Utlåtande i anledning av väckta motioner om omorganisation av riksdagens arbetsformer m. m. Konstitutionsutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft motion nerna i andra kammaren nr 416, av herr Osberg och nr 427, av herr Hage.
1928-05-15 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1928:38, Utlåtande i anledning av väckta motioner om omorganisation av riksdagens arbetsformer m. m. Konstitutionsutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft motion nerna i andra kammaren nr 416, av herr Osberg och nr 427, av herr Hage.
Dokumentets text
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 38.
1
Nr 38.
Ankom till riksdagens kansli den 15 maj 1928 kl. 4 e. m.
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner
om omorganisation av riksdagens arbetsformer m. m.
Konstitutionsutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft motion
nerna i andra kammaren nr 416, av herr Osberg och nr 427, av herr Hage.
I motionen 11:416 har herr Osberg hemställt,
»att riksdagen ville besluta erforderliga lagändringar för ernående av den
härovan angivna nya ordningen för riksdagens arbetsformer, varvid konstitutionsutskottet
torde utarbeta förslag till härför behövliga lagändringar, eller,
om detta icke låter sig göra, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ville
anhålla, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning angående omorganisation
av riksdagens arbetsformer i här angiven riktning och för riksdagen
framlägga det förslag, vartill utredningen kan föranleda».
Till stöd för denna sin hemställan har motionären anfört:
»Den nu gällande ordningen för riksdagsarbetet har gång efter annan blivit
föremål för diskussion. Åtskilliga framställningar ha även motionsvis blivit
till riksdagen framförda i syfte att få en omläggning till stånd. I motiveringen
till dessa motioner ha i huvudsak framförts två faktorer, nämligen tidsutdräkten
med riksdagsarbetets slutförande samt att tillgänglig arbetskraft icke
tages i ansprak i den utsträckning som vore önskligt. Dessa två huvudmoment
i motiveringarna till gjorda framställningar sakna ej fog och torde knappast
kunna jävas.
År 1916 väcktes motion i andra kammaren nr 244 av herr Molin i Dombäcksmark,
vari han hemställde att riksdagen för sin del (efter av konstitutionsutskottet
utarbetat förslag) måtte omorganisera riksdagsarbetet genom
förändringar i riksdagsordningen och därav påkallade ändringar i regeringsformen
på sätt han föreslagit i sin motion.
Konstitutionsutskottet yrkade avslag å här nämnda motion (vid utlåtandet
voro emellertid fogade reservationer av fem utskottsledamöter) och hänvisade
Bihang till riksdagens protokoll 1928. 5 saml. 23 häft. (Nr 38.)
Motionen
II: 416.
1
2
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 38,
i sitt betänkande till yttranden avgivna vid 1914 års B-riksdag och 1915 års
riksdag i samma ärende. Den 13 april föredrogs ärendet i första kammaren
och den 29 april i andra kammaren. I den senare förekom en lång och
ingående debatt, i vilken deltogo ett flertal framstående ledamöter, bland
dessa herr Lindhagen, som även framställde yrkande om, att riksdagen ville
anhålla, att Kungl. Maj:t måtte genom tillkallade sakkunniga låta undersöka,
vilka åtgärder lämpligen kunde vidtagas för undanröjande av förefintliga olägenheter
i riksdagsarbetets organisation, samt därefter för riksdagen framlägga
det förslag, vartill utredningen kunde föranleda. Vid företagen votering
emellan detta herr Lindhagens yrkande och utskottets hemställan segrade det
förra med 97 röster mot 93. I första kammaren bifölls utskottets hemställan,
sedan en av reservanterna, herr Clason, haft ordet. Han yttrade bland annat:
’Jag har icke kunnat dölja för mig, att riksdagsarbetet för närvarande i flera
hänseenden är på ett otillfredsställande sätt anordnat; jag finner att motionärens
kritik således i vissa punkter har goda skäl för sig, och jag anser därför
att man bör göra vad som kan göras för att söka utfinna möjligheter till en
förbättring. Jag har därför i utskottet i år liksom i fjol framställt det förslaget,
att utskottet skulle ägna denna fråga en något närmare omprövning
genom att inom sig utse delegerade för att undersöka sådana möjligheter.’
Detta av herr Clason gjorda uttalande och majoritetens i andra kammaren
önskan att få till stånd en bättre arbetsmetod för riksdagen synes mig innebära
ett starkt skäl för att en bättre ordning borde införas. Svenska riksdagen har
under de närmast föregående 20 ä 30 åren på allvar försökt att reformera både
på det ena och andra området och dessa försök ha även lyckats i många fall,
men hur ställer det sig med reformsträvandena för riksdagens eget vidkommande.
Det förefaller som en onödigt sträng spärrpolitik här kommer i tilllämpning.
Folket ute i bygderna väljer den eller de personer till sina representanter
i riksförsamlingen, som de anse vara mest lämpliga, under förhoppning
att de skola bliva i tillfälle att genom riksdagsarbetet gagna den landsända, för
vilken de blivit valda. Naturlagarna bjuda ju på föryngring av allt som skall
fortbestå och en sådan föryngring är behövlig även inom riksdagen.
Vad vore med kännedom om detta faktiska förhållande naturligare än att
de gamla och erfarna riksdagsmännen läto sig angeläget vara att ta hand om
sina nykomna kamrater på samma sätt som en företagare anser det med sin
fördel förenat att få sina anställda så fort sig göra låter kompetenta för det
arbete, som bliver dem förelagt. En sådan utveckling är ju naturlig och ju
viktigare ett företag är, desto angelägnare är det att nå en standard, som ligger
på ett högt plan. Väljare i landet sträva efter att bliva representerade av
dugligt folk för olika intressen, men vad är då mera önskvärt än att dessa
representanter snarast möjligt komma till sin rätt.
I förut gjorda försök att få till stånd en reformering av riksdagsarbetet har
ju syftats åt att utnyttja riksdagsmännens tid och samtidigt låta överläggningarna
under utskottsstadiet draga nytta av rön och erfarenheter, som även
kunna vara tillfinnandes hos en nyvorden representant. Under föregående behandling
av här ifrågavarande spörsmål har ingen velat bestrida, att rättvisan
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 38.
3
kräver en omläggning till det bättre, och det bör ligga i vars och ens intresse,
att alla komma till sin rätt, frånsett vilken partigruppering de än tillhöra.
Mot nuvarande arbetsordning är emellertid mycket att anmärka. Enligt riksdagsordningen
tillsättas ju vid ordinarie riksdags början 7 ständiga utskott
med ett sammanlagt medlemsantal av 128 från båda kamrarna, vidare väljes
ett något större antal suppleanter eller inom alla utskotten tillsammans omkring
260 personer av riksdagsledamöternas hela antal 380, alltså bliva omkring 120
ledamöter icke placerade i ständigt utskott. Kamrarna tillsätta ju även s. k.
tillfälliga utskott; första kammaren 2 stycken och andra kammaren 5 stycken.
Önskligt vore emellertid att vid eventuell omarbetning av riksdagsordningen
tillräckligt antal ständiga utskott bestämdes, så att nu gällande praxis att
välja tillfälliga utskott kunde frångås. De ständiga utskottens antal bör
ökas till 10 å 11 stycken med rätt för kamrarna som hitintills att för behandling
av särskilt viktig fråga tillsätta särskilt utskott. Man kan tänka sig ett ständigt
utskott i stället för varje avdelning i statsutskottet med namn efter de
ärenden, som nu behandlas på avdelningarna, t. ex. försvarsutskott, undervisningsutskott,
socialutskott och kommunikationsutskott. Mot detta förslag kan
möjligen resas den gensagan, att detta skulle försvåra budgetbehandlingen,
men med god vilja kunde nog den svårigheten övervinnas. Varje utskott, som
hade anslagsfrågor till behandling, kunde ju inom sig utse ett par finansdelegerade,
som med gemensam kamrer hade till uppgift att under riksdagsarbetets
gång övervaka budgetläget. Denna finansdelegation (eller finansutskott)
kunde ju utöva den funktion, som enligt § 39 riksdagsordningen nu tillkommer
statsutskottet. Denna delegation kunde ju även gemensamt med bevillningsutskottet
verkställda budgetbehandlingen.
För enskild riksdagsman är det ganska svårt att utarbeta och formulera
förslag till erforderliga grundlagsändringar för uppnående av den bättre ordning
av riksdagens arbete, som jag tillåtit mig föreslå. Men hur en omläggning
än skall ske, bör utrymme beredas i de ständiga utskotten åt alla riksdagens
ledamöter, antingen som ordinarie eller suppleanter. En sådan åtgärd skulle
i hög grad bidraga till att höja intresset för riksdagsarbetet. Möjligheten för
de nykomna att övervara förhandlingarna i utskotten skulle naturligtvis kvalificera
dem på ett helt annat sätt än genom att vara hänvisade till tillfälligt
utskott eller att helt stå utanför utskottsarbete. Den nyvalde kommer vanligtvis
in med nya uppslag och god vilja, men fara är att mången gång både
uppdag och god vilja förkvävas under väntetiden på tillträde till ständigt
utskott.
önskligt vore om denna för riksdagsarbetet synnerligen viktiga fråga kunde
avgöras vid innevarande års riksdag, vilken är den sista i valperioden. Kan
detta ske, blir det nästa års riksdag möjligt att slutbehandla ärendet, och en
ny arbetsordning kunde då komma i tillämpning redan år 1930.
Jag tillåter mig därför föreslå, att konstitutionsutskottet ville låta utarbeta
fullständigt förslag till omorganisation av riksdagsarbetet i så nära överensstämmelse
som möjligt med den tankegång jag i förestående motivering givit
uttryck åt och att till nu pågående riksdag framlägga positivt förslag.
4
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 38.
Motionen
IT: 427.
Skulle emellertid konstitutionsutskottet icke anse sig hava tid eller på andra
grunder icke vilja ingå på utarbetande av fullständigt förslag i förevarande
avseende, får jag anhålla, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte
anhålla om utredning i frågan.»
I motionen II: 427 har herr Hage, under antagande att konstitutionsutskottet
vore villigt utforma de ändringar i riksdagsordningen, som eventuellt kunde behövas,
hemställt,
»att riksdagen måtte fatta ett beslut därom, att motioner, vilka uteslutande
utmynna i ett yrkande om utredning, skola för förberedande behandling remitteras
till tillfälliga utskott, samt att riksdagen måtte vidtaga de ändringar
i riksdagsordningen, vilka för uppnående av detta mål kunna vara nödvändiga.»
Till stöd för denna hemställan har motionären anfört:
»I frågan rörande vilka motioner, som böra hänskjutas till behandling av
tillfälligt utskott, har under senare år tillämpats, åtminstone i andra kammaren,
en växlande praxis. Den under de senaste åren gällande principen i detta
hänseende har resulterat däruti, att vissa riksdagar de tillfälliga utskotten fått
en mycket ringa arbetsbörda. För att råda bot på detta förhållande har en
motionär, herr Osherg, vid innevarande riksdag lagt fram ett förslag till en
tämligen långt gående reformering av riksdagsarbetet.
För egen del har undertecknad vissa sympatier för grundtankarna i nämnda
motion. Då det emellertid kan befaras, att riksdagen icke är villig att gå så
långt i reformer, tillåter sig undertecknad att alternativt lägga fram ett mindre
långt gående förslag, nämligen att riksdagen skulle medverka till att åstadkomma,
att det bestämdes, att samtliga motioner, vari endast framställdes
yrkande om utredning av en fråga, skulle hänskjutas till behandling av tillfälligt
utskott.
Om riksdagen fattade ett dylikt beslut, varigenom riksdagen gick tillbaka
till den praxis, som förut gällt inom andra kammaren, skulle man därvid ernå
följande fördelar:
1) Man skulle få bort den synnerligen vacklande praxis, som nu existerar
vid bedömande av frågan, om motioner skola gå till ständigt eller tillfälligt
utskott.
2) Man skulle samtidigt få bestämt avgränsat vilka motioner, som kunde
väckas inom 10 eller 20 dagar från statsverkspropositionens avgivande.
3) Man skulle något utvidga tiden för motioners avgivande.
4) Man skulle slutligen bättre avväga arbetsbördans fördelning mellan ständiga
och tillfälliga utskott.
Det är väl antagligt, att uppnåendet av det mål, som jag syftar till, förutsätter
ändring av vissa paragrafer i riksdagsordningen. Möjligen kan dock
en i samma riktning gående ändring i respektive kammares ordningsstadga
eller ett lika utformat beslut i bägge kamrarna på annat sätt leda till resultat,
eftersom den nu i andra kammaren gällande praxis på detta område en
gång tillkom genom ett principbeslut i kammaren, att riksdagsordningen skulle
tolkas på ett visst sätt.»
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 38.
5
Såsom framgår av motiveringen till förevarande motioner liava motionärerna
med desamma åsyftat att genom ändring i utskottsorganisationen och fördelningen
av ärendena å de olika utskotten vinna en bättre ordning för riksdagsarbetet.
Förslag i sådan riktning hava upprepade gånger framställts. De
ändringar som föreslagits hava i allmänhet åsyftat en ökning av de ständiga
utskottens antal genom antingen delning av gamla eller inrättande av nya ständiga
utskott och därav följande omgruppering av de ärenden, som skola hänskjutas
till de olika utskotten. Vidare hava ändringssträvandena inriktat sig
på att söka avskaffa de tillfälliga utskotten, mot vilkas ändamålsenlighet åtskilliga
erinringar framställts.
Beträffande frågan om inrättande av flera ständiga utskott har i motioner
föreslagits, 1869 inrättande av ett revisionsutskott, 1895 ett granskningsutskott,
1898 att de ständiga utskotten skulle vara åtta samt 1899 och 1900 uppdelning
av statsutskottet, bevillningsutskottet och lagutskottet. Dessa förslag
ledde dock icke till något resultat.
Ivungl. Maj:t tillsatte 1907 en kommitté, som den 13 december samma år
avgav utlåtande för beredande av önskvärd lättnad i riksdagens arbete. På
grundval av kommitténs förslag avlät Kungl. Maj:t proposition till 1908 års
riksdag, däri bland annat föreslogs omreglering av de ständiga utskotten. Propositionen
blev i huvudsak bifallen, och vid 1909 års riksdag genomfördes därefter
de såsom vilande antagna grundlagsändringarna. Genom dessa ändringar
inrättades ett nytt utskott, jordbruksutskottet, till vilket från statsutskottet
överflyttades jordbrukets huvudtitel och från lagutskottet frågor rörande
skogslagstiftning, vattenrättsförhållanden, jordbrukslagstiftning m. m. Från
lagutskottet överflyttades till konstitutionsutskottet bland annat kommunallagstiftningen,
och från statsutskottet överflyttades till bankoutskottet dels frågor
rörande riksgäldskontorets tillstånd och förvaltning, dels alla ärenden rörande
pensionsväsendet, nuvarande 11 :e huvudtiteln, dels ock lagstiftning rörande
riksbanken och andra bankinrättningar samt om rikets mynt. I konstitutionsutskottets
utlåtande i anledning av propositionen framhölls bland annat, att
för beredande av önskvärd lättnad för statsutskottet det vore nödvändigt avskilja
vissa ärenden, även om dessa ägde samband med statsregleringen, och
tillstyrkte utskottet därför överflyttande av jordbrukets huvudtitel till ett nytt
utskott, jordbruksutskottet. Härefter hava i enskilda motioner vid 1914, 1915
och 1916 års riksdagar framförts förslag om en betydande ökning av de ständiga
utskottens antal. 1914 föreslogs sålunda tolv samt 1915 och 1916 femton
ständiga utskott. I samband därmed föreslogs minskning eller avskaffande av
suppleanterna i utskotten. I dessa motioner upptogs även förslag om att representanterna
från kamrarna skulle ingå i utskotten i proportion till antalet ledamöter
i kamrarna. Motionerna blevo emellertid av konstitutionsutskottet avstyrkta
och av kamrarna avslagna.
År 1916 tillsattes en ny kommitté för att utarbeta förslag till beredande av
lättnad i riksdagens arbete. Kommittén avgav utlåtande den 18 december 1916,
och på grundval av detta utlåtande antogos 1918 ändringar i riksdagsordningen,
varigenom lagutskottet uppdelades på två, vilka skulle fördela ärendena
Historik.
6
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 88.
emellan sig på sätt de funne lämpligt. I samband med inrättandet av andra
lagutskottet återflyttades till lagutskott vissa lagstiftningsärenden, som 1909
överflyttats till jordbruksutskottet. Sedermera hava icke några förändringar
vidtagits i de ständiga utskottens organisation.
Beträffande de tillfälliga utskotten hava, alltsedan allmänna besvärs- och
ekonomiutskottet avskaffades i sammanhang med representationsreformen och
i stället de tillfälliga utskotten inrättades, förslag upprepade gånger framställts
om införande av ett för kamrarna gemensamt utskott i stället för de tillfälliga.
1880, 1890 och 1900 väcktes motioner i sådant syfte, men dessa motioner ledde
icke till något resultat. 1907 års ovannämnda kommitté framhöll, att anledningen
till allmänna besvärs- och ekonomiutskottets avskaffande och ersättande
med tillfälliga utskott varit en önskan att få alla olikartade frågor, som tillhörde
det förstnämnda utskottets behandling, handlagda av speciellt sakkunniga
personer. Kommittén framhöll vidare, att de skäl som anförts emot de
tillfälliga utskottens lämplighet varit bland annat, att de icke motsvarat de
förväntningar, man vid deras inrättande hyst, samt att icke ringa olägenhet
uppkommit därav, att två olika system för ärendenas behandling tillämpades.
Kommittén ansåg emellertid, att en annan anordning icke kunde bjuda väsentligt
större fördelar, och tillstyrkte därför, att de tillfälliga utskotten skulle bibehållas.
Samma ståndpunkt har konstitutionsutskottet intagit år 1908 i yttrande
över då i saken väckt motion. År 1921 väcktes motion i första kammaren
om upphävande av de tillfälliga utskotten och om alla allmänna ärendens
beredning i för båda kamrarna gemensamma utskott med därav följande samtidiga
avgöranden i kamrarna. Även denna motion avslogs av riksdagen.
Sedermera har, i anledning av två år 1922 väckta motioner om ändringar
beträffande riksdagens budgetbehandling m. m., konstitutionsutskottet i avgivet
utlåtande hemställt, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla,
att Kungl. Maj:t ville låta verkställa en utredning rörande de åtgärder,
som kunna påkallas till vinnande av ökad planmässighet i riksdagens arbete i
överensstämmelse med de riktlinjer, som utskottet angivit i sitt utlåtande, och
för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen kunde föranleda. I
utlåtandet hade utskottet framhållit, bland annat, att frågan om ordnad samverkan
mellan utskotten på annat sätt än genom sammansatt utskott borde
upptagas till prövning. Utskottet ansåg även, att frågan om ärendenas fördelning
mellan utskotten borde prövas, och angav riktlinjer för en eventuell lösning
av dessa frågor. Utskottets hemställan blev av båda kamrarna avslagen.
I båda kamrarna var emellertid, såsom av de där hållna anförandena framgår,
intresset för en lösning av hithörande spörsmål ganska stort.
Beträffande de tillfälliga utskottens arbetsbörda torde följande tabell, utvisande
antalet av de utlåtanden, som av dem avgivits under de sista tio åren,
lämna en belysande översikt.
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 88.
7
Tabell, utvisande antalet av de utlåtanden, som avgivits av kamrarnas tillfälliga utskott
åren 1918-1927.
Å r
A
n t a
1 utlåt
anden a
V
Första kammarens
Andra kammarens
Till
fälliga
utskott
Därav i
Till-
fälliga
utskott
Därav i
nr 1
nr 2
nr 3
nr i
nr 2
nr 3
nr 4
nr 5
nr 6
1918......
60
29
31
74
17
14
13
13
17
_
1919......
48
21
27
—
59
14
12
13
9
11
—
1920 ......
69
30
39
—
83
16
20
12
18
17
—
1921......
44
23
21
—
58
10
10
10
14
14
—
1922 ......
30
17
13
—
35
8
5
7
6
9
—
1923 ......
36
16
20
—
39
6
11
7
7
8
—
1924 ......
27
11
16
—
40
7
7
6
11
9
—
1925 ......
26
11
11
4
28
5
5
7
3
7
i
1926 ......
21
10
11
—
40
10
8
7
7
8
—
1927 ......
17
8
9
—
27
9
5
4
5
4
—
Frågan om en reform av riksdagens arbetsformer är en komplicerad fråga.
Den innesluter ej blott spörsmålen om utskottens antal och uppgifter samt dessas
fördelning å ständiga och tillfälliga utskott, antalet ledamöter och suppleanter
i utskotten, utskottens uppdelning å avdelningar, m. m., utan den berör
tillika sådana frågor som dem om propositions- och motionstid, riksdagssessionernas
längd, fördelningen av arbetstiden mellan utskotten och kamrarnas plena,
anhopningen av ärenden mot riksdagssessionens slut o. s. v. Utskottet har,
såsom den föregående redogörelsen ger vid handen, sedan länge haft sin uppmärksamhet
riktad å denna fråga och även framlagt förslag i syfte att få densamma
gjord till föremål för en ingående utredning.
Yrkandet om de tillfälliga utskottens begränsning och ökning av antalet
ständiga utskott bottnar i ett förhållande, vilket — såsom även den ovananförda
statistiken rörande de tillfälliga utskottens arbetsuppgifter ger vid hand
— visat sig tarva en undersökning. Orsakerna till de tillfälliga utskottens
alltmera sjunkande betydelse äro flera. Erinras må blott därom, att tendensen
till motioners avfattande på sådant sätt, att de måste remitteras till ständigt
utskott, alltmer tilltagit, och det är föga sannolikt, att någon återgång till äldre
förhållanden kan komma att ske. Därför torde skäl föreligga att till prövning
upptaga frågan om de tillfälliga utskottens ställning.
Vidkommande de ständiga utskottens organisation och arbetssätt erkänner
utskottet det befogade i motionärernas krav, att tillfälle beredes så många som
möjligt av riksdagens ledamöter till deltagande i ärendenas beredning i sådant
utskott. Sättet härför kunna emellertid vara flerehanda, och det är förtjänt att
undersökas, vilket eller vilka sätt som äro de lämpligaste och ändamålsenligaste.
Utskottets
utlåtande.
8
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 88.
I fråga om fördelningen av ärendena mellan vissa av dessa utskott torde
önskningar göra sig gällande i olika riktningar, somliga åsyftande en starkare
koncentration och andra inställda på rent motsatta linjer. Det gäller att mellan
dessa olika strömningar komma fram till en förbättrad fördelning och en
förbättrad organisation av detta viktiga grundläggande arbete i vår svenska
riksdag. Denna fråga är sålunda förtjänt av synnerlig uppmärksamhet.
Vad särskilt budgetberedningen angår, hava vid flera tillfällen olika förslag
varit under övervägande om såväl fördelningen av budgets- och inkomstfrågorna
som samarbetet mellan utskotten i avseende å dessa. Utskottet finner
lämpligt, att dessa spörsmål komma under övervägande.
På liknande sätt som i fråga om budgeten, förhåller det sig med vissa till
sin natur samhörande lagstiftningsfrågor, vilka nu äro splittrade på olika utskott.
Tydligt är, att den tradition och praxis, som efter hand utvecklat sig och
rotfästs i riksdagen, är i och för sig så värdefull, att den ingalunda bör givas
till spillo utan i görligaste mån bevaras. Reformarbetet på detta område
måste ske med varsam hand och icke sträckas längre än utvecklingen och förhållandena
påkalla. Det är, efter utskottets mening, uppenbart, att den utredning,
som nu ifrågasättes, icke kan utföras och ett verkligt tillfredsställande
resultat av densamma icke heller kan nås utan samverkan av parlamentariskt
och inom utskottsarbetet erfarna krafter, men en dylik samverkan lärer icke
kunna åstadkommas i nödig omfattning utan att Kungl. Maj:t anordnar densamma.
Med stöd av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att riksdagen ville, i anledning av motionerna 11:416 och
II: 427, i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om verkställande
av utredning rörande erforderliga ändringar i gällande bestämmelser
om utskottens sammansättning och arbetsuppgifter
ävensom, i samband därmed, rörande de åtgärder i övrigt, som
kunna vara ägnade att främja en sund utveckling av riksdagens
arbetsformer.
Stockholm den 15 maj 1928.
På konstitutionsutskottets vägnar:
K. VON GEIJER.
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 88. 9
Närvarande: Herrar von Oeijer, Engberg, Strömberg, David Bergström, 0. W.
Hansson, Stendahl, Beuterskiöld, Vennerström, Martin Svensson, Larsén, Atlcman,
Borg, Gustafson i Kasenberg, Andersson i Igelboda, Björkman, Fast, Forssell, Brännberg
och Björnberg.
Reservation
av herrar von Geijer, Strömberg, Martin Svensson, Gustafson i Kasenberg
och Björkman, vilka ansett, att utskottet bort hemställa, att förevarande motioner
icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Bihang till riksdagens protokoll 1928.
5 saml.
28 häft. (Nr 88.)
2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.