Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående tyghantverkaren vid fortifikationen P. Söderbergs placering i löneklass.

1928-05-11 · 3 sidor


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: inget tryckt sidnummer kunde läsas ur riksdagens text; sidorna visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1928:124, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående tyghantverkaren vid fortifikationen P. Söderbergs placering i löneklass.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 124.

O

Nr 124.

Ankom till riksdagens kansli den 11 maj 1928 kl. 2 e. in.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående tyghantverkaren

vid fortifikationen P. Söderbergs placering

i löneklass.

(l:a avd.)

Uti två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av

herrar O. Bergqvist och I). Hartsen, nr 24, samt den andra inom andra kammaren

av herr E. Hage, nr 88, har hemställts, att riksdagen ville medgiva,

att tyghantverkaren vid fortifikationen P. Söderberg i Boden må för bestämmande

av löneklass för honom få i egenskap av tyghantverkare tillgodoräkna

sig som tjänstetid den tid, varunder han som hantverksbeställningsman

eller tygarbetare förrättat tjänst såsom verkstadsföreståndare vid

Bodens tygstation.

Motionärerna hava till stöd för sina framställningar, bl. a., åberopat nedanstående

av Söderberg lämnade redogörelse:

»Med åberopande av § 7 mom. 2 i Kungl. Majrts avlöningsreglemente

för officerare, underofficerare samt civilmilitära beställningshavare på aktiv

stat m. fl. vid armén och marinen (S. F. S. 388, 1921) och med stöd av ett

av tygmästaren i Boden, kaptenen Holmgren, utfärdat intyg gjorde jag

(under mitt förra namn Johansson) i november månad 1921 genom dåvarande

tygofficeren majoren von Heijne en muntlig anhållan hos chefen för

Kungl. Bodens ingenjörkår om rätt att vid fastställande av löneklass för

mig vid övergång till nämnda avlöningsreglemente få tillgodoräkna mig

tiden från och med den 11 juni 1910 till och med den 30 april 1920, under

vilken tid jag tjänstgjort såsom verkstadsföreståndare vid Bodens tygstation.

Kårchefen ansåg då det vara till fullo styrkt, att den tjänst jag utfört

vid tygstationen var fullt likvärdig med den jag i egenskap av tyghantverkare

hade att utföra vid Ing. 4:s tygverkstäder, samt lovade att placera

mig i motsvarande löneklass, men han fordrade en skriftlig ansökan från

mig. Den 1 november 1921 inlämnade jag i ärendet en till kårcliefen ställd

skriftlig ansökan.

Denna ansökan återfick jag den 15 januari 1922 med därå med blyerts

gjord anteckning utan namnunderskrift, att densamma skulle ställas till

Konungen.

I enlighet härmed och i den tron att vederbörande vid kåren bättre än

jag förstod huru ett dylikt ärende skulle handläggas, inlämnade jag den 19

januari 1922 en till Konungen ställd underdånig ansökan. Kungl. Maj:t

föreskrev genom resolution den 4 april 1922, att ansökan icke kunde bifallas.

En förnyad ansökan rönte samma öde. (Resolution den 9 juni 1922.)

Som det framgår av kårchefens yttrande uppgav han intet annat motiv

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 124.

för att lian ej biföll min till honom ställda ansökan, än den långa tid, som

tjänstetidsberäkningen avsåg. Den egentliga orsaken var, enligt vad han

senare meddelade mig, att liknande ansökningar inkommit från en del andra

beställningsliavare, vilka han ansåg vara tvivelaktiga, och därför hänvisade

han oss alla att göra ansökan hos Konungen. Kör att kårchefens motiv,

den långa tiden, icke längre kunde utgöra hinder för ett bifall, inlämnade

jag, som då erhållit vederbörligt tillstånd att antaga släktnamnet Söderberg,

en ny ansökan till kårchefen, avseende endast tiden fr. o. m. den 1 november

1912 t. o. in. den 30 april 1920, och hoppades därigenom få ansökan

bifallen. Men i stället för att bifalla min ansökan underställde han densamma

Kungl. Maj:ts prövning.

Kungl. Maj:t lämnade genom resolution av den 2 mars 1923 jämväl denna

ansökan utan bifall.

Efter att det under år 1923 blivit ett nytt statsråd och chef för Kungl.

Försvarsdepartementet utnämnt, ingav jag åter en ansökan till Konungen,

men med samma resultat som förut. (Resolution av den 22 juni 1923.)

Sedan åter ett nytt statsråd och chef för Kungl. Försvarsdepartementet

blivit utnämnt, ingav jag till Konungen i september 1926 ytterligare en

underdånig anhållan att av nåd få min ansökan bifallen eller ock att Kungl.

Maj:t behagade återförvisa ärendet till förnyad författningsenlig handläggning

vid Kungl. Bodens ingenjörkår. Även denna ansökan avslogs. (Resolution

den 24 mars 1927.)

Den omständigheten, att jag med de bästa vitsord av mina föregående

chefer — bil. 9 —10—11 — allt sedan den 1 januari 1903 — därav i 10 år såsåsom

verkstadsföreståndare — oavbrutet fullgjort mina tjänsteåligganden,

torde väl icke rimligen kunna utgöra hinder utan borde väl snarare varit

ett tungt vägande skäl för kårchefen att bifalla min till honom den 1 december

1921 ingivna ansökan. Denna uppfattning delades tydligen av Kungl.

Arméförvaltningens civila departement i dess yttrande till min underdåniga

ansökan av den 19 januari 1922, däri det heter: »Ehuru sökandens anställning

under den i ansökningen angivna tiden icke lärer kunna i allo jämföras

med ordinarie tyghantverkares, får Arméförvaltningens civila departement

likväl med hänsyn till den långa tid varunder sökanden utfört arbete»

o. S. V.

Att departementet icke var fullt övertygat om, att den tjänst, jag utfört

vid tygstationen, var likvärdig med en tyghantverkares berodde, enligt upplysningar,

som jag senare erhöll där, på att om så varit fallet skulle väl

kårchefen, som bättre kände tjänstgöringsförhållandena, utan vidare bifallit

min till honom den 1 december 1921 avgivna ansökan.

Med hänsyn till den långa tid jag utfört denna tjänst, även om den icke

var fullt likvärdig med ordinarie tyghantverkares, ansåg ovannämnda departement,

att den till någon del borde belönas, och föreslog därför hälften av

den i ansökan angivna tiden.

Kårchefen däremot, som helt naturligt kände till det verkliga förhållandet,

att det vid tygstationen finns minst dubbelt så mycket av rid- och anspannspersedlar

att underhålla, och att jag till följd härav hade större

arbetspersonal att tillse och därmed större ansvar för arbetenas riktiga utförande

och omhänderhavda materialier, förklarar den långa tjänstetiden

vara till hinder för honom att bifalla min ansökan. Men detta motiv har

han förmodligen senare ansett mindre lämpligt. Härom vittnar hans skrivelse

till Konungen den 30 januari 1923 och Kassaförvaltningens till Arméförvaltningens

civila departement den 6 mars 1924 avgivna yttrande.

Det sista motivet vet jag ej hur man bör beteckna. Det kan väl icke

rimligen uppstå ett mellanrum i tiden mellan den sista april och den första

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 124.

maj, och för övrigt kom utnämningsordern till tyghantverkare mig tillhanda

icke förrän måndagen den 3 maj, så att jag utan mitt förvållande hade

tvenne tjänster dessa två dagar, men avskedshandlingarna från tygstationen

äro dagtecknade den 30 april, enär det ansågs att jag officiellt icke samtidigt

kunde innehava två statstjänster, ett förhållande som vederbörande

vid kåren var fullt medveten om.

Trots alla motigheter är jag fast övertygad om att varken kårchefen

eller Kungl. Maj:t har velat fråndraga något av min författningsenliga lön

och att grunden till det hela ligger däri att kårchefen icke fullt förstod

innebörden av åberopade § 7 mom. 2 i gällande avlöningsreglemente, ett

förhållande, som han naturligtvis icke ville erkänna inför högre myndighet.

Tilläggas bör att vid andra orter, där det varit någon som i likhet med

mig varit berättigad till viss tjänstetidsberäkning, har det i de fiesta fall

beviljats honom av resp. chefer, samt att mina förutvarande chefer överstelöjtnant

Floderus och kaptenen N. Holmgren förvånade sig över kårchefens

handlingssätt emot mig. Så till exempel erbjöd sig den förstnämnde

att tillskriva justitieombudsmannen, vilken han var personligen bekant med,

med förfrågan om denne kunde bistå mig. Samtidigt utfärdade han ett intyg,

bil. 13. Som det låg utanför J. 0:s arbetsområde, ansåg sig denne icke

kunna ingripa trots att även han ansåg sig vara fullt berättigad till bifall.

Utskottet har efter granskning av handlingarna, med hänsyn till Söderbergs

väl vitsordade tjänstgöring och det krävande arbete, som av honom

utförts, funnit billighetsskäl tala för att honom beredes något förmånligare

löneställning än vad han för närvarande kan författningsenligt erhålla och

har i anledning härav velat föreslå, att han från och med den 1 juli 1928

i stället för eljest från och med den 1 juli 1932 uppflyttas i 10:e eller högsta

löneklassen av 3:e lönegraden å löneplanen för civilmilitär personal, till

vilken lönegrad tyghantverkare blivit hänförd.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må i anledning av herrar Bergqvists och Hanséns

samt Hages förevarande motioner 1: 24 och II: 88 medgiva,

att tyghantverkaren vid fortifikationen P. Söderberg må

från och med den 1 juli 1928 uppflyttas i 10:e löneklassen av

3:e lönegraden å löneplanen för civilmilitär personal vid försvarsväsendet.

Stockholm den 11 maj 1928.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Utskottets

yttrande.

Närvarande: Se under utlåtandet nr 123.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1928:236 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående tyghantverkaren vid fortifikationen P. Söderbergs placering i löneklass. a1 i texten