Sök i Ratio Lex

Sammansatta stats- och andra lagutskottets utlåtande Nr 3

1928-04-23 · 20 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 13 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

S2LU 1928:3, Sammansatta stats- och andra lagutskottets utlåtande Nr 3

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och andra lagutskottets utlåtande Nr 3.

1

Nr 3.

Ankom till riksdagens kansli den 27 april 1928 kl. 2 e. m.

Sammansatta stats- och andra lagutskottets utlåtande i anledning

av väckta motioner rörande ändringar i lagen om allmän

pensionsförsäkring.

Till behandling inom sammansatt stats- och andra lagutskott hava hänvisats

följande motioner, väckta inom

första kammaren:

nr 38 av herr Kvarnzelius, angående visst tillägg till 7 § lagen om allmän

pensionsförsäkring,

nr 167 av herr Winherg, angående vissa ändringar i lagen om allmän pensionsförsäkring

m. m.,

nr 168 av fröken Hesselgren, angående fördelningen äkta makar emellan av

avgiftspensioner enligt lagen om allmän pensionsförsäkring,

nr 169 av herr Möller m. fl., angående utredning rörande riktlinjerna för en

revision av den allmänna folkpensioneringen;

andra kammaren:

nr 70 av herrar Jansson i Falun och Törnkvist i Bjuv, likalydande med

motionen 1:38,

nr 192 av herr Törnkvist i Bjuv m. fl., likalydande med motionen I: 168,

nr 284 av herrar Johansson i Hallagården och Gardell i Gans, angående

ändring i visst avseende av lagen om allmän pensionsförsäkring,

nr 294 av herr Hansson i Stockholm m. fl., likalydande med motionen 1:169,

nr 363 av herrar Fjellman och Petersson i Lerbäcksbyn, om förbättrade pensionsvillkor

enligt lagen om allmän pensionsförsäkring för vissa änkor

efter befattningshavare i statens tjänst,

nr 371 av herr Bäcklund m. fl., om höjning av vissa pensionstillägg och understöd

enligt lagen om allmän pensionsförsäkring.

Dessutom har för behandling inom utskottet hänvisats motionen inom andra

kammaren,

nr 229 av herr Järte m. fl., angående en allmän revision av pensionsförsäkringen

m. m. i vad densamma avser ett riksdagens uttalande av önskemålet,

att en sådan revision snarast möjligt kommer till stånd.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 6 saml. 2 avd. S häft. (Nr 3.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Sammansatta stats- och andra lagutskottets utlåtande Nr 3.

Förevarande motioner, som utskottet haft till behandling i ett sammanhang,

kunna uppdelas i två grupper, den ena omfattande motioner, som avse en allmän

revision av pensionsförsäkringen och den andra motioner, vari hemställes

antingen om utredning rörande ändring av vissa bestämmelser i lagen om allmän

pensionsförsäkring eller att riksdagen måtte besluta dylik ändring. Till

den förra gruppen höra motionerna 1:169 och därmed likalydande II: 294 samt

II: 229 och till den senare gruppen motionerna I: 38 och därmed likalydande

11:70, 1:167, 1:168 och därmed likalydande 11:192, 11:284, 11:363 och

II:371.

Motioner

avseende

en allmän

revision av

pensionsförsäkringen.

Motionerna

P 169 och

II: 294.

I motionerna I: 169 av herr Möller m. fl. och den därmed likalydande II: 294

av herr Hansson i Stockholm m. fl. föreslås, att riksdagen måtte hos Kungl.

Maj:t hemställa om en skyndsam utredning, åsyftande en sådan revision av

folkpensioneringen att denna må bereda åldringar och invalider pensioner, som

äro tillräckliga för ett nödtorftigt uppehälle. Huvudsyftet med den i förevarande

motioner förordade revisionen av pensionsförsäkringen angives vara att

skapa en lagstiftning om folkpensionering, varigenom medborgarna utan uppskov

tillförsäkras ålderdoms- och invaliditetspensioner, tillräckliga att leva på.

Motionärerna framhålla härvid, att pensionerna för att fylla sitt ändamål tydligen

måste anpassas efter levnadskostnaderna å de orter, där pensionärerna

äro bosatta.

För att realisera syftet med den föreslagna revisionen synes enligt motionärernas

uppfattning ettdera av följande alternativ erbjuda sig.

1. Det allmänna, stat och kommun, övertager liksom i Danmark helt utgifterna

för folkpensioneringen.

2. Avgifterna höjas till den höjd, att de jämte utgående pensionstillägg

bereda möjligheter till tillräckliga pensioner. Man avstår från att i dess héThet

fondera avgifterna, som i stället användas till pensionering av dem, som nu

äro ålderstigna eller invalider.

3. Avgifterna höjas och fonderas. De pensionsbelopp, som anses möjliggöra

nödtorftigt uppehälle å olika orter, fastställas. I den mån avgiftspensionen

icke uppgår till detta belopp, utfylles pensionen genom det allmännas pensionstillägg.

En utredning rörande dessa alternativ skulle givetvis komma att i huvudsak

inriktas på de ekonomiska grundvalarna för den nuvarande folkpensioneringen,

alltså på frågorna huruvida folkpensioneringen bör uppbyggas försäkringsmässigt

eller såsom ett understödssystem, och — i förra fallet -— huruvida

fondering av avgifter bör ske i samma utsträckning som hittills eller i annan

omfattning.

Enligt motionärerna är det emellertid icke endast de nu berörda frågorna om

folkpensioneringens ekonomi, som böra göras till föremål för utredning, utan

även andra spörsmål, bland vilka följande särskilt framhålles: Olikställigheten

mellan män och kvinnor enligt nu gällande bestämmelser; den inkomst som

skall inverka på pensionstilläggens belopp; möjligheten att öka pensionstillläggen

åt dem, som för närvarande erhålla endast 140 ä 150 kronor per år; den

nuvarande åldersgränsen för rätt till ålderspension.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats■ och andra lagutslcottels utlåtande Nr S. 3

Det i motionen II: 229 av herr Jiirte m. fl. framförda yrkandet om revision

av pensionsförsäkringen har motiverats från en helt annan utgångspunkt. Här

dominera framför allt de statsfinansiella synpunkterna, vilka enligt motionärernas

mening göra en grundlig omgestaltning av pensionsförsäkringen särskilt

påkallad. Motionärerna framhålla sålunda bl. a. följande:

»De automatiskt hastigt stigande kostnaderna för pensionsförsäkringen, den

kraftiga kritiken mot hela försäkringssystemet, speciellt den på sista tiden

skarpt bedömda pensionsförsäkringsfonden, farhågorna för försäkringens parasitära

utnyttjande, den kostsamma förvaltningen, pensionsstyrelsens omstridda

sjukvårdande verksamhet, de lokala organisationsproblemen, pensionstilläggens

egenskap att minska det egna sparsamhetsintresset — dessa bekymmer

var för sig och i förening göra en revision oundgänglig. Under de sista

åren har också pensionsstyrelsen i sin petita själv framhållit önskvärdheten av

en sådan.»

Dessutom bör enligt motionärernas mening en av de angelägnaste uppgifter

för den åstundade revisionen vara att söka finna lämpliga åtgärder mot de

fenomen, som i motionen sammanfattas under rubriken: socialförsäkringens

oväntade och ogynnsamma följder i folkpsykologiskt avseende, vilka följder

närmast skulle visa sig däri, att mindre nogräknade individer söka att medelst

falska uppgifter tillskansa sig socialförsäkringens olika förmåner.

Den hittills gängse uppfattningen, att revisionen av pensionsförsäkringen

bör uppskjutas till sjukförsäkringsfrågan funnit sin lösning, delas icke av motionärerna.

Ifrågavarande uppfattning har, såsom motionärerna framhålla,

även kommit till uttryck i följande yttrande vid fjolårets riksdag av vederbörande

departementschef i Kungl. Maj:ts proposition nr 110 med förslag till

vissa ändringar i lagen om allmän pensionsförsäkring, varest statsrådet efter

att hava erinrat om de framställningar rörande reformer inom pensionsförsäkringen,

som förelågo vid denna tidpunkt yttrade:

»Då emellertid enligt min mening sjukförsäkringsfrågan bör hava erhållit

sin lösning, innan frågan om en eventuell mera genomgripande reformering av

pensionsförsäkringen upptages till behandling, har jag funnit tiden ännu icke

vara inne att underställa Kungl. Maj:t sistberörda fråga.»

Beträffande sambandet mellan sjukförsäkringsfrågans läge och revisionen

av pensionsförsäkringen erinras i motionen om att andra lagutskottet vid 1927

års riksdag i sitt utlåtande nr 17 framhöll »att utskottet förutsatte, att en allmän

revision av pensionsförsäkringen komme till stånd under den närmaste

tiden, så snart sjukkassefrågans läge det medgiver». Enligt motionärernas

uppfattning vore sjukkassefrågans läge nu sådant, att sjukförsäkringen genom

sitt samband med socialförsäkringen i övrigt kommit in i en sådan återvändsgränd,

att någon framkomlig väg icke vore möjlig annat än att pensionsförsäkringen

i första hand underkastades en omgestaltande revision.

I anledning av tvenne vid 1920 års riksdag väckta motioner anhöll riksdagen

i skrivelse (nr 202) att Kungl. Maj:t täcktes låta föranstalta om verkställande

skyndsammast möjligt av utredning, rörande huruvida och i vad mån

en enhetlig organisation av den svenska socialförsäkringens olika grenar kan

Motionen

II: 229.

Utredningsfrågans

nuvarande

läge.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Sammansatta stats- och andra lagutskottets utlåtande Nr 3.

och bör genomföras, i syfte att åstadkomma förenkling av förvaltningen och

nedbringande av kostnaderna för denna, ävensom största möjliga effektivitet

av försäkringen.

I anledning härav tillsattes den 11 oktober samma år en kommitté för socialförsäkringens

organisation under ordförandeskap av generaldirektören Adolf

af Jochnick med uppgift att utarbeta en plan för en, så långt det kunde befinnas

lämpligt, enhetlig organisation av den svenska olycksfalls-, pensionsoch

sjukförsäkringen. Åt denna kommitté överlämnades även vissa frågor,

som tidigare hänskjutits till pensionsstyrelsen för utredning. Kommittén har

emellertid senare upplösts utan att ha varit i tillfälle att avgiva något betänkande

rörande den omfattande arbetsuppgift som kommittén fått sig förelagd. Orsaken

till upplösningen var bland annat att 1923 års besparingskommitté under

ordförandeskap av landshövdingen Linnér upptagit vissa arbeten avseende

frågan om socialförsäkringens ekonomiska förutsättningar. I besparingskommitténs

den 19 februari 1925 avgivna betänkande rörande socialförsäkringens

organisation har i ett flertal olika sammanhang frågan om socialförsäkringens

enhetlighet berörts. För kommittén synes nämligen en av grundprinciperna

ha varit, att man i befrämjandet av sådan enhetlighet hade en av de säkraste

utvägarna att ernå besparingar på förevarande område. I betänkandet behandlades

såväl olycksfalls- som sjuk- och pensionsförsäkringen. Efter det

yttranden från olika verk och myndigheter inkommit utarbetades av särskilda

inom socialdepartementets tillkallade sakkunnigberedningar förslag åsyftande

bl. a. dels en omorganisation av olycksfallsförsäkringen, dels en reform av den

frivilliga sjukkasserörelsen. På grundval härav framlade Kungl. Maj:t vid

1926 års riksdag propositioner avseende såväl olycksfallsförsäkringen och

sjukförsäkringen som ock frågan om moderskapsunderstöd. Bortsett från vissa

ändringar rörande ersättningarnas storlek m. m. inom olycksfallsförsäkringen

blevo samtliga propositioner avslagna av riksdagen. Angående sjukförsäkringen

hemställde riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t, att Kungl. Maj:t

ville låta verkställa utredning i vad mån en omorganisation av det statsunderstödda

sjukkasseväsendet kunde ske enligt i skrivelsen angivna riktlinjer samt

för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen kunde föranleda. Med

anledning av denna skrivelse framlade Kungl. Maj:t efter verkställd utredning

proposition i frågan till 1927 års riksdag. Även denna proposition avslogs av

riksdagen.

Beträffande pensionsförsäkringen har utredningsarbetet vilat sedan år 1925

och dessförinnan i huvudsak inskränkt sig till vad som i detta hänseende utförts

av besparingskommittén. Det må i detta sammanhang även framhållas,

att under senare år vid olika tillfällen motioner rörande ändringar i olika delar

av lagen om allmän pensionsförsäkring avslagits av riksdagen under hänvisning

till den väntade utredningen rörande pensionsförsäkringen i dess helhet.

Motioner

rörande

ändring av

vissa be
-

I motionerna 1: 38 av herr Kvarnzelius och den därmed likalydande II: 70

av herrar Jansson i Falun och Tömkvist i Bjuv hemställes, att riksdagen måtte

besluta sådant tillägg till 7 § pensionsförsäkringslagen, att understöd från väl
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och andra lagutskottets utlåtande Nr 3.

5

görenhetsfonder eller dylikt samt pension eller gratial från arbetsgivare till

hos honom förut anställd arbetare icke må, i den mån sagda understöd, pensioner

eller gratial sammanlagt icke överstiga 300 kronor, tagas i betraktande

vid beräkning av årsinkomst jämlikt 7 § av nämnda lag.

Motionärerna erinra till en början om att motioner i samma syfte och med

anhållan om utredning väckts vid 1927 års riksdag, över dessa motioner hade

pensionsstyrelsens yttrande inhämtats. Efter att ha betonat frågans långt gående

konsekvenser yttrade pensionsstyrelsen bl. a. följande:

»En lagändring i motionens syfte skulle innebära ett betydande avsteg från

behovsprincipen och medföra avsevärt ökade kostnader för det allmänna för

pensionstillägg. En dylik reform skulle ock gå i helt annan riktning än den,

statens besparingskommitté i sitt den 19 februari 1925 avgivna betänkande

med utredning och förslag angående socialförsäkringens organisation förordat,

nämligen att inskränka den s. k. fria inkomsten vid bestämmande av pensionstilläggs

belopp.»

Å andra sidan framhöll pensionsstyrelsen, att den mycket ofta hade känning

av de praktiska olägenheter, som voro förenade med den nuvarande ordningen.

Då det emellertid enligt pensionsstyrelsens uppfattning kunde förväntas att en

allmän revision av pensionsförsäkringen skulle komma till stånd under den

närmaste framtiden, då även förevarande fråga torde komma under övervägande,

ifrågasatte pensionsstyrelsen behövligheten av en särskild utredning i ämnet.

I överensstämmelse med andra lagutskottets hemställan beslöt riksdagen att

i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t, under förutsättning att

en revision av allmän omfattning av pensionsförsäkringen komme till stånd,

måtte i samband därmed låta de frågor, som berördes i förevarande motioner,

bliva föremål för en allsidig utredning.

Såsom skäl för att motionärerna, innan den sålunda begärda utredningen

verkställts, ånyo underställa dessa frågor riksdagens prövning åberopas den

omständigheten, att vissa förhållanden, som låge till grund för riksdagens beslut

föregående år, numera befunne sig i ett väsentligt olika läge mot då. Genom

sjukförsäkringsfrågans fall vid 1927 års riksdag vore det nämligen enligt

motionärernas mening att förvänta, att revisionen av pensionsförsäkringen

skulle komma att fördröjas.

Beträffande de av motionärerna till stöd för sitt yrkande anförda skälen

tillåter sig utskottet hänvisa till motionerna.

I motionen I: 167 av herr Winberg hemställes, att riksdagen måtte besluta

hos regeringen hemställa om utredning och för riksdagen snarast möjligt framläggande

av förslag till sådana ändrade bestämmelser i lagen om allmän pensionsförsäkring

samt i lagen om övergångsbestämmelser i anledning av samma

lag, att den samlade pensionen eller understödet jämte pensionstagarens årsinkomst

icke i något fall i lägsta dyrortsgruppen understiger för ensam person

900 kronor, för äkta makar samt för barn under 16 år i proportion till vad den

ensamstående erhåller samt för övriga dyrortsgrupper i förhållande härtill, i

överensstämmelse med vad närmare angivits i denna motivering.

stämmelser

i lagen om

allmän

pensionsförsäkring.

Motionerna

I: 38 och

II: 70.

Motionen

I: 167.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Sammansatta stats- och andra lagutskottets utlåtande Nr 3.

Motionerna

I: 168 och

II: 192.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för ifrågavarande yrkanden, får

utskottet hänvisa till motionen.

Över motionen har andra lagutskottet inhämtat pensionsstyrelsens yttrande,

vilket såsom bilaga fogats vid detta utlåtande. Enligt av pensionsstyrelsen

verkställda beräkningar skulle ett genomförande av motionärens förslag

förorsaka en förhöjning av de i kraft varande pensionstilläggens och understödens

årsbelopp med mer än 630 kronor i medeltal, vilket för samtliga 300,000

pensionstagare skulle medföra en årlig kostnadsökning av mer än 190 miljoner

kronor, därav 3/4 eller 142 72 miljoner för staten och återstoden för kommuner

och landsting. Vid denna beräkning har antagits, att alla pensionstagare

tillhöra den lägsta dyrortsgruppen, vilket naturligtvis — såsom pensionsstyrelsen

framhåller — långt ifrån är fallet. Med hänsyn bl. a. härtill skulle

den totala kostnadsökningen för det allmänna vid ett bifall till förslaget

vida överstiga ovan angivna belopp. I sitt yttrande framhåller pensionsstyrelsen

dessutom att på grund av ett av motionären begånget misstag samtliga

i motionen uträknade exempel på pensionstillägg äro felaktiga och beloppen

genomgående för låga.

I motionerna I: 168 av fröken Hesselgren och II: 192 av herr Törnkvist i

Bjuv m. fl. hemställes, att riksdagen måtte besluta sådan ändring av lagen

om allmän pensionsförsäkring, att inom pensionsförsäkringen beräkningen av

äkta makars tilläggsavgift grundas på hälften av makarnas gemensamma inkomst

och att denna tilläggsavgift påföres vardera maken med lika stort

belopp.

Frågan om fördelningen av avgiftspensioner mellan äkta makar är lika

gammal som pensionsförsäkringen. Sålunda framställdes redan i de yttranden,

som avgåvos över ålderdomsförsäkringskommitténs förslag, anmärkningar

mot den lösning, som föreliggande fråga där erhållit. I tvenne motioner vid

1916 års riksdag hemställdes om utredning av frågan. Med hänsyn till att

pensionsstyrelsen erhålit i uppdrag att verkställa en utredning rörande möjligheten

och lämpligheten av en omläggning av grunderna för pensionsavgifternas

beräkning m. m., vilket uppdrag även ansågs omfatta den i motionerna

påyrkade utredningen, avstyrktes motionerna av vederbörande utskott och avslogos

av riksdagen.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 21 januari 1918 uttalade pensionsstyrelsen,

att en omläggning av grunderna för de gifta kvinnornas pensionsavgifter vore

i hög grad påkallad. När pensionsstyrelsen i skrivelse den 23 februari 1921

framlade förslag till en del ändringar i pensionsförsäkringslagen, avseende

bl. a. höjning av pensionsavgifterna, berördes även frågan om de gifta kvinnornas

pensioner. Härvid framhöll pensionsstyrelsen, att en tillfredsställande

rättelse av missförhållandena kunde ernås endast i samband med en väsentlig

rubbning i grunderna för den nuvarande pensionsförsäkringen.

I riksdagens skrivelse den 8 juni 1921, nr 287, angående Kungl. Maj:ts

proposition, nr 284, med förslag till lag om ändrad lydelse i vissa delar av lagen

om allmän pensionsförsäkring m. m., anhöll riksdagen i anledning av tvenne

inom riksdagen väckta motioner, att Kungl. Maj :t måtte låta verkställa en ut
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och andra lagutskottets utlåtande Nr 3.

7

redning, huruvida icke en förbättring av gifta och förut gifta kvinnors avgiftspensionering

kunde åstadkommas.

Genom beslut den 7 juli 1921 uppdrogs den sålunda begärda utredningen åt

pensionsstyrelsen, som emellertid i skrivelse den 8 juli 1922 hemställde, att

uppdraget måtte överlämnas till kommittén för socialförsäkringens organisation,

vilket även skedde genom Kungl. Majrts beslut den 28 juli 1922. Nämnda

kommitté anbefalldes emellertid redan under hösten samma år att avbryta

sitt arbete.

Frågan återkom vid 1924 års riksdag, då motion i ämnet åter väcktes, vari

yrkades, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om åtgärder

för att avgiftspensionen till äkta makar måtte tillkomma dem på sådant

sätt att mannen erhölle hälften och hustrun hälften därav. I sitt yttrande över

motionen framhöll pensionsstyrelsen, att styrelsen hade för avsikt att snarast

upptaga frågan till utredning, varför anledning icke syntes förefinnas, att motionen

skulle behöva föranleda någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida.

Andra lagutskottet hemställde om avslag å motionen under motiveringen att

förslag i ämnet från Kungl. Maj:ts sida torde kunna förväntas till riksdagen.

Utskottets hemställan bifölls av riksdagens båda kamrar.

Sedermera har den föreliggande frågan varit föremål för utredning även av

1923 års besparingskommitté, som överlämnade sitt betänkande rörande socialförsäkringens

organisation i början av år 1925, samt i flera av de yttranden,

som avgivits i anledning av nämnda betänkande.

Då frågan år 1926 genom flera olika motioner ånyo bragtes under riksdagens

prövning avstyrktes motionerna av andra lagutskottet som framhöll, att spörsmålet

om förbättring i gifta och förut gifta kvinnors avgiftspensionering vore

under övervägande hos Kungl. Maj :t, och förutsatte att riksdagen inom en snar

framtid i anledning av propositionen från Kungl. Maj :t finge tillfälle att taga

ståndpunkt till samtliga de spörsmål, som behandlats i motionerna. Utskottets

hemställan bifölls av riksdagen.

I motionen II: 284 av herrar Johansson i Hallagården och Gardell i Gans

hemställes, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om utredning

avseende sådan ändring av lagen om allmän pensionsförsäkring, att de

invalider, vilka fått sina pensionstillägg och understöd reglerade utan att hava

kommit i åtnjutande av de förbättrade villkor, som tillkommit i lag av den 13

oktober 1921 och 29 maj 1925. måtte beredas samma pensionstillägg och understöd,

som bestämdes genom nämnda lagändringar. I motionen 11:371 av

herr Bäcklund m. fl. hemställes, att riksdagen måtte fatta beslut om sådan

lagändring, som avses i föregående motion, att träda i kraft från och med den

1 juli 1928.

Vid 1926 års riksdag, alltså året efter det riksdagen beslutat utvidgning av

den krets, som skulle komma i åtnjutande av de genom 1921 års lagändring

förbättrade villkoren, väcktes tvenne motioner, nr 195 i första kammaren och

nr 290 i andra kammaren, vari hemställdes om utredning rörande kostnaderna

för sådan ändring i lagen om allmän pensionsförsäkring som avses i ovannämnda

motion II: 284 samt framläggande för riksdagen av de förslag, vartill

Motioneroa

II: 284 och

II: 371.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Sammansatta stats- och andra lagutskottets utlåtande Nr 3.

utredningen kunde föranleda. I ett från pensionsstyrelsen infordrat yttrande

uppgavs, att kostnaderna för en sådan reform för budgetåret 1926—1927 beräknats

till omkring 15.2 milj. kronor, därav 3/4 eller 11.4 milj. kronor belöpte

på staten och återstoden på kommuner och landsting. Kostnaderna skulle emellertid

på grund av inträffade dödsfall komma att minskas avsevärt, så att de

för budgetåret 1931—1932 beräknades till sammanlagt 10.2 milj. kronor, för

budgetåret 1936—1937 till 6.7 milj. kronor och för budgetåret 1941—1942 till

4.0 milj. kronor. Av dessa kostnader skulle resp. 7.7, 5.0 och 3.0 milj. kronor

belöpa på staten. I sitt utlåtande i anledning av motionerna erinrade sammansatta

stats- och andra lagutskottet om att förslag till en revidering av viktigare

delar av den allmänna pensionsförsäkringen torde vara att förvänta

inom en snar framtid. Utskottet förutsatte, att vid denna revidering en avvägning

mellan olika gruppers understödsbehov torde komma att ske och att i

samband därmed även den i motionerna berörda frågan komme att upptagas

till prövning. Utskottets hemställan att motionerna icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd bifölls av riksdagen.

Över de föreliggande motionerna 11:284 och 11:371 har pensionsstyrelsens

yttrande inhämtats. I yttrandet, som bilagts detta utlåtande, framhålles beträffande

den sistnämnda motionen bland annat, att ett genomförande av den

föreslagna pensionsförhöjningen kräver så betydande förarbeten, att det näppeligen

låter sig göra att låta lagändringen träda i kraft redan den 1 juli

1928. Antages lagändringen träda i kraft den 1 januari 1929 beräknas kostnadsökningen

utgöra för första halvåret 1929 cirka 6.2 milj. kronor, därav för

staten 4.6 milj. kronor. För budgetåret 1929—1930 beräknas den ökade kostnaden

till 11.6 milj. kronor, därav för staten 8.7 milj. kronor. Under de följande

åren skulle kostnaderna komma att avsevärt minskas.

I motionen 11:363 av herrar Fjellman och Petersson i Lerbäcksbyn hem1

‘ '' ställes, att riksdagen ville besluta sådant tillägg till 5 § i lagen den 8 juni

1915 om övergångsbestämmelser i anledning av lagen den 30 juni 1913 om allmän

pensionsförsäkring, att vid bestämmande av årsinkomst enligt 7 § i sistnämnda

lag hänsyn icke skall tagas till pensioner, som efter de gamla oreglerade

pensionsgrundérna utgå till änkor efter befattningshavare i statens

tjänst.

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sin hemställan får utskottet

hänvisa till motionen.

Frågan om förbättring av pensionsvillkoren för de i motionen åsyftade pensionärerna

har, såsom i motionen framhålles, varit föremål för prövning vid

såväl 1925 och 1926 som 1927 års riksdagar. Motionerna vid dessa riksdagar

avsågo utredning av frågan, huruvida och på vilket sätt en förbättring av pensionerna

för nu ifrågavarande pensionärer kunde åstadkommas. Bankoutskottet

har emellertid under de nämnda åren avstyrkt motionerna under framhållande

av den skillnad, som råder mellan statens åtagande beträffande å ena sidan

f. d. befattningshavares pensionering och å andra sidan familjepensioneringen.

Medan staten själv i huvudsak ombesörjer befattningshavarnas pensionering,

har familjepensioneringen hittills ansetts böra i huvudsak utgöra en be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och andra lagutskottets utlåtande Nr 3.

9

fattningshavarnas ensak och statens åtgöranden härvidlag i stort sett inskränkas

till att medverka vid upprättande av pensionskassor för ändamålet samt

att lämna bidrag till dylika kassors förvaltningskostnader. Utskottet har

även framhållit, att staten med hänsyn till rådande dyrtidsförhållanden vidtagit

vissa åtgärder till förbättring av ifrågavarande pensionsförmåner dels genom

beviljande av pensionstillägg å de lägsta pensionsbeloppen, dels genom beredande

av dyrtidstillägg å pensionerna. Under de nämnda tre åren har bankoutskottets

hemställan, att motionerna icke skulle till någon riksdagens åtgärd

föranleda, bifallits av riksdagen.

I infordrat yttrande över den föreliggande motionen erinrar pensionsstyrelsen

till en början om att den uppfattning, som kommit till uttryck i denna motion

— att förevarande änkor skulle vara utestängda från delaktighet i den

allmänna pensionsförsäkringen och därigenom gå miste om förmåner, som andra

kvinnor i liknande ekonomisk belägenhet komma i åtnjutande av — icke är

riktig. Icke heller föreligger, enligt vad pensionsstyrelsen framhåller, den i

motionen åberopade analogien mellan å ena sidan förevarande änkor och å

andra sidan de i 5 § i lagen den 8 juni 1915 om övergångsbestämmelser till

pensionsförsäkringslagen omnämnda understödstagare från Vadstena krigsmanshuskassa

m. fl. I senare fallet gäller det nämligen pensionerade f. d.

statstjänare, men i förra fallet änkor efter statstjänare, vilka änkors pensionering

staten icke åtagit sig. Pensionsstyrelsen har även verkställt en approximativ

beräkning av de kostnader för det allmänna, som ett bifall till motionärernas

hemställan skulle medföra, vilken beräkning visar att totalkostnaden

för det allmänna skulle bliva högst 765,000 kronor om året, därav för staten

s/4 eller 570,000 kronor. Detta belopp torde emellertid på grund av vissa i

pensionsstyrelsens yttrande omnämnda förhållanden komma att väsentligt nedbringas.

Även om sålunda ett realiserande av motionärernas tanke icke skulle

medföra några avsevärdare kostnader för det allmänna finner pensionsstyrelsen

dock starka principiella skäl tala emot ett bifall till motionen och åberopar

härvid bankoutskottets ovan omnämnda avstyrkande utlåtanden, vilka trenne

år i följd befallits av riksdagen.

I riksdagens skrivelse (nr 202) år 1920 hemställdes, att Kungl. Maj:t täcktes

låta föranstalta om verkställande skyndsammast möjligt av utredning,

huruvida och i vad mån en enhetlig organisation av den svenska socialförsäkringens

olika grenar kunde och borde genomföras, i syfte att åstadkomma en

förenkling av förvaltningen och nedbringa kostnaderna för denna ävensom

största möjliga effektivitet av försäkringen. På grund av denna framställning

hava vissa utredningsarbeten verkställts rörande såväl olycksfalls- som

sjuk- och pensionsförsäkringen. Beträffande olycksfallsförsäkringen samt

sjukkasseväsendet framlade Kungl. Maj:t propositioner vid 1926 års riksdag

avseende genomgripande förändringar av dessa båda försäkringsgrenar och beträffande

sjukkasseväsendet även vid 1927 års riksdag, vilka propositioner

dock samtliga avslogos utom beträffande vissa ändringar i olycksfallsförsäkringslagens

ersättningsbestämmelser. Däremot har något förslag av motsva
-

Dtskottet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Sammansatta stats- och andra lagutskottets utlåtande Nr S.

rande art rörande pensionsförsäkringen ännu icke av Kungl. Maj:t framlagts

för riksdagen.

I de motioner, där kravet på en allmän revision av pensionsförsäkringen

framförts, har detta krav motiverats från skilda utgångspunkter. Enligt den

uppfattning, som företrädes av vissa motionärer, bör utredningens huvudsyfte

vara att skapa en lagstiftning om folkpensionering, varigenom medborgarna

utan uppskov tillförsäkras ålderdoms- och invaliditetspensioner tillräckliga

att leva på. För uppnående av det sålunda angivna målet torde det enligt

dessa motionärers mening bliva erforderligt att underkasta den nuvarande

pensionsförsäkringens ekonomiska struktur en revision från grunden, varvid

bl. a. frågan om den utsträckning, i vilken fondering av avgifter lämpligen bör

äga rum, bör upptagas till ingående prövning.

Andra motionärer hava motiverat det framförda revisionskravet under starkare

betonande av de statsfinansiella synpunkterna. Även för dessa motionärer

har spörsmålet om pensionsförsäkringsfonden trätt i förgrunden, men de

ha dessutom framhållit ett flertal andra omständigheter, som enligt deras uppfattning

göra en revision av pensionsförsäkringen oundgänglig, såsom de lokala

organisationsproblemen, önskvärdheten av en mera systematisk gränsreglering

och ett mera effektivt samarbete mellan de olika- sociala försäkringsgrenarna,

pensionsstyrelsens omstridda sjukvårdande verksamhet, farhågorna för

försäkringens parasitära utnyttjande m. m.

De synpunkter, som här återgivits, motivera enligt utskottets mening att en

allmän revision av pensionsförsäkringen skyndsammast kommer till stånd.

Utredningens huvuduppgift synes böra vara att i ljuset av den samlade erfarenhet,

som vunnits under de år pensionsförsäkringen varit i kraft, undersöka

i vilka avseenden nu gällande lag om allmän pensionsförsäkring bör underkastas

ändringar för att såväl ur landets som individens synpunkt på bästa möjliga

sätt tillgodose denna lagstiftnings syfte. Härvid synes särskilt uppmärksamhet

böra ägnas bl. a. åt frågan rörande storleken av de pensioner, som med

hänsyn till olika orters växlande levnadsomkostnader kunna anses såsom erforderliga

för en nödtorftig försörjning samt åt det likalades betydelsefulla

spörsmålet i vad man möjlighet kan anses föreligga för att under pensionsförsäkringens

form eller pa annat sätt säkerställa dessa pensionsbelopp. I samband

härmed anser sig utskottet böra förorda en ingående prövning av frågan

huruvida folkpensioneringen bör uppbyggas efter gängse försäkringstekniska

principer med ty åtföljande fondering av avgifterna, eller huruvida något annat

system helt eller delvis bör ersätta detta.

En annan grupp av frågor, varåt uppmärksamhet bör ägnas, äro de organisatoriska

problemen och då i främsta rummet de, som avse den lokala kontrollen.

Riksdagens ovannämnda skrivelse från år 1920 avsåg en revision av socialförsäkringen

i dess helhet. Den utredning, varom här är fråga, gäller däremot

enbart en av socialförsäkringens grenar, nämligen pensionsförsäkringen.

Känt är, att ett flertal beröringspunkter förefinnas mellan de olika socialförsäkringsgrenama

och särskilt mellan pensions- och sjukförsäkringen. Utredningen

kommer på grund härav sannolikt att giva vid handen, att vissa spörs
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt,a stats- och andra lagutskottets utlåtande N r 3. 11

mål rörande pensionsförsäkringens utformning icke torde kunna definitivt lösas,

förrän sjukförsäkringsfrågan erhållit eu slutgiltig lösning. Det förhållandet,

att så ännu icke skett, har dock icke ansetts utgöra tillräckligt skäl för ett ytterligare

uppskov av den nu förordade utredningen, vilken torde, i den män

detta är möjligt, utföras under hänsynstagande till de övriga grenarna av socialförsäkringen.

Härvid synes så vitt möjligt böra tillses, att å ena sidan behovet

av ett effektivt samarbete mellan socialförsäkringens olika grenar tillgodoses

och å andra sidan en klar avgränsning erhålles mellan socialförsäkringens

olika områden och i görligaste mån även mellan socialförsäkringen a ena

sidan och övrig försäkringsverksamhet å den andra.

Utom de förhållanden, som ovan berörts, och som enligt utskottets uppfattning

äro av den art, att de göra en ingående revision av pensionsförsäkringen

erforderlig, tillkomma även vissa i särskilda motioner framförda frågor, som

synas böra omfattas av den föreslagna utredningen. Bland dessa frågor märkas

bl. a. den i motionerna I: 38 och därmed likalydande II: 70 behandlade frågan

angående viss utvidgning av området för den s. k. fria inkomsten, det i motionerna

I: 168 och II: 192 framförda och enligt utskottets uppfattning behjärtansvärda

kravet angående ändring i grunderna för fördelningen av avgiftspensionerna

äkta makar emellan samt den i motionerna II: 284 och II: 371 avsedda

reformen, varigenom kretsen av invalider, som är berättigad att komma i

åtnjutande av de genom 1921 års lagändring förbättrade villkoren, skulle komma

att ytterligare utvidgas.

I överensstämmelse med utskottets uppfattning att frågan om pensionernas

erforderliga storlek bör ägnas särskild uppmärksamhet under den föreslagna

utredningen har utskottet icke tagit ståndpunkt till frågan om pensionernas

belopp. Med hänsyn härtill anser sig utskottet böra avstyrka den i motionen

I: 167 gjorda hemställan, enligt vilken den samlade pensionen jämte pensionstagarnas

årsinkomst icke i något fall i lägsta dyrortsgruppen skulle komma

att understiga 900 kronor. Såsom ytterligare skäl för avslagsyrkandet vill

utskottet erinra om de ekonomiska konsekvenser, som en lagändring av denna

art skulle medföra. Ur pensionsstyrelsens yttrande rörande denna och vissa

övriga motioner framgår nämligen, att en ökning av pensionerna i av motionären

önskad omfattning skulle — redan under förutsättning att samtliga pensionstagare

tillhöra lägsta dyrortsgruppen —- medföra en årlig kostnadsökning

av mer än 190 miljoner kronor.

Vad slutligen beträffar den i motionen 11:363 avsedda ändringen i lagen

om allmän pensionsförsäkring, enligt vilken vid bestämmande av årsinkomst

enligt 7 § i denna lag hänsyn icke skall tagas till pensioner, som efter de gamla

oreglerade pensionsgrunderna utgå till änkor efter befattningshavare i statens

tjänst, får utskottet anföra följande.

Såsom i den tidigare lämnade redogörelsen framhållits har frågan om utredning

rörande förbättring av pensionsvillkoren för de i motionen åsyftade

pensionärerna varit föremål för riksdagens prövning under de tre senaste åren

på grund av vid dessa riksdagar väckta motioner. Bankoutskottet har emellertid

av principiella skäl avstyrkt motionerna i fråga under framhållande

opaginerad Kontrollera mot PDF

12

Sammansatta stats- och andra lagutslcottets utlåtande Nr 8.

bland annat av den skillnad, som råder mellan statens åliggande beträffande

å ena sidan f. d. befattningshavares pensionering och å andra sidan familjepensioneringen,

av vilka den senare hittills ansetts böra i huvudsak vara en

befattningshavarnas ensak.

Med hänsyn till att riksdagen vid samtliga dessa tillfällen bifallit bankoutskottets

hemställan om avslag och under åberopande av vad pensionsstyrelsen

framhåller i sitt över motionen avgivna yttrande, för vilket tidigare redogjorts,

anser sig utskottet icke kunna biträda motionärernas hemställan.

Med stöd av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,

att Kungl. Maj:t, under beaktande av i utskottets utlåtande

anförda synpunkter, täcktes låta verkställa utredning snarast

möjligt rörande revision av lagen om allmän pensionsförsäkring

och för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen

kan föranleda,

B) att riksdagen måtte anse motionerna 1:169, 11:229, i

vad den avser revision av pensionsförsäkringen, samt 11:294

besvarade genom vad utskottet under A) hemställt,

C) att de likalydande motionerna I: 38 och II: 70, i vad de

icke kunna anses besvarade genom vad utskottet under A)

hemställt, icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd,

D) att de likalydande motionerna 1:168 och II: 192, i vad

de icke kunna anses besvarade genom vad utskottet under A)

hemställt, icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd,

E) att motionen II: 284, i vad den icke kan anses besvarad

genom vad utskottet under A) hemställt, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd,

F) att motionen II: 371, i vad den icke kan anses besvarad

genom vad utskottet under A) hemställt, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd,

G) att motionen 1:167 icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd, samt

H) att motionen 11:363 icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 23 april 1928.

På sammansatta stats- och andra lagutskottets vägnar:

HJALMAR von SYDOW.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och andra lagutskottets utlåtande Nr 3.

13

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar von Sydow, Hallin, Walles, T horberg*, Martin

Svensson* och fröken Hesselgren;

från andra kammaren: herrar Jansson i Falun, Olsson i Kullenbergstorp, Andersson

i Höör, Magnusson i Skövde, Johanson i Hallagården och Holmström i

Stockholm.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Olsson i Kullenbergstorp, som ansett, att utskottets utlåtande bort

hava följande lydelse:

I riksdagens skrivelse (nr 202) år 1920 hemställdes, att Kungl. Maj:t

täcktes låta föranstalta om verkställande skyndsammast möjligt av utredning,

huruvida och i vad mån en enhetlig organisation av den svenska socialförsäkringens

olika grenar kunde och borde genomföras i syfte att åstadkomma en

förenkling av förvaltningen och nedbringa kostnaderna för denna ävensom

största möjliga effektivitet åt försäkringen.

De skäl, som lågo till grund för riksdagens ifrågavarande hemställan, föreligga

enligt utskottets uppfattning i huvudsak allt fortfarande. Alltjämt gäller,

att bristen på planmässig samverkan mellan socialförsäkringens olika grenar

måste lända till skada för försäkringens effektivitet, bland annat därigenom,

att de olika försäkringsgrenarnas lokala organisation genomgående

utformats oberoende av varandra.

De utredningsarbeten, som under de senare åren utförts inom socialförsäkringens

område, hava mindre varit inriktade på frågan om en enhetlig organisation

av socialförsäkringen i dess helhet och de fördelar, som härigenom torde

stå att vinna, än fastmera på var och en särskild av de skilda grenar socialförsäkringen

omfattar. Resultaten av de verkställda utredningarna hava, i den

mån de underställts riksdagens prövning, icke kunnat av riksdagen bifallas. Så

har varit fallet beträffande såväl de av Kungl. Maj:t vid 1926 års riksdag

framlagda propositionerna rörande olycksfalls- och sjukförsäkringen som den

proposition rörande sjukförsäkringen, som framlades vid 1927 års riksdag.

Detta förhållande synes giva vid handen, att en tillfredsställande lösning av

vår socialförsäkringsfråga icke står att vinna på en väg, där de problem, som

varje särskild socialförsäkringsgren erbjuder, behandlas i stort sett oberoende

av de spörsmål, som tillhöra socialförsäkringens övriga områden. Att

under sådana omständigheter nu — såsom vissa motionärer föreslå — upptaga

den gren av socialförsäkringen, som ej tidigare varit föremål för mera omfattande

utredningsarbeten, nämligen pensionsförsäkringen, till behandling på

sätt, som tidigare kommit övriga grenar till del, synes icke vara att förorda.

Enligt utskottets mening bör utredningsarbetet till en början inrikta sig på

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Sammansatta stats- och andra lagutskottets utlåtande Nr 3.

att åstadkomma en överblick över det allmännas kostnader för vår socialförsäkring,

icke endast vid nuvarande tidpunkt utan, i den utsträckning detta är

möjligt, även för framtiden. Blott härigenom synes en fast utgångspunkt kunna

erhållas för ett ekonomiskt bedömande av eventuella förslag till omläggningar

i en eller annan riktning. En annan grundläggande fråga, åt vilken enligt

utskottets mening en ingående uppmärksamhet bör ägnas, är frågan, huruvida

de betydande skiljaktigheter, som för närvarande finnas mellan ersättningsbeloppen

inom de olika försäkringsgrenarna, kunna anses motiverade, eller

huruvida en ändring bör komma till stånd. Det synes särskilt angeläget, att

sistnämnda spörsmål klarlägges, innan ännu sjukförsäkringsfrågan erhållit sin

lösning.

Utskottet förväntar, att Kungl. Maj:t snarast möjligt ville föranstalta om

en utredning rörande socialförsäkringen i dess helhet i enlighet med de i riksdagens

ovannämnda skrivelse år 1920 framförda synpunkterna, varvid även de

i föreliggande motioner framförda önskemålen torde tagas under omprövning.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att motionerna nr 38, 167, 168 och 169 inom första kammaren

samt nr 70, 192, 229, i vad den avser revision av pensionsförsäkringen,

284, 294, 363 och 371 inom andra kammaren icke

måtte till någon riksdagens vidare åtgärd föranleda.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och andra lagutskottets utlåtande Nr 3.

15

Bilaga.

Till riksdagens andra lagutskott.

Kungl. Maj:t har i skrivelse den 3 innevarande månad anbefallt pensionsstyrelsen

att avgiva och till riksdagens andra lagutskott senast den 1 mars

1928 överlämna yttranden över fyra inom riksdagen väckta motioner, nämligen

dels nr 167 i första kammaren angående vissa ändringar i lagen om allmän

pensionsförsäkring m. m., dels nr 284 i andra kammaren angående ändring

i visst avseende av nämnda lag, dels nr 363 i andra kammaren om förbättrade

pensionsvillkor enligt samma lag för vissa änkor efter befattningshavare i statens

tjänst, dels ock nr 371 i andra kammaren om höjning av vissa pensionstillägg

och understöd enligt meromnämnda lag.

Med anledning härav får pensionsstyrelsen anföra följande, därvid styrelsen

behandlar motionerna nr 167 och 363 var för sig samt motionerna nr 284 och

371, som angå samma sak, tillsammans.

Motion nr 167 i första kammaren.

Motionären hemställer, att riksdagen måtte besluta hos regeringen hemställa

om utredning och för riksdagen snarast möjligt framläggande av förslag till

sådana ändrade bestämmelser i lagen om allmän pensionsförsäkring samt i lagen

om övergångsbestämmelser i anledning av samma lag, att den samlade pensionen

eller understödet jämte pensionstagarens årsinkomst icke i något fall

i lägsta dyrortsgruppen understiger för ensam person 900 kronor, för äkta makar

samt för barn under 16 år i proportion till vad den ensamstående erhåller

samt för övriga dyrortsgrupper i förhållanden härtill, i överensstämmelse med

vad närmare angivits i motiveringen till motionen.

Pensionsstyrelsen är i likhet med motionären av den uppfattningen, att de

nu från pensionsförsäkringen utgående pensionerna äro små och ofta icke räcka

till full försörjning. Detta är givetvis särskilt fallet på dyrare orter. På de

billigaste orterna å landsbygden torde dock ej sällan vederbörande, låt vara

med iakttagande av stor sparsamhet, något så när kunna draga sig fram med

hjälp av sin pension. Så länge pensionerna till sin storlek äro lika för hela

landet, komma de emellertid att verka synnerligen ojämnt. Det är också ett

gammalt önskemål att på lämpligt sätt vinna rättelse av detta missförhållande,

något som ock i viss mån avses med förevarande motion. Pensionsstyrelsen,

som berört denna fråga i sitt den 20 juni 1925 avgivna utlåtande över statens

besparingskommittés betänkande angående socialförsäkringens organisation,

anser för sin del, att en utredning bör komma till stånd rörande möjligheten

att införa en dyrortsgruppering inom pensionsförsäkringen, och att en sådan

utredning lämpligen hör verkställas i samband med en ifrågasatt mera allmän

revision av pensionsförsäkringen.

Motionären har tänkt sig en lagändring i syfte att varje ensam person i lägsta

dyrortsgruppen, som har en årsinkomst understigande 900 kronor, skulle få

skillnaden mellan sin årsinkomst och detta belopp utfylld genom pension från

pensionsförsäkringen. Äkta makar och barn under 16 år skulle erhålla pen
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Sammansatta stats- och andra lagutskottets utlåtande Nr 3.

sion i proportion till vad den ensamstående får — vad därmed menas är ej fullt

klart. I övriga dyrortsgrupper skulle pensionen höjas så, att pensionen jämte

vederbörandes årsinkomst icke understeg vad som för dyrorten, med hänsyn

till vad som bestämmes för lägsta dyrortsgruppen, kunde anses vara för varje

ort berättigat.

Vad ett realiserande av denna tanke skulle innebära i utgiftshänseende för

det allmänna torde i någon mån framgå av följande siffror. För närvarande

uppbära i runt tal 300.000 personer antingen avgiftspension jämte pensionstilllägg

eller understöd från pensionsförsäkringen med i medeltal omkring 145

kronor per år. Dessa personers medelinkomst torde ej obetydligt understiga

125 kronor om året. Summan av pension och inkomst blir alltså i genomsnitt

mindre än 270 kronor om året. Ett genomförande av motionärens förslag skulle

således förorsaka en höjning av de nu i kraft varande pensionstilläggens och

understödens årsbelopp med mer än 630 (900—270) kronor i medeltal, vilket

för samtliga 300,000 pensionstagare skulle medföra en årlig kostnadsökning

av mer än 190 miljoner kronor, därav 3/i eller mer än 1421/2 miljoner för staten

och återstoden för kommuner och landsting. Man har då räknat med att alla

tillhöra den lägsta dyrortsgruppen, vilket naturligtvis långt ifrån är fallet.

Hänsyn har ej heller tagits till det stora antal personer, vilkas årsinkomst ligger

mellan de av motionären åsyftade inkomstgränserna 900 kronor och högre

samt den inkomstgräns, 425 kronor för man och 400 kronor för kvinna, som

nu är fastställd för rätt till pensionstillägg och understöd. Den höjning i

barntilläggen, som ifrågasatts, har ej heller medräknats. Den totala kostnadsökningen

för det allmänna vid ett bifall till förslaget skulle sålunda vida överstiga

ovan angivna belopp, huru mycket låter sig icke utan vidlyftiga utredningar

närmare bestämmas.

Vidare anser sig pensionsstyrelsen icke kunna undgå att framhålla, att motionären

begått ett misstag, då han i motionen påstår, att »samtliga de, vilka

fyllde 16 år före 1914, falla under övergångsbestämmelserna». I själva verket

förhåller det sig så, att övergångsbestämmelserna icke äro tillämpliga på

— förutom andra — alla dem, som först efter utgången av år 1924 söka pensonstillägg

eller understöd. För alla dessa gälla de bestämmelser om högre

pensionstillägg och understöd, som återfinnas i 6 och 33 §§ i lagen om allmän

pensionsförsäkring. Samtliga i motionen uträknade exempel på pensionstilllägg

äro således felaktiga och beloppen genomgående för låga.

Motion nr 363 i andra kammaren.

I denna motion hemställes, att riksdagen ville besluta sådant tillägg till

5 § i lagen den 8 juni 1915 om övergångsbestämmelser i anledning av lagen,

den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring, att vid bestämmande av årsinkomst

enligt 7 § i sistnämnda lag hänsyn icke skall tagas till pensioner,

som efter de gamla oreglerade pensionsgrunderna utgå till änkor efter befattningshavare

i statens tjänst.

Pensionsstyrelsen har sökt verkställa en utredning rörande antalet av de

änkor, varom här är fråga. Detta har emellertid befunnits vara förenat med

svårigheter bland annat med hänsyn till utredningens beskaffenhet och den

korta tid, som stått till styrelsens förfogande.

En approximativ beräkning har emellertid givit vid handen, att det bär

skulle vara fråga om cirka 7,000 änkor efter befattningshavare i statens

tjänst.

För rätt till pensionstillägg eller understöd enligt pensionsförsäkringslagen

fordras som bekant, dels att den sökande är till arbete varaktigt oförmögen

(invalid i pensionsförsäkringslagens mening), dels ock att årsinkomsten, om

s. 17 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och andra lagutskottets utlåtande Nr ,1.

17

det såsom här gäller änka, icke uppgår till 400 kronor. Alla de med motionen

åsyftade änkor, som fylla dessa två betingelser, äro -— med undantag

möjligen för en eller annan, som redan vid 1914 års ingång varit invalid och

under mer än 4 månader år 1913 åtnjutit full försörjning av fattigvården

eller välgörenhetsinrättningar — i motsats till vad i motionen angives, berättigade

till pensionstillägg eller understöd enligt pensionsförsäkringslagen.

Då det gäller att bedöma storleken av de kostnader, som skulle förorsakas

det allmänna genom ett. bifall till motionen, måste man till en början undersöka,

huru många av omförmälda 7,000 änkor kunna beräknas vara invalider.

Med ledning dels av material, avseende änkor, som åtnjuta pension från flottans

pensionskassas gratialfond, och dels av ålderdomsförsäkringskommitténs

tabeller rörande invaliditetsförhållandena har det beräknats, att av omförmälda

7,000 änkor omkring 3,650 skulle vara invalider och att dessa fördela

sig efter pensionsbelopp på ungefär följande sätt1:

Årspension

(utan dyrtidstillägg) Antal

kr.

— 99,99 ................. 25

100—199,99 ................. 600

200—299,99 ................. 400

300—399,99 ................. 1,100

400—499,99 ................. 600

500—599,99 ................. 200

600—699,99 ................. 25

700 och däröver............... 700

3,650

I huru stor utsträckning dessa änkor hava sparkapital eller eljest annan

inkomstkälla än pensionen med därå utgående d.yrtidstillägg kan naturligtvis

icke bedömas. Hava de högst 50 kronors inkomst om året förutom pensionen,

skulle de enligt motionärernas förslag erhålla 210 kronor om året var i pensionstillägg

eller understöd. Totalkostnaden för pensionsförsäkringen skulle

då tills vidare bliva omkring 765,000 kronor om året. därav för staten s/4 eller

omkring 750,000 kronor.

Vid dessa beräkningar har bortsetts från pensionstillägg för barn, enär

kostnaderna härför torde bliva helt obetydliga.

Då redan med nuvarande bestämmelser pensionstillägg eller understöd utgå

till en del av änkorna och då ett stort antal av dessa torde åtnjuta över

50 kronor i årsinkomst, pensionen oberäknad, torde kostnadsökningen för

lagändringens genomförande bliva väsentligt mindre än det ovan angivna beloppet.

Motionärerna hava ock uttalat, att de icke avsett att göra samtliga

äldre pensionärer i lika mån delaktiga av pensionstilläggen, utan förutsätta

behovsprövning från fall till fall. Vad detta innebär är ej klart. Vill man

låta behovsprincipen göra sig i någon mån gällande — och detta förefaller

icke vara annat än rätt och billigt — torde man icke rimligen kunna helt

lämna ur räkningen en änkepension på en 500 ä 600 kronor eller mer. Detta

skulle givetvis väsentligt nedbringa kostnaderna för den ifrågasatta reformen.

Huru som helst torde av det föregående framgå, att de kostnader, som ett

bifall till motionen skulle medföra för det allmänna, icke i och för sig skulle

behöva bliva så avsevärda, att de kunde anses lägga hinder i vägen för ett

1 Denna fördelning är synnerligen approximativ och endast avsedd att i viss mån belysa ställningen.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 6 samt. 2 avd. 8 häft. (Nr 3.)

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Sammansatta stats- och andra lagutskottets utlåtande Nr 3.

realiserande av motionärernas tanke. Emellertid finnas enligt pensionsstyrelsens

mening starka skäl av principiell natur, som tala emot ett bifall till

motionen. Motionärerna omnämna, att frågan om förbättring av pensionsvillkoren

för nu förevarande änkor varit föremål för behandling vid tre föregående

riksdagar. På hemställan av vederbörande utskott har emellertid

riksdagen beslutat att i ämnet väckta motioner icke skulle föranleda någon

riksdagens åtgärd. Såsom skäl för denna ståndpunkt har huvudsakligen anförts

följande (se bankoutskottets utlåtande nr 3 vid .1927 års riksdag). Staten

borde ej rimligen ikläda sig ytterligare förpliktelser utöver vad redan

skett, beträffande förbättring av pensionsförmånerna för efterlevande till befattningshavare

i statens tjänst och med sådana efterlevande jämställda pensionärer.

Statstjänares familjepensionering hade ^ ansetts böra i huvudsak

utgöra en befattningshavarnas ensak, och statens åtgöranden härvidlag hade

ansetts i stort sett böra inskränkas till att medverka vid upprättande av

pensionskassor för ändamålet samt att lämna bidrag till dylika kassors förvaltningskostnader.

Staten hade emellertid med hänsyn till under senare år

rådande dyrtidsförhållanden vidtagit vissa åtgärder till förbättrande av ifrågavarande

pensionsförmåner dels genom beviljande av pensionstillägg^ å de

lägsta pensionsbeloppen och dels genom beredande av dyrtidstillägg å pensionerna.

De ekonomiska uppoffringar, som statsverket genom dessa åtgärder

fått vidkännas, måste betraktas såsom synnerligen betydande. Ett beslut^ om

åtgärder för ytterligare förbättring av ifrågavarande pensionsförmåner

skulle för övrigt — frånsett den betydande kostnadsökningen ^— medföra en

ändring av statens hittillsvarande principiella ställning till frågan om statstjänares

familjepensionering.

Ett bifall till förevarande motion skulle leda till, att staten, som ju med

s/4 bidrager till kostnaderna för pensionstillägg och understöd, skulle, _ låt

vara på en omväg, lämna en förstärkning till pensioner åt änkor efter vissa

statstjänare, vilket skulle stå i strid mot riksdagens här ovan omförmälda

ståndpunkt. Vidare skulle landsting och kommuner på detta sätt få lämna

bidrag till pensionerna, något som jämväl synes vara oriktigt.

I detta sammanhang anser sig pensionsstyrelsen även böra framhålla, att

den av motionärerna i nu förevarande hänseende åberopade analogien emellan

å ena sidan ifrågavarande änkor och å andra sidan de i 5 § i lagen den 8 juni

1915 om övergångsbestämmelser till pensionsförsäkringslagen omnämnda understödstagare

från Vadstena krigsmanshuskassa m. fl. icke föreligger. I

senare fallet gäller det nämligen pensionerade f. d. statstjänare, men i ^det

förra änkor efter statstjänare, vilka änkors pensionering staten icke åtagit

sig.

En bestämmelse i enlighet med motionärernas förslag skulle vidare dels

kunna framkalla väl så befogade anspråk på samma undantagsställning för

andra inkomsttagare, dels ock vara ägnad att för pensionsnämnderna ytterligare

försvåra handläggningen av pensionsärenden.

Frågan om en förbättring av i motionen avsedda änkepensioner är otvivelaktigt

synnerligen behjärtansvärd. Då emellertid pensionsstyrelsen, såsom

av det föregående framgår, funnit synnerligen vägande skäl tala emot det

av motionärerna föreslagna sättet för frågans lösning, anser sig styrelsen icke

kunna förorda bifall till motionen.

Motionerna nr 28f och 371 i andra kammaren.

I den förra motionen hemställes, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.

Maj :t anhålla dels om utredning, avseende sådan ändring av lagen om allmän

pensionsförsäkring, att de invalider, vilka fått sina pensionstillägg och under
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatta stals- och andra lagutskottets utlåtande AV 8.

1!»

stöd reglerade utan att hava kommit i åtnjutande av de förbättrade villkor,

som tillkommit i lag av den 13 oktober 1921 och den 29 maj 1925, måtte beredas

samma pensionstillägg och understöd, som bestämdes genom nämnda lagändringar,

dels ock om framläggande för riksdagen av de förslag, som därav

kunde föranledas.

1 motionen nr 371 hemställa motionärerna, att riksdagen måtte fatta beslut

om sådan lagändring, som i motionen nr 284 avses, att träda i kraft från och

med den 1 juli 1928.

Pensionsstyrelsen får till en början erinra, att vid 1920 års riksdag två sinsemellan

likalydande motioner, nr 195 i första kammaren och nr 290 i andra

kammaren, väcktes med hemställan om utredning rörande kostnaderna för en

sådan lagändring, varom nu är fråga.

I över dessa motioner infordrat yttrande av den 18 mars 1926, intaget som

bilaga till sammasatta stats- och andra lagutskottets vid samma års riksdag

utlåtande nr 10, lämnade pensionsstyrelsen en redogörelse för de olika sätt för

beräkningen av pensionstilläggens och understödens belopp, som då förekommo

och i vilka sätt sedermera icke någon ändring vidtagits. Vidare framhöll pensionsstyrelsen,

att motionernas syfte enligt styrelsens mening vore synnerligen

behjärtansvärt, men att styrelsen dittills icke framkommit med förslag i samma

riktning av det skäl, att kostnaderna för den ifrågasatta förhöjningen skulle

bliva betydande. Sedan styrelsen därefter lämnat vissa uppgifter rörande kostnaderna

för en sådan reform — för budgetåret 1926—1927 hade kostnadsökningen

beräknats till omkring 15.2 miljoner kronor, därav 3/4 eller 11.4 miljoner

kronor belöpte på staten —, påvisade styrelsen, att det skulle förorsaka ett

mycket omfattande och besvärligt arbete att få beloppen av de pensionstillägg

och understöd, som utgingo enligt de äldre bestämmelserna, förhöjda till exakt

de belopp, som motsvarade de enligt lagen den 13 oktober 1921 utgående, och

att det därför syntes nödvändigt att verkställa den eventuella omräkningen av

pensionstilläggen och understöden på ett mera summariskt sätt.

Med hänsyn till de med lagändringen förenade betydande kostnaderna hemställde

vederbörande utskott, att motionerna icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda, och riksdagen biföll denna utskottets hemställan. Utskottet

förklarade sig emellertid förutsätta, att vid en ifrågasatt revidering av viktigare

delar av den allmänna pensionsförsäkringen en avvägning mellan olika, gruppers

understödsbehov skulle komma att ske. och att i samband därmed även

den i motionerna berörda frågan komme att upptagas till prövning.

Vad angår den nu ifrågavarande motionen nr 371 vill pensionsstyrelsen framhålla.

att ett genomförande av den föreslagna pensionsförhöjningen kräver så

betydande förarbeten, att det näppeligen låter sig göra att låta lagändringen

träda i kraft redan den 1 juli 1928. Vidare är det mest praktiskt och föranleder

minsta omgång att låta en eventuell förhöjning inträda från en tidpunkt, när

utbyte av de häften, innehållande kvittensblanketter, som användas vid utkvittering

av pensioner å postanstalterna, skall äga rum. Detta inträffar nästa

gång vid 1928 års utgång, då den för de nu gällande kvittenshäftena löpande

5-årsperioden utgår. Med hänsyn härtill har pensionsstyrelsen vid beräknandet

av kostnaderna för den ifrågasatta lagändringen utgått ifrån, att

densamma icke skall träda i kraft tidigare än med nästa års ingång.

Såsom pensionsstyrelsen i sitt ovanberörda yttrande den 18 mars 1926 framhållit,

synes det nödvändigt, att den ifrågasatta omräkningen av pensionstillläggen

och understöden verkställes på ett mera summariskt sätt. Vid den följande

kostnadsberäkningen har därför antagits, att de pensionstillägg och understöd,

som utgå enligt äldre bestämmelser, skola förhöjas med konstanta belopp,

nämligen med skillnaden mellan pensionstilläggens maximibelopp enligt

de nya och de äldre bestämmelserna — med bortseende dock från förhöjningen

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Sammansatta stats- och andra lagutskottets utlåtande Nr S.

med 0.08 % för varje krona av till fullo erlagda pensionsavgifter — eller med

75 kronor om året för man och 70 kronor om året för kvinna. Kostnaden för eu

dylik summarisk förhöjning torde för övrigt bliva ungefär densamma som för

en höjning av beloppen i exakt överensstämmelse med bestämmelserna i lagen

den 13 oktober 1921. Väl skulle vissa pensionstagare vid en exakt förhöjning

få mer, andra mindre än 75, respektive 70 kronor. Men skillnaden skulle icke

bliva alltför stor, och proceduren vid en sådan summarisk förhöjning skulle

tydligen bliva ojämförligt mycket enklare än vid en exakt.

Vid 1929 års ingång torde omkring 175,000 pensionstillägg och understöd enligt

äldre bestämmelser vara i kraft. Ett genomförande från denna tidpunkt

av motionärernas förslag skulle, med användande av ovan antydda mera summariska

tillvägagångssätt, för budgetåret 1928—1929 medföra en ökad kostnad,

belöpande å första halvåret 1929, med omkring 6.2 miljoner kronor, därav

för staten 3/4 eller 4.6 miljoner kronor. För budgetåret 1929—1930 kan den

ökade kostnaden beräknas till 11.6 miljoner kronor, därav för staten 8.7 miljoner

kronor.

Såsom pensionsstyrelsen i sitt ovanberörda yttrande anfört, minskas genom

inträffande dödsfall kostnaden för ett genomförande av den föreslagna reformen

avsevärt för varje år. Enligt en nu verkställd approximativ beräkning skulle

kostnaderna uppgå till följande — från de år 1926 uppgivna summorna endast

obetydligt avvikande — belopp: för budgetåret 1931—1932 till 10 miljoner

kronor, för budgetåret 1936—1937 till 6.5 miljoner kronor och för budgetåret

1941—1942 till 4 miljoner kronor. Av dessa belopp skulle på staten belöpa

s/4 eller respektive 7.5, 4.9 och 3 miljoner kronor.

Kostnadsberäkningarna hava, såsom nämnts, uppgjorts under förutsättning

av en årlig förhöjning med 75 kronor för man och 70 kronor för kvinna. Andra

belopp kunna naturligtvis tänkas. Dock bör vid en eventuell lagändring stadgas,

att pensionstillägget jämte förhöjningen aldrig får överstiga sammanlagt

för man 225> kronor och för kvinna 210 kronor om året eller de maximibelopp

för pensionstillägg, som äro bestämda i lagen den 13 oktober 1921. — Vid beräkningarna

har bortsetts från den obetydliga kostnadsökningen för barntillläggen.

De gjorda kostnadsberäkningarna äro visserligen approximativa, men torde

dock vara tillräckligt säkra för att kunna läggas till grund för en lagändring,

om medel anses kunna ställas till förfogande för det i och för sig synnerligen

behjärtansvärda ändamålet.

Stockholm den 29 februari 1928.

ADOLF af JOCHNICK.

HUGO ELLIOT. CARL BROBERG. AXEL TELANDER.

Stockholm 1928. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

281807

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1928:206 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner rörande ändringar i lagen om allmän pensionsförsäkring. a1 i texten