vissa ändringar i det vid val till riksdagens andra

kammare tillämpade proportionella valsystemet.

Konstitutionsutskottet liar till behandling i ett sammanhang förehaft motionerna

i andra kammaren nr 10 av herr Spångberg m. fl. samt nr 425 av herr

Mosesson m. fl.

I motionen II: 10 yrkas, »att riksdagen i skrivelse till regeringen hemställer,

att regeringen måtte låta verkställa utredning i syfte att vid val till

riksdagens andra kammare tillförsäkra de olika partierna mandat i förhållande

till deras sammanlagda rösttal, samt för riksdagen framlägga förslag till sådan

ändring i härför gällande författningar.»

I motionen II: 425 hemställes, »att riksdagen ville besluta att såsom vilande

till vidare grundlagsenlig behandling antaga följande förslag till ändrad lydelse

av §§ 11, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 22 och 25 riksdagsordningen:

§ 11.

Vill någon klaga över förrättning för utseende av ledamöter av första kammaren,

må han däröver hos konungen anföra besvär. För sådant ändamål äger

klaganden hos vederbörande protokollsförare äska behörigt protokollsutdrag,

vilket inom högst två dagar därefter bör till klaganden, utlämnas; och skall

han, vid förlust av talan, sist inom en månad efter förrättningens slut sina till

konungen ställda besvär ingiva till konungens befallningshavande, som genom

kungörelse, vilken i allmänna tidningarna införes, utsätter viss kort tid, inom

vilken förklaring må över besvären till konungens befallningshavande avlämnas.

Sedan den tid tilländalupit, har konungens befallningshavande att besvärshandlingarna

jämte de förklaringar, som må hava inkommit, ofördröjligen

till konungen insända, för att i dess regeringsrätt skyndsamt föredragas och

avgöras.

§ 13.

1. Andra kammarens ledamöter skola till ett antal av tvåhundratrettio väljas

vart fjärde år å dag, under september månad, som i vallagen sägs. Yalen

gälla för fyra år, räknade från påföljande januari månads början.

Motionen

IT: 10.

Motionen

11:435.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr SO.

2. Förordnar konungen, på sätt i § 3 sägs, om nya val till andra kammaren,

förrättas dessa ofördröjligen å dag, som bestämmes på sätt i vallagen sägs;

och gälla dessa val för den tid, som återstår av fyraårsperioden.

§ 14.

Valrätt tillkommer, med lika röst för alla röstande, en var man och kvinna,

som är svensk undersåte och senast under nästföregående kalenderår uppnått

tjugutre års ålder.

Valrätt må dock ej utövas av:

a) den, som står under förmynderskap eller som är i konkurstillstånd;

b) den, som är av allmänna fattigvården omhändertagen för varaktig försörjning;
c)

den, som är från valrätten utesluten på grund av ådömd straffpåföljd.

Till efterrättelse vid val skall finnas röstlängd; och skall, på sätt i vallagen

finnes närmare bestämt, valrätten grundas på förhållandena vid tiden för röstlängdens

tillkomst, ändå att förändring före valet inträffar.

§ 15.

Valen äro omedelbara och proportionella.

§ 16.

För valen är riket indelat i valkretsar. Vart och ett av rikets län så ock

Stockholms stad utgör en eller flera valkretsar. Indelningen i valkretsar innehålles

i vallagen.

§ 17.

1. Tvåhundrafemton av kammarens ledamöter utses valkretsvis, i varje valkrets

till antal, som för varje fyraårsperiod av konungen fastställes med hänsyn

till folkmängden vid början av året näst före perioden enligt följande grunder:
a)

I varje valkrets väljes en riksdagsman för varje fullt tal motsvarande

en tvåhundrafemtondel av rikets folkmängd.

b) För valkrets, vars folkmängd ej uppgår till fullt tre tvåhundrafemtondelar

av rikets folkmängd, väljas dock tre riksdagsmän.

c) Därest det antal riksdagsmän, som med tillämpning av stadgandena under

a) och b) bör utses, icke uppgår till tvåhundrafemton, skola, för ernående

av detta antal, de valkretsar, vilkas folkmängd mest överskjuter de tal, som

enligt stadgandet under a) äro bestämmande för riksdagsmännens antal inom

valkretsarna, var för sig i ordning efter överskottens storlek vara berättigade

att välja ytterligare en riksdagsman. Äro överskottstalen lika för två eller

flera valkretsar, avgöres, där så är nödigt, företrädet genom lottning på sätt i

6 § 6 mom. är stadgat.

2. Femton av kammarens ledamöter utses i valkretsarna med hänsyn till

fördelningen av samtliga i riket avgivna röster.

3. Närmare bestämmelser om valen meddelas i vallagen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr SO. 5

§ 18.

Avgår riksdagsman, innan den tid, för vilken han blivit vald, tilländalupit,

fylles ledigheten på sätt i vallagen sägs.

§ 22.

Vill någon klaga över förrättning för utseende av ledamöter av andra kammaren,

må han däröver hos konungen anföra besvär. För sådant ändamål äger

klaganden hos konungens befallningshavande äska behörigt protokollsutdrag,

vilket inom högst tre dagar därefter bör till klaganden utlämnas; och skall

han, vid förlust av talan, sist inom tio dagar efter förrättningens slut sina

till konungen ställda besvär ingiva till konungens befallningshavande, som,

på sätt i 11 § stadgas, lämnar vederbörande tillfälle att sig förklara. Sedan

den för förklarings avgivande bestämda tid tilländalupit, har konungens befallningshavande

att besvären jämte alla målet rörande handlingar ofördröjligen

till konungen insända, varefter med målet vidare så förhålles, som i 11 §

sägs.

§ 25.

Riks dags manna val förrättas med slutna sedlar.»

Beträffande motiveringen för dessa yrkanden får utskottet hänvisa till motionerna.

De förevarande motionernas syfte är att vid valen till andra kammaren åstadkomma

en sådan mandatfördelning, att partiernas andel av platserna i kammaren

kommer att svara mot deras andel av väljarkåren i riket.

Enahanda spörsmål har tidigare varit under riksdagens omprövning, senast år

1926, då inom båda kamrarna väcktes likalydande motioner, däri hemställdes,

att riksdagen hos Kungl. Haj:t skulle begära utredning i angivna syfte, eller

»att vid val till riksdagens andra kammare tillförsäkra de olika partierna mandat

i förhållande till deras sammanlagda rösttal», och för riksdagen framlägga

de lagändringsförslag, som för ändamålet kunde finnas påkallade. Kamrarna

avslogo motionerna i enlighet med konstitutionsutskottets hemställan.

Utskottet lämnade i sitt utlåtande (nr 22) följande redogörelse för frågans

tidigare behandling, särskilt för de s. k. proportionsvalsakkunniges uttalanden:
»Hithörande

spörsmål ha, som bekant, redan tidigare varit föremål för övervägande.

I den skrivelse (nr 226) vari 1918 års lagtima riksdag anhöll om

utredning rörande de åtgärder, som kunde vidtagas till undvikande av med

det proportionella valsättet förenade olägenheter, framhölls behovet av ändringar

i valsättet i sådan riktning, att större proportionell rättvisa ernåddes,

och det uttalades härvid, att frågan om införande av ett utjämningsförfarande,

vare sig med tilläggsmandat eller på annat sätt, i detta sammanhang borde

undersökas. I överensstämmelse med denna framställning hava sedermera de

Utskottets

yttrande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr SO.

för verkställande av den begärda utredningen tillsatta s. k. proportionsvalssakkunniga

i sitt betänkande II, avgivet den 18 april 1921, diskuterat här berörda

frågor.

Proportionsvalssakkunniga betona i sin framställning, att införandet av ett

utjämningsförfarande av antytt slag förutsatte grundlagsändring och därför

fölle utanför de regler, som enligt de för de sakkunnigas arbete givna direktiven

utgjorde huvudföremålet för utredningen. De sakkunniga ansågo sig emellertid

ur principiell synpunkt böra upptaga frågan till övervägande och framställde

härvid ur personprincipens synpunkt åtskilliga anmärkningar mot det

ifrågasatta förfarandet.

Sålunda framhöllo härvid de sakkunniga, att införandet av ett system med

tilläggsmandat eller annat utjämningsförfarande i de former, som då förelägo

till bedömande — och som i huvudsak äro desamma som de nu ifrågasatta —

skulle innebära ett understrykande av partimomentet vid de parlamentariska

valen. De omhandlade instituten förutsatte en absolut enhetlighet i partibeteckningar,

en uniformering av partiväsendet över hela riket; även om en

dylik uniformering faktiskt vore i det närmaste genomförd, skulle den härigenom

för framtiden fastlåsas. ''Såväl härigenom som genom att hela anordningen

framträder såsom det dominerande huvuddraget i valsystemet, vore

det med den suggererande verkan valorganisationen utövar på folkets politiska

föreställningssätt, fara värt, att partiet och icke personen skulle i allt högre

grad komma att inför detta framstå såsom det i valakten huvudsakliga och

mest värdefulla.’ Det kunde, yttrade de sakkunniga vidare, ifrågasättas,

huruvida den_ matematiskt exakta partiproportionella representationen vore av

den oomtvistliga vikt att den först och sist måste utan alla andra hänsyn tillgodoses.

’Det är ju egentligen de smärre partierna det gäller. Fråga kan

vara, om deras rätt till absolut exakt representation i hela riket är så under

alla förhållanden betvingande, som den framställes. Godtager man den proportionella

grundmaximen som en dogm, inför vilken alla andra politiska lärosatser

förblekna till betydelselöshet, så är rätten ifråga tydligen uppenbar.

Men. den blir det icke, ifall man ställer sig på den ståndpunkten, att den proportionella

exaktheten icke får genomföras längre, än att den icke gör en skadlig

åverkan på andra det politiska livets värden. Kan man finna något sätt

att utan dylikt våldförande sörja för en exakt partirepresentation, så vore det

ju bra. Framtidens teknik kan måhända frambringa en kombination, i vilken

även ett tilläggssystem kan finna plats såsom ett ändamålsenligt moment. Men

ännu har man icke funnit på någon sådan, och tills det sker, torde man fåi

nöja sig med de approximationer, som vi ha eller som vi med valkretsförstoringen

få. De smärre partierna få inrikta sig på att söka förstärka sina

lokala rotfästen för att på den vägen öka sitt representantantal. Man kan

ställa sig tvivlande gentemot det berättigade däri, att ett parti. som. utan

någon som helst lokal resonans, genom sammanräknandet av spridda små röstsiffror

från alla landsändar nådde fram till nödig representationssiffra, kunde

utan vidare sägas hava en ''rätt’ till representation’.»

Efter denna redogörelse förklarade utskottet år 1926, att de skäl, som av de

sakkunniga anförts mot en anordning av sådant slag, som i de behandlade motionerna

förordades, enligt utskottets mening vore vägande, samt tilläde, att i

vårt vidsträckta land med dess skiftande lokala förhållanden och intressen det

knappast syntes lämpligt, att inom en viss valkrets avgivna röster skulle kunna

tillgodoräknas en kandidat, som icke uppställts inom valkretsen. Slutligen

erinrade utskottet, att under de senaste åren genomförts reformer, som i sin mån

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 30.

7

vore ägnade att verka i den av motionärerna önskade riktningen beträffande

andrakammarmandatens fördelning, särskilt den år 1921 genomförda utvidgningen

av valkretsarna och det år 1924 beslutade systemet med möjlighet att

hava tre väljarbeteckningar å valsedlarna.

I december 1927 tillkallades av Kungl. Maj:t tre sakkunniga, vilka fingo i

uppdrag att utarbeta lagförslag i det syfte, som angivits i ovanberörda motioner

år 1926. De sakkunnigas den 14 februari detta år avgivna betänkande

i förevarande fråga är såsom bilaga fogat till motionen 11:425. De sakkunniga

tillstyrka, därest åtgärder i ifrågavarande syfte skola vidtagas, ett tillläggsmandatsystem,

enligt vilket först 215 platser besättas i de särskilda valkretsarna

var för sig och i huvudsak enligt nu gällande regler, samt därefter,

sedan valresultatet uti rikets samtliga valkretsar fastslagits, de återstående 15

platsernas fördelning å partierna bestämmes pa sådant sätt, att en ur proportionell

synpunkt riktig fördelning av samtliga platser i kammaren med hänsyn

till samtliga i riket avgivna röster åstadkommes, varefter slutligen de varje

parti tillkommande tilläggsmandaten besättas i de valkretsar, där partiet har

den i förhållande till sitt rösttal minsta representationen.

De sakkunnigas förslag har icke föranlett någon Kungl. Maj :ts åtgärd men

har istället upptagits i förevarande motion II: 425. Den i motionen föreslagna

ändrade lydelsen av vissa paragrafer i riksdagsordningen är av de sakkunniga

utarbetad lagtext. De sakkunniga hava även utarbetat förslag till ändring av

vallagen, avsedd att genomföras, därest den föreslagna grundlagsändringen

bleve definitivt antagen.

Utskottet har icke i den verkställda utredningen eller eljest funnit skäl anförda,

på grund av vilka utskottet kunde föranledas frångå sin år 1926 uttalade

uppfattning i förevarande fråga, och får utskottet sålunda hemställa,

1) att motionen II: 10 icke måtte till någon riksdagens åtgärd

föranleda,

2) att motionen 11:425 icke måtte till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 10 maj 1928.

På konstitutionsutskottets vägnar:

K. von GEIJER.

Närvarande: Herrar von Geijer, Engberg, David Bergström, G. W. Hansson,

Stendahl, Reuterskiöld, Vennerström, Larsén, A. W. Johansson, Ljunglund* Åkerberg,

Sävström, Borg, Hallén* Pehrsson i Göteborg, Björkman, Sjöström, Svensson

i Grönvik, Almquist* och Björnberg.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr SO.

Reservationer:

1) av herrar David Bergström, A. W. Johansson och Björnberg, vilka yrkat

bifall till motionen 11:425;

2) av herrar Vennerström och Åkerberg, vilka likaledes yrkat bifall till

motionen 11:425;

3) av herr Engberg, som ansett, att utskottets avslagsmotivering och hemställan

bort ha följande lydelse:

Motionärernas förslag är en logisk, naturlig och riktig konsekvens av proportionalismens

fordran på en matematiskt rättvis fördelning av mandaten.

Utifrån det nuvarande valsättets egen princip finns därför intet att erinra mot

förslaget. Då utskottet emellertid icke anser, att valsättets uppgift skall vara

att matematiskt exakt utproportionera mandaten mellan partierna, utan fastmer

haller före, att proportionalismen i stället för att fullkomnas bör övergivas

till förmån för majoritetsval i enmansvalkretsar utan bostadsband. får

utskottet hemställa,

1) att motionen II: 10 icke måtte till någon riksdagens åtgärd

föranleda;

2) att motionen 11:425 icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

4) av herr Reuterskiöld, som ansett, att utskottet, på eljest vanligt sätt i

fråga om avstyrkta motioner, bort i stället för den å sid. 7 givna redogörelsen

(»I december---definitivt antagen.») inskränka sig till följande uttalande:

»I december 1927 tillkallades-----år 1926. De sakkunnigas

den 14 februari detta år avgivna betänkande i förevarande fråga, vilket är

såsom bilaga fogat till motionen 11:425, har icke föranlett någon Kungl.

Maj :ts åtgärd.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.